Skip to main content

Full text of "Slavia; kulturbilder"

See other formats 


*,*» 


*?-♦, 


^«. 


^Ifc 


i^4i^^> 


;f«s* 


-t>^'^■- 


•*'.*'*c:«i*- 


■*:^ 


^/^ 


o 


SL  AV  I  A. 


NIKOLAI    II. 


S  L  AVI  A 


KULTURBILDER 


FRÄN 


VOLGA  TILL  DONAU 


AF 


ALFRED  JENSEN. 


MED  CIRKA  200  II^LUSTRATIONF.R 

(porträtt,   vyer,   1-OLKBILDER  m.   m.) 


fil   1^- 


STOCKHOLM. 

ALBERT    BONNIERS    FÖRLAG. 


D 

377 
v.  I 


STOCKHOLM. 

ALB.    BONNIERS    BOKTRYCKERI    1896, 


Förord. 


,llt  sedan  undertecknad  1878,  tack  vare  personliga  förbindelser, 
företog  sin  första  resa  till  det  inre  af  Ryssland,  har  hans  intresse 
allt  mer  riktat  sig  på  den  slaviska  världen,  och  från  och  med  år 
1890  har  intet  år  förgått  utan  att  längre  eller  kortare  utflykter  gjorts 
till  slaviska  landsändar  —  icke  blott  till  slaverna  vid  Volga  och  norr 
om  Donau,  utan  ock  till  deras  stamfränder  på  Balkanhalfön  ända 
till  Bosporen  och  Adria. 

Dessa  ströftåg  och  studieresor,  hvartill  jag  satts  i  stånd  dels 
såsom  Svenska  Akademiens  stipendiat,  dels  såsom  korrespondent  till 
Göteborgs  Handels-  och  Sjöfartstidning,  hafva  i  främsta  rummet 
haft  det  litterära  syfte,  att  jag  skulle  lära  känna  och  i  min  ringa 
mån  bland  mina  landsmän  sprida  kännedomen  om  de  ifrågavarande 
folkens  moderna  litteratur,  särskildt  deras  poesi.  Men  som  den 
sköna  litteraturen  ej  kan  eller  får  lösryckas  från  den  öfriga,  har 
ämnet  i  själfva  verket  varit  slavisk  kulturhistoria,  d.  v.  s.  behandlat 
äfven  politiska  och  sociala  företeelser. 

Om  värdet  af  dessa  reseminnen  tillkommer  det  ej  mig  att  döma. 
Jag  kan  själf  endast  säga,  att  jag  under  upprepade  besök  i  samtliga 
slaviska  länder  haft  bättre  tillfälle  än  flertalet  andra  turister  att 
stärka  mina  första  omdömen  och  att  beriktiga  en  och  annan  miss- 
uppfattning,  som    vidlåtit    mina    första    intryck.     För  böckerna  har 


FORORD. 


jag  ej  glömt  lifvet  eller  naturen,  och  för  de  senare  har  jag  lika 
litet  åsidosatt  de  förra.  Jag  har  sökt  gallra  ut  allt  oväsentligt, 
allt  tillfälligt  utan  att  därför  beröfva  skildringarna  något  af  stäm- 
ningens och  det  momentana  betraktandets  friskhet  och  fart.  Utan 
förutfattade  meningar  har  har  jag  sökt  och  velat  se  det  sunda,  goda, 
det  framtidslofvande  hos  dessa  politiskt  unga  nationer;  jag  har 
betraktat  deras  andliga  sträfvanden  med  människovännens  och  — 
jag  vågar  väl  säga  det  —  med  något  af  konstnärens  sympatiska  blick. 
Föreliggande  arbete  omfattar  slaverna  norr  om  Donau.  I  fort- 
sättning nästa  år  är  det  förläggarens  och  min  afsikt  att  enligt  samma 
plan  som  hittills  lämna  skildringar  och  kulturbilder  från  de  syd- 
slaviska nationerna. 

Berlin,  juni  1896. 

Alfred  Jensen. 


INNEHALL. 

Första  boken. 

Från  Volga  till  Weichsel  (Ryssland). 

1.  Vid  Rysslands  poriar:     Det  första  och  det  sista  intrycket  af 

Ryssland.  —  Från  Finland  till  Petersburg.  —  Vid  tysk- 
österrikiska gränsen.  —  Tullkammaren  i  Warschau.  — 
I  Odessa 3. 

2.  Petersburg    och    Moskva:     Det    tråkiga    Petersburg   och  det 

intressanta  Moskva.  —  Trasmarknad  och  hittebarnshus. 

—  En  kejserlig  namnsdag'.  —  Figurer  från  gatan    .  .  .      27. 

3.  Den  breda  naturen:     På  järnvägen.  —  Ryskt  småstadslif.  — 

Umgängesformer    och    nationella    plägseder.   —   Påsken 

och  baden.  —  Den  ryska  kvinnan 68. 

4.  Vid  Dnjepr  och  Volga:     Grottekyrkan  i  Kiev.  —  Det  judiska 

Ryssland.  —  Det  tatariska  och  bulgariska  Ryssland.  — 
Världsmarknaden  i  Nizjny  Novgorod.  —  »  Vniz  po  matusjke 
po  Volge.»   — -  Den  ryska  folkvisan 92. 

5.  Det    ryska  påfvedömet:     Ett    helgonjubileum    i    Sergievska 

klosterstaden.  —  De  dödas  tåg  på  stoppen.  —  Raskol- 
väsendet.  —  Herr  Pobjedonostsev 129. 

6.  Mörkrets    makt:     Censuren    och  pressen.  —  Nihilismen.  — 

Till  Sibirien!  —  Ur  den  ryska  förbrytarvärlden 155. 

7.  På  stoppen:     I  kibitka.  —  Den  ryska  miren.  —  En  sommar- 

och  en  Annterbild  på  stoppen.  —  »Hvem  lefver  lyckligt 

i  Ryssland?» 175. 

8.  Den    moderna    konsten  och  litteraturen:     Rysslands  främste 

bildhuggare.  —  I  Tretjakovs  galleri.  —  Verestjagin  och 
Skobelev.  —  Den  ryska  skönlitteraturens  sjuklighet.  — 
Vsevolod  Garsjin.  —  Arfvet  efter  Lermontov  och  Gogol.    194. 

9.  /  Turgenjevs  och   Tolstojs  hem:     I  Turgenjevs  Spasskoje. — 

»Rök.»    —    I    Jasnaja    Poljana.    —    Den  unge  och  den 

gamle  Tolstoj.  —  Tolstojs  folkskola 219. 

Epilog 239. 


INNEHÅLL 


Andra  boken. 

Från  Weichsel  till  Donau  {Västslaver:  polacker, 
slovaker,  tjecher  och  wender). 

L  Det  förlorade  Polen:  Warschaus  »modernisering».  —  Den 
lagliga  ordningen  i  polisens  tecken.  —  Polsk  intelligens 
och  social  förryskning 245. 

2.  Bilder  från  Galizien:     Okunnigheten  och  armodet  i  Galizien. 

—  Etnografisk  utställning  i  Lemberg.  —  I  Wieliczkas 
saltgrufva.  —  Krakaus  romantik  och  prosa 259. 

3.  Dei    ännu    icke    förlorade  Polen:     Ett  Kosciuszko-jubileum  i 

Posen.  —  Den  svensk-polske  grefven.  —  På  polska 
landsbygden.  —  Matejko  och  den  polska  konsten.  — 
Litwas  krona  och  en  rutenisk  lyra 285. 

4.  På    Taira-bergen:     Det    slovakiska    landets  natur  och  folk. 

—  Den  slovakiska  folkvisan.  —  Karpatiska  tsigenare.  — 
Magyarisk  liberalism.  —  »Matica  Slovenska»  och  »Na- 
rodny  Dom».  —  Det  slaviska  lynnets  grunddrag  ....    307. 

5.  Gyllene    Prag:     Det    ålderdomliga  Prag.  —  Judestaden  och 

Beth  Chajim.  —  En  promenad  på  Karlsbron  och  en  guds- 
tjänst hos  den  helige  Nepomuk.  —  Det  moderna  Prag.    326. 

6.  Tjechiska  storverk:     Två  utställningar  i  Prag.  —  Den  tjechi- 

ska  skönlitteraturen  militans  et  triumphans.  —  Hos 
Jaroslav  Vrchlicky  och  Svatopluk  Cech.  —  Bodrich 
Smetana.  —  Den  tjechiska  musiken  och  dansen.  —  På 
Vysehrads  kyrkogård 344. 

7.  Kampen  om  Böhmen:     Det  tjechiska  partiets  utveckling  och 

splittring.  ■ —  I  böhmiska  landtdagen  och  i  kafé  »Slavia». 

—  Ett  passionsspel  i  Böhmerwald.  —  På  Karlstein    .  .    367. 

8.  En    bortdöende  värld:     Weudiska  kvarlefvor  i  Tyskland.  — 

En  roddfärd  genom  Spreewald.  —  I  Bautzen.  —  »Slavas 
dotter» 393. 


FÖRSTA  BOKEN, 


FRÅN  VOLGA  TILL  WEICHSEL 

(RYSSLAND). 


Gatutyp. 


FÖRSTA  KAPITLET. 


Vid  Rysslands  portar. 


Det  första  och  det  sista  intrycket  af  Ryssland.  —  Från  Finland  till  Petersburg.  — 
Vid  tysk-österrikiska  gränsen.  —  Tullkammaren  i  Warschau.  —  1  Odessa. 

I  et  första  intryck,  som  man  får  af  Ryssland,  är  att  man  ställes 
inför  något  oformligt,  ofattligt,  oöfverskådligt  och  motsätt- 
ningsfullt,  följaktligen  inför  något  hemlighetsfullt  eller  mystiskt,  som 
alstrar  respekt  och  beundran,  men  ännu  mer  förundran  och  ängs- 
lan. Man  står  inför  en  sfinx,  hvarvid  Turgenjev  ju  ock  i  en  af 
sina  »Dikter  på  prosa»  (»Senilia»)  Hknat  den  ryske  bonden,  och 
man  fattar  endast  ett,  nämligen  det  motsägande  som  ligger  i  allt, 
som  skrifvits  om  Ivan  den  »grufliges»,  Peter  den  stores  och  Nikolai 
I:s  Ryssland. 

Man  nästan  förfäras  öfver  denna  oerhörda  utsträckning,  hvartill 
världshistorien  saknar  motstycke  under  de  store  »världseröfrarnes» 
tider  och  som  gör  det  ryska  riket  till  en  oorganisk  massa  utan 
centrum,    till    ett    vidunder   där    hvarje    särskild  kroppslem  har  sin 


VID  RYSSLANDS  PORTAR. 


själ  och  lifsverksamhet,  en  hydra  hvars  sugrör  kunna  skäras  bort 
utan  att  det  hela  däraf  lider  obotligt  men. 

Två  sådana  härförare  som  Karl  XII  och  Napoleon  I  fingo  med 
sin  undergång  erfara,  hvad  det  vill  säga  att  intränga  i  detta  mon- 
strums håla.  Och  fyra  europeiska  stormakter  behöfde  vid  kusten 
af  Krim  mer  än  ett  år  för  att  kunna  stinga  denne  kosackiske  Achilles 
i  hälen.  Den  resande,  som  vid  Wirballen  passerat  ryska  gränsen 
och  på  väg  till  Petersburg  rastar  i  den  för  detta  polsk-lithauisk-judiska 
staden  Kovno,  finner  på  rådhustorget  en  järnpyramid  med  den  stolta 
inskriften:  ȁr  1812  angreps  Ryssland  af  700,000  fiender.  Af 
dessa  återvände  öfver  gränsen  endast  70,000  man.» 

Denna  inskrift  måste  imponera  på  främlingen.  Men  ju  mer 
han  fördjupar  sig  i  detta  väldiga  rike,  dess  mer  skall  han  dock  finna, 
att  kolossens  fötter  ej  äro  af  samma  oförstörbara  materiel,  om  de 
också  ej  äro  formade  af  skör  lera.  Han  skall  snart  nog  inse,  att 
den  yttre  storheten  ej  uppväges  af  inre  styrka  och  att  den  oerhörda 
expansionskraften    ej    motsvaras  af  en  organisk  centralisationsenhet. 

Men  här  stöter  man  åter  på  en  motsägelse,  som  icke  löses  med 
resonerande  slagord:  man  skall  dock  se  och  känna,  att  ryskheten 
genomsyrat  hela  denna  massa  från  Ishafvet  till  Svarta  hafvet,  från 
Weichsel  till  Stora  oceanen,  och  att  den  kyrkliga  och  statliga  en- 
heten efter  en  orubblig  princip  och  med  järnhård  öfvermakt  lyckats 
sätta  en  viss  rysk  prägel  på  alla  dessa  finska,  sibiriska,  centralasiati- 
ska, och  kavkaziska  nationaliteter  samt  öfriga  folkslag,  som  »skyddas» 
af  den  ryska  dubbelörnens  vingar.  Och  framför  allt  skall  betrakta- 
ren varsna,  att  dessa  i  rundt  tal  ett  hundra  milHoner  ryska  under- 
såtar till  allra  största  delen  hopsmält  till  en  trög,  kompakt,  konser- 
vativ massa,  som  i  och  för  sig  erbjuder  en  vida  större  garanti  för 
den  ryska  statens  inre  och  yttre  bestånd  än  alla  de  militära,  sociala 
och  ekonomiska  murar,  hvarmed  det  politiska  och  religiösa  Ryssland 
mäktar  omgärda  sig.  Just  därför  att  denna  massa  är  så  ofantligt 
stor  och  trög,  synes  den  hardt  när  omöjlig  att  sätta  i  rörelse.  Att 
hon  kan  rubbas  och  få  en  accelererad  hastighet,  därpå  föreligga 
dock    åtskilliga    historiska    bevis.     Hittills   hafva  dessa  impulsiva  ut- 


DET  FÖRSTA  OCH  SISTA  INTRYCKET  AF  RYSSLAND.  5 

brott  af  det  ryska  folkets  hänförelse  för  en  idé,  till  exempel  för 
befrielsen  från  en  stor  fara  eller  nöd,  visserligen  varit  af  mer  yttre 
art  och  ortodoxt  religiösa  eller  politiskt  lojala.  Men  om  denna 
massa  en  dag  vände  sig  mot  sina  inre  fiender,  mot  kyrkan  och 
byråkratien,  skulle  hon  välta  sig  lavinlikt  med  en  naturkrafts  nöd- 
vändighet, och  då,  först  då  vore  det  nuvarande  ryska  samhällsskickets 
öde  besegladt.  Men  den  dagen  ligger  ännu  i  ett  så  aflägset  fjärran, 
att  det  är  lönlöst  att  nu  grubbla  däröfver,  och  de  små  rubbnings- 
försök, som  företagits  mot  den  väldiga  byggnaden  i  form  af  dels 
ett  slags  »liberalism»,  som  importerats  från  de  västra  kulturländerna, 
dels  en  naiv,  fanatisk  och  om  de  rätta  medlen  okunnig  »nihilism», 
äfven  den  till  god  del  en  västerländsk  produkt,  som  saknat  det  inre 
sammanhanget  med  de  ryska  förhållandena  —  alla  dessa  försök,  som 
i  den  utländska  pressen  göra  så  mycket  väsen  af  sig  och  som  i 
yttringen  af  ett  kejsarmord  komma  hela  världen  att  häpna  af  fasa, 
hafva  endast  bidragit  att  bättre  smeta  öfver  eller  fylla  de  remnor, 
som  här  och  hvar  röjt  och  röja  sig  på  den  från  början  planlöst 
upptornade  byggnaden. 

Försåvidt  denna  bok  kan  lyckas  något  klargöra  de  orediga  före- 
ställningarna om  Ryssland  och  på  grundvalen  af  faktiska  förhållan- 
den och  personliga  iakttagelser  gifva  en  antydan  om  de  framtida 
möjligheternas  riktning,  skall  den  därför  mindre  sysselsätta  sig  med 
de  politiska  än  med  de  kyrkliga  förhållandena,  mer  följa  före- 
teelserna hos  själfva  folket,  de  lägre  samhällsklasserna,  än  tilldra- 
gelser och  sedvänjor  i  de  med  modern  kultur  fernissade  storstads- 
salongerna. Framför  allt  må  det  ryska  påfvedömet  uppmärksammas; 
dess  enorma  styrka  ligger  i  dess  intima,  specielt  ryska  förening  med 
statsmakten,  och  just  därför  måste  handjärnet  sättas  in  på  detta  ställe, 
om  eljes  en  ombyggnad  skall  varda  möjlig.  Men  från  den  ryska 
statens  S3mpunkt  förstår  man  därför  nödvändigheten  af  dess  hän- 
synslösa kyrkopolitik:  en  obeväpnad  stundist  på  landet  är  en  farligare 
samhällsfiende  än  tio  beväpnade  nihilister  i  Petersburg. 

Hemligheten  i  konsten  att  studera  Ryssland  ligger  väl  närmast 
däri,   att    allt    eller  åtminstone  det  mesta  vid  första  anblicken  synes 


VID  RYSSLANDS  PORTAR. 


så  främmande  och  att  man  själf  blir  behärskad  af  ämnet,  då  man 
som  bäst  tror  sig  behärska  det.  Man  gripes  af  ett  slags  svindel  in- 
för ofattligheten,  och  de  motsatser,  som  man  möter  vid  nästan  hvarje 
steg,  rubba  på  ett  betänkligt  sätt  de  i  eget  tycke  förträffliga  och 
odisputabla  teorier,  som  man  förut  konstruerat  på  erfarenhetens  lösa 
sand  och  på  det  »rena  förnuftets»  hårda  och  därför  stundom  något 
ofruktbara  hälleberg.  Man  slutar  sina  iakttagelser  om  Ryssland  med 
att  förundra  sig  öfver  ingenting  alls,  och  det  är  kanske  kvintessen- 
sen af  all  mänsklig  vishet. 

Redan  en  blick  på  kartan  är  nog  att  gifva  en  föreställning  om 
det  ryska  rikets  omätlighet  och  om  mångfalden  i  denna  språkliga, 
religiösa  och  politiska  enhet.  Det  land,  som  sköljes  af  polarvattnen 
och  så  att  säga  trycker  en  kall  kyss  på  högra  tinningen  af  det  skan- 
dinaviska tvillingparet,  och  som  med  sin  väldiga  arm  famnar  hela 
norra  Asien  och  redan  klättrat  mer  än  halfvägs  uppför  Central- 
asiens alpregioner  —r  det  värmes  ock  af  söderns  sol  och  vattnas  af 
de  djupblå  böljor,  som  slå  mot  den  antika  världens  stränder.  Den 
ryska  dubbelörnen  med  de  giriga  klorna  omsluter  med  sina  mäktiga 
vingar  såväl  de  liflösa  snöfälten  på  Novaja  Zemlja  och  vid  Kap 
Tjelusjkin  som  de  härliga  nejderna  vid  Svarta  hafvet,  där  Kavkaziens 
bergsromantik  och  Krims  klassiska  och  muhamedanska  kultur  med 
återglansen  af  det  mäktiga  Byzans  ännu  sprida  ett  trolskt  skimmer. 
Dessa  latituders  olika  klimat  medför  olika  jordmån  och  framalstrar 
en  mångfaldig  rikedom  på  naturliga  tillgångar  ur  jord,  berg,  skog 
och  flod,  som  ej  många  andra  länder  hafva  motstycke  till  —  åt- 
minstone ej  kvantitativt. 

Och  om  man  från  de  veka,  lekande  nejderna  på  Krim  eller 
från  de  mångbesjungna  tjerkessiskä  bergstopparna  —  i  verkligheten 
eller  i  fantasien  —  förflyttar  sig  till  den  sibiriska  tundran  (ödemar- 
ken), som  fått  sin  bäste  litteräre  målare  i  Korolenlw,  eller  till  de 
centralryska  stepperna,  där  de  tröga  floderna  vagga  sig  fram  med 
samma  släpande  entonighet  som  den  ryska  folkvisan,  då  skall  kan- 
ske äfven  främlingen  känna  en  fläkt  af  ryssarnas  chandra,  den  tung- 
sinta »hängsjuka»  eller  spleen,  som  i  den  modärna  ryska  skönlittera- 


FRÄN  FINLAND  TILL  PETERSBURG. 


turen  tagit  ett  mollartadt,  men  ästetiskt  storartadt  och  psykologiskt 
intressant  uttryck  i  »Oblomov»-riktningen*.  Och  vill  man  i  ett  så- 
dant stämningsögonblick  frammana  bilden  af  en  typisk  ryss,  behöfver 
man  endast  rikta  tanken  på  den  folklige  sagohjälten  Ilja  af  Murom, 
bondsonen  som  af  naturlig  dåsighet  satt  orörlig  hela  trettio  år,  men 
•därpå  plötsligt  stod  upp  med  heroisk  styrka  för  att  af  nit  till  den 
heliga  kyrkan  och  af  hängifvenhet  för  sin  furste  bekämpa  landets 
fiender.  Här  har  man  kanske  det  bästa  inbegreppet  af  den  ryska 
folkkarakteren,  skådad  med  folkets  egna  ögon,  och  i  Ilja  ser  man 
förkroppslingen  af  det  gåtfulla,  att  ett  af  världens  fredligaste  folk 
Mifvit  en  af  historiens  mest  eröfrande  nationer. 

Sannerligen  —  så  länge  ännu  nationalitetskänslan  är  den  bestäm- 
mande i  folkens  lif,  må  man  ej  förtänka  ryssen,  att  han  känner  sig 
^tolt  öfver  sitt  stora,  rika  land.  Denna  stolthet  kan  till  och  med 
komma  honom  att  glömma,  med  hvilka  offer  denna  storhet  vunnits 
och  huru  denna  inre  rikedom  i  själfva  verket  tillgodogjorts,  tack 
vare  ett  ofelbart  prästvälde,  en  hänsynslös  militärbarbarism  och  ett 
suveränt  skrifvardöme  —  dessa  trenne  faktorer  som  tillsammans 
utgöra  det  konkreta  inbegreppet  af  den  abstrakta  och  historiskt 
ingalunda  ursprungliga  frasen  samoderzjavie,  den  ryske  kejsarens 
avtokrati. 


Den  förste,  som  välkomnar  den  resande  i  Ryssland,  är  polis- 
gendarmen, ledsagad  af  den  oumbärlige  tulltjänstemannen,  och  han 
är  äfven  den  siste  som  vid  gränsen  tar  afsked.  xMen  denna  bekant- 
skap  kan  yttra  sig  på  ett  mer  eller  mindre  obehagligt  sätt. 

Om  man  öfver  Finland  beger  sig  till  Petersburg,  nota  bene 
försedd  med  »klara  papper»,  vederbörligt  stämplade  och  viserade, 
•spårar  man  i  själfva  verket  föga  af  det  ryska  polisregementet.  Då 
ångbåten  hunnit  förtöjas  vid  Vasili-ostrov-k^tn,  har  man  vid  land- 
stigningen ingen  synnerlig  svårighet  att  göra  sig  förstådd  äfven  utan 
ryska,  enär    tyska    här    förstås    af  de  allra  flesta  och  svensktalande 

*  Se  Gontsjarovs   ryktbara  sedeskildring  »Oblomov».    (Sv.  öfvers.  Sthlm  1887,) 


VID  RYSSLANDS  PORTAR. 


finnar  lätt  nog  kunna  påträffas.  Afskrifningen  af  passet  har  der^ 
välvillige  kaptenen  redan  ombesörjt,  och  tuUvisitationen  försiggår 
med  slarfvig  och  rätt  ytlig  slentrian,  såsom  rättskaffens  turister  äro 
vana  att  behandlas  i  verkliga  kulturstater.  Om  litteraturen  bryr  sig 
tullcensuren  här  föga  —  förmodligen  därför  att  regeringen  ej  från 
svenskt  håll  befarar  någon  samhällsvådlig  insmuggling;  åtminstone- 
har  det  aldrig  händt  författaren,  att  hans  papper  eller  böcker  blifvit 
undersökta  i  Petersburg.  För  öfrigt  kan  den  förfarne  resenären  be- 
tydligt påskynda  tuUvisitationen,  om  han  i  det  rätta  ögonblicket  och 
allt   efter  omständigheterna  smyger  några  silfverslantar  eller  rent  af 


Petersburgs  hamn. 

en  pappersrubel  i  tjinovnikens  hand.  Det  behöfs  ej  mycken  män- 
niskokännedom och  vana  för  att  af  dennes  utseende  och  uppträ- 
dande sluta  sig  till,  huruvida  denna  gåfva  är  välkommen,  och  om 
den  skall  göra  åsyftad  verkan.  I  så  fall  svarar  han  vanligtvis  alls 
ingenting,  då  han  stoppar  pengarna  på  sig,  men  ger  en  half  blick, 
famlar  med  händerna  bland  föremålen  och  —  slår  igen  locket.  Byt 
po  semu:  »vare  det  så!»   såsom  det  heter  i  de  kejserliga  ukazerna. 

En  ångbåtsfärd  längs  Finska  viken  med  besök  uppför  Auras 
idylliska  å  och  med  ett  uppehåll  i  det  naturskönt  belägna,  storstads- 
mässigt  framåtskridande  och  prydligt  snygga  Helsingfors  visar  bäst, 
hvilken  ofantlig  skillnad  i  det  yttre  och  i  det  allmänna  samhälls- 
lifvet  allt  fortfarande  råder  mellan  storfurstendömet  Finland  och  den 
suzeräna  moskovitstaten.     En  svensk  måste  känna  sis  hemmastadd  i 


OJ 

a. 


FRÅN  FINLAND  TILL  PETERSBURG. 


de    båda   finska  hufvudstäderna,  där  han  knyter  eller  återknyter  be- 
kantskap med  gästfria,  flärdlösa  och  hjärtliga  människor.     Man  åter- 


Esplanaden  i  Helsingfors. 

vänder  gärna  i  erinringen  till  den  i  sin  något  karga  enkelhet  vackra 
finska  skärgården  med  dess  tysta,  allvarsamma  furor  bland  mossa 
och  ljung  samt  dess  skrofliga  nordiska  bergshällar,  och  man  tager 
med  sig  som  färdeminne  för  lifvet  en  hågkomst  af  Runebergs  och 
Topelius'  idylliska  skaldehem  vid  Alexandersgatan  i  Borgå  och  på 
den  täcka  Björkudden. 

Men    ångbåten    lämnar   allt    mer    de    finska  skären  bakom  sig. 
Hafvet    vidgar    sig    åter,    och    borta    i    öster    skymta    några  mörka 


Ryska  örlogsfartyg  utanför  Kronstadt. 


10 


VID  RYSSLANDS  PORTAR. 


■strimmor  fram:  det  är  Kronstadts  ö-stad  med  dess  skog  af  master, 
^ess  rökmoln  från  örlogsfartyg  och  lastångare  och  den  imponerande 
fästningens  åtta  granitholmar,  som  till  tre  våningars  höjd  stiga  lod- 
rätt upp  ur  hafvet,  fårdiga  att  utspy  sina  mördande  salvor.  Det 
har  sagts,  att  Kronstadt  förut  icke  skulle  varit  så  starkt,  som  det 
förefaller  lekmannen,  och  ännu  på  Krimkrigets  tid  torde  Peter  den 
stores,  Paul  I:s  och  Nikolais  marinskapelse  varit  mindre  omotståndlig 


Isaks-katedralen  i  Petersburs 


än  den  brittiske  amiralen  Napier  fruktade.  Emellertid  torde  väsent- 
liga förbättringar  hafva  företagits  på  senare  tid,  och  i  jämförelse  med 
Kronstadts  bistra  allvar  och  hotande  rundmurar  taga  sig  Sveaborgs 
låga,  grönskande   vallar  ut  som  ett  idylliskt  lekverk. 

Så  glider  ångaren  in  mellan  två  dammar,  som  sträcka  sina 
armar  långt  ut  i  hafvet.  Det  är  den  nya,  djupa  kanalen  mellan 
Petersburg  och  Kronstadt,  som  gjort  den  ryska  hufvudstaden  till  en 
verklig  hamnstad  för  djupgående  fartyg  och  som  lär  ha  slukat  tretton 
millioner  rubel  —  däri  inberäknadt  de  för  Ryssland  karakteristiska 
»leverantörsafgifterna*.     Det  första    namn,    som    här  möter  oss,  är 


VID  TYSK-ÖSTERRIKISKA  GRÄNSEN. 


•ett  svenskt:  Bröderna  Nobel,  som  här  ute  anlagt  sina  kolossala 
fotogéncisterner,  gräfda  fyratio  fot  under  vattenytan. 

Solen  sänder  sin  sista  aftonhälsning  från  hafvet,  från  väster- 
landet, från  kulturen,  och  i  hennes  reflex  glänser  en  ljus  punkt  i 
öster,  i  »ögonvrån  af  somnad  nord».  Denna  ljusa  punkt  är  den 
förgyllda  kupolen  på  den  väldiga  Isakskatedralen,  som,  påbörjad  af 
Katarina  II,  aldrig  hinner  bli  riktigt  färdig,  huru  många  millioner 
rubel  än  offras  på  detta  byggnadsaltare.  Ännu  en  stund,  och  vi 
äro  framme  i  Sankt  Petersburg,  Peter  den  stores,  Katarina  II:s  och 
Nikolai  I:s  skenbart  präktiga  konstverk. 

Men  bortom  denna  lysande  metropol,  som  i  verkligheten  vardt 
Byzans'  närmaste  arftagare,  utbreda  sig  ända  till  Stilla  hafvet  änd- 
lösa stepper  och  skogar,  och  där  dväljas  despotism  och  nihilism, 
hungersnöd  och  kolera,  prästvälde  och  knutpiskcensur. 


Vida  dystrare  är  det  intryck,  man  får  af  Ryssland,  om  man  gör 
sitt  inträde  öfver  den  österrikiska  eller  preussiska  landgränsen. 
Själfva  landskapet  ser  allt  annat  än  inbjudande  ut  genom  sin  tröst- 
lösa, flacka  enformighet.  Hvart  man  skådar  ut  genom  kupéfönstren, 
mötes  ögat  af  idel  slätter,  än  hvita  af  vintersnön,  än  gråbruna  af 
sommarens  torka.  Och  vid  de  glesa  stationer,  där  ånghästen  rastar 
under  ett  par  dygns  skramlande  fart  från  Berlin  eller  Wien  till 
Moskva,  ser  man  sällan  människoboningar.  Stationen  är  visserligen 
på  kartan  betecknad  såsom  stad,  men  i  verkligheten  har  man  stun- 
dom att  söka  denna  stad  på  flera  versts  (kilometers)  afstånd,  såsom 
till  exempel  guvernementstaden  Smolensk,  »Rysslands  nyckel  och 
port».  Lyckligtvis  trösta  de  i  allmänhet  förträffliga  järnvägsrestau- 
ranterna  för  de  stundom  rätt  långa  uppehållen  under  den  tröttande 
färden. 

Det  enda  intressanta  studiet,  förutom  det  att  iakttaga  de  med- 
resande,  hvilket  särskildt  i  Ryssland  förtjänar  ett  eget  kapitel, 
ligger  i  att  se,  huru  landets  karakter  från   en  tysk-judisk  och  polsk- 


12 


VID  RYSSLANDS  PORTAR. 


Eysk  järnvägsstation. 


lithauisk   småningom    öfvergår   till  en  rent  rysk,  i  början  så  kallad 
hvit-r5^sk    och    sedan    äktmoskovitisk.     De  katolska  tornspirorna  af- 

lösas  snart  af 
de  rysk-byzan- 
tinska  kupoler- 
na med  det  ofta 
brokiga,     men 

ännu    oftare 
smaklösa    färg- 
glittret; det  pol- 
ska språket  och 
diverse  slaviska 
dialekter    un- 
danträngas   ef- 
terhand af  det 
rena,  vackra 
storryska  tungomålet,  och  befolkningen,  som  vid  den  västra  gränsen 
är  mer  mörkhyad  och  spenslig  (polsk-judisk),  får  ett  sundare,  starkare 
utseende  med  större  godmodighet  och  gladlynthet. 

Men  det  värsta  obehaget  ligger  i  det  olidligt  inkrånglade  och 
brutalt  hänsynslösa  visitationssystemet.  Passen  affordras  redan  före 
ankomsten  till  gränsen,  och  kupéerna  undersökas.  Under  själfva 
visitationen,  som  äger  rum  inom  slutna  dörrar,  taga  tjänstemännen 
sig  rätt  grundlig  tid  och  låta  ej  så  sällan  sin  öfvermakt  framträda 
på  ett  kitsligt  sätt.  Det  är  sålunda  icke  ovanligt,  att  »misstänkta» 
individer  undersökas  in  på  bara  kroppen,  och  det  påstås  till  och 
med,  att  en  och  annan  judisk  gårdfarihandlare  måste  taga  af  sig 
stöflarna  för  att  öfvertyga  det  kejserliga  tullverket  om  sin  oskuld. 
Vill  man  lära  känna  det  ryska  ämbetsmaskineriet  i  dess  brutala- 
ste prydno,  må  man  ej  försumma  att  besöka  Warschau,  hvilken  stad 
här  blott  i  förbigående  namnes,  såvidt  det  rör  rent  ryska  förhållan- 
den. Och  en  gång  där,  måste  man,  för  att  slita  sig  lös  från  denna 
siren,  icke  blott  hafva  en  på  passet  antecknad  tillåtelse  att  resa  till 
utlandet,    utan    ock   af  den    allsmäktige  polismästaren  mot  särskild 


VID  TYSK-ÖSTERRIKISKA  GRÄNSEN. 


lösen  och  stämpel  utverka  sig  ett  extra  intyg,  som  ger  vederbörande 
lof  att  lämna  staden.  Utan  ett  sådant  papper  kan  en  resande  lättare 
göra  en  ballongfärd  till  nordpolen  än  hafva  utsikt  att  komma  en 
enda  tum  öfver  den  farliga  gränsen.  Det  är  kantänka  blott  i  alla 
dessa  skrifverier  som  ryssen  kan  finna  den  officielt  prisade,  lag- 
bundna ordningen. 

Och  till  yttermera  visso  måste  främlingen  i  »Weichsel-landets» 
hufvudstad  i  poliskammaren  uppvisa  skriftligt  intyg  från  husvärden, 
att  från  dennes  sida  intet  hinder  möter  för  afresan.  I  vanligaste 
fall  har  husvärden  aldrig  sett  ens  skymten  af  den  ifrågavarande,  och 
skulle  det  också  vara  någon  brist  i  hyran,  så  bekymrar  sig  polisen 
dock  ej  om  den  saken.  Summan  är,  att  individen  ständigt  erinras 
om  sin  intighet  och  om  skrifvardömets  nödvändighet  samt  om  poli- 
sens allsmäktiga  allvetenhet  och  allestädesnärvaro. 

Ja,  ännu  i  sista  stund,  då  man  lämnar  den  sista  ryska  stationen 
och  i  kupén  drar  en  suck  af  lättnad,  stiger  en  tjinovnik  in  och  vill 
veta,  om  man  har  mycket  ryska  pengar  på  sig.  Det  är  här  icke 
fråga  om  ett  dumt  skämt  eller  ett  plumpt  utpressningsförsök,  utan 
fullt  allvar,  ty  denne  tjinovnik  talar  i  kejsarens  namn  och  måste 
därför  betraktas  med  vördnad.  Ett  af  det  ryska  finansministeriets 
förtviflade  försök  att  genom  skatter  och  stämpelafgifter  återställa 
jämvikten  i  statshushållningen  består  nämligen  i  att  lägga  skatt  på 
hvarje  tusental  rubel,  som  utföres  ur  landet  —  ett  slags  rysk  mer- 
kantilism  af  mycket  tvifvelaktig  art  och  af  ännu  tvifvelaktigare 
verkan. 

Den  ryska  censuren  är  ju  också  blott  en  annan,  ännu  förhatli- 
gare sida  af  det  protektionistiska  isoleringssystemet,  och  i  själfva 
verket  är  den  lika  gagnlös  som  de  ekonomiska  skyddstullarna.  Inga 
tullar  kunna  hindra  införsel  af  utländska  alster;  inga  gränsvakter 
kunna  förebygga  smuggling  af  personer  och  varor,  och  ännu  aldrig 
har  den  ryska  censuren  kunnat  hämma  det  flöde  af  förbjuden  ut- 
ländsk litteratur,  som  utgör  den  ryska  och  polska  »intelligensens» 
käraste  lektyr.  Den  förbjudna  frukten  smakar  ju  bäst,  och  därför 
har  det  litterära  förbudet  haft  en  snarare  motsatt  verkan.     Men  det 


14  VID  RYSSLANDS  PORTAR. 


urskuldar  visserligen  icke  systemet  såsom  sådant,  och  det  förenklar 
ingalunda  det  invecklade  statsmaskineriet. 

Ingenstädes  i  Ryssland  kan  man  bättre  iakttaga  det  småaktigt 
brutala  och  det  naivt  absurda  censurväsendet  än  i  Warschau,  som 
väl  i  detta  afseende  är  enastående  i  världen  och  kanske  världs- 
historien. Jag  tillåter  mig  anföra  ett  fall  ur  min  egen  erfaren- 
het, hvilket  såsom  typiskt  har  ett  visst  generelt  värde.  Det  gällde 
att  i  censurkansliet  undersöka  bokförrådet  i  en  koffert,  som  efter 
många  vedermödor  remitterats  dit  från  tullkammaren. 

En  tjinovnik  gräfde  med  båda  armarna  i  koffertens  innandömen 
och  fiskade  upp  den  ena  boken  efter  den  andra,  hvarpå  fynden 
sorterades  på  ett  stort  bord  af  en  annan  tjinovnik  i  frack  med 
blanka  knappar.  Jag  beundrar  den  instinktiva  färdighet,  hvarmed 
mannen  genast  visste  att  särskilja  de  totalt  »oskadliga»  böckerna 
från  de  farliga  och  tvifvelaktiga.  Tydligen  gamla  vanan!  Då  turen 
kom  till  bibeln,  hade  jag  haft  god  lust  att  ironiskt  fråga,  om  ej 
äfven  den  borde  närmare  granskas.  Det  kunde  påvisas  hundratals 
ställen  i  den  heliga  skrift,  som  ingen  ortodox  ryss  nu  för  tiden 
finge  publicera. 

Den  misstänkta  högen  vandrade  vidare  till  en  tjinovnik,  som 
satt  vid  ett  väggskåp.  Detta  skåp  befanns  innehålla  idel  förteck- 
ningar på  förbjudna  böcker  i  alfabetisk  ordning.  Däribland  råkade 
jag  hafva  två:  Reinholdts  ryska  litteraturhistoria  och  Rambauds  ryska 
historia  (i  svensk  öfversättning),  två  vetenskapliga  verk  byggda  nästan 
uteslutande  på  ryska  källor. 

Två  censorer  kastade  sig  genast  öfver  bytet  och  började  bläddra 
här  och  hvar.  Inom  otroligt  kort  tid  voro  de  färdiga  med  sin  dom  :^ 
ungefär  en  tredjedel  af  innehållet  måste  skäras  bort  och  förintas! 

Nästan  svarslös  inför  detta  brutala  barbari,  som  var  delvis  me- 
ningslöst, eftersom  den  ena  boken  var  tryckt  på  svenska,  samt  del- 
vis orättfärdigt,  enär  den  andra  var  interfolierad  med  de  anteck- 
ningar, som  voro  frukten  af  fiere  månaders  bibliotekstudier  i  Moskva, 
kunde  jag  blott  fråga,  om  ej  böckerna  finge  sändas  tillbaka  till  ut- 
landet.    Det   lades    råd    och    beslöts    såsom   särskild   ynnest,  att   så 


VID  TYSK-ÖSTERRIKISKA  GRÄNSEN.  i^ 

genast  skulle  ske  —  naturligtvis  på  min  bekostnad  och  af  censuren 
direkt.  Själf  skulle  jag  få  bestämma  adressen;  hufvudsaken  var  atr 
slika  otäcka  ting  ej  med  sin  blotta  närvaro  förpestade  det  heliga 
Ryssland. 

Den  tredje  i  det  förbjudna  förbundet  vardt  Brändes'  »Indtryk 
fra  Polen».  Blotta  namnet  var  synbarligt  nog  att  göra  censorn 
nervös,  ehuru  han  ju  ej  begrep  ett  jota  af  innehållet.  På  hans 
fråga,  om  jag  kände  det,  gaf  jag  ett  hälft  undvikande  svar  och  sökte 
lugna  hans  upprörda  känslor  med  en  listig  hänvisan  till  att  den  del 
af  boken,  som  handlar  om  den  polska  romantiken,  utkommit  på 
polska  —  försiktigt  dock  förtigande,  att  det  var  i  stympadt  skick. 
Förgäfves!  Namnet  Brändes  stod  i  skåpet  och  detta  med  rätta! 
Censorn  ruskade  på  hufvudet,  pekade  på  ordet  »Gurko»,  som  han 
råkat  finna,  och  mumlade:  »Detta  icke  god  bok!  Ovillkorligt  till 
Petersburg!»  Som  jag  på  förhand  visste  bokens  öde  i  Petersburg, 
anhöll  jag,  att  den  måtte  få  göra  de  båda  andra  sällskap,  hvilket 
ock  nådigt  beviljades. 

Sedan  detta  utagerats,  begynte  man  intressera  sig  för  min  egen 
person.  Först  tittade  de  efter,  om  mitt  namn  fanns  i  det  förbjudna 
facket.  Fåfängt  letande  —  tyvärr!  Så  blef  jag  åtspord,  om  jag  publi- 
cerat  något  på  tyska  om  Ryssland.     Äfven  detta  angrepp  afvärjdes. 

»Men  på  svenska.^»  frågade  tjinovniken. 

»På  svenska  —  mycket!»  svarade  jag  med  oblyg  själfbelåtenhet. 

»Naturligtvis  mot  'bss } » 

Jag  gitte  ej  besvara  den  oförskämda  och  omotiverade  frågan, 
gjorde  en  tvär  bock,  plockade  ner  mina  räddade  skatter  och  rusade 
på  dörren  efter  en  åkare.  Efter  den  betan  hade  jag  ingen  omedel- 
bar beröring  med  den  kejserliga  censuren  i  Varsjava;  men  jag  har 
all  anledning  tro,  att  den  hade  mig  i  godt  minne,  ty  alla  trycksaker 
från  Sverige  sändes  af  censuren  först  till  Petersburg,  hvarifrån  dock 
de  allra  flesta  efter  en  rundlig  tid  verkligen  kommo  mig  tillhanda 
och  därtill  i  orördt  tillstånd. 

Af  mer  tidsödande  och  harmlös  art  är  bekantskapen  med  den 
ryska  tullkammaren.     För  att  i  Warschau  få  ut  ett  kolly  med  van- 


1 6  VID  RYSSLANDS  PORTAR. 

liga  turistpersedlar,  hvilket  såsom  ilgods  behöft  åtta  dagar  och  lika 
många  nätter  från  Berlin,  måste  jag  kämpa  en  seg  kamp  i  sextio 
timmar,  innan  jag  ändtligen  behöll  segern.  En  lördagskväll  fick 
jag  fraktsedeln;  på  söndagen  var  ingenting  att  göra,  och  måndagen 
råkade  vara  helgdag  —  hvarför  skulle  det  inte  vara  helgdag?  De 
ryska  poperna  firade  nämligen  den  dagen  det  dunkla  minnet  af 
Alexander  Nevski  med  brännvin  och  lättja,  och  för  den  skull  för- 
bjudes  det  polska  folket  att  arbeta. 

Att  stämpelskatten  på  fraktsedlar  florerar  här,  behöfver  ej  ut- 
tryckligt sägas,  ty  i  detta  afseende  har  Ryssland  hunnit  mycket  långt 
på  civilisationens  vingliga  stråt.  Denna  stämpel  skall  afstämplas  i 
själfva  poliskammaren,  genom  hvars  labyrint  af  gångar  och  rum 
man  har  att  leta  sig  fram  till  vederbörande  departement,  men  måste 
dessförinnan  köpas  på  annan  plats.  Genom  denna  arbetsfördelning 
förtjänar  staten  med  både  vänster  och  höger  hand:  å  ena  sidan  af 
allmänheten,  för  hvilken  denna  stämpel  i  både  rimliga  och  orimliga 
fall  är  ett  nödvändigt  ondt,  och  å  andra  sidan  af  köpmannen,  som 
naturligtvis  måste  betala  för  monopolet  att  få  sälja  statens  märken 
och  därför  håller  sig  skadeslös  genom  att  pungslå  köparen  på  ett 
par  kopek  extra. 

Ingenstädes  har  jag  mer  gripits  af  det  kejserliga  tullverkets 
storartade  mekanism  än  vid  anblicken  af  den  stora  salen  i  Warschau, 
hvars  dussintal  skrifvare  äro  nödvändiga  kugghjul  i  ett  maskineri 
sinnrikare  än  någonsin  en  uppfinning  af  Edison.  Om  ett  sådant 
där  kugghjul  ej  smörjes  jämt  (i  Ryssland  helst  med  brännvin  och 
sportler!),  kan  hela  statsmekanismen  råka  i  olag,  ja!  samhället  riskerade 
att  störta  i  grus. 

Anslag  på  väggarna  förbjuda  allmänheten  att  röka  —  ett  tids- 
fördrif  som  man  här  saknar  mer  än  någonsin.  Med  »allmänheten» 
förstås  dock  icke  tjinovnikerna  själfva  (ty  den  ryska  byråkratien  står 
höjd  öfver  folket),  hvilka  oupphörligt  ur  sina  papyrosser  bolmade 
rökmoln,  h varur  de  skymtade  fram  såsom  Moses  på  Sinai.  I  öfver- 
direktörens  väntrum  låg  en  besvärsbok  —  nog  vore  det  intressant 
att    lära    känna  den  ryske  undersåte,  allrahelst  af  polsk  nationalitet, 


TULLKAMMAREN  I  WARSCHAU. 


»7 


som  vågar  anföra  klagomål  mot  det  kejserliga  tullverket  —  crimen 
li^ScT  majestatis!  Intressant  är  ock  att  iakttaga,  huru  den  ene  tull- 
tjänstemannen undersöker  den  andres  fickor  vid  grinden  till  maga- 
sinsgården —  alldeles  som  om  två  icke  kunde  vara  i  komplott,  om 
staten  eljes  misstror  sina  egna  ämbetsmän! 


I 


Odessas  hamn. 

Alla  operationer,  som  företagas  med  fraktbrefvet  och  protokolls- 
:arket,  äro  sig  tämligen  lika  i  alla  civiliserade  länder;  skillnaden 
i  tull-  och  stämpel-krångel  ligger  mera  i  graden  än  i  själfva  arten. 
Och  det  ryska  skrifvardömet  är  sig  tämligen  lika  öfverallt  i  tsarens 
rike,  ehuru  dess  former  växla  och  i  det  ryska  Polen  yttra  sig  på 
det  obehagligaste  sätt.  Annorstädes  går  det  med  en  viss  humoristisk 
-slentrian;  man  kan  med  klingande  handtryckningar  påskynda  ären- 
<ienas  gång  eller  åtminstone  lätta  sitt  hjärta  med  en  rysk  svordom 
öfver  underordnade  ämbetsmäns  söl  och  slarf  —  därvid  naturligtvis 
i  tysthet  inbegripande  äfven  de  öfverordnade.  Men  vid  den  tysk- 
österrikiska  gränsen  förstår  man  sig  ej  på  sådant  skämt.  Där  skämtar 

Slavia.  2 


1 8  VID  RYSSLANDS  PORTAR. 


man  öfverhufvud  icke  alls  —  allra  minst  med  det  tsariska  mandarin- 
väsendet. 

Är  den  resandes  erfarenhet  i  det  ryska  Polen  något  kostbar,  så 
är  den  ock  högst  lärorik.  Särskildt  visar  den,  till  hvilka  absurdi- 
teter  statens  absoluta  skrifvardöme  måste  leda  utan  pressens  kritik 
och  den  offentliga  meningens  kontroll.  Mycket  af  dessa  skrifverier 
och  granskningar  och  stämpelsmetningar  med  oläsliga  namnteck- 
ningar kan  synas  de  fåvitske  obegripligt,  men  äfven  häri  ligger  en 
högre  mening,  en  djupsinnig  tanke!  Pro  primo  skaffar  staten  genom 
denna  beskattning  ett  så  kalladt  lagligt  sken  åt  den  systematiska  ut- 
pressning, som  behöfves  för  att  underhålla  hof  och  prästerskap, 
militarism  och  skrifvardöme.  Pro  secundo  inskärpes  härigenom 
ytterligare  den  sanning,  att  i  ett  lagbundet  samhälle  individen  be- 
tyder ingenting;  staten,  polisen  —  allt.  Det  personliga  väsen,  som 
den  opraktiska  filosofien  kallar  staten,  får  ej  vara  lätt  tillgängligt, 
och  statsmaskineriet  måste  undvika  allt,  som  stöter  på  enkelhet 
och  klarhet. 

Ty  det  dunkelt  gjorda  är  det  djupt  tänkta  —  se  där  det 
rättesnöre,  enligt  hvilket  den  ryska  statskonstens  inre  politik  ut- 
vecklat sig! 


Behaget  af  en  sjöresa  till  Petersburg  och  obehaget  af  tullforma 
liteterna  i  Warschau  förena  sig  till  ett,  då  man  söderifrån  med  ångare 
kommer    till    Odessa,  den  fjärde  i  storlek  af  Rysslands  städer,  men 
den  första  i  modern  skönhet  och  vackert  läge. 

Efi:er  en  nästan  vindlös  natt  på  Svarta  hafvet,  hvilken  ej  unnat 
passagerarna  på  den  österrikiska  »Lloyd »-ångaren  »Galatea»  en  ostörd 
sömn  på  grund  af  de  högst  onödiga  svärmar  af  bitande  och  surrande 
insekter,  för  hvilkas  klassificering  författaren  saknar  högst  nödiga 
insikter,  gick  solen  ändtligen  upp  på  en  högblå  himmel  öfver  ett 
djupblått  haf  och  upplyste  målet,  som  vinkade  vid  den  rätt  höga 
stranden. 


I  ODESSA.  19 


Men  detta  mål  förblef  tillsvidare  en  bedräglig  hägring,  ty  en 
utländsk  ångare  från  Bosporen  är  alltid  misstänkt  i  ryska  ögon. 
Den  sköna  »Galatea»  kom  ju  från  det  turkiska  Konstantinopel,  det 
bulgariska  Varna  och  det  rumäniska  Galatz  —  idel  misstänkta  orter ! 
Kanske  hade  vi  vid  den  goda  middagstaffeln  i  harmlöst  grekiskt 
landvin  eller  i  Krims  eldiga  drufvosaft  skålat  med  Stambolovs  mör- 
dare eller  pokulerat  med  rumäniska  konspiratörer !  Den  största  för- 
siktighet måste  iakttagas,  på  det  intet  samhällsvådligt  må  insmyga 
sig  i  den  ryska  samhällskroppen.  Lyckligtvis  är  den  ryska  staten 
vaksam ;  om  den  någon  gång  tar  sig  en  lur,  hvilket  är  både  förlåtligt 
och  ej  så  ovanligt,  sofver  den  dock  med  öppna  ögon  såsom  det 
bekanta  Göta  lejon,  och  vid  hvarje  ingång  till  tsarens  förlorade 
paradis  vakta  kosacker  med  bart  huggande  svärd. 

Efter  inemot  en  timmes  manövrering  i  den  rymliga  hamnen 
hade  »Galatea»  lyckligt  förankrats  och  förtöjts;  landgången  hissades 
ut;  droskkuskarna  vinkade  redan  så  förtroligt,  och  passagerarna 
trängtade  och  trängdes  i  täflan  att  först  få  sina  saker  tullbehandlade 
—  en  kamp  för  tillvaron  i  fickformat! 

Men  under  tiden  hade  en  liten  kronoångare  smugit  sig  fram 
till  fallrepstrappan  på  andra  sidan ;  några  polisofficerare  och  skrifvare 
i  hvita  uniformsrockar  samt  ett  par  gröna  tullvaktmästare  skyndade 
upp  på  däck  och  döko  genast  ner  i  aktersalongen,  där  de  und- 
fägnades med  »Lloyds»  kaffe  och  bästa  konjak  i  stora  spetsglas.  En 
sådan  där  liten  morgonpärla  verkar  uppfriskande  och  gör  tjinovniken 
så  att  säga  mer  smord  för  sitt  dragande  kall  och  sin  samhälls- 
bevarande plikt. 

Först  undersöktes  och  afskrefvos  alla  pass;  därpå  granskades 
afskrifterna  och  inregistrerades  i  en  protokollsbok,  som  sedan  justera- 
des. Så  stämplades  passen  af  en  polislöjtnant,  och  en  annan  tjinovnik 
skref  ett  oläsligt  namn  inunder.  Slutligen  kollationerades  alltsam- 
mans. Stundom  framtogos  ock  medhafda  uppslagsböcker  —  kanske 
var  det  polisens  svarta  lista,  kanske  rent  af  förbrytarealbum!  Hela 
operationen  kräfde  blott  två  timmar  —  inberäknadt  den  officiella 
kaffedrickningen  på   »Lloyds»,  det  vill  säga  passagerarnas  bekostnad. 


20  VID  RYSSLANDS  PORTAR. 


En  tuUvisitation  på  ett  tjärigt  skeppsdäck  i  stekande  solgass  är 
ett  ganska  nöjsamt  och  lärorikt  tidsfördrif,  som  man  vid  Neva-kajen 
ej  tycks  fullt  uppskatta.  Grofva  näfvar  tumma  ogeneradt  på  de  öm- 
tåligaste föremål  och  blotta  de  diskretaste  hemligheter.  En  grek 
hade  varit  nog  lättsinnig  att  taga  med  sig  en  liten  revolver  —  det 
farliga  vapnet  skickades  genast  till  poliskammaren  för  att  särskildt 
undersökas.     Greken  skulle  få  besked  följande  dag. 

Free  Russia 

THE  OHQAN  of  tes  ZNaLZSH 
^ocictp  of  3frtcn6s  of  "^ussian    ^veebotn. 

Edited  by  F.  V.  Volkhovsky  and  J    F    Green. 

Robert  Spence  Watson,  LLD.,  ffon.  Treas->r.rr.  Benshain  Grove.  Gateshead 

MiSR  G.  L.  Mallet,  W..»    srrrMtarv,  132.  Cromwell  Road.  South  Kensineton.  London.  S  VV. 

Miss  Hargrave,  HctK  Set  fnr  Branchcs,  7.  Roland  Mansions.  Kosary  Gardens,  S.W 

"FREE  RUSSIA"  is  published  on  the  Ist  of  ev«ry  month  by  Messrs.  Ward  &  Foxlow,  113,  Church  Street.  N.W, 

(Telephone  Na  7078).     Annual  Subscription  post  free  1/6. 

Complaints  from  Subscribers  as  to  not  receivinp  their  copies  of  this  paper  should  be  addressed  to  Dr.  Spence  Watson 


Vol.  7.— No.  6.1  JUNE    1st,    1890  IOne  Pennt. 


Men  ingenting  är  ändå  så  misstänkt  som  trycksaker.  Tänk, 
om  där  funnes  nihilistiska  proklamationer  eller  exemplar  af  >'>Free 
Russia»,  den  engelska  tidskrift,  som  blifvit  ett  slags  arftagare  af 
Herzens  på  sin  tid  så  beryktade  »ZöMo/»  (»klockan»),  med  hvilken 
den  dock  ej  närmelsevis  kan  mäta  sig  i  politiskt  inflytande!  Man 
ville  till  och  med  granska  en  tidning,  som  stack  fram  ur  en  engels- 
mans rockficka.  Denne  vardt  öfver  denna  småaktiga  närgångenhet 
med  rätta  så  förargad  —  nota  bene  så  indignerad  en  engelsman  ut- 
värtes  kan  bli  utan  att  förlora  något  af  sin  ädla  brittiska  värdighet  — 
att  han  midt  för  tjinovnikens  näsa  ref  sönder  sin  »Times»  och 
gravitetiskt  räckte  honom  bitarna. 

Det  är  humoristiskt,  men  i  själfva  verket  mer  tragiskt  än  komiskt 
att  åse,  huru  en  underordnad,  i  grund  och  botten  bondhederlig 
rysk  tjänstem.an,  hvilken  knappt  kan  skrifva  sitt  eget  modersmål,  på 
rak  arm  och  stående  fot  i  kejsarens  namn  skall  afgöra  all  litteraturs 


I  ODESSA.  21 


beskaffenhet,  vare  sig  det  gäller  Zolas  »Nana»  eller  Kants  »Kritik 
der  reinen  Vernunft».  Men  detta  kan  en  r3^sk  tjinovnik  ögonblick- 
ligt bedöma  —  det  hör  till  det  ryska  statsväsendets  mysterier,  som 
man  måste  tro,  därför  att  de  äro  förnuftsvidriga,  och  det  bekräftar 
sanningen  af  den  sköna  satsen,  att  försynen  förlänar  förstånd  åt 
den,  åt  hvilken  monarken  anförtrott  ett  ämbete. 

Utländskt  romankram  och  språkvetenskapliga  arbeten  under- 
kastas icke  importförbud  i  Odessa.  Men  jag  råkade  hafva  med  mig 
en  diger  läderportfölj,  tung  som  en  kappsäck  och  full  af  manuskript, 
tidningsurklipp,  ströskrifter  m.  m.,  mest  på  svenska  och  uteslutande 
rörande  slaviska  förhållanden.  Vid  anblicken  af  detta  grofva  artilleri 
bleknade  tjinovniken ;  han  kastade  en  skygg  blick  i  facken  med  det 
konstiga  innehållet  och  sade  högst  allvarsamt: 

»Detta  ovillkorligt  till  censuren!     I  morgon  besked!» 

Nästa  morgon  gällde  det  att  få  igen  skatten.  En  izvostjik  (åkare) 
förde  mig  af  misstag  till  en  statsinstitution,  som  heter  »Kontrolnaja 
Palata»;  därpå  bar  det  i  väg  till  närmaste  polisbyrå,  där  den  riktiga 
adressen  på  censurkommiténs  kansli  lämnades. 

Midt  på  bordet  i  en  stor  sal  stod  verkligen  portföljen,  konungs- 
ligt höjande  sig  öfver  de  packor  af  böcker  och  tidningar,  som  öd- 
mjukt lågo  rundt  omkring,  liksom  ryska  bönder  kring  en  helgon- 
bild. Med  låtsadt  allvar  sporde  jag,  om  censorn  läst  innehållet,  inom 
mig  undrande,  huru  han  på  tjugufyra  timmar  skulle  kunnat  sluka 
och  smälta  all  denna  själaspis,  äfven  om  språket  ej  lagt  hinder  i 
vägen. 

Censorn,  en  medelålders  man,  hvars  flintskallighet  fördelaktigt 
vittnade  om  ett  nitiskt  arbete  för  det  allmänna  bästa,  gaf  mig  en 
godmodig  blick  och  sade  i  mild  ton : 

»Hur   läsa?     Detta    alldeles   obegripligt!      Detta  hvad  sådant?» 

»Filologiska  och  etnografiska  artiklar  från  olika  länder,»  sva- 
rade jag  med  blygsam  värdighet. 

»Icke  förbjudna?»  frågade  han  naivt. 

»Hedersord,  icke  förbjudna!»  Härvid  gjorde  jag  inom  mig 
den  tysta  reservationen,  att  alla  dessa  anteckningar  om  den  slaviska 


22         '  VID  RYSSLANDS  PORTAR. 

världen  icke  voro  förbjudna  —  från  min  ståndpunkt.  För  resten 
tyckte  jag,  att,  då  ryssarna  själfva  så  flitigt  missbruka  sitt  tjestnoje  slovo 
(»hedersord»),    jag    också  kunde  få  lättsinnigt  begagna  det  en  gång. 

Men  då  censorn  sedan  i  samma  faderligt  humana  ton  sporde 
mig  om  mitt  yrke  och  om  ändamålet  med  min  vistelse  i  Odessa, 
hade  jag  i  förlägenheten  ej  annat  svar  till  hands  än  ett  nitjevo,  hvilket 
icke  blott  betyder  ingenting,  utan  för  resten  litet  af  h varje,  allt  efter 
som  det  passar  sig  och  som  det  konvenerar  den  frågande.  Han 
tycktes  också  nöjd  med  det  äktryska  svaret,  ty  han  smålog  utan 
vidare  frågor.  Då  jag  kom  ut  på  gatan,  väntade  ännu  kusken  och 
grinade  så  vänhgt,  då  han  fick  se  min  grofva  portfölj.  För  ovan- 
lighetens skull  gaf  jag  honom  fem  kopek  extra  för  te  och  snaps, 
och  då  grinade  han  dubbelt  vänligt. 

Denna  episod  har  anförts  sås9m  betecknande  kontrast  till  mot- 
tagandet i  Warschau.  Öfverallt  är  det  visserligen  samma  rigorösa, 
pedantiska  skrifvare-  och  kontrollsystem,  men  hvilken  skillnad  i  den 
praktiska  tillämpningen!  Där  ett  brutalt  ämbetsöfvermod,  här  en 
slapp  godmodighet  och  godtrogenhet  —  båda  yttringarna  lika  karak- 
teristiska för  det  ryska  systemet. 

Men  så  är  också  olikheten  mellan  Warschau  och  Odessa  såsom 
natt  och  dag,  liksom  ock  skillnaden  mellan  det  kyliga  Petersburg 
och  det  varma  Odessa  är  starkt  i  ögonen  fallande.  Det  moderna 
Rysslands  hufvudstad  är  onekligen  ett  ståtligt  verk,  men  den  är 
också  stel,  konstlad,  och  man  behöfver  ej  skrapa  mycket  på  den 
eleganta  fernissan  för  att  finna  det  ihåliga  virket  eller  det  stinkande 
rysslädret.  I  Odessa  åter  göra  de  små  tvåvåningshusen  med  träd- 
planteringarna samma  intryck  af  välmåga,  soliditet  och  hemtrefnad 
som  Moskva,  som  Odessa  dock  öfverträffar  genom  sitt  läge. 

Det  är  en  verklig  njutning  att  från  kajen  blicka  ut  öfver  det 
glittrande  hafvet  och  den  ståtliga  handelsflotta,  söm  fyller  den  ovan- 
ligt snygga  och  prydliga  hamnen.  Och  detta  välbehag  ökas,  då 
man  stiger  upp  till  de  breda  gatorna,  som  med  sina  trädalléer  in- 
bjuda till  estetiskt  dagdrifveri  eller  parisiskt  boulevardlif  Odessa 
är  utan  tvifvel   Rysslands  vackraste  stad  —  icke  i  nationell,  men  i 


I  ODESSA. 


23 


modern  mening:  här  är  hafvets  omedelbara  närhet,  sydländsk  liflig- 
het  och  lillrysk  glädtighet,  fransk  elegans  och  kosmopolitisk  affärs- 
liflighet.  Allt  detta  stämmer  till  optimism  och  lifsglädje,  och  om 
kvällarna,  då  det  elektriska  ljuset  flödar  ut  öfver  vågbrytarnas  långa 
armar,  löper  man  —  hksom  Eugen  Onegin  —  rent  af  fara  att  bli 
poet!  Det  är  ock  en  sällsam  tillfällighet,  att  den  slaviska  världens 
yppersta  skalder,  Alexander  Pusjkin  och  Adam  Mickiewicz,  båda  födda 
nästan  samtidigt  med  Heinrich  Heine,  hafva  vistats  i  denna  aflägsna 
stad:  båda  förvisades  till  södern  tämligen  oförskyldt,  men  lärde  i 
Odessa  känna  en  fångenskap  af  allra  angenämaste  art.  Och  världs- 
litteraturen välsignar  den  ryska  regeringen  för  detta  orättfärdiga 
maktspråk,  ty  de  båda  skaldebrödernas  lif  i  Odessa  gaf  en  mäktig 
impuls  åt  deras  romantiska  diktning:  Mickiewicz  diktade  i  södern 
sin  berömda  krimska  sonettsamHng,  hvartill  ryska  poesien  längre 
fram  fick  ett  storslaget  motstycke  i  Alexei  Tolstojs  diktcykel  »Krim- 
ska skizzer»,  och  Pusjkin  vardt  här  gripen  af  byronismen,  som 
födde  hans  »Onegin». 

Pusjkins  ulliga 
negerhufvud  i  brons 
pryder  en  af  Odessas 
vackraste  platser.  Men 
lika  litet  här  som  i 
Moskva  ser  han  impo- 
nerande ut;  fastmer 
påminner  han  om  en 
drucken  satyr,  som 
han  ju  ock  var.  Kan- 
ske är  det  ock  för 
att  skölja  bort  detta 
trefligt  onyktra  in- 
tryck,   som     Odessas 

trefligt  nyktra  stadsfullmäktige  placerat  bronshufvudet  i  midten  af 
^n  sprutande  fontän.  Eller  månne  det  är  för  att  släcka  skaldens 
olidliga  törst? 


Det  hus  i  Odessa,  där  Pusjkin  bodde  år  1823. 


24 


VID  RYSSLANDR  PORTAR. 


En  förklaringsgrund  till  Odessas  eleganta  behag  ligger  redan? 
däri,  att  staden,  planlagd  af  Katarina  II,  fick  sin  egentlige  grundare 
i  en  fransman,  hertig  Emmanuei  de  Richelieu,  hvilken  i  början  af 
detta  århundrade  såsom  den  novorossiska  provinsens  styresman  ska- 
pade samhällets  välstånd  och  förskönade  det  yttre.  Klädd  i  romersk 
toga,    står  bronshertigen  på  den  förtjusande  Nikolaiboulevarden  vid 


Richelieu-monumentet  i  Odessa. 


hamnen  och  blickar  huldt  ner  på  det  eleganta,  glada  lif,  som  hvarje 
afton  här  rör  sig  vid  orkesterns  toner.  Och  på  piedestalen  ses  en 
kula,  som  erinrar  om  bombardementet  under  Krim-kriget  och  lik- 
som symboliskt  antyder,  att  till  och  med  de  allierades  härar  måste 
falla  till  fota  för  Odessas  merkantila  makt  och  fredliga  kultur. 

Men   oafsedt  den  storartade  fraktmarknaden,  som  till  och   med 
skaffat    Odessa   direkta   reguliära  förbindelser  med  Skandinavien  — 


I  ODESSA.  2S 


tack  vare  änkekejsarinnans  privilegier  åt  det  »forenede»  ångbåtsbola- 
get i  Köpenhamn  —  har  Odessa  förknippat  sitt  namn  vid  ett  mari- 
timt företag  af  politisk  art :  den  frivilliga  flottan.  Efter  motgångarna 
1878  insamlades  nämligen  inom  några  månader  på  enskild  väg  fyra 
millioner  rubel,  och  tre  handelsfartyg  inköptes  af  Hamburg-Ameri- 
kanska ångbåtsbolaget,  afsedda  att  göra  tjänst  som  kryssare  och  för 
transport  i  krigstid  —  ett  aftal  som  ryska  regeringen  gjort  med 
flere  privata  ångbåtsbolag.  År  1879  öppnades  regelbunden  förbin- 
delse mellan  Odessa  och  Vladivostok-Sachalin,  och  för  närvarande 
räknar  Frivilliga  flottan  sju  stora  ångare,  som  under  marinministeriets 
omedelbara  kontroll  ha  en  årlig  statssubvention  af  600,000  rubel 
med  skyldighet  att  till  bortre  Sibirien  befordra  ämbetsmän,  soldater 
och  —  straffångar. 

Och  hvad  ingen  annan  rysk  stad  har  ett  motstycke  till  —  det 
är  Odessas  präktiga  kyrkogård,  en  hel  skog  af  dyrbara  marmor- 
vårdar,  resta  öfver  grekisk-italienska  köpmän.  Men  äfven  historiska 
namn  läsa  vi  här:  Potocki,  Mavrokordato,  fältmarskalk  Suvorov 
(Pragas  stormare)  och  Radetski  (Schipkas  hjälte)  —  att  nu  icke 
glömma  öfverste  Kesjko,  i  världshistorien  bekant  såsom  fader  till 
drottning  Natalia  af  Serbien. 

I  det  afseendet  liknar  Odessa  Petersburg,  att  man  ser  föga  af 
det  äkta  Ryssland  i  det  yttre  gatulifvet.  Man  saknar  på  de  bättre 
gatorna  till  och  med  denna  obestämbara  r3^sslukt,  som  erinrar  än 
om  fårpäls  och  gummigaloscher,  än  om  lök  och  brännvin.  Köket 
är  också  mer  grekiskt  än  moskovitiskt,  likasom  ansiktstyperna.  Man 
måste  uppsöka  förstädernas  te-  och  snapslokaler  för  att  finna  det 
verkliga  ryska  folket  med  dess  breda,  ljusa,  öppna,  regelbundna 
ansikten  och  dess  sant  mänskliga  karaktersdrag:  godmodigt  och 
lugnt,  hängifvet  och  tåligt,  starkt  i  lidelse,  stort  i  både  godt  och 
ondt.  Man  får  ett  intryck  af  detta  djupt  mänskliga  redan  vid  be- 
vittnande af  de  starka  känsloutbrotten,  till  exempel  vid  ett  hjärt- 
slitande  afsked  på  en  järnvägsstation,  i  den  lifliga  stämningen  hos 
en  rysk  teaterpublik  eller  i  den  sunda  logiken  hos  den  okunniga 
massan. 


:26 


VID  RYSSLANDS  PORTAR. 


Ty  hvarken  präst-  eller  bajonettvälde  har  mäktat  kväfva  den 
ungdomliga  sundheten  hos  det  ryska  folket,  och  enligt  min  mening 
har  den  sjukliga  ryska  romanen  från  Gogol  till  Garsjin  ensidigt 
hållit  sig  till  blott  ett  hufvuddrag  i  det  ryska  lynnet.  Hemsökt 
af  mongolförtryck  och  af  lifegenskapens  sekellånga  förbannelse, 
har  den  ryske  bonden  blifvit  slö,  feg,  tjufaktig,  misstrogen,  lat,  tig- 
-gande,  smutsig  och  supig.  Men  det  goda  lifsfröet  finnes  dock  kvar 
under  den  grofva  ytan,  lofvande  framtida  skördar,  och  den  kraftiga 
kroppsbyggnaden  vittnar  orn  fysisk  sundhet,  om  friskt  blod  —  och 
•detta  är  väl    ändå  första  betingelsen  för  en  god  samhällsutveckling. 


lioulevard  i  Odessa. 


Gata  i  Petersburg.    (Vinterbild.) 


ANDRA  KAPITLET. 


Petersburg  och  Moskva. 


Det  tråkiga  Petersburg  och  det  intressanta  Moskva.  —  Trasmarknad  och  hittebarns- 
hus.  —  En  kejserlig  namnsdag.  —  Figurer  från  gatan. 

etersburg  och  Moskva  —  enklare  kan  man  ej  gärna  be- 
Ip  teckna  den  bjärta  skillnaden  mellan  det  moderna  och  det 
nationella  Ryssland,  mellan  det  oorganiska  och  det  organiska  i 
den  ryska  statskroppen.  Moskva  är  en  äkta,  naturlig  företeelse, 
Petersburg  är  en  konstlad  produkt;  den  äldre  hufvudstaden  är 
nationell,  den  yngre  västerländsk.  Om  Petersburg  är  hufvudet, 
som  uttänker  de  politiska  planerna,  så  är  dock  Moskva  hjärtat, 
som  klappar  och  känner  med  det  verkliga  folket.  Moskva  är 
en  ärevördig  matrona,  som,  badande  sig  i  religiositetens  och  pa- 
triotismens brunn,  ännu  bibehåller  en  viss  ungdomlig  fägring  trots 
sin    höga    ålder.     Petersburg   (»Piter»)    är    en    modern    sprätt  eller 


28  PETERSBURG  OCH  MOSKVA. 


parveny,  hvars  pomador  och  sminker  dock  ej  kunna  öfverskyla  den 
blaserade  blekhet  och  gubbaktighet,  hvarmed  en  raffinerad  utländsk 
kultur  redan  vanställt  den  unge  mannens  drag.  De  båda  städerna 
ha  också  blifvit  hvarsin  medelpunkt  för  de  båda  olika  strömningar, 
som  genomgå  Rysslands  nyare  historia  och  ömsevis  haft  öfverhand 
—  närmast  beroende  på  monarkens  personliga  tycken  och  smak: 
Peter  den  stores  »Burg»  är  hufvudsätet  för  de  västerländske  (zapad- 
nikerna),  hvilka  i  den  ryska  vitterheten  haft  sina  bästa  målsmän  i 
en  Bjelinski  (Rysslands  Lessing»)  eller  Ivan  Turgenjev;  det  heliga 
Moskva  åter  har  förblifvit  metropolen  för  de  äkt-  och  gammalryska 
traditionerna,  hvilkas  främste  förkämpar  —  att  särskildt  nämna  det 
ädla  brödraparet  Aksakpv  —  med  förakt  blickat  på  Neva-staden  så- 
som ett  otäckt,  opatriotiskt  oting. 

Det  första  intryck,  den  resande  får  af  Petersburg,  är  väl  det,  att 
den  ryska  hufvudstaden  är  en  storartad  skapelse  af  konst  och  kej- 
serlig energi,  som  bekant  byggd  på  osunda  träsk  bland  finska  och 
ingriska  fiskarekolonier,  och  man  måste  i  förstone  tjusas  af  den 
prunkande  prakt,  som  delvis  röjer  sig  i  arkitekturen.  Men  ju  när- 
mare man  betraktar  denna  ögonfägnad,  dess  mer  krymper  den  ihop 
och  bleknar  bort. 

I  Petersburg  finnes  det  nästan  lika  många  kejserliga  (och  stor- 
furstliga) palats  som  i  Berlin  och  Wien  tillsammanstagna,  och  där 
löpa  gator,  som  dessa  båda  betydligt  äldre  hufvudstäder  ej  ha  maken 
till  i  längd  och  bredd.  Friedrichstrasse  i  Berlin  till  exempel  kan 
hvarken  i  yttre  storlek  eller  luxuriös  elegans  mäta  sig  med  Nevskt 
Prospekt,  Petersburgs  inemot  fem  kilometer  långa  aorta.  Allt  är  här 
anlagdt  efter  stor  måttstock  m.ed  en  onekligen  genialisk  blick  för 
framtidens  kraf,  och  staden  breder  ut  sig  stolt  och  vräkigt,  men  på 
samma  gång  kyligt  som  den  breda  Nevan  själf.  Lätt  nog  finner 
man  dock,  att  det  hela  är  ett  hastverk,  att  den  inre  kärnan  ej  mot- 
svarar det  yttre  skalet,  och  att  ett  tsariskt  yyvarde!»  tryckt  tvångets 
och  ofrihetens  stämpel  på  den  kommunala  utveckhngen.  Och  här 
saknas  den  harmoniska  måttfullhet  och  enhetlighet,  som  först  är  i 
stånd  att  adla  konstens  verk.    Här  finns  öfverflöd  på  arkitektoniska 


4?Ä 


O- 


o; 

CU 


2; 


DET  TRÅKIGA  PETERSBURG  OCH  DET  INTRESSANTA  MOSKVA.  29 


stilar,  men  hvarken  stil- 
fullhet eller  individuell  ka- 
rakteristik. 

Denna  brist  på  karakter 
gör    därför    Petersburg   till 
en   i  viss  mening  tråkig  stad 
redan  i  yttre    mening,   och 
i  fråga    om  denna  intresse- 
löshet intager  det  utan  tvifvel 
ett   hedersrum  bland  Euro- 
pas hufvudstäder.     Och  or- 
saken härtill  ligger  icke  blott 
i  stadens    egendomliga  till- 
komst   och    dess  arkitekto- 
niska färglöshet,  utan  beror 
kanske    mest   på    dess  inre 
sammansättning.       Detta 
stora  samhälle,  som  räknar 
70  ortodoxa  kyrkor,  23,000 
hus,  600  gator  och  torg  samt  20,000  åkare,  är  ingen  egentlig 
kommun.     Staden    styres    och  förvaltas  ej  i  främsta  rummet  af  en 
själfvald    magistrat    och   stadsfullmäktigekorporation  (»duma»),  utan 
af    polisen    och    af  militärkommandot,  och  de  menliga  följderna  af 
denna  allenastyrelse  ha  icke  uteblifvit,  här  lika  litet  som  i  Warschau. 

Härtill  kommer  för  Petersburg  den  egendomliga  sammansätt- 
ningen af  dess  befolkning.  Ehuru  handel,  sjöfart  och  industri  spela 
en  icke  oviktig  roll  i  stadens  ekonomiska  lif,  är  »Petrograd»  dock 
i  främsta  rummet  ett  aristokratiskt  regerings-  och  förvaltnings- 
centrum, hvars  folkelementära  stam  består  af  ett  tjänstemannaprole- 
tariat, hvilket  är,  äfven  det,  af  ganska  rörlig  beskaffenhet.  Militären 
och  de  massor  af  bönder,  som  periodvis  hvarje  år  strömma  till 
staden  för  att  finna  uppehälle  såsom  åkare,  byggnadsarbetare  m.  m., 
äro  af  ännu  lösare  art  än  i  någon  annan  hufvudstad.  Det  är  icke 
en  homogen    förening    af   bofasta  husägare  och  våningshyresgäster, 


En  izvostjik. 


$0  PETERSBURG  OCH  MOSKVA. 

som  ensam  mäktar  gifva  stadslifvet  en  medborgerlig  färg,  utan  er^ 
löst  sammanrafsad  människomassa  från  in-  och  utlandet,  växlande 
med  årstider  och  politiska  vindkast.  ^Gorod  sjumny!  gorod  bjedny!» 
(du  bråkiga  stad!  du  arma  stad!)  säger  Pusjkin  träffande  i  en  af 
sina  dikter  om  Nikolai  I:s  residensstad. 

Detta  sakförhållande  har  i  sin  ordning  återverkat  på  arkitektu- 
rens stillöshet.  I  Moskva  finner  man  en  verkligt  rysk  byggnadsstil 
med  karakteristiska  färgsammansättningar,  och  de  små  tvåvånings- 
husen  med  rymlig  tomt  och  idylliska  trädgårdar  göra  alltigenom  ett 
intryck  af  soliditet,  gemytlighet  och  gästfrihet.  I  Petersburg  åter 
känner  man  sig  främmande  för  dessa  storståtliga  hus,  som  i  själfva 
verket  blott  äro  »praktiska»  hyreskaserner  och  triviala  byggnads- 
komplex, utvärtes  hvitmenade  och  dagliga,  men  innantill  fulla  med 
»de  dödas  ben»   och  all  orenlighet. 

Ty  i  fråga  om  orenlighet  är  äfven  Petersburg  en  rysk  stad,, 
relativt  kanske  ryskare  än  de  flesta.  Om  man  träder  in  i  en  första 
klassens  restaurant,  till  exempel  vid  »Bolsjaja  Morskaja»,  mötes  man 
visserligen  af  elegans,  lyx,  läckerhet  och  —  framför  allt  —  dyra 
priser,  men  hvarken  af  bekvämligheten  i  det  praktiska  Berlin  eller 
den  nobla  finheten  i  Wien.  Då  kyparen  lämnar  tillbaka  växelpen- 
garna på  en  tallrik,  suger  han  sig  med  blicken  fast  vid  hvarje  sär- 
skild silfverslant,  och  på  hans  yttre  kan  man  tillämpa  den  bekanta 
satsen  af  fru  Staél,  att  både  tataren  och  kosacken  skulle  sticka  fram, 
bara  man  skrapade  honom  en  smula.  Det  skulle  icke  öf^erraska,. 
om  den,  som  om  natten  serverar  i  Palkins  restaurant  vid  »Nevski», 
gjorde  sig  en  extra  förtjänst  om  förmiddagarna  genom  till  exempel 
gatsopning;  det  enda,  som  härvidlag  kunde  förvåna,  vore  att  denne 
frackprydde  tjelovjek  (ordet  betyder  människa,  men  användes  i  Ryss- 
land såsom  tilltalsord  åt  kypare!)  stege  upp  så  tidigt  och  ej  vore 
för  lat  att  förrätta  ett  verkligt  kroppsarbete. 

Och  i  Petersburg  saknar  man  mer  än  annorstädes  en  milieu,. 
en  medelväg  och  medelklass:  antingen  är  det  eller  skall  det  före- 
ställas vara  ytterst  elegant  och  fint,  eller  ock  kastas  man  hufvud- 
stupa  ner  i  ett  svalg  af  stank  och  orenlighet.    Till  Petersburg  kom- 


DET  TRÅKIGA  PETERSBURG  OCH  DET  INTRESSANTA  MOSKVA.  31 


mer  man  med  vissa  kulturella  förväntningar  eller  anspråk,  men  blir 
grymt  besviken.  I  Moskva  gör  man  sig  på  förhand  inga  illusioner 
och  blir  stundom  angenämt  öfverraskad  af  en  viss  renlighet.  Huru 
mycket  behagligare  är  det  icke  till  exempel  att  bli  uppassad  af  en 
i  rysk  nationaldräkt  eller  bländhvit  bagarkostym  klädd  gosse  i  den 
öfre,  för  den  »bättre»  samhällsklassen  reserverade  våningen  af  en 
äktmoskovitisk  traktir  än  af  en  snuskig  vrångbild  af  det  internatio- 
nella kroglifvets  garconer! 

Denna  brist  på  snygghet  är  kanske  det  drag,  hvarpå  man  lättast 
igenkänner,  att  Petersburg  verkligen  ligger  i  Ryssland,  äfven  om  man 
ej  såge  de  otaliga  izvostjikerna.  Att  ryssen  ständigt  tvättar  sig  i 
rinnande  vatten,  och  att  han  minst  en  gång  i  veckan  från  topp  till 
tå  grundligt  rifves  af  en  hårdhändt,  lika  ohöljd  badmästare  —  det 
är  ju  en  god  början  till  folkhygienisk  fullkomning.  Men  hvad  båtar 
detta  för  en  nation,  som  eljes  ej  har  sinne  för  hälsovårdens  enklaste 
fordringar  inomhus  och  som  tycks  hysa  motvilja 
för  att  ömsa  kläder?  Denna  estetiska  brist  fram- 
träder till  och  med  hos  de  eljes  prydliga  gardes- 
soldaterna —  att  nu  icke  tala  om  de  landtliga  re- 
kryterna. 

Fromleriet  är  ett  annat  ryskt  drag,  som  äfven 
i  Petersburg  genast  faller  i  ögonen.  Arbetaren,  som 
på  spårvagnstaket  återvänder  om  kvällen  till  sitt 
kyffe,  underlåter  sällan  att  betyga  sin  vördnad  för 
de  kyrkor,  han  passerar,  och  i  denna  konventionella 
religiositet  kan  man  ej  från  den  ortodoxe  ryssen 
skilja  den  katolske  polacken  i  Warschau.  Den  he- 
derlige izvostjiken,  hvilken  flinkt  styr  sitt  lätta  åkdon 
genom  trängseln  lika  behändigt  som  Venedigs  gon- 
dolier  sin  farkost,  har  alltid  en  arm  ledig  för  att 
gång  på  gång  blotta  sina  grofva,  jämnskurna  hår- 
testar för  någon  helgonbild,  och  krogkunden  gör 
korstecken  med  ena  handen,  under  det  den  andra 
fattar    brännvinsglaset  —  ungefär    på   samma    non- 


Rysk  infanterist. 


32 


PETERSBURG  OCH  MOSKVA. 


chalanta  sätt  som  den  så  kallade  bordsbönen  flerstädes  afläses  hos 
oss.  Allra  roligast  är  dock  att  iakttaga,  huru  en  gäspning  i  kyrkan 
döljes  genom  ett  fintligt  miniatyr-korstecken   framför  munnen. 

Ryskt  är  vidare  det  sätt,  hvarpå  pengar  i  Petersburg  plockas 
från  turisten,  hvilken  ej  känner  regeln  från  »Älgskyttarne»:  »mycket 
prutades  ej,  dock  hälften  prutades  genast!»  Härvidlag  kan  han  göra 
^oda   lärospån    i    den  moderna  »Passagen>->  eller  den  ryska  basaren, 


Arbetare  vända  hem  på  kvällen  i  Petersburg. 


Gostinny  Dvor.  Om  man  beställer  ett  badrum  för  i  rubel,  presen- 
teras efteråt  en  räkning  på  till  exempel  i:  75,  därför  att  man  an- 
vändt  vatten  (!),  linne,  betjäning  och  dylikt.  Eller  vill  man  i  en  butik 
köpa  ett  tiokopeks  frimärke,  så  kostar  det  —  tolf  kopek,  ty  köp- 
mannen säljer  ej  frimärken  för  sitt  nöjes  skull  —  allra  minst  åt 
»tysken».  Men  alltid  »klår»  ryssen  på  ett  så  älskvärdt  sätt  och  med 
så  öfvertygande  vältalighet,  att  man  vore  frestad  falla  honom  om 
halsen  af  tacksamhet  att  ha  fått  göra  ett  så  godt  köp  för  så  billigt 
pris,  oafsedt  den  angenäma  bekantskapen! 


DET  TRÅKIGA  PETERSBURG  OCH  DET  INTRESSANTA  MOSKVA.   3  3 


Kazanska  katedralen  1  Petersburg. 


Men  för 
■öfrigt  ser  man 
på  Petersburgs 
större  gator 
föga  af  Ryss- 
land. De  ut- 
ländska nam- 
nen på  sk}^- 
tarna  täfla  i 
mängd  nästan 
med  de  inhem- 
ska; öfverallt 
hör  man  tyska 

eller  franska;  man  ser  fysionomier  af  diverse  nationaliteter,  och 
hvarken  katedralernas  yttre  eller  de  historiska  monumenten  hafva 
något    specielt   ryskt.     Isah-katedralen  påminner  något  om  St.  Paul 

i  Londons  city,  och 
*Kazansha  katredalen 
är  en  kopia  af  St. 
Peter  i  Rom.  Och 
kan  man  tänka  sig 
något  löjligare  än 
till  exempel  den 
folklige  soldaten, 
fältmarskalk  Suvo- 
rov  afbildad  såsom 
en  antik  Mars  med 
sköld  och  hjälm! 
Två  imposanta 
minnesmärken  äro 
emellertid  karakte- 
ristiska nog.  Det 
ena  är  Katarina  II :s 
staty  framför   Ale- 

•1  3 

Peter  den  stores  ryttarebild  i  Petersburg. 


34 


PETERSBURG  OCH  MOSKVA. 


xandra-teatern.  Kejsarinnan  står  där  hög  och  majestätisk  och  ser 
föraktHgt  ner  på  sina  gunstHngar,  en  Orlov,  Potemkin  med  flere^ 
hvilka  smyga  sig  till  hennes  fötter.  De  värda  herrarna  med  smidiga 
hofmannadrag,    slipade    miner    och    falsk  hårklädsel  se  verkligen  ut 


Katarina  II:s  staty  i  Petersburg. 

som    lycksökande    skälmar,    och    detta   sken    kommer    väl  ock  den 
historiska  sanningen  tämligen  nära. 

Det  andra  monumentet  är  Peter  den  stores  präktiga  ryttarebild 
vid  Amiralitetet,  rest  af  fransmannen  Falconet.  Hvilken  djärfhet  i 
planen!  hvilken  ädelhet  i  linierna  och  hvilken  symbolik  i  framställ- 
ningen! Den  har  i  plastisk  skönhet  sin  enda  ryska  motsvarighet  i 
kosack-chefen  Chmielnickis  stod  på  residenstorget  i  Kiev.   Karl  XII:s 


DET  TRÅKIGA  PETERSBURG  OCH  DET  INTRESSANTA  MOSKVA.  35 


öfverman  riktar  blicken  mot  väster,  mot  Sverige,  liksom  för  att 
möta  den  dragna  värjan  från  Karl  XILs  torg,  och  hästen,  som 
stegrat  sig  till  ett  vildt  språng,  trampar  under  fötterna  ett  stycke  af 
»vårt  land»,  af  Finland,  ty  det  väldiga  klippblocket  vardt  med  män- 
niskokraft ditrulladt  från  Lachta  i  Wiborgs  län.  Men  mest  frapperas 
man  af  den  tekniska  lösningen  på  det  statiska  problemet,  huru  denna 
metallmassa  kan  uppbäras  af  hästens  båda  bakben:  den  pudelns 
kärna  har  man  att  söka  i  —  svansen,  ett  gjutgods  som  väger 
5,000  kilo! 


Vinterpalatset  i  Petersburg. 


TotaHntrycket  af  Petersburg  bhr  det  samma  som  af  Ryssland: 
en  värld  af  kontraster!  Västerländskt  hölje  kring  en  halfasiatisk 
kropp;  Kazanska  kyrkans  romerska  renässansprakt  vid  samma  stråk- 
väg som  Alexander  Nevski-lavran,  Rysslands  tredje  kloster;  »Som- 
marträdgården»  i  nästan  omedelbar  närhet  af  »Vinterpalatset»! 

Om  Petersburgs  hof  med  dess  storartade  lustslott  är  ett  af 
Europas  mest  glänsande,  hindrar  detta  dock  ej,  att  Vinterpalatset  är 
den  tarfliga  parvenyn  bland  de  europeiska  furstehusen.  Denna 
kasernlika,  tegelröda  stenmassa,  som  inpressats  längs  den  präktiga 
Neva-kajen  vid  den  långa  raden  af  palats,  gör  med  sin  hopträngda, 
svulstiga  arkitektur  intet  enhetligt  intryck,  hvarken  ett  majestätiskt 
eller  estetiskt,  och  skorstenarna  och  figurerna  på  taket  taga  sig  på 
afstånd  ut  som  en  utställning  af  lerkärl  och  gipsgubbar.    Man  kän- 


36  PETERSBURG  OCH  MOSKVA. 


ner,  att  man  står  inför  ett  skrytsamt  hast-  och  fuskverk :  bygdt  af 
Rastrelli  i  senare  hälften  af  1700-talet,  brann  slottet  ner  1837,  men 
restes  åter  upp  två  år  senare  med  kejserlig  brådska.  Det  är  tyst, 
tomt  och  fredligt  om  sommaren  i  dess  omgifning,  och  går  främ- 
lingen genom  det  båghvalf,  som  förenar  slottet  med  Eremitaget,  be- 
skådas han  af  misstrogna  blickar,  som  vore  han  en  predestinerad 
brottsling. 


Peter-Pavelsfästningen. 

Och  hvilken  åsyn  har  hans  kejserliga  majestät  att  njuta  af  från 
sin  präktiga  boning,  då  han  hvilar  ut  från  den  så  kallade  regerings- 
bördan? Jo,  hans  blickar  måste  först  falla  på  en  liten  ö  i  Neva 
med  låga,  dystra  fästningsvallar,  hvilka  omsluta  ett  tempel  med  smal, 
förgylld  tornspira:  det  är  den  beryktade  Peter-Pavels  fästningsö,  och 
templet  är  för  Petersburg  och  Ryssland,  hvad  Riddarholmskyrkan  är 
för  Stockholm  och  Sverige.  Ön  inrymmer  för  öfrigt  myntet,  arse- 
nalen och  militärförvaltningen,  men  har  icke  haft  plats  för  ett  riks- 
dagshus, såsom  den  svenska  Riddarholmen.  En  ståndsrepresentation 
var  visserligen  icke  okänd  under  det  moskovitiska  rikets  utbildnings- 
period;  men  den  nyare  tiden  har  efter  bästa  förmåga  sopat  bort 
hvarje  spår  af  en  rysk  konstitutionalism,  hvari  Nikolai  I  från  sin 
absoluta  ståndpunkt  såg  något  vida  absurdare  än  den  rena  republiken. 
Efter  denna  tsariska  grundsats  är  det  ju  ock  som  fin-de-siécle-nihilis- 
men  arbetat  från  sin  synpunkt! 

I  fästningskyrkan  äro  för  evigt  fjättrade  alla  medlemmar  af 
huset  Romanov  allt  ifrån  Peter  den  store.  De  äro  flärdlöst  enkla, 
enformiga   och   kalla  —  dessa  marmorkistor,  som  med  matematisk 


DET  TRÅKIGA  PETERSBURG  OCH  DET  INTRESSANTA  MOSKVA.   37 


symmetri  bilda  en  krans  kring  kyrkans  inre,  och  läste  man  ej 
namnen  på  plåtarna,  kunde  man  ej  särskilja  tsar  Peters  sarkofag 
från  den  obetydligaste  storfurstesons,  okänd  i  historien.  Några  viss- 
nade blommor  på  de  sista  hällarna  göra  ett  behagligt  afbrott  i  en- 
tonigheten af  gröna  palmer  och  matta  silfverkransar.  På  den  sista 
kejsarens  hvilobädd  ligger  ett  förgylldt  hyende  med  en  liten  krona, 
som  inifrån  upplyses  af  en  tunn  låga,  och  vid  ena  ändan  af  kistan 
flämtar  ständigt  ett  tjockt  vaxljus,  som  en  soldat  har  till  lifsuppgift 
att  snyta,  under  det  att  två  guldsmidda  väktare  sitta  bredvid  och 
sofva  den  timliga  sömnen. 

Alla  dessa  storfurstar  och  storfurstinnor  sofva  och  tiga,  äfven 
de,  och  kanske  bäst  det,  ty  kunde  de  tala,  skulle  de  säkerligen 
önska  sig  långt  dädan:  äfven  i  döden  omgifvas  de  af  sina  lifsdömda 
samhällsfiender,  hvilka  försmäkta  i  cellerna  under  floden  såsom 
fordom  i  Dogens  palats  de  venediska  bly  kamrarnas  fångar  högt 
öfver  jorden.  I  sanning  är  det  en  historiens  ironi,  att  de  ryska 
tsarerna  ännu  efter  lifvet  omhvärfvas  af  förbannelser  och  kväfda  snyft- 
ningar:  Peter-Pavelsfästningen  är  den  ryska  bastiljen,  och  någon 
gång  skall  den  väl  dela  sin  franska  kamrats  öde.  Om  Frankrike 
erinras  man  i  fästningskyrkan,  ty  här  förvaras  nycklarna  till  Paris, 
hvilka  togos  vid  Napoleons  fall  och  följde  de  hemvändande  segrarena 
öfver  Beresina.  Symboliskt  har  ju  den  ryska  politiken  äfven  nyckeln 
till  Elysée-palatset,  och  det  sidenband,  som  den  franska  eskadern  år 
1 89 1  lät  hänga  upp  i  fästningskyrkan  inom  glas  och  ram,  skall  till 
evärdeliga  tider  vittna  om  den  folkpsykologiskt  onaturligaste  allians, 
som  den  nyaste  historiens  »statskonst»  och  en  blind  revanche- 
furor  alstrat. 

Framsidan  af  ett  mindre  kejserligt  palats  vid  Nevski  Prospekt 
prydes  med  en  rad  korintiska  pelare,  hvilka  hafva  en  blott  dekorativ 
betydelse  och  uppbäras  af  karyatider  och  atlas-figurer  med  sänkta 
hufvuden  och  lidande  anletsdrag.  Hvar  gång  jag  gått  förbi  detta 
hus,  har  jag  däri  tyckt  mig  se  en  bild  af  det  nuvarande  Ryssland: 
en   stor,  mäktig  statsbyggnad  med  mycket  öfverflödigt  och  onyttigt 


38 


PETERSBURG  OCH  MOSKVA. 


bländverk    och    påhäng,    som  i  själfva   verket    måste    uppehållas   af 
det  tyst  lidande  folket. 

Det  ligger  något  tungt,  något  kvalmigt  öfver  hela  Petersburg. 
Och  huru  skulle  det  kunna  vara  annorlunda?  Folkmassorna,  som 
om  söndagarna  fylla  trädgårdarna  och  de  rymliga  promenadplatserna, 
skrida  tyst  och  liknöjdt  fram,  och  i  deras  blickar  ligger  det  något 
af  bön:  Gif  oss  bröd,  ty  vi  hungra  både  lekamligt  och  andligt! 
Låt  oss  få  någon  sundare  andlig  spis  än  den  ofta  lättsinniga  litteratur, 
som  fyller  de  illustrerade  tidningarnas  spalter  eller  prunkar  i  bok- 
lådornas fönster!  Låt  oss  få  en  bättre  estetisk  njutning  än  franska 
operetter  eller  s.  k.  folkliga  komedier,  där  judehatet  triumferar 
äfven  på  scenen! 

Petersburg  är  de  kostbara  nöjenas  stad,  hvars  säsong  är  den 
kalla  vintern,  då  slädföret  lockar  de  i  pälsar  väl  insvepte  till  den 
sena  middagens,  det  nattliga  spelbordets  och  den  tidiga  morgondan- 
sens njutningar  —  ett  dagdrifvarlif  å  la  Eugen  Onegin.  Men  om 
sommaren  flyttar  den  fina  världen  mangrant  ut  till  sina  badorter 
och  datjor  (villor),  lämnande  åt  stadens  lägre  befolkning  att  njuta  af 
de   underbara,    ljusa  nätterna.     Och  äfven  från  den  vårliga  rivieran 

längtade  den  ryske  lyrikern  Nadson 
till  Petersburgs  »hvita»  nätter; 
men  Nadson,  en  af  naturen  sjuklig 
efterklangsskald  efter  den  ryska 
poesiens  guldålder,  låg  då  redan 
på  den  tidiga  sjukbädd,  hvarifrån 
han  aldrig  reste  sig. 

Under  de  petersburgska  som- 
maraftnarna ses  här  och  hvar  på 
bänkarna  unga  män  i  tarfliga  kläder 
med  bleka  kinder  och  underlig 
glans  i  ögonen,  fördjupade  i  tankar 
eller  i  läsningen  af  en  bok.  Det 
är  den  ryske  studenten,  den  litteräre  proletären,  hemfallen  åt  ett 
grymmare    öde    än   i  något   annat    land.     Kanske    rufva    de    just  i 


Bakelseförsäljare  på  Petersburgs  gator. 


DET  TRÅKIGA  PETERSBURG  OCH  DET  INTRESSANTA  MOSKVA.   39 


r 

^m       detta   ögonblick  på  något  snarliknande  Raskolnikovs  hemska  logik? 

H       Kanske  studera  de  den  splitternyaste  tyska  samhällsläran  eller  Nietz- 

H      :sche-filosofien  ?    Och  på  de  ovanligt  tomma  boulevarderna  promenera 

IH       i  den  nordiska  midsommarnattens  dager  Sonjas  systrar  med  sminkade 

IB       l^inder  och  frågande  ögonkast. 

lik  Men    icke    minst    i    dessa  ryska   samhällsmedlemmar  kan  man 

^^»  lära  känna  varmblodiga,  sympatiska  medmänniskor,  som,  trots  år- 
hundradens demoralisation  uppifrån  och  äfven  utifrån,' bevarat  en 
naiv  hjärtefriskhet,  en  ideel  lifsåskådning  och  en  ovanlig  förmåga 
af  ädel,  hängifven  uppoffring  för  de  personer  och  det  land,  de  älska. 
Detta  är  ett  af  det  rysk-slaviska  folklynnets  vackraste  drag,  och  det 
framträder  väl  ingenstädes  bättre  än  i  Moskva,  den  heliga  modern 
Moskva- 


Den  tegnérska  satsen,  att  bildningen  står  på  utländsk  grund 
och  att  blott  barbariet  ursprungligen  var  fosterländskt,  kan  med 
fullt  skäl  tillämpas  på  Ryssland.  För  att  endast  taga  exempel  från 
■den  svenska  historien,  vet  man,  hvilken  insats  skandinaverna  lämnat 
vid  danandet  af  det  historiska  Ryssland,  åt  hvilket  ju  roddsmännen 
till  och  med  lånade  namnet,  och  vi  känna  till,  huru  Peter  den  stores 
snille  påverkades  af  den  germanska  kulturen. 

Ja,  äfven  ett  ord  med  så  äktrysk  klang  som  Moskva  är  lånadt. 
Benämningen  är  af  finskt  ursprung  och  lär  betyda  grumligt  vatten 
—  detta  naturligtvis  utan  elak  anspelning  på  det  politiska  fiske, 
som  ofta  idkats  i  kupolstaden  vid  Moskva-floden.  Till  och  med 
namnet  på  Moskvas  kapitolium,  Kreml,  är  ej  slaviskt,  utan  tatariskt 
och  återfinnes  såsom  appellativ  beteckning  för  alla  på  en  bergshöjd 
belägna  stadsborgar  i  det  en  gång  mongoliska  Ryssland,  till  exempel 
i  Kazan,  Nizjny  Novgorod  och  Astrachan.  Och  det  var  italienske 
konstnärer  förbehållet  att  i  stolta  byggnadsverk  gifva  estetisk  form 
åt  tsarväldets  och  den  ortodoxa  kyrkans  storhet. 


40  PETERSBURG  OCH  MOSKVA. 

Man  •  känner  ej  med  historisk  bestämdhet  Moskvas  ålder,  ocb 
den  naivt  skräflande  historieskrifvaren  Karamzin  anmärker  i  sin  för- 
åldrade, men  delvis  dock  grundläggande  historia^  att  »dåtida  historie- 
skrifvare  dess  värre  ej  omnämna  stadens  ursprung,  enär  de  icke 
kunnat  förutse,  att  denna  obetydliga  stad  i  Suzdal  med  tiden  skulle 
blifva  hufvudstaden  i  världens  största  monarki»,  linligt  en  sägen 
skulle  man  på  den  plats,  där  Kreml  restes,  hafva  funnit  en  blodig 
människoskalle  —  ett  omen  som  historien  i  riklig  måtto  sannat! 
Men  sedan  mongolförtryckets,  och  inbördeskrigets  stormar  dragit 
förbi,  tog  Boris  Godunov  vid  sin  kröning  Gud  till  vittne,  att  det 
»i  hans  rike  skulle  finnas  hvarken  fattige  eller  öfvergifne»,  och  för 
att  styrka  detta  löfte,  slet  han  af  sig  sin  egen  skjorta  och  utbrast 
under  bojarernas  jubel  och  folkets  glädjetårar:  »Äfven  denna  sista 
skall  jag  offra  för  folkets  väl!»  Huru  profetiskt!  huru  sant!  Den 
sista  skjortan  har  verkligen  mer  än  en  gång  sönderslitits  i  Ryssland, 
ehuru  med  den  väsentliga  skillnaden  att  den  tillhört  folket  och 
offrats  för  tsarens  bästa. 

Och  vid  samma  högtidliga  tillfälle  lofvade  tsaren,  att  han  ej 
skulle  straffa  brottslingar  med  döden,  utan  endast  skicka  dem  till 
Sibirien  —  en  växel  på  framtiden  som  hans  efterträdare  samvets- 
grant inlöst  med  ränta  på  ränta.  Ett  omen  var  det  ock,  att  det 
första  tryckeriet  i  Moskva  (1563)  brändes  af  pöbeln  genom  präster- 
skapets upphetsning. 

Men  trots  utländska  inflytelser  är  allt  dock  så  ryskt,  så  hel- 
gjutet i  Moskva  med  dess  400  kyrkor  och  300  gator.  Då  man  får 
se  en  slätrakad  tatar,  som  bjuder  ut  sina  dukar  från  gård  till  gård, 
tycker  man,  att  denne  fredlige  gengångare  från  den  tatariska  in- 
vasionen hör  till  taflan,  och  man  förundrar  sig  icke  alls  vid  åsynen 
af  en  eller  annan  snedögd,  hårpiskflätad  kines,  som  står  i  dörren  till 
sin  tebutik.  Man  finner  alla  dessa  korsningar  och  kyssanden  så 
naturliga,  och  man  skulle  rent  af  känna  det  såsom  en  brist,  om 
luktorganet  ej  ständigt  påmindes  om  ryssläder  och  brännvin.  I 
Petersburg  väckte  det  verkligen  anstöt  hos  mig,  då  jag  en  gång 
såg  en  karl  på  blanka  förmiddagen  ragla  ut  från  Alexander-Nevski- 


DET  TRÅKIGA  PETERSBURG  OCH  DET  INTRESSANTA  MOSKVA.   41 


klostret  nedåt  Nevski  Prospekt  utan  att  ens  polisen  fäste  sig  därvid; 
i  Moskva  ger  en  dylik  vanlig  episod  endast  ökad  relief  åt  det  hela. 
Beundransvärd  är  i  sanning  utsikten  från  tlva^i  Feliki>'>,  det 
ett  hundra  meter  höga  klocktornet  på  torget  i  Kreml.  Moskva- 
floden, hvars  vatten  allt  fortfarande  är  grumligt,  slingrar  sig  orm- 
likt  fram  bland  grönskande  slätter  och  mörka  skogsdungar  tvärs 
igenom  den    hvita,  gröna  och  röda  massan  af  Moskvas  16,000  hus. 


Uspenski-katedralen  i  Moskva. 


)ch  åt  alla  håll  utbreder  sig  jämnt  och  oöfverskådligt  som  hafvet 
tjernozem,  den  »svarta  jorden»,  hvars  fruktbara  mylla  gjort  stepperna 
söder  om  Moskva  till  ett  af  Europas  bördigaste  landskap.  Denna 
tafla  är  karakteristisk  för  den  ryska  naturen  och  ger  en  föreställning 
om  den  enformiga,  men  öfverväldigande  utsträckningen  af  det  hela. 
Men  mest  frapperas  man  dock  af  detta  kaos  af  olikfärgade  tak  och 
väggar,  som  skjuta  upp  bland  små  trädgårdar,  och  af  dessa  otaliga 
g3dlene  kupoler  med  blixtrande  kors:  det  är  matusjka  Moskva,  den 
värdiga  dottern  till  den  ryska  medeltidens  gospodin  Stor-Novgorod. 
Ivan    den    förskräckliges  och  Katkovs  Moskva.      Det  är  »tatarernas 


42  PETERSBURG  OCH  MOSKVA. 


Rom»,  hvars  brand  Napoleon  åsett  med  Neros  estetiska  njutning; 
det  är  den  grekiska  ortodoxiens  arkitektoniska  romantik,  inför  hvil- 
ken  till  och  med  nihilisternas  skeptiska  ironi  förstummas. 

Men  bland  all  denna  sällsamma  hopgyttring  af  byzantinska, 
italienska  och  tyska  byggnadsstilar,  som  omklädts  i  rysk  dräkt  och 
uppgått  i  en  ny  enhet,  finnes  intet  underligare  än  den  Pokrovska 
katedralen  eller  Vasili  den  saliges  kyrka,  ett  af  målen  för  alla  turister 
i  Ryssland.  Tio  lökkupoler  med  olika  form  och  storlek  —  som- 
liga raka,  andra  sneda  eller  vridna,  några  refflade,  andra  taggiga 
eller  fjällpansrade  —  trycka  ner  en  låg,  fängelselik  stenmassa,  som 
invändigt  korsas  af  trånga  gångar  och  kolmörka  trappor.  Den 
bjärta,  spräckliga  färgen  ger  detta  arkitektoniska  vidunder  utseendet 
af  ett  hopkrupet,  skrofulöst  odjur  från  mytens  värld  eller  af  en 
antediluviansk  jätteväxt,  hälften  kaktus,  hälften  ananas.  En  äfven 
på  andra  fall  tillämpad  sägen  maler,  att  Ivan  den  gruflige,  hvars 
utsväfvande  vildhet  och  hemska  sjuklighet  förkroppsligat  sig  i  detta 
verk,  skulle  hafva  utstungit  den  italienske  byggmästarens  ögon,  på 
det  denne  ej  skulle  kunna  göra  ett  motstycke  åt  någon  annan. 
Denna  våldshandling  hade  despoten  dock  kunnat  bespara  sig,  ty  det 
faller  väl  ingen  in  att  efterbilda  Vasili  Blazjenny,  och  en  så  van- 
vettig idé  födes  ej  i  hvarje  vanvettig  hjärna.  Det  är  Caligulas 
cesariska  vansinne  i  tsarisk  form;  det  är  sinnebilden  af  det  ondas 
sublimitet,  af  det  lömskt  hotfulla,  som  ligger  i  Ivans  epitet:  grozny, 
den  gruflige,  den  ryslige. 

Man  kan  både  beklaga  och  beundra  de  rättrogna,  hvilka  om 
helgdagarna  —  och  dessa  äro  sannerligen  ej  få  i  det  heliga  Ryss- 
land !  —  vallfärda  till  Kreml  för  att  uppvakta  alla  helgonbilder,  som 
svart  och  hemskt  titta  fram  i  öppningarna  af  de  guldglänsande 
plåtarna,  och  för  att  kyssa  de  mer  än  apokryfiska  reliker  af  korset 
och  af  Kristi  ben  och  blod,  som  förvaras  i  små  silfveraskar  med 
till  hälften  utskjutna  lock.  En  gång  räknade  jag  till  tjugutre  kyssar, 
som  en  kvinna  tryckte  på  ikonostasen  (den  med  helgonbilder  prydda 
skiljeväggen  framför  sanctuarium)  i  Uspenski -katedralen,  en  dålig  kopia 
af  San  Marco  i  Venedig.     Och  när  så  denna  manöver  upprepas  af 


Vasilikatedralen  i  Moskva. 


DET  TRÅKIGA  PETERSBURG  OCH  DET  INTRESSANTA  MOSKVA.  43 

ändlösa  skaror,  kan  man  förstå,  huru  baciller  och  bakterier  skola 
trifvas  i  en  stad,  där  koleran  och  andra  epidemiska  farsoter  verk- 
ligen känna  sig  hemmastadda.  Ja,  ett  gammalt  gråskägg  från  landet 
gjorde  en  gång  till  och  med  sitt  fromma  knäfall  för  en  tafla,  som 
framställer  den  rörande  historien,  huru  profeten  Jonas  slukas  af 
hvalfisken  och  sedan  utsprutas  på  land.  Men  så  är  det  minsann 
ingen  vanlig  hvalfisk!  Jämntjock  från  hufvud  till  stjärt,  flyter  denna 
»fisk»  helt  och  hållet  ofvanpå  vattnet  och  ser  minst  lika  jovialisk 
ut  som  den  mindre  profeten  själf,  hvilken  gör  en  artig  afskedshäls- 
ning  med  händerna  och  sätter  ett  långt  ben  på  stranden,  medan 
det  andra  ännu  dröjer  kvar  i  hvalens  innandöme. 

Intet  helgon  i  Moskva  är  dock  så  undergörande  och  afgudadt 
som  den  heliga  moderns  *Iverska»  bild  vid  Foskresenski-ponen,  och 
dess  öden  äro  ej  mindre  underbara.  Redan  i  nionde  seklet  hade  en  änka 
i  Nicasa,  hvilken  ville  undfly  några  förföljare,  tappat  bilden  i  hafvet, 
men  den  sjönk  icke  (eftersom  den  var  af  trä!),  utan  stod  upprätt 
på  vågen  —  alldeles  som  den  hederlige  Jonas'  hvalfisk.  Två  år- 
hundraden senare  visade  den  sig  under  en  eldstod  på  hafvet  utan- 
för det  heliga  berget  Athos,  och  klosterfadern  Gabriel  gick  torr- 
skodd ut  och  hämtade  den. 

Det  vore  ju  ett  brott  att  tvifla  på  denna  vackra  legend.  Nu 
vill  det  sig  emellertid  ej  bättre  än  att  madonnan  i  Moskva  endast 
är  en  kopia,  hvars  mörkbruna  fulhet  ingalunda  minskas  genom  en 
tatarisk  rispa  på  ena  kinden.  Och  som  denna  kopia  nästan  dagligen 
köres  omkring  i  vagn,  förspänd  med  sex  hästar,  till  enskilda  hus 
för  att  välsigna  och  bota  hemmen  —  allt  efter  taxa!  —  och  under 
tiden  ersattes  af  en  annan  Guds  moders-bild,  kan  man  väl  säga,  att 
folket  här  tillbeder  endast  »skia  skias>y,  skuggan  af  en  skugga.  De 
stenar  och  pärlor,  som  smycka  glorian  och  diademet,  se  präktiga 
ut,  men  det  är  inte  så  säkert,  att  alla  äro  äkta,  ty  ädelstenar  ha  i 
Ryssland  en  underbar  förmåga  att  magnetiskt  suga  sig  fast  vid  de 
kyssandes  läppar  och  försvinna  med  dem. 

Credo,  quia  ahsurdum!  Det  lilla  kapellet  är  dagarna  i  ända  öfver- 
fullt   af  bedjande.     Fina  damer  stiga  ur  eleganta  ekipager  och  trän- 


44  PETERSBURG  OCH  MOSKVA. 


gas  under  knäfall  bland  trasiga,  smutsiga  gummor;  allas  hjässor 
blottas  i  denna  port,  och  hufvudbonaden  hålles  andäktigt  i  hand 
inför  de  rykande  vaxljusen.  Men  utanför  äro  bodar,  där  det  köp- 
slås om  helgonbilder  och  rökelsekärl,  och  så  vidtar  Moskvas  bru- 
sande, schackrande  affärslif  rundt  omkring.  Vidrigast  är  dock  att 
om  natten  se,  huru  skaror  af  eländiga  och  halfrusiga  varelser  lägra 
sig  i  en  oredig  klunga  på  den  nakna  stenläggningen  utanför  det 
stängda  kapellet. 

Huru  uppriktig  denna  utvärtes  fromhet  är,  låter  ej  så  lätt  af- 
göra  sig.  Emellertid  är  den  ett  faktum,  som  bevisar  kyrkans  oer- 
hörda makt  och  traditionens  lefvande  styrka.  Hela  Moskva  gör  in- 
tryck af  en  kompakt,  homogen  massa,  gent  emot  hvilken  Peters- 
burg med  dess  Kronstadt  och  all  granitståt  förefaller  såsom  »kolossen 
på  lerfötter».  Hotades  Petersburg  af  ett  fientligt  bombardement, 
vore  detta  närmast  en  tilldragelse  af  militärisk  vikt.  Men  angripes 
Moskva  af  »tysken»  (njemets,  tysk,  betyder  ursprungligen  stum^  bar- 
barös),  då  samlas  alla  som  en  man  kring  den  Vladimirska  Guds 
modersbilden,  likasom  för  ett  hälft  tusen  år  sedan  mot  Tamerlan; 
då  falla  de  höga  ståndskrankorna,  och  åt  slaktaren  Minin  räcker 
furst  Pozjarski  en  broderlig  hand.  Reliefen  på  piedestalen  till  dessa 
båda  patrioters  monument  på  Röda  torget  i  Moskva  (ett  genom  löjlig, 
psevdoklassicitet  förfuskadt  konstverk)  ger  en  dramatisk  bild  af  den 
offervillighet,  som  för  400  år  sedan  besjälade  alla,  då  Kreml  var  i 
fiendehand.  Och  då  kejsaren  efter  kröningssmörjelsen  visar  sig  på 
Röda  trappan,  vet  han,  att  han  kan  räkna  på  sitt  folk.  Det  hurra- 
rop, som  då  spontant  höjes  från  myriader  munnar,  är  ett  doft,  nästan 
ängslande  ljud,  hvilket  med  en  dämpad  orkans  styrka  ger  ett  annat 
uttryck  för  detta  groznoje,  detta  grufligt  förfärande  och  obetvingliga, 
som  hvilade  öfver  Kreml,  då  Ivan  på  samma  trappa  mottog  sände- 
buden och  stundom  med  sitt  spjut  fastnaglade  dem  på  stället. 

Om  denna  tsariska  kraft  och  masshypnotisering  talar  ock  den 
kraftigt  verkande  reliefen  på  Nikolai-piedestalen  i  Petersburg,  före- 
ställande huru  kejsaren  under  kolerahärjningen  på  1830-talet  reste 
sig  upp    i  sin  vagn  och  dundrade  sitt:  »på  knä!»  åt  det  okunniga, 


TRASMARKNAD  OCH  HITTEBARNSHUS. 


förskrämda  och  förvildade  folket  —  denna  skakande  scen  som  August 
Blanche    med   sin    älskvärda  fantasi  ombildat  i   »Flickan  i  Stadsgår- 


4^ 


ni     I 


De  nya  passagerna  och  Röda  torget  i  Moskva. 

den».  Och  hvad  Ryssland  mest  behöfver  —  det  är  just  en  snillrik 
härskarnatur,  som  med  klar  blick  och  kraftig  vilja  kunde  skingra 
och  förinta  äfven  de  andliga  sjukdomsfröna,  liksom  man  på  Kremls 
Röda  torg  med  en  afskjuten  kanonladdning  förströdde  askan  af  den 
falske  tronpretendenten  Dimitri. 


Moskva  har  med  rätta  rykte  om  sig  att  vara  en  mycket  gästfri 
stad,  och  mer  än  en  gång  har  det  varit  mötesplatsen  för  mellan- 
folkliga  kongresser.  Generalguvernören,  storfurst  Sergej,  kan  såsom 
älskvärd  värd  gifva  kejserlig  glans  åt  denna  lärda  värld;  där  hållas 
vetenskapliga  tal  och  utbringas  entusiastiska  skålar  för  det  inter- 
nationella fredsarbetet. 


4 6  PETERSBURG  OCH  MOSKVA. 

Men  när  man  läser  festreferaten  eller  sett  en  skymt  af  den  stora 
ståten,  är  det  svårt  att  icke  tänka  på  »tavriska  trädgårdar»,  de  där 
dekorativa  byarna  och  åkrarna,  hvarmed  Potemkin  på  sin  tid  sökte 
fägna  och  öfverraska  sin  hulda  härskarinna.  Man  kan  ej  under- 
trycka den  hädiska  reflexionen,  att  gästfrihet  mot  utländingen  nog 
är  ett  vackert  drag,  men  att  det  därför  ej  bör  komma  i  allra  främsta 
rummet.  Och  huru  intressant  det  än  må  vara  att  undersöka,  huru- 
dana  kranierna  voro  i  Ryssland  under  stenåldern,  torde  det  väl  ej 
vara  mindre  intressant  och  viktigt  att  få  reda  på,  hurudant  det  ryska 
folkets  tillstånd  verkligen  är  i  slutet  af  nittonde  århundradet  efter 
Kristi  födelse.  Vore  det  inte^  skäl  i  att  man  till  exempel  på  en 
internationell  fångvårdskongress  i  Moskva  för  en  gångs  skull  läte  de 
latinska  citaten  vara  i  fred  och  brydde  sig  mindre  om  sentimentala 
pappersteorier  för  att  i  stället  på  allvar  utreda  frågorna  om  straffens 
förhållande  till  brotten  och  om  orsakerna  till  brotten  samt  deras 
ständiga  ökning  i  Ryssland? 

Naturligtvis  få  alla  utländska  gäster  beundra  Moskvas  historiska 
sevärdheter,  men  säkerligen  göras  högst  få  uppmärksamma  på  sta- 
dens största  sevärdhet.  Det  är  ett  ganska  stort,  fyrkantigt  torg,  be- 
läget öster  om  Kreml  i  närheten  af  Rysslands  säkerligen  kolossalaste 
byggnad:  hittebarnshuset.  Det  heter  Chitraja  Plostjad  eller  Chitrov 
Rynok,  »Skälmtorget»,  och  har  en  historisk-litterär  ryktbarhet:  det 
var  här  som  Lev  Tolstoj  fick  ögonen  öppna  för  det  moderna  stor- 
stadseländet, och  härifrån  återvände  han  för  att  såsom  en  folkupp- 
lysningens och  samhällsförbättringens  Paulus  tillämpa  de  med 
Rousseau  delvis  besläktade  åsikter,  som  han  nedlagt  i  sitt  märkliga 
arbete  »Hvad  är  att  göra? >\  hvilket  ock  lämnar  en  intressant  skildring 
af  den  ruskiga  platsen. 

Torget  är  ett  slags  trasbörs,  men  ej  en  vanlig  »Trödelmarkt», 
där  det  schackras  med  lumpor  och  skrot,  ty  varan  är  här  lefvande 
människomaterial.  Här  samlas  samhällets  olycksbarn;  här  ligga  de 
och  sofva  på  bänkar  eller  bara  marken,  män  och  kvinnor  höljda  i 
vidriga  trasor  eller  löjliga  kostymer,  som  tydligen  förskrifva  sig  från 
olika   håll.     Är    det    dåligt   väder,    kan  en  del  af  dem  finna  skydd 


'RASMARKNAD  OCH  HITTEBARNSHUS. 


47 


under  ett  stort  skjul  med  golf  i  midten,  hvilket  visserligen  på  alla 
sidor  är  öppet  för  stormvindar  och  förpestande  fläktar,  men  dock 
erbjuder  tak  öfver  hufvudet  i  inskränktaste  mening.  I  ett  hus 
bredvid  finnes  ett  folkkök  med  middagsportioner  å  5 — 10  kopek, 
och  långt  innan  dess  port  öppnas,  bildas  en  stor  kö  af  män  och 
kvinnor,  bidande  med  kopparslantar  i  handen.  Och  i  ett  annat  hus, 
som  generalguvernören-storfursten  låtit  inreda  »af  egna  medel»,  så- 
som det  heter  på  ett  anslag  vid  dörren,  serveras  te  å  i  kopek. 
Hit  komma  de  lytta,  de  lata,  de  arbetslösa;  här  skocka  sig  de,  som 
ej  kunna  förtjäna  det  nödtorftigaste  uppehälle  åt  hungrande  barn- 
skaror; men  hit  ströfva  ock  de,  som  nedlagt  sin  mesta  dagspenning 
på  krogen  och  därför  måste  slitna  kläder  bära.  Chitrov  Rynok  är 
en  vidrigt  stinkande  jättesvamp,  som  uppsuger  allt  mänskligt  elände 
från  staden  och  guvernementet  Moskva. 

Det  kan  ej  gärna  tänkas  något  mer  motbjudande  än  att  öfver- 
skrida  denna  tröskel.  Nöd  och  elände  finnas  i  hvarje  land,  i  hvarje 
storstad,  men  det  mänskliga  lidandet  har  väl  ingenstädes  i  Europa 
tagit  en  så  hemsk  form,  fått  en  så  grå  färg  som  på  Chitraja  Plostjad. 
Det  är  icke  längre  denna  godmodiga  slapphet  och  tiggande  ödmjuk- 
het, som  vanligtvis  träffas  på  den  ryska  landsbygden;  det  är  icke 
österländingens  fatalistiska  resignation  eller  sydländingens  lättsinniga 
sorglöshet;  där  spåras  intet  af  den  galghumor,  hvarmed  proletären 
i  Berlin  kryddar  sin  sorgliga  tillvaro,  och  ej  heller  något  af  den 
förtviflade  beslutsamhet,  som  trycker  sin  stämpel  på  de  arbetslösas 
demonstrationståg  i  London.  Nej,  här  är  det  denna  jämmerhga 
gråhet,  som  är  ännu  hemskare  än  dödens  svarta  färg;  det  är  den 
förfärande  motståndslösheten  mot  allt,  äfven  mot  lidandet  själft. 
Hånfulla  eller  trotsiga  blickar  äro  lättare  att  uthärda  än  dessa  glå- 
miga, själlösa  ögonkast,  i  hvilkas  likgiltighet  och  totala  intresselös- 
het endast  misstänksamheten  kan  frambringa  en  flyktig  skiftning, 
som  tyder  på  verkligt  Hf  och  själfmedvetande. 

Huru  djupt  en  rysk  storstadsproletär  kan  sjunka,  förstås  väl 
bäst,  om  man  besinnar,  att  ryssarna  äro  ett  af  Europas  tåligaste  och 
anspråkslösaste  folk.     Ryssens    behof  i    fråga    om    föda    kunna   in- 


4H 


PHTERSBURG  OCH  MOSKVA, 


skranka  sig  till  ett  minimum,  ehuru  han 
å  andra  sidan  kan  utsväfva  i  den  vildaste 
omåttlighet,  om  tillfälle  yppar  sig.  Med 
det  likgiltigaste  förakt  för  kolera  eller 
dylikt  tuggar  han  på  sina  råa  gurkor, 
arbuzer  (vattenmeloner),  bär  och  andra 
vegetabilier,  och  alla  varningar  eller  hälso- 
föreskrifter återstudsa  mot  hans  religiöst 
inrotade  avos  (»kanhända»!).  Kanske  blir 
han  sjuk,  om  han  äter  skämd  frukt,  och 
i  så  fall  är  det  Guds  vilja.  Men  kanske 
bekommer  det  honom  ej  illa,  och  då  har 
han  ju  dubbel  anledning  att  göra  kors- 
tecken vid  närmaste  helgonbild. 

Får  han  därtill  en  portion  het  kål- 
soppa med  en  bit  senigt  oxkött  i,  känner 
han  sig  öfverlycklig.  All  annan  mat  är 
ett  öfverflöd,  som  lätt  kan  undvaras. 
Namnen  på  hans  båda  favoritsoppor  äro  i  ryskan  enstafviga  och 
alls  icke  svåra  att  uttala,  ehuru  de  med  det  klumpiga  tyska  beteck- 
ningssättet se  något  konstiga  ut  för  ögat:  den  ena  heter  schtschi, 
den  andra  borschtsch.  Någon  annan  skillnad  mellan  schtschi  och 
borschtsch  har  jag  ej  lyckats  finna  än  att  schtschi  är  något  tjockare 
och  mindre  sur  än  borschtsch.  Den,  som  för  resten  vill  göra  den 
angenämaste  bekantskapen  med  någon  af  dessa  kålsoppor,  tillrådes 
att  i  Warschau  beställa  en  af  polackarnes  nationalrätter,  harszcz 
litewski. 

Detta  är  sagdt  i  förbigående  blott  för  att  visa,  huru  små  de 
materiella  krafven  äro  i  Ryssland  och  huru  jämförelsevis  lätt  de 
därför  borde  kunna  fyllas.  Men  huru  är  det  i  verkligheten!  Be- 
trakta de  utsvultna  skepnaderna  på  Skälmtorget!  Gif  akt  på  de  ömk- 
liga skuggor,  som  smyga  kring  på  lumpmarknaden  i  Kitai-gorod, 
Moskvas  city!  Kasta  en  enda  blick  på  de  lefvande  trasor,  som  krälande 
likt  ohyra  tigga  på  Kreml,  vid  Strastnoj -klostret  och  andra  kyrkliga 


\>\% 


Gattyp  från  Moskya. 


I 


I 


O       > 


II 

TO         OJ 

S    t. 

ca    G 


TRASMARKNAD  OCH  HITTEBARNSHUS. 


49 


orter!  Hos  många  af  de  bettlande  föreligger  en  nöd,  som  man  ej 
kan  misstaga  sig  på.  Här  välta  sig  sjuka  och  lama,  som  knappt 
kunna  röra  en  lem;  där  halta  invalider  med  kejserligt  utmärkelse- 
tecken på  den  söndertrasade  rocken.  Somliga  rabbla  ödmjukt  upp 
rsina  böner  under  knäfall  och  snyftningar;  andra  tränga  sig  på  med 
olidlig  påflugenhet.  Det  finnes  knappt  mer  än  ett  sätt  att  skaka 
från  sig  dessa  parasiter:  man  behöfver  blott  uttala  en  trollformel, 
som  på  ryska  lyder:  »Bog  dast!»  (Gud  skall  gifval).  Tiggaren  blir 
därigenom  så  att  säga  slagen  med  egna  vapen:  han  kan  ingenting 
invända  mot  den  fromma  logik,  som  han  själf  så  flitigt  använder 
mot  andra,  och  måste  svarslös  draga  sig  undan. 

Närmast  beror  detta 
armod  i  förening  med  lättja 
utan  tvifvel  på  dryckenskaps- 
lasten. Då  ryssen  af  den 
tjänande  klassen  uträttar 
något,  gör  han  sig  alltid 
räkning  på  drickspengar, 
som  han  kallar  y>na  tjaj», 
för  te.  Men  oftast  visar  det 
sig,  att  slantarna  användas 
för  brännvin,  och  de  tömda 
småflaskorna  skvallra  om 
att  det  inte  stannar  vid  ett 
glas.  Betänker  man  nu  å 
ena  sidan  varans  mindre 
starka  beskaffenhet  och  å 
den  andra  ryssens  nedärfda 
vana  att  dricka,  kan  man 
göra  sig  en  föreställning  om 
det  myckna,  som  konsume- 
rats,    innan     han    raglande 

och  lallande  beger  sig  hem  att  sofva,  därest  han  ej  somnar  på  vägen. 
De    lägre    kvinnorna    kunna  i  alkoholism  jämnställas  med  de  arma 

Slavia.  •  4 


\ 

s 

\           ^ 

\   åt^ikx  4  s 

jjfo^'' 

II 

^HK^M 

»1 

HB^S^ui^v^^^vB  iM|^^Kpift!<j^'''<^»Ay^BX^^Hm 

t 

^^^^^^^^B 

-S  •-•, 

JlHviflHi 

1 

EMI 

Tiggare. 


50  PETERSBURG ;OCH  MOSKVA. 


kvinnovarelserna  i  östra:  London,  men  äro  dock  något  återhåll- 
sammare än  männen,  och  mången  helgdagsafton  kan  man  få  se, 
huru  en  kvinna  följer  och  nästan  släpar  sin  druckne  man  hem  lika 
trofast  och  tåligt,  som  hon  ledsagar  honom  till  Sibiriens  fängelse- 
grufvor.  ; 

Satiriska  författare  i  Ryssland  hafva  ofta  gisslat  sina  landsmäns 
fel  I  detta  hänseende,  men' utan  verkan.  Dryckenskapen  personifieras 
realistiskt  på  scenen,  men  publiken  bara  skrattar  åt  de  »roliga» 
situationerna.  Från  en  sommårteater  i  Kiev  erinrar  jag  mig,  huru 
en  skröplig  »djedusjka»  (»farfar»)  på  scenen  gjorde  stormande  lycka 
endast  genom  att  oupphöi^ligt  fatta  och  tömma  snapsglaset  med  sina 
skälfvande  händer,  och  samma  »motiv»  gå  ofta  igen  i  de  kälkborger- 
liga  köpmansdramerna  af  Ostrovski,  Rysslands  populäraste  skådespels- 
författare. Och  man  kan  nästan  påstå,  att  ryssens  medfödda  be- 
nägenhet lör  vodka,  det  »lilla  kära  vattneU,  i  sin  mån  bidragit  till 
—  Rysslands  kristnande,  ty  hade  ej  islam  förbjudit  starka  drj^cker, 
är  det  ej  omöjligt,  att  Vladimir  under  sitt  sökande  efter  den  lämp- 
ligaste religionsbekännelsen  stannat  vid  profetens  fatalistiska  lära  och 
vändt  ryggen  åt  »homojumenos»  samt  andra  ekumeniska  spetsfundig- 
heter. Bosnien  är  ett  lefvande  exempel  på  huru  det  etnografiska 
begreppet  slav  och  det  religiösa  muhamedan  godt  kunna  täcka  hvar- 
andra. 

Men  öfverraskande  kan  det  under  så  mörka  förhållanden  ej  före- 
falla, att  en  Lev  Tolstoj,  hvars  sunda,  kraftiga  ande  under  sannings- 
sökandet  lyckats  rädda  sig  från  Gogols  religiösa  vansinne  och  Dostojev- 
skis  reaktionära  mysticism,  i  återgången  till  natur  och  urkristendom 
med  rysk  radikalism  predikar  ovillkorlig  återhållsamhet  från  sinnliga 
njutningar.  Tolstoj s  gigantiska  betydelse  i  den  ryska  kulturhistorien 
ligger  icke  minst  däri,  att  han  står  såsom  Rysslands  främste  nykter- 
hetsvän, och  det  är  det  ryska  prästerskapets  oförlåtliga  synd  och 
skam,  att  dess  poper,  långt  ifrån  att  predika  korståg  mot  drycken- 
skåpen,  fastmer  både  direkt  och  indirekt  främja  brännvinsorgier  vid 
helger  och  familjefester. 


TRASMARKNAD  OCH  HITTEBARNSHUS. 


51 


Men  äfven  den  världsliga  ordningsmakten  blundar  härför J  Det 
är  som  om  staten  ville  säga:  »Trösten  er,  barn,  med  en  sup!  Ju 
mer  I  dricken,  dess  mindre  redigt  kunnen  I  tänka!  Skrålen  gärna 
pa  krogen,  men  bråken  ej  på  gatan!  Sjungen  lustiga  visor,  men 
hållen  ej  allvarsamma  tal!»  Och  så  sitta  »barnen»  i  de  tråkiga, 
snuskiga  restauranterna  och  tömma  den  ena  flaskan  efter  den  andra, 
medan    det  mekaniska  spelverket,  som  upptager  en  hel  vägg,  tutar 


En  rysk  "optimist"  och  "pessimist". 
Efter  en  tafla  af  Makovski. 


än  kejsarhymnen,  än  den  ryska  chansonnetten  »Strjelok»,  än  den 
vemodigt  sköna  folkmelodien  »Fniz  po  matusjke  po  Folge»,  än  en 
modern  operettvals,  tills  synen  grumlas  och  hufvudet  sjunker  ner 
mot  den  solkiga  bordskanten.  —  En  gång  då  storfurst  Sergej  väntades 
vid  en  gata  i  Moskva,  hade  en  individ  intagit  en  bemärkt  position 
på  en  bänk;  han  var  dödfull  och  sof  som  en  stock.  Polisen  sökte 
väcka  honom  genom  häftiga  ryck  i  näsan,  men  karlen  sof,  bara 
sof,  och  slutligen  måste  poHsen  under  de  kringståendes  munterhet 
uppgifva   väckningsförsöket.     Den,  som  sofver,  syndar  ju  icke,  och 


5  2  PETERSBURG  OCH  MOSKVA. 


generalguvernören  i  Moskva  kan  skatta  sig  lycklig,  om  han  aldrig 
råkar  ut  för  farligare  undersåtar. 

Denna  dryckenskap  och  lättja  föda  ett  nytt  samhällsondt :  tjuf- 
aktigheten.  Det  stjäls  i  kyrkorna  under  folkträngseln  eller  vid  växling 
af  pengar;  det  snattas,  så  fort  man  vänder  ryggen  till,  och  vid  åter- 
komsten till  sin  bostad  gör  mången  allt  för  ofta  den  ledsamma 
upptäckt,  att  formligt  inbrott  föröfvats.  Peter  den  store  ville  i  sin 
praktiska  reformifver  belägga  oredlighet  med  dödsstraff,  men  då  lär 
'en  hög  ämbetsman  hafva  gjort  den  blygsamma  invändningen:  »Vill 
då  ers  majestät  bli  ensam  i  riket?» 

Finnes  då  ej  tillräckligt  med  polis  för  ordningens  upprätthål- 
lande? Tvärtom,  man  får  sällan  se  så  stora  poHstrupper  mobilise- 
rade som  i  Rysslands  storstäder.  Till  häst  och  till  fots  posta  de  i 
alla  gathörn,  och  om  natten  sitta  väktare  vid  hvarje  port.  Utanför 
alla  kejserliga  teatrar  är  vid  hvarje  föreställning  ett  formligt  polis- 
uppbåd, och  till  och  med  vid  ingången  till  den  tomma,  mörka 
kejserliga  fondlogen  stå  hela  kvällen  två  soldater  med  påskrufvade 
bajonetter.  Då  man  under  mellanakten  promenerar  i  foyern  och 
varseblir  dessa  lefvande  bildstoder,  finner  man  dem  alldeles  på  sin 
plats:  den  ryska  litteraturen  och  konsten  ha  alltid  haft  knifven  på 
strupen! 

Nej,  nog  finns  det  polis;  men  det  är  något  annat  som  saknas, 
och  därom  talas  det  redan  i  den  så  kallade  Nestorkrönikan,  då 
ryssarna  sade  åt  varjagerna:  »Kommen  att  regera  oss  såsom  furstar 
och  härska  öfver  oss!  Vårt  land  är  stort  och  ymnigt,  a  porjadka 
v  nej  njet/men  där  finns  ingen  ordning.»  Det  är  just  ordningen  som 
fattas,  och  den  kommer  att  fattas,  så  länge  Ryssland  icke  anammar 
själfstyrelsens  princip,  som  skapade  den  ryska  forntidens  republiker 
och  kommuner,  och  bryter  med  den  hierarkiska  oligarki,  som  råder 
i  allenaväldets  namn. 

I  Moskva  finnes  ett  berömdt  föremål,  som  förträffligt  sinne- 
bildar Ryssland:  det  är  den  världsbekanta  klockan  Tsar-Kolokol,  som 
väger  cirka  250,000  kilogram  med  en  höjd  af  20  fot  och  en  om- 
krets   af  60  fot.     Vid  en  eldsvåda  för  halftannat  århundrade  sedan 


I 


TRASMARKNAD  OCH  HITTEBARNSHUS. 


S3 


förstördes  den  träställning,  hvarmedels  detta  vidunder  skulle  lyftas 
i  tornet  för  att  verkligen  göra  tjänst,  och  genom  det  kalla  vattnet 
plus  hettan  fick  jättekloc- 
kan en  remna,  så  att  ett 
litet  stycke  lossnade  — 
dock  så  stort,  att  man 
raklång  kan  gå  genom 
denna  öppning.  Nu  står 
hon  där  på  Tsartorget  i 
Kreml  och  —  kan  ej  annat : 
där  finns  ej  mer  någon 
klang;  den  väckande  stäm- 
man är  död.  För  att  blifva 
brukbar,  måste  den  stora, 
rika  metallen  smältas  ner 
och  gjutas  om.  Den  som 
öron  hafver  till  att  höra 
—  han  höre! 


Moskva  saknar  inga- 
lunda filantropiska  institu- 
tioner, och  dess  stadshy- 
gieniska förhållanden  stå 
betydligt  framför  flertalet 
andra  ryska  städers.  Sär- 
skildt  ha  stadsmyndighe- 
terna med  den  rika  erfli- 
renhet,  som  de  nu  äga  om  Tsar-Koiokoi, 

epidemiska  sjukdomar  och 

deras  härjningar,  på  ett  både  energiskt  och  verksamt  sätt  sökt  hämma 
kolerans    framfart     och    inskränka    dödligheten    till    eit    minimum. 


54  PETERSBURG  OCH  MOSKVA. 


Under  de  skräckdagar,  då  den  asiatiska  farsoten  för  ej  länge  sedan 
hemsökte  Hamburg,  fick  också  »Moskovskija  Vjedomosti »  ett  efter- 
längtadt  tillfälle  att  rosa  sitt  eget  rike  på  bekostnad  af  »Faterland» 
(Tyskland).  Men  att  de  hygieniska  myndigheterna  i  Moskva  nu 
mera  sköta  sin  sak  så  pass  bra  —  det  är  sannerligen  hvarken  den 
för  detta  katkovska  tidningens  eller  dess  klerikala  ligas  förtjänst. 

Gifvetvis  kan  man  ej  frånkänna  betydelsen  af  de  fördelaktiga 
utlåtanden,  som  utländska  vetenskapsauktoriteter  i  ett  eller  annat 
afseende  fälla  om  ryska  inrättningar.  Men  härvid  är  dock  att  märka, 
det  dylika  iakttagelser  vanligen  göras  vid  festliga  tillfällen,  till  exem- 
pel en  utställning  eller  en  kongress,  då  vederbörande  äro  beredda 
på  besök.  Man  torde  erinra  sig  från  Gogols  roliga  lustspel  »Revi- 
sorn», huru  brådt  stadens  fäder  fingo  att  rusta  i  ordning  vid  minsta 
nys  om  en  inspekterande  ämbetsmans  ankomst. 

Äfven  mitt  lekmannabröst  svällde  af  vetenskaplig  entusiasm 
vid  ett  besök  i  en  af  Moskvas  märkligaste  byggnader:  Vospitatelny 
dom,  hittebarnshuset.  Det  var  en  söndag,  och  då  är  där  ett  slags 
gala-förevisning,  i  sitt  slag  lika  prydlig  som  en  kejserlig  trupprevy 
på  Mars-fältet  i  Petersburg.  Allmänheten  har  då  tillfälle  att  med 
egna  ögon  taga  kännedom  om  denna  sociala  institutions  förträfflig- 
het. Man  mottages  vid  stora  trappan  af  en  ståtlig  schweizare, 
prunkande  i  rödt  och  gult;  betjäningen  visar  främlingen  det  artigaste 
tillmötesgående;  man  får  gå  hvart  som  helst,  öfvertyga  sig  om  ren- 
ligheten och  snyggheten  hos  de  600  ammorna  i  hvit-röd  national- 
dräkt;  man  får  fingra  på  det  hvita  linnet,  undersöka  badkaren  och 
samla  statistiskt  material  genom  de  visserligen  enformiga  och  ytterst 
knapphändiga  biografierna  om  de  föräldralösa  små,  som  i  långa  rader 
sofva  så  innerligt  sött  i  de  prydliga  bäddarna.  Och  si!  det  är  allt 
ganska  godt.  En  sköterska,  hvilken  sannoHkt  tog  mig  för  läkare, 
gick  ända  därhän  i  älskvärdt  tjänstenit,  att  hon  nödgade  mig  in  i 
afdelningen  för  sjuka  och  vanskapade  spenabarn.  Jag  kom,  såg, 
men  segrade  icke  öfver  den  vämjelse,  som  därvid  grep  mig. 

Vid  detta  tillfälle  funnos  i  anstalten  endast  åtta  hundra  småttin- 
gar —  en    siifra    som  anses  ringa.     Men  som  intet  barn  får  stanna 


TRASMARKNAD  OCH  HITTEBARNSHUS.  5  5 

där  längre  än  sex  veckor,  allra  högst  tre  månader,  är  omsättningen 
så  mycket  Hfligare  och  kan  för  ett  enda  år  gå  upp  ända  till  femton 
tusen  barnasjälar,  under  det  hittebarnshuset  i  Petersburg  nöjer  sig 
med  det  blygsamma  talet  åtta  tusen. 

Men  en  vecka  består  ej  blott  af  söndagar,  och  denna  välsignelse- 
rika institution  har  ock  sin  mörka  hvardagssida,  som  främlingen 
vanligtvis  ej  får  eller  hinner  se.  Det  var  en  gång  en  svensk  läkare 
som  under  ett  kort  besök  i  Moskva  efter  någon  svårighet  slapp  in 
•där  en  söckendag,  och  hans  skildring  var  allt  annat  än  rosenfärgad: 
skrik,  osnygghet,  vanskötsel!  Och  statistiken  talar  ett  underligt 
språk.  I  hittebarnshuset  vid  Petersburgs  Mojka  är  mortaliteten  i 
medeltal  tjugufem  procent  och  i  Moskva  trettiotre  procent  —  enligt 
officiell  beräkning.  Men  historien  känner  åtminstone  ett  fall  i 
Moskva,  då  dödligheten  sprang  upp  till  —  nittiosju  procent!  Af  ett 
hundratal  nyfödda  öfverlefde  alltså  endast  tre,  som  om  några  veckor 
distribueras  på  landet  hos  främmande  människor,  hvilka  taga  hand 
om  dessa  hemlösa  lamm  —  icke  af  människokärlek,  utan  för  pen- 
ningeförtjänstens skull.  Och  som  denna  förtjänst  aldrig  öfverskrider 
fyrtio  rubel  om  året,  torde  den  andliga  och  lekamliga  förplägningen 
vara  därefter.  Betecknande  är  ock,  att.  hvarje  nummerlapp  öfver 
bäddarna  är  försedd  med  en  tryckt  underrubrik  (att  ifyllas) :  dog 
den  —  7^  . . 

Till  denna  yttre,  hygienisk-ekonomiska  sida  af  saken  kommer 
den  social-etiska.  Under  inflytande  af  »upplysningstidehvarfvets» 
Diderotska  och  Rousseauska  filantropi  lyckliggjordes  Moskva  (1763) 
och  Petersburg  (1770)  med  dessa  kolossala  palats  af  Katarina  II, 
efter  hvilken  ock  det  första  officiella  hittebarnet  uppkallades,  och 
för  att  Vospitatelny  dom  skulle  bUfva  till  allmänt  gagn,  stadgades 
att  föräldrarnas  namn  icke  måste  yppas,  enär  dessa  små  äro  '»kejsarens 
barn».  Man  kan  sålunda  vid  ingången  aflämna  ett  människobarn, 
som  ännu  ej  fyllt  ett  år,  lika  bekvämt  och  ogeneradt  som  ett  ofran- 
keradt  bref  i  postluckan.  Stundom  händer  ock,  att  »kommissionärskor» 
gå  omkring  och  mot  ringa  provision  samla  upp  barnungar,  hvilka 
ur  en  stor  korg  plockas  upp  liksom  kycklingar,  döpas  med  automa- 


^6 


FKTERSBURG  OCH  MOSKVA. 


tisk   snabbhet   och  säkerhet,  få  ett  namn  (helst  ett  bibliskt,  förstås!) 
och    sitt    nummer  med    märke.     Mottagaren    af  dessa  kärleksgåfvor 


Lubj ankatorget  i  Moskva. 


är  staten,  samhället,  hvars  inkomster  möjliggöra  denna  barmhärtig- 
het: en  gros:  oafsedt  storartade  donationer,  har  hittebarnsväsendet 
stående  intäkter  af  —  spelkortförsäljningen,  statslotteriet  samt  en 
viss  procent  af  biljettförsäljningen  vid  alla  offentliga  föreställningar. 
Men  följden  af  denna  samhälleliga  frikostighet  har  blifvit  förslapp- 
ning af  den  enskilda  pliktkänslan,  och  systemet  lämnar  ett  slags 
exportpremie  åt  det  osedliga  lifvet.  Faktum  är,  att  nästan  ingen 
dag  förgår  utan  att  Moskva-tidningarna  meddela  fall  under  den  stå- 
ende rubriken:  utsatt  foster.  Och  härvid  må  särskildt  påpekas,  att 
Vospitatelny  dom,  som  inom  sina  hvita  kasern  murar  kan  rymma 
minst  tio  tusen  själar,  ordagrant  icke  betyder  hittebarnshus,  utan 
uppfostringsanstalt! 

Hela  detta  sentimentalt  ömsinta  och  slappa  system  är  rätt  karak- 
teristiskt för  det  motsättningsfulla  Ryssland,  som  på  många  andra 
områden   ej  är  hjärtnupet  eller  hänsynsfullt,  och  där  furstenycker  i 


Gatubild  från  Moskvas  City  (Kitai-Gorod). 


EN  KEJSERLIG  NAMNSDAG. 


57 


alla  tider  visat  ett  suveränt  förakt  för  människovärdet,  vare  sig  det 
gällt  att  onaturligt  fort  påskynda  stads-  och  palatsbyggande  eller  att 
med  eröfringskrig  tillfredsställa  en  dynastisk  ärelystnad. 


På  förmiddagen  en  sensommar  styrde  jag  min  kosa  till  det 
kejserliga  postverket  i  Moskva  för  att  rikta  dess  välbehöfliga  inkom- 
ster med  ett  rekommenderadt  bref  —  om  man  vill  förvissa  sig  om 
ett  brefs  riktiga  expediering  i  Ryssland,  gör  man  klokast  i  att  re- 
kommendera. Men  ehuru  det  hvarken  var  sön-  eller  hälgdag,  vora 
alla  portar  stängda,  och  genom  ingen  dörrspringa  kunde  blicken, 
tränga  in.     Tydligen  var  något  ovanligt  å  färde. 


Ilinska  porten  i  Moskva. 


Och  hela  staden  hade  fått  ett  högtidligare  utseende.  Moskvas 
ridande  gendarmer  hade  anlagt  hvit  plym  på  pälsmössorna,  och 
äfven  poliskåren  till  fots  hade  snyggat  upp  sig  efter  bästa  förmåga. 


58  PETERSBURG  OCH  MOSKVA. 

Från  det  ena  huset  efter  det  andra  hängdes  den  ryska  trikoloren  ut, 
och  feta  vattentunnor  kördes  omkring  för  att  läska  gatuluftens  bak- 
terier. Det  låg  en  fridfull  stillhet  öfver  moder  Moskva,  men  det 
var  en  stillhet  af  den  art,  som  plägar  förebåda  storm.  Stormen 
gällde  denna  gång  —  hans  majestät  kejsarens  namnsdag. 

Och  klockan  tolf  bröt  det  lös.  Det  dånade  och  skälfde  i  Ivan 
Veliki-tornet,  då  dess  klockor  gåfvo  uppslag  till  en  kyrkokonsert 
från  det  djupaste  bum-bum  till  det  finaste  pling-pling.  Endast 
jätteklockan,  Tsar-Kolokol,  stod   där  lika  stum  och  dum  som  förut. 

Utanför  det  kejserliga  palatsets  triviala  frontsida  stod  ett  parad- 
kompani, och  på  det  lilla  torget  mellan  Kremls  tre  hufvudkyrkor 
hade  tiggare,  pilgrimer  och  skådelystna  skockat  sig.  Att  komma 
in  i  en  kyrka  var  icke  tänkbart,  och  i  Ärkeängelns  katedral  skulle  ej 
ens  en  katt  kunnat  smyga  sig  in.  Där  är  för  resten  äfven  i  hvar- 
dagslag  trångt  om  saligheten,  ty  det  mesta  utrymmet  har  på  obe- 
stämd tid  tagits  i  anspråk  af  fyrtiofem  storfurstar  och  tsarer  samt 
en  i  historien  föga  känd  imperator  (Peter  II),  hvilka  sofva  dödens 
sömn  i  de  sammetsklädda  kistorna. 

Solen  lyser  ännu  öfver  Sparfberget,  hvarifrån  Napoleon  fick  den 
första  öfverblicken  af  den  underbara  staden,  men  ändå  lägga  sig 
tunga  moln  öfver  de  guldglänsande  kupolerna:  det  är  röken  af  den 
kejserliga  salut,  som  aflossas  från  Tajnitskija-tornets  kanoner.  Det 
ekar  i  Kremls  brungråa,  krenelerade  murar;  dufvorna  fly  »za  rjekoju», 
till  de  enformiga  stadsdelarna  på  andra  sidan  floden,  och  gatpoj- 
karna hurra  —  en  internationell  sed  på  alla  höga  bemärkelse- 
dagar ! 

Ändtligen  upphör  braket  med  det  hundraförsta  skottet,  och  — 
krogarna  öppnas. 

I  en  af  Moskvas  utkanter  liger  en  stor  slätt  Djevitje  pole,  Jung- 
fru-fältet, så  kalladt  därför  att  i  den  gamla  goda  tiden  ett  visst 
antal  dägeliga  mör  här  utgallrades  och  sändes  såsom  årlig  tribut  till 
den  mongoliska  Gyllene  Horden  på  Krim.  På  detta  fält  hängde 
tsar  Peter  de  uppstudsige  strelitserna,  och  i  Jungfruklostret  inspär- 
rade han  sin  halfsyster.     Vid  Napoleons  ankomst  utsläpptes  ett  par 


EN  KEJSERLIG  NAMNSDAG.  59 

tusen  fångar  ur  det  närliggande  fängelset,  och  detta  var  kanske  det 
egentliga  upphofvet  till  stadens  brand.  Men  nu  mera  är  fältet  helt 
beskedligt  ett  slags  TivoH,  där  det  goda  folket  får  fira  vissa  som- 
marfester (guljanie,  promenader).  Måhända  upplifvas  äfven  då  något 
-af  Jungfru-slättens  historiska  traditioner.  Kejsarens  namnsdag  plägar 
afsluta  denna  populära  säsong. 

Genom  den  port,  som  kallas  Spasskaja,  Frälsningens,  lämnade 
jag  Kreml,  naturligtvis  med  blottadt  hufvud,  ty  ve  den,  som  dristar 
sig  gå  under  dess  hvalf  med  hufvudbonaden  på!  En  gång,  då 
ingen  syntes  i  närheten  förutom  en  musjik  (bonde),  hvars  nykter- 
hetstillstånd föreföll  mig  tvifvelaktigt,  hade  jag  vågat  försöket  att 
behålla  hatten  på  i  det  kyliga  vädret.  Men  hvad  hände .^  Musjiken 
lutade  sig  mot  muren  och  gaf  mig  en  besk  lektion  i  kristlig  an- 
ständighet; naturligtvis  måste  jag,  som  en  brottsling,  skynda  mig 
bort,  innan  hans  skrål  hunnit  ditkalla  polis  eller  annat  folk. 

Mörkret  har  sänkt  sig  öfver  Moskva,  då  jag  hunnit  uppför 
Tverskaja-gatan.  Lyktorna  skina  dåsigt  fram  vid  gathörnen  och  ge 
en  aning  om  den  smuts,  som  samlat  sig  i  rännilen  mellan  trottoaren 
och  den  knaggliga  körvägen.  Izvostjiken  har  i  sömnen  rullat  hop 
sig  på  sin  bock,  och  den  magre  brunten  drömmer  med  sänkt  huf- 
vud kanske  om  sälla  jaktmarker  vid  Dnjepr  eller  Don  eller  moder 
Volga. 

Mina  steg  hejdas  vid  Moskvas  största  staty.  Den  föreställer 
ingen  smord  kejsare,  ty  det  åldriga  Moskva  har  ännu  ej  hunnit 
smycka  sina  offentliga  platser  med  en  enda  monarks  beläte  —  troligen 
i  harmen  öfver  att  ha  slagits  ur  brädet  af  Petersburg  eller  af  groll 
att  Peter  I,  Katarina  II  och  Alexander  II  voro  för  västerländskt 
smittade.  Skulle  Moskva  ära  något  krönt  hufvud,  borde  väl  denna 
hedersbetygelse  först  tillfalla  —  Ivan  den  förskräcklige. 

Nej,  den  mörke  mannen  i  brons  är  en  tsar  i  poesiens  rike: 
vår  vän  från  Odessa,  Alexander  Pusjkin.  Äfventyrlig,  vild  och  ka- 
rakterslös  var  han,  men  en  äkta  skald  därjämte,  och  många  ung- 
domsförseelser sonade  han  vid  lifvets  tidiga  kväll  genom  att  blifva 
—  kejserlig  kammarjunkare  och  rikshistoriegraf 


6o 


PETERSBURG  OCH  MOSKVA. 


Men  för  plastiken  har 
denne  kammarjunkare  al- 
drig lämpat  sig.  Det  knoll- 
riga  håret  med  det  yfviga 
kindskägget  gör  ett  ko- 
miskt intryck,  och  med 
ena  handen  inom  rocken 
tyckes  skalden  undra  och 
spörja,  om  han  verkligen 
skulle  fått  en  så  präktig 
minnesvård,  i  fall  han  ej 
anno  1826  sändt  tsar  Ni- 
kolai den  ödmjuka  och 
fega  skrifvelse,  hvari  han 
förband  sig  att  »aldrig  till- 
höra något  hemligt  säll- 
skap under  hvad  namn 
som  helst».  Dessutom  ser 

han,    med    förlof   sagdt,    ej    heller  här  riktigt  nykter  ut.     Men  just 

detta  passar  så  bra  till  omgifningen! 

Förbi  mig  stryker  en  trasig  individ.  Han  är  barfota,  men  un- 
der armen  bär  han  ett  par  hela  stöflar.  Hvarför  bär  han  dem  inte 
på  deras  rätta  plats .^  Är  det  icke  hans  egendom?  Ämnar  han  sälja, 
eller  pantsätta  dem  för  att  få  mer  brännvin  ?  Tillhör  han  kanske 
någon  fanatisk  sekt,  som  med  stöd  af  något  gammaltestamentligt 
bibelspråk  förkastar  bruket  af  skodon?  Outgrundliga  gåta,  som 
endast  himlen  och  detektiva  polisen  kunde  lösa!  Han  försvinner 
i  gatans  mörker  och  stöflarna  med  honom. 

En  annan  tvetydig  figur  smyger  sig  fram  till  mig  och  vill  sälja 
en  guldring  af  riktigt  guld.  Han  begär  endast  tre  rubel  för  den 
ädla  metallen,  och  då  jag  ändå  är  obeveklig,  sjunka  hans  anspråk 
efterhand  till  tjugu  kopek.  Lika  fruktlöst  resultat!  Det  är  icke 
guld  allt,  som  glimmar  i  Moskva. 


Alexander  Pusjkin. 


EN  KEJSERLIG  NAMNSDAG. 


Här  går  en  vandrande  nunna  med  sin  tallrik  och  sparbössa. 
Hennes  friska,  nästan  ungdomliga  utseende  stämmer  föga  öfverens 
med  den  svarta  sorgdräkten,  och  det  frodiga  hullet  tyder  på  att 
yrket  ej  är  att  förakta  i  dessa  otrons  och  konkurrensens  tider. 

En  täckvagn  närmar  sig  långsamt.  På  hvardera  sidan  gå  fyra 
gråa  soldater  med  påskrufvade  bajonetter.  Inuti  tycker  jag  mig  se 
skymten  af  en  ung  man  i  gråhvit  dräkt,  barhufvad  och  med  kort- 
Iclippt  hår.  Hvart  skulle  han?  Förmodligen  långt  österut.  Ett  sådant 
möte  är  ej  ovanligt  i  Moskva,  men  det  är  ännu  vanligare  i  ryska  Polen. 

Sceneriet  växlar. 
Två  ammor  tåga  gatan 
fram,  och  deras  röd- 
hvita  kostymer  skymta 
på  långt  håll.  De  ha 
tydligen  tagit  sig  för 
mycket  till  bästa  med 
anledning  af  den  kej- 
serliga namnsdagen,  ty 
benen  äro  ej  riktigt 
säkra,  och  tungorna 
röra  sig  med  ovanlig 
liflighet.  Vid  förbi- 
gåendet tänder  den 
€na  sin  slocknade  ci- 
garrett mot  min  utan 
att  hvarken  be  om  lof 
eller  ens  tacka  för  el- 
den. På  gatans  midt 
torna  de  ihop  med  en 
poliskonstapel,  hvilken 
■de  kringklappa  och 
kalla  -»batjusjka»  (»käre 
far»).    Och  polisen  tar  rv     i. »    tit  i 

'  ^  Typ  frän  Moskva. 

inte      illa      upp      dessa  Efter  oljemålning  af  Makovski. 


62  PETERSBURG  OCH  MOSKVA. 


karesser,  men  råder  dem  faderligt  att  krypa  till  kojs.  Batjusjka!  I 
detta  ögonblick  äro  i  de  båda  njanjornas  ögon  både  polisen  och 
tsaren  och  hela  världen  —  batjusjka. 

En  medelålders  kvinna  med  sönderrifven  kofta  och  med  blod 
på  ansiktet  störtar  fram  mot  mig  och  utbrister  med  kväfd  stämma: 
»Var  min  broder!»  Och  så  förtäljer  hon  mellan  tårarna,  huru  hon 
misshandlats  af  en  man,  med  hvilken  hon  bott  tillsammans  i  flere 
år.  Knappt  har  hon  hunnit  tala  till  punkt,  då  en  karl  bakifrån 
slår  armarna  på  hennes  axlar  och  släpar  henne  bort.  Men  polisen 
såg  lugnt  på.  Mannen  har  ju  rätt  att  aga  kvinnan  —  det  är  ut- 
tryckligt stadgadt  i  »Domostroj»,  popen  Silvesters  gamla  hederliga 
»hustafla»,  och  det  är  kanske  rent  af  ett  bevis  på  att  han  älskar 
henne.  I  husliga  tvister  är  polisen  för  grannlaga  att  blanda  sig, 
och  om  de  båda  parterna  hafva  något  otaldt,  må  de  vända  sig  till 
fredsdomaren! 

Sist  kommer  dar  fram  en  tjock  musjik  eller  kupets  (köpman) 
med  långt  skägg  och  fotsid  kaftan.  Efter  åtskilligt  trefvande  hittar 
han  till  ett  hus,  hvars  blåa  skylt  i  hvita  bokstäfver  bär  inskriften: 
TRAKTIR.  I,  som  inträden,  låten  hoppet  fara  —  hoppet  att  komma 
ut  nyktra! 

Baedeker,  denna  oumbärliga  rådgifvare  för  hjälplösa  och  osjälf- 
ständiga  turister,  som  med  den  moderna  tidens  iltågsfart  vilja  så 
fort  som  möjligt  återvända  från  en  resa  med  en  massa  namn  och 
årtal  i  hufvudet,  har  visserligen  gifvit  följande  välmenta  varning: 
»Der  Besuch  solcher  Schenken  ist  dem  Fremden  nicht  anzurathen ! •* 
Men  just  detta  lockade  mig  så  mycket  mer  att  följa  musjiken^ 
hvilken  då  och  då  ofrivilligt  hvilade  sig  på  den  branta  trappans 
afsatser.  Slutligen  fann  han  dörren  och  hamnade  välbehållen  i 
en  vrå. 

Det  första,  som  faller  främlingen  i  ögonen  på  ett  sådant  ställe, 
är  att  ingen  af  krogkunderna,  huru  druckna  de  än  må  vara,  har 
mössan  på.  Detta  förb judes  uttryckligt  genom  anslag  på  väggen. 
Och  hvarför?  Jo,  för  att  inte  såra  helgonbilden  i  hörnet!  Där- 
emot blir  ett  ryskt  helgon  alls  icke  såradt  af  oanständiga  visor  ock 


EN  KEJSERLIG  NAMNSDAG. 


dryckenskap.  Och  huru  syndigt  är  det  ej  att  äta  kött  i  fastan! 
Men  några  supar  då  och  då  skada  visst  inte. 

I  traktiren  satt  en  grupp  yngre  och  medelålders  män  med  egen- 
domliga gångkläder,  skarpt  markerade  och  slätrakade  anletsdrag, 
lifligt  minspel  och  starka  åtbörder  —  intet  tvifvel  att  de  äro  skåde- 
spelare! På  bordet  stå  ej  så  få  öl-  och  brännvinsflaskor  med  diverse 
tilltugg;  men  i  fönsternischen  äro  några  tömda  snapsflaskor  stumma 
vittnesbörd  om  hvad  som  varit.  Jag  slår  mig  ner  i  närheten  vid 
ett  glas  te  och  lyssnar  —   »Discretion  Ehrensache!» 

Kanske  det  roar  läsaren  att  veta,  hvad  ryska  skådespelare  spraka 
om  på  lediga  stunder,  då  man  ju  gärna  vill  frigöra  tanken  från  det 
yrkesmässiga  arbetet  och  öka  sin  lifserfarenhet  äfven  på  andra  kun- 
skapsområden .^  Jo,  först  och  främst  börja  de  tala  om  teater,  det 
vill  säga  om  roller,  aflöningar,  tidningskritiker  och  spelet  bakom 
kulisserna;  därpå  öfvergå  de  till  att  resonera  om  —  teater,  och 
slutligen  blir  konversationsämnet  —  teater! 

Talia  vete,  att  det  är  mig  fjärran  att  vilja  häckla  skådespelarna 
i  Moskva,  ty  jag  har  sällan  sett  ett  så  jämnt,  förträffligt  spel  på  alla 
händer  som  i  Rysslands  förstklassiga  teatrar!  Och  hade  här  suttit 
ett  hälft  dussin  ryska  tidningsmän  i  stället  för  aktörer,  är  det  ej 
omöjligt,  att  de  haft  dubbla  antalet  tomflaskor  bakom  sig  —  nota 
bene  om  de  haft  råd  därtill.  Krogskuld  är  äfven  i  Ryssland  heders- 
.skuld. 

Vid  ett  annat  bord  sitta  några  unga  studenter  i  blåa  uniforms- 
krockar  med  dubbla  mässingsknappar.  Minervas  uggla  vete,  hvad  de 
i  spraka  om!  Hvad  skola  de  också  taga  sig  till?  Nyligen  hade 
jStudenter  bildat  en  diskussionsklubb  för  att  teoretiskt  pröfva  Lev 
Tolstojs  åsikter.  Tvärt  upplösning!  Tidningarnas  kost  är  tämligen 
mager;  böcker  sättas  dem  i  handen  som  på  söndagsskolebarn,  och 
universitetets  styrelse  tillkännager  i  sitt  organ,  »Moskovskija  Vjedo- 
mosti»,  huru  de  skola  vara  klädda,  då  de  visa  sig  ute  och  i  före- 
läsningssalarna. Allt  kringklippes,  allt  omgärdas.  Det  enda,  man 
får  göra  i  oinskränkt  mått  utan  att  först  fråga  polisen  om  lof  — 
det  är  att  supa. 


^4  PETERSBURG  OCH  MOSKVA. 


Och  det  gör  äfven  den  hederlige  musjiken  där  i  vrån,  tills  han 
blir  nästan  redlös.  Men  betrakta  närmare  hans  groft  skurna,  men 
regelbundna  och  öppna  anletsdrag  samt  hans  godmodiga  blick: 
samma  utseende,  vittnande  om  ett  godt  hjärta  och  ett  godt  sens 
commun,  återfinnes  hos  Nikolai  Alexandrovitj ,  alla  ryssars  själfhär- 
skare,  likasom  ock  hos  hans  salig  fader. 

Musjikens  stora  hufvud  har  sjunkit  ner  mot  bordskanten,  och 
<lå  de  små,  hvitklädda  kyparna  söka  väcka  honom,  är  det  en  grotesk 
tafla,  som  erinrar  om  huru  människobarnen  i  sagan  beställsamt 
krypa  kring  på  den  sofvande  jätten.  Papyross-rökens  dimmor  lägga 
sig  allt  tätare  öfver  lokalen,  och  samtalen  bli  allt  sömnigare.  Gogol, 
den  spjufvern,  visste  nog  hvad  han  menade,  då  han  slöt  en  be- 
rättelse med  följande  harang:  »Tråkigt  i  den  här  världen,  mine 
lierrar!» 

Men  den  officiella  afslutningen  på  den  kejserliga  namnsdagen 
var  gala-föreställningen  i  Stora  teatern  med  Glinkas  vackra  opera 
»Ruslan  och  Ljudmila»  med  libretto  efter  en  episk  sagodikt  af 
Pusjkin.  Orkestern  upprepar  gång  på  gång  hymnen:  »Bozje,  tsarja 
^hranH»,  hvilken  åhöres  af  en  högtidsklädd  publik,  som  stående 
fyller  det  väldiga  rummet  från  parkettens  golf  till  femte  radens  öfre 
galleri.  Man  bländas  af  sceneriernas  prakt  och  den  graciösa  baletten 
—  ryssarnas  favoritnöje  —  och  man  känner  sig  så  lycklig,  då  den 
tappre  prins  Ruslan  vid  smekande  och  jublande  finaltoner  återfinner 
och  återväcker  sin  lilla  söta  prinsessa,  som  varit  förtrollad.  I  popu- 
laritet täflar  denna  opera  med  samme  kompositörs  bekanta  »Lifuet 
för  tsaren»,  förhärligande  den  romanovska  tronbestigningen  och 
grundad  på  den  historiska  tilldragelsen,  huru  bonden  Sussanin  med 
förlust  af  sitt  eget  lif  vilseledde  polackerna  för  att  rädda  den  unge, 
nyvalde  tsaren. 

Men  ännu  större  var  jublet  i  teater  Korsch,  som  samma  kväll 
firade  ett  särskildt  jubileum.  År  1882  den  30  augusti  (gamla  stilen) 
upphäfde  en  kejserlig  ukaz  teatermonopolet,  och  direktör  Korsch, 
hvilken  då  begynte  sin  privata  verksamhet,  har  satt  märke  i  den 
ryska   skådespelarkonstens  historia,  ty  teater  Korsch  är  för  Moskva, 


.åmi^&^n  .  *. 


NIKOLAI  II  och  HANS  GEMÅL. 


EN  KEJSERLIG  NAMNSDAG. 


65 


livad  Deutsches  Theater  varit  för  Berlin.  Under  det  första  decen- 
niet gaf  Korsch  1,545  föreställningar,  som  besökts  af  ungefär  två 
millioner  betalande  —  ett  resultat  som  ej  alla  teaterdirektörer  kunna 
glädja  sfig  åt.  En  tillfällighet  ville  ock,  att  det  hus  vid  Gazetny 
Pereulok,  där  scenen  först  inrättades,  varit  bebodt  af  en  narraktig 
högre  ämbetsman  A.  F.  Gribojedov,  hvilken  stått  modell  till  den 
Famusov,  som  Gribojedovs  egen  brorson,  den  genialiske  författaren 
A.  S.  Gribojedov  så  roligt  tecknat 
i  sin  mästerliga  konversations- 
och  karakters  komedi  ^Snillets 
förbannelse»  (»Gore  ot  nma»)^ 
•en  af  Rysslands  spirituellaste 
samhällssatirer. 

Och  utan  att  akta  på  namns- 
dagens höga  betydelse  var 
Korsch  nog  elak  att  nu  uppföra 
samma  stycke  som  den  30  au- 
gusti 1882:  Gogols  odödliga 
komedi  »Revisorn».  Det  är  be- 
kant, hurusom  Nikolai  I  vardt 
nyfiken  att  se  det  lustspel,  som 
hans  omtänksamma  censurkansli 
förbjudit,  och  han  lär  då  ha 
skrattat  åt  den  komiska  fram- 
ställningen af  sina  egna  servila 
och  fala  ämbetsmän  så,  att  tårarna  kommo  honom  i  ögonen. 


Glinka. 


Men 


hade  han  tänkt  närmare  på  saken,  hade  tårarna  kanske  framlockats 
af  en  annan  anledning:  han  begrep  inte,  att  den  skonlösa  satiren 
medelbart  var  riktad  mot  hela  det  system,  som  vid  Sevastopol  fick 
den  första  svåra  stöten,  hvarigenom  hans  egen  död  påskyndades; 
han  begrep  inte,  hvad  och  hvilken  de  frisinnades  skratt  ytterst  gällde; 
han  begrep  inte,  att  det  fanns  saker,  som  han  inte  begrep. 

Men    man    är    ej    ostraffadt  humorist  i  Ryssland.     En  kejserlig 
nyck  räddade    Gogol  från  Sibirien,  men  inemot  ett  fjärdedels  sekel 

Slavia.  5 


ee  PETERSBURG  OCH  MOSKVA. 


senare  drabbades  han  af  ert  ännu  hemskare  öde:  den  21  februari 
1852  låg  han  död  framför  en  helgonbild  i  Moskva.  Förtärd  af 
mysticism  och  vansinne,  hade  han  under  fastan  svultit  ihjäl  sig 
själf.  Det  var  himlens  straff  för  »Revisorn»  och  »Döda  själar»^ 
påstår  kyrkan. 

Moskva  och  hela  Ryssland  är  fullt  af  sådana  egendomliga  mot- 
sättningar. Då  landet  notoriskt  led  af  en  hungersnöd  och  miss- 
växt, som  kräfde  allmosor  till  och  med  från  Amerika,  gjordes  fort- 
farande penninginsamlingar  åt  det  Sergievska  klostret,  hvars  skatter 
hafva  ett  klingande  värde  af  hundra  milliontals  rubell  Under  det 
att  staten  ger  ut  oerhörda  summor  för  härväsendet  och  ämbets- 
mannadömet,  gå  —  enligt  ryska  tidningsuppgifter  —  arbetare  vid 
Volga  för  en  dagspenning  2S fem  kopek  (jämte  fri  kost)!  Medan 
fromma  stiftelser  rikligt  ihågkommas  och  guld  bortslösas,  då  det 
gäller  att  höra  Sarah  Bernhardt  eller  M:me  Judic,  kunna  tusentals 
studenter  vid  de  ryska  universiteten  för  medellöshet  ej  betala  kollegie- 
afgifterna. 

Olyckan  är,  att  Ryssland  aldrig  fått  en  juste  milieu  —  hvarken 
ett  lifskraftigt  bondestånd  eller  en  själfständig  bourgeoisie,  och  denna 
brist  gör  sig  öfverallt  märkbar.  Under  det  att  landtbefolkningen 
ännu  famlar  i  en  råhet  och  okunnighet,  som  gång  på  gång  tar 
sig  förfärliga  utbrott,  röja  de  större  städernas  bildade  klasser  en 
intelligens,  finhet  och  älskvärdhet,  som  högst  sympatiskt  berör 
främHngen.  Under  det  att  den  dagliga  pressen  i  Ryssland  är 
underlägsen  nästan  alla  andra  staters  i  Europa,  finnes  en  mo- 
dern tidskriftslitteratur,  som  i  gediget  värde  kan  mäta  sig  med 
de  brittiska  reviewerna  och  betydligt  öfverträffar  den  tyska.  Sam- 
tidigt med  att  den  byzantiska  reaktionen  i  detta  århundrade  sökt 
kväfva  hvarje  själfständig  andlig  rörelse,  finns  det  ingen  väster- 
ländsk liberalism  eller  radikalism,  som  ej  fått  god  näring  i  denna 
svarta  jord. 

Den  andliga  apati,  hvaraf  Ryssland  för  närvarande  bekajas, 
kommer  sig  kanske  helt  enkelt  däraf,  att  vidundret  förätit  sig  un- 
der de  sista  femtio  åren;  äfven  det  behöfver  sin  tid  för  att  smälta 


EN  KEJSERLIG  NAMNSDAG.  67 

alla  de  nya  idéer,  som  det  med  eller  mot  sin  vilja  slukat.  Och 
när  denna  digestionsprocess  är  öfverstånden,  är  Ryssland  måhända 
moget  att  förvåna  världen  med  en  ny  skönlitterär  glansperiod, 
men  af  ljusare,  friskare  och  därför  sannare  art  än  den,  som  såg 
sin  målsman  på  prosa  i  Dostojevskt  och  på  vers  i  folkskalden 
Nekrasov. 


TREDJE  KAPITLET. 

"Den  breda  naturen." 

På  jernvägen.  —  Ryskt  småstadslif.  —  Umgängesformer  och  nationella  plågseder. 
—  Påsken  och  baden.  —  Den  ryska  kvinnan. 

I  en,  som  inte  är  förtrogen  med  landets  språk  och  sedvänjor, 
skall  troligen  tycka,  att  Ryssland  är  ett  synnerligt  dyrt  turist- 
land. Har  man  åter  nödiga  kunskapsförutsättningar  samt  därjämte 
förmåga  att  lämpa  sig  efter  lokala  förhållanden,  är  Ryssland  ett  gan- 
ska billigt  resefält.  Och  ju  längre  man  reser,  dess  billigare  blir  det. 
Detta  låter  som  en  paradox,  men  är  bokstafligt  sant,  tack  vare  det 
sinnrika  zontariffsystem,  som  för  ej  länge  sedan  infördes  i  det 
ofantliga,  för  detta  system  väl  afrundade  tsarriket.  Denna  princip 
följes,  såsom  bekant,  i  hela  österrikisk-ungerska  dubbelmonarkien, 
och  Europas  yngsta  kulturland,  Bosnien,  tillämpar  icke  blott  detta, 
utan  ock  det  preussiska  f]ärde-klass-systemet.  Ty  man  har  i  dessa 
länder  fått  klart  för  sig,  att  ett  af  de  första  villkoren  för  nationell 
förkofran  är  lättnad  i  samfärdselmedlen  och  prisnedsättning  för  den 
stora  allmänheten. 

Enligt  det  ryska  systemet  kostar  en  järnvägsfärd  af  i — 6  ver  st 
(en  rysk  verst  sammanfaller  i  det  allra  närmaste  med  kilometern)  9 
kopek  —  naturligtvis  tredje  klass  ordinarie  tåg;  sedan  ökas  priser 
successivt  till  3  rubel  56  kopek  för  300  verst.  Men  från  och  med 
301  :a  versten   begynner  den  egentliga  zontariffen.     Den  ryska  järn- 


PÅ  JÄRNVÄGEN.  69 


vägskartan  är  indelad  i  88  zoner,  och  ju  högre  upp  man  kommer 
på  denna  skala,  dess  mindre  blir  den  motsvarande  prisstegringen. 
Den  första  storzonen,  som  kostar  3  rubel  80  kopek,  omfattar  en 
väglängd  från  och  med  301  verst  till  och  med  325.  Den  88:de 
zonen  (den  sista)  kostar  21  rubel  20  kopek;  men  för  denna  summa, 
som  i  rundt  tal  motsvarar  50  kronor,  får  man  tillryggalägga  en 
sträcka  af  fyra  tusen  ett  hundra  tio  verst,  det  vill  säga  en  väglinie 
från  Petersburg  till  Tomsk  i  Sibirien. 

Oafsedt  de  legioner  ryssar,  som  nästan  året  om  vistas  i  väster- 
ländska storstäder  och  på  utländska  badorter,  äro  ryssarna  ett  rese- 
lustigt  folk,  och  själfva  de  ryska  stepperna  inbjuda  ju  till  nomadiska 
ströftåg  —  det  första  stadiet  af  den  ryska  samhällsutvecklingen. 
Efter  att  förut  ha  varit  bunden  vid  jordtorfvan  såsom  lifegen,  har 
den  ryske  bonden,  tvungen  af  militärtjänsten  och  lockad  af  utsikt 
till  bättre  arbetsförtjänst  i  de  stora  städerna,  allt  mer  fått  lust  att  se 
sig  om  i  sitt  eget  land.  De  religiösa  traditionerna  (vallfärder  till 
undergörande  kloster)  bidraga  naturligtvis  ock  till  att  nära  denna 
vandringshåg,  och  ryssen  behöfver  ej  befara  att  icke  känna  sig 
hemmastadd,  hvart  han  än  kommer  österut:  samma  religion,  samma 
språk  och  i  hufvudsak  samma  plägseder  på  de  oöfverskådliga  step- 
perna! Slutligen  har  den  periodiska  hungersnöden  gjort  sitt  till 
att  öka  cirkulationen  i  den  ryska  samhällskroppen  —  en  rörelse, 
som  ej  kan  hafva  annat  än  hälsosamma  verkningar. 

Om  nu  staten  genom  ett  billigt  och  praktiskt  tariffsystem  med 
"rymliga,  präktiga  vagnar  främjar  samfärdseln,  kan  man  ungefär  tänka 
sig,  huru  den  ryska  järnvägstrafiken  svällt  ut  under  de  senare  åren. 
Man  rent  af  häpnar  öfver  denna  väldiga,  ständigt  rörliga  människo- 
flod, som  kommer  främlingen  att  tänka  snarare  på  en  station  i 
London  än  på  en  isolerad  ort  på  det  ryska  bondlandet.  Och  öfver- 
raskningen  är  så  mycket  större,  som  man  på  en  längre  rysk  järn- 
vägsresa upptäcker  endast  få  städer  och  byar.  Järnvägsbolagen,  som 
på  dessa  vidder  ej  behöfva  riskera  den  brittiska  eller  amerikanska 
konkurrensen,  hafva  vid  banans  anläggning  handlat  företrädesvis 
efter    egna    privata    och    pekuniära    hänsyn,  väl  vetande  att  allmän- 


70  »DEN  BREDA  NATUREN.» 

heten  är  mer  beroende  af  dem  än  de  af  allmänheten.  Däraf  kom- 
mer det  sig,  att  man  mången  gång  knappt  ser  mer  än  en  flyktig 
skymt  af  den  ort,  som  enligt  kartan  är  identisk  med  ifrågavarande 
station.  Och  att  anlägga  bangården  i  hjärtat  af  en  stad  skulle  ju 
vara  alla  kuskars  och  formäns  ruin,  följaktligen  en  nationalekono- 
misk förlust.     Bort  det! 

Detta  egendomliga  missförhållande  framträder  kanske  märk- 
barast på  Rysslands  första  och  viktigaste  järnväg,  Nikolajevska  banan, 
som  förenar  de  båda  hufvudstäderna,  och  där  man  stundtals  tycker 
sig  fara  genom  ödsliga  vildmarker.  Ja,  icke  ens  den  stora  stationen 
Tver  ger  någon  antydan  om  att  man  här  befinner  sig  i  omedelbar 
närhet  af  ett  stort  industricentrum.  Om  den  historiska  anekdoten 
eljes  är  sann,  skulle  ju  Nikolai  I  hafva  afgjort  den  tvistiga  bygg- 
nadsfrågan genom  att  med  ett  tsariskt  penndrag  på  papperet  visa 
det  kortaste  afståndet  mellan  två  punkter.  Och  om  järnvägslinien, 
hvilken  i  själfva  verket  är  ovanligt  rak,  företer  några  kurvor  eller 
afvikelser,  så  kommer  sig  detta  mindre  af  tekniska  svårigheter  eller 
af  hänsyn  till  persontrafiken,  utan  lär  ha  berott  på  att  —  den  kej- 
serliga linialen  ej  varit  matematiskt  snörrät.  Byt  po  semu!  Vare 
det  så! 

En  förkänsla  af  trafikträngseln  får  man  redan  vid  ankomsten 
till  bangården.  Vid  biljettluckorna  väntar  folk  redan  i  långa  rader; 
i  korridorer,  förstugor  och  väntsalar  ligga,  sitta  och  stå  bidande 
passagerare  i  täta  klungor,  och  kuskarna  aflassa  ständigt  nya  skaror. 
Biljett  till  själfva  perrongen  affbrdras  mestadels  icke,  och  när  så 
signalen  till  instigning  ljuder,  antar  folkvimlet  en  mycket  grotesk 
karakter,  dock  alltigenom  präglad  af  rysk  godmodighet. 

Då  ryssen  företar  en  resa  —  gäller  det  ock  blott  en  kortare 
lustfärd,  förstår  han  att  förena  det  billiga  med  det  praktiska  och 
solida.  Det  enda,  han  behöfver  köpa  på  vägen  är  kokhett  vatten 
(för  te),  som  för  en  kopek  tillhandahålles  i  tredje  klassens  väntsal; 
men  eljes  för  han,  såsom  den  grekiske  filosofen,  allt  sitt  med  sig: 
te,  socker,  tekärl,  kudde,  sängkläder,  filt  samt  matvaror  allt  efter 
råd  och  lägenhet.     Då  man  första  gången  får  se  en  sådan  lustresande 


PÄ  JÄRNVÄGEN.  yr 


rysk  familj,  måste  man  tro,  att  en  storartad  flyttning  vore  i  gör- 
ningen. Men  det  är  själfklart,  ätt  denna  massa  bohag  och  lifs- 
förnödenheter  gör  utrymmet  i  kupéerna  ännu  trängre,  och  att  atmo- 
sfären i  dessa  provisoriska  mat-  och  sofrum  efterhand  blir  ganska 
tryckande. 

För  en  nogräknad  västerländing  blir  en  r}^sk  järnvägsfärd  i 
tredje  klass  sålunda  ingen  vederkvickande  lustresa,  och  för  att  bestå 
profvet  med  heder  måste  han  hafva  ett  godt  lynne  och  —  litet  mera. 
Dock  kan  äfven  en  »öfverklassare»  begagna  sig  af  tredje  klass,  om 
han  nämligen  i  rätta  ögonblicket  förstår  att  tala  silfuer  med  konduk- 
tören. Denne  tiger  som  guld,  men  öppnar  med  ett  trollslag  en  så 
kallad  reserverad  afdelning,  där  man  kan  sträcka  ut  sig  bekvämt  och 
ej  behöfver  riskera  obehagligt  grannskap  af  diverse  slag.  Detta  hand- 
tryckningssystem har  i  Österrike-Ungern  och  kanske  äfven  annor- 
städes fått  en  nästan  legaliserad  form  och  försiggår  så  öppet,  att 
öfverkonduktören  affordrar  en  krona  (50  kreuzer)  för  en  tom  kupé. 
Åtminstone  i  Galizien  har  detta  hän  dt  författaren. 

Men  vill  man  lära  känna  Ryssland,  är  studiet  af  lifvet  i  tredje 
klass  ingalunda  öfverflödigt,  ty  där  koncentrera  sig  familjära  interiörer 
af  både  tragisk  och  komisk  art.  De  larmande  samtalen  dö  bort  på 
kvällen,  samtidigt  med  att  tepåsar  och  matkorgar  försvinna  i  den 
stora  resiesäcken;  under  natten  blandar  sig  vagnshjulens  rassel  med 
-entoniga,-  regelbundna  snarkningar,  och  då  morgonsolen  åter  belyser 
steppen,  börjar  det  blifva  lif  i  alla  dessa  madrasser  och  kuddar. 
Vid  första  hållstation  rusa  passagerarna  till  brunnen  för  att  göra 
morgontoalett  vid  rinnande  vatten,  och  så  är  man  åter  redo  att  vid 
sockerbiten  sörpla  det  ena  teglaset  efter  det  andra. 

En  gång  hade  slumpen  gifvit  mig  till  sällskap  en  kosackfamilj 
af  trefligaste  slag.  Modern,  en  ännu  ung,  men  redan  utsliten  kvinna, 
hade  nog  att  sköta  om  det  yngsta  barnet,  under  det  att  familje- 
fadern, en  reslig  kavallerist,  underhöll  sig  med  två  parflar,  hvilka 
oupphörligt  sysselsatte  pappa  med  sina  upptåg.  Det  var  verkligen 
komiskt  att  åse,  huru  den  klumpige,' men  godmodige  kosacken  än 
sökte  leka  med  pojkarna,  än  näpste  dem  med  nyp  och  luggar  under 


72 


DEN  3REDA  NATUREN. 


sken  af  faderlig  stränghet,  h varigenom  dock  den  egna  tjufpojkaktig- 
heten  lyste  fram.    Jag  bjöd  kosackpysarna  på  vindrufvor,  i  förhopp- 


Kosack  från  Ural. 


ning  att  det  unga  Sverige  och  det  unga  Ryssland  alltid  måtte  träffas 
så  fredligt,  och  kosacken  fick  smaka  på  mitt  vin,  så  att  vi  blefvo 
riktigt   såta    vänner.     Han    skulle    nu  transporteras  till  tjänstgöring 


PÅ  JÄRNVÄGEN. 


7^ 


några  hundra  mil  längre  västerut,  men  reflekterade  ej  vidare  där- 
öfver.  Och  bäst  det!  —  Den  lilla  genrebilden  torde  vara  lärorik, 
för  den,  som  tilläfventyrs  i  kosacken  tänker  sig  blott  en  militärisk 
barbar,  en   hjärtlös  vilde. 

I  en  annan  kupé  åter  gick  det  mindre  trefligt  till.  Där  sutto 
i  trängseln  två  judiska  kvinnor  med  sjuka,  nästan  sanslösa  barn, 
som  skulle  föras  till  ett  lasarett.  Det  befanns,  att  barnen  hade 
difteri  —  en  upplysning  som  i  början  upptogs  med  slö  likgiltig- 
het.  Slutligen  lagade  dock 
öfverkonduktören  att  de 
sjuka  isolerades  på  en  sär- 
skild plats. 

Men  i  en  tredje  afdel- 
ning  hade  en  kvinna  stigit 
in  utan  biljett,  och  då  kon- 
duktören kom,  svarade  hon 
med  naivt  lugn,  att  hon  ej 
hade  pengar,  men  att  hon 
måste  resa  till  det  heliga 
klostret  i  Kiev !  Passagerar- 
na togo  hennes  parti;  kon- 
duktören måste  rymma  fäl- 
tet, och  kvinnan  fick  verk- 
ligen resa  ostördt. 

Enligt  mitt  blygsamma 
förmenande  hade  kvinnan  också  rätt.  Den  uppfostran,  staten  gifvit 
henne,  gör  en  vallfärd  till  ett  verkligt  behof  för  henne,  och  denna 
långtur  är  en  ljusglimt  i  hennes  för  öfrigt  glädjelösa  lif.  Staten 
tar  och  fordrar  så  mycket  af  folket,  att  en  kostnadsfri  resa  i  religiöst 
syfte  på  statens  järnvägar  sannerligen  ej  är  mer  än  en  skähg  godt- 
görelse.  Blir  åter  staten  lidande  genom  minskade  inkomster,  må 
den  hålla  sig  skadeslös  af  rikedomarna  i  de  ryska  klostren,  h vilkas 
munkar  predika  pilgrimsfärdens  nödvändighet! 


Saltykov-Stjedrin. 


74  »DEK  BRKDA  NATUREN.» 


Om  läsaren  hunnit  tröttna  på  den  ryska  järnvägsresan,  bör  han 
iså  mycket  mindre  hafva  något  emot  att  rasta  vid  en  station  och  i 
förfltttarens  sällskap  göra  en  titt  i  en  rysk  småstad  och  dess  kälk- 
borgerliga  lif,  som  i  den  ryska  satiren  fått  sin  bäste  skildrare  i 
Sa  Itykov-Stjedrin. 

Den    ryska    kälkborgerligheten   är  dock  i  själfva  verket  mindre 

»hausgebacken»  än  i  flertalet  andra  land.  Äfven  i  den  obetydligaste 
småstadshåla,  fjärran  från  de  stora  stråkvägarna,  eller  på  den  mest 
isolerade  herregård,  där  ankomsten  af  post  är  veckans  stora  tilldra- 
gelse, skall  man  —  tror  jag  —  finna  mindre  konventionell  stelhet 
och    apatisk    småaktighet    i    umgängeslifvet    än    till  exempel  på  det 

»platta»  landet  i  Tyskland.  Ryssen  är  af  naturen  språksam,  han 
har  stor  förkärlek  för  det  utländska  (naturligtvis  mest  det  franska, 
förstås!),  och  om  hans  ekonomi  det  tillåtit,  har  han  ej  försummat 
-att  se  något  af  utlandet  och  lära  sig  åtminstone  ett  »kulturspråk». 
X)et  är  sålunda  icke  ovanligt  att  på  rama  »bondlandet»  finna  en 
fransk  guvernant  eller  en  tysk  språklärare  i  en  bättre  situerad  medel- 
klass-familj. Äfven  om  denna  bildning  oftast  är  lika  ytlig,  som  den 
utländska  lärarepersonalen  stundom  är  tvetydig,  så  bhfva  dock  um- 
gängesformerna därigenom  mer  polerade,  och  intresset  näres  att  få 
nyheter  från  den  stora  världen. 

Framför  allt  frapperas  man  angenämt  af  den  älskvärda  gästfrihet 
och  hjärtliga  otvungenhet,  som  råder  i  ett  äkta  ryskt  hem  och  som 
gör  att  man  genast  känner  sig  hemmastadd  i  dessa  idylliska  oaser 
på  den  ryska  stepp-öken.  Det  är  den  »breda  naturen»,  sjirokaja 
natura,  som  omotståndligt  tjusar  främlingen. 

•  Om  väst-  och  sydslaverna,  för  hvilka  den  breda,  för  en  öfver- 
■svallande  rikedom  af  känslor  och  intryck  lätt  mottagliga  naturen  ej 
heller  är  främmande,  snarare  äro  »politiska  varelser»  och  »sociala 
kreatur»,  sorh  gärna  uppsöka  de  offentliga  lokalerna  och  de  gemen- 
samma kaféerna,  så  är  däremot  nordslaveh  (ryssen)  öfvervägande  ett 

»husdjur»,  och  detta  ^  icke  blott  af  de  historiska  omständigheternas 
yttre  tvång,  utan  ock  af  eh  inneboende  benägenhet.  Men  det  rj^ska 
hemlifvet   innesluter  sig  icke  i  otillgängHghetens  egoistiska  skal,  så- 


RYSKT  SMASTADSLIF.  7S 

som  det  prisade  engelska,  utan  öppnar  gärna  porten  på  vid  gafvel 
för  alla  bekanta.  »Borta  är  bra,  men  hemma  är  bäst!»  (»vgosijach 
^horosjo,  a  döma  lutje»),  resonerar  ryssen,  då  han  återvänder  till  den 
kära  samovaren  och  andäktigt  gjort  sitt  pliktskyldiga  korstecken  för 
helgonbilden  (ikona)  med  den  lilla  brinnande  lampan  i  vrån,  och 
så  tänka  nog  äfven  de  flesta  ryssar  i  utlandet.  Den  störste  »väster- 
ländske» romanförfattaren  Ivan  Turgen jev  längtade  ofta  från  det 
förtjusande  Bougival  vid  Paris  tillbaka  till  det  förfallna  Spasskoje, 
och  den  störste  »västerländske»  kritikern  Bjelinski  vantrifdes  förfär- 
ligt  under  sin  första  och  sista  resa  i  utlandet. 

Detta  sinne  för  det  husliga  förenar  ryssen  med  sin  böjelse  att 
resa  genom  att  föra  sitt  bohag  med  sig  och  att  hellre  passa  upp 
sig  själf  än  att  anlita  en  snuskig  och  ofta  tjufaktig  hotellbetjäning. 
Om  utländingen  i  ett  ordinärt  ryskt  hotell  begär  logi,  får  han  i 
vanligaste  fall  ett  oeldadt,  nästan  omöbleradt  rum  med  ett  naket 
sängställ  eller  en  hård  soffa.  Uppassaren  blir  nästan  förvånad,  då 
han  får  höra,  att  den  resande  ej  har  sängkläder  med  sig  (här  gäller 
det  naturligtvis  blott  landsbygdens  småstäder),  och  särskild  afgift 
måste  naturligtvis  erläggas  för  dessa  persedlar,  hvilkas  renhet  ofta 
är  mer  än  tvifvelaktig. 

Redan  det  ryska  språket  i  och  för  sig  verkar  sympatiskt.  Jag 
vet  intet  tungomål,  som  i  fonetisk  skönhet  kan  mäta  sig  med  ryskan, 
åtminstone  ej  bland  de  slaviska:  det  är  Ijudrikt  och  smidigt,  klart 
och  på  samma  gång  melodiskt,  kraftigt  och  dock  mjukt.  Det  är 
ock  mer  än  en  tillfällighet  att  Turgenjev  afslutar  sitt  afskedsverk 
»Senilia»  med  ett  varmt,  okonstladt  loftal  öfver  sitt  modersmål, 
hvars  skönhet  han  ock  i  sina  skrifter  bäst  bevisat.  Då  ryssen  fram- 
ställer en  begäran,  har  hans  blotta  uttal  redan  vunnit  halfva  segern, 
och  när  ett  »pozjalujteh  (»var  så  god!»)  smyger  sig  fram  från  kvinno- 
läppar, då  smälter  ett  manligt  hjärta  som  en  smörklimp  i  solen. 
Det  låter  så  genom  hederligt,  så  godt,  att  det  riktigt  vattnas  i  mun- 
nen och  kittlar  örat,  och  man  glömmer  rent  af,  att  man  i  Ryssland 
aldrig  borde  taga  händerna  ur  byxfickorna,  och  att  man  med  högra 
armen  alhid  bör  ha  en  lätt  känning  af  plånboken  —  allra  helst  vid 


7é 


DEN  BREDA  NATUREN.: 


Småstad  i  norra  Ryssland. 


trängsel    i    kyrkorna!     HUer    då    en    rysk  tjänare  svarar   »chorosjo!» 
(»godt!»)  till  tecken  att  en  tillsägelse  är  förstådd  och  skall  uträttas, 

kan  man  gå  ed 
på  att  ärendet 
genast  verkstäl- 
les   till    punkt 

och  pricka. 
Och  tjänaren 
menar  nog, 
hvad  han  säger 
i  detta  ögon- 
blick, fast  — 
han  glömmer 
det  i  nästa! 

Äfven  det 
r}^ska  uttrycks- 
sättet med  dess  klassiska  lakonism  och  slaviska  hjärtlighet  inger  för- 
troende. Då  ryskan,  som  bekant,  saknar  både  artikel  och  predikats- 
kopula,  vinner  det  i  plastisk  klarhet,  och  som  ryssen  i  hkhet  med 
romaren  helst  besvarar  en  fråga  genom  att  upprepa  hufvudordet 
med  eller  utan  negation,  ger  detta  en  bestämdhet  och  kraft,  som 
ersätter  den  praktiska  enkelheten  med  ja  och  nej.  I  ytterligheter 
af  grofhet  och  ömhet,  som  frikostigt  slösas  på  både  människor  och 
djur,  och  hvarvid  djurvärlden  ofta  tages  till  förebild  för  männi- 
skorna, står  det  ryska  språket  synnerligt  högt.  Men  äfven  dessa 
otaliga  okvädingsord,  af  hvilka  »åsna»  och  »svin»  stå  lägst  på  ohöf- 
lighetens  skala,  mildras  dock  af  en  viss  godmodig  sordin,  och  örat 
vänjer  sig  lika  fort  därvid,  som  vid  de  oupphörliga  »;Vy  Bogu!'> 
(»vid  Gud!»)  eller  »nepremenno»  (»ofelbart»,  »absolut»!),  hvarmed 
ryssen  anser  sig  behöfva  stärka  sina  uppgifters  trovärdighet. 

Men  icke  minst  vinner  det  ryska  umgängesspråket  i  förtrolig- 
het genom  den  radikalism,  hvarmed  ryskan  från  början  och  allt 
fortfarande  kastat  det  löjliga  titelväsendet  öfver  bord  och  icke  ens 
använder  ordet  »herre»  i  tilltal.     I  detta  demokratiska  drag  stå  rys- 


RYSKT  SMÅSTADSLIF. 


77 


sarna  främst  bland  de  slaviska  folken.  I"  Montenegrö  kan  man 
visserligen  än  i  dag  få  höra  »fi?w»  använd:  niot  främlingar,  men 
montenegrinerna  äro  ännu  ett  naivt  naturfolk;  polskan  med  sina 
höga  kulturanor  begagnar  visserligen  andra  person  singularis,  men 
tillägger  alltid  ett  »panie»  (herre)  eller  »pani»  (fru). 

Om  två  ryssar  mötas,  uppstår  till  exempel  en  konversation  af 
ungefär  följande,  ordagrant  öfversatta  lydelse: 

»Hur  jag  glad  se  er,  Vasih  Petrovitj!     Hur  eder  hälsa?» 

Ȁra  Gudi!     Och  eder,  Petr  Vasiljevitj .^> 

»Tackar  —  ingenting!     Men  hos  granne  hustru  icke  frisk.» 

»Hvad  ni!     Detta  nyheter!     Mycket  ondt!» 

Ryssarna  sakna  icke  en  viss  fallenhet  för  skryt  och  storordig- 
het, men  denna  svaghet  är  i  grunden  af  samma  oförargliga  art  som 
deras    muntliga   grofkornighet    och  tar  sig  ej  samma  bornerade  ut- 


Småstad  i  södra  Ryssland. 


tryck  som  till  exempel  preussarens.  Men  om  de  sålunda  ej  tåla 
att  utländingen  nedsätter  Ryssland,  häckla  de  gärna  själfva,  och  man 
kan  i  storstädernas  salonger  efter  en  rätt  flyktig  bekantskap  få  höra 


78  .DEN  BREDA  NATUREN.: 


en  oppositionell  frispråkighet,  som  det  politiska  salongslifvet  i  Berlin 
ej  har  motstycke  till,  och  som  man  skulle  tro  förbjuda  sig  själf  i  ett 
så  strängt  censureradt  land.  Men  just  detta  tvång  måste  väcka  deras 
inre  motsägelselust;  de  se  i  den  privata  yttrandefriheten  ett  surrogat 
för  den  politiska,  och  med  en  ofta  frasihålig  »liberalism»  söka  de 
väl  ock  slå  blå  dunster  i  ögonen  på  »tysken»,  med  hvars  reflekte- 
rande väsen  de  hafva  vida  mer  gemensamt  än  med  den  spirituelle, 
klan  analyserande  fransmannen. 

Om  vi  nu  inträda  i  ett  välmående  ryskt  köpmanshem,  blifva 
vi  mer  fängslade  af  gedigenheten  än  af  smakfullheten,  mer  af  den 
öfverflödande  gästfriheten  än  af  finheten.  Inkommen  i  den  om 
vintern  starkt  upphettade  förstugan,  mottages  man  af  en  gråskäggig 
trotjänare,  som  med  en  ödmjuk  kyss  på  handen  hälsar  gästen  väl- 
kommen. Sedan  man  gjort  korstecknet  för  närmaste  helgon  (och 
ett  sådant  behöfver  man  ej  länge  leta  efter),  begynna  de  egentliga 
hälsningsceremonierna,  som  helst  bestå  däri  att  man  under  omfam- 
ningar kysser  värden  i  ansiktet  —  icke  blott  på  mun,  utan  ock  på 
de  båda  kindbenen  —  samt  böjer  ner  sina  läppar  till  värdinnans 
utsträckta  hand. 

Den  materiella  undfägnadens  alfa  och  omega  är  naturligtvis  den 
oumbärliga  samovaren,  som  intager  en  hedersplats  på  bordet.  Värd- 
innan sköter  egenhändigt  åliggandet  att  oupphörligt  fylla  teglasen 
och  tekopparna:  de  förra  åt  herrarna  med  sockerbitar  och  en  citron- 
skifva,  de  senare  åt  damerna  med  diverse  sylter,  honung  och  andra 
sötsaker  samt  —  grädde,  ett  västerländskt  påhitt  som  äfven  trängt 
till  det  inre  af  Ryssland.  Och  ju  mer  tiden  framskrider,  dess  mer 
vittna  lämningar  af  aska  och  pappersmunstycken  på  golf  och  i 
cigarrkoppar  om  den  starka  konsumtionen  af  papyrosser,  hvari  äfven 
kvinnorna  deltaga.  Den  lugna  säkerhet,  hvarmed  en  korpulent  rysk 
matrona  förstår  att  rulla  sin  cigarrett,  är  icke  mindre  beundrans- 
värd än  den  behagfulla  elegans,  hvarmed  den  unga  damen  under 
en  paus  mellan  rätterna  drar  några  bloss.  Kindernas  blekhet  kan 
möjligen  tydas  som  symptom  af  nikotinförgiftning;  men  å  andra 
sidan    bevisar   tändernas  bländhvita  färg,  att  den  »turkiska»  tobaks- 


UMGÄNGESFORMER  OCH  NATIONELLA  PLAGSEDER.         79^ 


plantans  verkningar  äro  ganska  ofarliga  —  hade  man  bara  garanti 
att  dessa  tänder  alltid  äro  äkta!  Marmelader  och  »slisk»  åstad- 
komma förödande  härjningar  i  de  ryska  tandgårdarna,  och  därför 
är  ock  Ryssland  dentisternas  förlofvade  land. 

Den  bastanta  supén  serveras  vanligen  ganska  sent,  men  bjuder 
i  stället  på  så  mycket  mer:  sterljat  (den  läckra  Volga-stören)  i  olika 
former,  piroger  (pastejer  med  kött  eller  fisk),  den  oumbärliga  kål- 
soppan, väldiga  stekar  med  mera  gifva  det  dignande  bordet  utseen- 
det af  ett  tyskt  så  kalladt  »Fugger-Gastmahl».  Men  äfven  dessför- 
innan, under  hela  aftonens  lopp,  står  i  ett  hörn  af  salen  eller  i  ett 
af  smårummen  ett  mindre  bord,  fullt  med  flaskor  och  kalla  till- 
tugg  —  det  är  ryssarnas  berömda  zakuska,  »Imbiss»,  som  något 
oegentligt  förtjänar  namnet  smörgåsbord,  enär  smör  i  vanliga  fall  ej 
brukas,  men  som  i  stället  är  vida  smakligare  än  det  barbariska 
sammelsurium  af  »kallskuret»,som  dukas  upp  vid  de  svenska  »sexorna».. 
Denna  zakuska  är  det  ständiga  målet  för  gästerna,  då  de  slutat  en 
dans  vid  klaverets  eller  —  dragspelets  toner,  eller  då  de  tillfälligtvis- 
stiga  upp  från  de  med  kritstreck  täckta  préférence-borden,  där  de 
äldre  damerna  föra  ordet.  På  de  samvetsgranna  kalkylerna,  de  upp- 
hetsade kinderna  och  på  det  intresse,  hvarmed  blickarna  följa  kor- 
tens fall,"  återspeglar  sig  här  i  smått  den  spelpassion,  som  lockar 
den  ryske  »ädlingen»  eller  den  ryska  millionärskan  till  Monte  Carlo, 
och  som  störtat  en  Krylov  (Rysslands  klassiska  fabeldiktare),  en 
Pusjkin,  en  Nekrasov  och  Dostojevski  i  fördärf  Ja,  det  berättas- 
ju,  att  Turgenjevs  ärfda  rikedom  vunnits  därigenom,  att  skaldens^ 
fader,  en  fattig  kavalleriofficer,  såsom  spelvinst  skaffat  sig  en  enormt 
rik  brud,  och  Lev  Tolstoj  har  själf  erkänt,  att  det  var  för  spelskuld 
som  han  tvangs  begifva  sig  till  Kavkazien.  Denna  Tolstojs  spel- 
sjuka vardt  för  den  ryska  litteraturen  vida  mer  betydelsefull  än  då 
Alex.  Pusjkin  för  spelskuld  drefs  att  på  en  enda  natt  skrifva  ihop- 
en  mindre  poetisk  berättelse.  Och  genom  denna  spelpassion  vann 
sjuttonhundratalets  störste  skald  i  Ryssland,  Derzjavin,  efter  åtskilliga 
nederlag  slutligen  vid  gröna  bordet  en  stor  seger,  som  tryggade 
hans   »psevdoklassiska»  karrier  såsom  Katarina  ILs  »poeta  laureatus»- 


«0 


DEN  BRRDA  NATUREN.: 


och    till    och  med  satte  honom   på  justitieministerns  taburett  under 
Alexander  I:s  regeringstid. 

Men  —  revenons  a  nos  moutons!  Det  är  icke  själfva  zakuskan 
med  den  läckra  kaviaren  (ikra)  och  den  starka  löken  eller  den  salta 
gurkan  eller  den  pepprade  svampen  som  lockar  i  och  för  sig,  ty 
den  största  dragningskraften  ligger  i  de  många  flaskorna  med  bränn- 
vin,   konjak    och    nalivha    (hembrygd    likör    af  bär    eller   frukt).     I 


Eyskt  spelparti. 
Efter  Makovski, 


Sverige  tar  man  väl  ändå  supen  bara  »för  matens  skull»;  i  Ryss- 
land är  det  tvärtom,  ty  där  är  den  lilla  munsbiten,  som  för  resten 
ofta  alldeles  uteblifver,  endast  en  konventionell  förevändning  att  få 
återknyta  bekantskapen  med  det  »lilla  kära  vattnet».  Och  om  nu 
denna  bekantskap  under  ett  samkväm  odlas  inemot  ett  dussintal 
gånger,  blir  stämningen  ju  allt  lifligare.  Lyckligtvis  sörjer  det  ryska 
lynnet  för  att  gästabudet  inte  slutar  med  handgripligheter  och  slags- 
mål. Detta  är  högst  ovanligt.  På  sin  höjd  får  man  se,  huru  den 
eljes  rätt  säfliga  hgureringen  i  en  kadrilj  upplöser  sig  i  en  ursinnig 


^■p  UMGÄNGESFORMER  OCH  NATIONELLA  PLAGSEDER.        8i 

9  prisjadka,  ett  marionettlikt  fäktande  med  armar  och  ben,  utfördt 
f:  med  en  virtuosmässig  vighet  och  i  sin  uppsluppenhet  vida  oförarg- 
ligare än  den  elastiska  cancan,  som  utföres  i  offentliga  balsalonger 
i  Paris. 

Från  en  bal  i  en  rysk  småstad  har  jag  bevarat  i  hågkomst  en 
pop,  hvilken  under  halfrusets  inflytande  lät  förleda  sig  af  musikens 
toner  att  i  ett  sidorum  utföra  en  solodans  med  flängande  hårlockar 
och  utsväfvande  kaftan,  hvars  slingringar  erinrade  om  serpentin- 
dans —  denna  de  brittiska  varieté- 
•ernas  stolthet !  Och  detta  nöje  vare 
honom  icke  missunnadt!  Med  endast 
trettiofem  år  på  nacken,  var  han 
redan  änkling,  och  den  ryska  kyrkan 
förbjuder  honom  omgifte  lika  strängt, 
som  hon  påbjudit  honom  giftermål. 
Men  kände  jag  eljes  popen  Ivanov 
rätt,  så  höll  han  sig  skadeslös  ändå, 
•och  han  sade  principielt  aldrig  neji 
■om  det  bjöds  en  sup. 

Det  är  för  resten  så  sällan  den 
stackars  popen  blir  inbjuden  till 
bättre  mans  hus.  Han  tolereras  för 
sitt  kyrkliga  ämbetes  skull  och  blir 
såsom  sådan  inviterad  till  småstadens 
'eller   byns    »officiella»    fester;   men 

personligt  betraktas  han  såsom  ett  nödvändigt  ondt,  såsom  ett  obe- 
hagligt mellanting,  som  ringaktas  både  af  herremannen  och  af  bonden, 
till  hvilken  senare  han  dock  afgjordt  närmast  hör  både  genom  börd 
och  bildning.  I  skarp  motsat§  mot  detta  förakt  för  popen,  hvari 
man  möjligen  äfven  kan  se  en  yttring  af  ryssarnas  motvilja  mot 
hela  den  byzantinska  pop-institutionen,  står  deras  aktning  för  den 
celibate,  lärde  klosterbrodern,  starets,  hvilken  för  den  ryska  folkupp- 
fattningen gäller  såsom  typen  af  en  kristen,  såsom  personifikationen 
af  fromhet  och  gifmildhet. 

Slavin.  6 


Popen  Ivanov. 
Författarens  första  lärare  i  ryska. 


82  »DEN  BREDA  NATUREN.» 

Gifvetvis  spelar  det  religiösa  elementet  en  viktig  roll  äfven  i 
det  ryska  umgängeslifvet,  hvars  ^säsong»  kulminerar  icke  vid  jul- 
tiden, utan  i  påskveckan.  Det  första  uppslaget  till  dessa  orgier 
göres  i  »smörveckan»,  maslenitsa,  då  man  låtsas  taga  farväl  af  köttet 
och  dess  usla  lustar.  Den  stående  rätten  utgöres  då  af  bliny,  ett  slags 
pannkakor  af  bohvetemjöl  med  kaviar,  ost,  olja  och  diverse  andra 
underliga  ingredienser,  som  efter  råd  och  smak  äfven  pläga  ingå  i 
den  ryska  kvasen  —  denna  sötsura,  absolut  alkoholfria  läskedryck, 
som  man  i  Sverige  lär  vara  betänkt  på  att  införa  till  nykterhetens 
främjande  såsom  surrogat  för  det  oförargliga  och  i  längden  mer 
välsmakande  svagdrickat.  Men  det  är  ett,  låt  ock  vara  välme- 
nande misstag,  om  de  svenska  absolutisterna  beteckna  kväs  såsom 
»rysk  nationaldryck»:  ryssen  har  nog  af  två  »nationaldrycker»,  och 
dessa  äro  och  förblifva  vodka  och  tjaj.  Gäller  det  åter  att  fördärfva 
magen,  kan  det  vara  tämligen  likgiltigt,  om  man  behåller  den  svenska 
punschen  eller  öfvergår  till  den  ryska  kvasen. 

En  vanlig  förlustelse  under  fet-tisdagen  är  att  företaga  slädpar- 
tier och  kappåkningar  med  brokigt  utstyrda  hästar.  Det  är  ett 
verkligt  nöje  att  se  och  höra,  med  hvilket  jubel  och  med  hvilka 
klatschande  pisksnärtar  den  af  glädje  och  brännvin  skinande  bonden 
då  sätter  fart  på  sina  krakar.  Och  när  så  släden  med  trespannet 
vid  bjällerklang  flyger  fram  öfver  snöslätterna,  framträder  Ryssland 
i  en  vinterfägring,  som  eldat  mer  än  en  rysk  skald  —  att  särskildt 
nämna  Pusjkin.  Vid  denna  årsfest  får  den  lilla  staden  vanligen 
också  sitt  lystmäte  af  marknadsnöjen:  tsigenaren  med  sin  dansande 
björn,  tataren  eller  juden  med  sitt  kram,  ett  tyskt  panorama  eller  en 
kasperteater,  ja,  om  det  är  riktigt  fint,  ett  »anatomiskt  museum». 

En  rysk  småstadsmarknad  om  sommaren  erbjuder  en  icke  mindre 
liflig  och  grotesk  tafla.  Där  äro  jättesamovaren  och  pirogen  lika 
oumbärliga  som  dockteatern  och  luftballongen,  och  karusellen  och 
gungan  saknas  lika  litet  som  snapskrogen  och  ^a.j-ståndet.  På 
långa  rutschbanor  får  ryssen  här  tillfredsställa  sin  förmenta  böjelse 
att  »löbe  Linen  ud»  i  angenäma  sänkningar  och  höjningar,  och  på 
höga,    tjocka   stänger   täfla   ynglingar    att  klättra  upp  under  folkets 


UMGÄNGESFORMER  OCH  NATIONELLA  PLAGSEDER.         83 


jubel,  sedan  de  arbetat  sig  trötta  på  kraftmätaren.  Äfven  om  staden 
eller  marknadskommittén  består  en  liten  musikkår,  drunkna  dock 
dess  tutningar  totalt  i  bruset  af  de  frivilliga  dragspelsorkestrar,  som 
tåga  kring  i  rök  och   damm. 

En  nationell  teater  sätter  kronan  på  detta  verk.  Maken  till 
realism  i  kostymering  får  man  väl  sällan  se,  men  lika  sällan  ock 
en  tacksammare  publik.  Nog  ha  musjikerna  valuta  för  sina  fem 
kopek,  och  de  skratta  åt  de  clownartade  roligheterna,  som  om  bil- 
jetten kostat  fem  rubel.  Så  vidt  jag  kunnat  uppfatta  af  dessa  folk- 
liga skådespel,  går  den  anonyme  författarens  verk  ut  på  att  visa, 
hurusom  bofven  eller  förföraren  får  sitt  slutliga  straff,  men  huru 
dygd  och  trogen  kärlek  belönas  —  med  censurens  medgifvande  och 
i  enlighet  med  det  verkliga  Hfvet!  En  gång  måste  jag  dock  lämna 
salongen  (vanligen  ett  träskjul),  ty  jag  kunde  ej  uthärda  anblicken 
af  en  yngling  —  han  kunde  vara  högst  sexton  år  — ,  hvilken  låg 
på  marken  mellan  publiken  och  orkestern  (ett  dragspel  och  en  fiol). 
Öfverlastad  redan  tidigt  på  eftermiddagen,  sökte  han  då  och  då 
lyfta  upp  hufvudet,  kastade  en  fånig  blick  omkring  sig  och  utstötte 
några  läten  åt  första  älskarinnan  på  tiljan.  Men  ingen  brydde  sig 
om  honom,  ingen  välvillig  arm  sökte  få  bort  det  stackars  barnet. 

På  maslenitsan  följer  den  Stora^  sju  veckor  långa  fastan.  För- 
budet mot  köttätande  iakttages  utan  tvifvel  ganska  samvetsgrant  af 
de  lägre  folkklasserna,  hvilkas  hufvudnäring  då  består  af  gurka,  kål, 
olja,  lök  och  dylikt,  och  för  den  sparsamma  husmodern  i  mindre 
bemedlade  familjer  är  en  sådan  nödvändighetsdygd  kanske  ej  oväl- 
kommen. Däremot  kan  det  högre  sam  hällslagrets  läckra,  välförsedda 
kök  lätt  kringgå  eller  skaffa  ersättning  för  de  stränga  bestämmel- 
serna, om  de  eljes  följas.  Denna  officiella  faste-tid  är  konserternas 
säsong  i  Petersburg;  de  alltför  bullersamma  dansnöjena  utbytas  mot 
stillsamma,  förtroliga  spelpartier,  och  för  strupens  fuktande  lägger 
kyrkan  lyckhgtvis  inga  hinder  i  vigtn. 

Under  de  sista  dagarna  före  påskhelgen  får  fastan  en  allt 
rigorösare  karakter,  och  det  är  ingalunda  ovanligt,  att  en  absolut 
fasta    bokstafligt    hålles    under    de  två  eller  tre  sista  dygnen.     Men 


84  »DEN  BREDA  NATUREN.» 


huru  utmattade  de  än  må  vara  af  frivillig  svält  och  böners  nattvak, 
hafva  dock  alla  styrka  att  på  påsknatten  begifva  sig  till  kyrkan. 
Strax  före  tolf  begynna  prästerna  sin  rundgång  och  visa  försam- 
lingen den  uppståndnes  funna  bild  och  den  vigda  hostian,  och  nu 
begynner  ett  skådespel,  som  fyller  betraktaren  med  både  bäfvan  och 
beundran:  den  andäktiga  församhngen,  som  hittills  legat  på  knä 
under  ett  doft  mummel,  ackompagneradt  af  den  tjänstgörande  popens 
entoniga  upprabbling,  reser  sig  upp  under  ständiga  korsningar,  otaliga 
vaxljus  tändas,  och  inom  kort  genljuda  kyrkans  väggar  af  »Kristos 
voskres!  Voistinu  voskres!»  (»I  sanning  uppstånden!»),  under  det  att 
körens  »Gospodi  pomiluj!»  (»Kyrie,  eleison!»)  aflöses  af  uppståndelse- 
hymnens jublande  toner. 

Men  har  ryssen  lidit  under  denna  försakelsevecka,  tar  han  ock 
skadan  igen  under  helgen,  likasom  muhammedanen  under  sin  »Ra- 
mazan»  efter  solnedgången  godtgör  sig  för  dagens  umbäranden. 
Redan  tidigt  på  påsksöndagens  morgon  begynner  popen  sin  rond  i 
husen  för  att  viga  hemmen  med  bön  och  heligt  vatten  och  för  att 
—  öka  sina  torftiga  inkomster  med  konnnta  gåfvor  eller  allmosor 
in  natura.  Klockaren  följer  hack  i  häl  med  krucifixet,  som  alla 
skola  kyssa,  och  äfven  han  får  naturligtvis  sin  släng  af  den  frikostiga 
slefven.  Om  nu  popen  har  att  besöka  flere  tiotal  hus  och  därvid 
proberar  alla  flaskor,  som  tömmas  vid  zakuska-horden,  blifva  bönerna 
allt  mer  osammanhängande,  ceremonierna  allt  nonchalantare,  och 
det  är  mer  tur  än  egen  förtjänst,  om  han  på  kvällen  kommer  hem 
till  sin  popadja  (prästfrun)  »lindrigt  nykter».  —  Dessa  invignings- 
ceremonier spela  för  öfrigt  en  stor  roll  i  familj elifvet  öfverhufvud, 
till  exempel  vid  barnens  första  hårklippning,  vid  kreaturens  utsläp- 
pande på  betet,  vid  skörden  och  så  vidare.  Egendomligast  af  allt 
är  dock  att  åse  den  långa  procession,  som  på  trettondagen  tågar 
ner  till  närmaste  sjö  eller  flod,  där  en  korsformig  vak  hugges  på 
isen.  Prästen  viger  vattnet,  och  nu  lägga  sig  skaror  af  sjuka  och 
arma  vid  den  iskalla  brädden  af  denna  öppning  för  att  fylla  sina 
flaskor  och  krukor  och  föra  till  sina  hem  det  heliga,  undergörande 
vattnet  jämte  —  snufva,  hosta  och  katarr. 


'X3 
•■O 


O- 

o 

CL 


PÅSKEN  OCH  BADEN.  "^^^        85 

Först  efter  den  ofvannämnda  kyrkliga  invigningen  af  hemmen 
begynner  påskens  lekamliga  firande:  ätande  och  drickande  under 
oupphörliga  visiter,  utbyten  af  ägg,  målade  i  rysk  stil,  samt  ett 
oaf brutet  kyssande  med  upprepande  af  »Kristos  voskresl»  Under 
dagens  lopp  kunna  de  sköra  äggen  genom  en  oförsiktig  rörelse  lätt 
få  en  »förlorad»  karakter,  men  detta  må  man  upptaga  med  samma 
jämnmod,  som  då  en  stinkande  musjik  den  dagen  sträcker  fram 
sin  mun  till  en  sugande  och  smällande  kyss.  Detta  är  ett  bevis 
på  kristligt  broderskap,  som  ingen  får  undandraga  sig,  och  om 
den  religiösa  plägseden  stundom  missbrukas  till  ömhetsbetygelser  af 
mer  sinnlig-erotisk  art,  så  är  detta  något  som  ej  kan  kontrolleras 
så  noga  och  för  resten  ej  tages  så  strängt. 

Men,  frågas  kanske,  huru  kan  ryssen  fysiskt  uthärda  alla  dessa 
ytterligheter  i  både  ena  och  andra  riktningen?  Hvad  har  han  för 
hygienisk  motvikt  mot  dessa  positiva  och  negativa  utsväfningar? 
Det  närmaste  svaret  härpå  blir:  badet,  det  ryska  badet,  en  verkligt 
social  institution,  som  är  lika  så  populär  som  gagnelig.  Det 
är  en  äkta  rysk  bild  att  åse,  huru  i  en  af  Moskvas  större  varm- 
badanstalter  flere  hundra  män  samtidigt  genomgå  denna  öfverskölj- 
nings-,  afrifnings-,  svettnings-  och  afkylningsprocess,  systematiskt 
ledd  af  de  skickliga  badmästarne,  som  instinktmässigt  tyckas  känna 
massagens  alla  finesser.  Höjdpunkten  af  denna  kroppsliga  njutning 
är  för  ryssen  det  döfvande  svettbadet  i  ångrummet,  där  olika  af- 
satser  angifva  olika  värmegrader.  På  den  högsta  afsatsen  våga  sig 
dock  endast  de  mest  förhärdade  individerna,  hvilka  här  ligga  nästan 
liflösa  i  ett  formligt  sinnesrus.  Ögonen  stirra  medvetslöst,  armarna 
hänga  slaka,  och  de  små  metallkorsen  kring  halsen  —  en  kristen 
symbol  som  ryssen  aldrig  aflägger  —  gifva  dem  utseende  af  ett 
slags  själfplågande  sekterister.  Och  då  de  sedan  grundligt  piskas 
på  de  nakna  ryggarna  med  björkris,  kunde  man  tro  sig  försatt  till 
inkvisitionens  förgård. 

Ännu  enklare  går  det  naturligtvis  till  på  bondlandet  med  dess 
primitiva  inrättningar,  och  det  allra  enklaste  är  den  bekanta  »finska 
badstun»:  man  springer  naken  ut  och  kastar  sig  i  snödrifvan,  rusar 


86 


»DEN  BREDA  NATUREN.» 


så  in  på  den  heta  ugnen  och  så  ut  igen.  Men  verkningarna  af 
denna  spartanska  metod  äro  underbara:  det  förklarar,  huru  en  dvor- 
nik  (portvaktare)  i  Moskva  kan  sitta  och  sofva  under  natten  på  en 
stentrappa  i  20—30  graders  köld,  eller  huru  den  ryske  bonden, 
öfverraskad  af  en  nattlig  snöstorm,  lugnt  spänner  ifrån  hästarna  och 

bäddar  in  sig  i 
drifvan.  En  sådan 
scen  minnas  vi 
från  Tolstojs  sista, 
mästerliga  berättel- 
se, -»Husbonde  och 
dräng*,  och  i  själf- 
va  verket  är  det 
endast  sällan  bon- 
den fryser  ihjäl  på 
kuppen. 

Själfklart  är, 
att  denna  uppfost- 
ran måste  begynna 
från  tidigaste  barn- 
dom. Det  r3'ska 
badet  är  därför  en 
familje-institmion, 
i  hvilken  föräldrar 
och  barn  samt 
stundom  äfven  tjä- 
nare samtidigt  del- 
taga. Detta  förutsätter  å  sin  sida  en  annan  sedligt  konventionell 
uppfattning  än  den,  vi  äro  vana  vid,  och  det  rs^ska  bondlifvet  inne- 
håller flere  rätt  dunkla  sidor,  som  enligt  den  västerländska  moralen 
äro  brottsliga  och  straffbara,  och  som  äfven  den  ryska  lagen  na- 
turligtvis förbjuder.  Och  detta  samfällda  badande  urartar  i  de  större 
städerna  allt  för  lätt  till  en  täckmantel  för  en  systematisk  sedes- 
iöshet  och  prostitution,  för  hvilken  polisen  blundar. 


En  "dvornik"  (portvakt). 


DEN  RYSKA  KVINNAN. 


87 


Men  detta  säregna  förhållande,  hvars  skuggsida  för  öfrigt  är 
försvinnande  ringa  i  jämförelse  med  badens  folkhygieniska  be- 
tydelse, står  i  visst  samband  med  hela  den  ryska  kvinnofrågan,  som 
i  emancipation  gjort  väldiga  framsteg.  Ursprungligen  var  den  ryska 
kvinnans  lott  ej  bättre  än  i  ett  orientaliskt  harem,  och  ännu  under 
Alexei,  Peter  den  stores  fader,  fick  tsarens  lifmedikus  endast  i  mörkt 
rum  besöka  dennes  sjuka  gemål  och  känna  henne  på  pulsen  blott 
medelbart  genom  sidentyget.  Arkitekturen  i  det  gamla  Romanov- 
palatset  i  Moskva  med  dess  mörka,  trånga  terem-stil  lämnar  i  det  yttre 
en  intressant  kulturbild  från  denna  tid.  En  början  till  frigörelse 
gjordes  af  tsar  Peters  moder,  Natalja  Narysjkina,  hvilken  själf  hade 
utländskt  blod  i  sina  ådror  (på  mödernet  härstammande  från  skottska 
släkten  Hamilton),  och  alla  skrankor  brötos  af  den  hänsynslöse  och 
i  sitt  slag  icke  mindre  brutale  reformsträfvaren  Peter  den  store, 
hvilken  bland  annat  förbjöd  tvångsäktenskapen  och  införde  moderna 
Toaletter.  Nu  slog  man  öfver  till  motsatt  ytterlighet  med  den  själfs- 
våldigaste  frihet,  och  ett  kvinnoregemente  begynte,  hvars  politiska 
verkningar  än  i  dag  kunna  spåras  äfven  inom  palatset.  En  historisk 
anekdot,  hvars  korrekthet  författaren  visserligen  ej  kan  garantera, 
men  som  i  alla  händelser  är  betecknande  nog,  täljer  huru  Katarina  II 
påbjöd,  att  »damerna  vid  hofvet  på  inga  villkor  finge  supa  sig  fulla 
och  herrarna  ej  före  klockan  elfva». 

Det  sociala  resultatet  har  emellertid  blifvit  en  frihet  och  otvun- 
genhet mellan  de  båda  könen,  som  i  det  yttre  umgängeslifvet  visar 
sig  från  den  mest  sympatiska  sida.  Utan  tvifvel  har  denna  emanci- 
pation också  väsentligt  bidragit  till  att  utveckla  denna  själfständiga 
intelligens,  som  i  regeln  kännetecknar  den  ryska  studentskan  vid 
mländska  universitet,  och  denna  heroism,  hvarpå  nihilisträttegån- 
garna  lämnat  så  storartade  prof  Vi  behöfva  ju  ej  gå  långt  för  att 
'finna  exempel:  vår  oförgätliga  prof  Sophie  Kovalevsky,  eller  — 
för  att  kalla  henne  vid  hennes  rätta  namn  såsom  rysk  kvinna: 
Sonja  Kovalevskaja,  den  fördomsfria,  varmblodiga,  genialiska,  in- 
stinktiva ryska  kvinnan  par  excellence,  för  hvilken  intet  mänskligt 
var   främmande.     Och  om    man   studerar  den  moderna  skönlittera- 


88 


»DEN  BREDA  NATUREN.! 


turen  i  Ryssland,  skall  man  lätt  finna,  att  den  energiska  entusiasmen 
är  hufvuddraget  i  kvinnokarakteren,  hvaremot  det  halfva,  det  dåd- 
lösa och  slappa  fallit  på 
männens  lott.  Turgenjevs 
svaga  »hjältar»  och  starka 
hjältinnor  äro  härutinnan 
typiska. 

Jag  erinrar  mig  en  epi- 
sod  från  en  resa  i  öfre 
Lausitz  (Sachsen).  I  den 
järnvägskupé,  hvari  jag  sti- 
git in,  satt  en  dam,  hvilken 
under  otvunget  samspråk 
inom  kort  hunnit  tala  om 
att  hon  var  wendiska  och 
gift  med  en  rysk  professor 
i  Nizjny  Novgorod.  Hon 
hade  nu  varit  hemma  några 
dagar  i  sin  födelsebygd,  och 
hennes  man  väntades  myc- 
ket snart  efter.  Redan  vid 
nästa  större  station  öppna- 
des vagnsdörren,  och  in 
trädde  hennes  efterlängtade 
man,  en  robust  herre  med  äkta  ryskt  utseende.  Hvilket  möte,  då 
de  flögo  i  hvarandras  armar  efter  hans  lakoniska:  »Fot  ja  zdjes!»- 
(Se,  här  är  jag!).  Hvarken  germanen  eller  romanen  äro  mäktiga 
af  en  så  öfversvallande  innerlighet,  ett  så  omedelbart  stormande 
känsloutbrott  som  slaven.  Och  i  detta  nämnda  fall  är  att  märka,, 
det  de  båda  makarna  varit  skilda  endast  fjorton  dagar  och  att  de 
hade  halfvuxna  barn. 

Och  ingenstädes  i  Ryssland  har  jag  bättre  känt  dtnm -»sjiroka ja 
natura»,  detta  djupt  mänskliga,  än  då  jag  befarit  de  lillryska  step- 
perna,    som    ännu    hafva  kvar  en  smula  af  sin  jungfruliga  fägrings 


Sophie  Kovalevsky. 


DEN  RYSKA  KVINNAN. 


89^ 


och  där  det  ryska  lynnet,  likasom  ock  den  ryska  poesien,  till  exem- 
pel Sjevtjenkos,  är  mera  kraftigt,  sundt  och  glädtigt  än  det  storryska. 

»Här,»  skrifver  Gogol,  »på  dessa  stepper,  i  skuggan  af  dessa  låga, 
lerstrukna  kojor,  som  prydas  med  mullbärs-  och  körsbärsträd,  ljuda 
från  solens  uppgång  till  dess  nedgång  sånger,  hvilkas  toner  endast 
afbrytas  af  steppmåsens  hesa  skri  eller  af  jublande  lärkor  och  kvitt- 
rande gulsparfvar.  Dessa  sånger  kunna  med  allt  skäl  kallas  historiska, 
ty  de  lösryckas  ej  ett 
ögonblick  från  det 
verkliga  lifvet,  utan  af- 
spegla  troget  en  för- 
fluten    tid     och    dess 

växlande  känslolif. 
Ständigt  andas  de, 
ständigt  genomström- 
mas de  af  kosacklifvets 
otyglade  frihet.  Öfver- 
allt  framlyser  denna 
styrka  och  detta  mäk- 
tiga lefnadsmod,  hvar- 
med  kosacken  öfver- 
gifver  det  bekymmers- 
lösa  lifvet  vid  den 
lugna  härden  för  att 
med  hela  sin  själ  kasta 
sig  in  i  det  muntra, 
äfventyrliga  kamrat- 
lifvet.  Intet  förmår 
hålla  honom  tillbaka, 
hvarken  den  ömma 
hustrun  med  de  kol- 
svarta ögonbrynen,  de  mörkbruna  ögonen  och  de  bländhvita  tän- 
derna, eller  den  ålderstigna  modern,  hvars  hela  väsen  koncentrerat 
sig  i  moderskärleken.     Okuflig    och    oböjlig,    ilar    han  till  steppen. 


Rysk  bondkvinna. 


^o  ^>DEN  BREDA  NATUREN.» 

till  kamraterna.  Svarta  hafvet  lockar  med  sin  glänsande  spegel; 
hela  denna  underbara,  oöfverskådliga  stepp  från  Donau  till  Don 
skimrar  för  honom  —  en  vild  ocean  af  blommor,  som  en  enda 
A^indfläkt  bringar  i  svallning  — ,  och  högt  upp  i  luften  sväfvar  sva- 
nornas  och  tranornas  susande  tåg.  —  Men  under  tiden  beder  den 
unga  makan  från  morgon  till  kväll,  att  Gud  måtte  tända  ett  ljus 
på  himlen  för  att  lysa  den  älskade  öfver  Donau.  Hon  vänder  sig 
till  Skaparen  som  ett  barn  till  sin  fader  och  anropar  Honom  i 
lifvets  enklaste  förhållanden  med  böner,  som  blifva  sublima  genom 
■sin  naiva  enkelhet,  eller  hon  sjunger  sin  ukrajnska  sång: 

»Min  älskade  har  vredgats  på  mig.  Han  sadlar  sin  svarta  häst 
»och  rider  långt  ifrån  mig.  Hvart  reser  du,  min  vän?  Hvart  ilar 
»du,  blåa  dufva.^  O,  om  jag  visste,  om  jag  såge,  på  hvilken  väg 
^>du  färdades!  Då  skulle  jag  bygga  en  bro  af  grönskande  pilträd. 
»Allsmäktige  Gud!  höj  alla  dalar  och  sank  alla  berg,  på  det  vägen 
»må  blifva  jämn  och  han  lätt  må  komma  hem! — Vårgräset  grön- 
»skar  på  vägen;  det  susar  på  ängen  och  brusar  vid  stranden.  Det 
:»är  han!  Det  är  min  älskling!  Det  grönskar  och  susar  och  bru- 
:»sar.  Ja,  det  är  min  blåa  dufva!  Hvarför  har  du  ej  kommit  förr.- 
»Hade  du  ingen  häst?  Visste  du  ej  vägen,  eller  har  din  moder 
»hindrat  dig?  —  Nej,  häst  ägde  jag,  vägen  kände  jag,  och  min 
^> moder  manade  mig  från  afton  till  afton  att  sadla  min  häst.  Men 
»så  fort  jag  satte  mig  upp  i  sadeln,  så  snart  jag  steg  öfver  tröskeln, 
»sprang  en  kvinna  efter  mig  och  grät  och  suckade  så  sorgset,  att 
»hennes  kval  trängde  djupt  i  mitt  hjärta.» 

»Af  dessa  melodier,»  fortsätter  Gogol  i  sin  uppsats  om  den 
lillryska  folkdikten,  »kan  man  sluta  sig  till  landets  lidanden  och 
fröjder  lika  tydligt,  som  man  kan  märka,  att  ett  åskväder  med 
störtregn  farit  fram,  på  de  tindrande  vattenpärlor,  som  smycka  det 
uppfriskade  trädets  krona,  då  aftonsolen  sprider  sina  strålar  i  den 
■svala  luften,  under  det  att  hästarnas  gnäggande  klart  återskallar  i 
fjärran,  och  den  blåaktiga  röken,  vittnande  om  trefnaden  vid  den 
landtliga  härden,  i  ljusa  ringar  stiger  upp  mot  himlen,  och  kvällen, 
den  stilla,  klara  sommarkvällen  famnar  den  fridfulla  jorden.» 


DEN  RYSKA  KVINNAN. 


9^ 


Detta  är  en  idealiserad  bild,  anmärker  den  förståndige  nutids- 
läsaren. Ja,  den  är  idealiserad  som  all  stor  konst.  Men  det  är 
•ock  en  natur,  som  varar,  och  en  verklighet,  som  varit,  och  till 
denna  naturliga  verklighet  kan  och  bör  mänskligheten  sträfva  åter, 
^fpassande  formerna  efter  den  nyare  tidens  kraf  Och  må  läsaren 
-ej  döma  min  optimistiska  »idealism»  för  hårdt:  då  man  reser,  skall 
man  ej  blott  lära  känna,  utan  äfven  känna;  det  är  ej  nog  att  ögon 
ha,  man  bör  ock  hjärta  hafva! 


Ryska  bondflickor  (från  guvernementet  Kiev). 


Sofiakyrkan  och  Chmielnicki-stOden  i  Kiev. 


FJÄRDE  KAPITLET. 

Vid  Dnjepr  och  Volga. 

Grottekyrkan  i  Kiev.  —  Det  judiska  Ryssland.  —  Det  tatariska  och  bulgariska 
Ryssland.  —  Världsmarknaden  i  Nizjny  Novgorod.  —  »Vniz  po  matusjke  po 
Volge.»  —  Den  ryska  folkvisan. 

Rysslands  historiska  utveckling  afspeglar  sig  så  att  säga  i  dess 
^  floder:  Folga  är  det  tatariska  Rysslands  strömfåra;  JDjnepr  är 
vaggan  för  det  äldsta  kristna  furstendömet;  Moskva  (och  Oka)  är 
det  ryska  enhetsverkets  källa,  och  Neva  det  moderna  kejsardömets 
segelled  åt  väster.  Flodernas  namn  hafva  hög  ålder  och  tyda  på 
tinskt-asiatiskt  ursprung.  Om  Moskvas  etymologiska  betydelse  är 
förut  taladt,  och  Don  lär  vara  ett  skytiskt(?)  ord,  betydande  vatten, 
hvaraf  härledts  Dnjepr  (=  vattenskum?),  Dnjestr  och  Donau.  Flod- 
namnen spela  ock  en  stor  roll  i  den  ryska  folkepiken,  särskildt 
Volga    Svjatoslavitj,  som  föddes  af  en  orm  och  drog  ut  på  steppen 


KIEV.  93 


för   att  söka  plogen  —  en  allegorisk  antydan  om  det  ursprungliga 
nomadlifvets    öfvergång   till    ett   mer  civiliseradt  åkerbrukssamhälle. 

Men  Volga  är  ej  Rysslands  intressantaste  flod  i  historisk-natio- 
nell  mening  —  den  äran  tillkommer  obestridligt  Dnjepr,  Boristhen, 
den  frän  norden  kommande.  Från  norden  kommo  ju  ock  längs 
Dnjeprs  stränder  varjagerna  på  sitt  vikingatåg  till  Svarta  hafvet  och 
Miklagård;  här  lades  en  af  grundstenarna  till  det  historiska  Ryssland; 
här  utbildade  sig  nedanför  katarakterna,  Za-porozje,  den  äfventyrliga, 
obändiga  kosackrepublik,  som  i  Gogols  storslagna  berättelse  -»Taras 
Bulba»  fått  sitt  bästa  skönlitterära  minnesmärke;  här  stötte  det  till 
namnet  kristna,  men  ännu  väsentHgt  barbariska  Europa  ihop  med 
den  krimska  muhammedanismen;  här  utkämpades  mellan  Moskva  och 
Warschau  de  strider,  som  invigde  det  polska  adelsväldets  och  konunga- 
dömets  undergång,  och  i  dessa  nejder  uppfördes  sluttablån  af  det 
glänsande  och  dyrbara  utstyrseldrama,  som  störtade  Sverige  från 
dess  konstlade  maktställning  och  grundade  Rysslands  politiska  stor- 
het. Dikt  och  verklighet,  saga  och  historia  hafva  omgifvit  Dnjepr 
med  ett  mystiskt  skimmer,  som  ännu  hvilar  öfver  det  heliga  Kiev 
och  som  i  folkvisan  ännu  framglänser  i  traditionerna  om  Vladimir 
den  store  och  Karl  den  svenske.  En  sällsam  tillfällighet  är  det  i 
sanning,  att  den  aflägsna  steppflod,  som  lockade  de  nordiska  äfven- 
tyrarnas  håg,  också  vardt  det  slutliga  målet  för  den  svenske  hjälte- 
konungens äfventyrliga  framfart. 

Redan  apostelen  Andreas  skall  enligt  legenden  hafva  profeterat 
om  Kiev:  »På  dessa  berg  skall  Guds  välsignelse  stråla  fram,  här 
skall  vara  en  stor  stad,  och  många  kyrkor  skall  Gud  här  resa». 
Denna  spådom  kom  sitt  förverkligande  närmare,  då  Rurik  och  hans 
medkämpar,  Askold  och  Dir,  togo  i  besittning  kullarna  vid  Dnjepr- 
5tranden  ofvanför  katarakterna:  »Detta  skall  varda  de  ryska  städernas 
moder!-».  Och  profetian  sannades,  då  Vladimir  »den  store»,  den 
blodlöse  hjälten  i  Stagnelius'  formelt  glänsande,  men  historiskt  och 
psykologiskt  osanna  epos,  h vilket  vid  1888  års  jubelfest  öfversattes 
på  ryska  hexametrar,  gjorde  Kiev  till  midtpunkten  för  det  historiska 
och  religiösa  Ryssland  genom  kristendomens  officiella  införande. 


94  ^^1D  DNJEPR  OCH  VOLGA. 


Redan  förut  hade  den  kristna  läran  blifvit  införd  till  Ryssland^ 
ty  Olga,  Vladimirs  farmor,  hade  låtit  döpa  sig  samt  möjligen  äfven 
sina  söner,  och  Igor  hade  med  den  heliga  Iljas  kyrka  lagt  en  grund- 
sten till  det  ryska  påfvedömet.  Men  den  nya  läran  vardt,  såsom 
bekant,  statsreligion  först  genom  Vladimir,  hvilken  efter  en  utsväf- 
vande  ungdom  kände  trängtan  efter  en  troslära,  som  kunde  till- 
fredsställa hans  ångerfulla  sinne  och  på  samma  gång  bättre  motsvara 
tidens  politisk-sociala  kraf.  Nattetid  lär  han  i  förklädnad  hafva  smugit 
sig  till  förstäderna  för  att  af  judiske  skriftlärde  inhämta  deras  tro, 
som  dock  behagade  honom  lika  litet  som  de  »hvita»  Volga-bulga- 
rernas nykterhetsvänlighet.  Men  dess  mer  öfverväldigades  han  af 
den  byzantinska  Sofiakyrkans  rökelseverk  och  glans  —  ett  önskemål 
som  under  tidernas  lopp  tagit  sig  allt  bestämdare  uttryck  i  den 
ryska  politiken.  Och  omvändelsen  var  i  yttre  måtto  lätt  gjord: 
folket  samlades  vid  Dnjeprs  branta  strand;  bildstoden  zfPerun,  slaver- 
nas  dundergud,  som  Vladimir  själf  låtit  resa,  kastades  i  floden,  och 
då  folket  såg,  att  guden  ej  gjorde  motstånd,  fogade  det  sig  lätt  i 
den  nya  ordningen;  en  byzantisk  präst  steg  ned  i  floden,  läsande 
välsignelsen,  och  —  Ryssland  var  kristet.  Om  nu  denna  genom- 
gripande förändring  verkligen  gick  så  plötsligt  och  stillsamt,  som 
Nestorkrönikan  uppgifver,  så  berodde  detta  naturligtvis  blott  på  att 
omvändelsen  var  skenbar  och  mycket  ytlig;  längre  än  annorstädes 
fortlefde  i  Ryssland  den  gamla  folktron  vid  sidan  af  den  nya  stats- 
religionen, oqh  än  i  dag  bibehålla  många  finsk-ryska  stammar  sina 
hedniska  religionsåskådningar.  Gamla  slaviska  myter  omkläddes  i 
kristen  dräkt  för  att  bilda  Vladimir-cykeln  och  påverkades  af  väster- 
ländska stoff".  Solfursten  (»krasnoje  solnysjko»)  Vladimir  förväxlades 
med  den  forne  solguden  Dasj-bog,  och  på  hjälten  Ilja  af  Murom 
öfverflyttades  delvis  just  den  guds  egenskaper,  mot  hvilken  han 
kämpade  (Perun). 

Kievs  historiska  betydelse  tillhör  länge  sedan  det  förflutna, 
men  dess  religiösa  fortlefver  ännu  med  ominskad  kraft.  I  detta  af- 
seende  täflar  det  godt  med  själfva  Moskva,  och  för  att  finna  ett 
motstycke  till  Kievs  Grottekloster  måste  man  gå  till  den  Sergievska 


KIEV. 


9% 


munkstaden  i  det  moskovska  guvernementet.  I  nationell  lokalfärg^ 
står  Kiev  ej  heller  efter  den  yngre,  men  ojämförligt  mäktigare 
systern  Moskva,  och  i  fråga  om  måleriskt  läge  har  det  onekligen 
försteget. 

Det  är  i  sanning  en  underbar  anblick  att  från  toppen  af  den 
höga,  branta  kulle,  som  krönes  af  Vladimir-monumentet,  blicka  ned 
på  den  omväxlande  rundmålningen.  Själfva  staden  är  delvis  undan- 
skymd af  kullar  och  backar,  öfver  hvilka  kupoler  och  kyrkspiror 
sträfva  mot  höjden;  på  andra  sidan  af  Dnjeprs  nyckfulla  slingringar 


VhuUmir-monumeutet  i  Kiev. 


Utbreda  sig  de  jämna  slätterna,  förtonande  i  fjärran,  och  vid  flodens- 
tvära  krök  i  söder  ligger  inbäddadt  i  en  lummig  löf-  och  barrskog 
det  berömda  Katakomb-klostret,  Pestjerskaja  Lavra,  med  sina  många 
brokiga  och  guldglänsande  kupoler  och  kors. 

Näst  själfva  Kreml  i  Moskva  har  Ryssland  intet  mer  ryskt  att 
erbjuda,  och  vid  denna  bild,  som  dock  väcker  mer  förundran  än 
beundran,  och  som  snarare  fängslar  än  tjusar,  gripes  man  af  tanken, 
att  man  här,  det  vill  säga  inför  dessa  med  slösande,  ofta  osmaklig 
lyx  utstyrda  tempel,  står  inför  det  verkliga  själfhärskardömet,  som 
i  och  genom  kyrkan  rest  sin  tron  på  ett,  såsom  det  synes,  orubb- 
ligt  hälleberg.     »Denna    kyrkas    helgon  —  för  att  citera  en  svensk 


<)6  VID  DNJEPR  OCH  VOLGA. 


historieforskares  träffande  och  af  en  fin  ironi  kryddade  ord  —  voro 
tillräckligt  många  och  utrustade  med  skilda  nådegåfvor  för  att  fylla 
<ie  afsatta  naturandarnas  rum  i  sina  tillbedjares  hjärtan.  Det  togs 
-ej  heller  så  noga,  om  helgon  och  afgudar  i  någon  mån  förväxlades, 
blott  de  inlärda  bönerna  ordagrant  uttalades  och  korstecknet  rätte- 
ligen användes  för  att  hålla  djäflarna  på  afstånd.  Genom  vårdslöshet 
och  glömska  vid  de  heliga  brukens  fullgörande  kunde  väl  den  för- 
värfvade  nåden  förspillas.  Men  pilgrimsfärder,  fastor  och  späkelser 
:anordnades  såsom  de  säkraste  medlen  emot  slemma  tankar  och  till 
syndernas  utplånande.» 

Så  var  det  då,  så  är  det  än  i  dag,  och  så  skall  det  förblifva 
tillt  intill  det  nuvarande  ryska  samhällsskickets  ända,  som  ingen  ännu 
kan  förutsäga. 

Det  ligger  onekligen  något  storartadt  i  den  äldsta  kristna  kyr- 
kans personliga  asketism  och  brinnande  hänförelse,  hvartill  vår  tid 
-ej  har  något  motsvarigt.  Vi  sakna  de  stora  personligheterna,  som 
offra  allt  för  en  idé  och  som  helt  och  hållet  ställa  sina  egna  tycken 
under  det  stora,  allmänna  målet.  Väl  kan  man  fråga  sig,  om  målet 
och  medlen  voro  de  rätta,  eller  om  de  voro  värda  så  stora  upp- 
offringar. Man  kan  i  många  fall  frestas  misstänka  en  otillräknelig 
sinnesrubbning,  men  man  har  ej  rätt  att  tvifla  på  dessa  själfplågares 
ärlighet.  En  sak  är  att  från  altaret  predika  umbäranden  för  andra  — 
«n  annan  är  att  själf  ikläda  sig  tjänarens  skepelse  och  frivilligt  bära 
lidandets  kors. 

Man  kan  ej  gärna  utan  historisk  stämning  och  religiös  andakt 
-anträda  en  pilgrimsgång  till  Kievs  underjordiska  grottor,  där  bot- 
göraren —  med  anlitande  af  ofvan nämnde  sagesman  —  »stängde  in 
sig  i  trånga,  underjordiska  hålor,  mottagande  sin  föda  genom  ett  hål 
på  dörren  och  låtande  sin  oansade  lekamen  frätas  af  maskar.  Eller 
■upprepade  han  stående  i  vinterkylan  sina  brinnande  böner,  tills  hans 
nakna  fötter  fröso  fast  vid  kyrkogolfvet.  Eller  ock  försakade  han 
tned  flit,  för  att  sHppa  fåfängligt  människopris,  det  syndiga  förnuf- 
tets bruk.  Med  fånens  låter  förrättade  han  i  köket  de  lägsta  sysslor 
och    undfick    med    glädje   all   möjlig  smälek.     För  sina  gudfruktiga 


O 


GROTTEKYRKAN  I  KIEV.  97 


•odygder  skördade  han  hugg  och  slag  inom  som  utom  klostret,  men 
djäflarna  flydde  för  hans  undergörande  dårskap.» 

Men  ju  närmare  jag  kom  helgedomen,  dess  mer  bleknade  mina 
illusioner,  och  den  stämningsfulla  pieteten  aflöstes  efterhand  af 
skeptiska  reflexioner  och  världsliga  idéassociationer.  Glansen  och 
ståten  hos  de  sex  klosterbyggnader  och  kyrkor,  som  äro  hopgyttrade 
kring  det  höga,  fristående  klocktornet,  ännu  högre  än  »IvanVehki» 
i  Moskva,  passar  föga  till  det  mänskliga  elände  af  sjukdom,  lättja, 
smuts  och  tiggeri,  som  i  trasiga  skepnader  hopar  sig  vid  kloster- 
muren och  inne  på  gården.  Naturligtvis  saknas  icke  salustånd  med 
reliker  och  fromma  tryckalster,  och  i  pilgrimsvärdshusen  serveras  öl 
och  brännvin  i  långa  banor  till  priser,  som  just  inte  tyda  på  kristlig 
offervillighet. 

Äfven  själfva  Grotteklostret,  som  för  öfrigt  har  eget  tryckeri, 
sjukhus,  bageri,  vaxljusfabrik  med  mera,  består  sig  med  ett  särskildt 
hotell  (220  rum)  för  vallfärdande  samt  en  matsal  för  800  personer 
med  niiddag  å  25  kopek  kuvertet;  dessutom  få  2,000  personer  dag- 
ligen fri  kost  —  en  praktisk,  välgörande  sida  af  klosterlifvet  som 
är  kanske  dess  vackraste,.  Härvid  får  man  dock  ej  glömma,  att 
hvad  klostret  ger  med  ena  handen,  dubbelt  tas  igen  med  den  andra 
genom  den  nästan  obligatoriska  intäkten  af  allmosor  och  fromma 
stiftelser. 

Och  redan  vid  ingången  till  katakomberna  var  stämningen  totalt 
bortblåst:  anblicken  af  väggmålningarna  om  den  yttersta  dagen  och 
om  Hfvet  efter  detta  hafva  en  nästan  motsatt  verkan  och  kunna 
försätta  en  humorist  i  det  muntraste  själstillstånd.  Änglarna,  alla 
stöpta  i  precis  samma  form,  hafva  synbarligt  mycket  tråkigt  i  him- 
melriket, hvaremot  djäflarna,  försedda  med  apfysionomier  och  ödle- 
svansar, roa  sig  på  mångfaldigt  sätt  och  se  så  innerligt  belåtna  ut. 
Dessutom  ligger  den  reflexionen  nära  till  hands,  att  konstnärerna 
uppenbart  varit  i  förlägenhet,  då  de  skulle  måla  paradiset,  under  det 
att  de  rört  sig  med  individuell  frihet  och  påtaglig  lokalkännedom, 
då  det  gällt  att  framställa  helvetet. 

Slavia.  7 


98  VID  DNJEPR  OCH  VOLGA. 


Bland  andra  pilgrimer  hade  jag  ställt  in  mig  i  den  långa  rad, 
som  ärnade  sig  ned  i  grottegångarna  och  för  detta  ändamål  skaffat 
sig  tända  vaxljus.  En  munk  ville  affordra  mig  den  öfliga  skatten  i 
ljuspengar,  men  lyckligtvis  hann  jag  slinka  undan.  Så  bar  det  i 
språngmarsch  utför  trappor  och  genom  långa  korridorer  eller  gallerier, 
som  kommo  mig  att  tänka  på  kägelbanor,  och  innan  vi  visste  ordet 
af,  voro  vi  nere  i  Grotteklostrets  underjordiska  labyrint  af  rund- 
gångar, spiraltrappor  och  kolmörka  celler  eller  nischer.  Vaxljusen 
flämtade  matt  i  den  råa,  fuktiga  luften  och  kastade  ett  mystiskt 
skimmer  på  kHppväggens  fördjupningar,  där  långskäggiga  munkar 
spöklikt  höllo  vakt. 

Inalles  ligga  127  heliga  fäder  i  dessa  hemska  grafvar,  och  fastän 
jag  aldrig  förr  varit  tillsammans  med  så  många  helgon  på  en  gång, 
har  jag  kanske  aldrig  känt  mig  mindre  helig  till  sinnes.  Locken 
voro  visserligen  aftagna  från  de  i  vägghålen  inmurade  kistorna,  men 
man  såg  ej  mer  för  det:  endast  röda  öfverdrag  med  namnplåtar  på 
väggen.  Jag  kände  med  handen  på  en  likstoppning  —  den  var  hård 
som  en  tagelmadrass. 

Att  här  presentera  alla  dessa  helgon  vore  en  lika  så  öfverflödig 
som  otacksam  uppgift.  Några  få  namn  må  dock  räddas  från  den 
underjordiska  glömskan.  Här  är  till  exempel  den  helige  Antonii 
från  det  äfvenledes  heliga  Athos,  hvilken  efterträdde  grundaren 
Ilarion.  Antonii  vann  stor  ryktbarhet  genom  sin  asketiska  isolering; 
men  just  därigenom  vardt  han  så  besvärad  af  besök,  att  han  gräfde 
sig  en  ny  grotta  på  andra  sidan  berget.  Detta  vållade  visserligen 
icke  en  ny,  oförsonlig  kyrkoschism,  men  gaf  uppslag  till  Katakomb- 
klostrets tvåkammar  system,  som  delade  cellerna  i  två  kategorier:  de 
närmare  och  de  fjärmare.  Någon  annan  skillnad  än  den  rent  lokala 
finnes  dock  icke.  I  olikhet  med  det  moderna  »tvåkammarsystemet» 
äro  alla  medlemmar  utsedda  oberoende  af  viss  tid ;  census  kommer 
lyckligtvis  ej  i  fråga,  och  båda  kamrarna  äro  lika  heliga,  lika  tysta 
och  lika  balsamerade.  I  fråga  om  ortodox  konservatism  kan  Grotte- 
klostrets andra  kammare  godt  mäta  sig  med  till  exempel  —  Preus- 
sens första! 


GROTTEKYRKAN  I  KIEV.  99 

Här  märkas  vidare  Moisej  Ugrin,  hvilken  i  lifstiden  spelat  en 
ungersk  Josefs  roll  gent  emot  en  polsk  potifarshustru,  och  Joann 
Mnogostradalny,  hvilken  begrafde  sig  själf  lefvande  till  bröstet  och  i 
denna  upprätta  ställning  förbidar  återuppståndelsen.  Men  ännu  intres- 
santare är  den  helige  Frochor,  hvilken  under  en  hungersnöd  för- 
vandlade mull  till  bröd  och  aska  till  salt  —  ett  underverk  som  fick 
ett  slags  motsvarighet  i  allra  nyaste  tid,  då  ryske  ämbetsmän  under 
det  svåra  missväxtåret  förvandlade  amerikanskt  mjöl  till  rysk  sand! 
—  Och  förgätas  må  ej  fader  Nestor,  om  hvars  historiska  verklighet 
såsom  krönikeförfattare  tviflande  sinnen  dock  hysa  samma  svarta 
misstankar  som  om  Moses  eller  Job  eller  till  och  med  den  gode 
Homer,  »sonen  af  sju  städer».  Lyckligtvis  har  dock  själfva  Histori- 
ska föreningen  i  Moskva  med  en  silfverplåt  på  väggen  undanröjt 
alla  tvifvel  om  Nestors  litterära  identitet. 

Men  intet  beredde  mig  en  så  fägnesam  öfverraskning  som  då 
jag  så  att  säga  ansikte  mot  ansikte  stod  inför  den  helige  Ilja  af 
Murom.  Det  betviflas  visserligen  allmänt,  att  han  existerat;  men 
här  är  han  faktiskt  begrafven,  och  då  måste  han  ha  varit  född. 
Hvilket  skulle  bevisas! 

Det  finns  väl  knappt  någon  i  hela  världen  som  gjort  sig  mer 
förtjänt  af  den  ovanskliga  helgonglorian  än  denne  genomhederlige 
bonde.  Medveten  om  den  goda  satsen,  att  man  bör  misstro  tidiga 
framgångar  och  ej  förhasta  sig,  satt  han  orörlig  många  Herrans  år. 
Men  så  vardt  det  plötsligt  lif  i  honom.  Han  ströfvade  omkring 
och  slog  ihjäl  tatarer  och  judar,  röfvare  och  odjur  med  lif  och  lust. 
Då  Vladimir  till  belöning  gaf  honom  sämsta  platsen  vid  det  runda 
bordet,  där  hjältarna  drucko  grönt  vin  och  åto  svanstek,  söp  Ilja 
sig  bondfull  i  förargelsen,  pryglade  alla  hjältarna,  skymfade  fursten 
själf  och  gick  lugnt  sin  väg  utan  att  frukta  det  minsta  åtal  för 
majestätsbrott. 

Vladimir  »den  store»  spelar  sålunda  en  ganska  passiv  roll  i  den 
ryska  hjältedikten:  han  sitter  lugnt  och  »regerar»  med  den  strålande 
Jevpraxia  vid  sin  sida,  och  om  ilbud  mala,  att  fiender  rycka  an, 
skickar  han  bara  ut  en  af  sina  paladiner,  som  naturligtvis  besegrar 


100  VID  DNJEPR  OCH  VOLGA. 


dem  och  lägger  deras  hufvuden  för  härskarens  fötter.  Ja,  folkepiken 
tilldelar  honom  rent  af  några  drag,  som  enligt  vanlig  uppfattning 
måste  stämpla  honom  såsom  en  feg  stackare,  ehuru  syftet  därmed 
endast  var  att  så  mycket  kraftigare  betona  hans  fredskärlek  och 
kristligt  milda  sinnelag.  Måhända  är  det  ock  med  hänsyn  till  hans 
inskränkt-monarkiska  klokhet  vid  val  af  starka  rådgifvare  som  ryska 
historien  gifvit  honom  namnet  den  store  .  .  .  Paladinerna  uppträda 
också  ganska  själfständigt  och  föra  ett  mycket  fritt  språk  vid  hofvet 

—  ovanligt  fritt  för  att  vara  ett  ryskt.  Då  till  exempel  II  ja  låter 
den  fångade  röfvaren  Solovej  pipa,  är  Vladimir  färdig  att  förgås  af 
skräck  —  men  så  piper  också  denna  »näktergal»  (så  tydes  röfvarens 
namn!)  så  starkt,  att  hela  bordsällskapet  ramlar  ner  från  stolarna, 
husen  störta  och  taken  remna.  Eller  då  tatarerna  hotade  Kiev,  föll 
Vladimir  den  store  på  knä  och  bad  banden  Ilja  om  hjälp,  som 
denne  ock  lämnade  genom  att  fatta  en  tatar  i  benen  och  använda 
honom  såsom  klubba  mot  de  andra.  Visserligen  uppträdde  tatarerna 
icke  förr  i  Ryssland  än  två  hundra  år  efter  Vladimir,  men  slika 
språng  i  historien  kan  den  folkliga  dikten  ostrafFadt  göra.  »Sången 
är  saga,  men  bylinan  (folkepiken)  är  sanning»,  säger  ett  ryskt  ord- 
språk, och  ordet  bylina  betyder  just  hvad  som  varit,  faktiskt  timat. 

Men  Ilja  var  icke  blott  en  tapper,  hederlig  och  oegennyttig 
bonde,  utan  därjämte  mäkta  klok.  Då  han  vid  350  års  ålder  kom 
på  giftastankar,  var  han  nog  försiktig  att  undersöka  den  säng,  som 
den  sköna  drottningen  tillredt  åt  honom,  och  då  befanns  det  vara 
en  fallucka,  under  hvilken  många  konungar  och  andra  hjältar  höllos 
fångna.  Svårare  var  det  dock  för  Ilja  att  undgå  furstars  otacksamhet. 
Då  han  varnade  Vladimir  för  trolöshet,  vardt  han  inmanad  i  häkte. 
Sedan  fursten  insett  sitt  fel,  blef  Ilja  visserligen  frigifven,  men  fängs- 
lades   på    nytt,    då  han  vägrade  att  som  gåfva  mottaga  en  sobelpäls 

—  ett  onekligen  sällsynt  fall.  Dessutom  hade  han  ådragit  sig  suverä- 
nens onåd  genom  att  tilltvinga  privilegium  åt  ryska  folket  att  supa 
gratis  tre  dygn  på  hofvets  bekostnad.  För  sin  gifmildhet  mot  kyrkan 
och  de  fattiga  vardt  Ilja  sluthgen  af  änglar  lyft  från  sin  häst  och 
buren  till  Kievs  grottor,  där  han  dog  i  Herranom. 


GROTTEKYRKAN  I  KIEV. 


lOI 


Det  var  med  den  glada  tanken  på  Ilja  af  Murom  som  jag  efter 
ett  par  timmars  vandring  bland  de  dystra  grafvarna  under  jorden 
åter  hälsade  dagsljuset  och  fågelkvittret  i  klostrets  lummiga  parker. 
De  frodiga  munkar,  som  promenerade  där,  ingåfvo  mig  också  en 
lugnande  känsla  af  att  nutidens  grottebröder  slippa  utstå  samma 
kval  som  deras  föregångare  —  ordet  förfäder  vore  ju  här  mindre 
på  sin  plats. 

Kievs  Grottekyrka  besökes  årligen  af  cirka  150,000  pilgrimer, 
och  Kiev  gäller  såsom  en  särskildt  helig  stad.  Men  nog  får  man 
en  rätt  egendomlig  uppfattning  af  stadens  helighet  genom  erfaren- 
heten i  de  mindre  hotell,  som  ligga  närmast  bangården.  Och  midt 
på  söndagens  middag  såg  jag,  huru  en  bonde  dödfuU  bars  ner  i  en 
källarvåning;  om  en  liten  stund  kom  en  af  hans  stallbröder  ut  med 
hans  stöflar  —  var  det  för  att  hindra  honom  fly  vid  uppvaknandet, 
eller  buros  plaggen  bort  för  inköp  af  mer  brännvin?  Och  att  märka 
är  att  krogrörelsen  i  Ryssland  nu  mera  är  officielt  stängd  under 
söndagsförmiddagen.  Claris  Britannorum  exemplis  har  man  nämligen 
äfven  i  Ryssland  kommit  underfund  med  att  dryckenskapslasten 
skall  utrotas  på  den  prohibitiva  lagstiftningens  väg. 

Men  ett  odeladt  ljust  minne  af  det  heliga  Kiev  har  man  i  den 
präktiga  ryttarstoden  af  Bogdan  Chmielnicki,  som  pryder  stadens 
guvernementala  torg.  Den  oförvägne  kosackchefen  sporrar  sin  häst 
och  pekar  med  sin  hetmanstaf  åt  norr,  åt  Moskva,  och  på  det  mäk- 
tiga blocket  läsas  de  stolta  orden:  >'>Det  enda  odelbara  Ryssland 
i6j4—i88S>^. 

Denne  kosack,  till  hvilken  själfve  Cromwell  sände  smick- 
rande skrifvelser,  har  af  den  historiska  forskningen  bedömts  vida 
strängare  än  af  folktraditionen,  och  hans  prisade  statskonst  var  i 
själfva  verket  blott  en  följd  af  händelsernas  tvingande  logik.  Då  de 
polske  herremännen  förgrepo  sig  på  hans  personliga  och  borgerliga 
rättigheter,  höjde  han  de  fria  kosackernas  upprorsfana  mot  den 
polska  adelsrepubliken,  och  då  han  ej  längre  var  vuxen  den  polska 
öfvermakten,  måste  han  närma  sig  Moskva.  Men  säkerligt  afsåg  hans 
baksluga  politik  alls  icke  det  moskovitiska  enhetsverket,  utan  endast 


02  VID  DNJEPR  OCH  VOLGA. 


kosackrepublikens  bestånd.  Och  såsom  människa  var  Chmielnicki 
ett  barn  af  sin  råa  tid,  en  vild,  utsväfvande  krigare. 

Men  det  låg  dock  något  sundt  i  denna  impulsiva  rättskänsla, 
något  kraftigt  i  detta  friluftslif,  som  måste  imponera  —  åtminstone 
på  afstånd.  Chmielnicki  var  det  sista  storslagna  uttrycket  för  det 
själfständiga  kosackväsendets  romantiska  idé,  ett  tacksamt  ämne  för 
den  heroiska  och  patriotiska  folkpoesien.  Om  ock  ofrivilligt,  vardt 
Chmielnicki  ett  verktyg  för  det  moskovitiska  enhetsverkets  fullbor- 
dande, och  hans  namn  står  i  samband  med  det  väldiga  problem, 
som  väcktes  genom  Carl  X  Gustafs  fälttåg  —  Polens  delning,  vorden 
en  fruktansvärd  verklighet  redan  ett  hundra  år  senare. 

Om  Grotteklostret  sinnebildar  Rysslands  kristnande  och  kul- 
turella förhistoria,  kan  Chmielnicki-stoden  sägas  representera  Ryss- 
lands politiska  pånyttfödelse  och  successiva  indragning  i  den  euro- 
peiska stormaktspolitiken.  Kiev  hade  sett  de  gamla  hednabilderna 
störtas  i  Dnjepr;  det  härjades  af  polacker  och  tatarer  och  var  en 
längre  tid  kufvadt  af  den  lithauiska  katolicismen.  Men  på  nytt 
gjorde  Vladimirs  lära  sitt  segrande  intåg  i  kullarnas  stad,  och  vid 
tusenårsjubileet  1888  kunde  Ryssland  stolt  fira  aftäckningen  af  ett 
dubbelt  monument:  öfver  Vladimir  och  öfver  Chmielnicki. 

Dessa  erinringar  följde  mig,  då  jag  lämnade  det  heliga  Kiev. 
V]adimir-korset  försvinner  allt  mer  för  blicken,  och  den  varjagiske 
Askolds  mångbesjungna  grafkuUe  är  länge  sedan  utom  synhåll.  Men 
ännu  till  det  sista  glänste  toppen  af  den  mäktiga  Grottekyrkans 
klocktorn  på  det  skogiga  berget  vid  Dnjeprs  strand. 


Ryssland  med  sitt  ofantliga  system  af  floder,  småsjöar  och 
kanaler,  hvarigenom  fyra  stora  haf  förbindas  med  hvarandra,  är 
särskildt  hänvisadt  till  den  inländska  sjöfarten.  Man  kan  sålunda 
båtledes  komma  från  Finska  viken  till  Kaspiska  hafvet  eller  till 
Hvita    hafvet,    från    Östersjön  till  Svarta  hafvet.     Och  af  alla  dessa 


DET  JUDISKA  RYSSLAND. 


103 


vatten  har  intet  äldre  historiska  anor  än  Dnjepr,  som  ända  upp  till 
Kiev  har  något  af  sydländsk  karakter.  De  delvis  kuperade,  stundom 
lodräta  strandpartierna  äro  bördiga  och  rätt  omväxlande.  Man  ser 
mindre  af  bykomplex  eller  småstäder,  men  mer  af  fristående  eller 
fritt  grupperade  bondstugor,  som  —  på  afstånd  åtminstone  —  ej 
göra  ett  så  grått,  enformigt  intryck  som  i  mellersta  Ryssland.  Folket 
ser  gladare  och  lifligare  ut,  dräkterna  äro  smakfullare  och  brokigare, 
och  man  tycker  sig  ännu  känna  i  luften  en  fläkt  af  den  obändiga 
poesi  och  kosackromantik,  som  lifvat  de  lillryska  stepperna. 


Landskap  vid  Dnjepr. 


Sanningen  att  säga,  är  dock  nu  för  tiden  denna  fläkt  mer 
fantasi  än  verklighet.  Af  den  ukrajnska  steppens  urvilda  skönhet 
och  ymnighet  äro  ej  många  spår  kvar,  och  Dnjeprs  kosacker  hafva 
länge  sedan  inregistrerats  i  de  reguliära  rullorna.  Ja,  själfva  det  lill- 
ryska språket,  såsom  sådant  fullt  jämnställdt  med  storryskan,  har 
genom  censur  och  tvång  krympt  ihop  till  en  missaktad,  olitterär 
dialekt  och  undanträngts  till  den  mer  aflägsna  landsbygden. 

Men  stiger  man  en  kväll  i  Kiev  ombord  på  en  flodångare 
norrut,  så  finner  man  vid  uppvaknandet  ett  helt  annat  landskap: 
det  är  den  kalla,  tråkiga,  torftiga  norden  i  det  västra  Ryssland,  i 
det  forna  lithauiska  Polen,  här  oåterkalleligt  förloradt.    Trögt  glider 


104 


VID  DNJEPR  OCH  VOLGA. 


llysk  flodångare. 


den  sänka  Dnjepr  fram  mellan  låga,  sumpiga  stränder  och  torra 
busksnår.  Högst  sparsamt  förekomma  byar  eller  småstäder,  hvilkas 
torftighet  bjärt  sticker  af  mot  den  prunkande  kloster-  eller  kyrko- 
kupolen. Under  två  hela  dagars  resa  upptäckte  jag  endast  två  herre- 
gårdar —  ett  par  »adelsnästen»  (efter  titeln  på  en  turgenjevsk 
roman)  som  uppenbart  stodo  tomma  och  gjorde  ödsligheten  ännu 
större. 

Resans  intresse  riktar  sig  sålunda  mer  på  däcket  än  på  stran- 
den. Om  ryssen  under  järnvägsresor  inrättar  sig  husligt  —  huru 
skall  det  då  ej  se  ut  i  en  rysk  ångbåtssalong,  fullproppad  med  mat- 
säckar och  sängkläder!  Man  har  ju  ej  annat  att  göra  än  sofva,  äta 
och  dricka,  af  hvilka  tidsfördrif  i  synnerhet  drickandet  visserligen 
verkar  och  det  på  ett  mycket  synbart  sätt. 

Vid  ett  tillfälle  gaf  jag  akt  på  en  yngre,  reslig  pop,  som 
frukosterade  ombord.  Till  sällskap  hade  han  en  lekman,  som  var 
en  smula  defekt,  eftersom  det  ena  benet  var  af  trä;  men  han  åt 
och  drack  som  en  hel  karl.  Popens  i  begynnelsen  glanslösa  ögon 
lifvades  efterhand,  och  de  bleka  kinderna  fingo  en  svag,  jungfrulig 
rodnad.  Då  de  ändtligen  stego  upp,  hade  de  tömt  en  brännvins- 
flaska af  aktningsvärd  storlek  plus  två  helbuteljer  internationelt  öl 
—  icke  rysk  kväs.  Popen  försvann  visserligen  efter  denna  déjeuner 
och  vardt  ej  mer  sedd  den  dagen,  men  träbenet  satt  kvar  på  rela- 
tivt stadiga  fötter. 


1 


DET  JUDISKA  RYSSLAND. 


los. 


När  man  i  Ryssland  talar  om  »fulla  ångbåtar»,  kan  man  verk- 
ligen understundom  öfversätta  ordet  full  med  pjan  (drucken),  eme- 
dan de  verkligen  äro  öfverlastade  med  spirituösa :  besättningen  från 
kaptenen  till  eldaren  äro  berusade  eller  lindrigt  nyktra.  Det  är 
underbart  att  supandet  ombord  på  dessa  små  flodångare  ej  vållar 
mer  olyckor  än  fallet  är  —  månne  därför  att  prästen  super  med? 
Denna  »flytande»  dryckenskap  är  säkerligen  en  af  förklaringsgrun- 
derna till  den  försening,  som  nästan  regelbundet  vidlåder  trafiken, 
och  till  de  talrika  grundstötningarna.  Med  dessa  är  det  dock  alls 
icke  farligt,  ty  då  gäller  det  bara  att  backa  ur  den  lösa  sanden,, 
som  naturligtvis  lätt 
ändrar  läge,  och  söka 
upp  en  ny  strömfira. 
Fram  i  fören  lodar 
en  man  med  en 
stång,  och  så  länge 
han  rapporterar  ^'ra 
(fot),  gå  hjulen  på. 
I  allra  värsta  fall 
hoppar  en  karl  ner 
i  floden  för  att  un- 
dersöka terrängen. 

Hvad  tatarerna 
äro  för  mellersta 
Volga,  det  äro  ju- 
darna för  mellersta 
Dnjepr.  Nära  en 
tredjedel  af  alla  jor- 
dens judar  äro  sedan 
långliga  tider  till- 
baka bosatt  i  det 
forna  konungariket 
Polen.  De  hafva 
följt  polackerna  tro- 


Judisk  lärd  förrättande  bön. 


io6  VID  DNJHPR  OCH  VOLGA. 


get  som  skuggan,  ty  polackerna  hafva  varit  och  äro  ännu  till 
god  del  ett  slösaktigt  folk  utan  medelklass  och  mycket  opraktiskt  i 
affärsverksamhet,  där  judens  spekulerande  intelligens  alltid  afgår 
med  seger.  Man  kan  än  i  dag  utstaka  det  storpolska  rikets  gränser 
genom  att  följa  den  judiska  mass-kolonisationen,  och  denna  gräns 
i  öster  sammanfaller  ungefär  med  Dnjepr  och  dess  källor  samt 
slutar  vid  Kiev  i  sydöst.  Då  ryssarna  annekterade  hela  det  östra 
Polen,  har  det  mesta  af  den  polska  befolkningen  i  det  forna  Li- 
thauen  efterhand  dels  utrotats,  dels  »naturaliserats»;  men  judarna 
stannade  kvar  och  förblefvo  sig  lika  med  den  konservativa  seghet, 
•som  utmärker  denna  egendomliga  ras. 

Oafsedt  det  karakteristiska  i  typ,  klädedräkt  och  i  språket,  hvil- 
l^et  i  hvardagslag  ingalunda  är  hebreiska,  utan  ett  med  slaviska 
■starkt  uppblandadt  tyskt  idiom,  gräsligt  att  åhöra,  kännes  den  r}'ske 
"juden  genast  igen  på  sin  —  nykterhet.  Under  denna  min  flodfart 
utgjorde  judar  det  allra  största  antalet  passagerare,  och  jag  såg 
för  min  del  aldrig  att  de  förfördelades,  vare  sig  från  besättningens 
-eller  äktryska  mcdresandes  sida  —  något  som  däremot  ej  så  sällan 
förekommer  i  Warschau,  Posen  eller  Krakau,  där  en  antisemitisk 
strömning  äfven  från  polskt  håll  i  nyare  tid  allt  mer  börjat  göra 
-sig  gällande.  Stillsamma  i  sitt  sätt,  förrättade  de  mycket  ceremonielt 
■sina  böner  genom  att  öfver  pälskaftanen,  >->Schubitze»,  svepa  den 
svarthvita  bönemanteln,  Thalith,  och  omgjorda  sig  med  dessa  fylak- 
ierier,  böneremmar  af  läder,  hvarmed  enligt  Skriften  fariséerna  prå- 
lade. På  båda  sidor  af  ansiktet  slingra  sig  y>peies»  (af  >^Peoth»,  hörn), 
•dessa  korkskrufliknande  hårlockar,  som  den  äkte  juden  bär  enligt 
•det  gamla  budet:  »du  skall  ej  skära  ditt  hårs  hörn!»  Och  när  den 
'bedjande  framtager  den  lilla  kapseln,  som  innehåller  tänkvärda  bibel- 
språk och  knytes  hornlikt  vid  pannan,  börjar  ett  entonigt,  doft 
mumlande,  hvarvid  blott  små  ryckningar  på  läpparna  förråda  innan- 
och  utanläsningen.  Det  lär  hafva  förekommit,  att  en  chazidisk  jude 
under  loppet  af  blott  två  timmar  bedt  kung  Davids  150  botpsalmer 
—  man   kan  tänka  sig,  med  hvilken  kurirtågsfart  det  måtte  ha  gått! 


■■a 
> 


a 


é 


DET  JUDISKA  RYSSLAND. 


107 


Det  är  författaren  fjärran  att  vilja  förlöjliga  eller  fördöma  de 
olika  uttrycken  för  den  religiösa  känslan,  försåvidt  de  äro  ärligt 
menade.  Men  den  anmärkning  kan  ej  undertyckas,  att  det  ligger 
något  hälft  provocerande  i  det  offentliga  sätt,  hvarpå  de  ryska  judarna, 
hvilkas  ställning  ju  ändå  är  så  vansklig,  äfven  i  hvardagslag  på  all- 
män plats  förrätta  sin  privata  andakt.  Kan  man  då  i  det  sunda 
förnuftets  och  den  sanna  känslans  namn  ej  tillfredsställa  sitt  religiösa 
behof  utan  en  mängd  formaliteter,  som  lätt  kunna  såra  andra  och  i 
alla  händelser  väcka  ett  visst  obehagligt  uppseende.^ 

Men  kanske  ingenstädes  har  juden  bättre  bevarat  sina  traditioner 
än  i  västra  Ryssland,  där  en  förtviflad  kamp  i  tysthet  föres  mellan 
den  ortodoxa  propagandan  och  den  judiska  religionen,  som  här  i 
sitt  slag  är  så  ortodox,  att  juden  af  skygg  vördnad  för  fädrens  Gud, 
hvilken  straffar  fädernas  missgärningar  allt  intill  tredje  och  fjärde 
led,  uttalar  det  heliga  namnet  »Elokim»  i  stället  för  det  riktiga 
Elohim.  Den  ryska  kyrkans  stränga  omvändelsearbete  och  den  ryska 
statens  grymma  maktspråk  studsa  tillbaka  mot  denna  semitiska  seg- 
het: judarna  isolera  sig  i  sitt  samfundslif  så  mycket  mer  från  de 
hatade  kristne;  barnens  manliga  kön  förhemligas  ofta,  på  det  sonen 
måtte  slippa  den  ryska  militärtjänsten,  och  om  en  judisk  fritänkare, 
en  epikores  (»epikuré»)  sympatiserar  med  de  kristne  eller,  såsom  un- 
dantagsvis händer,  låter  döpa  sig,  blir  han  faktiskt  lyst  i  ett  slags 
bann  af  sina  stamfränder. 

Man  får  ofta  i  den  utländska  pressen  läsa  om  de  gräsliga  jude- 
förföljelserna i  Ryssland,  hvilka  utmålas  såsom  en  skamfläck  för 
vår  tid.  Mången  gång  äro  dock  dessa  skildringar  något  ensidiga 
eller  öfverdrifna,  skrifna  som  de  mestadels  äro  af  tyska,  polska  eller 
brittiska  journalister  af  samma  ras.  Men  en  kärna  af  ohygglig 
sanning  ligger  dock  i  dessa  upprörande  referat,  och  detta  barbari  är 
så  mycket  fördömligare,  som  detta  utrotningskrig  från  den  ryska 
kyrkans  sida  försvaras  i  kristendomens  eget  namn. 

Men  saken  har  ock  en  pohtisk  och  socialekonomisk  sida,  som 
vi  i  Sverige  ej  kunna  fullt  förstå,  enär  vi  lyckligtvis  ej  hafva  någon 
s.    k.    judefråga    och    följaktligen  ej    kunna  tala  om  någon  egentlig 


io8  VID  DNJEPR  OCH  VOLGA. 


antisemitism.  De  rent  politiska  vålds-  och  tvångsåtgärderna  mot  de 
ryska  judarna  äro  blott  en  konsekvent  yttring  af  hela  den  mosko- 
vitiska statskonst,  som  triumferat  under  Nikolai  I  och  Alexander  III 
och  hvars  lösen  är:  Ryssland  åt  storryssarna!  Den  socialekonomi- 
ska politiken  mot  judarna  dikteras  icke  blott  af  personlig  missunn- 
samhet  mot  judarnas  förvärfstalang  och  af  statsfinansiella  skäl,  utan 
ock  af  en  icke  alldeles  ogrundad  farhåga,  att  västra  Ryssland  genom 
det  judiska  elementets  obegränsade  utbredning  kunde  dela  Galiziens 
öde.  Om  en  son  och  en  fosterson  ej  kunna  rymmas  under  samma 
tak,  och  om  juden  genom  sin  större  flit,  intelligens,  energi  och 
sparsamhet  ovillkorligt  besegrar  ryssen  i  den  ekonomiska  konkurren- 
sen, anser  ryska  regeringen  sig  vara  i  sin  goda  rätt  och  handla  i 
nationelt  intresse,  om  hon  genom  vissa  påbud  dels  minskar  den 
judiska  numerären  genom  massutvisningar  af  judiska  proletärer,  dels 
hindrar  den  judiska  utbredningen  utöfver  vissa  gränser.  Detta  är 
en  brutal  politik,  det  är  sant,  men  politiken  är  aldrig  en  ömsint, 
oegennyttig  känslosak.  Det  är  rätt  öfverraskande  att  i  västra  Ryss- 
land träffa  på  hela  judiska  landsbyar,  hvilkas  inbyggare  faktiskt  fjätt- 
ras af  ett  slags  adscriptiu  gleba,  likasom  fordom  den  lifegne  bonden 
vid  herremannens  torfva.  Utan  detta  flyttningsförbud  skulle  hela 
byn  snart  vandra  in  till  närmaste  stad  och  småningom  slå  all  han- 
del under  sig.  Härvid  är  att  märka,  att  detta  förbud  icke  drabbar 
de  litterärt  bildade  och  vanligen  ej  heller  de  burgnare  köpmännen, 
utan  blott  den  mindre,  affärs-  och  landtbruksidkande  judiska  befolk- 
ningen. 

Rysslands  åtgärder  mot  Israels  barn  äro  ur  rent  moralisk  syn- 
punkt oförsvarliga,  men  äfven  härutinnan  kan  man  se  en  historiens 
oblidkeliga  nemesis.  Det  var  en  tid,  då  juden  var  mer  fruktad  och 
afskydd  af  den  lillryske  bonden  vid  Dnjepr  än  någonsin  den  polska 
szlachtan  (adeln)  eller  mongolen  eller  den  moskovitiske  eröfraren, 
och  öfverdrifterna  i  hjärtlöst  handhngssätt  få  icke  uteslutande  skrif- 
vas  på  de  kristnes  konto.  Framför  allt  måste  den  ryske  juden 
arbeta  bort  vissa  ästetiska  och  moraliska  lyten  och  fel,  hvilka  måste 
göra  honom  osympatisk  och  opopulär.   Den  mohammedanske  tataren 


DET  JUDISKA  RYSSLAND. 


lOt? 


till  exempel  har  varit  en  landsplåga  för  Ryssland  vida  mer  än 
judarna,  och  i  sparsamhet  och  näringsflit  är  han  ingalunda  under- 
lägsen. Men  genom  sin  renlighet,  sin  taktfullhet  och  bildning  har 
han  med  tiden  skaffat  sig  en  viss  respekt,  han  tolereras  vida  mer 
än  juden  och  står 
högre  i  den  allmänna 
aktningen.  Hvarför 
lägga  judarna  sig  icke 
vinn  om  samma  mo- 
raliska eröfringar  ? 
Hvarför  hade  de  icke 
under  välmaktens 
dagar  skapat  blom- 
strande samhällen 
och  härdar  för  verk- 
lig kultur,  som  kun- 
nat blifva  till  väl- 
signelse eller  före- 
döme för  det  stora 
fosterlandet,  i  stället 
för  att  göra  sina  orter 
till  en  förbannelse 
för  den  omgifvande 
befolkningen? 

Då  jag  lämnade 
Dnjepr,  måste  jag 
tillbringa  ett  dygn  i 
en  jud-rysk  stad  Mo- 
zyr,     och     det     var 

sannerligen  min  tråkigaste  dag  i  Ryssland.  Folket  var  stillsamt  och 
rätt  beskedhgt;  men  öfverallt  rådde  smuts,  otrefnad,  snikenhet, 
glädjelöshet  —  de  moraliska  verkningarna  af  egna  och  andras  miss- 
gärningar. Äfven  i  den  uslaste  stor-ryska  by  söker  man  dock  med 
åtminstone  några  brokiga  trasor  försköna  hem  eller  klädedräkter  — 


Judisk  fiskhandlare. 


no  VID  DNJEPR  OCH  VOLGA. 


här  åter  var  det  uteslutande  den  jämmerliga  gråsvarta  färgen,  grå 
som  aska.  Och  samhället  var  ett  underligt  mellanting:  hvarken 
godt  eller  ondt,  hvarken  öfverklass  eller  underklass,  hvarken  herre- 
män eller  bönder.     Alla  tycktes  de  blott  kommersa. 

Det  torra  Mozyr  vid  den  våta  Dnjepr  gjorde  intryck  af  ett  slags 
merkantil  republik.  Men  himlen  bevare  oss  från  socialismen  i 
denna  tråkiga  form!  Då  föredrar  jag  tusenfaldt  hellre  den  stormiga, 
trotsande  kosackrepubliken  på  andra  sidan  af  Dnjeprs  historiskt  be- 
römda katarakter,  Za-porozje. 


I  skarp  kontrast  mot,  ehuru  på  samma  gång  i  flere  hänseenden 
jämförliga  med  semiterna  vid  Dnjepr  stå  mongolerna  vid  Volga  — 
en  kvarlefva  af  den  stora  asiatiska  invasionen  i  Ryssland.  Men  af 
detta  vilda  folk,  som  kommit  kristendomens  troner  att  darra,  har 
det  med  tiden  blifvit  ett  mycket  idogt  och  fredligt  element  af  den 
ryske  tsarens  undersåtar.  De  många  finska  stammarna  i  Ryssland 
hafva  efterhand  glesnat  eller  uppgått  i  den  storryska  enheten;  men 
tatarerna  hafva  orubbligt  fasthållit  vid  sin  mohammedanska  religion, 
sitt  med  turkiska  besläktade  språk,  sina  orientaliska  sedvänjor  och 
sin  mongoliska  typ.  Ja,  genom  sin  öfverlägsnare  kultur  hafva  de 
vid  medeltidens  slut  fullt  besegrade  inkräktarna  till  och  med  mäktat 
göra  insatser  i  det  ryska  statsskickets  utbildning  —  ett  inflytande 
som  närmast  röjer  sig  på  det  finansiella  området.  Äfven  i  språkligt 
afseende,  det  vill  säga  i  den  ryska  ordbildningen,  spåras  många 
verkningar  af  den  tatariska  öfverlägsen  heten  och  detta  icke  blott  i 
fråga  om  en  mängd  ortnamn,  utan  ock  i  en  massa  låneord,  som 
införlifvats  med  ryskan,  särskildt  merkantila  termer.  Sålunda  är  till 
exempel  det  ryska  ordet  iamozjnja  (tull)  af  tatariskt  ursprung,  lika- 
som vissa  beteckningar  för  ryska  mynt  och  dylikt.  Äfven  den 
ryska   lök-kupolen    lär  ursprungligen  ha  varit  en  tatarisk  imitation. 


r 


DET  TATARISKA  OCH  BULGARISKA  RYSSLAND.  iir 


Det  tatariska  Ryssland  har  man  företmdesvis  att  söka  i  der 
kazanska  guvernementet  eller  det  forna  konungariket  Kazan,  äfvenr 
detta  ett  låneord,  som  betyder  kittel  och  flerstädes  återfinnes  hos 
slaverna  vid  Donau.  Här  beräknas  antalet  tatarer  till  en  half  million, 
och  residensstaden  Kazan  själf  med  cirka  100,000  invånare  är  till 
tredjedelen  tatarisk.  Af  alla  Volgastäder  har  också  Kazan  bäst  bevarat 
sin  tatariska  prägel  icke  blott  i  storartade  minnesmärken  af  vallar^ 
torn  och  kyrkoruiner,  utan  ock  i  karakteren  hos  de  posady,  för- 
städer, som  vuxit  upp  kring  Kreml,  den  befästade,  högt  belägna 
kärnan,  och  till  hvilka  tatarerna  hänvisats. 


Kreml  i  Kazan. 

Det  gör  ett  odeladt  godt  intryck  att  se,  huru  väl  de  kazanska: 
tatarerna  bevarat  de  goda  sidorna  af  sin  karakter,  trots  dåliga  in- 
flytanden och  föredömen.  Ehuru  de  af  ryssarna  ofta  behandlats 
och  ännu  behandlas  föraktligt,  äro  de  tjänstvilliga  och  vänliga  mot 
främlingar  och  lojalt  undergifna  utan  feghet  eller  kryperi ;  ehuru  de 
i  sin  handel  och  vandel  äro  synnerligt  förslagna  och  företagsamma, 
äro  de  i  allmänhet  ärliga  och  reella;  under  det  att  ryssen  lätt  för- 
faller i  lättja  och  dryckenskap,  hafva  de  strängt  bevarat  mohammeda- 
nens  nykterhet,  snygghet  och  ordningssinne;  under  det  att  regerin- 
gen icke  blott  icke  främjat  deras  folkbildning,  utan  äfven  försummat 
sin  egen  landtbefolknings  uppfostran,  hafva  tatarerna  ett  rätt  godt 
skolväsen,  där  deras  naturliga  läslust  på  bästa  sätt  näres.  Medelstor 
och  af  smidig  växt,  igenkännes  tataren  lätt  icke  blott  på  den  något 
brungula  hyn  och  den  mongoliska  typens  ansiktsbildning,  utan  ock 


1  12 


VID  DNJHPR  OCH  VOLGA. 


på  sin  hälft  orientaliska  klädedräkt  med  långskjorta,  kaftan  och  vid- 
byxor  samt  den  mjuka  hatten  eller  pälsmössan  öfver  jermolkan 
(kalotten),  som  skyler  den  tätt  rakade  hjässan.  Kvinnorna,  som  på 
äldre  dagar  blifva  allt  annat  än  smärta,  äro  mestadels  beslöjade  på 
gatan,  försköna  sig  på  orientaliskt  sätt  genom  att  till  exempel  kött- 
färga naglarna  eller  svärta  tänderna  och  hafva  en  äfven  för  kvinno- 
könet   ovanligt   stor    benägenhet    att    smycka    sig    med    ringar    och 


Tatai 


andra  nipper.  Skramlandet  af  alla  dessa  ringar,  pärlor  och  slantar 
förråder  en  förmögen  tatariskas  närvaro,  äfven  om  man  ej  ser 
henne,  och  man  får  gå  ända  till  det  bulgariska  bondlandet  för  att 
finna  ett  värdigt  motstycke  till  detta  glittrande  och  klingande  kram. 
Då  Volgatataren  på  grund  af  sin  underordnade  statsrättsliga 
ställning  ej  kan  spela  någon  »officiell»  roll  i  det  ryska  samhället, 
är  han  gifvetvis  hänvisad  till  det  privata  näringshfvet.  Men  denna 
nödvändighetens  dygd  utöfvar  han  på  ett  vida  fördelaktigare  sätt  än 
•den    judiske    olycksbrodern    vid    Dnjepr.     De  mer    bemedlade  ägna 


:0 

a 
■»-' 
■«— I 

■■CS 

i-, 

t-, 

<u 


DET  TATARISKA  OCH  BULGARISKA  RYSSLAND.  113 

sig  visserligen  uteslutande  åt  affärsverksamhet,  och  den  tatariske 
gårdfarihandlanden  påträffas  litet  hvarstädes  i  Ryssland;  men  den  stora 
massan  småfolk  uppsöker  gärna  hvarje  arbetsförtjänst,  där  händighet 
och  fysisk  arbetskraft  kunna  göra  sig  gällande.  I  Kazan  lifnära  sig 
tatarerna  såsom  handtverkare,;  kuskar,  lastdragare,  barberare,  kypare 
—  korteligen:  i  alla  hvardagslifvets  verksamhetsgrenar  visa  de  sig 
användbara. 

För  öfrigt  gör  Kazan  med  sina  breda  gator,  sina  många  pro- 
menadplatser och  de  regelmässiga,  hvita  tvåvåningshusen  af  sten  ett 
ganska  modernt  intryck,  och  själfva  skryta  stadsboarna  öfver  sitt 
»lilla  Petersburg».  Någon  betydande  roll  har  det  ej  heller  spelat  i 
den  ryska  historien;  men  såsom  en  civilisationens  utpost  mot  de 
asiatiska  horderna  har  det  dock  haft  sin  aktningsvärda  mission,  och 
de  bondeuppror,  som  haft  Kazan  till  midtpunkt  —  att  särskildt 
nämna  det  ryktbara  Pugatjevska  under  Katarina  II  —  tyda  på  att 
den  stora  social-agrariska  frågan  ingalunda  varit  främmande  för 
Volgalandet,  Och  stadens  läge  vid  den  Ulla  Kazankas  utlopp  i 
Volga  nära  den  från  Ural  kommande  Kamafloden  har  gjort  Kazan 
till  en  viktig  handelsstad  såsom  station  för  den  asiatiska  karavan- 
transporten. Här,  likasom  i  Moskva  och  andra  ryska  storstäder, 
förenas  den  rysk-orientaliska  basaren  (gostinny  dvor)  med  den  parisiska 
»passagen»  —  båda  ofta  med  samma  tvifvelaktiga  varuäkthct,  men 
otvifvelaktiga  prisdyrhet. 

Ungefär  150  verst  söder  om  Kazan  ligger  på  den  östra  Volga- 
stranden ett  högt  torn,  som  just  genom  sin  enkelhet  ådrager  sig  upp- 
märksamhet och  bildar  en  skarp  motsats  till  de  ryska  kyrkornas 
barocka  stil  och  brokiga  färgprakt.  Detta  torn  utgör  ett  af  minnes- 
märkena efter  Bolgoro,  de  »hvita»  Volgabulgarernas  hufvudstad, 
hvars  anor  gå  tillbaka  till  den  allra  första  tiden  af  det  historiska 
Rysslands  grundande.  Denna  mäktiga,  /w^^ö^  befolkning  var  utan 
tvifvel  det  dåtida  Rysslands  kulturelt  mest  framskridna  invånare :  de 
både  fasta  boningsplatser,  och  ruiner  vittna  än  i  dag  om  deras  rätt 
-invecklade  arkitektur  och  konstnärliga  smak.  Men  historiskt  känner 
man  endast,  att  en  ättling  af  Dzjingis-kan  på  1200-talet  ödelade  den 

Slavia.  8 


114  VID  DNJEPR  OCH  VOLGA. 


folkrika  staden  och  förvandlade  den  till  en  obetydlig  tatarby,  och 
då  det  kazanska  konungariket  föll,  måste  naturiigtvis  de  ursprung- 
liga bulgarerna  dela  de  inkräktande  tatarernas  öde. 

En  vacker  sommardag  efter  en  skakande  färd  på  steppen  fram- 
skymtade några  väderkvarnar,  ett  osvikligt  kännetecken  på  grann- 
skapet af  en  rysk  by;  inom  kort  syntes  det  täta  flätverk,  hvarmed 
byn  Uspenskoje  —  liksom  flertalet  andra  ryska  byar  —  är  omgärdad, 
och.  så  rullade  mitt  åkdon  in  genom  den  historiska  ortens  byport. 
Gatorna,  hvarpå  hel-  eller  halfnakna  barnungar  idylliskt  välta  sig 
bland  hästar,  grisar  och  gäss,  äro  breda  och  regelbundna,  och  de 
små  husen,  alla  envåningsbyggnader  af  trä  med  halmstoppade  tak 
och  gaflarna  utåt,  hafva  den  vanliga  ryska  stilen.  En  och  annan 
förmögnare  stuga  gjorde  ett  behagligt  af  brott  i  den  gråa  entonig- 
heten genom  de  gröna  eller  röda  fönsterkarmarna,  och  rätt  pryd- 
liga ornamenteringar  eller  träsniderier  vittnade  fördelaktigt  om  den 
ryska  husslöjden.  Ett  stenhus  i  denna  träby  och  midt  på  denna 
skoglösa  slätt  öfverraskade  i  förstone,  men  fick  sin  naturliga  för- 
klaring däri  att  en  fyndig  bonde  såsom  byggnadsmateriel  begagnat 
stenarna  af  en  talarisk  ruin.  Små,  besynnerliga  figurer  på  portar 
och  gaflar  gåfvo  en  svag  antydan  om  hästar^  yxor  med  mera,  och 
den  språksamme  körsvennen  upplyste,  att  dessa  tecken  utmärka  de 
redskap,  som  hvarje  gård  är  skyldig  att  äga  och  sköta  i  händelse 
af  eldsvåda.  Och  himlen  vete,  att  detta  ofta  är  händelsen  i  Ryss- 
land! Rambaud  säger  i  sin  »Rysslands  historia»,  att  landet  »af brin- 
ner hvart  sjunde  år»,  likasom  ormen  periodiskt  ömsar  hud,  och  en 
rysk  eldsvåda  är  verkligen  något  mycket  hvardagligt.  Ovarsamhet 
med  elden,  särskildt  vid  rökning,  talrika  mordbrandsanläggningar, 
den  starka  sommarhettan  och  det  lätt  antändliga  materialet  i  de  hop- 
trängda, torra  husraderna  plus  en  lättjefull  fatalism  i  den  ryske  bon- 
dens religiösa  uppfattning  af  sådana  olyckor  äro  de  naturliga  för- 
klaringsgrunderna till  detta  onda.  Turgenjev  talade  en  gång  om 
att  bönderna  i  hans  by  lugnt  åsågo,  huru  kabaken  (värdshuset)  lades 
i  aska  —  detta  af  pur  glädje  att  deras  krogreverser  samtidigt 
brunno  upp. 


DET  BULGARISKA  RYSSLAND.  115 


En  gendarm  mottog  mig  och  mina  »papper»,  som  jag  hade  att 
afskrifva.  Af  min  upplysning,  att  jag  var  från  Sverige,  drog  han 
den  djupsinniga  slutsatsen,  att  denna  okända  ort  låg  »i  Tyskland», 
och  den  studentmössa,  som  jag  då  för  tiden  bar,  betraktade  polis- 
soldaten med  synbar  respekt,  förmodligen  i  tron  att  den  bars  af 
en  utländsk  tjinovnik. 

Ordningens  väktare,  som  tycktes  ha  godt  om  tid,  erbjöd  sig  väl- 
villigt att  själf  vara  vägvisare  och  förde  mig  omkring  till  de  gamla 
tatariska  ruinerna,  hvilka  ännu  trotsat  tidens  tand  och  mänskligt 
förstöringsraseri.  Om  Bolgoros  äldre  historia  hade  han  sig  ingen- 
ting bekant;  han  visste  dock,  att  tatarerna  rådt  om  byn,  men  blifvit 
rättvisligt  förjagade.  Ruinerna  bestå  af  flere  vallar,  grundmurar  af 
fästen,  stommen  af  en  kyrka,  sexhörnig  och  kupolformad,  samt  det 
ungefär  70  fot  höga,  runda  tornet,  till  hvars  topp  man  kommer  på 
en  spiraltrappa.  På  tre  sidor  blickar  man  ut  öfver  den  ändlösa 
steppen,  som  endast  fläckvis  skymmes  af  någon  gles  ek-  eller  tall- 
dunge med  en  by  eller  mindre  stad  här  och  hvar.  På  den  fjärde 
sidan  glittrar  Volgas  breda  vattenband,  majestätiskt  slingrande  sig 
fram  längs  efter  den  höga,  branta  stranden  i  bakgrunden. 

Byn  Uspenskoje  har  emellertid  förstått  att  göra  sig  till  godo 
det  forna  Bolgoros  storhet  genom  att  idka  handel  med  —  fornsaker. 
Vid  plöjning  i  jorden  hittas  nämligen  rätt  ofta  gamla  tatariska 
silfver-  och  kopparmynt,  stundom  till  och  med  guld  samt  ringar, 
husgeråd,  vapen,  verktyg  med  mera  —  fornlämningar  som  vittna 
om  en  ganska  hög  kultur.  Ryktet  om  en  främlings  ankomst  tycktes 
blixtsnabbt  ha  spridt  sig  öfver  hela  byn,  ty  inom  kort  fann  jag  mig 
belägrad  af  en  hop  larmande  och  skrikande  barn  och  gummor, 
som  ur  gamla  strumpor  och  andra  märkliga  gömslen  drogo  fram 
sina  skatter  och  bjödo  ut  dem.  Själfklart  är  att  både  sniket  pen- 
ningbegär och  okunnig  enfald  spela  en  stor  roll  på  denna  antikvari- 
ska marknad.  Så  till  exempel  erbjöd  mig  en  afskyvärdt  ful  käring 
(sådana  finns  det  godt  om  i  Ryssland!)  för  50  kopek  ett  fragment  af 
en  —  sönderslagen  tallrik,  som  naturligtvis  hittats  djupt,  djupt  un- 
der jorden. 


11 6  VID  DNJEPR  OCH  VOLGA. 


Dessa  sparsamma  lämningar  äro  de  enda  antydningarna  om 
den  bulgariska  kulturen,  och  själfva  det  bulgariska  namnet  är  länge 
sedan  utdödt  i  Ryssland.  Men  i  ett  annat  slaviskt  land  skulle  det 
med  tiden  vinna  så  mycket  mer  ryktbarhet:  de  »hvita»  Volga- 
bulgarernas finska  bröder  öfverskredo  Donau  och  underkufvade  de 
sydslaver,  som  tagit  i  besittning  Balkansluttningarna.  Fåtaliga  i  för- 
hållande till  de  annekterade  provinsernas  slaviska  befolkning,  upp- 
gingo  de  finska  främlingarna  snart  i  den  förra  nationaliteten,  men 
de  gåfvo  dock  sitt  namn  åt  den  nya  staten,  och  i  våra  dagar  har 
det  bulgariska  namnet  fått  en  lysande  återuppståndelse. 

Den  ryska  dubbelörnen  har  spårlöst  slukat  Volgabulgarerna; 
af  vissa  tecken  att  döma,  torde  dess  aptit  ej  heller  försmå  Donau- 
bulgarerna. Dessa  tidsrymder,  som  för  våra  ögon  te  sig  så  långa, 
äro  endast  obetydliga  svängningar  i  världshistorien;  det  gångna  åter- 
kommer i  nya  former,  och  endast  små  skärfvor  eller  remnande  torn- 
murar bära  vittnesbörd  om  de  stormar,  som  sopat  bort  folk  och 
stater.  För  föga  mer  än  500  år  sedan  föll  det  bulgariska  riket  för 
en  på  lägre  kultur  stående,  men  numerärt  ofantligt  öfverlägsnare 
invasion  från  östern  —  h varför  skall  då  möjligheten  nu  synas  oss 
så  ofattlig,  att  Europa  på  nytt  kan  hotas  af  en  mongolisk  störtflod  .^ 


Ryssen  är  kanske  framför  allt  köpman.  Vill  man  se  typen  af 
den  ryske  borgaren,  bör  man  uppsöka  dessa  äktr3^ska  bodar  eller 
stånd,  där  den  groflemmade,  frodige,  skäggige  köpmannen  residerar 
med  svart  mössa  öfver  det  tvärkhppta  håret,  med  mörk  långrock 
utanpå  den  röda  rubasjkan  (skjortan)  och  de  vida  sammetsbyxorna 
instuckna  i  ett  par  blanka  stöfvelskaft.  Han  kan  knappt  läsa  eller 
skrifva,  och  om  bokföring  har  han  endast  dunkla  föreställningar. 
Men  denna  bildningsbrist  ersattes  genom  medfödd  affärsintelligens, 
och  hans    enkla  räknebräde    med  de    löst  uppradade  knapparna  på 


I 


VÄRLDSMARKNADEN  I  NIZJNY  NOVGOROD.  117 


de  14  a  16  ståltrådarna  (stjety)  i  decimalsystem  sätter  honom  i  stånd 
att  med  snabb  precision  utföra  hvilken  additions-  eller  subtrak- 
tionskalkyl som  helst.  I  religiös  fromhet  täflar  han  med  bonden, 
till  hvilken  han  ock  i  vanor  och  bildningsgrad  närmast  hör,  och 
helgonbilden  får  naturligtvis  icke  saknas  i  affären.  Denne  obetydlige 
hipets  är  personifikationen  af  rysk  anspråkslöshet;  han  är  i  regeln 
ytterst  sparsam  för  egen  del,  och  det  är  icke  så  sällsynt  att  inom 
denna  grofva  kaftan  finna  en  med  tusenrubelsedlar  späckad  plånbok. 
Och  om  ryska  regeringen  eller  kyrkan  i  den  ekonomiska  nödens 
stund  vädjar  till  det  ryska  folket,  så  skall  hjälpen  närmast  komma  — 
icke  från  det  utarmade  bondeståndet  eller  från  en  skuldsatt  adel, 
utan  från  den  kompakta,  ganska  lifskraftiga  köpmanskåren.  Och 
vill  man  bäst  lära  känna  denna  viktiga  faktor  i  det  ryska  samhälls- 
lifvet,  må  man  ej  förbigå  världsmarknaden  i  Nizjny  Novgorod. 

Redan  om  de  gamla  slaverna  heter  det,  att  de  voro  köpslagande, 
och  ordet  toro  är  ett  slaviskt  ord.  En  så  mäktig  kulturpolitisk  före- 
teelse som  den  novgorodska  republiken  hade  ju  sin  styrka  i  handeln 
under  varjagiskt  inflytande  och  genom  den  växelverkan,  som  upp- 
stod med  hanseaterna.  Under  striderna  för  ryska  rikets  stadgande 
hade  Moskvas  regenter  politiskt  intresse  af  att  genom  vissa  torg  eller 
marknader  fasthålla  befolkningen  och  motverka  afundsjuka  grannars 
intressen,  särskildt  tatarernas.  Redan  vid  nyare  tidens  början  vardt 
en  plats  utsedd  vid  Volga  för  årliga  marknader,  jarmarki  (Jahrmarkt)^ 
och  genom  tsariska  privilegier  på  léoo-talet  kom  det  Makarjevska 
klostrets  marknad  i  rop  öfver  hela  Ryssland.  Men  flodens  öfver- 
svämningar  vållade  stor  skada,  och  då  den  ståtliga  marknadskom- 
plexen förstörts  af  eldsvåda,  flyttades  år  18 17  den  stora  Peter-Pavel- 
mässan  till  det  närbelägna  Nizjny.  Genom  exploateringen  af  Sibi- 
riens naturliga  rikedomar  och  närmare  beröring  med  det  öfriga 
Asien  fick  marknaden  ett  ofantligt  uppsving,  som  väl  berättigade 
staden  att  bära  samma  namn  som  Novgorod  Veliki  vid  Ilmen-sjön. 
Detta  byggnadsföretag,  som  under  en  fransk  ingeniörs  ledning  tog 
flere  år  i  anspråk,  slukade  millioner  rubel;  men  sällan  hafva  ryska 
millioner  så  fördelaktigt  placerats :  ensamt  af  skatter  har  kronan  en 


ii8 


ViD  DNJKPR  OCH  VOLGA. 


årlig    marknadsintäkt   af  minst   en    half  million    rubel,  oafsedt  den 
nationalekonomiska  vinsten  i  och  för  det  stora  hela. 


Vy  af  Nizjuy  Novgorod. 


Och  orten  var  lyckligt  vald.  I  Nizjny,  där  det  nordöstra  järn- 
vägsnätet tills  vidare  har  sin  ändpunkt,  förenar  sig  Volga  med  Oka, 
h varigenom  hela  det  mellersta  Ryssland  står  i  naturlig  förbindelse 
med  Kaspiska  hafvet,  och  ej  långt  därifrån  sträcker  Kama  sin  väl- 
diga arm  mot  Sibirien. 

Vi  antaga  att  vi  en  vacker  sommardag  stå  på  Kreml  i  det  syn- 
nerligt måleriskt  belägna  Nizjny  Novgorod  och  blicka  ut  öfver  den 
kolossala  rundmålningen.  Mindre  fängslas  vi  dock  af  de  ändlösa 
stepperna  med  sina  byar  och  småstäder  än  af  lifvet  på  de  båda  flo- 
derna, där  otaliga  ångbåtar  och  pråmar  gå  upp  och  ned;  men  själfva 
staden  gör  ett  ödsligt  intryck,  ty  nästan  all  handel  och  vandel  har 
öfver  den  900  meter  långa  flottbron  på  Oka  förflyttat  sig  till  den 
lågt  belägna  marknadsstaden,  som  om  vintern  är  höljd  af  snö  och 
om  våren  står  under  vatten,  men  nu  är  full  af  lif  och  rörelse. 
Redan  i  god  tid  på  sommaren  äro  de  6,000  butikerna  i  de  af  snör- 


VÄRLDSMARKNADEN  I  NIZJNY  NOVGOROD. 


119 


räta  gator  afdelade  marknadskvarteren  tagna  i  besittning;  magasinen 
fyllas,  och  alla  farkoster  aflassa  oupphörligt  passagerare  och  varor, 
5om  kanske  behöft  flere  månader  för  denna  marknadsresa.  Men 
först  den  15  juli  öppnas  officielt  den  sex  ä  åtta  veckor  varande 
marknaden  med  kanonskott  och  högtidlig  gudstjänst;  flaggan  hissas 
på  hufvudbyggnaden,  och  guvernementets  hela  kansli  jämte  post- 
]<:ontor  och  andra  institutioner  flytta  ner  till  marknaden. 

Den  nuvarande  guvernören  i  Nizjny,  hans  excellens  Nikolai 
Michailovitj  Baranov  är  icke  det  minst  intressanta  marknadsobjektet, 
ty  han  är  ett  lysande  exempel  på  att  en  högtbetrodd  tjinovnik  verk- 
ligen duger  till  allt;  han  förenar  rysk  chauvinism  och  klerikalism 
med  en  obestridlig  administrativ  duglighet  och  praktisk  energi;  han 
är  en  frasmakare  och  eflektsökare  af  första  rang,  på  samma  gång 
som  han  verkligen  arbetar,  och 
han  uppskattar  fullkomligt  pressens 
betydelse,  då  det  gäller  att  vinna 
popularitet.  Född  år  1836,  började 
han  sin  praktiska  bana  såsom  ad- 
jutant och  föreståndare  för  marin- 
museet i  Petersburg.  Under  det 
rysk-turkiska  kriget  tjänstgjorde  han 
såsom  kapten  på  en  mindre  örlogs- 
båt, om  hvars  fintliga  bragder  många 
roliga  historier  cirkulerat  i  den 
•utländska  pressen,  för  apokryfiska 
iitt  här  återgifvas.  Så  vardt  denne 
sjöman  utställningskommissarie  i 
Moskva  och  sedan  guvernör  i 
Kovno.  Här  måtte  han  hafva  visat 
synnerliga  prof  på  duglighet,  ty 
han  beordrades  till  Petersburg  att 
bekämpa  nihilismen.  Men  här  föll  han  i  onåd  och  sändes  såsom 
guvernör  till  det  fiskätande  Archangelsk,  tills  han  redan  1882  öfver- 
tog   guvernörsposten   i  Nizjny.     Genom    verkligt    kraftiga   åtgärder 


Nikolai  Mich.  Bi 


20  VID  DNJEPR  OCH  VOLGA. 


mot  koleran  stadgade  han  på  nytt  sitt  rykte  som  idealet  af  en  rysk 
landshöfding,  och  nu  förflyter  ingen  årsmarknad  utan  att  han  mot- 
tager tacksägelsedeputationer  och  lyckönskningsadresser.  Men  så 
står  han  också  väl  med  kyrkan,  försummar  ingen  helgonprocession, 
håller  braskande  tal,  behandlar  köpmännen  med  faderlig  gemytlighet 
och  har  alltid  tid  öfrig  för  förste  bäste  tidningsreporter.  Ja,  Baranov 
är  excellent,  och  hans  oskrifna  historia  väntar  ännu  sin  Saltykov- 
Stjedrin. 

Den,  som  med  ens  förflyttas  till  denna  marknad  från  väster- 
landet, måste  blifva  alldeles  öfverväldigad  af  detta  sällsamma  skåde- 
spel; har  man  åter  tillbragt  en  tid  i  Moskva  förut,  blir  man  mindre 
öfverraskad  af  nationaliteternas  brokighet  än  af  den  enorma  fre- 
kvensen och  varuomsättningen.  Här  finnas  visserligen  i  talrik  mängd 
perser,  kavkazer,  armener,  judar,  kineser,  centralasiater  och  —  fram- 
för allt  —  tatarer,  men  marknaden  är  dock  en  rysk-europeisk,  äfven 
om  råvarorna  till  större  delen  härstamma  från  Asien.  I  olika  kvarter 
äro  här  uppstaplade  massor  af  te,  hudar,  läder,  sibiriska  pälsvaror,, 
siden,  ull  och  bomull,  järn  från  Ural,  mineraher  och  metallarbeten. 
Särskildt  underlåter  väl  främlingen  ej  att  såsom  minne  medtaga 
något  föremål  af  sibirisk  bergskristall,  malakit  eller  lapis-lazuli,  och 
han  dröjer  gärna  vid  de  förträffliga  ciselerings-  och  fihgransarbeten 
från  Tula  eller  Jalta,  hvilka  skaflat  den  ryska  konstindustrien  ett 
namn  i  Europa.  Förglömmas  må  ej  heller  den  stora  roll,  Volgas 
fiskhandel  spelar  med  sin  kaviar-beredning  och  dessa  häpnads- 
väckande störarter,  som  nå  en  längd  af  flere  meter. 

Att  lämna  några  statistiska  uppgifi:er  vore  en  ganska  vansklig 
sak,  då  det  här  är  fråga  om  två  månaders  köpslut  inom  en  aflPärs- 
krets,  som  räknar  sina  medlemmar  i  hundratusental.  En  omsätt- 
ning af  300  millioner  rubel  anses  dock  ej  vara  en  öfverdrifven  siflFra. 
Svårigheten  att  hålla  statistisk  kontroll  ökas  därigenom,  att  aflfärer 
ofta  afslutas  från  en  marknad  till  den  nästa,  samt  genom  det  stora 
kreditsystemet;  själfva  riksbanken  diskonterar  marknadsväxlar  med 
goda  namn  på  terminer,  som  en  västerländsk  banklag  skulle  anse 
brottsliga. 


VÄRLDSMARKNADEN  I  NIZJNY  NOVGOROD. 


21 


Men  trots  det  ofantliga  vimlet  går  det  alltid  ordentligt  till  på 
själfva  marknaden;  hvarje  kvarter  har  sin  affärsspecialitet,  och  rök- 
nincy  är  strängt  förbjuden  på  marknadsgatorna.  Om  kvällen  får 
marknadsstaden  samma  ödsliga  utseende  som  Londons  city,  ty  då 
flyttar  sig  hfvet  till  de  omgifvande  stadsdelarna,  där  kinesen  och 
persen  vid  tonerna  af  en  rysk  restaurants  polyorkestrion  eller  i  ett 
t3'skt   café  chantant  {q.  en  försmak  af  den  musikaliska  civilisationen. 


I 


De  nya  basarerna  i  Nizjny. 

Och  om  till  exempel  två  svenskar  under  högt  samspråk  slå  sig 
ner  i  ett  sådant  mer  än  tvetydigt  konsttempel,  må  de  icke  bli  allt 
för  häpna,  om  en  af  dess  sminkade,  utskrikna  damer  räcker  fram 
tiggartallriken  med  orden:  »Jag  talar  svenska!»  Nizjny  plägar  ut- 
göra slutstationen  för  den  kvinnliga  utvandring,  som  ifrån  Stock- 
holm eller  de  finska  kuststäderna  går  österut  öfver  Petersburg  och 
Moskva,  där  de  träffas  lika  ofelbart  som  de  gula  tändsticksaskarna 
och  försvinna  lika  spårlöst  som  stickorna. 

Men    då    vi  tala    om  den  svenska  exporten  till  östra  Ryssland, 
må   vi    ej    förgäta    den    präktiga   kår    af  svenska  eller  svensk-finska 


122  VID  DNJEPR  OCH  VOLGA. 

ångbåtskaptener,  ingeniörer  och  maskinister,  som  under  de  senare 
årtiondena  hedrat  det  svenska  namnet  på  Volga,  och  som  i  Baku 
skapat  en  storartad  industri  i  den  Nobelska  nafta-fabrikationen. 

Ännu  står  den  nizjegorodska  »världsmarknaden»  i  sitt  kulmen, 
och  1896  års  jarmarka  hade  mångdubbel  dragningskraft  genom 
dess  förknippande  med  den  stora  ryska  industriutställningen.  Men 
marknaden  hotas  af  en  fara,  som  kanske  en  gång  skall  blifva  dess 
bane:  det  är  den  sibiriska  järnvägen  med  dess  revolution  i  samfärdsel 
och  ekonomi.  Nu  mera  är  det  en  gång  så  stolta  Makarjev  bekant 
■endast  genom  sin  obetydliga  handtillverkning  af —  målade  träkoffertar, 
och  dottermarknaden  i  Nizjny  kan  i  en  framtid  gå  ett  liknande 
öde  till  möte. 


Icke  minsta  behaget  äger  Nizjny  genom  sin  under  marknaden 
^^äldiga  flodfart,  då  Volga  från  Rybinsk  till  Astrachan  plöjes  af  cirka 
20,000  farkoster,  af  hvilka  600  ångbåtar  uteslutande  äro  afsedda  för 
persontrafik.  Många  af  dessa  hvita,  grundgående  hjulångare  äro 
-efter  Mississippi-stilen  försedda  med  höga  öfverbyggnader  och  likna 
verkligen  »flytande  hotell».  Men  mot  elegansen  i  fartygets  främre 
■del  och  på  öfverdäcket,  där  första  klassens  passagerare  hålla  till, 
afsticker  skarpt  den  smuts  och  otrefnad,  som  sprider  sig  bland  mellan- 
-däckets  och  bakre  delens  brokiga  resande  —  ett  ganska  tacksamt 
fält  för  etnografiska  studier. 

Det  är  också  utan  tvifvel  intressantare  att  under  den  nära  vecko- 
långa färd,  som  ångaren  behöfver  för  att  tillryggalägga  de  2,135 
verst,  som  skilja  Nizjny  från  Kaspiska  hafvet,  gifva  akt  på  de  reli- 
giösa och  husliga  sedvänjorna  hos  dessa  asiatiska  och  halfasiatiska 
marknadsturister  än  att  följa  med  landskapsscenerierna,  hvilka  äro 
något  tröttande  och  enformiga.  Volga,  den  »fuktiga»  (»blaga»), 
är  med  sina  3,295  verst  Europas  största  flod,  såsom  bekant,  men 
den  har  föga  af  Donaus  och  Rhens  natursköna  scenerier  ^  och  ännu 
mindre  af  dessa  floders  landskapliga  omväxUngar  och  romantik. 


I 


VNIZ  PO  MATUSJKE  PO  VOLGE 


123 


Omväxling  saknas  visserligen  icke  vid  Volgas  stränder,  men 
den  betingas  företrädesvis  af  de  klimatiska  förhållandena.  Mellan 
de  båda  stränderna,  af  hvilka  den  västra  är  skarpt  kuperad  och 
ganska  brant,  under  det  att  den  andra  omedelbart  utbreder  sig  så- 
som sandslätt  eller  buskig  hed,  slingrar  sig  jättefloden  bredt,  men 
trögt  fram  mellan  de  holmar  och  bankar,  som  vid  biflodernas  ut- 
lopp hämma  och  klyfva  strömfåran.  Ju  längre  ner  man  kommer, 
•dess  sydländskare  blir  ock  vegetationen.  I  guvernementet  Saratov, 
-en    hufvudhärd    för    den    idoga  tyska  kolonisationen,  som  i  många 


I 


Småstad  vid  Volga. 


IH  S^J^^r^^ioi^cr  troget  bevarat  religion,  språk  och  lefnadsvanor  och 
IH  helst  isolerar  sig  från  den  ryska  befolkningen,  frodas  arbuzer,  melö- 
Bff  ner  och  drufvor  jämte  ymniga  trädfrukter.  Därpå  vidtaga  de  sterila 
"  salt-  och  flygsandstepperna,  där  kirgisiska  kamelkaravaner  dväljas, 
och  söder  om  Astrachan  vältar  Volga  medels  70,  för  större  fartyg 
ofarbara  armar  sin  vattenmassa  i  den  salta  jättesjö,  som  endast  mot- 
tager, men  ej  lämnar  synligt  aflopp  åt  dessa  flytande  gåfvor.  Astra- 
chan —  Rysslands  hamnstad  för  Centralasien  —  erbjuder  fenomenet 
af  tropiskt  heta  somrar  och  isiga  vintrar,  hvilkas  sanitära  obehag 
ökas  af  ständiga  flygsand-  eller  snöstormar. 


124 


VID  DNJEPR  OCH  VOLGA. 


Den  omständighet,  att  stränderna  stå  under  vatten  vid  snö- 
smältningen och  vårflödet,  förklarar  till  god  del  landets  ödsliga  ut- 
seende. På  hela  sträckan  från  Nizjny  till  Astrachan  skönjer  man 
från  däcket  endast  fem  städer  af  någon  betydenhet,  och  de  30 
stationerna  (pristani)  äro  visserligen  vid  båtens  ankomst  fulla  af  vän- 
tande passagerare,  tiggare  och  bönder,  men  hafva  sällan  människo- 
boningar i  grannskapet.  Dessa  pristani  bestå  af  förtöjda  pråmar 
med  tak,  hvilka  rätta  sig  efter  vattenståndet  och  möjliggöra  land- 
ningen. En  af  dessa  pråmar  tjänstgör  på  samma  gång  som  reservoar 
för  nafta,  detta  tjärliknande  bruna  petroleumaffall,  hvilket  lämnar 
ett  billigt  bränsle  —  tyvärr  med  den  påföljd  att  vattnet  vid  pump- 
ningen  förorenas  och  i  hög  grad  fördärfvar  det  lönande  fisket. 

Men  en  Volgafärd  saknar  ingalunda  sitt  poetiska  behag,  helst 
en   sommarafton,  då  båten  glider  stilla  fram  på  denna  majestätiska, 

i  solnedgången  skiftande  vat- 


Sångerskan  Nadina  Ölavjanska. 


tenspegel,  och  anblicken  af 
en  rysk  by  eller  småstad  med 
dess  gröna,  hvita  och  ljusröda 
färgspel  från  kupoler  och  tak 
bildar  ett  angenämt  afbrott  i 
denna,  i  sin  oändliga  tystnad 
sublima  öken.  Och  en  rik 
njutning  har  man  vid  åsynen 
af  ett  måleriskt  munk-  eller 
nunnekloster,  delvis  skymdt 
i  en  ek-  eller  björkdunge  på 
sluttningen  af  en  kulle,  eller 
af  en  tatarisk  by  med  för- 
vittrade murar  och  förfallna 
torn. 

Om  Volgasteppens  stäm- 
ningsfulla poesi  har  jag  efteråt 
många  gånger  erinrats,  då  jag 
i    flere   europeiska  storstäder 


DEN  RYSKA  FOLKVISAN. 


125 


Burlaker  (pråmdragare)  vid  Volga. 

I^^^Mj^  Efter  tafla  af  Rjepin. 

H  hört  det  berömda  ryska  sångsällskap,  som  bildats  af  Dmitri  Slavjanshi 
H  Agrenev  och  numera  ledes  äfven  af  hans  dotter  Nadina  Slavjanska, 
gift  med  en  rysk  officer  Chljebnikov.  I  blandad  kör  af  män,  gossar 
■och  kvinnor,  samtliga  klädda  i  dyrbara  nationaldräkter — -männen 
med  långa  rockar,  röda  skjortor,  höga  stöfvelskaft  och  långt,  tofvigt 

I  hår  på  båda  sidorna  af  det  breda  ansiktet;  kvinnorna  i  fotsida,  röda 
och  blåa  klädningar  med  långa,  hvita  slöjor  och  blixtrande  diadem  — 
sjungas  ryska  folkmelodier,  af  hvilka  särskildt  två  tillhöra  Volga. 
Den  ena  folkvisan  heter  »£/'  uchnem»,  burlakernas  sång.  Bur- 
laker kallas  de  män,  som  längs  stranden  släpa  pråmar  med  rep 
uppför  floden  —  ett  företag  som  stundom  bhr  en  hel  lifsuppgift 
för  en  arbetsduglig  karl  och  som  numera  äfven  på  Volga  börjar 
undanträngas  af  den  mekaniska  tekniken.  Vid  denna  egendomliga 
melodi  förflyttar  man  sig  i  fantasien  lätt  till  jättefloden,  som  sakta 
välter  fram  sin  vattenmassa  längs  den  sänka  stranden,  långsamt  upp- 
stigande ur  floden  och  sammansmältande  med  steppen.  Burlakerna 
göra  en  kraftansträngning  för  att  sätta  i  rörelse  den  med  spannmål 
lastade  skutan  eller  pråmen,  h vilket  drastiskt  målas  genom  en  in- 
ledande dissonans.  Alla  hala  i  det  långa  repet  och  streta  med  spända 
axlar;  man  hör  de  släpande  tonerna  långsamt  närma  sig;  nu  ljuda 


126  VID  DNJEPR  OCH  VOLGA. 


de  som  ur  tusen  strupar,  aflägsna  sig  sakta  och  dö  bort  i  rymden. 
E — ej  nchnem! 

Den  andra  är  den  i  Ryssland  allbekanta  »Vniz  po  matusjke  po 
Volge»,  »utför  moder  Volga»,  och  i  den  ligger  ett  episkt  motiv. 
Där  den  höga  landåsen  stupar  nästan  lodrätt  ner,  med  en  by  in- 
bäddad i  en  lund  på  den  branta  sluttningen,  lägger  en  båt,  beman- 
nad med  kraftiga  roddare,  i  land.  Den  fagre,  mäktige  röfvaren, 
klädd  i  siden  och  sammet,  klättrar  uppför  branten  och  klappar  på 
dörren  till  ett  hus,  där  hans  käresta  bor.  Hon  öppnar  och  låter 
slutligen  öfvertala  sig  att  göra  en  liten  lusttur  i  hans  båt.  Färden 
börjar  dock  förefalla  henne  lång,  och  då  en  storm  uppstår,  ber  hon 
gråtande  att  få  vända  hem.  Men  förgäfves!  Det  är  ett  brudrof^ 
bröllop  i  dess  ursprungliga  mening.  I  sin  förtviflan  söker  hon  stjälpa 
båten,  men  äfven  detta  misslyckas,  och  hon  föres  med  våld  till  den 
unge  röfvarens  hydda  i  skogen,  där  hon  snart  fogar  sig  i  sitt  öde 
att  vara  hans  hustru. 

Det  är  den  ryska  folkvisan,  långsam  och  vaggande  som  moder 
Volgas  bölja,  drömmande  och  obestämd  som  den  ändlösa  steppen^ 
rik  som  den  svarta  jorden,  öfverväldigande  som  våröfversvämningen^ 
vemodigt  resignerad  som  det  ryska  folkets  lott  och  kynne,  men 
stundom  äfven  fri  och  klar  som  den  höga  landåsen  och  framför 
allt  naiv  och  okonstlad  som  ett  på  kulturens  lägre  trappsteg  stå- 
ende naturfolk.  Bland  dessa  ofta  elegiska  kärleksvisor  från  Sibirien 
och  Vladimir  till  Kavkaz  och  Ukrajna  känner  hvarje  r^^ss  den  ur- 
gamla: »O  du  vide!  gröna  vide!»  —  här  dock  ingen  rysk  Ofelias 
klagan,  utan  en  flickas  bekymmer  vid  pilträdet  för  att  hennes  båda 
yngre  systrar  bhfvit  bortgifta  före  henne  — ,  och  hvarje  bildad  europé 
har  gärna  lyssnat  till  den  naivt  sköna  växelsången  mellan  den  om- 
tänksamma, erfarna  modern  och  den  blygt  försagda  dottern  i  -»Rbda 
sarafam>. 

Men  äfven  af  det  religiösa,  som  ligger  på  botten  af  hvarje  folk- 
diktning, fick  man  en  föreställning,  då  Slavjanski  själf  med  sitt  långa 
hår  och  yfviga,  svarta  skägg  kring  det  något  frodiga,  men  bleka 
ansiktet  träder  fram,  klädd  i  en  lång,  guldstickad  kappa  och  vid  svagt 


DEN  RYSKA  FOLKVISAN.  127 


I 


ackompanjemang  af  orgel  såsom  en  öfverstepräst  föredrager  bylifian 
om  Dobrynja  Nikititj,  en  mollartad  sång  från  elfte  århundradet. 
Sedan  han  i  recitativet  bedt  att  få  »tälja  Eder,  käre  bröder,  om  den 
gamla  goda  tiden  och  om  länge  sedan  svunna  tilldragelser,  hvaraf 
minnet  går  i  arf  från  son  till  son»,  begynner  den  högtidliga  balladen 
solo  med  svag  kör  i  slutet  af  hvarje  strof: 

»Hvadan  komma  dessa  obestämda  toner?  —  Är  det  vinden  som 
leker  i  grenarna  af  en  med  snö  höljd  björk?  —  Eller  är  det  det 
gröna  gräset,  som  susar  på  ängarna  som  oceanens  böljor?  —  Nej, 
det  är  en  ung  hjälte,  en  jätte,  som  bugar  sig  mot  jorden  för  att 
bedja  om  sin  moders  välsignelse. 

»Denne  jätte,  hvars  blotta  namn  väcker  tatarernas  skräck,  är 
Dobrynja  Nikititj,  barbarernas  förföljare,  och  nu  knäböjer  han, 
denne  jätte  såsom  ett  lydigt  barn  för  sin  moder,  enär  han  icke 
förr  törs  rusta  sig  till  kriget,  än  han  fått  sin   moders  tillstånd. 

»Min  dyre  son,»  säger  modern  till  honom.  »Du  vill  åter  lämna 
oss  och  utsätta  dig  för  faror  bland  barbarerna?  Står  ditt  beslut 
redan  fast?  Hvem  skall  skärma  din  gamla  moders  dagar?  Din 
unga  hustru  och  dina  små  barn,  huru  skola  de  värnas  för  fienden, 
om  du  ej  återvänder?  —  Men,  min  son,  jag  håller  dig  ej  tillbaka; 
följ  ditt  hjärtas  maning!  —  Gå,  jag  håller  dig  ej  tillbaka.  Dina 
män  vänta  dig.  Skulle  en  ärlig  död  bida  dig  hos  tatarerna,  skall 
jag  sörja  för  dina  faderlösa  barn,  och  ditt  fosterland  skall  gråta  sin 
beskyddares  död.  Gå,  gör  dina  förberedelser  och  tag  din  otrött- 
liga  häst,  som  otåligt  väntar  att  få  bära  dig  på  sin  rygg!  Tag  din 
tyngsta  dolk  och  din  skönaste  dräkt!  —  Din  moders  välsignelse 
följer  dig  på  din  stråt! 

v  Och  då  han  undfått  moderns  välsignelse,  kysser  jätten  alla 
de  sina  och  går  roligt  de  tatariska  horderna  till  möte.» 

»Förnimmen»  —  heter  det  i  slutrecitativet  —  »denna  sägen,  o 
åhörare!  och  prisen  ett  af  vårt  fosterlands  berömdaste  hjältedåd!» 
Och  programmet  slutar,  likasom  den  ryske  bondens  tankar,  med 
Bönen    om    långt   lif  åt  tsaren:     »Den   klingar  i  vida  Ryssland  från 


128 


VID  DXJEPR  OCH  VOLGA. 


Kavkaz  till  Sibiriens  isar,  från  Amur  till  Dnjestr;  ekot  bär  den  öfver 
världen,  och  det  ryska  hurra't  svarar  på  detta  glädtiga  rop  af  be- 
fryndade  själar.» 


Rvsk  ornameutik. 


FEMTE  KAPITLET. 


Det  ryska  påfvedömet. 


helgonjubileum   i   Sergievska  klosterstaden.  —  De  dödas  tåg  på  steppen. 
Raskol-väsendet.  —  Herr  Pobjedonostsev. 


la  någon  märkligare  tilldragelse  timar  i  Ryssland,  känner  man 
bäst,  att  den  ryska  nationens  hjärta  klappar  icke  i  Peters- 
burg, utan  i  Moskva,  och  i  all  synnerhet  gäller  detta  om  religiösa 
tilldragelser.  Så  var  icke  minst  fallet,  då  det  ryska  folket  med  den 
ortodoxa  kyrkan  i  spetsen  för  några  få  år  sedan  gick  att  fira  det 
femhundraåriga  minnet  af  den  helige  Sergi'  död. 

Och  denne  fromme  munk  från  Rostov  vid  Don  —  ursprung- 
ligen hette  han  Bartolomei  —  var  för  visso  en  för  sin  tid  mycket 
framstående  man,  hvars  namn  Ryssland  har  allt  skäl  att  bevara  i 
tacksam  hågkomst,  ty  med  detta  är  Rysslands  befrielse  från  det 
tatariska  oket  förknippad:  det  var  Sergi  som  välsignade  Dmitri 
Donskoj,  då  denne  drog  ut  till  den  kamp,  som  på  Kulikovska  fältet 
bröt  hornen  af  det  asiatiska  förtrycket.     Och  kanske  gjorde  han  sig 

SlavJa.  O 


130  DET  RYSKA  PÅFVEDÖxMET. 

ännu    mer   förtjänt    om   fäderneslandet  genom  att  på  Dmitris  döds- 
bädd trygga  den  enhetliga  tronföljden  åt  dennes  äldste  son. 

Men  vardt  denna  historiska  synpunkt  särskildt  framhållen  vid 
det  stora  jubileet?  Lämnade  tidningar  och  häfdatecknare  offentligt 
en  från  legender  rensad  lefnadsbild  af  den  märklige  mannen,  för 
hvars  storhet  man  icke  behöfver  taga  sin  tillflykt  till  undrets  fabler? 
Nej!  Strängade  ryska  efterklangspoeter  sina  veka  lyror  för  att  för- 
härliga fosterlandets  frigörelse  från  barbariets  träldom?  Nej!  Hade 
den  akademiska  ungdomen  tillfälle  att  åhöra  eller  själfgifva  uttryck 
åt  någon  festlighet,  som  betonade  jubileets  kulturella  sida  såsom  en 
väckelse  för  framtiden?  Nej!  Det  var  från  början  till  sluten  bigott, 
på  mänsklig  enfald  ockrande  helgondyrkan. 

Många  veckor  i  förväg  hade  den  ryska  pressen  med  »Moskov- 
skija  Vjedomosti»  i  spetsen  ordat  om  detta  jubileums  nationella  be- 
tydelse, och  en  allmän  vallfart  till  det  64  kilometer  norr  om  Moskva 
belägna  Sergievska  klostret  beslöts.  För  folket  vardt  festen  en  kär- 
kommen  anledning  att  lägga  både  armar  och  fingrar  i  kors,  och 
alla  skolor  i  guvernementet  Moskva  höllos  stängda  hela  fyra  dagar. 
Huru  månget  ryskt  skolbarn  skulle  ej  önska,  att  den  helige  Sergi 
doge  litet  oftare! 

Sergi  kallas  tjudotvorets,  det  vill  säga  undergörare,  och  det  för- 
täljes  i  heliga  skrifter,  huru  han  botade  både  blinde  och  besatte. 
Men  nog  hade  han  beredt  Ryssland  en  ännu  större  välgärning,  om 
han  ställt  så  till,  att  hans  hädanfärd  inträffat  på  varma  sommaren 
och  ej  under  en  kall,  blåsig  senhöst.  Ty  då  ett  så  märkligt  jubileum 
skulle  firas,  kunde  Kremls  helgon  ej  vallfärda  medels  järnvägen  till 
det  alldeles  vid  stationen  belägna  klostret.  Nej,  tåget  måste  göras 
till  fots  —  den  helige  Sergi  själf  hade  ju  aldrig  anlitat  en  järnväg! 
Tidigt  en  måndagsmorgon  i  oktober  satte  sig  jätteprocessionen  i 
gång  och  först  på  torsdagens  middag  var  den  framme. 

Det  är  ingalunda  lätt  att  under  denna  årstid  gå  barhufvad  tre 
och  ett  hälft  dygn,  sjunga  andliga  sånger  på  landsvägen  och  bära 
de  mycket  heliga,  men  också  mycket  tunga  redskapen:  det  behöfs 
minst   tre    man    för   att   lyfta    den  trearmade  stången  med  standar- 


ETT  HELGONJUBILEUM. 


plåten  (chorugv),  och  en  ikona  (helgonbild)  kräfver  minst  tio  par 
armar. 

Men  som  det  anses  för  en  ära  att  få  bära  ett  helgon,  hade  del- 
tagarna i  pilgrimståget  icke  blott  icke  betaldt  för  sin  möda,  utan 
måste  till  och  med 
erlägga  tre  rubel,  för 
hvilka  de  dock  hade 
fri  förtäring  och  logis 
under  fem  dygn.  Att 
göra  färden  till  fots 
är  också  en  ära,  ty 
många  tsarer  hafva 
den  vägen  vandrat, 
och  själfva  kejsarin- 
norna Anna,  Elisabet 
och  Katarina  nötte 
mer  än  en  gång  sina 
skosulor  på  denna 
märkliga  stråt.  Elisa- 
bet hittade  dock  på 
det  knep,  att  hon 
gick  till  fots  från 
Moskva  till  närmaste 
by;  därifrån  återvän- 
de hon  i  vagn  till 
Kreml  för  att  sofva. 
Dagen     därpå    åkte 

hon  ut  till  byn,  fortsatte  därifrån  till  fots  ett  stycke  och  reste  in 
till  Moskva  igen  för  att  hvila  ut.  Så  upprepades  dessa  finter,  tills 
hon  ändtligt  nådde  det  sergievska  klostret,  och  då  kunde  hon  ju 
med  godt  samvete  säga,  att  hon  tillryggalagt  hela  sträckan  till  fots, 
såsom  det  en  rättskaffens  pilgrim  ägnar  och  anstår. 

Under  en    af  dessa    färder   råkade  Katarina   II    ut  för  ett  nytt 
fromt   bedrägeri   å  la  Potemkin.     Hon  plägade  eljes  hafva  med  sig 


iT-^W^HH 

" 

^^^^^H^^^^^^v^HT^^K^f  Jk  1^ 

Kl 

'LX 

^^^^^^H^H|  wgåS^^^^^M 

m 

H 

Eysk  arkimandrit  (klosterabbé). 


132 


DET  RYSKA  PÅFVEDÖMET. 


dricksvatten  från  Neva(!)  —  ett  vatten  som  icke  lär  vara  ohälsosamt, 
men  icke  dess  mindre  har  egenskapen  att  hos  den  ovane  främlingen 
framkalla  symptom  af  cholera  domestica!  Denna  gång  hade  emel- 
lertid förrådet  tagit  slut  eller  bortglömts,  och  då  kejsarinnan  i  en 
by  täcktes  blifva  törstig,  fylldes  hennes  bägare  med  —  »simpelt 
bondvatten».  Hon  drack  däraf  med  välbehag  och  förundrade  sig 
öfver  att  Nevas  vatten  höll  sig  så  friskt.  Först  på  hemvägen  fick  hon 
veta  rätta  förhållandet.  Hon  befallde  då,  att  en  vattenledning  skulle 
byggas  från  denna  by  till  Moskva,  hvilket  ock  skedde.  Sålunda 
har    äfven    i    Ryssland    »Ett   glas    vatten»    spelat  en  historisk  roll. 

Klockan  sju  på  mån- 
dagsmorgonen begynte 
symfonien  i  Kreml,  och 
en  timme  efteråt  svällde 
tåget  ut  genom  den 
trånga  Nikolskijaporten. 
Först  syntes  ambulan- 
sen, marketenteriet  och 
öfrig  tross  —  sjuk-  och 
forvagnar  lastade  med 
lifsförnödenheter,  våt- 
varor, sängkläder  och 
medikament;  så  följde 
befälet  —  poper,  presby- 
terer,  arkimandriter  och 
biskopar,  och  i  deras 
spår  skredo  regementena 
med  standar  —  de  hel- 
^  gonbärande  pilgrimerna, 
tusen  man  starka.  Maken  till  detta  skådespel  erbjuder  endast  en 
kejsarkröning.  Hela  prästerskapet  hade  mobiliserat,  och  de,  som  af 
lokal  tjänstgöring  voro  hindrade  att  deltaga,  hade  fattat  posto  utanför 
sina  högvakter  och  gjorde  honnör  för  de  förbitågande.  En  och 
annan    from    pilgrim  ville  i  förbifarten  kyssa  den  utställda  helgon- 


Rysk  biskop. 


ETT  HELGONJUBILEUM. 


135 


bilden,  men  han  rycktes  med  af  den  Livinlikt  växande  massan. 
Fjorton  gendarmer  till  häst  upptogo  gatans  hela  bredd  för  att  bana 
väg,  och  vid  Sucharevtornet  ville  polisen  hindra  profanum  vulgus\ 
den  icke  legitimerade  massan,  att  gå  vidare;  men  denna  gcång  var 
det  polisens  tur  att  själf  bli  skingrad. 

Efter  fyra  timmars  vandring  hölls  i  en  liten  by  den  första 
rasten,  ty  pilgrimer  äro  icke  lika  otillgängliga  för  magens  kraf  som 
helgon.  Hvarje  kyrkoförsamling  förde  med  sig  sitt:  öfver  en  mans- 
hög samovar  lästes:  »De  tolf  Apostlames»;  på  en  kolossal  vatten- 
tunna stod  skrifvet:  »Arkeängelns»,  och  en  bryggerivagn  med  kvas- 
buteljer  bar  inskriften:  »Kristi  Frälsarens».  Himmelens  fåglar  kret- 
sade lystet  öfver  detta  fromma  läger,  och  jordiska  olycksfåglar 
smögo  kring  för  att  uppfånga  några  smulor  från  borden.  En  drucken 
bonde  trängde  sig  närgånget  fram;  »ty  pjan,  svinja!»  (»du  är  full, 
ditt  svin ! »),  svarade  en  pilgrim  mer  sant  än  fromt  och  körde  bort 
honom. 

För  att  inte  pilgrimerna  själfva  skulle  komma  fram  onyktra, 
hade  myndigheterna  stadgat,  att  krogarna  skulle  hållas  stängda,  där 
de  tusende  tågade  fram.  Och  föreskriften  iakttogs  samvetsgrant, 
ty  en  tung  järnbom  spärrade  hvarje  »Vinnaja  lavka».  Men  den 
ena  dörrhalfvan  hade  skjutits  något  inåt  —  kanske  af  ren  tillfällig- 
het! —  och  genom  den  öppning,  som  sålunda  uppstod,  langades 
brännvinsflaskor  in  och  ut.  På  ett  ställe  såg  jag,  huru  hela  varu- 
lagret under  stigande  tendens  realiserades  på  mindre  än  fem  minuter. 

Redan  Karamzin,  hvilken  utförligt  beskrifvit  denna  väg,  om- 
nämner, att  byarna  skulle  kunnat  blifva  rika  genom  inkomster  af 
vallfärdande,  därest  ej  den  fördärfliga  åtrån  efter  brännvin  förstörde 
många.  Särskildt  afsåg  han  byn  Pusjkino,  där  nästan  hvartannat 
hus  prunkar  med  krogskylt. 

Hela  första  dagsmarschen  följde  jag  med  —  dock  ej  längre. 
All  möjlig  aktning  för  ryska  helgon  och  pilgrimer,  men  såsom 
liggkamrater  lämpa  de  sig  icke.  Från  en  kulle  kastade  jag  en  sista 
blick  på  den  för  ögat  ändlösa  processionen.  Sommarens  ljusröda 
färger    i    klädedräkt  hade  till  största  delen  undanträngts  af  vinterns 


134  DET  RYSKA  PÅFVEDÖMET. 


svarta  och  gråbruna,  bland  hvilkas  mörka  massa  popernas  mäss- 
hakar lyste  som  en  ägg-gul  strimma.  De  andlige  fingo  behålla  sina 
hattar  och  sammetsmitror  på  hufvudet.  Men  alla  andra  gingo  bar- 
hufvade.  Dock  måste  en  del  skydda  sig  mot  den  kyliga  blåsten 
genom  att  binda  dukar  kring  ansiktet.  Med  blottade  hjässor  stodo 
ock  alla  skådelystna,  som  garnerade  den  breda  chausséen.  Jag  er- 
inrar mig  än  i  dag  en  kvinna,  som  klättrat  upp  i  ett  aflöfvadt 
nyfikenhetens  träd  på  godt  och  ondt  —  hon  gjorde  en  rätt  egen- 
domlig figur  i  blåsvädret  och  kom  mig  att  tänka  på  kvinnobilden 
på  toppen  af  Segerpelaren  i  Berlin. 

Processionens  eftertrupp  utgjordes  af  tiggare;  till  min  glädje 
fann  jag,  att  flere  krymplingar  kunde  följa  med  rätt  bra.  Bland 
dem  märktes  ett  uppriktigt  original,  som  utan  omsvep  tiggde  pen- 
gar till  en  sup :  han  visade  mig  nio  kopek,  som  han  hade  i  handen, 
och  bad,  att  jag  skulle  ge  honom  en  kopek,  så  att  det  räckte  till 
en  flaska ! . . . 

Det  var  minst  fem  tusen  själar  som  tågade  norrut.  Då  jag 
inemot  skymningen  vände  åter  till  Moskva,  var  jag  ensam;  allt  var 
tyst  på  steppen,  och  endast  höstvinden  klagade  sin  dofva  visa  och 
hviskade  något  åt  de  hvita  björkstammarna,  från  hvilkas  tunna  gre- 
nar det  ena  löfvet  efter  det  andra  dansade  ned.  Jag  tog  med  mig 
ett  sådant  torrt  blad,  som  en  gång  svällt  af  vårens  kraft  och  som- 
marens saft.  Dess  gula  färg  erinrade  mig  om  de  gulklädda  poperna. 
Och  äfven  de  äro  förvissnade  blad. 


Den  järnvägsfärd,  som  jag  på  torsdagen  företog  för  att  vara 
processionen  till  möte  vid  framkomsten,  erinrade  mig  om  en  vandring, 
som  jag  samma  sommar  gjort  i  dessa  nejder. 

Steppens  enformighet  afbrytes  endast  här  och  hvar  af  små 
glesa  ek-  och  björkskogar.  Sädesfälten  stodo  afmejade,  och  de  kägel- 
formiga   kärfvarna  sågo  på  afstånd  nästan  ut  som  ökentält;  åkrarna 


DE  DÖDAS  TÅG  PÅ  STEPPEN.  135 


voro  alldeles  tomma;  de  gråa,  halmtäckta  småstugorna  i  en  by 
tycktes  utdöda,  och  endast  några  skrumpna  käringar  eller  smutsiga 
barnungar  tittade  fram  ur  de  små  fönstergluggarna.  Utanför  husen 
funnos  små  trädgårdstäppor,  skuggade  af  en  tunn  björkplantering, 
men  där  frodades  endast  gula  solrosor  bland  prästkrage  och  nässla, 
och  den  enda  frukt,  som  lockade,  var  rönnträdets  röda  klasar. 

Tystnaden  i  byn  stördes  endast  af  galande  tuppar  och  ramande 
kor;  tyst  var  det  också  på  steppen,  på  hvilken  rörliga  skuggor  af- 
tecknade  sig  i  långa  rader,  alla  i  samma  riktning.  Männens  röda 
skjortor  lyste  bjärt  i  solskenet,  men  säckarna  på  deras  ryggar  skym- 
tade i  grått  såsom  grafstenar  på  en  kyrkogård.  Kvinnorna  buro 
sina  dibarn  och  bylten  med  sängkläder;  då  och  då  roade  sig  vinden- 
med  att  lyfta  deras  hvita  kjolar  och  blotta  deras  höga  stöflar,  som 
försvinna  vid  knäna.  Det  var  en  egendomlig  tafla,  något  snarlik 
den  tyske  målaren  Spangenbergs  bekanta  »Zug  des  Todes».  Och 
en  likprocession  var  det  i  sanning:  döden  gick  osynligt  i  spetsen, 
och  hungersnöd  och  kolera  afslutade  detta  tåg  af  »döda  själar». 

Koleran  i  Ryssland  —  man  behöfver  ej  anses  feg  för  att  känna 
en  beklämning  vid  tanken  på  scenerna  i  Moskva  år  1 771,  då  pöbeln 
mördade  ärkebiskop  Ambrosius,  därför  att  denne  humane  man  ville 
föra  bort  en  gudsmodersbild,  vid  hvars  fötter  de  sjuke  massvis  gingo 
att  dö  och  —  sprida  farsoten.  Men  hvarför  gå  så  långt  tillbaka  i 
tiden  .^  Under  koleraåret  1892  blef  en  nitisk  läkare  i  Chvalinsk 
bokstafligt  söndertrampad  och  söndersliten  af  en  fanatisk  folkhop. 
I  Moskva  hade  en  präst  samma  år  välviUigt  uppmanat  folket  att 
lita  på  Gud  och  för  resten  iakttaga  renlighet.  »Det  är  lätt  att  tala 
om  renlighet  för  de  rike,  men  hur  skall  det  gå  med  oss,  fattige?» 
afbröts  han  härvid  af  en  man.  För  sitt  socialdemokratiska  sinnelag 
slapp   karlen  undan  med  en  månads  fängelse. 

»De  dödas  tåg»  på  steppen  afsåg  närmaste  järnvägsstation  för 
att  genom  bön  och  pilgrimsfärd  afvända  koleran  —  hvem  har  då 
tid  att  tänka  på  skörd  och  hem.^  Tillströmningen  vid  bangården 
var  så  stor,  att  det  bildades  lång  kö  två  timmar,  innan  biljettluckan 
öppnades.     Antalet  vagnar,  som  rymde  hvar  37  man,  var  förstärkt, 


136 


DET  RYSKA  PÅFVEDÖMET. 


Procession  i  Moskva  för  bekämpande  af  koleran. 

och    det   långa    tåget   drogs  af  två  lokomotiv.     Apotek  och  läkare 
saknades  icke,  och  den  hvita  koleravagnen  slank  lustigt  med. 

Hvad  skulle  också  de  arma  människorna  taga  sig  till  hemma 
i  sin  hjälplösa  okunnighet?  I  en  stor  by,  Bogorodsk,  med  en  be- 
folkning ^{sjutton  //^.jm  själar  fanns  under  det  sista  svåra  koleraåret 
hvarken  en  läkare  eller  ett  sjukhus.  Hvad  hafva  de  i  farans  stund 
annat  att  göra  än  bedja.^  Själfva  den  upplysta  »Mosk.  Vjedom.» 
ansåg  lämpligt  och  tidsenligt  att  bekämpa  koleran  genom  att  på  ett 
par  spalter  återgifva  metropoliten  Filarets  herdebref  af  år  1830  on> 
kung  Davids  synder  och  annat  gammaltestamentligt.  Helt  visst  är 
det  tillbörligt  att  äfven  furstars  syndaktighet  påpekas;  men  då  bör 
brefvet  också  få  sin  rätta  adress. 


Hvar  gång  ett  järnvägståg  mellan  Moskva  och  Jaroslavl  passerar 
Sergievska    klostret,    Troitshaja  Lavra,  resa  sig  alla  i  kupéerna  och 


> 
O 

(Ti 
i-. 


C/D 


J 


ETT  HELGONJUBILEUM. 


137 


göra  korstecknet.  Det  är  också  en  imponerande  anblick:  kupoler 
och  murar  skimra  måleriskt  på  backsluttningen,  och  arkitekturen 
företer  en  profkarta  på  olika  stilar,  som  dock  uppgått  i  en  rysk 
enhet.  De  hvita,  långa,  med  gröna  tak  försedda  murarna,  hoplän- 
kade genom  fyra  hörntorn  af  olika  form,  men  med  samma  röda 
grundfärg,  representera  Rysslands  romantik;  hufvudtemplets  fem 
kupoler  peka  tillbaka  till  Byzans  och  Rom;  munkarnas  trapeza 
(refektorium)  med  facettväggar  har  basilikan  till  förebild;  det  höga 
klocktornet  på  korintiska  pelarafsatser  bär  senrenässansens  prägel; 
obelisken  på  gårdens  midt  minner  om  det  gamla  Egypten,  och  den 
heliga  springbrunnens  kiosk  erinrar  med  sina  hästskobågar  och 
arabesker  om  den  moriska  stilen. 

Men  denna  internationella  mångfald  i  rysk  sammansättning  för- 
svinner dock  i  ryssarnas  ögon  för  helgonbilden  af  klostrets  grun- 
dare, den  hehge  Sergi,  hvilken  på  1300-talet  drog  sig  undan  till 
dessa  skogar  för  att  i  enslighet  bedja,  och  hvars  ben  här  jordats. 
Denna  bild  har  spelat  en  stor  roll  i  Rysslands  historia:  den  så  att 
säga  räddade  landet,  då  klostret  i  början  af  1600-talet  belägrades  af 
polackerna  och  »skälmen  från  Tusjino»,  den  falske  tronpreten- 
denten; den  frälste  Peter  den  stores  lif  två  gånger  från  de  sam- 
mansvurnes  dolkar;  den  sändes  år  1703  till  grefve  Boris  Sjeremetev 
och  bär  sedan  dess  på  baksidan  bland  annat  namnet  Poltava;  år  18 12 
fördes  den  till  det  hotade  Moskva;  år  1855  var  den  nere  på  Krim^ 
och  1877  följde  den  de  ryska  trupperna  öfver  Donau  och  Balkan. 
För  mindre  än  så  kan  ett  beläte  bli  heligt!  Maxim  Grek,  den  ädle 
reformsträfvaren,  bibeltolkaren  och  humanisten,  fann  också  en  fri- 
stad i  klostret,  där  han  dog;  men  denna  fristad  var  i  själfva  verket 
ett  statsfängelse,  och  numera  bryr  man  sig  icke  mycket  om  hans 
kvarlefvor. 

Bland  vanliga  kyrkomålningar  har  klostret  åtskilliga  konstverk,, 
som  göra  ett  behagligt  afbrott  i  den  smaklösa  enformigheten.  Vägg- 
målningarna i  trapezans  förhall  med  ämnen  från  skapelsehistorien 
förråda  en  viss  originell  fantasi,  och  att  bland  de  fördömda  i  helvetet 
finna    äfven    präster   (helt  säkert  jesuiter  och  andra  »latinare»)  röjer 


138  DET  RYSKA  PÅFVEDÖMET. 

•en  viss  fördomsfrihet,  som  på  den  protestantiske  kättaren  verkar 
lika  uppfriskande  som  afbildningarna  af  två  helgon,  hvilkas  hvita 
skägg  såsom  en  dubbelfläta  hänger  ner  öfver  den  vinlöfskransade 
midjan  till  knäskålarna. 

Det  stora  pilgrimståget  från  Moskva  aflopp  lyckligt,  och  endast 
■sju  sjukdomsfall  rapporterades,  ehuru  många  måst  tillbringa  de  kalla 
nätterna  under  bar  himmel  vid  lägereld.  Till  och  med  kyrkorna 
hade  upplåtits  för  att  gifva  de  frusna  tak  öfver  hufvudet,  och  för 
att  mätta  de  fromma  skänktes  många  bidrag  in  natura:  en  fabrikant 
hyrde  alla  värdshus  i  en  by  och  tillhandahöll  gratis  te  och  tevatten 
i  obegränsad  mängd,  och  Moskvas  kommendant,  general  Kostanda, 
spenderade  4,000  kotletter  och  »biff  å  la  Stroganoff». 

Men  att  få  en  öfverblick  af  själfva  festligheten  var  icke  tänk- 
bart —  det  vore  som  om  ett  ögonvittne  ville  ge  en  totalbild  af  ett 
fältslag,  där  man  blott  ser  enstaka  episoder  och  figurer  i  dessa  kom- 
pakta massor.  Då  storfurst  Sergej  anlände  från  Moskva,  rådde  en 
sådan  trängsel  både  inom  och  utom  det  vidsträckta  klostrets  murar, 
att  man  knappt  kunde  lyfta  handen  till  korsets  tecken.  De,  som 
^j  hade  minsta  anledningen  att  rosa  marknaden,  voro  aktieägarna  i 
banan  Moskva — ^Jaroslavl:  under  en  veckas  tid  afgingo  dagligen 
12—16,  till  trängsel  fyllda  tåg,  och  då  var  det  sannerligen  inte  för 
mycket  att  bolaget  bjöd  Kremls  vallfärdande  helgon  på  fri  återresa. 
Härtill  kommo  de  legioner,  som  af  både  religiösa  och  ekonomiska 
skäl  vandrat  till  fots  från  hela  omnejden,  från  Volga  i  norr  och 
öster  samt  ända  från  Don  och  Dnjepr  i  söder.  För  de  minst  be- 
medlade uppfördes  ett  gratishärberge  af  sten,  tre  våningar  högt; 
salarna  saknade  stolar  och  sängar,  och  hvarje  plats  på  det  halm- 
strödda  golfvet  var  redan  dagen  förut  tagen  i  beslag.  Och  med 
dessa  folkmassor  strömmade  ett  penningregn  öfver  det  förut  enormt 
rika  klostret  —  allt  ifrån  dyrbara  helgonprydnader  till  fattigmannens 
slitna  kopparskärf.  Om  dyrbarheten  i  en  enda  chorugv,  som  skänktes, 
kan  man  göra  sig  en  föreställning,  då  man  får  höra,  att  gifvaren  var 
hela  ryska  köpmanskåren,  representerad  på  nizjegorodska  marknaden. 
Till  och  med  serberna    hade  skrapat  ihop  till  en  minnespresent. 


ETT  HELGONJUBILEUxM. 


Själfva  kyrkohögtidligheten  med  relikprocessionen  (krestny  chod) 
varade  fem  timmar;  röken  från  vaxljus  och  svängande  kar  (kadilo) 
lägger  sig  tungt  öfverallt;  de  heliga  fäderna  blicka  dystert  fram  ur 
sina  hål  vid  det  dofva  mumlet  af  »Gospodi,  pomiluj!»,  som  om  de 
ville  säga:  »Gud  nåde  er!»,  och  flere  vallfärdare  svimma  af  matthet 
och  öfveransträngning.  Pilgrimerna  hemförlofvas,  och  de  svarta 
munkarna  räkna  ihop  recetten  af  silfver-  och  kopparslantar  —  ad 
majorem  Dei  gloriam !  Dessutom  säljas  i  ett  särskildt  kapell  under- 
görande droppar,  h vilkas  lukt  erinrade  mig  om  maskinolja.  Gloria 
in  excelsis! 

Men  fysionomierna  hos  dessa  pilgrimslegioner  erbjuda  ett  in- 
tressant studium.  Öfver  flertalets  h vilar  en  högtidlig  andakt  och  en- 
faldig fromhet,  som  ej  kan  vara  hycklad.  Spörjer  man  till  exempel 
en 


gammal 


bruten  gubbe, 


hvarför  han  gråter  som  ett 
barn,  svarar  han,  att  det  är 
af  glädje  att  Gud  låtit  honom 
upplefva  denna  sköna  dag. 
Nu  är  han  redo  att  skiljas 
hädan,  ty  han  har  fatt  skåda 
sitt  Napoli!  Och  alla  dessa 
skrumpna,  krokiga  gummor, 
hvilkas  hela  lif  varit  en  kedja 
af  förödmjukande  släp  och 
slit  —  huru  lätt  ha  de  ej 
gått  de  många,  många  milen 
för  att  åtminstone  i  omedel- 
bar närhet  af  helgonen  få 
tillbringa  en  natt  i  vaka, 
fasta  och  bön  och  för  att, 
om  möjligt,  bli  delaktiga  af 
de  20,000  vigda  bröd,  som 
poperna  nu  dela  ut!  För- 
tviflan   spåras  hos  ingen  af 


Rysk  pilgrim. 


140  DET  RYSKA  PÅFV1{DÖMHT. 


dessa  elända,  och  i  dessa  ögon,  röda  af  tårar  eller  svullna  af  sjuk- 
domars härjningar,  läses  intet  trots  mot  deras  jordiska  förtryckare, 
intet  knöt  mot  himlen.  På  sin  höjd  är  det  djurets  slöa  blick,  en 
fullständigt  passiv  resignation   i  samband  med  lättjefullt  fromleri. 

Denna  religiösa  öfverspändhet  kommer  dock  nära  gränsen  af 
fanatiskt  vanvett,  och  denna  ödmjukhet  är  stundom  i  själfva  verket 
blott  en  täckmantel  för  andligt  högmod.  Jag  gaf  särskildt  akt  på 
en  gammal  man,  som  gick  i  spetsen  för  den  frivilliga  karavanen 
från  Moskva  —  synbarligt  en  invalid.  Hans  ögon  blänkte  af  stel 
glans,  och  på  hans  läppar  spelade  jämt  ett  fånigt  leende  af  barnslig 
stolthet  att  gå  främst  i  detta  tåg  af  Guds  utkorade.  Helt  visst  höll 
han  sig  för  en  konung,  och  de  hundrade,  som  skockade  sig  efter 
och  kring  honom,  rättade  sig  med  vördnad  efter  hans  takt  och  sång. 

För  att  slippa  den  värsta  trängseln  gick  jag  på  eftermiddagen 
några  verst  öfver  steppen  till  Bethania,^  ett  berömdt  annex  till  det 
stora  moderklostret.  Den  taflan  höll  mig  skadeslös:  i  en  liten  klar 
sjö  speglade  sig  det  idylliska  klostret  med  gyllene  kupoler,  gröna 
tak,  ljusröda  väggar  och  hvita  knutar;  skarpt  aftecknade  sig  björ- 
karnas gulnade  löfverk  mot  furornas  mörkgröna  bakgrund,  och  i 
den  stora,  vackra  parken  betade  välfödda  nöt.  De  äro  sina  herrar 
lika:  de  h varken  så  eller  skära,  och  ändå  hafva  de  rikligt  församladt 
i  ladorna.  Men  alla  de  skaror,  som  vallfärdade  äfven  hit,  hade 
säkerligen  ej  öga  för  naturens  skönhet  —  för  dem  gällde  det  att 
knäböja  i  Grottekyrkan,  hvars  egentliga  sal  ligger  under  jorden  efter 
förebild  af  Grotteklostret  vid  Kiev.  Man  kan  visserligen  komma  dit 
ned  utför  breda,  ljusa  trappor,  men  det  är  inte  älsklingsvägen  för 
den  grekiska  kyrkan;  man  stiger  från  en  annan  byggnad  ned  på  en 
trång,  kolmörk  stentrappa  i  en  underjordisk  labyrint,  hvars  dystra, 
skumma  irrgångar  skulle  lämpa  sig  väl  för  vissa  berömda  ordens- 
sällskap. 

På  återvägen  till  Troitskaja  fästes  min  uppmärksamhet  särskildt 
vid  ett  tiggande  triumvirat,  som  placerat  sig  på  vägen.  Det  ome- 
delbara grannskapet  tycktes  genera  dem  för  konkurrensens  skull  så 
att  de  till  sist  försummade  sitt  »arbete»  för  att  i  allt  annat  än  krist- 


ETT  HELGONJUBILEUM. 


141 


liga  ordalag  gräla  på  hvarandra.  Den 
förste,  en  för  resten  grof,  stark  karl, 
var  blind;  den  andre  hade  endast 
rudimentära  händer  och  skalf  i  hela 
kroppen  som  ett  asplöf;  den  tredje 
~  nej!  jag  kunde  icke  se  på  honom: 
hela  ansiktet  var  en  varig  köttklump. 
Slutligen  blef  den  blinde  så  arg  öfver 
de  båda  rivalernas  intrång,  att  han 
hastigt  sprang  upp  med  staf  och 
bylte  och  gick  ett  stycke  längre  bort 
med  fasta,  snabba  steg.  Där  inrät- 
tade han  sig  bekvämt  på  marken, 
intog  den  ödmjuka  ställningen  och 
utgöt  i  sorglöst  lugn  sitt  jämmerliga 
ordsvall,  hvilket  visserligen  icke  föll 
på  stenören  eller  i  törne.  På  en 
sådan  hedersdag  delar  fattigmannen 
i  Ryssland  offervilligt  sin  slant  och 
sitt  bröd  med  de  ännu  fattigare. 
Då  jag  återkom,  erbjöd  Sergiev- 
Eysk  yrkestiggare.  ska  Staden  en  sällsam  anblick.    Mån- 

skenet och  illuminationen  göto  floder 
af  ljus  öfver  alla  helgedomarna  och  dessa  myriader  myllrande  människo- 
massor, och  högt  upp  i  luften  strålade  en  krans  kring  det  höga  klock- 
tornet. Huru  skulle  ej  den  helige  Sergi  förvånats,  om  han  stått  upp 
från  sin  fem  hundraåra  sömn  och  fått  veta,  hvem  all  denna  här- 
lighet gällde!  Han  skulle  till  sin  glädje  funnit,  att  hans  kyrka  gjort 
framsteg  i  makt  och  glans,  som  han  aldrig  kunnat  drömma  om 
under  den  försakelsens  tid,  då  han  med  skogens  björnar  delade  sin 
enkla  måltid  af  rötter  och  svamp.  Men  till  icke  mindre  glädje 
skulle  han  ock  funnit,  att  det  eljes  är  sig  ganska  likt  i  de  ryska 
landen  och  att  det  i  somliga  stycken  till  och  med  gått  ännu  mer 
baklänges.     Ovisst    är   dock,   om  han  känt  igen  sin  egen  graf:  han 


142 


DET  RYSKA  PAFVEDÖMET. 


jordades  anno  1392  på  en  bykyrkogård,  men  enligt  en  legend  hade 
hans  ben  ingen  ro  i  denna  fuktiga  lera,  utan  började  spöka  om 
nätterna,  tills  stoftet  ett  par  årtionden  senare  lades  i  en  präktig  kista 
inom  klostrets  mäktiga  hägn. 


Den  helige  Sergi'  kista. 

Slika  underverk  förspordes  ej  vid  halftusenårsjubileet,  men  väl 
lade  det  i  dagen  en  ful  sida  af  den  mänskliga  naturen,  som  ju  till 
ondo  benägen  är :  snikenhet.  I  Sergievski  Posad  (förstaden)  begärdes 
ända   till    150   rubel  för  ett  rum;  somliga  bykommuner  togo  ända 


RASKOL-VASENDET.  1 4  5 


till    40   rubel    för  att   upplåta  ett  stort  skjul  för  tekokning,  och  för 
sofplats  i  en   bondstuga  fordrades  ända  till  5  rubel. 

I  den  lilla  staden  nedanför  klostret  ligger  i  halfmörker  en  gata 
med  salustånd,  vid  hvars  båda  ändar  beskedliga  poliser  posta.  Här 
inbjuda  larmande  månglerskor  till  te  och  diverse  annan  förfriskning^ 
efter  dagens  gudeliga  möda.  När  så  en  bonde  kommer  lallande 
och  halfraglande  fram,  slåss  kvinnorna  och  öfverösa  hvarandra  med 
skällsord  under  täflan  om  hvem  som  skall  behålla  bytet.  Ljusen 
slockna  efterhand  i  det  märkliga  klostret,  men  ännu  ljuder  den 
mäktiga  klangen  från  de  sex  klockorna:  »Tsar»,  »Godunov»^ 
»Stubbörat»,  »Svanen»,  »Perespor»  och  »Nikonovski»  med  sam- 
manlagd vikt  af  8,éoo  pud.  De  anropa  den  helige  Sergi  om  för- 
böner och  hjälp  mot  kolera  och  missväxt  och  allt  ondt.  Ära  vare 
Gud  i  höjden!  frid  på  ryska  jorden  och  tsaren  en  god  vilje!   Amenf 


Men  huru  mäktigt  det  ryska  påfvedömet  än  är,  är  dock  äfvei> 
det  utsatt  för  ett  undermineringsarbete,  hvarom  man  i  utlandet  har 
blott  föga  kännedom  och  som  man  i  själfva  Ryssland  ännu  rätt 
ytligt  bedömer.  Denna  opposition  mot  den  ortodoxa  kyrkan  kan 
sammanfattas  under  ett  enda  namn:  raskol^  sektväsendet,  dissidenterna. 

Om  man  tror,  att  denna  rörelse  är  en  summa  af  företeelser  af 
nyare  data,  så  strider  detta  både  mot  Rysslands  historia  och  mot 
den  ryska  folkkarakteren.  Raskol  är  kanske  lika  gammal  som  den 
r3^ska  statskyrkan  själf,  ty  den  har  sin  rot  i  den  ryske  bondens 
tröghet,  >wis  inertice-i>  —  såväl  i  godt  som  ondt  — ,  och  den  uppen- 
barade sig  först  i  ett  tyst  motstånd  mot  de  förändringar,  som  den 
ortodoxa  kyrkan  själf  ansåg  sig  böra  vidtaga.  Den  ryske  bonden 
är,  likasom  hvarje  annat  lands  bondestånd,  framför  allt  konservativ: 
om  nu  staten  allt  för  hastigt  bedrifver  det  progressiva  arbetet,  kan 
denna  konservatism  blifva  reaktionär;  eller  om  kyrkan  visar  sig 
oförmögen  att    hålla    något    så  när  jämna  steg  med  utveckhngen   i. 


144  DET  RYSKA  PÅFVEDÖMET. 

<let  hela,  kan  denna  konservativa  seghet,  som  ju  också  är  under- 
kastad fram  härdighetens  naturlag,  lätt  få  en  rent  af  revolutionär  an- 
litrykning.  Denna  parallelism,  som  icke  behöfver  innebära  en  mot- 
sägelse, har  sin  förklaringsgrund  i  det  ryska  folkets  dubbla  väsen: 
å  ena  sidan  ett  »sens  commun»,  en  klar,  praktisk  omdömesförmåga, 
och  å  den  andra  sidan  en  naturlig  böjelse  för  det  mystiska,  det 
öfvernaturliga,  hvars  på  hedniska  åskådningssätt  hvilande  grundval 
blifvit  ytterligare  befäst  just  genom  den  grekisk- katolska  kyrkan 
•själf  med  dess  ringa  didaktik  och  litteratur,  men  myckna  känslo- 
retande  och  förnuftsdöfvande  liturgi. 

Härmed  hafva  vi  den  dubbla  riktningen  i  hela  raskol-rörelsen 
gifven.  Å  ena  sidan  en  mystisk  strömning,  som  företrädesvis  slagit 
rötter  i  norra  och  östra  Ryssland  bland  den  isolerade,  med  finska 
hedningar  och  tatarer  uppblandade  befolkningen;  å  andra  sidan  en 
rationalistisk,  som  närmast  funnit  jordmån  i  södra  och  sydvästra 
Ryssland  samt  bland  de  tyska  kolonisterna  vid  Volga  genom  väster- 
ländska inflytanden.  Och  båda  äro  lika  farliga  för  Ryssland,  ehuru 
i  olika  mening:  den  förra  är  kulturfientlig,  nihilistisk  och  vådlig  för 
hela  utvecklingen;  den  senare,  hvilken  skulle  kunna  betecknas  så- 
som en  praktisk  framtidsreligion,  är  farlig  för  det  nuvarande  Ryss- 
land, det  vill  säga  för  den  ortodoxa  kyrkan  och  prästerskapet,  den 
absoluta  staten  och  det  tyranniska  samhällsskicket.  Den  förra  har 
öfvervägande  mörka  sidor  och  måste  anses  såsom  högst  fördärflig 
■och  förkastlig;  den  senare  är  i  allo  beundransvärd  och  innebär  före- 
budet till  den  morgonrodnad,  som  skall  skingra  Rysslands  and- 
liga natt. 

En  framstående  svensk  författare  på  det  frireligiösa  området,  herr 
/.  Stadling,  har  med  rätta  i  sina  skildringar  från  Ryssland  dröjt  vid 
dessa  företeelser,  för  hvilka  han  haft  en  vaken  blick  och  ett  varmt 
hjärta.  Ehuru  syftet  med  denna  bok  ju  icke  är  att  framlägga  resultat 
-af  bokliga  studier,  utan  i  koncentrerad  form  meddela  egna  iaktta- 
gelser, kan  författaren  ej  underlåta  att  några  ögonblick  stanna  vid 
detta  intressanta  ämne,  enär  det  teoretiskt  är  högst  viktigt  för  studiet 
af  den  ryska  folkkarakteren  och  har  praktisk  betydelse  såsom  en  af 


RASKOL-VASENDET,  145 


nycklarna  till  den  ryska  framtidens  stora  gåtor.  Och  det  ryska 
sektväsendet  är  kanske  mer  karakteristiskt  än  något  annat  europeiskt 
lands,  ty  trots  sin  mångfald  har  det  inga  direkta  beröringspunkter 
med  liknande  rörelser  i  utlandet,  utan  är  en  verkligt  rysk  produkt, 
på  samma  gång  som  det  är  äkta  nationelt,  folkligt  genom  sina 
djupa  försänkningar  i  samhällets  breda  lager,  hvilka  oberoende  af 
kejserliga  ukazer,  ekumeniska  möten  och  diplomatiska  skrifverier 
tyst  och  långsamt  skapa  sin  historia,  som  i  längden  väl  ändå 
visar  sig  varaktigast. 

Rent  historiskt  går  raskol  tillbaka  till  slutet  af  medeltiden,  då 
•den  lägre  befolkningen  med  förfäran  såg,  huru  kyrkan  själf  ändrade 
religionens  former  genom  att  revidera  de  liturgiska  böckerna.  Det 
uppstod  tvistighet  och  söndrande  meningsskiljaktighet,  huruvida  till 
-exempel  »halleluja»  skulle  sjungas  tre  eller  två  gånger,  huruvida  man 
vid  procession  skulle  gå  med  eller  mot  solen,  huru  många  fingrar 
skulle  användas  vid  korstecken  och  huru  ordet  Jesus  skulle  skrifvas. 
Man  åkte  sig  väl  att  förlöjliga  dessa  småaktigheter:  dylika  baga- 
teller hafva  stått  på  alla  kyrkomötens  program  och  icke  minst  bi- 
dragit till  de  kristna  statskyrkornas  oförsonliga  splittring!  Öfver- 
hufvud  bör  man  ej  vara  för  hastig  i  sin  förkastelsedom  öfver  det 
officiella  Ryssland,  ty  många  af  dess  missförhållanden  och  abnormiteter 
äro  kanske  mer  en  grad-  än  en  artskillnad  från  det  öfriga  Europas. 
Precis  samma  oegentligheter  finnas  i  det  mest  civiliserade  land 
både  på  det  kyrkhga  och  det  politiskt-sociala  området;  men  de  fram- 
träda där  mindre  bjärt  än  i  Ryssland,  där  institutionerna  antingen 
stelnat  i  onatur  eller  i  sina  konsekvenser  dragits  i  det  absurda  med 
ytterst  skarpa  samhällskontraster. 

Den  i  början  dogmatisk-rituella  rörelsen  fick  dock  snart  nog  en 
genomgripande  politisk  karakter,  i  det  att  det  dåvarande  adelsväldet, 
hojarerna^  begagnade  sig  af  massans  okunniga  enfald  och  fromma 
konservatism  för  att  bekämpa  kronan.  Den  revolution,  hvarigenom 
tsar  Peter  krossade  Rysslands  janitscharer  och  lade  makten  i  den  oan- 
svarige regentens  hand  —  i  själfva  verket  vändpunkten  i  Rysslands 
historia  — ,  tycktes  visserligen  kväfva  denna  konservativa  opposition, 

Slavia.  lo 


Ué 


DET  RYSKA  PÅFVEDÖMET. 


men  vardt  i  stället  blott  ett  medel  för  rörelsens  spridning  och  orga- 
nisering. De  af  staten  förföljda  eller  landsförvisade  bildade  i  af- 
lägsna   landsändar   små    kommunistiska   samhällen,  som  äfven  rent 

politiskt  måste  hin- 


Kyrka  för  gammaltroende. 


dra  det  ryska  en- 
hetsverket. Bland 
dessa  dissidenter 
märktes  särskildt 
de  gammaltroende, 
starovjery,  som  S2ig<y 
själfve  antikrist  i 
tsaren,  h vilken  var 
så  gudlös,  att  han 
lät  raka  sig,  drack 
brännvin  med  ty- 
skar, rökte  »djäf- 
vulsört»  ur  en  pipa 
—  andra  otäckheter 
att  förtiga. 

Så  länge  dessa 
gammaltroende 
höllo  sig  afsöndra- 
de  på  obetydliga 
orter,  voro  de  jäm- 
förelsevis oskadliga 
för  staten  och  kyr- 
kan i  det  hela. 
Men  en  del  af  dem, 
som  under  lands- 
flykten fattat  behag 
i  det  rörliga  lifvet, 
togo  detta  kring- 
strö fvande  lif  yr- 
kesmässigt och  bil- 


RASKOL-VASENDET. 


147 


dade  den  märkliga  sekten  »bjeguntsy»  (»löpare»).  Då  de  ej  hade 
en  varaktig  stad,  undandrogo  de  sig  skatte-  och  militärskyldigheten 
till  förfång  för  staten,  och  enär  gifvetvis  många  äfventyrare  och  för 
detta  brottslingar  sällade  sig  till  dessa  religiösa  nomader,  fick  sekten  ett 

radikalt      element, 

som  efterhand 
tryckte  sin  anar- 
kistiska stämpel 
på  det  hela.  I 
själfva  verket  ställ- 
de de  sig  utom 
samhället,,  betrak- 
tade tsaren  såsom 
antikrist  och  kyr- 
kan såsom  skökan, 
och  då  de  icke  ens 
tolererade  den  äk- 
tenskapliga formen 
för  samlif,  öppna- 
des härigenom  en 
vid  port  för  själfs- 
våld  och  osedlig- 
het. 

En  drifijäder 
för  hela  den  my- 
stiska, frireligiösa 
rörelsen  i  Ryssland 
är  utan  tvifvel 
ändligt  högmod  i  för- 
ening   med  okun- 


Gammal  rysk  bykyrka. 


nighet,     dådlöshet 

och  de  omgifvande 

tvångsförhållandena.     Själfva  ansågo  de  sig  vara    »Guds  söner»  och 

»Kristi  likar»,  och  i  sin  opposition  mot  en  rå,  okunnig  och  despotisk 


148  DET  RYSKA  PÅFVEDÖMET. 


kyrka  gingo  de  själfva  till  svåra  öfverdrifter  genom  en  vidrig  mystik, 
en  hejdlös,  intolerant  fanatism  och  ett  onaturligt  tvång,  som  icke 
ens  skonade  de  närmaste.  Liksom  den  Kievska  Grottekyrkans 
grundare,  pålade  de  sig  själfmant  asketiska  försakelser  och  plågor, 
men  de  isolerade  sig  ej  i  celler,  utan  bildade  hemliga  ordenssamfund, 
hvilkas  dunkla  gärningar  af  ryktet  än  mer  vanställdes.  Samma 
gemenskapsanda  finnes  ju  till  exempel  hos  de  mohammedanska  der- 
vischerna,  hvilka  dock  från  sina  möten  strängt  utesluta  allt  kvinnokön. 
Här  åter  taga  kvinnorna  del  i  de  vanvettiga  ceremonierna,  hvilket 
har  till  följd  att  dessa  gisslingar  och  ursinniga  danser  uppreta  dem 
till  de  vildaste  könsutsväfningar. 

Något  för  dessa  fantaster  gemensamt  är  ofta  tron  på  världens 
undergång  och  det  »tusenåriga»  himmelriket,  för  hvilket  de  vilja 
förbereda  sig  eller  hvars  tillkomst  de  söka  påskynda  genom  de 
gräsligaste  medel.  Här  må  blott  erinras  om  skoptserna  (stymparna), 
hvilka  vunnit  större  utbredning  än  man  någonsin  kunde  tro  och 
hvilkas  vansinne  skulle  anses  otvifvelaktigt,  därest  det  ej  faktiskt 
befunnits,  att  många  af  dessa  lemlästare  äro  praktiska,  stundom  rätt 
burgna  affärsmän.  Till  deras  kategori  höra  ock  närmast  stryparna, 
själfhungrarna,  de  stumma  och  de  Jwrsfästa.  Korteligen:  det  finnes 
intet  onaturligt  våldförande  mot  sig  själf  som  ej  begås  af  dem  i  re- 
ligionens och  Guds  namn,  och  man  skulle  tro,  att  uppgifterna  härom 
vore  sensationella  tidningsnotiser  utan  grund,  om  ej  dessa  sekters 
existens  bevisats  genom  många  rättegångar  i  Ryssland.  Hos  somliga 
af  dessa  själfmartyrer  måste  man  beundra  det  fysiska  hjältemodet 
och  principfastheten;  många  höra  dock  uppenbart  hemma  i  dårhuset, 
och    andra   äro    väl  beklagansvärda  offer  för  samvetslösa  bedragare. 

I  så  mycket  fördelaktigare  dager  framträda  däremot  de  praktisk- 
rationalistiska dissidenterna,  hvilka  i  återgång  till  natur  och  sundt 
förnuft  lägga  hufvudvikt  på  den  praktiska  moralen  och  det  sedliga 
lifvets  fullkomnande.  Ju  hänsynslösare  den  grekiska  kyrkan  vardt  i 
sin  sträfvan,  dess  radikalare  blefvö  äfven  de  i  sin,  och  äfven  de  äro 
mer  eller  mindre  anarkistiskt  anlagda,  ehuru  de  i  sin  fredskärlek  äro 
kloka    nog   att  betrakta  staten  såsom  ett  nödvändigt  ondt  —  om  ej 


>  Il 


RASKOL-VASENDET. 


149 


för  annat  så  för  att  från  samhället  afvärja  ett  ännu  större  ondt.  I 
kampen  mot  bigotteriet  och  bokstafsdyrkan  framträda  särskildt  ducho- 
bory,  den  helige  andes  förnekar e,  hvilka  förkastade  alla  yttre  ceremonier, 
uppfattade  treenigheten  såsom  en  symbol  af  minne,  förnuft  och 
vilja  samt  i  absolut  jämnlikhet  sökte  skapa  ett  kärlekens  himmel- 
rike på  jorden.  Oppositionen  mot  det  ryska  prästerskapets  drycken- 
skap och  okunnighet  föddt  molokanernas  sekt,  som  vågade  förtära 
mjölk  under  fastan,  men  iakttogo  obrottslig  nykterhet  och  återhåll- 
samhet äfven  i  fråga  om  rökning.  Deras  motsvarighet  bland  Ryss- 
lands protestanter  äro  de  bekanta  stundisterna,  hvilka  genom  nykter- 
het, frireligiös  bildning  och  god  hygienisk  uppfostran  intaga  en 
hedersplats  i  Rysslands  ännu  oskrifna  kulturhistoria. 

I  en  by  nära  Moskva  hade  en  pop  för  en  begrafning  fordrat 
50  kopek.  Som  den  fattige  bonden  ej  kunde  lämna  mer  än  30 
kopek,  företog  han  sig  att  själf 
begrafva  sitt  barn,  och  då 
popen  åter  infann  sig  för  barn- 
dop, tog  den  oförfärade  bonden 
fram  evangeliet  och  visade, 
att  Kristus  först  såsom  full- 
vuxen låtit  döpa  sig.  Han  ville 
ej  bilda  någon  ny  sekt,  utan 
blott  lära  människorna  att  vara 
sanna  kristna  i  människokär- 
lek. Han  trodde  hvarken  på 
änglar  eller  djäflar  och  sökte 
ej  bilda  sig  någon  föreställ- 
ning om  lifvet  efter  detta. 
Denna  bonde  hette  Vasili 
Sjutajev,  och  det  var  han  som 
med  sin  oegennyttiga  och 
praktiska  urkristendom  haft 
ett  så  väsentligt  personligt  in- 
flytande på  Lev  Tolstoj. 


Lev  Tolstoj. 
Efter  porträtt  af  Kramskoj  i  Tretjakov-galleriet. 


150  DET  RYSKA  PÅFVEDÖMET. 


Lev  Tolstoj  är  i  den  ryska  litteratur-  och  kulturhistorien  det 
mest  storartade  inbegreppet  af  allt,  som  sammanfattas  i  raslzol.  Hos 
författaren  af  »Kreuzersonaten»  spåra  vi  något  af  mystikernas  ona- 
turliga asketism;  med  duchoborerna  har  han  gemensamt  en  förnufts- 
tro på  kristlig,  fredlig  grund ;  med  de  gammaltroende  öfverensstäm- 
mer  han  i  sina  anarkistiska  samhällsteorier;  i  Hkhet  med  molokaner 
och  stundister  omfattar  han  lifligt  nykterhetssaken,  som  han  tillämpar 
äfven  i  fråga  om  mat  (genom  måttlig,  vegetarisk  föda),  och  af  Sjutajev 
har  han  lärt  sig  den  praktiska  filantropien.  Tolstoj  är  den  störste 
af  Rysslands  raskolniker,  men  därför  ock  den  farligaste,  och  ur 
statsbevarande  rysk  synpunkt  har  väl  ingen  förtjänt  galgen  mer  än 
den  ädle  människovännen  på  Jasnaja  Poljana.  Att  regeringen  icke 
ens  krökt  ett  hår  på  hans  hufvud,  beror  väl  dels  på  det  afgjordt 
fredliga  och  opolitiska  i  Tolstojs  verksamhet,  dels  ock  på  hans 
litterära  namn  och  socialekonomiska  ställning  —  den  allmänna 
opinionen  och  hänsynen  till  utlandets  dom  äro  faktorer,  hvarmed 
äfven  Ryssland  numera  måste  räkna.  Kanske  kommer  det  sig  också 
till  en  del  af  censurens  kortsynthet  och  dumhet?  De  lärda  herrarna 
i  Moskva  inse  kanske  icke,  att  författaren  af  »Hvari  min  tro  hestår-» 
och  »Hvad  är  att  göra?»,  denne  fredsfantasi,  hvilken  »ej  står  det 
onda  emot»  och  behandlar  alla  människor  som  bröder,  i  själfva 
verket  är  Rysslands  allra  farligaste  nihilist,  hvars  blotta  namn  är  en 
spik  i  den  kista,  som  småningom  timras  för  att  mottaga  ett  lik. 

Den  beundransvärda  segheten  hos  de  under  århundraden  för- 
följda och  på  alla  sätt  förtryckta  raskolnikerna  erbjuder  den  bästa 
garantien  för  en  ljusnande  framtid.  Och  ehuru  rationalisterna  till 
antal  kunna  synas  försvinnande  gent  emot  den  stora  massan  af  det 
okunniga  folket,  spela  de  dock  genom  sin  ekonomiska  dughghet  en 
roll  i  den  stora  sociala  frågan.  De  hafva  lärt  sig  tålamodets  konst, 
och  ju  mer  de  verka  genom  praktiska  reformer,  dess  mer  skola  de 
lära  bönderna,  att  bekännelsefrågorna  icke  äro  ett  folks  enda  ideal. 
Emellertid  lärer  nog  Volga  hinna  gjuta  ännu  mycket  vatten  i  det 
Kaspiska  hafvets  omättliga  svalg,  innan  den  ofvannämnda  kistan  är 
färdigtimrad.     Och  den  ryska  kyrkan  är,,  långt  ifrån  att  vara  ett  lik. 


RASKOL-VASENDET. 


en  trots  all  förstelning  ännu  lefvande  makt,  som  besitter  en  fruktans- 
i/ärd  myndighet  just  genom  sitt  sinnrika  förbund  med  den  världsliga 
makten.  Denna  förening  af  världslig  och  andlig  makt  samman- 
faller icke  blott  i  tsarens  person,  utan  ock  i  chefen  för  hans  hög- 
heliga dirigerande  sy- 
nod, hvilken  enligt 
de  ryska  statuterna 
skall  vara  en  lekman. 
Och  i  den  nuvarande 
öfverprokuratorn  här 
ryska  statskyrkan  haft 
■sitt  bästa  stöd:  han 
heter  Konstantin  Pe- 
trovitj  Pobjedonostsev. 


Då  man  nämner 
detta  namn  såsom  in- 
begreppet af  statsky rk- 
lig  intolerans  och  re- 
aktionär klerikalism  i 
äktrysk  anda,  tänker 
sig  mången  säkerligen 
Pobjedonostsev  såsom 
■en  mumieartad  öfver- 
stepräst,  prydd  med 
•det  ryska  påfvedömets 
alla  insignier.  Långt  därifrån !  Herr  Pobjedonostsev  står  visserligen 
i  8o-talet,  men  hans  yttre  har  alls  intet  prästerligt,  och  han  är  ju 
icke  ens  prästvigd.  En  mager,  slätrakad  gammal  herre  med  brillor 
på  den  spetsiga  näsan  och  med  ett  pedantiskt,  men  på  samma  gång 
A^ärldsvant  ämbetsmannasätt,  gör  den  mycket  heliga  synodens  chef 
samma    solida,    men   torra  intryck  som  en  preussisk  kultusminister 


Pobjedonostsev. 


152  DET  RYSKA  PÅFVEDÖMET. 

eller  —  h varför  icke?  —  en  svensk  ecklesiastikminister,  hvars  verkliga 
kollega  han  ju  ock  är. 

Hvaruti  ligger  då  hemligheten  af  herr  Pobjedonostsevs  ofant- 
liga betydelse?  Först  och  främst  beror  det  på  hans  personliga 
egenskaper:  han  är  vaksam  och  sträng  i  sin  plikttrogna  tjänst,  är 
likgiltig  för  yttre  ärebetygelser  och  förstår  att  imponera,  vare  sig 
det  gäller  en  botfärd  till  ett  kloster  eller  en  galant  konversation 
med  damer  eller  en  vetenskaplig  dispyt.  Dessutom  är  hans  person- 
liga Hf  fullt  oförvitligt  —  något  som  man  näppeligen  kunde  säga 
om  hans  ekonomiskt  vinningslystne  själsfrände  Katkov,  salig  i  åmin- 
nelse, eller  om  hans  svärfar  Engelhart,  hvilken  såsom  hög  tull- 
tjänsteman i  Kronstadt  invecklades  i  en  tråkig  försnillningsprocess,, 
som  dock  efterhand  begrafdes  i  det  ryska  justitieministeriets  dam- 
miga arkiv. 

Härtill  kommer  hans  statsrättsliga  bildning  såsom  för  detta 
universitetsprofessor.  Pobjedonostsev  är,  som  sagdt,  icke  teologi 
ehuru  han  besitter  stor  beläsenhet  äfven  i  den  dogmatiska  littera- 
turen —  han  är  jurist  och  anses  helt  enkelt  såsom  en  af  Rysslands 
bästa  fackmän  och  kännare  af  det  ryska  lagverket.  Då  härtill  komma 
en  järnhård  konsekvens  och  en  personlig  kraft,  som  ej  vill  veta  af 
motstånd,  samt  en  solistisk,  ensidig  reflexionsfanatism,  som  står  i 
jämnhöjd  med  Katkovs  mästerskap  att  göra  den  tyska  hegelianismen 
till  ett  argument  för  moskovitisk  reaktion  af  gråaste  art,  kan  man 
förstå  hvad  denna  juridiska  färdighet  skall  kunna  vara  kyrkan  till 
gagn  i  dess  politiska  segerkamp.  Pobjedonostsev  är  den  ryska  kyr- 
kans Nikolai  I,  men  lyckligare  än  denne,  ty  han  skall  aldrig  hinna 
upplefva  ett  Sevastopol,  och  han  är  så  mycket  farligare,  som  han 
är  nog  modern  att  icke  rata  de  moderna  bildningsmedlen,  till  exem- 
pel pressen,  men  använder  dem  i  bildningsfientligt  syfte  genom  sitt 
maktspråk  och  sin  sofistiska  bevisföring.  Många  kloster  och  få 
skolor  —  se  där  hans  mål,  och  med  allt  detta  kan  han  med  samma 
tvärsäkerhet  som  Katkov  försäkra,  att  han  icke  är  en  fiende  af 
religionsfrihet.  Han  glömmer  därvid  dock  bort  tillägget,  att  denna 
religionsfrihet  omfattar  endast  den  rena  lärans  bekännare. 


^^^^^^^        HERR  POBJEDONOSTSEV.  155 

Men  utan  en  lycklig  tillfällighet  skulle  hans  inflytande  näppe- 
ligen blifvit  så  stort.  Han  kallades  år  1865  att  undervisa  tron- 
följaren i  rysk  statsrätt  och  förstod  att  vinna  sin  storfurstlige  elevs 
oinskränkta  förtroende  genom  sitt  nitiska  allvar  och  sin  strängt 
vetenskapliga  systematisering  samt  framför  allt  genom  den  för  en 
personligt  hederlig,  men  intellektuelt  inskränkt  tronföljare  smickrande 
fundamentaldogmen  om  den  ortodoxa  absolutismen,  grundad  af 
Guds  nåde  och  historiskt  styrkt  såsom  den  enda  möjliga  regimen 
för  Ryssland. 

Dessa  läror  buro  frukt  i  den  lojale  lärjungens  hjärna,  och  då 
denne  såsom  Alexander  III  besteg  romanovska  tronen,  visade  han 
sig  icke  otacksam  mot  sin  forne  lärare.  Redan  1880  blef  Pobjedo- 
nostsev  såsom  den  heliga  synodens  öfverprokurator  Rysslands  fak- 
tiske  kultusminister,  i  hvars  hand  undervisningsministern  är  blott 
ett  verktyg,  med  säte  och  stämma  i  ministerkommittéen  och  riks- 
rådet, och  till  god  del  under  hans  inflytande  sönderref  Alexander  III 
det  konstitutionsmanifest,  för  hvilket  den  duglige,  men  hänsynslöse 
uppkomlingen  Loris  Melikov  redan  vunnit  den  mördade  företrädaren. 
Såsom  synodens  chef  fungerar  han  omedelbart  under  kejsaren  med 
stor  fullmakt,  utöfvar  direkt  kontroll  öfver  lärda  samfund  och  semi- 
narier och  kan  sätta  sitt  veto  mot  synodens  öfriga  medlemmar, 
hvilka  äro:  metropoliten  af  Novgorod,  Petersburg  och  Finland, 
metropoliten  af  Kiev  och  Galizien,  metropoliten  af  Moskva  och 
Kolomna,  exarchen  af  Grusien  och  ärkebiskopen  af  Cholm  och 
Warschau,  adjungerade  af  tre  högre  andlige. 

Och  Pobjedonostsev  kan  med  godt  samvete  blicka  tillbaka  på 
ett  synnerligt  framgångsrikt  arbete  i  den  allena-saliggörande  kyrkans 
tjänst:  han  har  kraftigt  motverkat  katolicismen  i  Polen  och  Lill- 
ryssland,  han  har  låtit  byggandet  af  icke-ortodoxa  kyrkor  bli  bero- 
ende af  den  ortodoxe  biskopens  samtycke,  han  har  återinfört  det 
ortodoxa  doptvånget  af  blandade  äktenskap  i  Östersjöprovinserna, 
han  har  förbjudit  den  utländska  missionsverksamheten  i  Ryssland, 
och   han  har  fört  ett  utrotningskrig  mot  judar  och  sekter.    Han  bär 


154 


DET  RYSKA  PÅFVEDÖMET. 


sålunda  ej  sitt  namn  förgäfves:  Pobjedonostsev  betyder  detsamma  som 
det  grekiska  Nikeforos  —  segerbringaren. 


Jag  erinrar  mig  en  episod,  som  timade  i  byn  Taraskova,  då 
pilgrimerna  från  Moskva  vallfärdade  till  Sergievska  klostret.  En 
gammal  gumma  vände  sig  till  ett  bondfolk  och  bad  att  få  tillbringa 
natten  på  dess  gård.  Det  skulle  hon  också  få  —  för  15  kopek. 
Då  hon  förklarade,  att  hon  ej  ägde  mer  än  fem  kopek  och  tog 
fram  kopparslanten,  inföll  värden: 

»Fram  med  pengar  bara!  Gå  att  bedja  Gud  och  inte  ha 
pengar!» 

»Kristus  är  mitt  vittne,  att  jag  ej  har  mer!»  bedyrade  gumman. 

»Kan  inte  hjälpas.  Fi  ha  väntat  på  den  här  dagen  i  fem  hun- 
dra år!» 

Det  ligger  en  ohygglig  sanning  och  en  fruktansvärd  ironi  i 
denna  dråpliga  replik.  Hela  den  ryska  hierarkien  har  under  rast- 
löst förstelningsarbete  väntat  ett  hälft  årtusende,  och  den  har  ej 
väntat  förgäfves. 


Eysk  munk  vid  skrifbordet. 
Efter  en  gammal  rysk  handskrift. 


MOCKOBCKm  B^BJIOMOCTH 


J^  129 


liOCKPECEIII.K 

—■äfJoih^äö 


m 

f2    M  A  >I 


Moskovskija  Vjedomosti. 


SJETTE  KAPITLET. 

Mörkrets  makt. 


Censuren  och  pressen.  —  Nihilismen, 
världen. 


Till  Sibirien!  —  Ur  den  ryska  förbrytar- 


S  enlighet  med  den  ofantliga  utsträckningen  i  rummet  få  för- 
hållandena i  Ryssland  större  dimensioner  än  annorstädes  och 
böra  därför  kanske  mätas  efter  annan  måttstock.  Ryssland  nöjer 
sig  ej  gärna  med  halfheter,  utan  vill  ta  steget  fullt  ut  —  vare  sig 
•det  gäller  att  genom  kyrkligt  och  världsligt  maktspråk  rotfasta  det 
gamla  systemet,  eller  då  det  å  andra  sidan  är  fråga  om  att  genom 
moderna,  radikala  reformer  eller  förtviflade  kraftåtgärder  bana  väg 
för  nya  idéer.  Den  »breda  naturen»  söker  ta  ut  sin  rätt,  och  hvad 
som  än  företages  så  i  ondt  som  godt,  i  reaktionärt  eller  progressivt 
syfte  —  ofta  blir  resultatet  något  ovanligt,  något  säreget. 

Tyvärr  hafva  förhållandena  hittills  legat  och  ligga  fortfarande 
så,  att  detta  resultat  egentligen  spåras  i  det  negativa,  i  den  reaktio- 
nära riktningen.  På  sin  höjd  kunna  de  goda  ansatserna  i  utveck- 
lingen märkas  i  ett  visst  segt  motstånd  mot  de  styrandes  åtgärder, 
i  den  ryska  bondens  medfödda  misstro  mot  byråkratien  —  en 
misstro  som  ingalunda  är  obefogad!  —  samt  i  en  orubblig,  till 
öfvermod  gränsande  tro  på  Rysslands  framtid  och  på  dess  »världs- 
historiska mission»,  som  uppenbarar  sig  dels  i  ett  för  den  mänskliga 
kulturen    ingalunda    betydelselöst    framträngande  i  Asien,  dels  i  en 


156 


MÖRKRETS  MAKT. 


europeisk  panslavism,  som  vid  sidan  af  ihåliga  fraser  och  egennyttiga 
annekteringsmotiv  innehåller  äfven  en  ideell  kärna,  som  redan  burit 
frukter  i  de  väst-  och  sydslaviska  folkens  berättigade  själfständighets- 
sträfvanden.  Men  af  den  opposition,  den  entusiasm,  som  fanns 
både  på  40-  och  60-talen,  skönjes  intet  hos  den  nuvarande  genera- 
tionen. Den  sköna  litteraturen  är  mestadels  svag,  sjuklig,  ointressant, 
och  pressen  i  Ryssland  kan  gifvetvis  ej  ha  samma  betydelse  för 
samhället  som  i  andra  civiliserade  länder. 

Men  härmed  vare  ingalunda  sagdt,  att  den  ryska  pressen  är 
betydelselös.  Fastmer  är  dess  roll  vida  större  än  man  i  utlandet 
plägar  föreställa  sig,  ty  äfven  i  Ryssland  är  dock  den  offentliga 
meningen  nu  mera  en  sak,  hvarmed  regeringen  måste  räkna,  och 
folkets  tysta  dom  hör  äfven  här  till  dessa  »imponderabiHer», 
som   tynga    politikens  vågskål.  .,  Här  behöfver  ju  blott  erinras  om, 

hvilket  oerhördt  inflytan- 
de Alexander  Herzen  med 
sin  »Kolokol»  i  London  ut- 
öfvade  på  den  liberala  po- 
litik, som  vardt  det  ödesdigra 
Krimkrigets  hälsosamma 
frukt;  och  då  det  olycksaliga 
polska  upproret  bröt  Her- 
zens  trollmakt  och  i  natio- 
nalkänslans och  patentpa- 
triotismens namn  öppnade 
porten  för  en  hänsynslös 
moskovitisk  reaktion,  var 
det  åter  en  tidningsman, 
som,  utrustad  med  vida 
mindre  bildning  och  talang 
än  Herzen,  men  med  vida 
större  politisk  klokhet  och 
energi,  dikterade  Rysslands 
Katkov.  ^oYilik  under  en  lång  följd 


'^^" 

H 

1^'V  

^Pl  ir 

'^'  '^m^^Hfi 

w^ 

m 

jfc^nH 

i  1 

åm.:  ^ 

""^ 

^'^^1 

^ 

^ 

■■■HHj^   J^Jg^'- 

W^ 

CENSUREN  OCH  PRESSEN. 


157 


af  år  och  med  Pobjedonostsevs  nåde  till-  och  afsatte  ministrar.  Denne 
redaktör  hette  Katkov  och  tidningen  —    »Moskovskija   Vjedomosth. 

Men  den  landtliga  okunnigheten  och  det  stränga  censurrege- 
mentet  vålla,  att  den  ryska  pressen  ej  kan  få  en  så  omfattande 
betydelse.  Den  ringa  spridningen  —  en  tidningsupplaga  af  30,000 
€x.  anses  såsom  något  ovanligt  mycket  i  ett  land  med  100  millioner 
invånare,  t.  ex.  »Novoje  Fremja»  {•i>Nya  tiden»)  —  och   de  dyra  pri- 


:stM 


JiTnA 


,  I»».  (Kl»)  AMTCTå  MM  tOSJi: 


"Novoje  Vremja"  ("Nya  tiden"). 


serna  äro  tvenne  växelverkande  faktorer,  som  gifva  pressen  en  aristo- 
kratisk, en  »öfverklass» -karakter,  och  enär  landsorten  med  dess 
få  storstäder  står  under  den  guvernementala  styrelsens  absoluta  god- 
tycke och  i  kyrkans  våld,  äro  landsortstidningarna  både  få  och 
tarfliga.  Af  Rysslands  500  periodiska  tryckskrifter  kommer  sålunda 
det  största  flertalet  på  de  båda  hufvudstäderna,  hvilkas  tidningar 
sålunda  få  en  stark  prägel  af  n^.fblad  på  bekostnad  af  den  lokala 
karakteren. 

Om  den  ryska  censurens  stränghet  och  öfver-  eller  missgrepp 
kan  det  vara  öfverflödigt  att  orda.  Vare  det  nog  sagdt,  att  det  finns 
ingen  mänsklig  dumhet  som  icke  tagit  sig  uttryck  genom  den  ryska 
•censurens  röda  penna  eller  nattsvart  gapat  fram  i  öfversvärtandets 
»kaviar»,  och  alla  kostliga  historier,  som  cirkulera  om  ryska  cen- 
suren, hafva  i  verkligheten  öfverträffat  den  mest  karrikerande  fantasi. 
För  öfrigt  har  det  bildade  Europa  äfven  härvidlag  ej  allt  för  godt 
samvete  för  att  kunna  sätta  sig  till  doms  öfver  den  ryska  tryck- 
friheten. Om  man  i  tyska  pressen  gör  sig  lustig  öfver  att  Ryss- 
land af  fruktan  för  »samhällsupplösning»  förbjudit  t.  ex.  uppfö- 
randet af  operan  »Wilhelm  Tell»  eller  pubHcerandet  af  en  veten- 
skaplig afhandling  om  »argon»,  enär  »det  nya  ämnet  icke  var 
undersökt  af  polisen»,  så  får  man  dock  ej  glömma,  att  Wien  ä  la 
fin  du  siécle  förbjöd  offentligt  föredrag  öfver  Röntgens  strålar,  äfven- 


158  MÖRKRETS  MAKT. 


ledes  just  därför  att  denna  upptäckt  icke  officielt  godkänts,  eller  att 
Preussens  polis  under  Wilhelm  II:s  nitiska  regering  förbjudit  teater- 
stycken, i  hvilka  till  och  med  en  rysk  censurkommittés  mikroskop 
ej  skulle  kunnat  upptäcka  något  vådligt.  Det  är  löjligt,  då  en  rysk 
censor,  såsom  faktiskt  skett,  förbjudit  en  tidningsnotis  om  —  väder- 
lekens föränderlighet,  enär  han  misstänkte,  att  det  politiska  barometer- 
ståndet därmed  afsågs;  men  det  är  sorgligt,  då  en  tysk  polisman 
upplöser  ett  möte,  endast  därför  att  talaren  användt  det  obegripliga 
och  därför  misstänkta  ordet  tema!  Det  är  komiskt,  då  i  det  bar- 
bariska Ryssland  en  hel  tidskriftsupplaga  makulerats,  blott  och  bart 
därför  att  epitetet  »kejserliga  >->  råkat  utelämnas  framför  or å^x.  majestät ; 
men  det  är  tragiskt,  när  i  det  högt  upplysta  Tyskland  ett  i  otill- 
räkneligt  tillstånd  uttäladr  ord  kastar  massor  af  medborgare  i  under- 
sökningshäkte för  majestätsförbrytelse!  Det  är  en  både  angenäm 
och  nyttig  sysselsättning  att  slunga  sten  på  falska  profeter  och 
tyranner;  men  man  bör  då  själf  icke  placera  sig  i  ett  glasskåp. 

För  resten  är  den  ryska  censorn  en  Mefistofeles,  som  vill  det 
onda  och  dock  måste  gå  det  godas  ärenden.  Hans  godtyckhga 
inkonsekvenser  kunna  icke  behålla  systemets  snörräta  linie;  hans 
ringa  bildning  eller  godmodiga  enfald  mäktar  icke  uppspåra  alla 
försåtliga  ställen  i  en  bok,  och  understundom  gör  han  —  helst  efter 
en  god  middag  eller  vid  brännvinsflaskan  —  detsamma  som  den 
gode  Homer:  han  sofver.  Och  all  vaksamhet  skulle  ej  kunna  hindra, 
att  tusentals  förbjudna  skrifter  sprida  sig  öfver  landet  —  det  må 
gälla  nihilistiska  flygblad  eller  dessa  lättfärdiga  poem,  som  med  och 
utan  rätt  bära  en  Pusjkins  namn  på  titelbladet.  Ju  mer  de  för- 
bjudas, dess  mer  reta  de  aptiten,  särskildt  hos  ungdomen,  och  de 
ryska  boktryckerierna  i  London,  Schweiz,  Berlin  och  Leipzig  hafva 
ej  skäl  att  klaga  öfver  marknaden. 

Dessutom  har  censurens  brutala  stränghet  det  goda  med  sig 
att  till  det  yttersta  skärpa  den  ryske  skriftställarens  publicistiska  fint- 
lighet  och  färdighet.  Mer  eller  mindre  hindrad  att  uttala  sig  om 
Rysslands  inre  politik,  kan  han  så  mycket  lifligare  sysselsätta  sig 
med    utlandets,  och  i  den  skarpa  kritik,  hvarmed  Petersburgs  press 


NIHILISMEN. 


1 59 


bedömer  ett  tal  af  Salisbury  eller  ett  riksdagsbeslut  i  Wien,  bör 
man  icke  blott  se  ett  uttryck  af  rysk  chauvinism  och  moskovitiskt 
öfversitteri,  utan  kanske  snarare  en  säkerhetsventil  för  det  inhemska 
missnöjet  samt  ett  indirekt  påpekande  af  motsvarande  förhållanden 
i  Ryssland  eller  af  deras  beklagliga  frånvaro.  Då  en  rysk  tidning 
mindre  får  sysselsätta  sig  med  fakta  än  med  teorier,  får  den  en  viss 
värdig  stilistisk  hållning  och  en  ganska  gedigen  spaltfyllnad  icke 
utan  en  akademisk  anstrykning  —  en  tyngd  som  gör  ett  behagligt 
afbrott  mot  den  kontinentala  »kultur»-pressens  moderna,  konkurrens- 
sjuka tendens  att  koncentrera  sin  andliga  kraft  på  —  pikanta  rubriker 
och  sensationella  nyheter  »för  dagen»  samt,  i  bästa  fall,  underhaltiga 
novelletter  i  den  där  bekanta  »lördags»-genren.  Den  ryska  pressens 
tyngdpunkt  har  man  också  att  söka  i  tidskriftslitteraturen,  som  relativt, 
d.  v.  s.  i  förhållande  till  landets  andliga  genomsnittsnivå,  är  världens 
främsta  och  äfven  absolut  kan  mäta  sig  med  de  brittiska  reviewerna 
både  i  innehåll  och  omfång,  men  är  öfverlägsen  den  tyska.  Det 
är  ett  stort  fält  för  etnografiska,  sociala,  ekonomiska  och  ästetiska 
undersökningar  i  dessa  digra  »Vjestniki»,  som  i  upplagor  af  ända  till 
10,000  ex.  söka  sina  läsare  bland  hela  Rysslands  och  den  slaviska 
världens  »intelligens».  Och  äfven  den  ryska  historien  såsom  veten- 
skap kan  här  ypperligt  odlas.  Historien  kan  till  en  tid  kufvas  af 
våldets  vapen  eller  vanställas  af  fala  skribenter;  men  kväfvas  kan  den 
icke.  Det  förflutnas  orättfärdiga  handlingar  komma  dock  i  dagen, 
och  nu  mera  ligger  Rysslands  historia  ända  fram  till  detta  århundrade 
tillgänglig  för  oflentligheten  såsom  en  uppslagen  bok,  om  blott  de 
ryska  historieforskarna  litet  flitigare  ville  gräfva  i  klostrens  och  stats- 
arkivens gömmor. 


Hvad  som  förut  yttrats  om  den  ryska  sekterismen,  har  till 
största  delen  sin  tillämpning  på  nihilismen:  härflytande  ur  samma 
källa,  missnöje  med  det  bestående  och  opposition  mot  auktoriteten, 


léo  MÖRKRETS  MAKT 


äro  de  blott  olika  sidor  af  i  grunden  en  och  samma  sak;  de  yttra 
sig  i  analoga  former  och  äro  båda  för  närvarande  lika  vanmäktiga. 

Men  det  är  dock  den  väsentliga  skillnaden,  att  under  det  den 
kyrkliga  oppositionen  sått  ett  frö,  som  ej  kan  utrotas  och  som  med 
tiden  måste  bära  frukt,  ser  det  nästan  ut  som  om  den  politiska 
radikalismen  varit  alldeles  utan  positiv  betydelse  för  den  sociala 
utvecklingen  i  Ryssland.  Och  detta  är  i  själfva  verket  ej  öfver- 
raskande:  för  att  verkliga  reformer  på  det  politiska  området  skola 
vara  möjliga,  måste  den  frireligiösa  rörelsen  hafva  utfört  ett  för- 
beredande bildnings-  och  upplysningsarbete,  som  skingrar  det  andliga 
mörkret  och  gör  den  stora  massan  mottaglig  för  nya  sociala  idéer. 
Men  detta  har,  i  stort  sedt,  den  s.  k.  nihilismen  icke  gjort,  och  äfven 
i  detta  hänseende  bär  den  ej  förgäfves  det  namn,  som  genom 
Turgenjevs  »Fäder  och  söner»  vunnit  burskap,  innebärande  ett 
negerande  af  allt  häfdvunnet,  ett  nihil  (intet),  hvaraf  ju  intet  kan  blifva. 

Termen  nihilist,  som  för  öfrigt  aldrig  fått  litterärt  erkännande 
i  Ryssland  —  hvarken  af  motståndare  eller  af  anhängare,  är  ännu 
mer  sväfvande  och  obestämbar  än  uttrycket  socialist  i  västerlandet, 
ty  detta  namns  bärare  hafva  aldrig  organiserat  sig  till  ett  verkligt 
parti  med  positivt  program,  och  man  har  under  nihilismens  kategori 
hänfört  hela  den  intelligenta  oppositionen  öfverhufvud  —  från 
moderat,  konstitutionell  liberalism  till  den  blodrödaste  terrorism. 
En  utredning  af  »nihilismens»  historia  är  för  närvarande  ej  tänkbar, 
och,  fattad  i  vidsträcktaste  mening,  blefve  den  ungefär  liktydig  med 
Rysslands  inre  historia  under  hela  detta  århundrade. 

Men  vill  man  lära  känna  nihilismen  såsom  en  viss  kultur- 
strömning, såsom  en  litterär,  hälft  vetenskaplig  »skola»,  kan  man 
utan  tvekan  peka  på  en  man,  hvars  namn  för  den  ryska  akademiska 
ungdomen  har  samma  profetiska  klang,  som  Karl  Marx  äger  för  den 
tyska  arbetarvärlden  —  han  heter  Tjernysjevski.  Och  det  är  samma 
förhållande  i  Ryssland  som  i  Tyskland :  en  god  del  känner  hvarken 
till  Tjernysjevskis  eller  Marx'  skrifter,  och  ännu  färre  förstå  dem 
riktigt;  men  deras  blotta  namn  hafva  blifvit  en  lösen,  under  hvilken 
<iet  unga  släktet  samlat  sig. 


NIHILISMEN. 


Hvaruti  ligger  då  det  epokgörande  i  Tjernysjevskis  verksamhet? 
Son  af  en  pop,  skulle  han  ägna  sig  åt  dogmatiska  seminariestudier, 
men  fick  lust  för  filosofi,  och  då  hans  »fria»  åsikter  hindrade  hans 
fortkomst  på  lärarebanan,  måste  han  uteslutande  ägna  sig  åt  skrift- 
ställeri.  Han  öfversatte  Stuart  Mill  på  ryska,  författade  anonymt 
några  socialpolitiska  flygskrifter  mot  Hfegenskapen  och  nedskref 
under  ett  tvåårigt  undersökningshäkte  en  samhällsroman  »Hvad  är 
att  göra? »  —  ett  ästetiskt  monstrum 


af  abstrakt  filosoferande  och  socio- 
logiskt teoretiserande.  Romanens 
•enkla  fabel  skildrar,  huru  en  äkta 
man  frivilligt  rymmer  fältet,  då 
han  märker,  att  hans  hustru  fattat 
böjelse  för  en  vän  i  huset;  han 
låtsas  begå  själfmord,  men  flyr  i 
;själfva  verket  till  Amerika.  Efter 
några  år  kommer  han  tillbaka, 
finner  de  båda  lyckliga  och  gifter 
sig  själf  med  en  annan  i  deras  an- 
genäma grannskap. 

Tjernysjevski  var  såsom  ve- 
tenskapsman ovanligt  begåfvad,  och 
hans  roman  innehåller  många  psy- 
kologiska finesser,  som  just  i  dag 
skulle  kunna  påräkna  en  tacksam 
läsekrets  bland  ett  kulturlands  öfre 

tiotusen.  Men  han  var  h varken  skald  eller  belletrist,  och  hans 
skönhtterära  arbete  kunde,  trots  de  fria  åsikter  om  äktenskap  och 
-samhälle,  som  medelbart  predikades  däri,  ej  hafva  någon  utsikt  att 
menligt  inverka  på  den  tröga  ryska  massan.  Men  arbetet  förbjöds, 
innan  det  någonsin  hann  publiceras,  och  följden  vardt  naturligtvis, 
att  efterfrågan  blef  så  mycket  större.  Och  äfven  Tjernysjevskis 
namn  skulle  kanske  gått  tämligen  obemärkt  förbi  i  den  ryska  histo- 
om    ej    regeringen    i    sitt    ömkliga    handlingssätt    mot    denne 


LETTRES  SANS  ADRESSE,  par  TSCHERNYSCHEWSKY. 


XIKLCIsIs^-A. 


BEST»  AJtPECA 


r.  ^FEUmEBCSATO 


ETOPOE     H3AAHIE 


GENEVE 

M    ELPIDINE,  IJBRAIRE-ÉDITEUR 
e>8.  Ruc  du  nbiat,  68 

1890 


Tjernysjevskis  "Bref  utan  adress.'* 


nen. 


Slavia. 


II 


1 62  MÖRKRETS  MAKT. 


begåfvade    publicist    begått  mer  än  ett  moraliskt  brott  —  begått  en 
stor  politisk  dumhet. 

August  Strindberg  låter  i  en  af  sina  »Utopier»  en  nihilist  säga, 
att  Tjernysjevski  dött  redan  för  20  år  sedan,  d.  v.  s.  på  60-talet. 
Denne  nihilist  var  ej  väl  underrättad,  ty  Tjernysjevski  afled  först 
i  slutet  af  8o-talet  efter  att  kort  förut  hafva  undsluppit  ett  22-årigt 
sibiriskt  fängelse.  Då  regeringen  ej  på  rättslig  väg  kunnat  fälla 
honom,  hade  man  tagit  sin  tillflykt  till  smygvägar  och  falska  vittnen, 
och  först  sedan  han  häktats,  började  man  samla  det  synnerligt 
torftiga  anklagelsematerialet.  Han  dömdes  år  1864  till  döden,  men 
benådades  på  schavotten  med  lifstidsdeportation.  Hans  skrifter  för- 
bjödos,  och  än  i  dag  får  romanen  »Hvad  är  att  göra  ?»  ej  nämnas 
i  en  rysk  litteraturhistoria. 

Men  just  denna  brutala  orättfärdighet  skadade  den  sak,  som 
regeringen  ville  främja.  Genom  den  hemlighetsfulla  rättegången 
var  det  allmänheten  omöjligt  att  få  någon  klar  bild  af  denna  per- 
sonlighet, af  hvilken  icke  ens  ett  porträtt  finnes  kvar;  men  genom 
handskrifter  och  muntliga  traditioner  vardt  den  till  en  helig  myt, 
ett  nihilismens  martyrhelgon,  med  hvilket  det  unga  Ryssland  för- 
knippade sina  obestämda  framtidsförhoppningar,  och  just  därför  att 
namnet  ej  fick  uttalas,  tänktes  det  så  mycket  oftare. 

Det  förhåller  sig  på  liknande  sätt  med  den  ryska  nihilismens 
popularitet.  Just  genom  regeringens  skuggrädsla  och  eget  hemlig- 
hetsmakeri har  den  fått  en  nimbus,  som  den  till  god  del  näppeligen 
förtjänar,  och  har  vuxit  i  den  offentliga  fantasien.  De  mystiska 
rättegångarna  och  undersökningarna  hafva  gifvit  fart  åt  öfverdrifna 
rykten  om  den  hemliga  rörelsens  art,  organisation  och  storlek,  och 
tidningskorrespondenter  hafva  ej  varit  sena  att  slå  mynt  af  de  onek- 
ligen sensationella  tilldragelser,  hvilkas  trådar  löpa  dels  till  den 
hemliga  polisens  politiska  kansli,  dels  till  Sibiriens  grufvor  eller 
Schliisselburgs  kasematter. 

Det  finnes  många  karaktersdrag,  hvari  nihihsmen  liknar  raskol- 
väsendet.  Äfven  nihilismen  är  en  fanatisk  kult,  som  smittat  den 
bildade    eller    bildningssökande    ungdomen,    och    den    förenar  sekt- 


NIHILISMEN.  163 


äsendets  ideella,  veka  mystik  med  en  mycket  skarp  och  krass  realism. 
Man  finner  hos  dessa  individer  understundom  de  ädlaste  idéer  och 
syftemål,  för  hvilkas  ernående  sådana  gagn-  och  vettlösa  medel 
tillgripits  som  t.  ex.  ett  lönligt  kejsarmord;  men  å  andra  sidan  ser 
man  ock,  huru  de  djärfvaste  och  hänsynslösaste  åsikter  om  stat 
eller  familj  uttalats  af  unga  män  och  kvinnor,  hvilkas  moraliska 
vandel  är  fullt  fläckfri  och  som  i  hela  sitt  uppträdande  röja  något 
kvinnligt  vekt  och  känsligt.  Denna  skenbara  motsägelse  är  ej  eö 
uteslutande  rysk  företeelse,  det  är  sant;  men  ingenstädes  har  den 
framträdt  så  starkt  och  så  bjärt  som  i  det  ryska  skaplynnet. 

Det  ofruktbara  i  den  revolutionära  rörelsen  beror  icke  blott  på 
den  ringa  numerären  eller  den  ofta  ytliga  bildningsgraden,  utan 
måste  företrädesvis  tillskrifvas  den  både  yttre  och  inre  svårigheten 
af  en  gemensam  organisation,  den  negativa  karakteren  i  »program- 
met», planlösheten  i  arbetet  samt  oförlåtliga  misstag  vid  val  af  medel. 
Ästetiskt  och  rent  mänskligt  sedt,  äro  många  af  dessa  statsförbry- 
tare sympatiska,  ädla  naturer,  men  i  den  politiska  verkligheten  hafva 
de  varit  barn  —  i  själfva  verket  voro  de  allra  flesta  ynglingar  eller 
unga  män  på  20-talet  eller  därunder.  Och  då  resultaten  ej  mot- 
svarat de  högt  spända  förväntningarna,  har  —  i  enlighet  med  det 
slaviska  lynnet  —  den  sangviniska  hänförelsen  lätt  lämnat  rum  för 
en  slapp  förstämning  och  dådlöshet.  Det  är  under  en  sådan  kronisk 
modlöshet  som  Ryssland  för  närvarande  lider.  Och  den  värsta 
följden  af  den  nihilistiska  rörelsens  »Propaganda  der  That»  består, 
i  Ryssland  liksom  annorstädes,  däri  att  den  gifvit  den  reaktionära 
regeringen  ett  slags  lagligt  sken  af  berättigande  i  dess  skärpta  tvångs- 
politik öfverhufvud,  och  med  dynamitarderna  har  äfven  den  sansade 
liberalismen  blifvit  svårt  lidande,  ty  just  de  element,  som  på  intel- 
lektuell väg  skulle  kunnat  befordra  det  progressiva  arbetet,  hafva 
under  detta  skräckregemente  antingen  oskadliggjorts  på  andra  sidan 
af  Ural  eller  nödgats  gå  i  frivillig  landsflykt  till  utlandet,  där  de 
gifvetvis  saknat  den  intima  reciprociteten   med  sina  landsmän. 

Man  träffar  hela  kolonier  af  sådana  »nihilister»  i  alla  Europas 
centra.      De    åhöra    universitetsföreläsningar  i  Berlin    eller   förtjäna 


64 


MÖRKRETS  MAKT. 


sitt  uppehälle  som  teknici  i  Schweiz;  de  lefva  ett  bohemiskt  boule- 
vardlif  i  Paris  tillsammans  med  polska  emigranter;  de  bilda  i  Londons 
förstäder  små  kolonier  af  skriftställare,  att  endast  nämna  den  djupt 
bildade  ytterlighetsmannen  furst  Krapotkin  eller  den  mer  moderate, 
nyligen  aflidne  Stepnjak^  båda  flyktingar  ur  ryskt  statsfängelse.   Hvad 

dessa  och  deras  likar  ut- 
rättat för  vetenskapen,  skön- 
litteraturen och  konsten 
genom  sina  djupa  lifsin- 
tressen,  sitt  varma  frihets- 
sinne och  sitt  talangfulla 
arbete  i  upplysningens  tjänst, 
kommer  dock  endast  medel- 
bart och  i  ringa  mån  deras 
egentliga  fosterland  till 
godo,  då  de  själfva  och 
deras  skrifter  på  det  strän- 
gaste utestängas  från  Ryss- 
land; och  hvad  föreningen 
»Free  Russia»  än  må  betyda 
såsom  ett  ideellt  förenings- 
medel för  ryska  landsflyk- 
tingar, är  den  dock  utan 
minsta  inflytande  på  Ryss- 
stepnjak.  lands  inre  politik  och  dess 

allmänna  opinion.  Mörk- 
rets, det  andliga  mörkrets  makt  är  ännu  för  intensiv  för  att  kunna 
förjagas    af  dessa  enstaka  strålar. 

Enligt  den  ryska  officiella  statistiken  för  8o-talet  har  Ryssland 
med  en  folkmängd  dubbelt  så  stor  som  den  tyska  blott  hälften  så 
många  skolor  som  Tyskland,  och  denna  missproportion  framträder 
ännu  bjärtare,  då  man  sammanställer  Tysklands  6  millioner  skol- 
besökande  mot  Rysslands  i  million  - —  att  nu  icke  tala  om  bildnings- 
kvaliteten.     Undervisningsministeriets    budget   förefaller    visserligen 


NIHILISMEN.  165 


ej  obetydlig;  men  här  kan  man  mer  än  eljes  annorstädes  fråga  sig, 
hur  mycket  af  dessa  medel  verkligen  kommer  folkbildningen  tillgodo. 
Så  t.  ex.  anslår  kronan  en  blygsam  summa  af  300  rubel  åt  en 
kommun  för  underhåll  af  skola,  men  med  villkor  att  byn  själf  be- 
kostar  lärarboställe.     Kommunen  finner  denna  utgift  »onödig»,  och 

—  de  300  rublerna  ligga  orörda,  d.  v.  s.  användas  för  andra  ändamål 
eller  hamna  i  tjinovnikers  rymliga  fickor,  eller  ock  anförtros  be- 
fattningen åt  popen  till  yttermera  fromma  för  kyrkans  bildnings- 
kväfvande  öfvermakt. 

I  själfva  verket  har  »nihilismen»,  d.  v.  s.  den  revolutionära 
rörelsen,  en  af  sina  värsta  fiender  just  i  den  ryska  bonden  själf, 
hvars  ursprungligt  sunda  konservatism  misstror  alla  reformförslag. 
Det  är  betecknande  nog,  att  lifegenskapens  upphäfvande  hos  den 
okunniga,  uppskrämda  och  på  sina  ställen  afsiktligt  missledda  massan 
framkallade  en  jäsning,  som  här  och  hvar  bröt  ut  i  formliga  våld- 
samheter. Uttrycket  »konstitution»  vore  naturligtvis  platt  obegripligt 
på  bondlandet  —  i  själfva  hufvudstaden  förväxlades  af  soldaterna 
vid  ett  myteri  detta  ord  med  »Konstantin»,  namnet  på  en  storfurste 

—  och  äfven  inom  den  äktryska  intelligensen  har  den  konstitutio- 
nella idén  föga  eller  ingen  jordmån.  Ingen  rysk  reform,  icke  ens  en 
rättvisare  och  frikostigare  omorganisering  af  miren,  jordkommunen, 
har  ännu  utsikt  att  blifva  realiserad,  så  länge  den  ryska  bonden 
befarar  eller  anar,  att  detta  förslag  utgår  från  någon  annan  än  tsaren 
själf:  för  bonden  är  tsaren  lika  kär  som  tjinovniken  är  honom  för- 
hatlig, och  ett  brott  mot  tsarens  bud  vore  i  hans  ögon  lika  oför- 
låtligt som  synden  mot  den  helige  ande.  Historiskt  skall  man  också 
finna,  att  de  största  sociala  rörelser,  som  skakat  Ryssland,  t.  ex.  det 
anarkistiska  interregnum  vid  slutet  af  1500-talet  eller  Pugatjevs 
kosackuppror  under  Katarina  II  —  ett  bondekrig  vid  Volga  — 
endast  därigenom  kunnat  få  stora  dimensioner,  att  den  dynastiska 
frågan  ställdes  i  förgrunden,  i  det  att  samvetslösa  äfventyrare  eller 
djärfva  lycksökare  satte  folkfantasien  i  rörelse  genom  rykten  att  de 
voro  rätte  arftagare  af  den  ryska  tronen,  som  inkräktats  af  någon 
oäkta  pretendent. 


1 66  MORKRETS  MAKT. 


Emellertid  är  det  lätt  att  inse,  huru  framåtskridandet  i  Ryssland 
oupphörligt  måste  hämmas  på  denna  y>obrutna  mark»,  bestående  dels 
i  den  ryska  bondens  af  bigotteri  och  okunnighet  härrörande  passiva 
motstånd,  dels  i  en  hänsynslös  tvångspolitik  från  regeringens  (och 
kyrkans)  sida,  som  skär  öfver  en  kam  alla  frihets-  och  själfständig- 
hetssträfvanden,  vare  sig  de  segla  under  den  konstitutionella  liberal- 
ismens eller  den  agrariska  socialismens  eller  den  blodiga  terrorismens 
flagg  och  som  ur  landet  förjagar  just  de  välmenande  patrioter,  som 
kunde  vara  nationens  stolthet  och  bästa  garanti  för  framtiden. 

I  Ryssland  finner  man  ock  en  kriminalstatistik,  hvartill  näppe- 
ligen andra  europeiska  land  äga  motstycke.  Den  ryska  rättskip- 
ningen är  ej  dålig  i  och  för  sig.  Rysslands  domarekår  är  i  all- 
mänhet intelligent  och  ganska  duglig  och  åtnjuter  anseende  för 
relativ  omutlighet.  Men  den  ryska  lagen  är  ännu  ett  otidsenHgt, 
oorganiskt  samlingsverk  af  ryska,  romerska,  tyska  och  franska  be- 
ståndsdelar, lika  inkrångladt  som  klumpigt,  och  hvartill  båtar  för 
resten  all  lag,  om  den  när  som  helst  kan  annulleras  genom  en  kej- 
serlig ukaz,  vare  sig  med  eller  utan  ministeriell  kontrasignation? 
En  hälsosam  motvikt  mot  den  strängt  bindande  och  dödande  lag- 
bokstafven  vanns  visserligen  genom  införande  af  jury;  men  äfven 
härutinnan  har  Ryssland  röjt  sin  anakronistiska  svaghet.  Samman- 
sättningen af  dessa  jury-män,  hvilkas  rättsliga  bildning  ofta  står  på 
samma  låga  nivå  som  deras  sedliga  uppfattning,  är  förklarings- 
grunden till  dessa  egendomliga  domar,  som  stundom  stå  i  strid  både 
mot  lagens  ordalydelse  och  mot  vanligt  rättsmedvetande,  såsom 
t.  ex.  då  en  politisk  mördare  frikännes  eller  slipper  undan  med  ett 
jämförelsevis  lindrigt  straff.  Ur  liberal  humanitetssynpunkt  skulle 
man  möjligen  kunna  gilla  denna  mildhet;  men  systemet  har  det 
väsentliga  felet  att  icke  vara  ett  verkligt  system:  det  saknar  en  fast 
princip  och  blir,  som  så  mycket  annat  i  Ryssland,  en  lekboll  för 
godtycklig  inkonsekvens. 

Med  undantag  af  svårare  statsförbrytelser  äro  i  Ryssland  inga 
brott  belagda  med  dödsstraff,  och  den  vanHga  domen  lyder:  //// 
Sibirien  —  ett  straff,  som  äfven  kan  afkunnas  på  rent  administrativ 


Fångtransport. 


TILL  SIBIRIEN!,  167 


väg,  t.  ex,  för  att  förskona  kommunen  från  besvärliga  fattighjon 
eller  lösdrifvare.  Sibirien  är  ett  ofantligt  land,  och  lika  många 
längdgrader  som  det  omfattar  från  Ural  till  Stora  oceanen,  lika 
många  latituder  uppvisa  äfven  de  sibiriska  straffen.  Det  finnes  ännu 
i  östra  Sibirien  och  på  ön  Sachahn  fängelser  och  underjordiska 
tvångsarbeten,  som  vittna  om  att  Dostojevskis  '»Döda  hus»  ännu  i 
dag  är  sådant,  som  Kennan  skildrat  det  i  sina  mörkaste  färger  eller 
såsom  de  polska  skalderna  utmålat  detta  jordiska  helvete;  men  å 
andra  sidan  finnas  där  stora  interneringsområden,  inom  hvilka  den 
förvisade  fritt  kan  röra  sig  och  arbeta  sig  upp  till  ekonomiskt  väl- 
stånd. Vidsträckta  nejder  äro  upplåtna  lör  ren  kolonisation,  och  i 
den  mån  den  sibiriska  järnvägen  nalkas  sin  fullbordan,  skall  utan 
tvifvel  Sibirien  förlora  allt  mer  af  sin  hemska,  dofva  innebörd  och 
i  stället  blifva  ett  fält  för  mänsklig  företagsamhet  och  kulturell 
förkofran. 

Under  en  vistelse  i  Moskva  hade  jag  tillfälle  att  uppfånga  skymten 
af  en  större  grupp  straffångar,  som  för  brott  under  försvårande  om- 
ständigheter skulle  transporteras  med  ångbåt,  järnväg  och  till  fots 
genom  hela  Sibirien  till  ön  Sachahn.  Det  tättklippta  håret  och  de 
gråa    fångdräkterna    utjämnade    till    stor    del  skillnaden  i  stånd  och 

)ildning  mellan  dessa  samhällets  olycksbarn,  och  i  de  flestas  uppsyn 
lästes  ungefär  samma  uttryck:  snarare  slö  likgiltighet  än  hopplös 
förtviflan.  Men  just  därför  verkade  denna  tafla  så  mycket  mer 
gripande,  och  ännu  länge  tyckte  jag  mig  höra  den  dofva  klangen 
af  handklofvar    och    skönja  glansen  af  de  bajonetter,  som  omgåfvo 

len  lifdömda  karavanen. 

Där  var  bland  andra  en  ung  bonde,  som  på  själfva  påsknatten 
—  det  gudeligaste  dygnet  af  hela  året  i  Ryssland  —  brutit  sig  in 
i  ett  hus,  hvars  ägare  han  visste  vara  borta  för  tillfället.  Där  hade 
han  mördat  den  sjuka  hustrun  och  ett  par  små  barn,  stulit  några 
tusen  rubel  och  slutligen  tändt  eld  på  huset  för  att  sopa  igen  spåret 
efter  sig.  Emellertid  vardt  han  röjd,  bekände  lugnt  och  skulle  nu 
tillbringa  16  år  på  Sachahn  med  föga  utsikt  att  någonsin  mer  skåda 
det    europeiska  Rysslands  stepper.     Till  granne  hade  slumpen  gifvit 


i68  MÖRKRETS  MAKT. 


honom  en  f.  d.  posttjänsteman,  hvilken  såsom  son  till  en  högre 
officer  fått  en  s.  k.  god  uppfostran  och  därunder  lärt  sig  lefva  öfver 
tillgångarna.  Med  ett  enda  handgrepp  lättar  han  postkassan  på 
75,000  rubel;  men  som  det  ryska  postverket  högst  ogärna  ser,  att 
underordnade  tjänstemän  taga  sig  så  stora  friheter,  måste  han,  trots 
faderns    höga    rang,  i  sex    år  idka  grufarbete  för  kronans  räkning. 

En  helt  annan  typ  erbjöd  en  ung  bonde,  hvilken  ännu  stod 
under  fanorna  och  som  fattat  så  stor  smak  för  krigaryrket,  att  han 
med  kronans  vapen  illa  tillt5^gade  sin  korporal,  rymde  och  lefde  på 
landsbygden  röfvarlif  a  la  Stenko  Razin.  Slutligen  vardt  han  dock 
öfvermannad  och  dömdes  att  under  12  år  lära  sig  inse,  att  bajonett 
och  pistol  skapats  af  försynen  för  att  användas  mot  teketurkmener, 
turkar  och  kineser  samt  möjligen  ock  mot  tyskar,  men  ej  mot  landets 
egna  inbyggare. 

I  de  sibiriska  fångtransporterna  återfinnas  ofta  många  förrymda 
straffångar,  h vilka  återsändas  med  förskärpt  strafftid  och  en  extra 
spöslitning.  Som  dessa  rymlingar  ej  kunna  försörja  sig  med  ärligt 
arbete  af  fruktan  att  bli  röjda,  måste  de  bli  lösdrifvare,  h varigenom 
stöldernas  och  brottens  antal  naturligtvis  än  mer  ökas. 

Ännu  ett  fall!  En  bonde  hade  för  någon  lindrigare  förseelse 
dömts  att  »kolonisera»  Sibirien,  d.  v.  s.  att  såsom  landtbrukare 
vistas  på  ett  visst  område,  där  ett  jordstycke  upplåtes  åt  honom. 
Men  afskyn  för  detta  framtidsperspektiv  hade  gripit  honom  så 
starkt,  att  han  med  en  yxa  huggit  af  sig  alla  tårna  på  ena  foten, 
och  under  förhöret  förklarade  han,  att  han  med  berådt  mod  velat 
göra  sig  till  krympling  för  att  slippa  bli  sibirisk  jordbrukare.  Hellre 
mista  hufvudet,  bedyrade  han,  än  resa  dit!  Men  han  vardt  ömt 
vårdad  i  sjukhus  på  statens  bekostnad,  och  Sibirien  väntade  gärna 
på  honom  ett  hälft  år  till  nästa  fångtransport. 

Vackert  och  rörande  är  det  att  bland  de  arma  brottslingarna 
finna  äfven  hustrur,  hvilka  med  sina  barn  själfmant  följa  sina  män 
för  att  dela  deras  tunga  öde.  Den  ryska  kvinnans  historia  är  rik 
på  sådana  exempel  af  heroisk  själfuppofl^ring  och  hängifvenhet,  och 
äfven    den    ryska   poesien    har    bevarat  vackra  prof  däraf;  Pusjkins 


TILL  SIBIRIEN! 


169 


samtida,    den    blinde    Kozlov,    återgaf   i    Byrons    anda   historien  om 
furstinnan   Natalja  Sjeremetevna,  som  i  förra  århundradet  anträdde 


Till  Sibirien! 


sin  bröllopsresa  med  furst  Dolgoruki  till  grufvorna  i  Tobolsk,  och 
Nekrasov  har  ännu  mer  gripande  besjungit  furstinnorna  Volkonskaja 
och  Trubetskaja,  hvilka  frivilligt  följde  sina  förvisade  män  efter  den 
misslyckade    decemberrevolutionen    vid    Alexander    Ls    död.      Men 


170  MÖRKRETS  MAKT. 


namnen  på  alla  de  otaliga  andra  hjältekvinnorna  har  hvarken  histo- 
rien eller  poesien   upptecknat. 

Men  äfven  den  ryska  staten  ömmar  på  sitt  sätt  för  de  dömda, 
och  då  koleran  härjar  i  Sibirien,  förordna  myndigheterna,  att  en 
särskild  bakteriolog  skall  medfölja  dödskaravanen  af  omtanke  för 
fångarnas  välbefinnande.  Kunna  de  dyrbara  lifven  ej  skonas,  böra 
de  åtminstone  dö  enligt  alla  läkarekonstens  regler.  Underliga  tankar 
väckas  ock,  då  man  på  ryska  järnvägsstationer  och  andra  offentliga 
platser  ser  sparbössor  för  —  sibiriska  straffångar.  Oafsedt  motsägel- 
sen däri  att  personer,  dem  staten  med  rätt  och  orätt  beröfvar  fri- 
heten och  tillfälle  till  eget  förvärf,  skola  vara  hänvisade  till  den 
enskilda  barmhärtigheten,  grumlas  glädjen  öfver  denna  filantropi  af 
tviflet:  huru  mycket  af  dessa  fattiga  slantar  kommer  verkligen  fram 
den  mångtusende  verst  långa  sträckan  utan  att  »tappas»  på  vägen? 
Intressant  vore  onekligen  att  få  se  en  redovisning  för  användningen 
af  dessa  egendomliga  bidrag. 

Rättegångsafdelningen  i  den  ryska  pressen  är  icke  dess  minst 
intressanta  och  värdefulla  sida  ur  psykologisk-historisk  synpunkt, 
och  det  är  väl  mer  än  en  tillfällighet,  att  den  främste  romanförfatta- 
ren på  det  kriminel-patologiska  området  är  en  ryss  (Dostojevski). 
Väl  kunde  man  frestas  tro,  att  dessa  ofta  i  skizzform  utarbetade 
domstolsreferat  vore  fantastiska  påhitt,  så  sällsamma  förefalla  de 
understundom;  men  rättegångsprotokollens  torra  prosa  intygar  san- 
ningsenligheten. 

En  ung  gosse,  ännu  ej  i6  år  gammal,  hade  kommit  till  hufvud- 
staden  för  att  se  sig  om  efter  lämplig  sysselsättning.  Af  kunskaps- 
trädets frukter  var  det  i  synnerhet  de  onda  som  lockade  honom, 
och  bekantskapen  med  en  tio  år  äldre  dam  från  gatan  vardt  äpplet, 
hvari  han  bet.  Men  barnets  goda  natur  hade  ännu  ej  hunnit  bli 
alldeles  fördärfvad;  han  kunde  inte  utan  vämjelse  dricka  sin  andra 
flaska  vin,  och  han  var  nog  enfaldig  att  åt  sin  Eva  anförtro  sin 
reservfond  af  65  rubel. 

Pengarna  försvinna  lika  fort  som  spårlöst,  och  lika  spårlöst 
försvinner    då  äfven  hon.     Fadern  vill  ej  mer  skicka  pengar  åt  sin 


UR  DEN  RYSKA  FÖRBRYTARVÄRLDEN. 


171 


son,  som  förtviflad  och  svältande  irrar  ensam  kring  på  millionstadens 
gator.  Då  får  han  af  en  händelse  återse  henne,  glömmer  hennes 
trolöshet  och  är  lycklig  att  hafva  en,  som  han  kan  sluta  sig  till. 
De  gå  in  på  en  af  stadens  finare  restauranter,  och  när  räkningen 
skall  betalas,  är  gossen  ännu  nog  naiv  att  tro,  att  hon  med  hans 
pengar  skall  betala  åtminstone  detta.  Då  hon  svarar  med  hånskratt, 
ry^cker  gossen  fram  en  knif  och  dödar  henne  på  stället.  Af  den 
oerfarne,  vankelmodige  ynglingen  har  med  ens  blifvit  en  hänsyns- 
lös, beslutsam  man,  som  lugnt  och  kallt  öfverlämnar  sig  själfmant 
i  den  mänskliga  rättvisans  händer.  Under  de  sista  dagarna,  då  han 
ensam  svultit  och  lidit,  har  han  till  tröst  burit  på  sig  ett  porträtt 
af  Napoleon  I,  som  »skulle  följa  honom  i  grafven».  Hade  han 
läst  någon  slipprig  bok  om  förste  konsulns  ungdomsäfventyr? 
Hade  han  försjunkit  i  Raskolnikovs  ohyggliga  tankegång.^  Trodde 
han,  att  man  genom  ett  mord  och  en  kärlekshistoria  blefve  en 
Bonaparte,  som  stode  utom  och  öfver  den  mänskliga  samhälls- 
ordningen? På  grund  af  sin  ungdom  undslapp  han  med  ett  års 
och  fyra  månaders  cellfängelse,  men  måste  för  sitt  återstående  lif 
stå  under  ständig  uppsikt.  Kanske  har  han  redan  vid  sitt  tjugu- 
första  år  hunnit  sitt  Waterloo  och  S:t  Helena. 

En  annan  yngling  af  samma  omogna  ålder  skulle  för  ficktjufnad 
eller  annan  lindrigare  förseelse  insättas  i  häkte,  emedan  han  ej 
kunde  ställa  borgen  för  sig.  Utan  att  vara  berusad  tillfogar  han 
nattetid  på  gatan  med  knif  ett  dödligt  sår  åt  en  alldeles  obekant 
kvinna,  och  inför  domstolen  förklarar  han  utan  ringaste  ånger  eller 
rädsla,  att  han  begått  mordet  för  att  få  komma  till  Sibirien.  Man 
tanke  sig  en  sextonåring  som  med  demoniskt  trots  slungar  detta 
förfärliga  ord  i  ansiktet  på  staten !  Om  han  öfverhufvud  återvänder 
från  Sibirien  —  hvad  månde  varda  af  detta  barnet? 

Det  lugn,  hvarmed  en  rysk  brottsling  aflägger  sin  bekännelse 
eller  mottar  sin  dom,  är  ett  frappant  drag  i  den  ryska  kriminal- 
psykologien. En  tidningsman  i  Moskva,  hvilken  gift  sig  med  en 
skådespelerska,  hade  omedelbart  efter  bröllopet  gripits  af  nervös  oro 
och    blind    svartsjuka    och    plågade    henne    inom   ett    par  månader 


172  MÖRKRETS  MAKT. 


till  döds.  Utan  att  söka  fly  eller  göra  motstånd  öfverlämnade  han 
sig  efter  mordet  lugnt  åt  polisen,  och  i  häktet  tycktes  han  alldeles 
befriad  från  sin  sjukliga  oro  och  lättad  som  från  ett  öde  eller  tung 
börda.  Att  mordet  ej  var  öfveriladt,  framgick  af  hans  egna  anteck- 
ningar, som  i  ihålig,  öfverspänd  följetongsstil  å  la  Vetsera  skildrade 
hans  känslor  af  hat,  förtviflan  och  öfverläggning.  Den,  som  nu 
analyserade  sin  egen  själsstämning,  var  själf  tidningsman  och  hade 
kanske  ofta  fråssat  i  gräsliga  mordreferat  till  landsortstidningar. 
Och  hvad  skulle  han  eljes  skrifva  om?  Hvad  som  låg  honom  och 
millioner  landsmän  mest  om  hjärtat,  det  fick  han  ju  inte  behandla. 
Det  är  ominöst,  att  den  ryska  tidningscensurens  kansli  i  Petersburg 
—  åtminstone  ännu  for  några  år  sedan  —  är  inredt  i  samma  hus 
som  —  fångvårdsstyrelsen. 

Och  ju  längre  ner  man  går  på  den  ryska  samhällsskalan,  dess 
vidunderligare  och  gräsligare  former  antaga  brotten.  Rättegångar 
bringa  ännu  i  dagen,  hurusom  finska  folkstammar  allt  fortfarande 
efter  rent  hedniska  traditioner  anställa  rituella  människooffer  med 
sugande  af  blod  och  andra  vidriga  ceremonier,  och  huru  fanatiska 
sekter  i  fasa  för  »antikrist»  lönligt  offra  både  egna  och  andras  lif 
genom  eld  och  svärd,  genom  hunger  och  andra  onaturliga  dödssätt. 
Ett  betecknande  fall  kan  jag  af  närmare  erfarenhet  meddela. 

I  en  by  Znamenskoje  hade  bönderna  misstänkt,  att  en  73-årig 
gumma  var  koldunja  (häxa).  Hvarför.^  Verkliga  bevis  hade  de  vis- 
serligen icke,  men  käringen  hade  »onda  ögon»  och  — korna  magrade. 
Dessa  båda  fakta  måste  stå  i  ett  visst  samband  med  hvarandra. 
Slutligen  beslöto  de  att  göra  sig  kvitt  detta  onda.  Några  bönder 
slogo  kull  den  orkeslösa  gumman  och  trampade  henne  på  bröstet. 
Desjatkin  (tiondemannen),  ditlockad  af  bullret,  började  slå  henne  med 
en  stör,  då  han  fick  veta,  att  det  var  en  häxa.  Ytterligare  tre 
bönder  kommo  till  och  slogo  den  arma;  till  och  med  hennes  son- 
son hjälpte  till,  och  hennes  egen  syster  såg  lugnt  på.  Slutligen 
släpade  de  den  halfdöda  till  en  grop,  där  de  med  järnspett  formligt 
sönderstyckade  liket.  Detta  timade  på  1890-talet  tre  mil  från  ryska 
hufvudstaden  Moskva  i  en  folkrik  nejd,   full  af  fabriker! 


UR  DEN  RYSKA  FÖRBRYTARVÄRLDEN. 


173 


Men  det  mest  beaktansvärda  i  denna  upprörande  historia,  som 
ingalunda  står  enstaka,  är  att  de  anklagade  under  rättegången  gjorde 
intryck  af  att  vara  fredliga,  beskedliga  människor  med  godmodig 
uppsyn,  och  mot  deras  föregående  lif  fanns  intet  att  anmärka.  De 
svarade  lugnt  och  ärligt  på  alla  frågor  och  skildrade  samvetsgrant 
alla  detaljer  med  en  känsla  nästan  af  belåtenhet  och  trygghet,  som 
om  de  i  själfva  verket  begått  en  lofvärd  handhng.  Det  gräsliga  i 
denna  sak  är  icke  den  djuriska  råheten  —  det  är  den  ohyggliga 
okunnighet,  som  därvid  blottats;  det  är  den  mörkrets  makt,  mot 
h vilken  den  ädle  Tolstoj  kämpar.  Men  hvar  äro  de  andra?  Hvar 
är  prästen?     Hvar  är  läraren? 

»Mörkrets  makt»  är  som  bekant  namnet  på  Tolstojs  gripande 
bondetragedi,  ett  groft  tillyxadt,  men  i  sin  hemska  realism  och 
träffande  psykologi  kanske  allenastående  konstverk  inom  den  drama- 
tiska litteraturen,  en  spegel  hvari  det  ryska  folket  kan  se  sin  okun- 
nighet, lastbarhet  och  djuriska  råhet  och  slöhet.  Detta  drama,  som 
visserligen  redan  uppförts  äfven  i  Ryssland  i  något  modererad  form, 
men  på  grund  af  ämnets  beskaffenhet  ej  har  utsikt  att  röna  samma 
yttre  framgång  som  Tolstojs  harmlöst  roande  och  satiriserande  karak- 
terskomedi  »Upplysningens  frukter»,  hvilken  många  gånger  spelats  på 
de  kejserliga  teatrarna  i  Ryssland,  blottar  de  tryska  bondhfvets  mörka 
sidor  med  brutal  konsekvens  och  kulminerar  i  den  bekännelse,  som 
»hjälten»  Nikita,  med  samma  förfärande,  iskalla  lugn  och  drifven 
af  samma  inre  nödvändighet  som  Raskolnikov,  aflägger  inför  de 
samlade  bröllopsgästerna:  huru  han  förfört  och  svikit  Marina  samt 
begått  mened,  huru  han  förgiftat  Peter  och  tagit  dennes  pengar, 
huru  han  förfört  sin  hustrus  styfdotter  och  dödat  det  nyfödda  barnet. 
Efter  dessa  förfärliga  bekännelser  känner  han  ej  ånger  eller  fruktan, 
utan  längtar  blott  efter  dom  och  straff  såsom  en  oafvislig  försoning, 
såsom  en  oundviklig  nemesis.  »Gud  skall  hafva  medlidande  med 
dig»  —  är  det  enda  som  Nikitas  fader  kan  säga  till  tröst  åt  syndaren 
—  »ja  Gud!»  Det  är  det  enda  harmoniska  slutackordet  i  denna 
skärande  melodi. 


174  MÖRKRETS  MAKT. 


»Jag  ser  ingenting  .  .  .  Hvaraf  kommer  sig  denna  förfärliga, 
mörka  natt?  Morgonen  var  ju  så  klar,  så  skön  ,  .  .  Hvarför  har 
solen  gömt  sig?» 

Dessa  ord  upprepas  dagligen  i  dårhuset  af  en  af  Rysslands 
berömdaste  novellister  Gljeb  Ivanovitj  Uspenski,  målsman  för  den 
nyaste  ryska  byskildringen  ur  dess  mörkaste  synpunkter.  Efter  en 
bitter  kamp  för  journalistisk  tillvaro  och  en  eländig  tillvaro  såsom 
litteratör  i  Petersburg  har  den  rikt  begåfvade,  men  moraliskt  svage 
Gljeb  hamnat  i  en  asyl  för  sinnessjuka. 

Samhället  påstår,  att  Gljeb  är  galen,  och  samhället  har  alltid 
rätt,  så  länge  det  har  makt.  Det  finnes  ju  mången  som  påstår,  att 
äfven  Lev  Tolstoj  är  tokig.  Men  lida  de  verkligen  af  galenskap^ 
nog  är  det  ändå  en  viss  metod  i  galenskapen. 

Och  tänk,  om  det  vore  tvärtom,  och  om  rollerna  en  vacker 
dag  blefve  ombytta!  Det  ryska  samhället  spärrades  inom  dårhus- 
galler, men  Lev  Tolstoj  och  Gljeb  Uspenski  ställdes  såsom  väktare 
och  helbregdagörare!  En  Pososjkov,  en  Radistjev,  en  Tjaadajev  — 
oförgätliga  namn  i  den  ryska  litteratur-  och  kulturhistorien  —  blefvo 
ju  också  på  sin  tid  förklarade  för  tokiga  och  oskadliggjordes  med 
bepröfvade  medel.  Men  framtiden  gaf  dem  dock  rätt  i  mycket: 
både  lifegenskapen  och  byzantinismen  voro  ohållbara  i  längden. 

Och  liksom  den  världsliga  lifegenskapen  måste  falla  för  den 
öfverväldigande  opinionen  och  den  moderna  tidens  kraf,  så  skall 
ock  den  andliga  lifegenskapen,  mörkrets  makt,  förr  eller  senare 
besegras  af  den  naturliga  sundhet  och  den  rika  människokärlek^ 
som  den  svarta  jorden  bär  i  sitt  sköte. 


<v  ._• 

tJD  ^' 

C  «j 

ons  fe 

t^  ^ 

T3  Kl 

5  « 

S  S 

-C 

u 

00  — 


.i2     >. 


c75 


Trojka. 


SJUNDE  KAPITLET. 

På  steppen. 

I   kibitka.   —   Den  ryska  miren.  —  En  somnnar-  och  en  vinterbild  på  steppen.  — 
>HYem  lefver  lyckligt  i  Ryssland?» 


.f  alla  sätt  att  resa  i  Ryssland  är  en  färd  i  bondvagn  det  mest 
^  karakteristiska  och  därför  intressantaste,  ty  härvid  får  man 
både  se  själfva  landsbygden  och  lära  känna  något  af  det  verkliga 
folket.  Och  i  de  allra  flesta  fall  kan  man  vara  viss  på,  att  man  i 
körsvennen  har  framför  sig  en  äkta  rysk  bonde.  Ja,  icke  ens  det 
moderna  stadslifvets  nivelleringsarbete  mäktar  utplåna  den  i  god 
mening  ursprungliga  bondskhet,  som  sitter  kvar  i  kropp  och  själ 
hos  de  hundratusentals  bondpojkar,  hvilka  flytta  in  till  städerna  för 
att  skafla  sig  uppehälle  såsom  åkare.  När  man  får  se  izvostjikens 
låga,  skinande  hatt  och  rynkorna  på  hans  slitna,  blåa  kaftan,  eller 
när  man  på  afstånd  skönjer  den  halfkretsformiga  selbågen,  duga,  då 
vet  man,  att  man  befinner  sig  i  Ryssland. 

Och  hos  denna  izvostjik  finner  man  ofta  de  bästa  dragen  af 
den  ryska  folkkarakteren :  han  är  anspråkslös,  godmodig,  tålig,  skämt- 
sam.    I    störtregn  och  solgass  härdar  han  med  jämnmod  ut  på  det 


176  PÅ  STEPPEK. 


lilla  bräde,  som  föreställer  kuskbock  och  hvarunder  hans  hopkrupna 
ben  försvinna  på  ett  outransakligt  sätt.  En  del  åkare  äro  så  att 
^äga  fixa  stjärnor,  intagande  en  fast  position  på  de  punkter,  som 
polisens  försyn  behagat  utstaka;  andra  åter  äro  kometer,  de  där 
ständigt  äro  i  rörelse  med  oregelbundna  banor.  Men  alla  likna  de 
hvarandra  i  jovialiskt  lugn  och  optimistisk  resignation,  och  ingen 
yrkesafund  stör  det  goda  kamratskapet. 

Anspråkslösheten  framträder  visserligen  ej  så  starkt  i  fråga  om 
prisfordringar;  men  denna  svaghet  att  vilja  sko  sig  på  den  kära 
nästans  bekostnad  är  ej  ett  särskildt  ryskt,  utan  ett  allmänt  mänsk- 
ligt drag.  För  resten  hugger  kusken  till  i  pris  mer  af  gammal  vana, 
ty  han  vet  mycket  väl,  att  den  något  så  när  förtrogne  ögonblickligt 
slår  af  minst  33  %  procent,  och  han  är  belåten,  om  han  kan  stoppa 
hälften  af  den  nominella  kursnoteringen  i  den  smutsiga  penning- 
påsen. 

Men  fullt  äkta  ter  sig  dock  ryskheten  först  på  landsbygden, 
och  för  den  skull  ber  jag  läsaren  i  mitt  sällskap  bestiga  en  kibitha 
i  det  sydvästra  Ryssland. 

En  Ubitka  hör  till  de  primitivaste  inrättningarna  i  det  konserva- 
tiva Ryssland,  och  såsom  prof  på  ett  ociviliseradt  folks  industri 
skulle  den  på  en  etno-arkeologisk  utställning  bestämdt  få  guldmedalj. 
Kibitkan  är  en  bondvagn  med  utseende  af  en  aflång,  öppen  kista, 
som  surrats  fast  på  ett  fyrkantigt  träställ.  Bänk  eller  sits  finnes 
<ej,  .utan  nian  inrättar  sig  så  bekvämt  som  möjligt  med  utsträckta 
ben  på  den  höströdda  botten.  Att  luta  sig  bakut  åkte  man  sig  väl 
för,  ty  då  skulle  man  snart  vara  sönderstött!  Åkning  i  kibitka 
:är  en  konst,  som  inläres,  lika  väl  som  t.  ex.  ridt  på  åsner\'gg, 
■och  kroppens  rörelser  rätta  sig  efterhand  efter  hjuldonets  nyck- 
fulla slingerbultar  och  skakningar.  Är  det  riktigt  fint,  så  har  man 
en  baldakin  af  fiätverk  eller  duk,  snarlik  öfverklädnaden  på  en 
v^agga;  den  är  nog  tät  att  hämma  utsikten,  men  icke  nog  tät  att 
utestänga  regn.  Själf  sitter  kusken  längst  framme,  antingen  hop- 
krupen på  korslagda  knän  eller  balanserande  på  kanten  med  benen 
•dinglande  utanför. 


I  K-IBITKA. 


177 


Vägen  är,  som  bekant,  lika  med  hastigheten  gånger  tiden.  Men 
hastigheten  rättar  sig  i  Ryssland  mer  än  annorstädes  efter  priset. 
Betalar  man  litet,  sjunker  hastigheten  successivt  ned  mot  noll;  är 
man  åter  frikostig  och  ger  små  antydningar  om  »te»  (=  snaps- 
pengar) vid  framkomsten,  får  hastigheten  en  accelererad  karakter. 
Bonden  svänger  oupphörhgt  sin  korta,  slöa  piska  och  öser  sitt 
ymnighetshorn  af  smek-  och  skällsord  på  de  små  och  magra,  men 
sega  krakarna.  Tror  utländingen  sig  ha  blifvit  mäktig  ryskan,  blir 
han  dock  alltid  bet,  då  det  gäller  att  tolka  en  jamstjiks  (formans) 
egendomliga,  ofta  metaforiska  terminologi,  än  bestående  af  sinnrika 
liknelser  ur  djurvärlden,  än  hämtad  ur  den  grekiska  kyrkans  rik- 
haltiga förråd  af  helgon  —  hon  äger  137  »allmänna»  helgon  från 
och  med  Olga,  hvilken  kanoniserades  969,  ända  ned  till  den  helige 
Tichon  anno  1783,  förutom  en  mängd  lokala  helgon.  Den  ena 
hästen,  stadigt  spänd  mellan 
skacklor,  representerar  så 
att  säga  den  centripetala 
kraften  och  följer  tröghets- 
lagen; den  andra  (stundom 
ock  en  tredje),  löst  spänd 
vid  sidan,  hoppar  lekfullt 
och  fritt,  motsvarande  det 
centrifugala  elementet.  På 
järn  har  kibitkan  eller  ta- 
rantassen ingalunda  öfver- 
flöd;  det  mesta  materialet 
består  af  trä,  bast  och  tåg- 
stumpar. De  ljud,  som 
alla  dessa  friktioner  åstad- 
komma, förråda  frånvaron 
af  olja  och  peka  tillbaka 
till  en  tid,  då  dur-  och 
mollskalörna  ännu  voro 
okända. 

Slavia. 


^^^^^P^^^^^^l 

^ 

^^^ 

^ 

^  ^^' '  "^  s 

1^*' 

^  "   ■'•■   ''^^    ^^ 

.<-' 

Rysk  bonde. 


178  PA  STEPPEN. 


»Barin,  pozjalusta!»  (Var  så  god,  herre!) 

Så  bär  det  i  väg  —  icke  på  en  vanlig  landsväg,  utan  öfver 
stock  och  sten,  genom  ängar  och  busksnår.  De  stora,  breda  lands- 
vägar, som  Katarina  II  lät  anlägga  öfver  hela  riket,  använder  bonden 
ej  gärna;  den  fria  steppen  lockar  mer,  och  på  bekvämlighetens 
bekostnad  spar  han  helst  in  en  verst,  hvar  han  kan.  Och  af  de 
vackra  trädplanteringar,  som  gjorde  eller  skulle  göra  stora  lands- 
vägen till  en  lummig  chaussée,  äro  ej  många  oskadade,  ty  människan 
har  sköflat  ännu  mer  än  tiden.  Det  var  ju  så.  bekvämt  för  bonden 
att  använda  träden  vid  dessa  »onyttiga»  körvägar  till  bränsle  eller 
byggnadsmateriel,  och  för  resten  tyckte  han  nog,  att  de  bara  skymde 
utsikten  öfver  hans  kära,  fria  stepp! 

Kibitkan  skramlar  vidare,  men  vägens  nyckfulla  krökar  erbjuda 
för  ögat  ständig  omväxling  i  det  eljes  enformiga  landskapet:  än 
Ijungbeväxta  hedar,  än  ek-  och  talldungar,  än  ödsliga  åkerfält. 
Ibland  insveptes  vi  i  moln  af  ett  yrande  damm,  ibland  sjönko  de 
knarrande  hjulen  ner  i  en  sumpig  damm,  så  att  vatten  och  smuts 
stänkte  öfver  korgtaket.  Slutligen  fingo  vi  sikte  på  en  väderkvarn; 
kort  därpå  stucko  några  gråa  hus  fram  mellan  träd,  och  så  rastade 
vi  vid  kabahen  eller  kortjma  (krogen)  i  en  by. 

Den  ryska  bykommunen,  miren  (världen),  lillryssarnas  gromada 
och  en  frände  till  sydslavernas  zadruga^  har  samma  gamla,  goda 
anor  som  vetje^  den  ryska  folkförsamlingen  i  de  forna  republikerna, 
och  är  en  mtressant,  äktrysk  institution  af  största  betydelse.  Miren 
är  moskoviternas  nationella  stolthet  och  betraktas  väl  med  afundsjuk 
vördnad  äfven  af  den  nyeuropeiska  socialismen.  Ur  teoretisk  ideell 
synpunkt  har  miren  många  drag,  som  ej  kunna  annat  än  göra  ett 
sympatiskt  intryck  på  den  frisinnade  västerländingen,  framför  allt 
genom  dess  utpreglade  jämnställighetsprincip  samt  dess  respekt  för 
individen  och  minoriteten,  yttrande  sig  däri  att  hvarje  beslut  skall 
vara  enhälligt,  d.  v.  s.  frukten  af  ett  hänsynsfullt  sammanjämkande. 
En  så  framstående  kännare  som  Stepnjak  är  icke  mindre  beundrare 
af  miren  än  den  reaktionäraste  moskovit,  och  den  store  italienske 
statsmannen  Cavour,  hvilken  af  den  liberale  slavofilen  och  national- 


DEN  RYSKA  MIREN, 


179 


ekonomen  Kosjelev  —  ett  namn  som  är  olösligt  förknippadt  med 
kapitlet  om  den  ryska  bondeemancipationen  —  fick  upplysningar 
om  mirens  väsen,  har  ju  yttrat,  att  han  däri  såg  ett  skyddsvärn  mot 
de  sociala  farorna  i  framtiden  sådant  som  »intet  annat  land  äger 
och  hvartill  Ryssland  kan  lyckönskas». 

Men  idé  och  verklighet  sammanfalla  icke  i  Ryssland ;  saken  ter 
sig  helt  annorlunda  på  nära  håll,  och  det  vidunderliga  kommer  i 
dagen,  att  teorien  stundom  kan  synas  grön,  men  att  lifvets  träd  är 
ganska   grått    och    torrt  —  tvärt  emot  Goethes  berömda  sats.     Det 


J3y  1  mellersta  Kyssland. 


enkla  sakförhållandet  är,  att  miren  i  dess  nuvarande  form  icke  har 
en  enda  sida  som  icke  erbjuder  sårbara  punkter,  och  erfarenheten 
har  gifvit  motståndarna  allt  för  rätt  i  deras  kritik  af  denna  agrariska 
kommunism.  Olyckan  ligger  dels  i  den  ryska  okunnigheten  och 
lättjan,  men  framför  allt  kanske  däri,  att  efter  lifegenskapens  upp- 
häfvande  bönderna  af  den  ofantliga  arealen,  som  skulle  kunna  föda 
en  flerdubbel  befolkning,  genom  orättvisa  vid  jordskiftningen  fingo 
för  litet  jord  till  förmån  för  adeln,  hvars  privilegier  kronan  ej  vågade 
kränka,  hvaremot  de  samtidigt  tyngdes  med  stora  skatter  och  för 
inlösen  af  sin  fria  jord  måste  skuldsätta  sig  på  det  mest  kännbara 
sättet.     Miren    är  sålunda  ett  tveeggadt  vapen:  om  den  å  ena  sidan 


i8o  PÄ  STEPPEN. 


tryggar  bondens  eganderätt  och  själfstyrelse,  har  den  å  andra  sidan 
varit  en  källa  till  social  orättvisa  och  däraf  alstradt  missnöje,  som 
nihilismen  ej  försummat  att  söka  göra  sig  till  godo  med  parolen 
»Zemlja  i  Följa»  (Jord  och  frihet).  Och  den  socialdemokratiska 
rörelsen,  som  i  Ryssland  öfvertager  arfvet  efter  nihilismen,  och  som 
i  Petersburg  och  de  västra  gränslänens  industricentra  redan  uppen- 
barat sig  i  form  af  strejker,  skall  ej  vara  sen  att  till  sin  fördel  be- 
gagna miren  på  både  ena  och  andra  sättet,  då  rörelsen  sprider  sig 
till  landsorten. 

Bondeemancipationen  på  i86o-talet,  hvarigenom  den  ryska  miren 
återinsattes  i  sin  ursprungliga  rätt,  var  en  nödvändig  reform,  som 
dock  mindre  förestafvades  af  verklig  omtanke  för  bönderna  än  af 
hänsyn  till  utlandets  dom  öfver  det  »barbariska»  Ryssland  samt  af 
statsfinansiella  klokhetsskäl.  Men  ett  hade  regeringen  icke  förutsett: 
den  ryska  bondens  misstro  mot  reformer  redan  såsom  sådana  och 
hans  underliga  rättsbegrepp.  Förut  hade  han  visserligen  varit  lif- 
eojen  och  därför  blott  ett  kreatur  i  sin  herres  hand;  men  huru 
mycket  bättre  hade  det  ej  varit  att  tjäna  under  en  riddargodsägare, 
med  hvilken  han  aldrig  kom  i  beröring  och  som  kanske  blott  en 
kort  tid  af  året  besökte  sitt  gods,  än  att  såsom  »fri»  jordägare  falla 
i  händerna  på  samvetslösa  brännvinsadvokater,  som  skuro  pipor  vid 
jordskiftena,  eller  ockrande  judar,  som  mot  orimliga  räntor  hjälpte 
honom  ur  en  tillfällig  betalningsskyldighets  förlägenhet  och  från 
tjinovnikens  pockande  skattekraf,  eller  råa  spekulanter  från  närmaste 
stad,  hvilka  i  sitt  landtbruk  föregingo  med  ännu  sämre  exempel  än 
den  forne  adelsmannen,  hvars  gods  gått  under  klubban!  Förut 
resonnerade  bonden  som  så,  att  han  var  ägare  af  jorden,  äfven  om 
hans  person  och  arbetskraft  tillhörde  adelsmannen;  nu  åter  finner 
han  sin  öfverman  i  staten,  i  hela  samhället,  som  utan  hans  hörande 
öfverlämnar  dispositionsrätt  på  viss  areal.  Korteligen:  den  nya  miren 
vardt  blott  en  vrångbild  af  den  gamla;  den  forna  hade  representerat 
en  organisk  samhällutveckling  enligt  dåvarande  tidsförhållanden,  den 
senare  blef  en  konstlad  produkt. 


DEN  RYSKA  MIREN. 


I8i 


Blotta  känslan  af  att  endast  hafva  dispositionsrätt  till  ett  visst 
jordområde,  som  utskiftades  genom  koncentriska  ringar  och  radier 
och  som  »reglerades»  minst  hvart  tredje  år,  endast  ökade  den  ryske 
bondens  slöa  passivitet  och  alstrade  i  förening  med  hans  djupa 
okunnighet  en  misshushållning  af  värsta  slag.  Då  han  ju  ändå 
visste,  att  hans  söner  ej  skulle  få  odla  samma  teg,  drog  han  största 
möjliga  nytta  af  sitt  anvisade  jordstycke  utan  minsta  tanke  på  fram- 
tiden, och  sålunda  kom  en  agrarisk  vandalism  att  gå  hand  i  hand 
med  en  allt  mer  förfäad  pliktkänsla.  Det  missväxtelände,  som 
nyligen  hemsökt  Ryssland  och  som  hotar  att  tlifva  kroniskt,  skulle 
ej  varit  så  omfattande,  om  det  ej  stode  i  samband  med  hela  den 
bondagrariska  frågan.  Hvilket  land  som  helst  kan  ju  drabbas  af 
missväxt,  men  det  behöfver  därför  ej  falla  offer  för  en  akut  hun- 
gersnöd. 

Äfven  villkoren  vid  jordskiftet,  som  företages  dels  efter  antalet 
manliga  hufvuden,  dels  efter  antalet  hushåll,  hafva  ock  bidragit  till 
att  förfela  mirens  goda  syfte.  En  fader  med  en  son  får  t.  ex.  mer 
land  att  bruka  än  en  fader  med  ett  par  döttrar.  Efter  faderns  död 
blifva  döttrarna  utan  jordlott,  och  som  utsikten  att  bli  försörjda 
genom  giftermål  därigenom  förmörkas,  drifvas  de  till  tiggeri  på 
landet  eller  prostitution  i  städerna. 

Äfven  talet  om  mirens  »absoluta  jämhkhet»  och  dess  »aktning 
för  minoriteten»  är  en  chimär.  Då  enhälligt  bifall  kräfves  för  ett 
förslag,  blir  naturligtvis  den  praktiska  följden  af  denna  ideella  politik, 
att  oppositionen  formligt  pratas  omkull  eller  skrikes  ihjäl  vid  den 
allmänna  omröstningen,  eller  ock  oskadliggöres  den  i  afgörandets 
stund  med  samma  bepröfvade  medel,  som  vid  t.  ex.  de  moderna 
parlamentsvalen  i  Serbien  och  Bulgarien  tillgripas  för  att  trygga  en 
regeringsvänlig  majoritet  i  kammaren.  Och  å  andra  sidan  har 
historien  visat,  hvarthän  detta  enhällighetssystem  leder:  polackernas 
liberum  veto  är  blott  en  annan  sida  af  samma  sak  —  till  syftet,  väl- 
menande, i  verkligheten  högst  olycksbringande. 

För  belysande  af  hela  den  agrariska  frågan  i  Europa  är  studiet 
af  den  ryska  miren  ett  lika  tacksamt  som  viktigt  fält,  och  de  stater, 


I82 


PÅ  STEPPEN. 


som  tilläfventyrs  ha  råd  att  sända  stipendiater  till  Ryssland  för  att 
i  nykterhetens  intresse  taga  kännedom  om  te^-beredningen,  borde 
ej  heller  försumma  att  genom  kompetent  person  undersöka  ett  så 
stort  samhällsproblem  som  den  ryska  miren,  hvilken  trots  alla  sina 
fel  bibehållit  mer  äktrysk  ursprunglighet  än  både  duma  (borgerskapets 
representation  i  städerna)  samt  zeinstvo  (landsting  eller  hushållnings- 
sällskap).    Men  när  så  stora  missförhållanden  kunna  uppstå  i  ett  så 


Kvinnodräkter  Irån  norra  Ryssland. 


primitivt  samhälle,  som  den  ryska  landsbygden  allt  fortfarande  företer, 
innebär  ej  detta  då  en  varning  mot  den  agrariska  statssocialismen 
för  samhällen  med  högre  kultur,  större  anspråk  och  behof  samt 
skarpare  brytningar  mellan  individernas  tycken  och  viljor?  För- 
fattaren endast  framkastar  frågan  och  skulle  ej  önska  något  högre 
än  att  hans  tvifvel  kunde  skingras  genom  erfarenhetens  motbevisande 
argument. 

Är   miren  väl  värd  det  allvarligaste  betraktande,   kan  åter  volost 
lätt    bli    föremål    för    ett  harmlöst  satiriserande.     Volost  är  i  själfva 


DEN  RYSKA  MIREN. 


183 


verket  detsamma  som  miren,  men  sedd  från  den  juridisk-admini- 
strativa  sidan.  Hvarje  manlig  medlem  af  miren  har  säte  och  stämma 
i  volost,  som  under  presidium  af  starosta  (byäldste)  sammanträder 
under  bar  himmel  —  vanligen  efter  gudstjänsten  —  för -att  på 
enklaste  sätt  slita  tvister  om  jordskifte  och  andra  meningsskiljäktig- 
heter,  förrätta  utskrifning  af  nödigt  antal  rekryter  samt  ådöma  straff 
för  slagsmål  och  stöld  (intill  30  rubels  värde}  m.  m/  Volost  är 
sålunda  ett  slags  landskansli  och  polisdomstol.  •  Dessutom  har  kom- 
munen den  egendomliga  rättigheten  att  utesluta  misshagliga  individer, 
t.  ex.  besvärliga  fattighjon,  och  detta  utvisande  blir  vanligen  liktydigt 
med  att  —  »kolonisera»  Sibirien,  d.  v.  s.  formlig  deportation.  Ofta 
afgöras  angelägenheterna  vid  brännvinsglaset;  vodka  har  i  Ryssland 
en  underbar  förmåga  att  påskynda  ärendenas  gång,  och  långt  ifrån 
att  öka  parternas  kif,  bidrar  det  »lilla  kära  vattnet»  fastmer  till  en 
Ijuf  försoning,  hvari  både  domare  och  nämndemän  deltaga,  och  ut- 
slaget behöfver  då  knappast  ens  afkunnas.  Om  två  ryssar  berusa 
sig,  slutar  samkvämet  vanligen  med  att  de  kyssa  Och  famna  hvar- 
andra  i  närmaste  dike. 

Detta  burlesk-idylliska  bylif  ändrades  visserligen  på  1870-talet 
genom  en  nådig  ukaz,  att  hvarje  byäldste  skall  ställas  under  den 
guvernementala  ispravnikens  (kretsfogdens)  omedelbara  kontroll.  Men 
det  vardt  sannerligen  inte  bättre  för  det:  med  ispravniken  och 
dennes  kanslister  öppnades  byporten  på  vid  gafvel  för  det  suveräna 
skrifvardömet  med  byråkratisk  slentrian,  protokoll  och  stämpel- 
afgifter  samt  mutningssystem,  servilism  och  demoralisation  uppifrån. 

Mina  tankar  hade  fått  denna  reflekterande  riktning  under  färden 
öfver  steppen,  hvars  ödsHghet  har  sin  förklaring  just  i  miren  med 
dess  isoleringssystem  af  stora,  enstaka  bykomplex.  Och  anblicken 
af  den  gråa,  entoniga  byn  med  den  snuskiga  krogen  gaf  en  antydan 
om  den  ryska  bondekommunismens  moraliska  verkningar.  För  till- 
fället voro  krogkunderna  stillsamma  och  nyktra;  de  hade  tydligt 
tråkigt  och  ondt  om  slantar. 

»Pozjalusta,  barm!»  . 


1 84  PÅ  STEPPEN. 

Åter  skramlade  kibitkan  på  den  obanade  stråten.  Ehuru  jag 
hyrt  åkdonet,  måtte  min  knipsluge  körsven  ha  gjort  hemliga  aftal, 
ty  under  vägen  upptogos  utan  vidare  resonnement  tre  nya  passa- 
gerare: en  liten  pojke,  en  bonde  och  en  kupets  [köpman).  Den  sist- 
nämnde, hvilken  blef  min  närmaste  granne  på  höbotten,  var  i  sin 
nästan  fotsida  kaftan  och  svarta  mössa  typisk  för  det  merkantila 
mellanstånd,  som  i  Ryssland  arbetar  sig  upp  till  en  rätt  god  ekono- 
misk ställning  och  »klassmedvetenhet».  Den  atmosfär,  som  närmast 
omgaf  honom,  röjde  bekantskap  med  brännvin;  men  ur  den  klara 
blicken  lyste  både  intelligens  och  godmodighet.  Han  teg  envist, 
och  jag  nändes  ej  störa  hans  själfbelåtna  ro  eller  tysta  kalkyler. 
Först  efter  en  timme  bröt  han  isen  och  sade  på  fullaste  allvar,  i 
det  han  pekade  på  de  eländiga  hjulspåren  i  lerjorden: 

»Bra  väg!» 

Med  dessa  två  ord  hade  han  lättat  sitt  hjäi^a  och  försjönk  åter 
i  synbart  mycket  ljusa  betraktelser.  Efter  ännu  en  timme  började 
han  röra  på  sig  och  tänkte  sannolikt  säga  något  mer.  Men  då  voro 
vi  redan  framme,  och  han  försvann  lika  tyst  som  han  kommit, 
tagande  hemligheten  med  sig. 


Det  är  på  ett  haf,  jag  vandrar  i  den  nejd,  dit  jag  nu  för  läsaren. 
Äfven  om  denna  bild  aldrig  förr  användts,  skulle  den  osökt  trängt 
sig  på  mig,  under  det  jag  trampade  det  vida  slättlandet  i  guverne- 
mentet  Orel.  Än  ligger  detta  haf  lugnt  och  jämnt,  så  att  jord  och 
himmel  vid  den  fjärran  horisonten  sammansmälta  till  ett;  än  tyckes 
det  svalla  såsom  långsamma  jättevågor  i  form  af  uttänjda  åsar  och 
sluttningar,  hvilka  stundom  skarpt  af  b  ryta  synkretsen.  Små  ek-  och 
björklundar  här  och  hvar  äro  ju  öar  och  holmar;  färdemännen, 
som  någon  gång  träda  fram  på  denna  yta,  kunna  gälla  för  seglare, 
och  kyrkorna  med  hvita  kupoler  och  spiror  äro  naturligtvis  fyr- 
båkar,  de  där  hafva  att  leda  de  vilsefarande  till  den  rätta  hamnen 
och  den  säkra  stigen. 


(1)     M 

C3        Cm 


EN  SOMMARBILD  PÅ  STEPPEN.  18  > 


Anblicken  af  steppen  tröttar  lika  litet  som  åsynen  af  hafvet; 
den  fria  utsikten  vidgar  tanken,  och  det  oöfverskådliga  panoramat 
väcker  en  föreställning  om  naturens  majestätiska  oändlighet. 

Det  finnes  i  ryska  språket  ett  egendomligt  uttryck  för  gäst- 
frihet: chljebosolstvo,  som  har  sitt  ursprung  i  den  symboliska  häls- 
ning, då  värden  bjuder  bröd  {chljeh)  och  salt  [sol).  Den  egentliga 
betydelsen  skulle  dock  snart  åter  kunna  komma  till  heders  i  Ryss- 
land, ty  flerestädes  på  landsbygden  finnes  det  knappt  mer  än  bröd 
och  salt  att  undfägna  en  gäst  med.  För  öfrigt  har  den  nordslaviska 
gästfriheten,  en  gång  mångfrejdad,  börjat  lämna  rum  för  misstrogen 
njugghet,  hvilket  ej  heller  är  att  undra  på.  I  forna  tider  var  den 
vid  jordtorfvan  bundne  på  nåd  och  onåd  prisgifven  åt  sin  herres 
godtycke,  och  efter  lifegenskapens  upphäfvande  har  landtbefolknin- 
gen  af  de  samvetslösa  spekulanterna,  skattefogdarna  och  brännvins- 
advokaterna lärt  sig  misstro  hvarje  gost  (främling,  gäst),  i  hvilken 
han  nu  mera  ser  en  hostis  (fiende).  Det  händer  nästan  aldrig,  att 
en  rysk  bonde  på  landsvägen  vågar  hälsa  först  eller  vill  göra  sig 
underrättad  om  målet  för  främlingens  färd,  och  ber  man  honom 
träda  närmare,  smyger  han  sig  försiktigt  fram  ungefär  på  samma 
lömska  sätt,  som  en  misshandlad  hund  lockas  fram.  Och  denna 
bild  kan  fa  gälla  äfven  i  djupare  mening.  Han  misstror  sina  danaer, 
äfven  då  de  komma  med  skänker,  och   han  gör  i  regeln  klokt  däri. 

Men  det  finnes  ett  gammalt  godt  råd  i  Ryssland:  »tala  rubel 
med  tjinovniken»,  hvilket  äfven  kan  tillämpas  ^pkhonå^xw  tala  Iwpek 
med  honom!  Då  öppnar  han  språklådan,  lämnar  äskade  upplys- 
ningar och  skiner  af  godmodighet.  Han  vill  gärna  höra  talas  om 
huru  »tysken»  har  det,  men  naturligtvis  är  hans  '»Rusy>  (Ryssland) 
ändå  det  bästa  land  i  världen!  Visserligen  händer  det  här  som 
annorstädes,  att  om  man  frågar,  huru  långt  det  är  kvar  till  närmaste 
stad,  det  svaras  t.  ex.  tre  verst;  man  går  inemot  en  timme  vidare 
och  får  af  nästa  odalman  veta,  att  det  är  »bara  fem»  —  att  nu  icke 
tala  om  ett  sådant  spratt,  som  en  gurkätande  rödskjorta  en  gång 
spelade  mig,  i  det  han  af  okunnighet,  missförstånd  eller  illvilja  nar- 


i8é  PÅ  STEPPEN. 

rade  mig  att  gå  åt  rakt  motsatt  håll  och  därigenom  stal  en  dag  af 
mitt  reselif. 

Det  är  särskildt  två  intryck  af  den  ryska  steppen,  som  inpräglat 
sig  i  mitt  minne  och  som  jag  vill  söka  återgifva  med  stålpenna  — 
i  brist  på  pensel. 

Det  är  middag.  Hela  naturen  tyckes  sofva,  och  själfva  solen 
ser  dåsig  och  blek  ut.  Det  är  alldeles  lugnt,  och  knappt  en  half- 
vissnad  blåklint  eller  nejlika,  som  skonats  af  lien,  rör  sig  vid  en 
kvalmig  vindfläkt.  Varm  och  kvaf  stiger  ångan  upp  från  de  ny- 
mejade  sädesfältens  kärfvar,  och  det  doftar  starkt  från  de  färskt 
upp-plöjda  åkrarna.  Ingen  mänsklig  varelse  är  inom  synhåll,  och  på 
den  ödsliga  taflan  är  det  blott  en  fast  punkt,  som  ögat  kan  stanna 
vid:  det  är  en  telega  (bondvagn),  som  står  orörlig  där  borta.  Den 
magra  brunten  hänger  hufvudet  resigneradt  och  har  spärrat  ut  fram- 
benen  för  att  stå  så  mycket  stadigare.  Utsträckt  i  vagnshöet,  ligger 
en  massa  gråa  paltor,  repstumpar  och  bast,  som  omsluta  en  människo- 
kropp. Det  är  den  gamla  historien,  som  dock  förblir  evigt  ny: 
bondfar  har  varit  i  stan  och  sålt  varor,  köpt  brännvin  i  stället  och 
supit  sig  dödfull,  innan  han  hunnit  hem  till  varma  stugan.  I  detta 
tillstånd  gör  bonden  skäl  hvarken  för  benämningen  musjik  (man) 
eller  krestjanin  (kristen);  nej,  han  är  smerditj,  den  stinkande! 

Andra  bilden:  Det  är  afton.  Tjocka  moln  välta  fram  på  fästet, 
men  då  och  då  bryter  den  nedgående  solen  fram  i  nästan  blodröd 
glans.  An  skimra  de  gulhvita  rågtegarna  i  bjärt  belysning;  än 
kastas  långa  slagskuggor  öfver  den  svarta  åkermuUen,  så  att  den 
ser  ännu  svartare  ut.  En  frisk  vind  har  blåst  upp,  och  det  går  en 
rörelse  genom  de  bruna  hirs-axen  såsom  hafvets  första  krusning. 
På  den  breda  chausséen,  där  de  tjocka  pilträden  bilda  gles  häck, 
spränger  en  trojka  fram.  Den  mellersta  hästen  trafvar  stadigt  under 
den  höga  dugan,  under  det  att  de  hälft  lösa  sprakfålarna  springa 
lustigt  på  sidan.  På  långt  håll  höras  slagen  af  hofvarna  och  smäl- 
larna af  piskan,  och  snart  uppfångas  ljudet  af  jamstjikens  maningar 
till  sina  »hvita  dufvor»  eller  »fördömda  grodor»  att  skynda  undan 
ovädret.      Där   solen    gått  ner,  skönjes  en  gul,  kall  färgreflex,  som 


EN  SOMMARBILD  PÅ  STEPPEN. 


187 


aflös€s  af  en  tunn,  skär  ljusslöja.  De  hotande  molnen  kantas  nertill 
med  silfver,  hvaremot  de  öfre  lagren  te  sig  så  mycket  mörkare. 
Natten  faller  på,  och  det  tändes  ljus  både  i  himmelen  och  på  jorden. 
Trojkan  har  länge  sedan  försvunnit,  men  ännu  förnimmas  svagt 
klatschar  af  knuten  och  dånet  af  hofvar,  tills  allt  dör  bort  i  nattens 
och  steppens  hemlighetsfulla  tystnad. 

»Trojkan  %ger  och  flyger  utan  återvändo»,  lyder  ett  berömdt 
ställe  i  Gogols  »Döda  själar».  »Det  är  som  om  en  okänd  kraft 
lyft    dig    upp   på  sin  vinge;  själf  fl3^ger  du,  och  allt  flyger:  milstol- 


Sydrysk  by. 


parna  flyga,  till  möte  flyga  köpmännen  i  sina  kibitkor,  och  på  ömse 
sidor  flyger  skogen  med  sina  mörka  rader  af  tallar  och  granar,  med 
sina  yxhugg  och  sitt  korpskrik.  Hela  landsvägen  flyger  —  Gud 
vete  hvart  i  ett  försvinnande  fjärran,  och  det  ligger  något  förfärande 
i  detta  snabba  skymtande,  där  de  försvinnande  föremålen  ej  hinna 
uppfattas,  och  där  blott  himlen  däruppe  och  de  lätta  molnen  och 
den  därur  framträdande  månen  synas  orörliga.  Ack,  trojka,  fågel- 
trojka,  hvem  har  uppfunnit  dig?  Blott  hos  ett  flinkt  folk  har  du 
kunnat  födas,  på  en  jord,  som  ej  låter  skämta  med  sig  och  som 
lika  jämnt  breder  ut  sig  öfver  halfva  världen  ...» 


1 88  PÄ  STHPPEN. 


»Och  jagar  också  icke  du,  Ryssland,  såsom  en  flink,  oupp- 
hinnelig  trojkal  Vägen  dammar  och  ryker  under  dig,  broarna 
knaka;  allt  lämnar  du  långt,  långt  bakom  dig.  Åskådaren  stannar, 
slagen  af  häpnad  öfver  detta  Herrens  under.  Är  det  blixten  som 
slagit  ner  från  himlen?  Hvad  betyder  denna  skräckinjagande  rörelse? 
Hvad  är  det  för  okänd  kraft  i  dessa  i  världen  okända  hästar? 
Hafven  I  hvirfvelvindarna  i  edra  manar?  Hafven  I  ett  känsligt  öra 
i  hvarje  eder  åder?  Hafven  I  från  ofvan  förnummit  en  bekant  sång, 
spännen  I  därför  edra  kopparbröst  och  flygen  genom  luften  i  rak 
linie  utan  att  beröra  jorden  med  edra  hofvar  hänförda  af  Gud? 
Ryssland,  hvart  jagar  du?  Gif  svar!  Men  det  gifves  intet  svar. 
Klockornas  underbara  klang  utgjuter  sig;  det  stönar  i  luften  och  växer 
till  storm.  Det  flyger  förbi  allt,  som  finnes  på  jorden,  och  andra 
folk  och  riken  vika  åt  sidan  och  lämna  rum  för  dig  ...»  Det  är 
den  moskovitiska  panslavismens  inträde  i  den  ryska  skönlitteraturen. 


Två  dagar  och  lika  många  nätter  hade  en  fruktansvärd  snö- 
storm rasat  på  slätterna  i  guvernementet  Moskva,  dit  vi  nu  förflytta 
oss  med .  den  moderna  samfärdselns  snabbhet  och  med  en  författares 
rättighet  att  i  fantasien  göra  ett  språng  i  tid  och  rum.  Här  och 
hvar  tornade  drifvorna  upp  sig  ända  till  två  meters  höjd;  lokomotiv 
sutto  fast,  och  järnvägstelegrafen  hade  mycket  att  förtälja. 

Men  på  den  tredje  dagen  rann  solen  upp  på  en  klar,  ren 
himmel,  och  det  glittrade  och  glänste  på  det  hvita  haf  af  snö,  som 
skylde  den  svarta  jorden  och  dess  kommande  skördar.  De  hvita 
kyrkorna  kunde  knappt  särskiljas  på  denna  entoniga  tafla.  Skatorna 
kretsade  girigt  kring  de  nakna  träden,  och  de  magra  hönsen  vågade 
sig  utom  husknuten  för  att  krafsa  på  tunna  halmstrån.  Pumpar 
och  brunnar  sågo  ut  som  förstelnade  vattenstoder. 

Eljes  var  landskapet  dödt,  ty  den  stränga  vinterkölden  höll  män 
och  kvinnor  inomhus  så  mycket  som  möjligt.  Och  de  få,  som 
måste  ut,  tedde  sig  som  rörliga  pälsbylten. 


VINTERBILD  PÄ  STEPPEN. 


189 


Två  vinterdagar  ströfvade  jag  kring  på  dessa  snöstepper  och 
gjorde  därunder  en  rätt  märklig  iakttagelse :  under  hela  tiden  träffade 
jag    på    endast   en  tiggare,  hvaremot  jag  under  hemvägen  från  ban- 


Utdelning  af  bröd  åt  de  nödlidande. 


gården  i  Moskva  till  min  bostad  råkade  ut  för  minst  tjoget.  De 
tiggare  i  Ryssland,  hvilka  bära  sitt  armod  på  läpparna,  äro  att  söka 
i  de  stora  städerna,  vid  kyrkorna  och  religiösa  fester,  d.  v.  s.  tigge- 
riet står  till  god  del  i  samband  med  lättja  och  religiöst  hyckleri. 
Ett  exempel  ur  högen  må  anföras. 


190  PÄ  STEPPEN. 


En  ung,  frisk  man  gick  omkring  i  byarna  på  kryckor  och 
tiggde,  enär  han  fann  detta  vara  en  lätt  och  lönande  födkrok.  Detta 
kunde  ju  ha  varit  hans  ensak,  men  han  hade  dessutom  den  ovanan 
att  olofligt  taga  med  sig  något,  då  han  lämnade  en  barmhärtig  stuga. 
Äfven  detta  ofog  hade  kunnat  fortgå  än  i  dag,  om  ej  två  obehagliga  fall 
timat:  då  tiggaren  i  en  stuga  ej  fick,  hvad  han  begärde,  mörbultade 
han  kvinnorna  med  sina  kryckor,  och  en  annan  gång  hämnades 
han  på  en  njugg  husfader  genom  att  tända  eld  på  hans  boning. 
Han  ertappades  dock  och  dömdes  att  på  ön  Sachalin  äta  bröd  i 
sitt  anletes  svett  under  hela  tio  år,  hvarjämte  han  rönte  det  väl- 
förtjänta straffet  att  nödgas  gå  till  fots  genom  hela  Sibirien  på  sina 
båda  friska  ben  —  utan  kryckor! 

I  Moskva  gjorde  jag  bekantskap  med  en  ung  dam,  hvilken 
under  föregående  vinter  i  en  aflägsen  by  i  guvernementet  Simbirsk 
haft  tillfälle  att  med  egna  ögon  öfvertyga  sig  om  de  verkligt  nöd- 
ställdes elände.  Många  tiggde  visserligen,  men  icke  de  värst  lidande: 
de  sutto  tysta  i  den  iskalla  izhan  och  väntade  lugnt  på  döden.  Både 
Turgenjev  och  Tolstoj  hafva  i  sina  berättelser  lämnat  märkliga 
bidrag  till  det  folkpsykologiskt  intressanta  kapitlet,  huru  den  ryske 
bonden  dör. 

Emellertid  var  guvernementet  Moskva  ej  i  samma  höga  grad 
hemsökt  af  den  missväxt  och  hungersnöd,  för  hvars  afhjälpande 
Tolstoj  grep  in  så  energiskt.  "  Omdömen,  grundade  på  iakttagelser 
från  Moskvas  omnejd,  kunna  ej  hafva  allmängiltig  betydelse,  ty 
befolkningen  sysselsätter  sig  där  icke  blott  med  åkerbruk,  utan  ock 
med  husindustri.  Öfverallt  i  byarna  såg  jag  män,  kvinnor  och 
barn  sysselsatta  med  väfnad,  knyppling,  stickning  och  träsnideri  — 
näringsgrenar  hvari  den  ryske  bonden  utvecklar  rätt  stor  händighet 
och  smak.  Mycken  inblick  i  detta  husliga  lif  får  främlingen  dock 
icke,  ty  det  är  ej  så  lätt  att  slippa  in  i  en  rysk  bondstuga  om  vintern. 
I  bondens  öga  är  den  okände  besökaren  antingen  tiggare  eller  tji- 
novnik  eller  »tysk»,  och  mot  alla  tre  hyser  han  samma  grundade 
misstro.  På  ett  par  ställen  vardt  det  alls  icke  upplåtet  för  mig, 
ehuru    jag   genom    det   lilla    fönstret    upptäckte    de  hemmavarande. 


»HVEM  LEFVER  LYCKLIGT  I  RYSSLAND?»  191 

hvilka  förstulet  mönstrade  mig.  Och  på  två  andra  ställen  öppnade 
husfadern  dörren  försiktigt  med  orden:  »Här  finns  ingenting!», 
riglade  så  åter  och  vardt  ej  mer  sedd. 

Nej,  där  finns  verkligen  ingenting.  Jag  bekräftades  i  denna  tro 
vid  besök  i  ett  par  bykrogar.  Det  enda,  som  fanns  att  tillgå,  var 
te,  brännvin  och  svart,  hårdnadt  bröd.  Knif,  gaffel  och  sked  begag- 
nades inte,  och  hvitt  bröd  var  okändt.  Då  värden  skulle  rengöra 
ett  teglas  åt  mig,  försvann  han  med  sitt  tofviga,  svarta  skägg  och 
hår  under  disken  —  en  ästetisk  hänsynsfullhet  värd  allt  erkännande. 
Kring  mina  fötter  sm  ögo  två  utsvultna  kattor  på  det  smutsiga  golfvet 
lika  tysta  som  helgonbilden  i  vrån  och  det  stora  vägguret.  Utet 
står  stilla;  det  har  kanske  aldrig  gått  och  skall  säkerligen  aldrig  gå. 
Men  en  klocka  är  det  i  alla  fall:  där  finnes  både  visare  och  siffer- 
tafla.  —  Såsom  en  omväxling  i  denna  dödslika  stillhet  kunde  man 
betrakta  de  rörliga  människofigurer,  som  krupit  upp  på  ugnen  tätt 
under  taket,  eller  med  blicken  följa  de  tarakaner  (kakerlackor),  som 
promenera  på  väggarna  —  en  rysk  landsplåga. 

Tyst  och  lugnt  var  det  ock  på  den  lilla  kyrkogården  bredvid, 
där  »Guds  slafvar»  [Bozji  rab)  jordats  under  de  grofva,  kistformiga 
stenarna.  I  ett  hörn  af  kyrkogården  stod  en  grof  karl  och  högg 
med  en  yxa  loss  några  trän,  som  frusit  fast  i  den  snötäckta  ved- 
trafven.  Det  långa  håret,  skägget  och  kaftanen  röjde  bypopen,  och 
den  krokiga  medelålders  kvinnan  vid  kälken  var  prästmor  själf.  Då 
man  ser  en  sådan  tafla,  gripes  man  af  varmt  medlidande  med  den 
okunnige,  fattige  och  föraktade  byprästen.  Rår  han  för  att  de  30,000 
svarta  prästerna,  munkarna,  under  religionens  täckmantel  utsuga 
folket  och  föreskrifva  tvångslagar?  Visserligen  få  »de  svarta»  ej 
gifta  sig,  men  släktet  dör  ej  ut  för  det,  lika  litet  som  popernas. 

Den  lilla  kyrkan  ligger  i  ändan  af  den  långa,  breda  bygatan. 
Där  bortom  vidtar  åter  snöhafvet.  Skaren  är  mestadels  nog  stark 
att  bära,  och  blott  undantagsvis  försvinna  benen  i  ett  förrädiskt  dike. 

Blek  och  kall  sjunker  vintersolen  tidigt  ner  bakom  en  röklik 
molnslöja.  An  en  gång  skimrar  det  svagt  på  korset,  som  kröner 
den  gulhvita  kyrkans  blåa,  stjärnströdda  kupol,  och  ett  ensamt  träd 


192 


PÅ  STEPPEN. 


på  steppen  aftecknar  sig  tydligt  mot  den  tomma  bakgrunden.  Så 
slocknar  dagens  stjärna  alldeles  bakom  det  gråa  förhänget;  det  ensliga 
trädets  konturer  blifva  allt  grumligare,  och  den  gråa  slöjan  i  väster 
breder  sig  öfver  hela  himlen.  Det  mörknar  hastigt,  men  steppens 
snö  förlänar  landskapet  en  skum,  hemlighetsfull,  grumlig  färgton. 
Man  får  fantastiska  hugskott  på  den  ryska  snösteppen,  hvars  mysti- 
ska   kvällsdok    blicken    ej    kan    genomtränga;    föremålen   få  bizarra 


Nekrasov  på  sjukbädden. 


konturer  och  sällsamma  dimensioner,  och  ängsligt  undrar  man, 
huru  bonden  och  popen  tillbringa  de  långa,  mörka  vinterkvällarna 
i  den  tillbommade  stugan. 

»Hvem  lefver  lyckligt  i  Ryssland?»  Den  frågan  uppställdes  af 
proletärskalden  Nekrasov  i  ett  mycket  karakteristiskt  epos,  hvars 
grundtanke  är,  att  ingen  i  Ryssland  kan  vara  lycklig  på  grund  af 
fattigdom,  okunnighet  och  dryckenskap.  Poemet  börjar  med  att 
några    bönder  från    olika    byar  råkas  och  komma  i  tvist  om  hvem 


HVEM  LEFVER  LYCKLIGT  I  RYSSLAND?» 


193 


som  egentligen  lefver  lyckligt  i  Ryssland.  Då  de  icke  kunna  få 
detta  klart  för  sig,  företaga  de  en  studieresa  för  att  med  egna  ögon 
öfvertyga  sig.  Först  träffa  de  på  några  forbönder  och  annat  »sim- 
pelt» folk,  men  redan  af  deras  yttre  sluta  de  till  att  lyckan  ej  är 
till  finnandes  här.  Så  möta  de  en  pop.  »Säg,  far  lille,  är  ditt  lif 
lyckligt?»  fråga  de.  Popen  svarar  efter  grundligt  betänkande  visser- 
ligen ja;  men  då  de  vilja  veta,  hvari  denna  lycka  består  och  om 
den  ligger  i  ro,  rikedom  eller  rykte,  måste  popen  tillstå,  att  han  ej 
har  en  enda  af  dessa  förmåner,  utan  fastmer  en  tung,  ringaktad  lott 
och  stora  ekonomiska  bekymmer. 

De  komma  så  till  en  marknad,  för  resten  ypperligt  skildrad. 
Äfven  om  en  och  annan  finner  lifvet  drägligt  nog,  är  dock  den 
verkliga  lyckan  omöjlig  att  upptäcka.  Förvaltaren  Oboldujev  t.  ex. 
kan  ej  förhka  sig  med  de  nya  förhållandena  och  tänker  med  saknad 
på  den  gamla  goda,  patriarkaliska  tiden,  då  egendomen  värderades 
efter  antalet  hfegna  »själar».  Ur  en  annan  synpunkt  har  lifegen- 
skapens  upphäfvande  en  oförsonlig  motståndare  i  en  furste,  hvilken 
hatar  det  nya  samhällsskicket,  därför  att  det  beröfvat  honom  en  de 
af  hans  rikedom  och  myndighet.  Äfven  bland  kvinnorna  är  resul- 
tatet af  efterforskningarna  lika  nedslående,  ty  alla  hafva  samma 
sorgliga  öde:  en  glädjelös  ungdom  offrad  åt  männens  begär  och 
sedan  ett  ständigt  trälande  i  mannens  tjänst. 

Skalden  hann  aldrig  afsluta  denna  hemska  satir,  men  diktens 
plan  är  bevisligt  känd.  De  vetgiriga  bönderna  återvända  missnöjda 
hem  till  sina  små  -byar  med  oförrättadt  ärende.  Från  hvar  och  en 
af  dessa  byar  leder  en  gångstig  till  den  gemensamma  krogen.  Här 
påträffa  de  en  med  bast  omlindad  karl,  som  ligger  och  sofver  ruset 
af  sig.  De  släpa  honom  med  sig  in  i  krogen,  och  först  nu  —  vid 
brännvinsglaset  —  få  de  af  den  druckne  svaret  på  frågan:  Hvem 
lefver  lyckligt  i  R5^ssland? 


Slavia. 


13 


Eremitaget  i  Petersburg. 


ÅTTONDE  KAPITLET. 


Den  moderna  konsten  och  litteraturen. 


Rysslands  främste  bildhuggare.  —  I  Tretjakovs  galleri.  —  Yerestjagin  och  Skobelev. 
—  Den  ryska  skönlitteraturens  sjuklighet.  —  Ysevolod  Garsjin.  —  Arfvet  efter 
LermontOY  och  Gogol. 


"Vetenskap  och  konst  blomstra,  tack  vare  de 
suveräna  personernas  omhuldande  och  förbud." 

(Ur  ett  tal  af  professor  Reichél  med  anledning  af 
Katarina  11:8  kröning. 

.fven  för  studiet  af  den  ryska  konsten  är  Moskva  den  viktigaste 
orten.  Petersburg  äger  visserligen  många  och  dyrbara  konst- 
samlingar, men  representerar  därför  icke  den  ryska  konstens  hufvud- 
stad.  Eremitaget  vid  Vinterpalatset  och  Konstakademien  på  Vasili- 
.ostrov  hafva  en  och  annan  Ajvazovshi,  den  raffinerade  och  subtile, 
men  ofta  effektsökande  marinmålaren,  hvars  kvantitativa  alstrings- 
kraft   ej    fullt    motsvaras    af  det  inre  värdet,  samt  ett  par  dukar  af 


RYSSLANDS  FRÄxMSTE  BILDHUGGARE. 


195 


Siemiradzki,  »slavernas  Makart»  (polack);  där  finnas  ock  flere  histo- 
riskt intressanta  verk  af  akademikerna  Kotzebue,  Briilow  m.  fl.  — 
till  innehåll  lika  onationella  som  konstnärernas  namn.  Men  det 
stora  flertalet  taflor  består  af  utländska  mästare,  bland  hvilka  i  syn- 
nerhet nederländarne  äro  sevärda. 

I  ersättning  äger  Petersburg  några  plastiska  verk  af  en  sällsynt 
begåfvad  konstnär:  den  i  Vilna  år  1842  födde  M.  M.  'Antokolski. 
Då  han  såsom  barn  en  gång 
i  ett  stereoskop  fick  se  Lao- 
koongruppen,  gjorde  detta  ett 
outplånligt  intryck  på  den 
lille  och  öppnade  för  hans 
fantasi  en  ny  värld.  På  in- 
rådan af  en  entusiastiskkamrat 
begaf  sig  ynglingen  till  Peters- 
burg, där  han  genom  två  i 
trä  skurna  hufvuden  (af  frälsa- 
ren och  den  heliga  jungfrun) 
antogs  såsom  elev  i  akademien. 
För  sitt  första  arbete  på  ut- 
ställningen 1864  (ett  träsnideri 
föreställande  en  gammal  judisk 
skräddare,  som  lutar  sig  ut 
genom  fönstret  för  att  träda 
på  nålen)  fick  han  lilla  silfver- 
medaljen  och  kort  därpå  den 
stora  för  en  skizz  i  elfenben 

(en  girigbuk  räknande  pengar).  Någon  ledning  eller  väckelse  rönte 
han  dock  ej  från  akademiens  sida,  och  i  en  själfbiografi,  som  han 
oflentliggjort  i  »Vjestnik  Jevropy»,  talar  han  om,  huru  han  under 
de  ljusa  sommarnätterna  ströfvade  kring  i  det  fria,  undrande  hvar 
den  sanna  konsten  vore  att  finna.  »Men  hvarken  stjärnhimlen  eller 
Nevas  mörka  vågor,  som  brusade  vid  mina  fötter,  voro  i  stånd  att 
lösa  mina  tvifvel  och  besvara  de  frågor,  som  tyngde  mig.»     Full  af 


Antokolski. 


196  DEN  MODKRNA  KONSTEN  OCH  LITTERATUREN. 


förtviflan,  stirrade  han  ofta  på  den  mäktiga  stensfinxen  vid  Neva- 
stranden  utan  att  veta,   hvarmed  han  skulle  börja. 

Redan  tidigt  intresserad  för  religiösa  ämnen  (»Tobias'  botande», 
»Judas-kyssen »  m.  fl.),  grep  han  sig  nu  an  med  en  uppgift,  som 
skulle  bereda  honom  många  bekymmer,  men  på  samma  gång  visade 
den  inneboende  originaliteten.  I  relief  form  framställde  han  en 
församling  spanska  judar  under  medeltiden,  hvilka  vid  firandet  af 
sin  påsk  öfverraskas  af  den  stränge  inkvisitorn,  som  med  tjänare 
visat  sig  på  en  trappa.  På  väggen  anbragtes  ett  fönster,  h varigenom 
ljuset  bjärt  belyser  de  skrämda  judarnas  ansikten.  Men  både  pro- 
fessorer och  allmänhet  kritiserade  obarmhärtigt  denne  unge,  »sjuk- 
lige» konstnär,  som  var  nog  djärf  att  gå  sin  egen  väg.  Antokolski 
begaf  sig  då  till  Vilna  med  sitt  olycksverk,  som  där  drabbades  af 
ett  tragikomiskt  öde:  en  piga  begagnade  nämligen  konstverket  såsom 
—  hönsbur,  och  resultatet  kan  lätt  tänkas  .  .  . 

Men  utan  att  förkrossas  af  dessa  motgångar  samlade  han  sina 
krafter  på  en  stor  nationell-konstnärlig  sak:  han  ville  förkroppsliga 
Ivan  den  gruflige,  denna  sällsamma  blandning  af  genialisk  instinkt 
och  bestialisk  låghet,  en  produkt  af  medeltidens,  från  tataroket 
nyss  befriade  Ryssland.  Olyckligtvis  förkylde  Antokolski  sig  lifs- 
farligt,  och  då  han  efter  tillfrisknandet  fått  modellen  färdig,  kunde 
han  ej  ens  förmå  någon  af  professorerna  att  taga  arbetet  i  betrak- 
tande, ehuru  han  hade  sin  ateher  i  själfva  akademien.  I  sin  nöd 
vände  han  sig  till  dess  vice  president  Gagarin,  hvilken  lyckades 
intressera  hertiginnan  af  Leuchtenberg  för  den  unge  bildhuggaren. 
En  eftermiddag  inträdde  själfve  Alexander  II  i  den  torftiga  ateliern, 
och  nu  var  Antokolskis  framtid  tryggad:  gipsmodellen  af  Ivan  in- 
köptes för  akademien,  bilden  göts  i  brons  för  Eremitaget,  och  den 
nyutnämnde  medlemmen  af  konstakademien  fick  medel  att  företaga 
en  rekreations-  och  studieresa  till  Italien.  Från  början  af  8o-talet 
är  Antokolski  bosatt  i  Paris,  men  hans  namn  är  kändt  lika  mycket 
i    Berlin  och  Miinchen  som  i  Petersburg  och  Paris. 

Bland  hans  historiska  verk  märkas:  Sibiriens  eröfrare  Jermak 
Timofejevitj    med    pansar   och   yxa,  Jaroslav    den   vise  med  furste- 


RYSSLANDS  FRÄMSTE  BILDHUGGARE. 


197 


kronan  på  det  lockiga,  majestätiska  hufvudet,  Kiev-munken  Nestor, 

med  pennan  i  hand  tankfullt  lutad  öfver  det  lilla  skrifbordet,  samt 

den    präktiga    bildstoden    af  Peter   den   store,    framställd    med  öfver- 

väldigande    kraft    och  sanningstrohet  i  en  brutal,  genialisk  skönhet, 

som    imponerar    föga  mindre  än  Falconets  djärfva  ryttarstod.     Den 

vänstra  handen  hvilar 

på  värjfästet  och  håller 

en    kikare,  den  högra 

trycker    energiskt    en 

käpp      mot     marken. 

Soldatrocken    är   dels 

tätt    åtsittande,    dels  i 

fladdrande  veck  kastad 

tillbaka. 

Men  ännu  kraf- 
tigare verkar  Antokol- 
skis  mejsel  såsom  red- 
skap för  en  ideel,  su- 
blim världsåskådning. 
Det  ondas  princip  har 
han  förkroppsligat  i 
skepnaden  af  Satan, 
sittande  på  en  ödslig 
klippa  med  de  knotiga 
kindbenen  och  de  klo- 
formiga  händerna  stöd- 
da mot  den  uppskjutna 
knäskålen.      Fina  och 

rörande  äro  bilderna  af  den  på  grafven  sofvande  gossen  och  af 
Ofelia  vid  pilstranden.  Från  hans  i  en  stol  tillbakalutade  Spinoza 
är  steget  ej  långt  till  Sokrates  döende,  som  i  sin  ordning  pekar  på 
den  såsom  haut-rehef  utförda  bröstbilden  Kristi  sista  suck  och  Kristus 
inför  folket.  Denne  frälsare,  som  med  händerna  fastbundna  vid  höf- 
terna   utan  knöt  låter  all  denna  världens  orätt  gå  öfver  sitt  hufvud 


Ivan  den  gruflige  af  Antokolski. 


198  DEN  MODERNA  KONSTEN  OCH  LITTERATUREN. 

och  helt  och  hållet  fylles  af  sitt  gudomliga  värf,  är  på  samma  gång 
en  symbolisk  apoteos  af  det  veka  slaviska  lynnet  i  dess  sublima 
resignation. 

Antokolskis  konstnärliga  verksamhet  präglas  alltigenom  af  en 
glödande  hänförelse  för  sitt  kall,  en  orubblig  tro  på  sin  uppgift  och 
ett  energiskt  sträfvande  mot  ett  högt  mål  trots  alla  yttre  och  inre 
hinder.  Nobel  och  äkta  både  såsom  konstnär  och  personlighet, 
hatar  han  lika  mycket  den  formella  konventionalismen  som  den 
innehållslösa  symboliken.  Han  kan  sägas  ha  med  sin  mejsel  löst 
det  religiösa  problem,  hvarpå  hans  landsman  Ivanov  offrade  hela 
sitt  lif  med  penseln,  och  han  är  den  konstnärliga  fulländningen  af 
den  ryske  bonden,  hvars  händighet  i  träsnideri  bäres  af  en  varm 
religiositet.  Likasom  hos  så  mången  annan  rysk  konstnär,  samman- 
smälter hos  Antokolski  en  plastisk  realitet  harmoniskt  med  djup 
idealitet,  och  han  förenar  på  ett  sällsynt  lyckligt  sätt  det  specielt 
ryska  med  det  allmänt  mänskliga,  rysk  individualitet  med  modern 
konstnärlighet.  Antokolski  är  på  sitt  område  R3^sslands  och  kanske 
hela  Eurooas  främste  nu  lefvande  konstnär  af  Guds  nåde. 


Det  är  väl  mer  än  en  tillfällighet  att  den  moderna  ryska  målare- 
konsten uppstod  ungefär  samtidigt  med  lifegenskapens  upphäfvande. 
Den  9  november  1863  beslöto  fjorton  s.  k.  »genrister»  med  den 
unge  Kramskoj  i  spetsen  att  bryta  med  akademiens  »historiska», 
psevdoklassiska  slentrian  och  utträdde  ur  de  heliges  samfund,  omedel- 
bart sedan  vice  presidenten  förkunnat  täflingsämnet  för  nästa  år: 
»Gästabud  i  Walhall.  På  tronen  Oden  omgifven  af  gudar  och 
hjältar;  på  hans  skuldror  två  korpar.  På  himlen  månen  bland  moln 
genom  Walhalls  slottsbro  (regnbågen),     I  bakgrunden  vargar»  o.  s.  v. 

Dessa  modiga  unga  män,  hvilka  ställde  sig  utanför  akademiens 
trånga  »klassiska»  lagar,  visade  snart,  att  de  verkligen  dugde  till 
något,    och    deras    sträfvanden    uppmuntrades  från  flere  håll,  så  att 


I  TRETJAKOVS  GALLERI. 


199 


själfva  akademien  till  sist  måste  gifva  ett  hälft  erkännande  åt  de 
unges  förbund.  Och  hvad  alla  ryssars  själfhärskare  ej  kunde  be- 
römma sig  af  att  äga  —  nämligen 
ett  fosterländskt  konstgalleri,  den 
äran  tillkom  innehafvarna  af  en 
stor  klädes-  och  manufakturfirma 
i  Moskva,  bröderna  Tretjakov,  af 
hvilka  särskildt  den  ene  med  ofant- 
lig rikedom  förenade  mecenatens 
frikostighet  och  konstvännens  blick 
för  talangen. 

Vill  man  studera  Ryssland  när- 
mare, är  ett  besök  i  Tretjakovs 
galleri  allt  annat  än  öfverflödigt; 
men  för  den,  som  vill  göra  bekant- 
skap med  den  ryska  konsten,  är 
det  oundgängligt  nödvändigt.  Gal- 
leriet   ligger  vid  en  liten,  stillsam 

gata  »på  andra  sidan  floden»,  såsom  man  uttrycker  sig  i  Moskva, 
och  för  främlingen  är  det  ej  så  lätt  att  hitta  in  i  denna  konstens 
undangömda  helgedom,  som  genom  testamentariskt  förordnande 
öfvergått  i  stadens  ägo  med  uttryckligt  villkor  att  galleriet  äfven 
på  söndagarna  skall  hållas  kostnadsfritt  öppet  för  allmänheten.  För 
åtskilliga  år  sedan  hade  det  hän  dt,  att  ett  par  dyrbara  taflor  »propali» 
=  »kommit  bort»,  d.  v.  s.  stulits  af  någon  konstälskare  eller  spe- 
kulant, hvars  namn  allt  fortfarande  är  en  olöst  gåta,  och  efter  den 
betan  hade  Tretjakov  sett  sig  nödsakad  att  låsa  sitt  helgonskrin. 
Men  genom  personlig  bemedling  har  galleriet  alltid  varit  tillgängligt 
äfven  för  skandinaviska  turister  tack  vare  konsulatens  välvilliga 
förord  —  för  Sverige  och  Norge  handlanden  Winkel  och  för  Dan- 
mark prof.    Thor  Lange,  den   utmärkte  skaldetolkaren. 

Det  är  tjugu  salar,  fulla  af  idel  ryska  taflor,  hvilka  lämna  det 
totahntryck,  att  den  ryska  måiari^onsten  följt  ungefär  samma  ut- 
veckling   som  den  ryska  vitterheteh  från  och  med  Gogol.     Den  är 


Kramskoj. 


20'O 


DEN  MODERNA  KONSTEN  OCH  LITTERATUREN. 


stark  i  karakteristiken  (porträttet);  den  är  realistisk  utan  att  förirra 
sig  i  effektsökande  experiment  (historiemålningen),  och  den  besitter 
en  utomordentlig  förmåga  att  på  ett  fint  sätt  behandla  h vardagliga 
eller  ömtåliga  ämnen,  där  andra  lätt  skulle  förfalla  till  torr,  osmaklig 
fotografering  eller  såra  den  sedliga  känslan  eller  nedsjunka  i  pjunkig, 
sipp  sentimentalitet  (genren).  Här  saknas  å  ena  sidan  den  ideella 
rornantik,  som  gärna  vidlåder  den  polska  konsten,  men  så  finnes  ej 
heller  å  andra  sidan  något  af  den  banala  hårdhet,  som  hvilar  öfv^er 
t.  ex.  en  god  del  nordtyska  målningar. 

Galleriet  ger  en  öfversikt  af  rysk  natur  och  ryskt  lif  i  färger 
med  denna  rikedom  och  omväxling,  som  det  stora  landet  erbjuder. 
Sjisfkin  för  oss  till  de  tysta,  djupa  skogarna,  där  björnar  husera; 
Sudkovski  visar  oss  hafsstränder  i  stiltje  och  storm,  och  Kuindzi  åter- 
ger med  utmärkt  naturtrogenhet  den  poetiska  stämning,  som  vid 
månsken  ligger  öfver  de  gräsrika  stepperna  vid  Dnjepr  och  Dnjestr. 

Ajvazovski  saknas  ej  alldeles 
här,  men  hans  bild  »Svarta 
hafvet»  är  fri  från  den  ona- 
turliga svulst,  som  känneteck- 
nar t.  ex.  hans  »Pusjkin  vid 
hafsstranden»  på  Vasili-ostrov 
eller  hans  »Brinnande  stad 
vid  hafvet»  i  Moskvas  Rum- 
jantsev-museum. 

Ensamt  afdelningen  Ve- 
restjagin  upptager  flere  salar. 
Man  glömmer  ej  lätt  hans 
ihjälfrusna  förpost  såsom  illu- 
stration till  Skobelevs  tele- 
gram >>Allt  lugnt  i  Sjipka- 
passet»  eller  »Krigets  apoteos», 
en  pyramid  af  grinande,  ga- 
pande och  glittrande  död- 
Verestjagin.  skallar.     Men   alla  dessa  bio- 


VERESTJAGIN  OCH  SKOBELEV. 


201 


(jeneral  Skobelev. 


diga  snöfält  och  episoder  ur 
fältlifvet  under  och  efter 
drabbningen  i  skonlös  verk- 
hghetstrohet  kunna  dock  näp- 
peligen öfverträffa  hans  ori- 
entaliska interiörer  och  land- 
skap. Det  är  en  frapperande 
karakteristik  i  dessa  porträtt- 
skizzer,  och  hans  mohamme- 
danska figurer  och  väggar 
verka    med  illusorisk  styrka. 

Man  har  kallat  Vere- 
stjagin  en  »tendensmålare», 
men  detta  omdöme  är  så 
mycket  mer  oberättigadt,  som 
det  kan  innebära  ett  förrin- 
gande af  hans  rent  konstnär- 
liga storhet.  Verestjagin  må  hata  kriget  såsom  sådant,  men  han 
gläder  sig  som  ett  barn  åt  dess  måleriska  kontraster;  hans  ovanliga 
färgsinne  älskar  blodet  på  snön  eller  solglittret  på  en  dödskalle,  han 
älskar  färgen  själf  Verestjagin  är  ej  en  kolorist  i  vanlig  mening, 
och  han  breder  ej  onödigtvis  på  med  starka  eller  bjärta  färger  för 
effektens  skull.  Han  njuter  af  hvarje  orientaliskt  stoff  utan  att  fråga 
efter  dess  ästetiska  verkan  på  duken,  och  han  målar  ljuset,  det  rena 
ljuset  så,  att  man  tycker  sig  andas  själfva  luften  och  njuta  Orientens 
sorglösa  tillvaro.  I  viss  mening  kan  man  sålunda  säga,  att  väl  få 
konstnärer  varit  så  föga  »tendensiösa»  som  just  den  kraftfulle,  af 
lif  och  hälsa  strålande  Vasih  Vasiljevitj  Verestjagin. 

Såsom  bekant,  hade  Verestjagin  tillfälle  att  såsom  målare  med- 
följa det  ryska  högkvarteret  under  de  senaste  fälttågen  i  Central- 
asien och  på  Balkanhalfön,  där  han  knöt  en  intim  bekantskap  med 
den  populäre  generalen  M.  D.  Skobelev  junior.  I  sina  memoarer 
har  han  på  ett  icke  alltid  fördelaktigt  sätt  skildrat  detta  strategiska 
snille,  som  erinrar  mer  om  Suvorov  än  om  Napoleon  och  mer  om 


202  DKN  MODERNA  KONSTEN  OCH  LITTERATUREN, 


Napoleon  än  om  Moltke,  och  som,  trots  många  olikheter,  var  med 
värjan  hvad  Verestjagin  är  med  penseln.  Denna  äktryska  natur, 
full  af  temperament,  energi  och  egensinne,  än  ursinnig  till  råhet, 
än  lugn  och  munter  i  stridsvimlet,  älskade  kriget  för  krigets  egen 
skull,  men  kunde  gråta  öfver  sårade;  han,  som  under  ett  kritiskt 
ögonblick  midt  för  turkarnas  ögon  fick  det  originella  påhittet  att 
kommendera  sina  »rebjata»  (barn,  soldaterna)  till  paradexercis  endast 
för  att  lära  dem  lugn  discipHn,  var  i  fredstid  en  fredsvän,  därtill 
rättvis,  rättfram  och  rätt  bildad,  och  han,  som  i  sin  hvita  uniform 
och  på  sin  hvita  häst  aldrig  ängslats  för  ett  mördande  kulregn, 
vardt  i  blomman  af  sin  ålder  och  på  höjdpunkten  af  sin  ryktbarhet 
starkt  gripen  af  tunga  dödsaningar. 

Såsom  egendomligt  må  här  upprepas,  huru  Verestjagins  kamrat 
Skobelev  ändade:  tidigt  en  morgon  år  1882  befanns  han  död  i  ett 
hotell  i  Moskva  —  troligen  af  hjärtslag,  endast  39  år  gammal.  Han 
hade  aftonen  förut  besökt  Ivan  Aksakov,  till  hvars  panslavism  han 
bekände  sig,  men  den  dam  (eller  de),  som  han  tillbragt  lifvets  sista 
ögonblick  med,  råkade  vara  —  en  tysk  kokött.  Skobelevs  ömkliga 
slut  erinrar  om  den  narraktige  Boulangers.  Men  då  man  glömt 
Skobelevs  mänskliga  svagheter  och  hans  dåliga  logik  i  den  »tysk- 
hatande» politiken,  skall  man  ännu  minnas  hans  varma  patriotiska 
»hjärtepolitik»,  hans  stränga  rättskänsla  och  jublande  mod,  och 
detta  eftermäle  skall  Boulanger  ej  få  af  historien.  Ty  det  är  den 
skillnad  mellan  den  franska  och  den  ryska  generalen,  att  »le  brav' 
general»  var  en  mycket  liten  man,  Skobelev  var  —  man. 

En  annan  konstnär  i  Tretjakovs  galleri  är  ej  mindre  ryktbar, 
ehuru  han  är  raka  motsatsen  till  Verestjagin  —  det  är  Alexander 
Ivanov,  Rysslands  Hamlet  i  måleriets  historia.  Tjugusju  år  tillbragte 
han  i  Rom  och  under  hela  tjugu  år  arbetade  han  på  en  enda  tafla, 
som  spelat  en  större  roll  i  litteraturen  än  i  konsten  och  som  vann 
berömdhet,  innan  den  någonsin  blifvit  utställd.  Underlig  till  lynnet, 
kunde  han,  under  inverkan  af  sin  vän  Gogols  sjukliga  mystik,  vid 
anblicken  af  några  roliga  karrikatyrer  plötsligt  kväfva  sin  munterhet 
med    orden:    »Kristus  har  aldrig  skrattat!»,  och  länge  vankelmodig, 


I 


I  TRETJAKOVS  GALLERI.  203 

vände  han  sig  till  Thorvaldsen  med  den  löjliga  frågan:  »Hvilken 
konstriktning  bör  jag  sluta  mig  till?»  Men  om  ämnet  var  han  icke 
tveksam;  han  skulle  framställa  Kristus.  För  den  skull  gjorde  han 
årslånga  bibliska  och  arkeologiska  studier  och  reste  till  Tyskland 
enkom  för  att  träffa  Strauss,  författaren  af  »Jesu  lif»,  hvilken  under 
samtalet,  som  af  Ivanov  fördes  på  italienska,  af  Strauss  på  latin  (!), 
trodde  sig  hafva  en  galning  framför  sig.  Ämnet  vardt  aldrig  fullt 
utfördt,  och  man  ser  i  behandlingen  dualismen  mellan  den  rättrogne 
ryssen  och  den  realistiske  konstnären,  likasom  hos  Gogol.  Inemot 
200  skizzer,  hvaraf  många  fylla  en  sal  i  Tretjakovs  galleri,  bevisa, 
hvilken  otrolig  möda  han  nedlagt  på  sitt  verk:  »Kristus  uppenbara/' 
sig  för  folket».  Själfva  hufvudtaflan,  som  förvaras  i  Moskvas  Rum- 
jantsev-museum,  framställer  frälsaren  skridande  allvarsam  och  dyster 
fram  ur  bakgrunden  af  ett  ökenlandskap.  Hufvudpartiet  visar  Jo- 
hannes Döparen,  omgifven  af  gubbar,  män  och  ynglingar  med  torra 
och  hårda,  men  på  samma  gång  kraftiga  och  originella  ansiktsuttryck. 
Men  Ivanov  var  lyckligare  än  Gogol:  då  han  genom  besök  hos 
Herzen  i  London  och  bekantskapen  med  Turgenjev  förlorat  tron 
på  Gogols  reaktionära  mystik  och  för  första  gången  återkom  till 
Petersburg  år  1858  med  sin  på  förhand  omåttligt  beundrade  tafla, 
dog  han  plötsligt  af  kolera,  52  år  gammal. 

En  framstående  grupp  hos  Tretjakov  utgöres  af  porträtt  (af 
Kramskoj,  Rjepin,  Perov),  så  mycket  intressantare  som  man  här  har 
framför  sig  de  personer,  som  gjort  den  ryska  skönlitteraturen  världs- 
berömd. Här  synes  en  mager,  men  starkt  byggd  gubbe  med  fotsid 
kaftan,  gråhvitt  skägg  och  underlig  glans  i  de  genomträngande 
ögonen  —  hvem  känner  ej  genast  igen  Lev  Tolstoj?  Där  är  en 
medelålders  man,  hvars  bleka  drag  och  tärda  kinder  tala  om  svåra 
lidanden  och  själsstrider.  Det  tunna  skägget  är  Ijusrödt;  ögonen 
nästan  gulgröna,  och  blicken  skygg,  inåtvänd;  men  pannan  är  hög 
och  ren  —  det  är  Dostojevski.  Och  den  gamle  mannen  med  de 
klara,  regelbundna  dragen,  ett  tankfullt,  nästan  drömmande  ut- 
seende och  en  ovanligt  sympatisk,  hjärtegod  och  själfull  blick  — 
Ivan  Turgenjev. 


204 


DEN  MODERNA  KONSTEN  OCH  LITTERATUREN. 


Här  äro  vidare  två  typiskt  ryska  hufvuden:  bred,  tjock  näsa, 
grofva,  öppna  anletsdrag,  klar  blick,  yfvigt  hakskägg  och  slätstruket 
hår;  den  ene  ser  godmodig,  nästan  jovialisk  ut  —  det  är  slavofilen 
/.  Aksakov,  den  andre  åter  barsk  och  sträng  —  den  skonlöse  sati- 
rikern Saltykov.  Där  äro  två  unga  män,  spensliga  och  bleka,  in- 
telligenta och  allvarliga  —  det  är  Rysslands  finaste  och  ädlaste 
kritiker:  BjeHnski  och  Dobroljubov.  Här  se  vi  en  mager  herre 
ni  cd    polisonger,   yfvigt  hår  och  små,  fuktiga  ögon  och  med  pince- 

nez  i  handen  —  det    är  Grigo- 


I.  Aksakov. 


pa 


rovitj,  banbrytaren  för  Turgen- 
jevs  bynoveller;  den  ståtlige, 
vackre  mannen  i  pälsmössan  med 
den  frimodiga  blicken  —  det  är 
den  lillryske  lyrikern  och  målaren 
Sjevtjenko,  hvars  barnsliga  lef- 
nadslust  hvarken  lifegenskap  eller 
förvisning  mäktade  kväfva;  den 
aftärde,  lidande  skalden  på  döds- 
bädden är  den  sociale  indigna- 
tionsdiktaren Nekrasov.  Och  se 
där  en  något  korpulent  herre 
med  stripigt  hår,  rödbrusigt  an- 
sikte och  sprakande  ögon  —  det 
sin    tid  Rysslands  mest  fruktade 


föreställer    Alexander    Herzen, 
man  och  litteräre  diktator. 

Dessutom  finnas  många  porträtt  af  samma  mästare  föreställande 
män,  hvilka  tillhöra  den  politiska  historien,  men  hvilkas  namn  den 
tjänstvillige  vaktmästaren  ej  kan  eller  får  yppa.  Det  är  unga  män 
med  torftiga  kläder,  tofvigt  hår  och  vårdslöst  knutna  halsdukar, 
hårda,  energiska  anletsdrag  och  fanatisk  eld  i  blicken  —  det  är  fram- 
stående nihilister.  En  af  dem  är  afbildad  i  fängelset  natten  före 
afrättningen,  då  han  hånfullt  afvisar  den  tröst,  som  en  pop  vill 
bringa  honom.  Förut  lära  äfven  deras  namn  ha  stått  på  taflorna, 
men    regeringen,  som  ej  gärna  kunde  förbjuda  Tretjakov  att  samla 


I  TRETJAKOVS  GALLERI. 


205 


I 
I 


konstverk,  Lit  omtänksamt  borttaga  dessa  obehagliga  namn  — 
sannolikt  af  fruktan  att  galleriet  eljes  skulle  blifva  ett  tempel  för 
nihilist-kult! 

-  Den  humoristiska  genren  är  mycket  rikhaltig:  Fedotovs  komiska 
akvareller,  Kosjelev  (gårdfarihandlare  i  en  rysk  bondstuga),  Perov 
(den  nyantagna  guvernantens  inträde  hos  den  landtliga  familjen, 
bondfolk  vid  åsynen  af  det  första  lokomotivet  m.  m.)  samt  Mahovslii, 
af  hvars  150  taflor  (1873 — 95)  ^^^^^  arbete  innehåller  åtskilliga 
prof  Det  är  en  sund  realism 
och  saftig  humor  i  dessa  bilder, 
som  i  sitt  slag  kunna  mäta  sig 
med  Gogols  bästa  skapelser.  Och 
Makovski  är  lill-ryss  liksom 
Gogol,  med  hvilken  han  har  ge- 
mensamt »skrattet  genom  tårar», 
den   »rosenröda  sorgen». 

Och  går  man  till  den  stora 
historiemålningen,  påträffas  så- 
dana namn  som  Surikov  och 
Rjepin  —  att  särskildt  nämna  den 
senares  stora  duk,  där  Ivan  den 
gruflige,  gripen  af  vansinnig  ån-  Makovski. 

gest    och  ånger,  kastat  sig  öfver 

sin  äldste  son  Ivan,  hvilken  ligger  på  golfvet  döende  af  det  sår, 
som  fadern  i  ett  utbrott  af  vrede  tillfogat  med  sitt  järnskodda  spjut. 
Rjepin  var  född  kosack,  såsom  Stepnjak,  och  han  började  i  handt- 
verkslära  såsom  Antokolski.  Till  Petersburg  kom  han  1863  med 
några  rubel  i  fickan,  men  bröt  sig  jämte  Kramskoj  en  väg  trots 
akademiens  hinder,  ty  han   måste. 

Det  är  i  synnerhet  två  taflor,  som  oförgätligt  inpräglat  sig  i 
mitt  minne  och  vid  hvilka  jag  länge  dröjt  under  mina  besök  i 
Tretjakovs  galleri.  Den  ena  är  Kramskojs  »Otröstlig  sorg»,  före- 
ställande en  kvinna  i  enkel  sorgdräkt.  Den  frånvarande  blicken  är 
stelt  riktad  framåt;  ögonen  äro  röda  af  sinade  tårar  och  ö2:onlocken 


2o6  DEN  MODERNA  KONSTEN  OCH  LITTERATUREN. 

svullna.  Med  ena  handen  trycker  hon  en  näsduk  mot  munnen, 
och  med  den  andra  håller  hon  i  ryggstödet  af  en  stol,  hvarpå  står 
en  låda  med  blommor.  Man  ser  ingen  kista,  inga  sörjande  anhöriga, 
intet  häftigt  känsloutbrott.  Bara  de  där  svullna  ögonen  och  den 
hvardagliga  rörelsen  med  näsduken!  Dörren  till  ett  rum  bredvid 
står  öppen,  och  där  synes  intet,  men  den  dämpade  belysningen  ger 
en  aning  om  flämtande  vaxljus.  Åt  den  sörjande  kvinnan  har 
konstnären  lånat  sin  hustrus  anletsdrag,  och  han  arbetade  på  detta 
verk  under  intrycket  af  förlusten  af  sina  två  små  söner.  Han  skref 
själf  därom:  »Jag  sökte  länge  efter  en  ren  form  för  att  uttrycka 
denna  moderssorg,  och  efter  två  år  har  jag  nu  (1884)  stannat  vid 
detta.  Om  taflan  ej  blir  såld,  skall  jag  lugnt  vända  den  mot  väggen 
och  söka  glömma  den.  Jag  har  gjort  mitt.»  Och  Ivan  Nikolajevitj 
Kramskoj  gjorde  sitt  ända  till  det  sista:  hunnen  till  50  års  ålder 
efter  umbäranden  och  sjukdom,  greps  han  år  1887  vid  penseln 
af  döden.        .    , 

Den  andra  bilden  är  Rjepins  »Den  förvisades  återkomst».  Genom 
en  öppen  dörr,  bakom  h vilken  tjänstefolket  nyfiket  tittar  fram.  har 
en  mager  man  i  grof,  sliten  öfverrock  stigit  in  och  stannat,  just 
som  den  lilla  familjen  mer  anar  än  igenkänner,  hvem  den  skygge 
främlingen  är.  Den  äldre  flickan  vid  klaveret  ser  nästan  förskräckt 
på  den  dystra  uppenbarelsen;  de  båda  yngre  barnen,  en  gosse  och 
en  flicka,  se  undrande  upp  från  sina  läxor,  men  i  gossens  upp- 
klarnande drag  kan  man  skönja,  att  han  nästan  känt  igen  sin  fader, 
under  det  att  hustrun  rest  sig  upp  och  med  ängslig  tvekan  stirrar 
in  i  hans  insjunkna  ögon.  Näppeligen  kan  man  på  duken  få  se 
en  dramatisk  spänning  så  lyckligt  löst  utan  att  stelna  eller  urarta  i 
sceniskt  effektsökeri.  Det  är  en  stor  konst  i  dessa  båda  taflor.  Nej, 
det  är  inte  längre  konsten,  utan  verkligheten  jag  har  framför  mig: 
ett  helt  hf  af  fröjder  och  sorger,  af  lång  bidan  och  stumma  lidanden 
drager  här  förbi.  Det  är  den  stora  naturen  själf  i  konstens  hölje, 
likasom  Eleonora  Duse  på  tiljan. 

Taflor  böra  ses  med  egna  ögon,  ej  med  andras,  och  dessa  rader 
hafva   troligen    större    intresse   för  författaren  än  för  läsaren,  ty  de 


r 

■P    ermra    m 


DEN  RYSKA  SKÖNLITTERATURENS  SJUKLIGHET. 


207 


erinra  mig  om  mina  njutningsrikaste  stunder  i  Ryssland.  Och 
nöjet  har  visserligen  icke  minskats  däraf,  att  jag  under  de  ostörda 
vandringarna  i  Tretjakovs  galleri  sluppit  både  helgon  och  poper, 
både  tsarer  och  vapenskrammel.  Här  är  natur,  sanning,  med- 
människor! 


Under  min  sista  vistelse  i  Moskva  ville  jag  ej  försumma  att 
göra  personlig  bekantskap  med  en  veteran  bland  de  ryska  lyrikerna, 
h vilken  ock  gjort  sin  lilla  insats 
i  den  ryska  glansperiodens  poesi. 
Han  heter  Afanasi  Afanasevitj 
Sjensjin,  men  är  i  ryska  litteratur- 
historien mest  känd  under  namnet 
Fet.  Då  han  vid  17  års  ålder  (år 
1837)  skulle  inträda  i  Moskvas 
universitet,  uppstodo  oväntadt  for- 
mella svårigheter  med  hans  legi- 
timationspapper, hvarför  han  antog 
moderns  släktnamn:  Fet.  Först 
anno  1875  ^^^  ^^^  genom  en 
allerhögsta  ukaz  af  nåder  rättighet(!) 
att  bära  sin  faders  namn:  Sjensjin. 

Född  och  uppfödd  på  ett  gods  mycket  nära  Turgenjevs  hem,  har 
han  varit  intim  vän  med  Turgenjev,  Lev  Tolstoj  m.  fl.  och  under 
sin  72-åriga  lefnad  lifligt  intresserat  sig  för  vitterheten. 

Det  var  sålunda  i  förhoppning  att  få  höra  ett  och  annat  af 
litterärt  värde  som  jag  uppsökte  den  gamle  skalden  i  hans  fristad 
i  en  af  Moskvas  förstäder.  Men  hvad  fann  jag?  Fet,  den  ypperliga 
tolkaren  af  Faust  och  antikens  elegici,  damernas  förklarade  gunstling 
och  Petrarca-svärmaren,  tedde  sig  för  mig  i  skepnad  af  en  gammal, 
bruten  gubbe  med  gråhvitt,  långt  skägg,  insjunkna  kinder  och 
rosslande    andedrag.      Tydligen    fägnad   af  rnin  uppvaktning  och  af 


2o8  DEN  MODERNA  KONSTEN  OCH  LITTERATUREN. 

hälsningen  från  Thor  Lange,  sökte  han  tala;  men  orden  voro  svåra 
att  urskilja.  Han  mumlade,  att  Turgenjev  —  hade  dött  —  i  Frank- 
rike, och  att  han  —  också  skulle  dö  —  snart  .  .  .  Jag  skyndade  taga 
afsked  för  att  inte  plåga  den  gamle.  Ett  par  månader  därefter  läste 
jag,  att  han  var  död. 

Stilla  som  hans  sångmö  varit,  sjönk  denne,  näst  L.  Tolstoj 
siste  ättling  af  Bjelinskis  lysande  skola  i  grafven  och  i  glömskan. 
Hans  veka  lynne  hade  gjort  hans  diktning  främmande  för  tidens 
och  landets  stora  frågor  och  fri  från  all  tendens,  all  opposition. 
Genom  den  ovanHga  formtalangen  har  hans  namn  därför  fått  en 
viss  officiell  klang;  han  bar  titeln  »kamerger»  (=  Kammerherr)  och 

»Still  auf  gerettetem  Kahn 

treibt  in  den  Hafen  der  Greis.» 

En  annan,  ännu  lefvande  rysk  författare  är  raka  motsatsen  till 
Fet:  det  är  den  förut  omnämnde  Gljeb  Uspenski,  »det  ryska  prole- 
tariatets homer».  Föraktande  de  vackra  rimmen  och  det  vackra 
talet  om  konstens  »intresselösa»  själfändamål,  har  han  från  och  med 
6o-talet  vigt  sin  penna  till  försvar  för  de  små,  de  arma,  till  blottande 
af  bondeståndets  moraliska  och  ekonomiska  förfall.  Hans  många 
arbeten  läsas  och  värderas,  men  personligt  har  han  alltid  varit  ring- 
aktad och  obelönad;  hans  lif  bland  Petersburgs  litterära  »bohémer» 
har  varit  en  ständig  kamp  mot  fattigdomen,  och  utan  relationer, 
utan  inkomster  samt  äfven  utan  nödig  karaktersstyrka  har  han  allt 
mer  glidit  ner  på  det  sluttande  planet.  L  början  af  90-talet  vardt 
den  populäre  Gljeb,  hufvudstadens  mest  ansedde  noveUist,  intagen 
på  hospital  för  obotligt  sinnessjuka.  Det  onda,  han  lider  af,  kallas 
alkoholism  ... 

Härstammande  från  en  byklockare  i  guvernementet  Tula,  hade 
han  en  kusin  Nikolai  UspensM,  af  hvars  författarskap  den  skandina 
viska  litteraturen  äger  prof  genom  Thor  Langes  vårdade  tolkningar 
Formelt  mer  talangfull  än  Gljeb,  men  mindre  gedigen  i  innehållet 
skaffade  han  sig  tidigt  ett  litterärt  namn,  tills  äfven  han  föll  i  den 
ojämna  kampen.  På  80-talet  förde  han  en  eländig  tillvaro 
Moskva    och    lifnärde    sig   till  sist  med  att  spela  dragspel  vid  järn 


DEN  RYSKA  SKÖNLITTERATURENS  SJUKLIGHET. 


20C^ 


•vägsstationer,  ledsagad  af  en  minderårig  dotter,  hvilken  var  klädd 
■som  gosse.  Ändtligen  gjorde  han  slut  på  alltsammans:  den  26 
oktober    1889    skar    han    halsen 


-af  sig. 

Det  hvilar  något  tungt,  för- 
färande öfver  de  flesta  ryska  skrift- 
ställares lif,  och  på  dem  har 
5agan  om  »Ärans  törnestig»  sin 
fullaste  tillämpning.  För  att  klar- 
:göra  detta,  må  den  ryska  skön- 
litteraturens utvecklingsgång  un- 
-der  detta  århundrade  med  några 
få  ord  antydas. 

På  Paul  Ls  korta,  militär- 
strama  despoti  följde  en  period 
-af  social  lättnad  och  politisk  H- 
i)eralism  under  förra  hälften  af 
Alexander  Ls  regering,  och  det 
aristokratiska  samhället  visade  sig 
vara  en  faktor  i  det  offentliga 
lifvet.  Den  intima  litterära  be- 
röringen med  Frankrike,  hvars  kejsardöme  rests  på  den  stora  revolu- 
tionens spillror,  förde  friare  htterära  fläktar  från  västerlandet;  det 
stora  befrielsekriget  mot  Napoleon  vardt  en  stor  nationell  väckelse, 
och  inom  poesien  gjordes  vackra  landvinningar  af  tysk-romantikern 
Zjukovski,  »den  ryska  skönlitteraturens  Columbus».  Men  snart  kom 
•det  reaktionära  bakslaget  under  inflytande  af  den  s.  k.  Heliga  Alli- 
ansen och  madame  Kriideners  »mysticism»,  och  resultatet  vardt 
ett  politiskt  missnöje.  De  ryske  officerare,  som  med  de  förbundnes 
härar  intågat  i  Paris,  återvände  därifrån  med  moderna  idéer,  »upp- 
lysningstidehvarfvets»  och  revolutionens  frukter,  och  fingo  på  vägen 
^enom  Tyskland  smak  för  frimureri  och  »dygdeföreningar».  Det 
förtröt  dem,  att  det  stora  Ryssland,  »Europas  befriare  mot  Napoleon», 
ännu   bibehöll   lifegenskapens    nesliga    arf  från  slaviskt  barbari,  och 

Slavia.  1 4 


Zjukovski. 


210 


DEN  MODERNA  KONSTEN  OCH  LITTERATUREN. 


därför  framskymtade  redan  nu  frågan  om  en  bondeemancipatior> 
för  att  aldrig  helt  försvinna  från  det  sociala  reformprogrammet. 
De  svärmade  för  konstitution  och  frihet  och  därför  voro  de  politiskt 
nog  okloka  att  bland  sina  önskemål  upptaga  äfven  återupprättandet 
af  konungariket  Polen  —  samma  ödesdigra  polska  fråga  som  på 
6o-talet  förflyttade  opinionens  tyngdpunkt  från  Herzen  i  London 
till  Katkov  i  Moskva  och  vardt  en  kär  förevändning  för  rysk 
ortodoxi  och  tsarisk  reaktion. 

Men  detta  missnöje,  saknande  då,  ännu  mera  än  i  dag,  allt 
verkligt  fotfäste  hos  det  egentliga  folket,  visade  vid  december-upp- 
roret sin  vanmakt,  och  själfva  den  bildning,  som  det  nya  århundradet 
mottagit,  var  så  ytlig  och  skef,  att  hela  systemet  måste  blifva  ohåll- 
bart. Under  inflytande  af  Byrons  förnäma  pessimism  tog  dikten 
sin  tillflykt  till  naturen,  till  hjärtat  och  blef  nationell,  men  på  samma 
gång  aristokratisk  och  karakterslös.  I  detta  tecken  framglänste  två 
väldiga  meteorer  på  sångens  himmel:  Pusjkin  och  Lermontav. 

Hvarken  byronism  eller 
aristokratisk  liberalism  hade 
mäktat  uttala  det  lösande  ordet. 
Skulle  filosofien  kunna  lösa. 
samhällsgåtan  ?  Hegels  »förnuf 
tiga  världsidé»  föresväfvade  den 
unga  intelligensen,  som  studerat 
i  Berlin  och  som  nu  på  god 
tro  ville  omplantera  den  tyska 
filosofien  på  rysk  jordmån  utan 
att  närmare  göra  sig  reda  för 
de  historiska  betingelserna  för 
en  sådan  öfverflyttnings  möjlig- 
het och  framgång.  Kring  det 
sväfvande  programmet  samlades 
element,  som  i  själfva  verket  hade  föga  beröringspunkter  med  hvar- 
andra,  och  som  måste  sprängas,  så  snart  de  abstrakta  teorierna  skulle 
tillämpas  i  verkligheten.     Här    var  den  unge  Alex.  Herzen  med  sin 


Lermontov. 


DEN  RYSKA  SKÖNLITTERATURENS  SJUKLIGHET. 


211 


lutning  åt  Saint  Simon  och  G.  Sand;  här  stodo  ursprungligen 
Chomjakov  och  Konst.  Aksakov,  hvilka  snart  nog  såsom  slavofilernas 
banerförare  skulle  stå  i  diametral  motsats  till  Turgenjeu  och  den  fine 
Stankjevitj.  Ur  sin  brittiska  statsvishet  och  tyska  filosofi  arbetade 
sig  magister  Michael  Katkov  fram  till  den  ursinnigaste  moskovitism; 
men  vid  hans  sida  märktes  i  början  en  ung  f.  d.  artilleriofficer  från 
ett  gästfritt  och  älskvärdt  hem  i  guvernementet  Tver,  i  hvars  intel- 
ligenta sällskapskrets  äfven 
damer  togo  del  och  gåfvo 
umgänget  en  urbanare  ton 
än  eljes  —  det  var  den 
såsom  de  europeiska  revolu- 
tionärernas »enfant  terrible» 
sedan  världsberyktade  Ba- 
kunin,  nihilismens  nihilist. 
Utan  tvifvel  har  dock 
detta  germanska  kulturin- 
flytande på  Ryssland  verkat 
vida  djupare  än  all  den  sa- 
longsbildning, som  Katarina 
II  lämnat  i  arf  åt  det  nya 
århundradet.  Upplysningen 
vardt  mer  demokratisk,  mer 
bred  och  fick  inom  skön- 
litteraturen   sitt    storslagna 

uttryck  i  Gogol,  den  realistiska  romanens  moderna  grundare.  Utan  att 
veta  det,  hade  Gogol  brutit  det  bann,  som  hvilat  öfver  Ryssland :  aukto- 
ritetstron och  den  blinda  subordinationen,  och  samma  år  som  »Revi- 
sorn» först  gick  öfver  tiljan  (1836),  publicerade  Pusjkins  ungdoms- 
vän, en  f.  d.  officer  vid  namn  Tjaadajev,  sitt  beryktade  »Filosofiska 
bref»,  som  påvisade  det  anakronistiska  i  Rysslands  ställning  till  det 
öfriga  Europa,  dess  sorgliga,  barbariska  förhistoria,  dess  apatiska 
karakterslöshet,  dess  brist  på  grundlighet  och  metod  samt  dess  sken- 
bara framskridande  på  en  sidoväg,  som  aldrig  kunde  föra  till  målet. 


Gogol. 


212 


DEN  MODERNA  KONSTEN  OCH  LITTERATUREN. 


Grontjarov. 


Och  under  tiden  uppväxte  en  kritiker,  Bjelinshi,  hvilken  vardt  den 
nya  tidens  litteräre  uppfostrare.  Under  hans  direkta  ledning  debu- 
terade sex  unga  författare,  hvilka 
icke  äro  okända  för  det  öfriga  Eu- 
ropa: Grigorovltj,  Dostojevski  (med 
förstlingsromanen  »Fattigt  folk»), 
Gontjarov  (författare  af  den  äktryska 
romanen  »Oblomov»),  Turgenjev 
(med  sin  jägarberättelse  »Chor  och 
Kalinitj »),  Sallykov-Stjedrin  och  fru 
Chvostjinskaja  (psevdonymen  » W. 
Krestovskh).  Återstår  sålunda  endast 
grefve  Lev  Tolstoj,  hvilken  då  ännu 
studerade  vid  universitetet  i  det  af- 
lägsna  Kazan,  och  vi  ha  hela  den 
berömda  »plejaden»  fulltalig. 
Den  filosofisk-litterära  kampen  flyttade  sig  därpå  öfver  på  det 
politiskt-historiska  området.  Krimkrigets  utgång  väckte  en  social 
reformrörelse,  som  gjorde  poesien  tendensiös  och  satirisk,  och  två 
generationer,  fäder  och  söner,  stå  mot  hvarandra.  Hand  i  hand 
med  en  hänsynslös  radikaUsm  i  pressen  går  en  underström  af 
krass  reaktion,  som  blandar  sitt  segerjubel  med  det  blödande  Polens 
sista  kvidan;  den  anklagande  litteraturen  omsattes  i  nihilismens 
skräckdrama,  men  skalden  själf  försjunker  åter  i  en  nedslagen 
pessimism,  som  med  Turgenjev  flyr  till  utlandet  eller  med  Tol- 
stoj  söker  en  ersättning  i  det  lermontovska  Kavkaziens  storslagna, 
renande  natur  eller  med  Nekrasov  tvinar  bort  på  den  inhemska 
sotsängen. 

Revolutionsåret  1848  är  vändpunkten  i  det  litterära  Rysslands 
yttre  historia.  Förut  hade  skaldekonsten  varit  dels  lärd  hofpoesi, 
dels  en  romantisk  lyrik,  och  så  länge  den  behöll  sin  panegyriska 
och  aristokratiska  karakter,  voro  skalderna  omhuldade  på  högre  ort 
eller  åtminstone  ej  illa  sedda:  Lomonosov  blef  professor,  Derzjavin 
minister;    romantikern    Karamzin    fick    af  kejsaren  60,000  rubel  för 


VSEVOLOD  GARSJIN. 


215 


sitt  historiska  arbete  om  Ryssland,  och  hans  änka  en  årlig  pension 
af  20,000  rubel;  Nikolai  betalade  »kammarjunkar»  Pusjkins  skulder 
med  100,000  rubel;  Gogol  erhöll  årligt  skaldegage,  och  den  gamle 
Zjukovski,  hvilken  öfverlefde  hela  den  pusjkinska  perioden,  ehuru 
han  redan  i  Pusjkins  barndom  var  erkänd  poet,  bodde  i  själfva 
Vinterpalatset. 

Men  efter  1848,  då  litteraturen  blef  själfständig  och  demokratisk, 
kastade  vinden  om,  och  de  stora  skalderna  bemöttes  med  förakt, 
fattigdom,  förvisning:  Dostojevski,  född  på  ett  sjukhus  i  Moskva, 
där  hans  fader  var  fattigläkare,  invigde  med  sin  förvisning  till  Sibi- 
rien denna  förnedrings- 
period, och  Gljeb  Uspenski 
slutade  i  sjukhuset  i  Nov- 
gorod  Veliki.  Den  andliga 
lifegenskapen  hämnade  fä- 
dernas missgärningar  allt 
intill  tredje  och  fjärde  led, 
och  skönlitteraturen  be- 
härskades af  den  sjukliga 
mysticism,  som  bröt  fram 
i  senare  delen  af  Gogols 
»Döda  själar». 

Typisk  för  detta  sjuk- 
liga är  den  bekanta  novel- 
listen Vsevolod  Garsjin, 
hvars  berättelser  till  största 
delen  införlifvats  med  den 
svenska  litteraturen.  Re- 
dan från  barndomen  be- 
häftad med  sjukliga  symp- 
tom, måste  han,  efter  svåra 
blessyrer  i  rysk-turkiska  kriget,  gång  på  gång  föras  till  hospitalet. 
Våren  1888  dog  han  vid  33  års  ålder  genom  att  i  ett  anfall  af  svindel 
eller    sinnesrubbning    kasta    sig    utför    en   hög  trappa  i  Petersburg. 


Garsjin. 


2  14  DEN  MODERNA  KONSTEN  OCH  LITTERATUREN. 

Vi  minnas  hans  y^Attalea  pnncepsi>,  den  allegoriska  sagan  om 
palmen,  som  flyttas  från  sitt  tropiska  hem  till  ett  drifhus  i  Peters- 
burg, där  den  spränger  glastaket,  men  af  kalla  vindar  och  rå  snö 
tvinar  bort  och  nedhugges  såsom  oduglig.  Hvarje  rysk  författare, 
genomträngd  af  västerlandets  friare  idéer,  har  mer  eller  mindre 
varit  en  sådan  Attalea:  Dekabristerna,  Lermontov,  Bjelinski,  Tjer- 
nysjevski,  Herzen,  Turgenjev  m.  fl.  De  hafva  blifvit  oförstådda  af 
själfva  folket,  nästan  betraktade  såsom  fosterlandsförrädare.  Men  de, 
som  i  valet  mellan  tsarisk,  nationell  patriotism  eller  västerländsk 
progress  stannade  vid  det  förra  alternativet,  hafva  antingen  blifvit 
okritiska  panegyriker  såsom  en  Pusjkin  eller  ensidiga  svärmare  såsom 
slavofilerna  eller  ock  mystici  med  panslavistisk  anstrykning,  t.  ex. 
Gogol  och  Dostojevski. 

Detta  är  den  inre,  djupare  förklaringsgrunden  till  det  ryska 
•skriftställarlynnet  och  dess  öde;  men  det  finnes  också  en  historisk, 
som  Garsjin  utvecklat  i  följande  fabel: 

Tordyfveln,  myran,  gräshoppan,  hästen,  snigeln,  flugan  och 
kålmasken  underhålla  sig  en  varm  sommardag  med  djupsinniga 
samtal  om  lifvet  och  dess  ändamål.  Tordyfveln  berömmer  sig  af 
sitt  arbetsamma  lif  i  gödselhögen  för  familjens  bästa,  under  det  att 
myran  mot  denna  egoism  ställer  samhällsplikten.  För  gräshoppan 
ter  sig  hela  lifvet  som  en  lek;  snigeln  prisar  den  husliga  härden; 
brunten  skryter  öfver  sin  världskännedom,  och  kålmasken  tänker 
på  lifvet  efter  detta,  då  man  blir  en  fjäril  med  brokiga  vingar. 
Ödlan,  som  hittills  tyst  åhört  all  denna  visdom,  vill  ock  ha  ett  ord 
ined  i  laget;  men  just  som  hon  öppnar  mun,  kommer  drängen  för 
att  hämta  hästen.  Ödlan  trampas  på  stjärten,  och  det  öfriga 
sällskapet  sönderkrossas  af  de  tunga  klackarna  utom  den  tysta 
flugan,  som  flyger  tillbaka  till  skafferiet  för  att  suga  ur  den  sylt- 
burk, där  hennes  salig  mor  drunknat.  Men  då  man  sedan  frågade 
ödlan,  hvarför  hennes  stjärt  blifvit  så  ful  och  stubbad,  svarade  hon 
blygsamt:  »D^/z  stympades,  då  jag  en  gång  stod  i  begrepp  att  säga  min 
ärliga  mening». 


VSEVOLOD  GARSJIN. 


21) 


Så  har  det  gått  och  så  går  det  med  det  fria  ordets  män  i  Ryss- 
land. Deras  tunga  rycktes  ut,  då  de  ville  uttala  det  förlösande 
ordet,  och  de  oskadliggjordes  vid  första  resningsförsök.  Och  de 
svaga,  veka,  känsliga  naturer,  som  insågo  kampens  ojämnhet  och 
misströstade  om  sin  egen  kraft,  föUo  i  förtid  offer  för  en  inre 
•disharmoni,  som  alltför  ofta  myn- 
nat ut  i  dryckenskap  och  utsväf- 
ningar.  En  litteraturhistorisk 
uppslagsbok  lämnar  exempel  i 
massa  endast  under  förra  hälften 
af  detta  århundrade: 


Koltsov. 


Skalden  Rylejev  dog  på  schavot- 
ten vid  31  års  ålder  och  hans  själs- 
frände furst  Odojevski  i  landsförvis- 
ning vid  37  års  ålder;  Gribojedov 
vardt  vid  35  års  ålder  ihjälslagen  i 
Persien;  Pusjkin  och  Lermontov  stu- 
pade i  duell;  romantikerna  Batjusjkov 
och  Kozlov  samt  Gogol  blefvo  van- 
sinniga, och  Tjaadajev  förklarades  officielt  för  tokig;  Pusjkins  sam- 
tida Jazykov,  Polezjajev  och  den  folklige  Koltsov,  »Rysslands  Burns», 
blefvo  själfmördare  genom  dryckenskapslast.  Bjelinski  dog  lyck- 
ligtvis af  lungsot,  40  år  gammal,  dagen  innan  han  skulle  hämtas 
af  den  hemliga  polisen  år  1848,  och  då  först  tog  det  reaktionära 
skräckregementet  vid. 


Bjelinski. 


2  16  DEN  MODERNA  KONSTEN  OCH  LITTERATUREN. 

Med  ofvan  antydda  psykologiska  och  historiska  omständigheter 
sammanhänger  den  för  den  ryska  skönlitteraturens  realism  inga- 
lunda främmande  mystiken,  den  öfvernaturliga  fantasien.  Sjutton- 
hundratalets största  komiker,  Vonwizin  förirrade  sig  i  mysticismens 
labyrint;  Alexander  I:s  medeltidsromantik  vandrade  samma  dunkla 
väg;  Tjaadajev  drunknade  själf  i  den  romersk-katolska  kyrkans  känslo- 
haf;  Gogols  öde  är  bekant,  och  både  Nekrasov,  Turgenjev  och 
Dostojevski,  ja  själfve  L.  Tolstoj  hafva  såsom  tungsinta  grubblare 
eller  visionärer  skattat  åt  hemlighetsfulla  själsmakter. 

Och  i  ingen  modern  litteratur  har  väl  döden  spelat  en  så  stor 
roll  som  i  den  ryska,  och  ingenstädes  har  tanken  på  döden  så 
djupt  rotfäst  sig  som  hos  de  ryska  skalderna.  Den  narraktigt  vid- 
skeplige Pusjkin  lär  ha  blifvit  spådd,  att  han  skulle  dö  en  våldsam 
död;  den  äfventyrlige,  demoniskt  trotsande  och  glödande  Lermontov 
hade  i  Kavkazien  ofta  känt  fläkten  af  dödens  vinge;  Nekrasov  hade 
en  försmak  däraf,  då  han  höll  på  att  svälta  ihjäl  på  Petersburgs, 
gator.  Huru  kunde  döden  vara  främmande  för  Dostojevski,  hvilken 
stått  på  schavotten  jämte  34  olyckskamrater  och  måste  tillbringa- 
sju fruktansvärda  år  i  »Det  döda  huset»?  Den  älsklige,  men  vankel- 
modige gamle  ungkarlen  och  drömmaren  Turgenjev  återvänder  i 
sina  »Senilia»  oupphörligt  till  döden  såsom  en  ohygglig  gåta;  L.. 
Tolstoj,  hvilken  sett  tusen  dödar  från  Sevastopols  fjärde  bastion, 
talar  om  att  han  redan  såsom  barn  fick  en  så  stark  förkänsla  af 
döden,  att  han  köpte  pepparkakor  för  alla  sina  slantar  för  att  hinna, 
njuta  af  lifvet  så  mycket  som  möjligt;  och  den  lifssjudande  Sonja. 
Kovalevskaja  hade  i  sitt  minne  inpräglat  George  Eliots  ord:  »Det 
är  tron  på  döden  som  gifvit  mig  mod  att  lefva». 

I  Lermontovs  bekanta  roman  »En  hjälte  från  våra  dagar»  — 
en  hjälte  som,  i  förbigående  sagdt,  går  igen  i  hela  ryska  roman- 
litteraturen allt  ifrån  »Eugen  Onegin»  —  finnes  följande  beaktans- 
värda  ställe:  »Jag  betraktar  vår  generation  med  smärta;  dess  fram- 
tid är  tom  och  dyster.  Den  skall  åldras  i  overksamhet  och  för- 
lamas under  bördan  af  tvifvel  och  en  fruktlös  kunskap.  Lifvet 
tröttar  oss  som  en  lång  resa  utan  mål.     Vi  rusa  mot  grafven  utark 


ARFVET  EFTER  LERMONTOV  OCH  GOGOL. 


217 


lycka  och  ro,  och  före  vårt  slut  kasta  vi  ännu  en  blick  af  bittert 
förakt  på  vårt  förflutna.  Vi  äro  såsom  dessa  brådmogna  frukter, 
hvilka  såsom  faderlösa  hittebarn  förirra  sig  under  blommorna  och 
falla  af,  just  som  de  borde  mognat.  Vi  sopas  obemärkt  bort  från 
jorden  såsom  en  dyster,  tyst  och  snart  förgäten  massa.  Vi  skola 
ej  lämna  efter  oss  något  åt  våra  efterkommande  —  hvarken  frukt- 
bärande idéer  eller  ett  andligt  verk  — ,  och  eftervärlden  skall  skymfa 
vår  aska  med  den  föraktliga  smälek,  hvarmed  en  ruinerad  son  läxar 
upp  sin  slösaktige  far.» 

Men  Lermontov  misstog 
sig  dock:  byronismen  har  haft 
en  mer  än  blott  öfvergående 
betydelse  för  den  ryska,  liksom 
ock  för  den  polsk-tjechiska  lit- 
terära utvecklingen,  och  i  Ler- 
montovs  egen,  trotsigt  sjudande 
skepsis  och  ästetiska  nihilism 
låg  en  lifskraft,  som  lofvadc 
godt  för  framtiden,  äfven  om 
—  för  att  använda  Gogols  ord 
i  slutet  af  »Döda  själar»  — 
»byggandet  (af  det  nya  sam- 
hällsverket)  ännu  ej  kunnat  be- 
gynna,   enär  ännu  ingen  plan 

uppgjorts  af  arkitekten  och  emedan  medarbetarne  ännu  voro  i  svårt 
tvifvel». 

Utan  att  helt  instämma  i  den  optimistiska  mysticism,  som  t.  ex. 
hyllas  af  Brändes,  då  han  i  Ryssland  vill  se  det  stora,  pånytt- 
födande  framtidslandet  för  hela  vår  kultur,  behöfver  man  därför 
icke  öfverskatta  olyckan  af  den  apati  och  sterilitet,  som  känneteck- 
nat det  sista  årtiondets  ryska  skönlitteratur  (undantagande  L.  Tolstoj) 
och  hvari  en  sådan  medelmåttig  talang  som  novellisten  Tjechov  fram- 
står så  mycket  högre.  Tjernozem,  den  svarta  humus,  som  välsignat 
Ryssland    med    härliga    skördar,    är  för  närvarande  nästan  obrukbar 


Dostojevski. 


2iS  DEN  MODERNA  KONSTEN  OCH  LITTERATUREN. 

på  grund  af  skogssköfling  och  vattenbrist  och  har  i  förening  med 
annan  misshushållning  alstrat  den  fruktansvärda  missväxt,  hvars 
följder  endast  årtiondens  rationella  arbete  skall  kunna  utjämna.  På 
samma  sätt  har  den  andliga  växtligheten,  bildningen  och  framåt- 
skridandet, i  Ryssland  hämmats  genom  den  hänsynslösa  litterära 
sköflingen.  Men  låt  ungskogen  vara  i  fred  och  han  skall  växa 
upp  för  att  vattna  sinande  floder  och  nära  utsugen  mylla.  Där 
finnas  andliga  möjligheter,  naturliga  resurser  och  denna  optimism, 
som  tillhör  en  ung,  i  själfva  verket  lifskraftig  nation.  Och  där 
finnes  en  ungdom,  kanske  mer  entusiastisk,  dådlysten  och  varm- 
blodig än  det  unga  släkte,  som  i  Tyskland  hälsar  det  nya  århun- 
dradet. 

Då  Dostojevski  år  1881  begrofs,  ville  studenterna  efter  kistan 
bära  de  bojor,  han  burit  i  Sibirien.  Då  detta  förbjöds  af  polisen, 
skrefvo  de  unga  till  änkan:  »Aldrig  skola  Dostojevskis  ord  bli 
glömda.  Från  släkte  till  släkte  skola  vi  låta  dem  gå  i  arf  som  en 
dyr  kvarlåtenskap  från  vår  store,  älskade  lärare.  Han  skall  alltid 
stå  lysande  för  oss  i  vår  lifskamp;  vi  vilja  alltid  minnas,  att  det  var 
han  som  lärde  oss  möjligheten  att  bevara  själens  renhet  oberörd  i 
hvarje  lifsställning  och  under  alla  omständigheter.» 


Turgenjevs  hem  i  Spasskoje. 


NIONDE  KAPITLET. 


1  Turgenjevs  och  Tolstojs  hem. 


1   Turgenjevs  Spasskoje.   -    »Rök.»   —  1  Jasnaja  Poljana.  —  Den  unge  och  den 
gamle  Tolstoj.  —  Tolstojs  folkskola. 


^^oommaren  1892  hade  jag  på  väg  till  Kursk  stigit  af  vid  den 
^^1  310  kilometer  söder  om  Moskva  belägna  staden  Mtsensk  i 
orlovska  guvernementet  vid  den  lilla  floden  Zusjas  måleriska  stränder, 
hvarifrån  jag  öfver  steppen  företog  en  vandring  af  blott  20  kilometer 
till  byn  Spasskoje,  som  genom  Ivan  Turgenjevs  namn  vunnit  euro- 
peisk ryktbarhet.  Efter  att  hafva  följt  en  trädlös  väg  på  dessa 
bördiga,  delvis  ganska  kuperade  och  omväxlande  slätter  upptäckte 
jag  i  en  dalsänkning  skymten  af  en  skogsdunge,  ur  hvilken  ett 
klocktorn  sköt  upp,  och  ju  närmare  jag  kom,  dess  tydligare  fram- 
trädde de  små  gråa  och  halmtäckta,  men  jämförelsevis  snygga  stu- 
gorna, som  till  ett  antal  af  60  regelrätt  ordnats  på  båda  sidor  af  den 
mycket  breda,  snörräta  bygatan.  Vid  dess  ända  låg  den  lilla  kyrkan 
jämte  skolhuset,  och  där  bakom  vidtog  själfva  herregodset  med  dess 
lummiga  park  af  björkar  och  ekar. 


220  I  TURGENJEVS  OCH  TOLSTOJS  HEM. 


Det  finnes  många  likhetspunkter  mellan  Turgenjevs  Spasskoje 
och  Tolstojs  i  nästan  omedelbart  grannskap  belägna  Jasnaja  Poljana. 
Båda  ligga  idylliskt  inbäddade  i  landtliga  vildparker;  båda  hafva 
ungefär  samma  arkitektur  i  rysk  villastil;  båda  utgöra  endast  moder- 
niserade kvarlefvor  eller  flyglar  af  stora,  slottslika  byggnadskomplex, 
som  för  många  årtionden  sedan  blifvit  lågornas  rof,  och  båda  hafva 
på  samma  egendomliga  sätt  kommit  i  de  berömde  författarnes  ägo: 
Lev  Tolstojs  fader,  hvilken  ruinerat  sig  genom  spel,  hade  kommit 
i  besittning  af  Jasnaja  Poljana  genom  giftermål  med  den  rika,  men 
h varken  fagra  eller  unga  furstinnan  Marja  Nikolajevna  Volkonskaja; 
Ivan  Turgenjevs  fader  hade  likaledes  genom  ett  spekulationsäkten- 
skap med  en  ofantligt  rik,  men  allt  annat  än  vacker  och  ungdomlig 
kvinna,  Varvara  Petrovna  Lutovinova,  blifvit  ägare  af  Spasskoje. 
Men  under  det  att  Jasnaja  Poljana  är  härden  för  ett  ovanligt 
lyckligt  familjelif  och  utgångspunkten  för  ett  storartadt,  välsignelse- 
rikt  arbete,  är  Spasskoje  hemfallet  åt  förgängelsen  och  glömskan, 
och  Ivan  Turgenjev,  den  siste  legitime  innehafvaren,  dog  i  främ- 
mande land  såsom  ungkarl,  den  siste  af  frejdad  ätt,  lämnande  åt 
samvetslösa  spekulanter  och  pietetlösa  förvaltare  en  förfallen  herregård. 

Namnet  Turgenjev  omtalas  redan  i  sextonde  århundradet  och 
leder  sitt  ursprung  från  den  tatariska  Gyllene  Horden.  Släkten  har 
haft  att  uppvisa  flere  i  den  ryska  historien  bekanta  namn,  särskildt 
skriftställare,  men  hade  efterhand  råkat  i  ekonomiskt  obestånd  genom 
misshushållning  och  lättsinne  —  ett  arf  som  äfven  tillföll  Ivan 
Turgenjev  — ,  och  dess  gods  Turgenjevo  i  guvernementet  Tula  hade 
krympt  ihop  till  en  förmögenhet  af  blott  loo  »själar»,  d.  v.  s. 
arbetsföra,  manliga  lifegna,  efter  hvilkas  antal  jordegendomen  taxe- 
rades i  Ryssland  före  bondeemancipationen. 

Jag  nalkades  Spasskoje  särskildt  med  tanken  på  »En  jägares 
anteckningar»  och  på  den  underbara  naturmålningen  »Skog  och 
stepp»  —  en  plastik  i  den  klassiska  periodbyggnaden,  en  smältande 
musik  i  de  smidiga  ljudsammanställningarna,  en  målerisk  färgnyan- 
sering och  dramatisk  rörlighet  i  den  rika  ord-  och  formbildningen 
som    blott   i    originalspråket    komma   till   sin  fulla  rätt.     För  att  få 


I  TURGENJEVS  SPASSKOjE. 


221 


närmare  upplysning  om  det  gamla  adelsgodset  gick  jag  in  i  första 
bästa  bondstuga.  Då  jag  steg  öfver  tröskeln,  fick  familjefadern  brådt 
^tt  ramla  ner  från  den  hvilobädd  under  taket,  där  han  i  sommar- 
värmen legat  och  värmt  sig  bredvid  den  heta  spiselmuren.  Hans 
ansikte  skiftade  i  spektralanalytiskt  skimmer,  men  brännvinet  hade 
€j  alldeles  kunnat  kväfva  en  viss  intelligens,  som  lyste  ur  de  god- 
modiga ögonen. 

Under  samvaron  vid 
samovaren  fick  jag  veta,  att 
herregården  råkat  i  främ- 
mande händer,  men  att  den 
alltid  stod  obebodd,  så  att 
det  nog  inte  mötte  svårig- 
heter att  få  se  den.  Min 
språksamma  värd  hade  en- 
dast ett  flyktigt  minne  af 
Ivan  Sergeitj  (Turgenjev), 
men  prisade  honom  efter 
hörsagor  såsom  en  god  och 
gifmild  barin  (husbonde). 
Och  detta  med  allt  skäl! 
Hvarje  sommar  Turgenjev 
kom  till  Spasskoje,  hade  han 
för  bönderna  en  fest,  hvar- 

vid  det  gick  ganska  rundligt  till.  Två  stora  brännvinsfat  sattes  i 
<let  fria  till  allmän  förplägnad  och  voro  snart  tömda  under  glam 
•och  dans.  Det  kunde  väl  ock  hända,  att  den  sextioårige  Turgenjev, 
hvilken  eljes  ej  kunde  tåla  pianospel,  lät  spela  upp  en  mazurka, 
5om  han  själf  öppnade. 

Men  då  min  värd,  sänkande  sin  röst  till  en  nästan  förtrolig  hvisk- 
ning,  anförtrott  mig,  att  Ivan  Sergeitj  »left  tillsammans  med  en 
kvinna»  i  byn,  blef  han  synbarligt  mycket  snopen,  då  han  fick  höra, 
att  jag  redan  kände  till  den  halfsekelgamla  nyheten  om  den  vackra 
lifegna   Avdotja  Jermolajevna,  som  Turgenjev  för  700  rubel  köpt  af 


222  I  TURGENJEVS  OCH  TOLSTOJS  HEM. 

sin  egen  kusin  i  Moskva!  Stackars  Turgen jev!  Den  vackra  Avdotja. 
kunde  han  aldrig  lära  läsa  innantill,  och  af  sin  dotter,  som  i  början 
hemligt  vistades  i  Spasskoje,  hade  han  föga  fadersglädje:  hon  blef 
efter  en  god  uppfostran  gift  med  en  fransman,  som  behandlade 
henne  illa  och  kostade  svärfar  många  utgifter. 

Sedan  förvaltaren  lagt  råd  med  starosta  (byäldsten)  och  kastat 
en  sista  granskande  blick  på  min  person,  beslöts  att  jag  skulle  få 
se  det  gamla  herresätet.  Vi  gingo  genom  en  ovårdad,  men  just 
därför  så  mycket  stämningsfullare  vildpark  af  hängbjörk,  där  vi 
välkomnades  af  några  hundar  —  icke  vanliga  bestialiska  byrackor 
eller  gårdvarar,  som  med  ursinnigt  skall  visa  tänderna,  så  fort  man 
närmar  sig  en  rysk  bondstuga  på  ett  stenkasts  afstånd,  utan  välartade 
fyrfotingar  hälsande  med  sympatiska  viftningar.  Kanske  flyter  ädelt 
jaktblod  i  deras  ådror?  Måhända  härstamma  de  i  rakt  nedstigande 
linie  från  »Pegasus»  eller  andra  präktiga  stöfvare,  som  genom  sin 
herres  skogsvandringar  vunnit  litterär  ryktbarhet? 

Snart  äro  vi  vid  målet:  en  låg,  mycket  lång  och  oregelbunden, 
hvit  envåningsbyggnad  med  torn  och  platt,  grönt  tak.  Nyckeln 
gnisslar  i  det  rostiga  låset,  och  den  dammiga  dörren  knarrar,  då 
portarna  låtas  upp  till  minnenas  ljusa  undervärld. 

Men  hvilken  dyster,  nedslående  anblick  därinne!  Utan  hänsyn, 
utan  aktning  för  den  store  företrädarens  gamla  arfvegods  hade  man 
låtit  allt  förfalla  i  de  12  låga,  men  ljusa  rummen,  som  till  allra 
största  delen  voro  tomma.  Damm  hade  lagrat  sig  på  väggarna,  och 
golfvet  var  på  sina  ställen  uppbrutet.  I  sofrummet,  där  skrifbordet 
placerats  i  en  fönsternisch,  hängde  i  ett  hörn  en  bild  af  Kristi 
ansikte  på  Veronikas  svettduk,  infattadt  i  en  guldgloria  —  måhända 
var  det  ett  personligt  minne.  Ett  par  rum  fyllas  dock  af  Turgenjevs 
bibliotek,  såväl  rysk  som  västerländsk  litteratur,  hufvudsakligen  poesi 
och  kulturhistoria.  Där  hänga  ock  kvar  några  tyska  landskaps- 
gravyrer samt  porträtt  af  Bjelinski,  åt  hvars  minne  Turgenjev  ägnat 
»Fäder  och  söner»,  och  af  skådespelaren  Stjepkin. 

Bland  de  rätt  intressanta  oljefärgstaflorna,  föreställande  förfäder 
och    farmödrar   å   la  Louis  XV,  pudrade,  dekolleterade  och  snörda^ 


I  TURGENJEVS  SPASSKOJE.  225 

märkes  ett  porträtt  af  skaldens  flider  Sergej  Nikolajevitj  såsom 
ung  officer  vid  regementet  Orel.  I  den  hvita  kavalleriuniformen 
kan  man  förstå  att  han  på  sin  tid  kunnat  väcka  uppseende  såsom 
»Rysslands  vackraste  karl  näst  Alexander  1» ;  m.en  hans  något  kvinn- 
liga väsen  och  de  smäktande  ögonen  röja  Turgenjevs  veka  påbrå 
på  fädernet. 

Men  ännu  mer  dröjer  betraktaren  vid  en  bröstbild  i  naturlig^ 
storlek  af  en  ung  flicka  med  ett  ovalt,  fint  ansikte  och  svärmiska 
drag,  utslaget,  mörkt  hår  och  dunkla,  men  snarare  milda  ögon  — 
det  är  skaldens  moder  Varvara  Lutovinova  såsom  sorglöst,  oerfaret 
barn.  Något  annat  porträtt  äger  man  icke  i  Ryssland  af  denna 
kvinna,  som  blifvit  typisk  för  den  »patriarkaliska»  tidens  despotiska^ 
nyckfulla  husmödrar;  men  enligt  hörsagor  skildras  hon  i  medelåldern 
såsom  en  något  framåtlutad  kvinna  af  medellängd  med  stor,  tjock 
näsa  och  djupa  porer,  liknande  koppärr,  med  mörk  hy,  elak  blick,, 
afmätt  hållning  och  befallande  åtbörder  —  ett  okvinnligt  yttre,  som 
framträdde  ännu  skarpare  genom  den  sträfva  rösten  och  de  manliga 
laterna. 

Det  är  psykologiskt  intressant  att  studera,  huru  denna  kvinnas 
ovanliga  egenskaper  öfverflyttades  på  sonen  —  i  alldeles  motsatt, 
negativ  riktning.  Varvara  Petrovna  var,  trots  all  vansinnig  slös- 
aktighet i  personliga  tycken,  mycket  ekonomisk  och  sträng,  då  det 
gällde  godsens  förvaltning;  Ivan  Turgenjev,  hvilken  efter  henne 
ärfde  tio  byar  med  10,000  »själar»,  förstod  sig  ej  det  minsta  på 
aflarer  och  lät  godmodigt  lura  sig  af  dåliga  vänner,  samvetslösa 
förvaltare  och  bedrägliga  egendomsköpare.  Varvara  Petrovna  be- 
handlade sina  underhafvande  sämre  än  djur;  Ivan  Turgenjevs  första 
åtgärd  såsom  egendomsherre  var  att  gifva  de  lifegna  friheten,  och 
hans  hänsynsfullhet  mot  bönder  och  tjänare  var  så  stor,  att  han 
tog  af  sig  hatten  vid  en  hälsning  eller  t.  ex.  själf  borstade  sina  skor 
efter  en  jakt  för  att  ej  onödigtvis  besvära  andra.  Varvara  Petrovna 
var  raffineradt  grym  och  känslolös;  Ivan  Turgenjev  hade,  med  all 
passion  för  jakt,  en  ytterst  finkänsHg,  vek  natur,  som  ej  utan  rysning 
kunde    se    ett    kräldjur    eller   tänka    på  lidandet  eller  en   smittosam 


224 


I  TURGENJEVS  OCH  TOLSTOJS  HEM. 


sjukdom.  Varvara  Petrovna  var  med  all  sin  kvinnliga  oberäknelig- 
het en  manlig  karakter,  som  hänsynslöst  genomdref  sin  vilja;  den 
älsklige  Ivan  Turgen jev  var  en  svag,  handlingströg  natur,  hvars 
goda  hjärta  ej  kunde  säga  nej  och  därför  flere  gånger  bragte  honom 
i  konflikt  med  löften   och  föresatser. 

Öfvergifven  och 
hatad  dog  Varvara  1850 
och  begrafdes  i  tysthet 
i  familjens  grafkapell  på 
kyrkogården,  omgifvet 
af  gamla  träd  och  frodigt 
ogräs.  Själfva  graf  kam- 
maren ligger  under  golf- 
vet  af  kapellet,  hvars 
små  pelare  och  låga 
kupol  hälft  förvittrat. 
Dörrarna  hafva  gulnat 
af  rost,  och  korset  på 
toppen  sitter  snedt,  som 
om  det  vore  fallfärdigt. 
»Icke  för  allt  i  världen» 

—  sade  Turgenjev  själf 

—  v  ville  jag  hvila  där. 
En  gång  var  jag  där  inne, 
och  aldrig  skall  jag  glöm- 
ma det  intryck,  jag  förde 
med  mig  ut  af  fukt,  för- 
ruttnelse, spindelväf,  ärgiga  väggar  och  unken  grafluft.» 

Bland  Spasskojes  öfriga  erinringar  finnes  ännu  biljarden  med 
ärofulla  ärr  fiån  de  bataljer,  som  Turgenjev  och  hans  gode  vän, 
skalden  och  litteraturcensorn  Polonski,  här  levererat.  Och  i  ett 
rum  står  »Slumraren»,  en  bred,  bastant  soffa,  som  Turgenjev  försett 
med  nytt  läderöfverdrag  och  som  han  särskildt  höll  i  helgd,  därför 
att    hans    moder    lär   ha    dött  på  den.     Detta  hindrade  dock  ej  att 


Kapellet  i  Spasskoje. 


I  TURGENJEVS  SPASSKOJE.  225 


han  helst  tog  sin  vanliga  middagslur  därpå,  och  jag  kan  själf  af  er- 
farenhet intyga,  att  den  lämpar  sig  förträffligt  för  hvila  —  helst  efter 
en  20  kilometers  promenad. 

Men  hvad  finns  där  för  öfrigt  kvar?  Ingenting!  Endast  ve- 
modets minne  af  vemodets  skald,  af  sitt  ryska  sudba  (öde)  dömd  att 
lefva  i  frivillig  landsflykt  och  att  dö  i  fjärran  land.  Sedan  Tur- 
genjev  efter  Gogols  död  fått  göra  en  obehaglig  bekantskap  med 
■öfvercensorn  i  Moskva,  grefve  Mussin-Pasjkin,  vardt  han  i  nära  två 
år  »internerad»  på  Spasskoje;  men  då  han  i  slutet  af  1854  med  ett 
Tesepass,  som  kostade  500  rubel,  fick  lof  att  resa  utomlands,  töfvade 
han  ej  att  vända  Spasskoje  ryggen.  Först  längre  fram  besökte  han 
tämligen  regelbundet  sitt  gods  om  somrarna  —  sista  gången  år 
1881  — ,  och  de  landtliga  smårummen  Hfvades  då  af  glada  mid- 
dagar, som  den  enögde  trotjänaren  Zachar  arrangerade  för  sådana 
gäster  som  Tolstoj,  Fet,  Polonski,  Garsjin  m.  fl.  En  gång,  då 
Tolstoj  var  middagsgäst,  hade  kocken  supit  sig  dödfuU,  så  att  Tur- 
genjev  i  komisk  förtviflan  själf  gick  ner  i  köket  för  att  rensa  rötter 
och  hacka  köttbullar.  Själf  fodrade  han  kreaturen,  matade  sparfvar 
och  fick  här  tillfredsställa  sin  passion  att  snusa  —  ett  nöje  som  ej 
var  honom  förunnadt  i  Paris'  salonger. 

Men  nog  kan  man  fatta  det  outsägliga  vemod,  som  måste  gripa 
Turgenjev  och  hans  diktkonst,  då  han  trampade  den  jord,  där  han 
växt  upp  under  så  tryckande  förhållanden  och  med  så  dystra  minnen 
af  lifegenskapens  värsta  skuggsidor.  Och  här  hade  han  blifvit  upp- 
sökt af  Fets  kusin,  Nadezjda  Sjensjina,  hvilken,  efter  några  års 
vistelse  i  utlandet  och  ett  olyckligt  tvångsäktenskap,  i  half  sinnes- 
förvirring tiggde  honom  om  den  kärlek,  som  han  i  hjärtat  bar  till 
madame  Viardot^  »drottningarnas  drottning».  Hennes  själssjukdom 
öfvergick  till  obotHgt  vansinne,  och  hon  afled  på  dårhus  i  Peters- 
burg, efterlämnande  en  son,  vid  hvilken  Turgenjev  lifligt  fäst  sig 
och  hvars  uppfostran  han  lofvat  främja.  Men  den  lille  Peter  dog, 
och  författaren  af  »Fäder  och  söner»  stod  åter  ensam,  ensam  med 
bittra  barndomsminnen  och  vemodiga  ungdomserinringar. 

Slavia.  I  s 


226  I  TURGENJEVS  OCH  TOLSTOJS  HEM. 

Och  äfven  jag  greps  af  denna  ryska  chandra  (melankoli),  då 
jag  den  kvafva  sommardagen  stod  vid  den  lilla  kyrkan  i  Spasskoje 
och  betraktade  Varvara  Petrovnas  grafkapell.  Ingen  vänlig  hand 
har  rensat  ogräset  från  kullen,  och  ingen  efterlefvande  bevarar 
hennes  namn  i  kär  hågkomst.  Ivan  Turgenjevs  fädernegård  Tur- 
genjevo  är  nu  mera  en  —  bad-  och  tvättstuga,  och  mödernearfvet 
Spasskoje  ett  förfallet  hus,  som  knappast  finner  en  köpare.  Ingen 
visste,  hvad  det  blifvit  af  hans  franska  dotter  eller  hans  trotjänare; 
hans  ende  broder  Nikolai  förlorade  under  en  och  samma  vinter  sina 
tre  små  barn.  Alla  borta!  Allt  spårlöst  försvunnet,  likasom  vår- 
böljor förrinna  i  sanden,  likasom  en  rök  fördunstar  i  rymden!  Men 
den  ädles  minne  lefver,  och  Ivan  Turgenjevs  odödliga  verk  vittna 
om  honom. 

Därutanför,  i  den  lilla  byn,  var  det  ^mzJm^  (helgdag).  Männen 
ha  samlat  sig  på  gatan  i  samspråkande  grupper,  och  de  äro  snygga 
och  ordentliga,  ty  de  ha  ännu  ej  hunnit  dricka  sig  onyktra.  Samo- 
varen  puttrar  hemtrefligt  vid  de  små  öppna  fönstren.  Solen  glänser 
varmt  på  den  lilla  kyrkan  och  smeker  de  högtidsklädda  kvinnornas 
röda  sarafaner,  pärlband  och  spännen.  Vid  anblicken  af  denna 
tafla  faller  tanken  på  den  idylliska  miniatyrmålningen  »Byn»  i  Tur- 
genjevs »Senilia»,  och  då  glömmer  man  både  kolera  och  hungers- 
nöd, både  tsariskt  och  prästerligt  förtryck.  Allt  ser  så  förnöj  dt  ut^ 
så  gladt  och  så  inbjudande. 

Men  så  är  det  ej  heller  alla  ryska  byar  som  haft  och  hafva 
sådana  husbönder  som  Ivan  Sergejevitj  Turgenjev  eller  Lev  Niko- 
lajevitj  Tolstoj,  till  hvilken  senare  jag  nu  ber  läsaren  vara  mig  följ- 
aktig.  Afståndet  är  endast  loo  kilometer,  och  det  är  mindre  än 
ett  tuppfjät  i  Ryssland,  helst  då  man  blott  vid  närmaste  järnvägs- 
station har  att  invänta  det  uppgående  tåget  till  Tula. 


Mitt  enda  varaktiga  minne  af  den  goda  guvernementstaden  Tula 
är   att    jag    midt    i  natten  väcktes  af  ett  argt  bultande  på  dörren  i 


I  JASNAJA  POLJANA. 


hotellet,  och  jag  hörde  en  röst  i  korridoren  spörja,  hvart  jag  ämnade 
resa.  Då  jag  naturligtvis  redan  aflämnat  mitt  mångstämplade  pass 
till  polisen,  svarade  jag  vresigt,  att  jag  inte  alls  ämnade  resa,  utan 
bara  ville  sofva  i  fred.  Men  rösten  upprepade  sin  fråga  med  ut- 
trycklig motivering,  att  mitt  närmaste  reseprogram  måste  anmälas 
för  myndigheterna.  Sanningsenligt  uppgaf  jag  då,  att  mitt  mål  var 
Jasnaja  Pol j ana. 

Tak-s  (jaså!)  —  ljöd  det  doft  i  korridoren;  men  i  det  uttänjda 
tonfallet  låg  en  viss  högtidlig  respekt.  Och  hvilken  ryss  känner 
ej  detta  namn,  ordagrant  betydande  det  ljusa  fältet! 

Under  min  vandring  från  Tula  i  sydlig  riktning  råkade  jag 
komma  i  samspråk  med  en  godmodig  bonde,  hvilken  fick  höra  min 
bestämmelseort.  »Åh,  jag  vet!»  mumlade  gubben,  och  hans  ansikte 
sken  af  belåtenhet    och  stolthet,  då  ordet  Jasnaja  Poljana  nämndes. 

Chausséen,  som  leder  till  denna  egendom,  nämnvärd  i  världs- 
historien, är  en  ovanligt  angenäm  promenadväg  med  omväxlande 
stepper,  kullar  och  skogar.  Efter  en  regnskur  kändes  luften  frisk 
och  ren,  och  svampplockare  i  ekdungarna  gjorde  goda  skördar. 

Emellertid  kom  jag  att  tänka  på,  att  icke  ens  en  så  äkta 
rysk  företeelse  som  Tolstoj  har  ursprungligt  ryska  anor.  Ordet 
tolstoj  betyder  tjock,  på  tyska  dick,  och  Dick  hette  i  själfva  verket 
den  Tolstojska  släktens  stamfar,  en  tysk,  som  inflyttat  till  Ryssland 
och  med  vistelseort  äfven  ändrade  namn.  Detta  utländska  inflytande 
är  för  öfrigt  icke  enstaka  i  ryska  litteraturen.  Den  förste  ryske 
konstpoeten  furst  Kantemir  var  född  i  Konstantinopel  af  en  hospodar- 
släkt  från  Moldau;  Derzjavin,  Karamzin  och  Turgenjev  voro  af 
tatariskt  ursprung;  Zjukovskis  moder  var  turkinna;  Pusjkin  här- 
stammade på  mödernet  från  en  neger;  Gribojedovs  förfäder  voro 
från  Polen;  Lermontov  leder  sina  anor  från  de  skotska  högländerna; 
Vonwizins  namn  pekar  direkt  på  Tyskland,  och  Gogol  var  lill-ryss, 
d.  v.  s.  tillhörde  en  språkligt  fullt  själfständig  stam,  hvars  rätt  att 
existera  såsom  sådan  den  storryska  staten  med  obarmhärtig  konsekvens 
förnekat.  Härmed  är  ju  ingalunda  sagdt,  att  icke  dessa  varit  äkta 
ryssar;    det    egendomliga  sakförhållandet  må  dock  särskildt  påpekas 


228  I  TURGENJEVS  OCH  TOLSTOJS  HEM. 


såsom    en    hälsosam    motvikt    mot  det  ensidiga  ropet   »Ryssland  åt 
moskoviterna». 

Vid  tanken  på  allt  hvad  jag  hört  och  läst  om  Tolstojs  demo- 
kratiska vanor  föll  det  mig  också  in,  att  Tolstojs  börd  visar  åt  en 
helt  annan  riktning.  Stamfadern,  Peter  Andrejevitj,  hvilken  under 
Peter  den  store  beklädt  den  viktiga  posten  såsom  sändebud  i  Kon- 
stantinopel och  ledsagade  tsaren  på  utländska  resor,  utnämndes  till 
grefve  år  1724,  och  sedan  dess  har  den  vidt  grenade  släkten  lierat 
sig  med  Rysslands  förnämsta  adelsätter:  Lev  Tolstojs  moder  var 
furstinna  Volchonskaja,  hans  farmor  furstinna  Gortjakova  och  hans 
mormor  furstinna  Trubetskaja.  I  salen  på  Jasnaja  Poljana  finnes  ett 
porträttgalleri  af  Tolstojska  förfäder  med  ordnar  och  band:  furstar 
och  grefvar,  generaler  och  statsråd.  Hvilken  kontrast  att  bland  dessa 
»lysande»  anor  få  se  denne  allt  annat  än  krigiske  och  politiske 
arbetare,  hvilken  gift  sig  med  en  tysk  doktors  dotter,  likasom  hans 
son  äktat  en  svensk  läkares! 

Efter  att  hafva  tillryggalagt  ungefär  15  verst  från  Tula  såg  jag 
på  högra  sidan  af  landsvägen  en  stympad  pyramid,  krönt  med  kej- 
serlig örn  —  det  gamla  adelsgodsets  gränsmärke.  En  mindre  väg, 
som  betecknas  af  hjulspår,  viker  af  på  den  sluttande  Plätten;  genom 
två  små  runda,  hvita  stentorn  kommer  man  in  under  en  hög  dubbel- 
rad af  hängbjörkar  förbi  några  ankdammar  och  står  snart  inför 
herregården,  en  enkel,  hvit  tvåvåningsbyggnad  med  grönt  tak. 

Lev  Tolstojs  fader,  öfverstelöjtnant  Nikolai  Ilitj,  hvilken  del- 
tagit i  181 2  års  fälttåg  och  återgifvits  i  »Krig  och  fred»,  hade  efter 
stora  förluster  vid  spelbordet  fått  Jasnaja  Poljana  såsom  hemgift 
med  furstinnan  Volchonskaja.  På  1840-talet  brann  slottet  ner  till 
god  del,  och  den  yngste  af  de  fyra  sönerna.  Lev,  hvilken  fått  det 
på  sin  arfslott,  brydde  sig  aldrig  om  att  bygga  upp  det  igen.  De 
två  flyglar,  som  skonats,  syntes  honom  tillräckliga  att  härbergera 
både  den  talrika  familjen  själf  (9  barn)  och  gäster  från  olika  håll. 
Ty  för  den,  som  klappar  på  den  porten,  honom  varder  upplåtet  — 
utan  hänsyn  till  stånd  eller  nationalitet. 


I  JASNAJA  POLJANA. 


229 


Jag  lämnade  mitt  kort  åt  en  ung  dam,  hvilken  på  engelska 
presenterade  sig  såsom  grefvens  dotter,  och  under  det  hon  gick  in 
därmed,  hann  jag  kasta  en  blick  på  omgifningen:  bersåer  och  gräs- 
mattor —  allt  enkelt,  men  vårdadt.  Krocketringar  och  velocipeder 
antydde  tillvaron  af  en  lifskraftig  ungdom  —  en  aning  som  steg- 
rades till  visshet,  då  några  ynglingar  och  gossar  larmande  skyndade 
förbi  med  bössor. 

Genom  ett  stort 
förrum,  tjänstgörande 
som  bibhotek,  infördes 
■jag  i  ett  litet  rum  och 
behöfde  ej  vänta  länge,, 
innan  jag  stod  inför  en 
af  samtidens  märkligaste 
författare.  Han  kom 
emot  mig  och  tryckte 
min  hand  med  okonstlad 
vänlighet. 

Hvad  Tolstoj  ser 
gammal  ut! 

Det  långa,  hvita, 
stripiga  skägget,  den  nå- 
got    framåtlutade    håli- 


den 


gulbleka 


Tolstoj  på  1870-talet. 


nmgen, 

»ryska»  hyn,  de  djupt 
liggande  ögonen  och 
den  nationella  bondkaftanen,  omslutande  en  mager  gestalt,  gåfvo 
den  då  sextiofyraårige  mannen  utseendet  af  en  profet,  en  gammal- 
testamentlig patriark.     Och  hvad  annat  är  Tolstoj  nu  mera? 

Han  hade  ena  armen  i  band  och  ett  finger  omlindadt.  På  min 
fråga,  om  han  var  sjuk,  svarade  han  blott,  att  han  fått  ondt  i  armen 
och  inte  visste,  hvad  det  var.  Nej,  det  visste  han  inte,  och  han  skulle 
nog  aldrig  få  veta  det,  ty  läkare  och  apotekare  äro  ej  Tolstojs  vänner, 
ehuru  hans  egen  svärfar  var  den  tyskfödde  doktor  Behrs  i  Moskva. 


2  30  I  TURGENJKVS  OCH  TOLSTOJS  HEM. 

Tolstoj  har  en  klar,  välljudande  stämma,  och  han  talade  med 
långsam  tydlighet  —  troligen  mindre  af  hänsyn  mot  mig  än  af  folk- 
pedagogisk  vana.  Endast  ett  par  gånger  anlitade  han  tyska  eller 
engelska  uttryck  för  att  förklara  något  mer  inveckladt,  men  han 
tycktes  ej  göra  det  gärna.  »Ich  habe  mich  abgewöhnt»,  sade  han 
i  en  ton,  som  snarare  tydde  på  inre  motvilja  än  på  lingvistisk 
minnessvaghet. 

Plötsligt  afbröt  han  med  frågan,  om  jag  ätit  middag.  På  mitt 
hälft  afböjande  svar,  att  jag  frukosterat  i  Tula,  inföll  han :  »Då 
måste  ni  vara  hungrig»  och  skyndade  ut  genom  en  liten  dörr. 

Man  har  rätt  mot  sig  själf  och  skyldighet  mot  läsare  att  vara 
en  smula  nyfiken,  då  man  första  och  sista  gången  befinner  sig  i 
en  stor  mans  sof-  och  arbetsrum.  Det  var  lågt  i  taket,  högst  enkelt 
möbleradt  och  otapetseradt  —  ungefär  som  ett  studentrum  eller  ett 
landtligt  »sommarnöje».  Säng  och  toalettbord  voro  af  primitivaste 
art,  måhända  tillverkade  af  ägaren  själf.  På  de  hvita  väggarna 
hängde  två  kartor  (öfver  Ryssland  och  guvernementet)  samt  en  tafla : 
»Kristus  bland  syndarna»;  på  det  lilla  skrif bordet  lågo  en  rysk 
kalender,  en  »kladd»  och  ett  ryskt  arbete:  »Kampen  med  västern  i 
den  ryska  litteraturen»,  författadt  af  Tolstojs  vän  Strachov,  med 
hvilken  jag  då  fick  göra  personlig  bekantskap. 

Om  en  liten  stund  kom  han  igen  och  bad  mig  stiga  upp  i 
matsalen.  Vi  gingo  uppför  den  höga  trätrappan  och  trädde  in  i 
ett  stort,  ljust  rum.  Midt  på  golfvet  stod  det  långa  matbordet,  afsedt 
för  många  munnar,  och  väggarna  voro  garnerade  med  trästolar. 
För  öfrigt  utgjordes  inredningen  af  ett  stort  piano,  ett  enkelt  divans- 
bord med  ryska  tidskrifter  på,  familjeporträtt  på  väggarna  samt 
i  hörnen  två  byster:  af  den  äldste  brodern  Nikolai  och  af  —  Schö- 
penhauer. 

För  att  göra  mig  sällskap,  slog  värden  sig  själf  ner  vid  bordet 
och  var  den  förste  att  med  synbar  aptit  ta  för  sig  af  den  enkla 
anrättningen:  oskalad  varm  potatis,  ägglåda  och  svart  surbröd. 
»Jag  är  vegetarian,»  anmärkte  han  öfverflödigt,  i  det  han  med  fing- 
rarna   bröt    itu    en  potatis  och  behändigt  sög  ut  innehållet.     Därpå 


I  JASNAJA  POLJANA.  2^1 

följde  starkt,  svart  kaffe.  Tolstoj  hatar,  som  bekant,  tobak  —  nu 
mera,  och  därför  tände  jag  blott  i  andanom  den  cigarrett,  som  låg 
mitt  hjärta  så  nära. 

Hvilken  skillnad  mot  för  30—40  år  sedan!  m.åste  jag  tänka  för 
mig  själf  Då  den  djärfve  artilleriofficeren,  hvilken  för  sitt  döds- 
förakt på  Sevastopols  skansar  ådrog  sig  uppmärksamhet  af  själfve 
kejsaren,  som  befallde,  att  han  skulle  förflyttas  till  ett  mer  aflägset 
batteri,  på  det  att  författaren  af  »Sevastopol  i  december^  ej  onödigtvis 
skulle  riskera  sitt  lif;  nu  denne  fridsälskande  man,  som  icke  tål  se 
•en  droppe  blod  gjutas,  gällde  det  ock  mänsklighetens  heligaste  sak! 
Då  den  lefnadslustige  adelsmannen,  »le  jeune  homme  comme  il  faut», 
den  där  tog  lifvet  lätt  bland  tsigenerskor  {hans  broder  Sergej  vardt 
gift  med  en  sådan);  nu  »Kreuzer-sonatens»  puritanske  sedlighets- 
predikant! Då  den  elegante  grefven,  som  med  dyrbar  öfverrock 
och  bäfverkrage,  fladdrande  lockar  under  en  glänsande  cylinderhatt, 
spetsiga  mustascher  och  spanskt  rör  promenerade  på  »Kuznetski 
most»  i  Moskva;  nu  den  ryske  musjiken  med  kortklippt  hår  och 
långt  skägg!  Då  den  lättsinnige  slösaren,  som  för  dåliga  aflarers 
skull  tvangs  att  lämna  Moskva  och  som  ännu  på  6o-talet  måste  åt 
Katkov  för  1,000  rubel  sälja  sin  novell  »Kosackerna»  för  att  klarera 
en  gammal  spelskuld!  Nu  denne  enkle  arbetare,  som  trots  sin 
ofantliga  gifmildhet,  men  tack  vare  sin  makas  praktiska  ordningssinne 
förtjänat  en  förmögenhet  på  sina  skrifter,  äger  jord  i  flere  guverne- 
ment  och  eget  hus  i  Moskva! 

Sedan  kaflet  druckits,  steg  han  upp  och  började  gå  af  och  an. 
»Sitt  kvar,»  sade  han  vänligt,  då  jag  gjorde  en  rörelse;  »jag  är  van 
iitt  gå  så  här.»     Och  så  började  han  tala. 

Hvad  Tolstoj  ser  ung  ut! 

Först  nu  lade  jag  märke  till,  att  det  ej  fanns  ett  grått  hårstrå 
i  det  täta,  svarta  håret.  Den  spänstiga  gången  och  de  breda  axlarna 
tydde  på  ovanlig  vigör.  De  gråblåa  ögonen  med  den  underhga 
glansen  voro  än  den  grubblande  sanningsökarens,  än  den  dådlystne 
reformatorns,  än  det  naivt  frågande  barnets.  Men  den  höga  pannan 
med  den  groft  skurna  näsan  var  den  ryske  författarens  profil. 


2  32  1  TURGENJEVS  OCH  TOLSTOJS  HEM. 


Helst  ville  han  tydligen  tala  om  sociala  frågor.  Han  ansåg  det 
naturligtvis  orätt,  att  alla  ej  hade  lika  del  i  jorden,  ty  de  ryska 
böndernas  små  jordlappar  räckte  knappt  till  att  lifnära  en  talrik  familj. 
Äfven  för  nästa  vintrar  befarade  han  nöd,  ty  jorden  är  dålig  och 
försommarens  långa  torka  farlig.  Politiken  berördes  visserligen 
föga,  men  han  gjorde  ingen  hemlighet  af  sin  sympati  för  den 
brittiska  författningen  såsom  en  statsrättslig  motvikt.  Äfven  de  anar- 
kistiska företeelserna  tycktes  han  följa  med  särskildt  intresse,  och 
han  sporde,  om  det  fanns  någon  anarkistisk  litteratur  hos  oss. 
Hvad  jag  härpå  svarade,  behöfver  allmänheten  ej  veta.  Öfverhufvud 
intresserade  han  sig  mycket  för  de  skandinaviska  länderna,  hvilkas 
befolkning  han  hört  skildras  såsom  välmående  —  något  som  jag  ej 
hade  hjärta  att  bestrida.  Genom  en  rysk  tidskrift  hade  han  gjort 
bekantskap  med  Kiellands  »Fortuna»,  som  intresserade  honom. 
Ibsen  kunde  han  däremot  alls  icke  med. 

Vi  talade  något  om  den  ryska  litteraturen,  och  för  att  sätta  hans 
ästetiska  nihilism  på  prof  frågade  jag,  hvad  han  tyckte  om  Korolenko, 
författaren  af  »Den  blinde  musikern»  samt  andra  fina  stämningsbilder 
och  psykologiska  studier.  Tolstoj  stannade  tvärt  med  korslagda 
armar:  »Han  ljuger;  han' är  sentimental  och  affekterad.»  Därpå  fort- 
satte han  sin  promenad,  och  vi  öfvergingo  till  andra  ämnen. 

Poesien,  d.  v.  s.  versformen  har  alltid  varit  Tolstoj  en  styg- 
gelse, och  hans  eget  författarskap  har  ju  under  det  sista  årtiondet 
tagit  en  egendomlig  riktning.  Han  påminner  därvid  om  en  viss 
rysk  litteraturkritiker,  som  fann  »ett  par  stöflar  mer  värda  än  alla 
Pusjkins  dikter».  Detta  kan  ju  ock  vara  sant  —  från  eji  synpunkt; 
men  den,  som  uttalar  en  slik  paradox,  har  därmed  ock  frånkänt 
sig  all  rättighet  att  fälla  omdöme  om  poetiska  alster.  Och  det  hade 
varit  frestande  nog  att  påminna  Tolstoj  om  att  han  själf  i  Sevastopol 
skrifvit  en  soldatvisa,  som  vardt  mycket  populär! 

Jag  erfor  bland  annat,  att  han  aldrig  varit  internerad.  Höga 
vederbörande  söka  nog  göra  honom  lifvet  så  surt  som  möjligt 
genom  att  motarbeta  utgifvandet  af  hans  skrifter  och  tiga  ihjäl  dem 
i  pressen,  men  gynna  motkritiker,  utan  att  han  och  hans  anhängare 


Lev  Tolsioj. 


TOLSTOJS  FOLKSKOLA. 


233 


öppet  kunna  försvara  sig.  Allt,  som  är  riktadt  mot  honom,  till- 
ställes honom  samvetsgrant,  men  det  sympatiska  undanhålles.  Detta 
antydde  han  utan  minsta  bitterhet;  blicken  var  lugn,  och  ett  tunt 
leende  röjde  den  personliga  storhetens  medömkan  med  en  skugg- 
rädd  regerings  vanmakt  samt  medvetandet  af  att  människokärlekens 
spira  sträcker  sig  vida  längre  än  den  i  sitt  eget  Gatjina  »inter- 
nerade» tsarens.  Och  huru  vinnande  och  hjärtligt  var  ej  hela  hans 
sätt!      Huru    hjälpte    han    mig    ej    att    utfylla    de   tungrodda  ryska 


Tolstoj  vid  plogen. 
Tafla  af  Rjepin. 


satserna,  och  med  h vilket  förstående  sökte  han  ej  sätta  sig  in  i  min 
främmande  tankegång.  Först  om  ett  par  timmar  kom  jag  att  tänka 
på  att  äfven  den  ryska  gästfriheten  har  en  gräns,  och  att  Tolstoj s 
tid  är  för  dyrbar  att  offras  åt  första  bästa  utfrågare.  Han  följde  mig 
till  tröskeln,  och  jag  fick  ännu  en  gång  trycka  denna  hand. 

Det  har  skrifvits  om  och  öfversatts  af  Tolstoj  så  mycket,  att 
därom  föga  nytt  är  att  säga.  Men  en  sida  af  hans  rika  verksamhet 
torde  ej  nog  ha  uppmärksammats  i  den  svenska  litteraturen:  hans 
intresse  för  den  ryska  folkskolan. 


2  34  I  TURGENJEVS  OCH  TOLSTOJS  HEM. 


Då  Lev  Tolstoj  efter  afslutade  studier  i  Kazan  öfvertagit  godset, 
hade  han  där  redan  år  1849  inrättat  en  skola,  ehuru  en  lag  af  1828 
förbjöd  privatskolor  i  Ryssland  —  något  som  Tolstoj  då  var  i 
lycklig  okunnighet  om.  Försöket  afstannade  emellertid  snart,  huf- 
vudsakligen  på  grund  af  utländska  resor  —  vi  minnas  t.  ex.  huru 
han  på  ett  hotell  i  Luzern  år  1857  genom  ett  samtal  med  en  stackars 
tyrolare  öfvertygades  om  nödvändigheten  af  en  social  reform,  af 
naturliga  lagar  gent  emot  den  nuvarande  kulturen.  Särskildt  stu- 
derade han  pedagogiken  i  Tyskland,  gjorde  bekantskap  med  Fröbel 
m.  fl.  och  kom  till  ganska  egendomliga  resultat  af  sina  undersök- 
ningar på  detta  område.  Hela  den  föregående  undervisningen  i 
kulturländerna  hade,  menade  Tolstoj,  varit  ändamålslös  och  ofrukt- 
bar. Men  som  människan  af  naturen  är  god  och  ofördärfvad,  hade 
man  häri  en  god  grundval,  hvarpå  det  nya  kunde  byggas. 

Återkommen  till  Jasnaja  Poljana,  vid  hvilket  han  blef  varaktigt 
fäst  genom  sitt  giftermål  år  1862,  återupptog  han  sin  radikala 
uppfostringsplan  med  ökadt  intresse,  och  som  han  ungefär  samtidigt 
valts  till  »mirovoj  posrednik»,  d.  v.  s.  kommunal  skiljedomare  vid 
ordnandet  af  de  nya  förhållanden,  som  inträdt  genom  lagen  om 
lifegenskapens  upphäfvande  den  19  februari  1861,  fick  han  tillfälle 
att  träda  i  närmare  beröring  med  själfva  folket  och  sänka  sig  till  dess 
nivå,  för  att  efterhand  höja  det  upp  till  sin  egen.  »Det  har»  —  yttrar 
Tolstoj  på  ett  ställe  —  »syndats  så  mycket  och  så  svårt  mot  det  stackars 
okunniga  ryska  folket,  att  ingen  förtjänar  lefva,  som  ej  bidrar  till  att 
godtgöra  den  orätt,  som  förfädren  begått.  För  att  äfven  teoretiskt 
utveckla  sina  pedagogiska  idéer  utgaf  han  år  i8éi  —  samtidigt  med 
folkskolans  inrättande  —  en  månadsskrift  -»Jasnaja  Poljana-»,  hvari 
han  lämnade  redogörelse  för  undervisningen  och  polemiserade  mot 
de  vetenskapliga  kritiker,  som  af  andra  pedagoger  i  Ryssland  gjordes 
mot  hans  system.  Denna  tidskrift,  hvars  första  och  enda  årgång 
nu  mera  är  en  stor  sällsynthet  i  den  ryska  bokvärlden,  och  som 
har  det  betecknande  mottot:  »du  tror  dig  flytta,  men  blir  själf  flyttad » , 
ligger  till  hufvudsaklig  grund  för  denna  framställning. 


TOLSTOJS  FOLKSKOLA.  235 

Till  lokal  inreddes  ett  mindre  hus  i  närheten  af  herregården; 
undervisningen  fördelades  på  två  klassrum,  två  små  rum  anvisades 
:åt  lärarna,  och  en  kammare  förvandlades  till  ett  slags  fysikaliskt 
kabinett.  En  h3^fvelbänk  och  några  redskap  i  förstugan  utmärkte 
iifdelningen  för  slöjd  och  gymnastik. 

Undervisningen  skall  vara  kostnadsfri  och  får  ej  förekomma 
under  sommaren  (från  och  med  maj  till  oktober).  Under  denna 
ferietid  lät  Tolstoj  barnen  leka,  gå  i  skogen  och  bada;  förekom 
muntlig  undervisning,  skedde  det  under  sommaren  endast  i  den  form, 
att  Tolstoj  på  sitt  klara,  målande  sätt  berättade  episoder  ur  sitt 
händelserika  lif,  t.  ex.  om  Krimkriget  eller  om  sin  fångenskap  bland 
tatarer.  Någon  viss  skolålder  var  naturligtvis  icke  stadgad;  vanligt- 
vis voro  barnen  7 — 13  år  gamla,  men  det  förekom  ej  sällan,  att 
äfven  fullvuxna  uppsökte  Tolstojs  skola  för  att  inhämta,  hvad  statens 
bristfälliga  skolväsen  försummat. 

De  ämnen,  hvilka  Tolstoj  upptog  på  sitt  program,  voro:  skrif- 
ning,  läsning,  grammatik,  biblisk  historia,  Rysslands  historia,  ritning, 
sång,  naturlära  och  religion,  och  kurserna  —  försåvidt  man  kan 
använda  detta  oegentliga  uttryck  om  Tolstojs  fria  metod  —  voro 
fördelade  på  tre  klasser:  den  högsta  i  det  ena  rummet  och  de  båda 
lägre  i  det  andra.  Gemensamma  undervisningsämnen  för  alla  tre 
klasserna  voro  religion  och  teckning.  Förutom  af  Tolstoj  själf,  sköttes 
undervisningen  af  ett  par  studenter,  som  Tolstoj  hämtat  från  Moskva. 

Grundprincipen  för  Tolstojs  pedagogiska  sträfvande  var:  från- 
varo af  allt  tvång  och  af  all  minnesläsning.  Till  skolan  skulle 
barnen  medtaga  hvarken  böcker,  papper  eller  läxor,  utan  blott  — 
sig  själfva,  fullt  uthvilade  till  kropp  och  själ,  fulla  af  vetgirighet 
och  åstundan  att  fa  det  lika  trefligt  i  skolan  som  dagen  förut.  Om 
någon  kom  för  sent  eller  skolkade,  fick  han  därför  ingen  tillrätta- 
visning, och  kroppslig  aga  fick  under  inga  förhållanden  förekomma. 
Bannor  fingo  ej  heller  användas  från  lärarnas  sida,  och  om  någon 
visade  uppenbar  och  illvillig  ouppmärksamhet,  bestod  straffet  endast 
däri,    att    den  olydige  beröfvades  sin  griffeltafla  —  något  som  i  all- 


2  36  I  TURGENJEVS  OCH  TOLSTOJS  HEM. 


mänhet   hade  åsyftad    verkan.    Å  andra  sidan  förekommo  ej  heller 
belöningar  eller  beröm,  och  betyg  sattes  naturligtvis  icke. 

De  af  pojkarna,  som  hade  längsta  vägen  till  skolan,  fingo  van- 
ligtvis under  den  kalla  årstiden  ligga  kvar  i  skolhuset  öfver  natten 
i  tur  och  ordning.  Vederbörandes  åliggande  var  i  så  fall  att  vid 
8-tiden  på  morgonen  ringa  i  den  stora  klockan,  som  hänger  i  för- 
stugan, för  att  därigenom  kalla  de  andra  barnen  till  skolan.  I  regeln 
kommo  de  ganska  punktligt,  fastän  de  visste,  att  inga  förebråelser 
väntade  dem  för  senkomst.  Då  läraren  inträdde  i  klassrummet, 
gjorde  han  ej  ett  tecken  för  att  bringa  dem  till  tystnad,  utan  lät 
stimmet  och  pratet  dö  bort  af  sig  själf  De  små  visade  sig  också 
så  intresserade  och  vetgiriga,  att  de  ej  behöfde  någon  särskild  till- 
sägelse, utan  skyndade  fram  till  skåpet,  där  böckerna  och  griffel- 
taflorna  voro  inlåsta.  Hvar  och  en  tog  hvad  han  helst  ville  ha: 
en  ropar  på  Koltsovs  dikter,  en  annan  begär  bibeln  o.  s.  v. 

Och  så  begynner  »lektionen»!  Barnen  sätta  sig,  hvar  de  själfva 
vilja:  en  på  golfvet,  en  på  en  bänk  eller  stol,  och  en  äntrar  upp 
på  fönsterbrädet,  under  det  att  Tolstoj  eller  hans  kolleger  stå  eller 
sitta  i  midten  af  denna  otvungna  krets.  Vanligtvis  slöto  sig  gos- 
sarna i  en  krets  för  sig  själfva  och  flickorna  för  sig.  I  regeln  skulle 
det  undervisas  från  8  till  12  f.  m.  och  i — 3  e,  m.,  men  då  det  ej 
fanns  några  bestämda  kurser,  kunde  det  ej  gärna  bli  tal  om  bestämda 
timmar.  Barnen  frågade  och  svarade  om  hvarandra;  flere  läste 
innantill  samtidigt,  och  om  ett  ämne  var  af  särskildt  intresse  för  de 
små,  utsträcktes  lektionstimmen  långt  öfver  den  bestämda  tiden. 

Sedan  Tolstoj  under  flere  månaders  tid  förfarit  på  detta  tvång- 
lösa sätt  och  noga  studerat  sitt  S3^stems  verkningar  på  det  ofördärf- 
vade  barnasinnet,  ansåg  han  sig  kunna  uppställa  följande  pedago- 
giska satser: 

1:0)  Allt,  som  förut  gjorts  på  folkundervisningens  område,  har 
endast  ledt  till  afvägar;  2:0)  Ju  bättre  undervisningsmedlen  äro  för 
läraren,  dess  sämre  äro  de  för  lärjungen;  ]:o)  Böcker  och  metoder 
äro  förkastliga. 


TOLSTOJS  FOLKSKOLA.  237 

På  lysande  undantag,  som  Tolstoj  funnit  under  sitt  experimen- 
terande och  teoretiserande,  var  han  nog  djärf  att  bygga  upp  ett 
helt  pedagogiskt  system,  hvilket  sammanfattades  i  följande  satser: 
Bildningens  enda  metod  är  erfarenheten,  och  dess  enda  kriterium  är 
frihet.  Bildningen  är  fri,  följaktligen  laglig  och  berättigad,  hvaremot 
statens  vanliga  uppfostran  är  våldsam,  därför  olaglig  och  oberättigad. 
Bildningen  har  ej  heller  något  att  skaffa  med  boklig  kunskap.  Det 
moderna  uppfostringsväsendet  aflägsnar  människar  allt  mer  från  ur- 
bilden af  harmonien  i  det  sanna,  goda  och  sköna,  och  alla  pedago- 
giska teoriers  villfarelse  ligger  däri,  att  vi  blott  söka  främja  ut- 
vecklingen af  en  viss  framstående  sida  af  barnets  väsen,  men  icke 
själfva  utveckHngens  harmoni.  Den  moderna  kulturens  uppfostran 
fördärfvar  människan  i  stället  för  att  förbättra,  och  ju  mer  fördärf- 
vadt  ett  barn  blifvit,  dess  mer  behöfver  det  frihet  för  att  fullkomnas 
efter  den  naturliga,  goda  instinkten.  Vi,  de  s.  k.  bildade,  skola  lära 
oss  af  folkets  barn,  icke  de  af  oss,  och  vi  söka  vårt  ideal  framför  oss, 
då  det  i  själfva  verket  ligger  bakom  oss.  Det  är  den  rousseau'ska 
hörnstenen  i  Tolstojs  pedagogiska  byggnad. 

Att  den  ryska  regeringen,  hvars  uppfostringssystem  visserligen 
icke  är  ägnadt  att  väcka  till  fritt  tänkande,  med  oblida  ögon  skulle 
åse  Tolstojs  folkskollärareverksamhet,  är  naturligt.  Men  han  mötte 
äfven  skarpt  sakligt  motstånd  från  ryska  pedagoger,  hvilka  med  allt 
erkännande  af  Tolstojs  ädla  syften  förnekade  riktigheten  af  hans 
teoretiska  förutsättningar  och  den  praktiska  utförbarheten  af  hans 
slutsatser  i  större  skala.  Den  liberale,  förut  nämnde  skriftställaren 
Tjernysjevski  medgaf,  att  Tolstojs  system  var  förträffligt  i  praktiken, 
men  flilskt  i  teorien,  enär  människonaturen  öfverskattades:  fullkomlig 
frihet  är  omöjlig  eller  måste  vara  skadlig,  om  den  verkligen  funnes. 
Och  en  annan  framstående  rysk  pedagog,  Markov,  tillstår,  att  folk- 
skolan i  Jasnaja  Poljana  var  den  bästa,  han  sett.  Men,  säger  M., 
detta  bevisar  ingenting,  ty  framgången  af  Tolstojs  verksamhet  bland 
böndernas  barn  beror  därpå  att  det  ej  är  en  skola  i  vanlig  mening, 
utan  en  familj,  och  att  Tolstojs  fria  uppfostringsanstalt  har  en 
undantagsställning,    såsom    varande  ledd  af  en  ovanligt  ädel,  varm- 


2  38  I  TURGENJEVS  OCH  TOLSTOJS  HEM. 

hjärtad  och  förtroendeväckande  personlighet,  hvilken  därtill  är  eko- 
nomiskt oberoende  —  allt  personliga  egenskaper,  som  ej  kunna 
finnas  hos  hvarje  lärare. 

Någon  större  utbredning  hafva  Tolstojs  pedagogiska  idéer  gifvet- 
vis  ej  kunnat  få,  och  själf  tyckes  han  hafva  lämnat  dessa  experiment 
å  sido.  Öfverhufvud  ligger  hans  sociala  betydelse  väl  mer  i  hans 
ädla  sträfvan  och  hans  ovanliga  personlighet  än  i  teoriernas  värde 
och  argumenteringens  styrka,  och  hans  öde  är,  såsom  en  svensk 
essayist  påpekat,  i  viss  mån  tragiskt:  hvad  han  mest  eftersträfvat, 
det  har  han  aldrig  helt  nått;  men  hvad  som  för  honom  varit  en 
bisak,  det  innebär  hans  oförgängliga  storhet.  Och  för  egen  del  har 
han  efter  strider  och  sökande  funnit  lyckan  i  en  lidelsefri,  religiös 
världsåskådning  och  en  varm  kärlek  till  mänskligheten. 

Då  jag  till  fots  anlände  till  närmaste  hållstation  på  banan  Tula- 
Kursk,  drack  jag  te  hos  banvaktarens  familj  i  afvaktan  på  tågets 
ankomst.  Under  det  husmodern  framsatte  samovaren  på  den  bländ- 
hvita  bordduken,  frågade  jag,  om  de  kände  Tolstoj  personligt. 
»Skulle  vi  inte  det?  Honom,  vår  välgörare!  Han  har  stått  fadder 
för  ett  af  våra  barn. » 

Denna  folkets  röst  var  det  bästa  vitsord,  jag  kunde  önska,  och 
den  trefna  ordentligheten  i  den  lilla  stugan  var  ett  återskimmer  af 
den  humanitet  och  välvilja,  som  utstrålar  från  Jasnaja  Poljana  och 
som  gör  Tolstojs  gods  värdigt  att  bära  namnet  det  ljusa,  det  klara 
fältet. 


Epilog, 


^^gnö!     Bara  snö  ... 

^^^1  Tåget  brusar  västerut  genom  glesa  furudungar  i  en  ödslig 
nejd,  som  nu  är  tyst,  men  som  en  gång  kan  blifva  skådeplatsen 
för  fruktansvärda  scener  i  ett  krig  mellan  Ryssland  och  Tyskland. 
Bakom  mig  ligger  redan  Alexandrov,  den  sista  ryska  stationen  från 
Warschau,  och  framför  mig  skymtar  något,  som  jag  tror  vara  ett 
kejsarmonument,  men  som  vid  närmare  betraktande  afslöjas  såsom 
en  väderkvarn  med  fällda  vingar.  Vid  den  första  preussiska  statio- 
nen Ottlotschin  glänser  den  tyska  pickelhufvan  —  den  sol  i  kejsar 
Wilhelms  rike  som  aldrig  går  ner!  — ,  och  vid  den  andra  stationen, 
Thorn,  vidtaga  »karantän»  och  tullrevision.  Pytsar  med  desinfek- 
tionsvätskor  bäras  genom  kupéerna:  fjärde  klassens  brokiga  passa- 
gerare stängas  in  i  ett  särskildt  hus  för  att  tvättas,  och  öfriga  resande 
äro  beroende  af  tjänstemännens  mer  eller  mindre  nonchalanta  god- 
tycke. Teglasen  hafva  lämnat  rum  åt  biersejdlarna,  och  steppens 
snö  smälter  bort  på  sumpiga  skogsmarker  och  hedar.  Men  öfver- 
allt  är  det  en  ordning,  en  snygghet  och  punktlig  säkerhet,  som  gör 
ett  högst  angenämt  intryck,  då  man  kommer  österifrån. 

Ryssland  hgger  helt  och  hållet  bakom  mig,  och  af  alla  de 
intryck,  jag  medtagit  från  fyra  varjagiska  färder,  är  det  egentligen  en 
hufvudbild,  som  står  fullt  klar  för  mig  och  kring  hvilken  de  andra 
gruppera  sig.  Det  är  det  underbara,  glänsande  Kreml  i  Moskva,  om 
hvilket  det  med  rätta  sagts,  att  det  sinnebildar  sammanslutningen 
af   stat    och  kyrka  i  Ruriks  rike.    Jag  ser  tydligt  denna  hvita,  röd- 


240  EPILOG. 


bruna  och  guldglittrande  massa  af  kyrkor  och  palats,  som  de  åldriga 
murarna  innesluta,  och  vid  denna  syn  återvänder  fantasien  till  den 
ej  aflägsna  tid,  då  tsaren  vid  högtidliga  tillfällen  skred  in  genom 
Spasskaja-porten  med  blottadt  hufvud.  Han  leder  en  åsna,  och  på 
den  åsnan  sitter  en  öfverstepräst  —  ärkebiskopen  af  Moskva. 

Det  är  just  denna  förening  af  världslig  och  andlig  makt  som 
utgör  Rysslands  styrka  och  på  samma  gång  det  svåraste  hindret 
för  framåtskridandet.  Då  Peter  den  store  upphäfde  sig  till  den 
heliga  synodens  påfve,  skedde  det  helt  visst  för  att  underordna 
kyrkan  under  staten;  men  med  tiden  har  kyrkan  fått  öfvertaget. 
Gällde  det  blott  det  världsliga,  hade  Ryssland  kanske  för  länge  sedan 
fått  åtminstone  en  papperskonstitution,  likasom  det  tvangs  att  upp- 
häfva  lifegenskapen,  ty  Rysslands  politiska  samarbete  med  det  öfriga 
Europa  förutsätter  ovillkorligt  en  viss  progression,  för  att  det  ej 
skall  komma  för  mycket  på  efterkälken  »im  Zeichen  des  Verkehrs». 
En  rysk  »själf härskare»  är  dock  ej  mer  än  människa,  och  en  Peter 
IILs,  Paul  I:s  och  åtskilliga  andra  ryska  monarkers  ändalykt  bevisar 
bäst,  att  den  ryske  tsarens  person  ingalunda  är  skyddad  mot  palats- 
revolutioner och  omstörtningsplaner.  Äfven  i  Ryssland  vore  en 
Caligula  på  tronen  ohållbar  i  längden,  och  där  ingenting  finnes  att 
ta  (t.  ex.  ur  en  finansportfölj),  där  har  kejsaren  förlorat  sin  rätt, 
och  då  måste  man  tillgripa  vissa  samhällsreformer. 

Nej,  progressismens  farligaste  fiende  i  Ryssland  är  den  grekiska 
kyrkan.  Det  är  hon  som  upphöjt  legenden  om  ryska  själfhärskar- 
dömet  till  ofelbarhetsdogm ;  det  är  hon  som  hindrar  upplysning  och 
fritt  tänkande;  det  är  hon  som  förföljer  och  utvisar  de  frisinnade 
fosterlandsvännerna  och  som  förbjuder  en  förnuftig  tideräkning 
såsom  »kättersk».  Och  då  »Mosk.  Vjedom.»  gång  efter  annan 
bjuder  sina  läsare  på  »statsrättsliga»  ledare  om  det  ryska  själfhärskar- 
dömets  gudaingifna  nödvändighet,  skrifna  med  Katkovs  oförsynthet, 
men  utan  Katkovs  talang,  så  vet  den  klerikala  tidningen  väl,  att 
hon  icke  blott  pratar  mot  det  sunda  förnuftet,  utan  ock  förfalskar 
historien;  hon  låtsas  icke  om  att  det  i  Ryssland  funnits  sådana  för 
det  slaviska  lynnet  naturliga  institutioner  som  den  socialistiska  miren, 


EPILOG.  241 


de  demokratiska  handelsrepublikerna  och  enhetliga  folk-  och  stånds- 
representationer, och  hon  blundar  för  alla  de  egenmäktiga  vålds- 
handlingar, hvarigenom  Rysslands  tsarer  under  kyrkans  hägn  till- 
skansat sig  den  åtminstone  nominella  allenamakten. 

Hvad  är  då  att  göra?  Skulle  det  ryska  folket  ej  hafva  nog 
intelligens  och  kraft  att  följa  det  öfriga  Europa  på  framåtskridandets 
olika  fält?  Den  ryska  skönlitteraturen,  den  naturvetenskapliga  forsk- 
ningen, de  lärda  tidskrifterna  och  det  asiatiska  kulturarbetet  visa 
motsatsen.  Och  spörj  Tolstoj  om  det  lägre  folkets  bildningsförmåga! 
Gif  i  Moskva  akt  på  studenternas  entusiasm  för  goda  skådespelare, 
hvilka  på  förmiddagsrepresentationer  i  teater  Korsch  inropas  ända 
till  tjugu  gånger!  Se,  med  hvilket  intresse  bönder  och  skolgossar 
om  söndagarna  trängas  att  komma  in  i  Rumjantsev-museets  etno- 
grafiska afdelning  eller  i  den  kostnadsfria  läsesal,  som  bär  Ivan 
Turgenjevs  namn ! 

Hvad  är  att  göra?  Det  är  den  stora  frågan,  hvarpå  Rysslands 
ädlaste  andar  grubblat,  tills  de  försvunnit  antingen  i  vansinnets  och 
mysticismens  dimmiga  träsk  eller  i  Sibiriens  mörka  grufvor.  »Hvad 
är  att  göra?»  {»Sjto  djelat?»)  var  ju  namnet  på  en  social  roman 
af  Tjernysjevski,  och  vi  erinra  oss,  huru  det  gick  med  honom. 

Jag  minnes  en  scen  från  Rumjantsev-biblioteket  i  Moskva.  En 
student  hade  antingen  af  okunnighet  eller  på  spe  inlämnat  en  skriftlig 
ansökan  att  få  låna  den  ofvannämnda  romanen.  Den  finnes  natur- 
ligtvis, men  får  ej  utlånas  åt  studenter,  är  ännu  förbjuden  i  bok- 
handeln och  namnes  ej  i  den   »officiella»  litteraturhistorien. 

»Sjto  djelat?»  frågade  tjänstemannen  med  sarkastisk  betoning,  i 
det  han  för  bibliotekarien  framvisade  den  hädiska  papperslappen. 
»Nitjevo»  (ingenting),  svarade  denne  med  betydelsefullt  leende. 

Nitjevo  —  se  där  de  sista  årtiondenas  officiella  kurs  i  Ryssland! 
Nitjevo  —  se  där  den  grekiska  kyrkans  lösen!  Och  som  denna 
kyrka  flätat  sig  samman  med  den  världsliga  makten,  kan  den  ena 
ej  rubbas  utan  att  den  andra  också  skakas  i  sina  grundvalar.  Tsaren 
går  hand  i  hand  med  ärkebiskopen  genom  Spasskaja-porten,  och 
den    toppridna    åsnan   —  det  är  det  ryska  folket.     Vid  Nikolai  II:s 

Slavia.  1 6 


Éi 


242  EPILOG. 


kröning,  som  slukat  milliontals  rubler,  fick  det  goda  folket  genom 
»pålitliga»  deputationer  räcka  honom  salt  och  bröd  såsom  tecken 
på  sin  underdåniga  tillgifvenhet  och  offervillighet;  men  det  vardt 
uttryckligt  förbjudet  att  frambära  några  önske-adresser  eller  petitioner. 

Och  med  det  ståtliga  Kreml  sammansmälter  för  mitt  minne 
Troitskaja  lavran.  Jag  kan  ännu  höra  skramlandet  af  penninge- 
gåfvor,  och  jag  känner  ännu  den  döfvande  doften  af  rökelsekaren; 
»Grottekyrkan»  blir  en  »Grottekvarn»  .  .  . 

Tåget  brusar  vidare  västerut,  och  dunkelt  som  nattens  mörka 
skuggor  lägga  sig  de  ryska  erinringarna  på  mitt  sinne.  Plötsligt 
ryckes  jag  upp  ur  mina  drömm^erier  vid  ljudet  af  några  bekanta  ord: 
»Bahnhof  Friedrichstrasse.     Aussteigen ! » 


S:t  Andreas-orden. 


Warschau. 


^"^f'    'l^-' 


ANDRÅ  BOKEN. 


FRÅN  WEICH8EL  TILL  DONAU 


(YÄSTSLAVER: 

POLACKER,  SLOVAKER,  TJECHER 
OCH  WENDER). 


Tjechisk  folkdräkt. 


Obelisken  och  krigsdepartementet  i  Warschau. 


FÖRSTA  KAPITLET. 


Det  förlorade  Polen. 


Warschaus  »modernisering:».  —  Den  lagliga  ordningen  i  polisens  tecken, 
intelligens  och  social  förryskning. 


Polsk 


äst  de  båda  hufvudstäderna,  är  Warschau  den  största  staden 
i  det  ryska  riket,  och  det  är  en  stad  som  växer:  ännu  i 
början  af  70-talet  hade  det  icke  300,000  invånare;  nu  har  antalet 
fördubblats  —  tack  vare  det  industriella  uppsvinget  i  Kongress- 
Polen.  Men  den  andliga  utvecklingen  har  icke  hållit  jämna  steg 
därmed;  det  fordom  så  glada  och  lysande  Warschau  har  blifvit  en 
af  det  kontinentala  Europas  intresselösaste  storstäder. 

En  af  orsakerna  därtill  ligger  redan  i  Warschaus  ringa  ålder 
såsom  hufvudstad.  Först  under  Sigismund  Wasa  vardt  nämhgen 
det  polska  residenset  flyttadt  från  Krakau  till  Warschau,  och  då 
hade  Polen  redan  glidit  in  på  det  sluttande  planet.  Det  finnes 
sålunda  föga  af  den  historiska,  arkitektoniska  stämningsfullhet,  som 
ännu  hvilar  öfver  Krakau,  och  hvad  som  funnits  af  verkligt  nationell 
art,  ha  ryssarna  efter  bästa  förmåga  sökt  utplåna  eller  vanställa. 

Där  finnes  visserligen  ännu  i  dag  en  mängd  stilfulla  byggnader 
i  italiensk  renässans  eller  barock  med  ursprungligt  klingande  namn, 
t.    ex.   palac    Radziwill,    Potocki   m.   fl.;    men  modernt  restaurerings- 


246 


DET  FÖRLORADE  POLEN. 


arbete  och  geschäftligt  skyltande  ha  jämmerligt  förstört  den  ästetiska. 
effekten.  Somliga  palats  ha  förvandlats  till  ryska  regeringskanslin, 
och  andra  hafva  öfvertagits  af  herrar  Bloch  eller  Epstein  eller 
Kronenberger  —  en  utveckling,  som  visserligen  ej  saknar  historiskt 
intresse,  men  gör  hvarken  patrioten  eller  konstvännen  glad  till  mods. 
De  kungliga  byggnaderna  stå  visserligen  kvar,  men  ha  förlorat 
sitt    egentliga   värde,    sedan    konstskatterna   förstörts    eller  förts  till 

Petersburg,  och  ur  arkitektonisk 
synpunkt  hafva  de  föga  betydelse. 
Det  af  Sigismund  byggda  slottet 
är  en  plump,  trivial  stenmassa, 
hvars  inredning  nu  mera  mot- 
svarar det  kejserliga  ändamålet: 
en  pösande,  men  själlös  galavå- 
ning för  den  kejserliga  familjens 
räkning  samt  en  privat  våning 
för  generalguvernören  i  förnäm, 
men  torr  stil.  Och  i  stället  för 
att  på  väggarna  finna  några  spår 
af  polska  konungaminnen,  upp- 
täcker man  endast  porträtt  af 
kejsare  i  kröningsdräkt  samt  olje- 
bilder af  Polens  generalguvernörer 
från  storfurst  Konstantin  ända 
fram  till  general  Gurko,  företrä- 
daren till  den  nuvarande,  f  d. 
ryske  ministern  i  Berlin,  grefve 
Sjuvalov^  med  hvars  diplomatiska 
taktfullhet  och  humana  sinnelag  en  liten,  allt  för  behöflig  lättnad 
synes  hafva  beredts  åt  det  ryska  Polen. 

Ganska  skonsamt  har  man  förfarit  med  det  idylliskt  täcka  lust- 
slottet Lazienki  —  antagligen  därför  att  detta  polska  Sanssouci,  långt 
ifrån  att  ha  varit  en  nationell  helgedom,  fastmer  sinnebildar  Polens 
djupaste  förnedring.     Byggdt  af  Polens  siste  skenkonung,  den  svage 


i 

^ 

i 

# 

■^ 

I^E:: 

■å 

§•  '^ 

is 

Mi 

ÉieJ 

ijt- 

'  jl'^  * 

i>im 

*Ä 

' 

H 

IK  m  ' 

^^ « 

•^ 

1 

%' 

\ 

; 

^ 

T 

A 

, 

1  * 

t 

»    . 

t  ■ '  - 

^ 

IP 

m 

ifln^H 

1 

L 

i^l 

i 

■ 

General  Gurko. 


WARSCHAUS  »MODERNISERING: 


247 


och  af  ryska  diplomatien  snärjde  Stanislaw  August  (Poniatowsky), 
vittnar  det  med  sin  ljusa  roccoco  om  konungens  fina  smak,  men 
ock  om  hans  vekliga  njutningslystnad.     Man  behöfver  blott  kasta  en 


Kejserliga  iusisioitet  Lazienki  vid  Warschau. 

blick  i  den  yppiga  badsalongen  eller  på  väggarnas  kvinnoporträtt, 
»liksom  herdinnor  högtidsklädda»,  för  att  bilda  sig  en  föreställning 
om  denne  polske  Louis  XV,  hvilken  kort  före  Polens  andra  delning 
ännu  hade  tid  och  lust  för  sådana  reformer  som  att  införa  — 
italiensk  balett  vid  hofvet.  Särskildt  erinrar  jag  mig  en  tafla,  före- 
ställande   »Konung    David  hyllar  Batseba».     Hvilket  mene  tekel! .  .  . 

I  slottsdammen  utanför  det  sköna  Lazienki,  hvars  tystnad  endast 
afbrytes  genom  någon  rysk  storfurstes  sommarbesök,  simma  svarta 
svanor.  Svarta  svanor!  .  ,  .  Huru  passa  de  icke  till  den  elegiska 
höststämningen,  då  popplarnas  löfverk  glesnat  och  ekarnas  blad 
gulnat!  Denna  tafla  är  en  bild  af  det  sörjande  och  tynande  Polen 
i  Ryssland. 

Men  i  själfva  staden  får  man  leta  ganska  länge  efter  nationella 
minnesmärken  undantagande  de  katolska  kyrkorna,  hvilka  dock 
äfven  vandaHserats.  På  ett  litet  torg  står  visserligen  Thorvaldsens 
staty  af  Kopernikus;  men  om  detta  i  Thorn  födda  och  på  latin  skrif- 


248 


DET  FÖRLORADE  POLEN. 


vande  snille  verkligen  var  polack,  är  väl  ej  så  alldeles  säkert  —  en 
för  öfrigt  löjlig  tvistefråga,  då  det  gäller  en  man,  hvilken  såsom  den 
astronomiska  vetenskapens  moderna  grundare  öppnat  så  väldiga  syn- 
vidder för  mänskligheten.  Men  ej  långt  därifrån  tronar  på  en 
präktig  piedestal  »fursten  a(  Warsch^iu»,  greive  Paskiewicz-Eviw2inski, 
kufvaren  af  det  polska  upproret  183 1.  Själf  af  ursprungligt  polsk 
börd,  ser  bronsgrefven  så  belåten  ut  som  endast  den,  hvilken  är 
medveten  af  en  väl  fylld  plikt  .  .  .  Och  ej  långt  därifrån  reser  sig  den 
stympade  obelisk,  som  Nikolai  I  hånfullt  lät  uppföra  öfver  de  få.  polska 
generaler,  hvilka  år  1830  »förblefvo  det  ryska  fosterlandet  trogna»! 
Jo,  där  finnas  verkligen  två  bildstoder  af  polska  regenter.  Den 
ene  är  Jan  Sobieski,  Wiens  räddare  1683,  hvars  häst  under  hofvarna 
trampar  en  kosack  och  en  turk  —  en  ståtlig  bild,  tyvärr  undan- 
skymd af  Lazienkis  alléer.  Den  andre  är  Sigismund  III,  hvilken 
däremot  synes  så  mycket  mer,  ^eftersom  Gustaf  Wasas  sonson  pla- 
cerats på  toppen  af  en  •  hög  marmorpelare  på  själfva  slottstorget. 
På  det  breda  postamentet  tyckes  denne  gudfruktige  konung  utföra 
en  löjlig  krigsdans  med  kors  och  svärd  i  händerna.  Den  smaklösa 
figuren    restes  af  Sigismunds  son,  Wladyslaw  IV,  och   det  var  utan 


Slottet  och  Sigisiiumdpelareu  i  Warschau. 


I 


WARSCHAUS  »MODERNISERING».  249 

tvifvel  omtänksamt  af  sonen,  ty  någon  senare  regent  hade  näppe- 
ligen kommit  på  en  sådan  idé.  An  i  dag  tala  polackerna  med  för- 
akt om  den  svenske  jesuiten  på  Jagiellonernas  tron. 

Den  allvetande  B^deker  betonar  särskildt  det  »eleganta,  muntra 
och  animerade»  gatulifvet  i  Warschau.  Under  en  längre  tids  dag- 
liga studier  hade  jag  tyvärr  ej  kunnat  upptäcka  något  af  detta 
muntra  och  animerade  —  antagligen  beroende  på  närsynthet.  Elegans 
saknas  visserligen  icke  på  den  bullrande  stadens  förnämsta  gata 
Nowy  Swiat  (»den  nya  världen»!),  där  smidiga  polskor  sväfva  fram 
i  sina  lätta  pälsverk  och  under  de  koketta,  hvita  pälsmössorna  kasta 
icke  blott  icke  upproriska,  utan  fastmer  vänliga,  stundom  inbjudande 
blickar  på  den  förbigående.  När  det  kommer  till  kritan,  är  kanske 
-deras  ekonomiska  kredit  redan  förlorad,  så  att  de  hemma  måste 
nöja  sig  med  »vattenledningsvatten»  såsom  grefvinnan  i  »Tiggar- 
studenten». Quimporte?  De  äro  ändå  af  gammal  adel  med  en 
gloria  af  katolsk  feodalromantik,  och  de  förstå  konsten  att  dansa 
fram  sitt  lif  För  resten  inskränker  sig  det  animerade  och  muntra 
till  ett  oupphörligt  rasslande  af  åkdon  på  knaggliga  gator  och  till 
det  halfkväfda  stimmet  af  halfrusiga  sällar,  som  efter  midnatt  leta 
sig  hem. 

Warschau  erbjuder  det  konstanta  fenomenet  af  en  storstad,  som 
■ej  har  verklig  kommunalstyrelse,  utan  står  under  regeringens  och 
polisens  omedelbara  kontroll.  Detta  förklarar  ock  delvis  stadens 
likgiltighet  för  egen  försköning  och  dess  brist  på  nationell  karakter. 
Det  är  en  militärisk  industristad,  där  det  polska  i  det  yttre  lifvet 
sammansmält  med  det  rysk- tysk-judiska. 

»Ordningen  i  Warschau  är  återställd!» 

Detta  officiella  budskap,  som  rapporterades  till  Petersburg  med 
anledning  af  att  en  polsk  resning  »lyckligt»  kväfts,  har  sin  tillämp- 
ning än  i  dag.  Warschau  är  i  viss  mening  Europas  ordentligaste 
stad:  där  råder  en  sådan  ordentlighet,  att  man  knappt  törs  öppna 
munnen  ens  för  att  ge  luft  åt  sin  förtjusning,  och  där  härskar  en 
andlig  stillhet,  Ijuflig  som  grafvens.  Vid  hvarje  gathörn  ses  en,  ofta 
två    poliser   vaktande  och  ingripande  på  mångfaldigt  sätt:  än  gäller 


2  50  DET  FÖRLORADE  POLEN. 


det  .att  rensa  gatan  för  en  antågande  skvadron  kosacker,  än  att 
hindra  en  bondvagn  från  att  köra  på  de  »fina»  gatorna,  än  — 
naturalia  sunt  turpia!  —  att  undanrödja  alla  fula  spår  af  hästarnas 
framfart.  I  sistnämnda  fall  rusar  en  polis  genast  till  närmaste  port 
och  ringer  ursinnigt  i  klockan  för  att  kalla  ut  gårdsdrängen  med 
kvasten.  Alla  ingångar  till  Sachsiska  trädgården  bevakas  af  polis- 
soldater —  närmast  för  att  hindra  judar  att  komma  in.  Och  all 
denna  militära  ordning  får  behörigt  eftertryck  genom  de  femton 
forten,  som  omgördla  Warschau. 

Redan  efter  några  dagars  vistelse  i  Warschau  hade  jag  hunnit 
sammanfatta  mina  reflexioner  i  följande  önskan:  om  jag  vore  hund  t 
Hundarna  äro  nämligen  de  enda  varelser  i  Warschau  som  slippa 
munkorg.  Hästarna  hafva  visserligen  samma  undantagsprivilegium, 
men  de  få  i  stället  slita  spö  dess  mer.  Men  för  resten  står  allt 
lefvande  under  censurens  och  polisens  omedelbara  och  ständigt  in- 
gripande uppsikt.  Man  är  här  fånge  i  sitt  eget  hus,  ty  icke  ens 
husvärden  själf  får  hafva  portnyckel:  denna  klenod  är  anförtrodd  åt 
en  stroza  (concierge),  hvilken  inför  polisen  är  ansvarig  för  den 
»lagliga  ordningen»  inomhus.  Redan  klockan  8  på  aftonen  sitta 
dessa  husväktare  på  en  liten  bänk  utanför  porten,  lurande  och 
spionerande  på  alla,  som  komma  eller  gå.  Klockan  lo  stänges 
porten,  och  den,  som  vänder  hem  efter  denna  tid,  måste  hafva. 
drickspengar  i  beredskap,  om  han  eljes  vill  slippa  in  en  annark 
gång.  Mitt  Ijufvaste  minne  af  Warschau  är,  hurusom  jag  vid  afresan 
i  mörkret  lönade  min  ogine  stroza  med  en  hand  full /a/j"/f^  lo-kopek- 
slantar,  som  kypare  vid  växling  lurat  på  mig  och  som  jag  ej  pi 
hederligt  sätt  lyckats  bli  kvitt,  tröstande  mig  med  att  dvorniken  nog 
skulle  laga,  att  tennstyckena  cirkulerade  vidare  till  nominelt  pris. 
Dessa  falska  småmynt  förekomma  i  otrolig  mängd  —  den  ryska 
polisen  har  dock  viktigare  saker  att  tänka  på. 

Nästan  hvarje  morgon  mötte  jag  på  »Nowy  Svviat»  ett  ekipage, 
som,  kördt  af  en  rysk  kusk,  pilsnabbt  rullade  förbi.  I  det  öppna 
åkdonet  vräkte  sig  en  medelålders  rysk  officer  med  generals  rang 
och   ett  kraftfullt,  energiskt  utseende  —  det  var  öfverpolismästaren 


DEN  LAGL[GA  ORDNINGEN  I  POLISENS  TECKEN. 


2S  I 


Kleigels,  hvilken  nu  mera  såsom  polisprefekt  i  Petersburg  har  än 
bättre  tillfälle  att  för  tsaren  visa  frukterna  af  Gurkos  administrativa 
skola.  Jag  blef  så  van  vid  detta  möte,  att  jag  rent  af  saknade  honom, 
om  han  (eller  jag)  råkade  komma  för  tidigt  eller  för  sent.  Och  jag 
påmindes  om  hans  tillvaro  så  mycket 
mer  som  allt  vittnade  om  hans  alle- 
städesnärvaro. 

Min  första  uppgift  i  Warschau 
hade  varit  att  skaffa  en  utförlig  hand- 
bok om  staden  på  polska.  Den  inne- 
höll nästan  300  sidor  fulla  af  torra 
uppräkningar  af  gator  och  märkligare 
hus,  men  inte  ett  ord  om  den  polska 
hufvudstadens  historiska  minnen. 
Den  gaf  visserligen  en  antydan  om 
hvad  svenskarna  destruktivt  uträttat 
vid  Weichsel  under  Karlarnas  fälttåg, 
men  icke  ett  jota  om  de  lokala  verk- 
ningar, som  ryssarnas  ankomst  med- 
förde. Då  jag  kastade  en  blick  på 
annonspelarna,  stannade  den  ovill- 
korligt vid  de  stora  dödsplakaten  — 
en  katolsk  sed  att  offentliggöra  ett 
dödsfall.  Denna  ständiga  påminnelse 
om  vår  dödlighet  passade  här  så  bra 
i  stycket:  det  var  som  en  symbolisk 
antydan  om  hela  den  polska  natio- 
nens öde. 

För  öfrigt  upplysa  både  ryska  och  polska  affischer  om  hvad 
som  spelas  å  teatrar  och  varietéer.  Båda  dessa  konstarter  stå  natur- 
ligtvis under  censurens  och  polisens  direkta  kontroll,  i  synnerhet 
teatern  —  icke  blott  därför  att  den  delvis  har  statsanslag,  utan  ock 
därför  att  dess  verksamhet  är  mer  väckande,  mer  instruktiv  och 
följaktligen   mer  farlig.     Med  varietéerna  är  det  däremot  ej  så  noga, 


Gråta  i  Warschau. 


252  DET  FÖRLORADE  POLEN. 

ty  den  tvetydiga  publik,  som  där  samlas  efter  klockan  lo,  vill  bara 
roa  sig  och  berusa  sig,  och  slika  individer  misstänker  polisen  ej 
för  social  och  politisk  vakenhet.  Någon  gång  afbrytes  denna 
teatraliska  annonseringsenformighet  genom  plakat  om  en  tenors  eller 
divas  ankomst,  ty  Warschau  är  en  mycket  rik  och  mycket  musik- 
älskande  stad.  Men  för  öfrigt?  Offentliga  möten  få  alls  icke  före- 
komma och  offentliga  föredrag  endast  undantagsvis  enligt  rigorösa 
bestämmelser  och  med  stora  svårigheter.  Andra  offentliga  med- 
delanden af  mer  privat  art,  t.  ex.  merkantila  reklamer,  tyckas  polac- 
kerna ej  böjda  för,  enär  ju  äfven  dessa  kräfva  den  ryska  polisens 
medgifvande  plus  den  obligatoriska  stämpelskatten. 

För  den  polska  teatern  har  en  relativ  lättnad  beredts,  sedan 
förbudet  mot  polska  styckens  uppförande  åter  upphäfts.  Denna 
lättnad  är  dock  i  själfva  verket  tämligen  obetydlig,  enär  fortfarande 
inga  skådespel  med  ämnen  ur  Polens  egen  historia  få  gifvas.  Må- 
hända har  detta  inskränkande  tvång  bidragit  att  öka  polackernas 
lust  för  komedier  och  främjat  det  nationella  lustspelet  —  en  konst- 
art hvari  polackerna  äro  öfverlägsna  de  andra  slaviska  folken.  Och 
att  de  med  sitt  lifliga  temperament  och  lätta  sinne  älska  sin  teater, 
är  under  sådana  omständigheter  lätt  förklarligt.  Redan  anblicken 
af  de  synnerligt  smakfulla  och  glänsande  nationella  kostymerna  i 
en  opera  af  den  föråldrade  Moniuszko  eller  i  en  operett  kan  sätta 
deras  patriotiska  strängar  i  dallring.  Första  gången  jag  såg  en  polsk 
opera  i  Warschau,  förundrade  jag  mig  öfver  den  ursinniga  applåd, 
som  skakade  salongen,  då  corps  de  ballet  med  stålprydda  skor, 
skramlande  som  kastanjetter,  utfört  en  »krakowiak»  eller  mazurka,  den 
senare  uppkallad  efter  det  forna  vojvodskapet  Mazury  (Masowien) 
i  distriktet  Kalisch.  Jag  insåg  dock  snart,  att  bifallet  mindre  var 
ett  ästetiskt  erkännande  af  den  graciösa  dansen  än  en  patriotisk 
hyllning  åt  ett  ännu  icke  förloradt  Polen. 

För  att  i  det  offentliga  lifvet  återfinna  polskheten  i  Warschau 
tar  jag  min  tillflykt  till  en  nationell  restaurant.  Ätven  här  vakar 
dock  censurpolisens  osynlige  ande,  närmast  försinnligad  i  skepnad  af 
ett  stort  plakat,  som  tillkännager,  huru  långt  på  natten  man  får  sitta 


DEN  LAGLIGA  ORDNINGEN  1  POLISENS  TECKEN.  255 


I 


där  —  allt  efter  klingande  koncession.  Köket  är  förträffligt,  för- 
enande rysk  gedigenhet  med  västerländsk  snygghet,  och  buffeten 
med  de  många  likörflaskorna  och  de  läckra  tilltuggen  försonar  säker- 
ligen mången  polack  med  den  jordiska  tillvaron.  Men  å  ena  sidan 
saknas  den  otvungna  glädtighet,  som  lifvar  de  kontinentala  kaféerna, 
och  å  den  andra  sidan  finnes  ej  heller  något  af  detta  gemytliga 
sorl  och  nationella  glädjerus,  som  fyller  en  äktrysk  »traktir». 
Kunderna  sitta  isolerade  vid  små  bord,  föra  hälft  hviskande  samtal 
och  berusa  sig  i  tysthet.  Det  är  hvarken  ryskt  eller  tyskt  eller 
österrikiskt-polskt,  utan  ett  tråkigt,  färglöst  mellanting.  I  ett  sådant 
»konditori»  [cukiernia)  uppsöker  man  rökrummet  för  att  få  läsa  en 
utländsk  tidning:  nästan  från  h varje  nummer  af  »N.  Fr.  Presse» 
eller  »Berl.  Tageblatt»  stirrar  censuren  läsaren  till  möte  med  sin 
kolsvarta  »kaviar»,  som  smetats  öfver  det  kanske  mest  läsvärda. 
Och  ryska  tidningar  finnas  ej  talrikt  i  Warschau,  ty  regeringen  har 
ändå  ej  kunnat  tvinga  polackerna  att  köpa  och  läsa  ryska  blad. 

Men  den  polska  pressen.^  Tidningar  från  Posen  och  Galizien 
komma  i  regeln  ej  öfver  gränsen,  och  Warschaus  egen  press  får 
gifvetvis  ej  innehålla  annat  än  det,  som  är  regeringen  täckeligt. 
Ännu  i  dag  strykas  ofta  ur  manuskript  eller  korrektur  sådana  ord 
som  »frihet»  eller  »fosterland»,  äfven  i  harmlöst  sammanhang.  Till 
och  med  den  rent  historiska  benämningen  honungariket  Polen  i  en 
skizz  ses  högst  ogärna;  då  föredrager  censuren  snarare  det  trefliga 
ordet  »rzeczpospolita »  (samhället,  adelsrepubliken).  Efter  någon  tid 
tröttnade  jag  på  att  läsa  »Kuryer  Warszav^skis »  enformiga  teater- 
notiser eller  telegram  om  ryska  storfurstars  resor,  och  det  kunde 
gå  en  hel  vecka,  innan  jag  såg  skymten  af  ett  tidningspapper.  Det 
egendomliga  är,  att  jag  vande  mig  vid  denna  brist  och  att  denna 
vana  bekom  mig  mycket  väl! 

Mot  det  polska  språkets  talande  på  gatorna  lägges  naturligtvis 
intet  hinder  i  vägen,  men  det  förbjuder  sig  själft  på  alla  guverne- 
mentala  platser,  som  till  god  del  innehafvas  af  ryssar;  vidare  i 
universitetet,  hvars  allra  feta  katedrar  nu  mera  rensats  från  polska 
lärarekrafter,  samt  i  alla  skolor,  där  all  undervisning  sker  på  ryska. 


2  54  DET  FÖRLORADE  POLEN. 


En  polack  i  Warschau,  icke  mäktig  det  r3^ska  språket,  är  nu  mera 
helt  enkelt  en  omöjlighet. 

Jag  råkade  bevista  en  professorsinstallation,  h varvid  alla  med- 
lemmar af  den  filosofiska  fakulteten  passerade  revy,  klädda  i  den 
alltid  obligatoriska  fracken  med  blanka  knappar,  något  som  på  afstånd 
gaf  dem  Hkhet  med  vaktmästare.  Jag  tillstår  min  förlägenhet  — 
icke  därför  att  jag  befann  mig  bland  så  många  professorer,  hvilka 
på  närmare  håll  ju  inte  se  så  fruktansvärdt  olympiska  ut  som  på 
katedern,    utan    vid    tanken    på    de    politiska    motiv    och  nationella 


Rådhuset  i  "Warschau. 

lärdomsmeriter,  som  skaffat  dem  en  för  resten  ganska  knappt  aflönad 
befattning  såsom  den  polska  ungdomens  undervisare  i  rysk  anda. 
Mig  runno  härvid  i  sinnet  de  ord,  som  professor  Kljutjevski  i 
Moskva  å  Historiska  föreningens  vägnar  uttalade  till  den  aflidne 
tsarens  minne :  »Kejsar  Alexander  III  har  räddat  den  europeiska  (!) 
civilisationen  från  undergång  och  af  Ryssland  gjort  en  kulturstat.  Veten- 
skapen skall  säga  om  Alexander  III,  att  han  i  sanningens  namn  vunnit 
den  offentliga  meningen  för  sig,  att  han  befordrat  det  goda  och  lyft 
den  historiska  vetenskapen  i  Ryssland.  >^  Då  detta  gällde  Moskva  och 
den  monark,,  som  förbjudit  en  af  Rysslands  främste  histqrieskrifvare, 


POLSK  INTELLIGENS  OCH  SOCIAL  FÖRRYSKNING.         255 


professor  Bilbasov,  att  fortfarande  forska  i  och  publicera  Katarina  II:s 
historia,  kan  man  ungefärligen  tänka  sig,  huru  den  humanistiska 
vetenskapen  måste  krypa  och  slingra  sig  i  Warschau,  där  en  enda 
muntlig  Öfverträdelse-  eller  underlåtenhetssynd  kan  medföra  tjänstens 
förlust. 

Dess  mer  lärde  jag  högakta  de  få  polska  lärare  i  Warschau, 
h vilka  oklanderligt  fullgöra  sin  ämbetsplikt  utan  att  därför  offra 
personlig  värdighet  och  polskt  sinnelag.  Huru  försiktiga  måste  de 
-ej  ständigt  vara!  Huru  lätt  utsätta  de  sig  ej  för  misstro  från  båda 
parterna!  Här  är  t.  ex.  professorn  i  polsk  litteraturhistoria  —  ett 
ämne  som  ändå  inte  kan  strykas,  men  —  föredrages  på  ryska.  Nu 
kan  han  gifvetvis  icke, jämt  idissla  t.  ex.  den  period,  som  ungefär 
motsvarar  vår  Stjernhjelmska,  eller  docera  den  franska  stilriktningen, 
utan  bör  ock  behandla  den  polska  litteraturens  glanstid.  Men  som 
•den  råkar  infalla  efter  Polens  tredje  delning,  kan  man  förstå,  huru 
stympad  och  torftig  framställningen  måste  bli.  Eller  om  han  publi- 
cerar några  fullt  korrekta,  men  ingalunda  fullständiga  studier  öfver 
Mickiewicz,  så  bemötes  han  af  den  store  nationalskaldens  i  Paris 
bosatte  sön,  Wladyslaw  M.,  med  en  skarp  kritik,  grundad  på  rikare 
studier  och  gynnad  af  yttrandefrihet.  Hvad  skall  professorn  göra? 
Han  måste  tiga  och  spela  okunnig  därom  för  att  inte  riskera  afsked. 

I  ett  polskt  bibliotek  hade  jag  tämligen  godt  tillfälle  att  se  verk- 
ningarna af  censurens  sax,  ty  ur  många  böcker  voro  hela  ark  och 
afdelningar  bortskurna.  Och  det  besynnerliga  var,  att  man  stundom 
ej  visste  hvarför.  Det  föreföll  nästan  som  om  censuren  ville  ta 
skadan  igen  för  att  den  någon  föregående  gång  af  dumhetens,  lättjans 
■eller  okunnighetens  »misstag»  råkat  godkänna  ett  misshagligt  verk. 
En  gång  skulle  biblioteket  trycka  en  katalog.  Censurens  röda  penna 
strök  i  korrekturet  en  boktitel,  ehuru  själfva  boken  för  länge  sedan 
•officiellt  godkänts.  Biblioteksamanuensen  rasade  som  en  ursinnig, 
ty  tryckningen  brådskade,  och  han  måste  tränga  sig  fram  till  öfver. 
•censorn  för  att  ändtligen  få  rätt  i  en  solklar  sak.  Huru  gagnlösa 
äro  dock  icke  alla  dylika  åtgärder!  Man  skall  i  ett  välförsedt  polskt 
bibliotek    finna  nästan    alla  förbjudna  böcker;  i  ett  polskt  hem  gör 


2  56  DET  FÖRLORADE  POLEN. 

värdfolket  sig  ofta  en  ära  af  att  visa  det  »hemliga  facket»;  i  privata 
salonger  gör  man  sig  lustig  öfver  både  en  och  annan  rysk  svaghet; 
den  polska  bokhandeln  i  Warschau  är,  trots  allt,  mycket  stor,  och 
Warschau  betraktas  allt  fortfarande  såsom  den  polska  intelligensens 
hufvudstad.  Här  bor  Polens  störste  nu  lefvande  författare  Henr. 
Sicnkiewicz,  hvilken  bland  mycket  annat  skrifvit  den  präktiga  histo- 
riska romanen   »Med  eld  och  svärd». 

Men  totalintrycket  vardt  dock,  att  den  polska  nationalandan 
håller  på  att  försvinna  i  Warschau.  Frågar  man  en  bildad  polack, 
skall  han  entusiastiskt  eller  indigneradt  förneka  detta,  och  han  kan 
ha  rätt  så  till  vida  som  det  är  fråga  om  honom  och  hans  stånds- 
likar. Men  en  samhällsklass  är  dock  ej  hela  samhället,  och  den 
kulturens  blomma  och  frukt,  som  den  litterärt  bildade  får  njuta  — 
öppet  eller  i  smyg  — ,  är  icke  liktydigt  med  kulturens  stam  och 
kärna.  Faktiskt  vinner  ryskheten  dagligen  terräng  i  Warschau  af 
lätt  förklarliga  orsaker.  Alla  »misstänkta»  polacker  utvandra  eller 
förflyttas  till  det  inre  af  Ryssland,  och  deras  platser  intagas  af  ryska 
tjänstemän  och  inflyttare.  Ryska  språkets  obligatoriska  inlärande 
vid  alla  skolor  underlättas  betydligt  genom  den  slaviska  frändskapen, 
helst  som  polacken  ur  rent  fonetisk  synpunkt  har  lättare  att  lära 
sig  ryska  än  ryssen  polska;  militarismen  gör  sitt  till  att  draga  åt 
banden,  och  då  de  polacker,  som  ej  ha  ekonomiska  eller  andhga 
förutsättningar  att  följa  med  skönlitteraturen,  aldrig  få  höra  sitt 
modersmål  offentligt  utom  i  kyrkorna  och  aldrig  kunna  värma  sina 
sinnen  vid  anblicken  af  fosterländska  minnen,  måste  nationalkänslan 
med  tiden  försvagas. 

Det  är  visserligen  sant,  att  den  religiösa  skiljaktigheten  fort- 
farande är  en  stark  skiljemur  mellan  Ryssland  och  Polen;  men  den 
är  dock  ej  oöfverstiglig  eller  oförstörbar,  ty  folket  behöfver  i  våra. 
dagar  något  mer  än  blott  predikningar,  och  den  internationella  socia- 
lismen gör  sitt  bästa  att  underminera  statskyrkans  grundvalar.  Och 
den  reella  skillnaden  mellan  de  båda  kyrkornas  helgondyrkan  är  ju 
ej  större  än  att  den  af  det  lägre  folket  småningom  kan  förväxlas. 
Under    min  vistelse  i  Kiev  gaf  jag  akt  på  en  gubbe,  som  andäktigt 


POLSK  INTELLIGENS  OCH  SOCIAL  FÖRRYSKNING. 


257 


knäfallit  i  en  grekisk  kyrka,  ehuru  han  var  romersk  katolik  —  han 
hade  själf  talat  om  det  under  järnvägsresan.  Då  jag  vid  utgåendet  på 
ett  taktfullt  sätt  påpekade  hans  konfessionella  misstag,  gaf  han  lugnt 
det  dogmatiskt  indifferenta,  i  rörande  enkelhet  vackra  svaret:  »Jag 
visste  det  nog,  men  jag  hoppas,  att  samma  Gud  hört  mig  äfven  här. » 

Den  viktigaste  orsaken  till  polskhetens  aftynande  i  Warschau 
ligger  dock  hos  polackerna  själfva  och  i  deras  historias  grundfel, 
som  mer  än  de  yttre  nederlagen  vållade  undergången:  det  brist- 
fälliga stats-  och  samhällsskicket.  Under  adelsrepubhkens  storhetstid 
fanns  det  intet  verkligt  fritt,  medborgerhgt  bondestånd  eller  något 
själfstyrande  borgerskap  — 
en  lucka  som  fylldes  af 
judarna,  hvilka  med  sin 
rasegendomlighet  och  un- 
der trycket  af  osäkra,  rätts- 
lösa förhållanden  nästan 
uteslutande  bekymrade  sig 
blott  om  sig  själfva.  Och 
då  Polen  ändtligen  beslöt 
sig  för  en  tidsenlig  konsti- 
tution, hade  redan  första 
delningen  beseglat  dess 
öde. 

Det  vore  ju  nästan 
orimligt  begärdt,  att  den 
obildade,  arme  bonden 
skulle  mäkta  inlägga  ett 
energiskt  försvar  för  en 
stat,  som  i  praktiken  värnat 
endast  klass-  och  parti- 
intressen. Huru  skulle  han 
djupare  kunna  reflektera 
öfver  de  politiska  förhål- 
landena?       Hufvudsaken 

Slavia.  17 


Sw.  Jan-katedralen  i  Warschau. 


2  58  DET  FÖRLORADE  POLEN. 

är  ju,  att  hans  lif  blir  skonadt  och  att  hans  teg  ej  sköflas.  Faktiskt 
har  han  det  ej  sämre  såsom  rysk  undersåte  än  såsom  polsk;  ja, 
öfverhufvud  är  den  ekonomiska  välmågan  nu  större  och,  framför 
allt,  bredare  än  under  det  polska  valrikets  glansdagar. 

Med  Warschau  förknippar  sig  minnet  af  den  smutsiga,  tråkiga 
judeförstaden  Praga  på  andra  sidan  af  IVisla  (Weichsel),  sorgligt 
ryktbar  i  den  polska  historien.  Den  långa  bro,  som  förenar  de 
båda  stränderna,  gör  med  sitt  öfverbyggda  gallerverk  nästan  intryck 
af  en  tunnel  eller  ett  fästningshvalf  —  den  har  ju  också  för  Polens 
bästa  söner  varit  bryggan  till  det  aflägsna,  före  kosacken  Jermak 
oupptäckta  landet  bortom  Ural,  hvarifrån  man  blott  sällan  återvänder. 
Ej  långt  från  bron  står  utanför  en  katolsk  kyrka  en  kolossal  staty 
af  Kristus,  dignande  under  korset;  den  ena  armen  är  sträckt  österut^ 
mot  stepperna  bortom  Praga,  som  om  han  ville  säga:  se  där  lidandets 
väg!     Och  öfver  Pragas  gaturuckel  glänser  guldet  af  en  rysk  kupoL 

Trögt  slingrar  sig  Wisla  fram  mellan  sandiga  bankar  förbi  de 
båda  f.  d.  hufvudstäderna  Krakau  och  Warschau.  Mycket  blod  och 
mycket  tårar  har  Wisla  vältat  i  hafvet,  där  de  försvunnit  lika  spår- 
löst som  Polens  politiska  maktställning.  Och  lika  litet  som  dessa 
strömmar  af  blod  och  tårar  återvända  till  sin  källa,  lika  fåfängt: 
återeröfras  Polen  i  Warschau.  Här  äro  polackerna  »resurrecturi»  i 
skaldernas  fantasi,  men  '»morituri»  i  den  politiska  verkligheten.  Ty 
frågan  om  ett  nytt  Polen  berör  så  lifligt  icke  blott  Rysslands  öm- 
tåligaste integritetskänslor,  utan  ock  de  båda  andra  annekterande 
kejsarmakternas  kännbaraste  intressen,  att  den  näppeligen  skulle 
kunna  förverkligas  annorlunda  än  vid  och  genom  en  allmän  social* 
politisk  krasch,  då  hela  det  gamla  statssystemet  i  Europa  ramlade  i 
spillror.  Den  tanken  tillhör  väl  en  så  aflägsen  framtid,  att,  om  den 
dagen  en  gång  randades,  hela  det  tilltänkta  konungariket  vore  öfver- 
flödigt  därigenom,  att  nationaHtetsfrågorna  då  lämnat  rum  för  de 
stora  internationella  samhällsproblemen. 

Hvad  detta  Polen  har  varit  glänsande  och  lefnadslustigt!  Hvad 
det  har  varit  olyckligt  och  lidande!    Hvad  det  är  lärorikt  för  Europa! 


AlhnUn  vy  af  Lemberg. 


ANDRA   KAPITLET. 


Bilder  från  Galizien. 


Okunnigheten    och    armodet  i  Calizien.  —  Etnografisk    utställning  i  Lemberg.  — 
1  Wieliczkas  saltgrufva.  —  Krakaus  romantik  och  prosa. 

lim  man  från  öster  kommer  till  Galiziens  hufvudstad,  finner 
man  skillnaden  med  Ryssland  ej  synnerligt  bjärt,  och  anländer 
man  till  Lemberg  västerifrån,  är  öfvergången  ej  heller  synnerligt  skarp. 
Lemberg  intager  en  förmedlande  centralställning  icke  blott  i  geogra- 
fiskt hänseende,  och  dess  karakter  kan  närmast  betecknas  såsom 
lillrysk,  h vilket  den  ju  också  ursprungligt  varit.  Staden  grundades 
nämligen  af  en  lillrysk  furste,  h vilken  öfverlämnade  den  åt  sin  son 
Lew.  Af  Lews  stad,  Lzvi  horod,  vardt  genom  tyskt  inflytande  Lew- 
burg  eller  Löwenburg  och  så  Lemberg,  det  polska  Lwöiu. 

Först  från  en  af  de  omgifvande  kullarna  får  man  en  föreställ- 
ning om  att  stadens  läge  i  själfva  verket  ej  är  så  fult  på  den  täm- 
ligen kuperade  och  bördiga  högslätten.  Men  trots  några  prydliga 
gator  och  vackra  nybyggnader,  är  den  för  turisten  ointressant  och 
tråkig.  Lemberg  saknar  framför  allt  den  aristokratiska  romantik, 
som  ännu  hvilar  öfver  Krakau,  ty  dess  historia  såsom  hufvudstad 
går  blott  tillbaka  till  den  tid,  då  Polens  egen  historia  upphörde  i 
själfständig  politisk  mening.  Det  har  landtdag  och  universitet  samt 
en    litterär    Mickiewicz-förening,    men    en    för  resten  genomgående 


26o  BILDER  FRÅN  GALIZIEX, 


torr,  merkantil  prägel,  likasom  dess  yttre.  Där  stryker  visserligen 
en  liten  flod  fram,  men  den  har  ingen  nu  lefvande  sett,  ty  dess 
sinande  ådra  är  länge  sedan  öfvertäckt  af  jord.  Och  dock  hafva 
Lembergs  köpmän  ej  brustit  i  tapperhet  och  polsk  patriotism:  både 
ryssar  och  turkar  och  tatarer  hafva  fåfängt  belägrat  dess  vallar,  och 
det  vardt  först  en  svensk  konung  förunnadt  att  såsom  segerrik  fält- 
herre där  göra  sitt  intåg  —  Karl  XIL 

Men  man  saknar  i  Lem  bergs  yttre  fysionomi  icke  blott  den 
polska  nobelheten,  utan  ock  denna  lättrörlighet,  som  ligger  i  det 
polska  blodet.  Detta  polska  kommer  vida  mer  till  uttryck  i  Krakau 
och  i  det  preussiska  Posen  eller  det  ryska  Warschau,  trots  det  yttre 
förtrycket,  och  det  är  en  egendomlig  skickelse,  att  den  stad,  som 
kan  betecknas  såsom  det  moderna  Polens  hufvudstad,  eftersom  landt- 
dagen  där  sammanträder,  är  en  modern  lillrysk  judestad  med  polsk 
tillsats.  Redan  vid  en  blick  på  skyltarna  finner  man,  huru  polskan 
omväxlar  med  lillryska  ord  (ryska  typer)  och  med  hebreiska  —  allt- 
ifrån det  internationella  baschar  till  långa  ramsor,  nu  mera  för  mitt 
öga  lika  oläsliga  från  vänster  som  från  höger. 

Judarna  äro  ungefär  lika  många  i  Lemberg  som  i  Krakau  (något 
öfver  30,000),  men  de  göra  sig  i  den  förra  staden  märkbarare  där- 
igenom att  de  äro  mer  spridda  öfver  staden.  Här  går  den  i  siden- 
kaftan svepte  köpmannen  med  skinande  cylinderhatt  öfver  de  ring- 
lade öronlockarna;  där  skriker  en  »hausirer»  med  trasig  mössa 
hängande  ned  öfver  det  mörka  ansiktet ;  i  portgångar  och  på  trappor 
stå  små  flockar  af  kvinnor  i  hafsiga  kläder.  Man  märker,  att  Lem- 
berg är  en  stad  utan  social  milieu,  och  denna  brist  yttrar  sig  som 
i  ryska  städer:  dyra  priser  och  eleganta  lefnadsvanor  å  den  ena 
sidan  —  skäliga  priser  och  snusk  å  den  andra. 

För  så  vidt  ett  land  kunde  igenkännas  medels  blotta  lukt- 
organen —  hvilket  nog  ej  är  så  otroligt!  — ,  måste  ett  andeväsen 
med  subtilt  väderkorn  genast  urskilja  Galizien  på  lukten  af  lök, 
lika  som  Ryssland  stinker  af  brännvin  eller  Ungern  af  paprika. 
Löken  är  helt  visst  en  hälsosam  krydda  på  lifvets  bord,  och  den  har 
ju  hjälpt  till  att  bygga  både  Egyptens  pyramider  och  Nevas  granit- 


OKUNNIGHETEN  OCH  ARMODET  I  GALIZIEN. 


2él 


kajer.  Men  att  ständigt  påminnas  om  dess  oumbärlighet,  att  med 
eller  mot  sin  vilja,  mätt  eller  hungrig,  insupa  den  skarpa  doften  — 
det  är  osmakligt  och  otrefligt  i  längden.  Redan  vid  den  första 
middagen  i  Galizien  mönstrade  jag  en  matsedel,  genompyrd  af  lök- 
lukt; då  det  afgörande  valet  skulle  ske,  anmärkte  en  svartmuskig 
kypare  med  ett  älskvärdt  leende,  som  afväpnade  alla  invändningar: 
»Gulyasz  (gulasch)  ist  fertig.  Ist  vielleicht  Gulyasz  angenehm.^> 
Och  den  kom  —  icke  utan  lök.  Men  därtill  kom  ock  krumple,  och 
däri  fann  jag  så  att  säga  en  landsman,  nästan  ett  svenskt  ord,  lik- 
tydande med  vår  hederliga  potatis. 

Införandet  af  denna  jordfrukt,  som  är  mecklenburgarens  stolt- 
het, och  som  vi  i  Sverige  använda  till  så  många  nyttiga  ändamål, 
har  i  de  slaviska  språken  tagit  sig  uttryck  på  mångahanda  sätt. 
Ryssarna  införlifvade  utan  vidare  det  ryska  kartoffel  med  sitt  språk; 
serber  och  kroater  hittade  på  ordet  krunipir  {»Grundbeere»),  likasom 
österrikarna  använda  uttrycket  »Erdeple»,  hvartill  svenskan  ju  har 
motsvarighet;  polackerna  följde  exemplet  med  sitt  krumple  jämte 
formen  gruszki  (»päron»);  tjecherna  införde,  vid  sidan  af  det  vanliga 
zemcete,  det  konstiga  ordet  hrambory  [=  brandenburgare!);  slovenerna 
begagna  bland  annat  uttrycken  repica  (rofva!)  och  hostanja,  under  det 
att  slovakerna  kallade  det  tyska  födoämnet  för  sjvabki  (==  schwabare). 

Det  behöfs  ej  lång  vistelse  i  Galizien  för  att  finna,  huru  mycket 
polackerna  i  Österrike  ännu  stå  efter  tjecherna  i  allmänbildning  och 
näringsflit.  De  större  kyrkorna  i  Galizien  äro  ständigt  fulla  af 
bedjande  och  knäfallande,  under  det  att  de  böhmiska  templen  nu 
mera  blott  besökas  vissa  veckodagar  allmänt.  Detta  ofantliga,  något 
om  Ryssland  erinrande  kyrkonit  hos  polackerna  skulle  ju  kunna 
vara  bevis  på  fromhet,  men  tyder  ock  på  fromleri,  bigotteri,  lättja 
och  deras  följeslagare:  okunnigheten.  Och  om  den  förfärliga  okun- 
nigheten i  GaHzien  talar  den  österrikiska  statistiken  för  år  1890  ett 
tydligt  språk.  Af  Lembergs  hela  folkmängd,  som  är  ett  tusental 
större  än  Göteborgs,  kunde  19,000  manliga  och  25,000  kvinnliga 
personer  hvarken  läsa  eller  skrifva,  d.  v.  s.  36  procent  af  invånarna 
i  en  stad,  som  har  universitet  och  är  sätet  för  en  lagstiftande  folk- 


262 


BILDER  FRÅN  GALIZIEN, 


församling,  äro  analfabeter,  »hedningar».  Men  af  hela  Galizicns 
befolkning  (cirka  6  millioner)  äro  sjuttiotvå  procent  analfabeter!  Ännu 
helt  nyligen  hände  det  i  Bukowina,  att  föräldrarna  i  en  afliden  sons 
likkista  lade  —  hans  militärpass,  för  att  han  »utan  trakasserier  skulle 
slippa  in  i  himlen». 

För  dem,  som  tilläfventyrs  tro,  att  upplysning  och  bildning  med 
nödvändighet  stå  i  direkt  proportion  till  den  konfessionella  och 
dogmatiska    utvecklingen,    må    det   sakförhållandet    vara    nog    mot- 


Landtdagsbyggnaden  i  Lemberg. 

bevisande,  att  Lemberg  är  den  enda  stad  på  hela  jorden  som  består 
sig  med  lyxen  af  tre  ärkebiskopar:  en  romersk-katolsk,  en  armenisk- 
katolsk  och  en  grekisk-katolsk.  Lägger  man  härtill  den  ofantliga 
judeförsamlingens  synagogor  och  en  luthersk  kyrka,  är  Lemberg  — 
för  att  använda  ett  krönt  kvickhufvuds  uttryck  —  en  ort  där  hvar 
och  en  kan  bli  salig  på  sin  facon  med  prästerlig  välsignelse.  Men 
högt  öfver  alla  dessa  tempel  reser  sig  den  rysk-ortodoxa  metropolitan- 
kyrkans  ståtliga  kupol  på  den  helige  Georgs  kulle  midt  emot  den 
höjd,  där  den  österrikiske  ståthållaren  residerar. 


ETNOGRAFISK  UTSTÄLLNING  I  LEN4BERG.  265 

Okunnigheten  verkar  äfven  på  annat  sätt.  Omedelbart  utanför 
en  kyrka  i  Lemberg,  uti  hvilken  de  andäktiga  trängdes,  såg  jag  en 
gång  en  mängd  arbetare,  arbetslösa  och  tiggare  vid  ett  plank,  där 
man  uppklistrade  ett  rödt  plakat  med  ordet:  >•> Proletärer ! »  i  kolossala 
bokstäfver,  ledsagadt  af  en  uppmaning  till  demonstrationsmöte.  Detta 
vare  sagdt  uteslutande  för  att  objektivt  påpeka,  hvart  folkets  okun- 
nighet måste  leda,  då  kyrkan  ej  längre  kan  hålla  massorna  i  bann, 
och  huru  naturligt  det  är,  att  dessa  trasiga,  hungriga  hedningar  med 
glupskhet  skola  kasta  sig  öfver  en  materiell  lycksalighetslära,  som 
bjudes  dem,  om  de  blott  räcka  fram  handen  —  med  eller  utan 
vapen.  Socialdemokratien  såsom  ett  politiskt  agitationsparti  är  här 
i  sin  goda  rätt,  och  ju, mer  skrikande  de  sociala  missförhållandena 
äro,  dess  skarpare  ljuder  dess  stämma  såsom  samhällets  onda  sam- 
vete. Och  ju  mer  Galizien  under  påverkan  af  det  schlesiska  grann- 
landet dragés  in  i  den  moderna  industrien,  dess  lättare  skola  dess 
okunniga  millioner  sugas  upp  af  socialdemokratien  och  bilda  en  ny 
fara  för  Österrikes  enhetliga  bestånd,  på  samma  gång  som  de  polska 
nationalitetsbanden  slakna  och  de  historiska  traditionerna  blekna. 
Den  polska  kulturen  såsom  sådan  löper  därigenom  fara  att  bli 
reaktionär  och,  ställd  mellan  rysk  ortodoxi  och  preussisk  prote- 
stantism, —  katolsk-klerikal.  Den  socialistiska  polska  förening,  som 
grundades  1877,  konstituerade  sig  1882  till  partiet  »Proletariat» 
under  ledning  af  Louis  Warynski,  hvilken  vid  29  års  ålder  dog  i 
Peter-Paul-fästningen.  Och  i  Berlin  utges  en  socialdemokratisk 
tidning  på  polska. 


.  Det  är  ett  beaktansvärdt  kulturdrag,  att  äfven  de  hittills  så  godt 
som  okända  småstaterna  i  Europas  »orohga  hörn»  börja  framträda 
på  den  internationella  konkurrensens  vädjobana  med  expositioner, 
som  naturhgtvis  icke  på  långt  när  kunna  mäta  sig  med  världs- 
utställningarnas maskinhallar  och  industripalats,  men  som  i  etnogra- 
fiskt och  kulturhistoriskt  afseende  äro  ej  mindre  intressanta  och  på 


264  BILDER  FRÅN  GALIZIEN. 


samma  gång  mer  äkta  och  underhållande  än  de  exotiska  »midway- 
plaisances»,  som  tjäna  till  relief  för  millionstädernas  brokiga  ut- 
ställningsbasarer.  Under  loppet  af  de  senaste  åren  hafva  sålunda 
sex  utställningar  hållits  i  smärre  slaviska  länder,  om  hvilkas  själf- 
ständiga  utveckling  »Europa»  knappt  vetat  något:  två  tjechiska  ut- 
ställningar i  Prag,  en  kroatisk  i  Agram,  en  bulgarisk  i  Filippopel, 
en  polsk  i  Lemberg  och  nu  senast  en  sydslavisk-bosnisk  vid  det 
ungerska  tusenårsjubileet. 

Den  polska  utställningen  kunde  på  intet  sätt  mäta  sig  med 
Prags  vystava,  lika  så  litet  som  den  polska  nationens  välmåga  kan 
jämföras  med  tjechernas.  Och  å  andra  sidan  saknade  Lembergs 
utställning  det  orientaliska  behaget  i  Filippopel  och  den  sydländska 
färgen  och  värmen,  som  förgyllde  Agrams.  Men  så  till  vida  var 
Lembergs  exposition  mycket  lärorik,  som  den  visade,  huru  äfven 
Galizien  allt  mer  insnärjes  i  den  moderna  industriens  nivellerande 
arbetstäflan  —  naturligtvis  till  förfång  för  den  polska  kulturen  såsom 
sådan. 

Som  syftet  med  min  resa  till  Lemberg  ju  var  att  lära  känna  det 
karakteristiskt  polska,  som  ännu  finnes  kvar  i  det  österrikiska  kron- 
landet,  kunde  jag  med  största  samvetslugn  bortse  från  internatio- 
nella redskap  och  tekniska  uppfinningar,  lyxhandelns  värdelösa  dussin- 
kram, reklamens  luftballonger,  elektriska  rutschbanor  och  demimon- 
dens  toaletter.  Och  såsom  fallet  oftast  är  med  utställningar,  lämnade 
äfven  denna  en  ideell  bild  af  kulturens  ståndpunkt:  man  fick  se  det 
bästa,  men  ej  det  hvardagliga;  man  fick  veta,  huru  det  borde  vara, 
men  ej  huru  det  är.  Så  t.  ex.  hade  det  galiziska  undervisnings- 
väsendet samlat  ett  förträffligt  material  af  modeller,  kriaböcker,  skol- 
mönster  o.  d.  Huru  utmärkt  tar  sig  detta  ej  ut  i  Galizien  —  på 
papperet ! 

Den  etnografiska  afdelningen  hade  nästan  utseende  af  en  äkta 
by.  Här  var  en  halmtäckt  bondstuga  från  Karpaterna,  där  en  annan 
från  trakten  af  Dnjestr.  Millennium-utställningen  i  Budapest  hade 
vid  sin  »nationalitetsgata»  också  ett  ruteniskt  (lillryskt)  hus  från 
den     galiziska    gränsen,    där    halfva    befolkningen    i   tre    ungerska 


ETNOGRAFISK  UTSTÄLLNING  I  LEMBERG.  265 

komitat  (län)  är  polsk.  Den  ytterst  primitiva  byggnaden  står  fritt  på 
gården  med  långsidan  parallelt  med  gatan  —  i  motsats  till  den  hos 
slaverna  eljes  vanliga  seden  att  förlägga  husens  smalsida  åt  gatan 
och  ingången  från  gården.  I  stället  för  sten-  eller  lergrund  är  det 
ruteniska  huset  stöttadt  på  bjälkar,  liknande  slädmedar.  På  gården 
stå  fyra  stänger,  hvilka  uppbära  det  halmtak,  som  skyddar  höet  och 
som  efterhand  sjunker  ner  mot  marken,  i  den  mån  som  förrådet 
minskas.  Inredningen  är  synnerligt  torftig;  men  de  högresta  typerna 
med  hvita  pälsjackor  och  de  väl  vårdade  mustascherna  bevara  ännu 
något  af  den  forna  polska  stilfullheten.  Eldstäder,  väfstolar,  korgar 
m.  m,  vittnade,  att  den  polske  bonden  ej  ar  oerfaren  i  handtverk 
och  slöjd,  och  målningar  på  påskägg  {»pisanki»),  pipor,  bröllops- 
kakor o.  d.  röjde  konstnärlig  originalitet  och  sinne  för  ornamentik. 
Broderier  och  fllrgsammansättningar  påvisa  ock  den  andliga  fränd- 
skap,  som  förenar  de  slaviska  folken  innerligare  än  både  germaner 
och  romaner  sins  emellan. 

Som  många  kojor  beboddes  af  sina  verkliga  ägare,  fick  man 
ock  en  inblick  i  den  polske  och  ruteniske  bondens  husliga  lif, 
hvilket  fullständigades  genom  några  tiotal  vaxfigurer  i  nationella 
dräkter.  Gruppen  föreställde  ett  bröllopståg,  mycket  brokigt  och 
pittoreskt.  Musikanter  med  gigor  och  pipor  öppna  processionen, 
som  tankes  hafva  återvändt  från  kyrkan  och  vid  hemmet  mottages 
af  brudparets  föräldrar  med  »brändevin»  och  bröd.  Taflan  har  ock 
sin  lustiga  person  i  byns  rolighetsmakare,  hvilken  är  krönt  med  en 
mössa  af  halm,  har  en  halmgördel  kring  lifvet  och  med  en  piska 
af  halm  håller  hundar  och  andra  obehöriga  på  afstånd. 

Öfver  dessa  hyddor  och  stall  och  tröskverk  reste  sig  en  trä- 
kyrka, som  af  tio  ruteniska  bönder  byggts  på  några  veckor  och 
efter  utställningens  slut  flyttades  till  en  by  i  Kossow-distriktet,  där 
den  nu  mera  gör  tjänst.  Dess  konstruktion  och  många  kupoler 
äro  karakteristiska  för  den  grekisk-katolska  kyrkan  [cerkiew)  i  Polens 
sydöstra  språknejder,  där  man  redan  i  det  yttre  kan  spåra  öfvergången 
från  den  rysk-byzantiska  stilen  till  den  västerländsk-katolska.    Samma 


266 


BILDER  FRÅN  GALIZIEN. 


lillryska   prägel    hvilar    öfver  kyrkans  inredning,  ikonostasen,  vägg- 
målningarna,   monstranserna   och    de    uppslagna  evangelieböckerna. 


Grekisk-ortodoxa  katedralen  i  Lcmberff. 


Särdeles  prydlig  var  jaktpaviljongen,  som  lämnade  en  öfver- 
skådlig  bild  af  det  lif,  som  rör  sig  i  Galiziens  djupa  skogar,  där 
inga  andra  mänskliga  varelser  än  herden  och  jägaren  dväljas.  Där 
funnos  praktexemplar  af  uppstoppade  björnar,  älgar,  vildsvin,  lon, 
ulfvar,  vildkattor  och  annan,  mer  eller  mindre  roflysten  fänad.  På 
■en  v'igg  hängde  ett  jaktbyte,  värdigt  en  jaktutställning  af  Wilhelm  II 
i  »Ruhmeshalle»  —  det  ärevördiga  hufvudet  af  en  veritabel  uroxe, 
hvars  furstlige  ägare  är  en  Liechtenstein.  Portaler  och  väggar  pryddes 
med  jaktredskap,  horn,  nät,  fanor  och  hudar,  och  midt  i  salen  stod 
ett  trehundraårigt  träd,  i  hvars  skugga  den  härliga  scenen  ur 
Mickiewicz'  »Herr  Tadeusz»  åskådliggjorts:  Wojski  har  jakthornet 
i  handen,  och  vid  hans  fötter  ligger  den  fällda  jättebjörnen,  vaktad 
af  ett  par  hundar: 

»På  nytt  han  blåste.     Hornet  med  styrka  som  hundra 
begynte  gny  och  skälla  och  tjuta  och  dundra 
som  människor  och  djur,  och  till  sist  lyftes  luren 
och  stämde  upp  en  lofsång  till  himlaazuren. 


ETNOGRAFISK    UTSTÄLLNING  I  LEMBERG. 


26- 


Här  af  bröt  han;  dock  tonerna  därför  ej  veko, 

Man  trodde,  att  han  spelte  än,  men  nu  var  det  eko. 

Så  många  horn  det  fanns  uti  skogen  som  trän, 

ty  oupphörligt  flödade  tonerna  hän. 

Musiken  sig  vidgade  och  bredde  tusenfaldt 

allt  saktare  och  renare,  tills  den  till  sist  försmalt 

långt  bort  uti  fjärran  vid  himmelens  tröskel.» 


För  ett  i  allmän  kultur  så  lågt  stående  land  som  Galizien  kan 
en  industriell  utställning  ej  vara  synnerligt  betecknande,  och  där 
saknades  i  Lemberg  det  nödiga  förståendet  och  sambandet  mellan 
konsten  och  publiken.  Och  för  så  vidt  polackerna  ville  gifva  den 
en  slavisk  karakter,  kunde  syftet  till  god  del  anses  förfeladt.  Pa 
de  officiella  kartor,  som  det  gali- 
ziska  undervisningsväsendet  utställt, 
prunkade  i  stora  bokstäfver  ordet 
konungariket  {krölesiwo)  Polen  på  de 
ryska  guvernementen  norr  om 
Galizien;  hvarje  dag  spelade  or- 
kestern »Hej,  slovane! »,  men  ingen 
hand  rörde  sig,  och  ännu  mindre 
brydde  man  sig,  förstås,  om  den 
ryska  kejsarhymnen.  Polackerna 
i  Ryssland  fingo  ej  komma  till 
utställningen,  åtminstone  icke  med 
något  slags  officiell  prägel;  de 
öfriga  slaverna  lyste  med  ten- 
densiös  frånvaro,  ju  mer  ungrarna 
strömmade  dit  för  att  blanda  sina 
»eljen»-rop  med  polackernas 
y>zdrowie»,  och  en  minnesfest  af 
polacker  från  Sibirien  vardt  inställd. 
Den  ende,  mer  berömde  slavist, 
som  besökte  utställningen,  var  den 
tjechiske  skalden  professor  Jaroslav  Polsk  dräkt. 


68  BILDER  FRÄN  GALIZIEN. 


Vrchlicky,  hvilken  valdes  till  hederspresident  vid  den  litterära  kon- 
gressen   och    under  jubel  föredrog  en  dikt  till  Polens  ära. 

Men  ett  par  bilder  i  Lemberg  buro  vittne  om  att  äfven  i  dessa 
aflägsna  landsändar  polskheten  ännu  är  lefvande.  Den  ena  var  ett 
panorama  »Slaget  vid  Raclawice  1794»,  måladt  af  Jan  Styka  och 
Wojciech  Kossak,  hvilken  senare  utfört  det  ståtliga  Beresina-panoramat 
i  Berlin  i  förening  med  Falat,  Matejkos  efterträdare  såsom  direktör 
för  galleriet  i  Krakau.  Man  ser,  hur  Tadeusz  Kosciuszko  till  häst 
med  dragen  värja  anför  och  uppmuntrar  de  med  liar  beväpnade 
bönderna,  hvilkas  gråhvita  långrockar  bjärt  sticka  af  mot  ryssarnas 
granna  uniformer.  Bakom  en  till  lasarett  förvandlad  lada  hafva  de 
värnlösa  sökt  tillflykt.  Gubbar  och  krymplingar,  kvinnor  och  barn 
stå  rundt  omkring  den  knäfallande  spelmannen,  med  hvilken  de 
förena  sina  böneröster;  endast  en  gammal  veteran  blickar  dystert 
framför  sig  af  harm  att  ej  få  vara  med  i  elden.  —  Det  var  dock 
nästan  intressantare  att  betrakta  det  galiziska  landtfolkets  andäktiga 
beundran  än  konstverket  själft.  Samma  rundmålning  var  utställd  i 
Budapest  vid  »Millennium» -utställningen,  liksom  om  den  indirekt 
velat  tjäna  magyarerna  till  varning  och  maning,  om  de  en  dag 
behöfva  resa  sig  till  en  ny  kamp  mot  en  slavisk  fiende  och  vädja 
till  en  ny  Kossuth-Kosciuszko,  som  i  spetsen  för  en  fri  bondehär 
räddar  det  ungerska  landet  från  ett  nytt,  ännu  farligare  Mohacz. 

Den  andra  bilden  var  en  plastisk  grupp  af  Juliusz  Beltowski. 
Under  bördan  af  ett  väldigt  stenblock  dignar  en  fastlåst  man,  hvars 
ena  hand  lyfter  korset,  under  det  han  med  den  andra  stöder  sin 
hustru,  hvilken  har  ett  barn  vid  sitt  bröst.  En  äldre  gosse  bredvid 
betraktar  tankfullt  inskriften:  »Hundra  års  fångenskap  och  dock 
ej  döda!» 

Äfven  utställningens  industriella  sida  erbjödo  flere  för  Gahzien 
karakteristiska  näringsgrenar,  däribland  ^^W^/Y/«-produktionen,  hvar- 
till  man  i  Gamla  världen  finner  ett  större  motstycke  endast  hos 
bröderna  Nobel  i  Baku  vid  Kaspiska  hafvet.  Redskap,  profver  och 
modeller  åskådliggjorde  denna  industrigrens  historia  och  tillverkning, 
som  årligen  uppgår  till  1,200,000  metercentner  och  sysselsätter  3,000 


WIELICZKAS  SALTGRUFVA. 


269 


arbetare.  Dessutom  hade  man  anlagt  pumprör  och  en  primitiv 
grufva,  där  vetenskapHga  borrningar  ända  till  600  meters  djup  före- 
togos  för  att  utröna,  om  jordens  innandömen  hysa  någon  för  Lem- 
berg välbehöflig  vattenådra. 

Och  icke  mindre  intressanta  äro  två  besläktade  industrier, 
nästan  uteslutande  privilegium  för  Galizien.  Den  ena  är  jordvax, 
hvaraf  5,000  arbetare  årligen  bringa  60,000  metercentner  i  dagen. 
Man  klättrade  ned  för  en  11  meter  lång  rad  lodräta  stegar  till  en 
30  meter  lång  tunnel,  där  säkerhetslampor  mystiskt  belyste  de  dels 
äkta,  dels  imiterade  lagren  af  jordvax.  På  liknande  sätt  är  den 
galiziska  hergsalt-^^roåxxktiontn  framställd.  För  en  resande  erbjuder 
dock  en  sådan  miniatyrartad  imitation  mindre  intresse,  ty  han 
underlåter  väl  ej  att  besöka  själfva  saltgrufvan  vid  Wieliczka,  världens 
åttonde  underverk.  Och  som  lä.saren  ej  torde  hafva  något  emot 
att  följa  exemplet,  lämna  vi  Lemberg  för  ett  ögonblick  och  förflytta 
oss    till    denna    underjordiska    värld,  belägen  ej   långt  ifrån  Krakau. 


Äfven  i  den  polska  historien  har  kvinnan  spelat  en  rätt  fram- 
stående roll  och  haft  mer  än  en  Blenda  —  icke  minst  under  de 
båda  resningskrigen.  Redan  om  Wanda,  dotter  till  Krakus,  den 
hälft  mytiske  grundaren  af  Krakau,  täljer  en  sägen,  att  hon  kastat 
sig  i  Weichsel  såsom  frivilligt  offer,  på  det  ingen  furstlig  friare 
måtte  hemsöka  hennes  land  med  hämndekrig  för  hennes  skull  — 
tion  hade  nämligen  aflagt  kyskhetslöfte.  Och  längre  fram  skall  en 
drottning  Kunigunda  hafva  sänkt  sin  förmälningsring  i  en  djup 
t>runn.  Om  detta  skedde  för  att  glömma  ett  förhatligt  äktenskap 
eller  för  att  antyda  den  djupa  sorgen  efter  en  afliden  gemål,  kan 
vara  oss  tämligen  likgiltigt.  Men  viktigare  är  att  man  började 
anställa  gräfningar  i  jorden  efter  den  försvunna  klenoden  och  därvid 
stötte  på  saltlager.  Den  första,  som  gjorde  den  märkliga  geologiska 
upptäckten,  lär  ha  varit  en  herde  vid  namn  Wieliczek  —  ett  namn 


270 


BILDER  FRÅN  GALIZIEN. 


som  fortlefver  i  det  europeiskt  bekanta  Wieliczka,  dit  ånghästen  från 
Krakau  når  på  en  timme. 

Som  Wieliczka  årligen  besökes  af  minst  7,000  turister,  blir 
frcämlingen  föga  bespejad  af  de  7,000  polacker  och  judar,  som  utgöra 
saltstadens  befolkning,  och  på  de  stillsamma,  ovanligt  rena  gatorna 
har  den  resande  ingen  aning  om  att  han  går  öfver  en  underjordisk 
stad:  ingen  rök,  intet  slammer  antyder  arbetet  i  jordens  innan- 
dömen. Tre  gånger  vandrade  jag  förbi  ett  litet  tnähus,  innan  jag 
fick  klart  för  mig,  att  det  var  stadens  enda  hyggliga  värdshus;  där 
inmundigades  en  stek,  som  vid  efterforskningar  befinnes  vara  vild- 
svin och  som  nedsköljes  med  en  flaska  ungerskt  [tniillum  vinum 
nisi  hungarimm ! »)  för  att  underlätta  nedstigandet. 

Dessförinnan  hade  jag  dock  haft  tillfälle  att  i  den  friska,  klara 
höstluften  taga  en  öfverblick  af  landskapet  från  en  hög  kulle  i  grann- 
skapet, krönt  med  en  gammal,  arkitektoniskt  säregen  träkyrka.  Den 
kuperade  omnejden  med  staden  i  förgrundens  dalsänkning  och  med 
Karpaternas  utlöpare  vid  synranden  erinrade  något  om  Böhmen. 
Det  låg  något  af  vårstämning  öfver  de  plöjda  åkrarna,  och  löfträden 
hade  åter  börjat  skjuta  skott.  Men  »la  seconda  primavera»  norr 
om  alperna  är  bedräglig:  de  Hfskraftiga  träden  veta  ej,  att  det  är 
november,  Listopad  (d.  v.  s.  den  månad,  då  hladen  falla),  och  att  en 
snar  frostnatt  obarmhärtigt  skall  afkyla  deras  ungdomsglöd. 

Redan  ingången  till  grufvans  öfverjordiska  område  väcker  stäm- 
ning, ty  det  är  inhägnadt  af  murar,  tillhörande  ett  gammalt  slotts- 
komplex, där  statens  saltförvaltning  har  sina  ämbetslokaler.  Därifrån 
visas  man  till  en  af  de  tio  schaktöppningar,  som  sammanbinda  de 
båda  världarna,  och  vårt  lilla  sällskap  får  särskilda  ytterplagg  och 
hufvudbonader.  En  korpulent  wiener^fru  lyckades  till  sist  också 
draga  på  sig  den  nästan  fotsida,  tätt  åtsittande  linnerocken,  och 
stämningen  vardt  ej  tråkigare  för  det. 

Wieliczkas  saltlager  öfverraska  ej  genom  sitt  djup,  ty  det  är 
endast  280  meter,  men  dess  mer  genom  sin  utsträckning  (3,800- 
meter  i  längd  och  950  meter  i  bredd).  Men  har  man  att  trampa 
370    trappsteg    ner,    tycker   man   sig  vara  tillräckligt  djupt  sjunken. 


WIELICZKAS  SALTGRUFVA.  271 


Och  hela  detta  rum  är  korsadt  af  en  labyrint  af  gångar,  hvalf  och 
trappor,  som  hafva  en  totallängd  af  80  kilometer. 

Det  intressantaste  af  ett  besök  i  Wieliczka  —  just  det  ästetiska 
intrycket  —  hör  till  de  ting,  som  måste  ses  med  egna  ögon  och 
som  ej  ens  penseln  kan  återgifva.  Redan  den  långa  raden  af  skuggor^ 
svagt  belysta  af  lyktor  och  bloss,  som  röra  sig  framåt  och  nedåt  i 
de  mörka  gångarna,  är  ju  en  tafla,  som  kan  sätta  inbillningen  i 
rörelse.  På  något  afstånd  se  sältväggarna  svarta  ut;  men  när  ett 
bjärt  eldsken  faller  därpå,  skifta  de  plötsligt  färg:  än  gnistrande  som 
bergskristall,  än  blänkande  som  stenkol,  än  dämpadt  skimrande  i 
silfverglans.  Och  då  här  och  hvar  bengaliska  eldar  flamma  upp  — 
naturligtvis  på  gästernas  bekostnad  och  efter  graderad  taxa!  — ,  te 
sig  feeriska  scenerier  med  sällsamma  konturer  och  färgeffekter.  Där 
har  den  utsväfvande  fantasien  fritt  spelrum. 

Och  staten  har  sörjt  för  att  öfverraskningar  ej  saknas  under 
denna  promenad,  som  varar  tre  timmar.  Här  kommer  man  t.  ex. 
in  i  det  gröna  Antoni us-kapellet,  hvars  väggar  och  inredning  natur- 
ligtvis bestå  af  idel  saltmaterial,  därtill  uthugget  direkt  ur  själfva 
klippan  af  en  enda  grufarbetare  för  två  hundra  år  sedan.  Kapellet 
vittnar  mer  om  arkitektens  fromhet  än  om  hans  konstnärliga  smak; 
men  man  tanke  sig,  hvilken  möda  han  haft  för  att  i  detta  ganska 
spröda  materiel  arbeta  ut  dessa  nästan  fristående  figurer  och  detaljer  I 
Såsom  ett  monolitiskt  verk  för  handen  är  det  väl  allenastående. 

Eller  man  träder  in  i  en  af  Wieliczkas  70  underjordiska  salar 
—  den  är  40  meter  hög.  Då  bloss  plötsligt  tändas  på  effektfullt 
verkande  ställen,  skymta  och  glimma  kandelabrar,  pelare,  vapen- 
sköldar, spiror,  kors  och  en  väldig  takkrona  —  allt  af  salt.  Man 
tycker  sig  till  och  med  upptäcka  en  orgel  i  den  kolossala  väggens 
bakgrund,  och  man  bedrar  sig  ej  alldeles:  bakom  dessa  väl  imiterade 
»orgelpipor»  är  doldt  ett  harmonium,  som  välkomnar  med  berg- 
männens psalm  och  naturligtvis  efterföljes  af  Haydns  sköna  kejsar- 
hymn. 

Så  kommer  man  åter  in  i  labyrinten,  hvars  korridor  har  en 
kägelbanas    bredd    och    är    nätt    och   jämt  så  hög,  att  man  kan  gå 


272 


BILDER  FRÅN  GALIZIEN. 


upprätt;  trappor  upp  och  trappor  ned;  ciceronerna  stanna  och  öka 
belysningen  för  att  visa,  att  man  än  vandrar  på  en  träbro  öfver  ett 
svart  svalg,  än  går  längs  efter  en  kant,  under  hvilken  man  godt 
kan  tänka  sig  den  hemskaste  afgrund.     Idel  öfverraskningar! 


Interiör  från  Wieliczkas  grufva. 


Men  det  bästa  kommer  alltid  sist:  vägen  hejdas  plötsligt  af  en 
svart  sjö,  ett  dödt  haf  I  den  natten  få  fiskarena  intet!  Blossen 
sprida  intet  ljus  öfver  sjöns  bakgrund,  och  en  förare  talar  automa- 
tiskt om  att  den  största  af  Wieliczkas  underjordiska  sjöar  är  4 
meter    djup,    146    meter   bred    och   250  meter  lång.     Ett  förslag  af 


WIELICZKAS  SALTGRUFVA. 


275 


sällskapets  kvickhufvud  (troligen  en  handelsresande  från  Wien  eller 
Pest)  att  vi  skulle  simma  öfver  detta  hinder,  vann  ingen  majoritet, 
och  för  resten  vardt  en  färja  snart  synlig. 

En  båtfärd  200  meter  under  dagsljuset  —  medge  att  det  är  ett 
pikant  nöje!  Den  ljudlösa  långsamhet,  hvarmed  pråmen  släpades 
fram,  endast  ökade  stämningen  (till  och  med  godtköpskvickhufvudet 
vardt  tyst!),  och  man  väntade  bara  att  från  andra  stranden  af  Styx 
höra  ett  trehöfdadt  hundskall  eller  mötas  af  Charon  själf  Men 
lyckligtvis  voro  dessa  gräsliga  farhågor  ogrundade!  Obolen  är  redan 
•erlagd  där  uppe  på  jorden,  och  fader  Charon  har  här  iklädt  sig  en 
galizisk  tjänares  ödmjuka  skepelse.  Och  till  yttermera  visso  fägnas 
man  på  andra  sidan  dödssjön  med  en  jordiskt  läcker  restaurant. 
För  behaget  att  en  gång  få  sitta  till  bords  i  Plutos  rike  betalar  man 
gärna  några  kreuzer  mer  för  ett  glas  pilsener,  äfven  om  man  själf 
€j   råkar  vara  en  Plutus. 

Uppstigandet  till  dagsljuset  skedde  på  en  annan  väg.  Efter  all 
denna  själsspänning  följde  en  reaktion,  och  då  vi  passerade  den 
stora  danssalen,  kände  ingen  lust  att  ta  en  sväng.  Men  för  hvarje 
trappsteg  vi  närmade  oss  jordytan,  tilltog  ett  graflikt  stönande:  det 
kom  från  den  tjocka  wiener-frun,  och  detta  vare  henne  i  sanning 
förlåtet! 

Detta  är  den  teatraliska,  den  ästetiska  sidan  af  Wieliczka;  men 
det  finnes  ock  en  annan,  som  undandrar  sig  allmänhetens  blickar, 
och  där  det  underjordiska  lifvet  ej  längre  är  lek,  utan  hårdt  allvar: 
det  är  de  fyra  understa  grufvåningarna,  där  det  arbetas  och  dit  ingen 
främling  får  tillträde.  Men  det  är  en  lönande  verksamhet:  årligen 
brytes  ur  Wieliczkas  innandömen  en  million  meter-centner,  och  för- 
rådet uppskattas  ännu  till  minst  500  millioner  meter-centner.  Följ- 
aktligen kan  kronan  vara  lugn  ännu  ett  hälft  tusen  år. 

Om  de  socialekonomiska  förhållandena  i  Wieliczka  sporde  jag 
några  vägledare,  men  fick  ingenting  veta.  Förmodligen  äro  de  för- 
bjudna att  yppa  »geschäftshemligheter»,  och  mycket  af  hvad  de  kunde 
ha  att  tälja  vore  kanske  ej  ljusare  än  grufvan  själf  De  sparsamma 
upplysningarna  måste  jag  därför  inhämta  från  enskilda  håll.    Arbetet 


Slavia. 


18 


274  BILDER  FRÅN  GALIZIEN. 


i  Wieliczka  är  ju  på  långt  när  ej  så  hälsofarligt  som  lifvet  i  en 
stenkolsgrufva.  Här  finnas  inga  explosiva  ämnen,  och  luften  är 
äfven  på  djupet  ovanligt  ren  och  torr.  Materialet  är  på  samma 
gång  fast  och  sprödt,  och  maskintekniken  har  gjort  sitt  bästa  att 
underlätta  grufdriften.  Sju  ångmaskiner  befordra  mineralen  till  jord- 
ytan, där  järnvägen  omedelbart  tar  vid,  och  under  jorden  finnas 
järnskenor  af  tillsammanlagdt  40,000  meters  längd  för  godsets  för- 
flyttning. 

Men  redan  arbetarnas  yttre  antydde,  att  deras  ekonomiska  ställ- 
ning är  allt  annat  än  god.  Klockan  5  på  morgonen  begynner 
arbetet  med  en  kort  rast  för  frukost  och  middag,  som  består  af  kall 
matsäck,  och  klockan  5  på  aftonen  återvända  arbetarna  —  inalles 
800  man  —  till  jordens  yta.  För  denna  i  alla  händelser  stränga 
tjänstgöring  får  en  vanlig  arbetare  blott  en  gulden  om  dagen  för 
sitt  och  de  sinas  uppehälle.  Af  de  mångtusentals  gulden,  som 
årligen  inflyta  genom  turistströmmen,  kommer  intet  arbetarnas  sjuk- 
eller  ålderdomskassa  till  godo,  ty  denna  inkomst  går  direkt  till  stats- 
kassan och  förvaltningen.  Jag  såg  själf,  huru  arbetarnas  fickor 
undersöktes  vid  uppstigandet,  på  det  vederbörande  finge  öfvertyga 
sig  om,  att  ingen  smugglat  någon  saltbit  med  sig!  Däremot  visiteras 
ej  grufhästarna  —  detta  af  det  enkla  skäl,  att  de  äfven  om  natten 
dväljas  där  nere  i  de  mörka  stallarna.  Att  strö  salt  i  deras  höspiltor 
torde  vara  tämligen  öfverflödigt. 

Men  då  ju  salt  är  lifvets  allra  nödigaste  krydda,  h vilken  lycka 
för  Galizien  att  äga  en  sådan  outtömlig  guldgrufva,  som  naturen 
gifmildt  skänkt!  utbrister  kanske  någon  människovän.  Ja,  det  kunde 
så  tyckas,  men  det  är  icke  så.  Naturen  ville  det  goda,  men  männi- 
skor hafva  vändt  det  till  ondo.  Hvad  som  varit  eller  kunde  vara 
en  välsignelse,  det  har  blifvit  till  förbannelse. 

Saken  är  nämligen  den,  att  det  oumbärliga  näringsmedlet  salt 
är  monopol  i  Österrike  (Hkasom  åtskilligt  annat),  så  att  varans  till- 
gång, försäljning  och  prisreglering  ligga  uteslutande  i  statens  hand. 
Och  staten,  som  behöfver  pengar  för  mångt  och  mycket,  har,  långt 
ifrån  att  göra  saltet  till  en  billig  artikel,  tvärtom  satt  priset  orimligt 


WIELICZKAS  SALTGRUFVA. 


275 


högt.  I  själfva  Wieliczka  måste  den  fattige  för  ett  kilo  salt  betala 
12  kreuzer  {18  öre),  då  man  i  Sverige  kan  köpa  utländskt  salt  för 
5—8  öre  pr  kilo.  Hvilken  gräslig  socialekonomisk  ironi!  På  den 
plats,  där  den  fattige  trampar  på  väldiga  saltlager,  måste  han  betala 
mångdubbelt  mer  därför  än  i  länder,  där  det  icke  finnes!  Det  är 
det  protektionistiska  systemet  drifvet  in  absurdum,  det  är  en  hemsk 
vrångbild  af  den  egennyttiga  lagstiftningen  för  »nationelt  skydd». 
Strängt  taget,  borde  dock  dessa  företeelser  icke  öfverraska,  ty  samma 
förhållanden  råda  ju  på  andra  områden:  köper  månne  den  tyske 
arbetaren  sitt  bröd  billigare  under  goda  skördeår,  om  den  agrariska 
lagstiftningen  lyckas  utestänga  den  utländska  tillförseln?  Har  den 
brittiske  arbetaren  sitt  bränsle  för  en  spottstyfver,  därför  att  han 
med  ständig  dödsfara  hugger  stenkolen  ur  de  väldiga  lagren  .^  Men 
aldrig  har  jag  mer  upprörts  af  dessa  sociala  orättvisor  än  i  det 
fattiga  Wieliczka. 

Hela  Galizien  är  af  naturen  ett  rikt  land  och  fortfarande  det 
folkrikaste  af  Österrikes  kronländer.  Där  finnas  bördiga  åkrar  och 
villebrådsrika  skogar,  ehuru  folket  är  utarmadt  dels  genom  krig, 
dels  genom  en  judisk  mellanklass,  som  här  visat  sig  från  sin  ofördel- 
aktigaste sida,  dels  genom  statens  skattesystem,  i  det  att  monopolets 
despot  dikterar  priserna  i  statsfinansielt,  ej  folkekonomiskt  syfte. 
Från  intet  österrikiskt  land  är  utvandringen  så  stor  som  från  Gali- 
zien, och  hemliga  agenter  göra  där  formligt  geschäft  med  lefvande 
människovara  i  både  ena  och  andra  formen  —  ett  ämne  som  ofta 
bragts  på  tal  i  wiener-parlamentet  och  uppenbarat  sig  i  vidriga 
rättegångar.  Och  ingenstädes  i  hela  Österrike  har  jag  sett  så  mycket 
elände  och  fattigdom  som  i  Galizien,  skådeplatsen  för  polskt  slarf 
och  slöseri  samt  judisk  utsugning. 

Och  när  den  dag  kommer,  då  Wieliczka  mister  sitt  salt,  hvar- 
med  skall  det  arma  galiziska  folket  då  salta .^ 


27é  BILDER  FRÅN  GALIZIEN. 

Från  Breslau  brusar  tåget  i  sydöstlig  riktning  fram  öfver  rim- 
frostglittrande  slätter,  hvilkas  entonighet  här  och  hvar  afbrytes  af 
smärre  skogsdungar;  rökpelare  från  höga  skorstenar  och  eldslågor 
ur  masugnar  röja,  att  vi  äro  midt  inne  i  en  af  Centraleuropas  vik- 
tigaste härdar  för  järnindustrin:  Ober-Schlesien.  Gränsstationen 
ligger  snart  bakom  oss,  och  med  den  den  lilla  landremsa  mellan 
två  små  vatten,  hvilken  spelar  en  stor  roll  i  vår  världsdels  historia. 
Just  på  denna  punkt  råka  nämligen  Europas  tre  kejsardömen  stöta 
samman,  och  till  yttermera  visso  bevakas  denna  korspunkt  oaflåtligt 
af  ryska,  österrikiska  och  tyska  skiltvakter  med  laddade  vapen.  Ve 
den,  som  beträder  denna  ort  utan  stämplade  papper  —  han  slungas 
som  en  skottspole  från  det  ena  landet  till  det  andra  och  kan  lika 
gärna  söka  hemortsrätt  på  någon  annan  planet! 

Visserligen  fick  jag  ej  med  egna  ögon  från  kupéfönstret  skåda 
denna  märkliga  punkt,  men  jag  såg  den  i  andanom  så  mycket 
tydligare,  och  med  känslan  af  ögonblickets  betydelse  föll  det  mig 
in,  huruvida  icke  dessa  tre  militärmakter  hädanefter  borde  kunna 
afgöra  sina  dynastiska,  diplomatiska  och  koloniala  intressen,  hvarmed 
själfva  folken  ha  bra  litet  att  skaffa,  genom  att  låta  sina  representa- 
tiva väktare  fakta  eller  fördrifva  tiden  med  annan  täflan,  hvarpå  den 
lycklige  segraren  framflyttade  gränsmärket  så  och  så  många  centi- 
meter.    Idén  är  lika  originell  som  enkel  och  billig. 

Så  snart  gränsen  passerats,  tyckes  naturen  plötsligt  ändrad: 
den  industriella  idogheten  är  nästan  som  bortblåst,  och  de  stora 
slätterna  öfvergå  till  ödsliga  skogstrakter,  där  den  nakna  björken 
vågar  en  ojämn  brottning  med  den  mäktiga  tallen.  Och  ännu  större 
är  den  folkliga  skiljaktigheten.  Man  saknar  vid  bangårdarna  de  goda, 
snygga  restauranterna  och  måste  hålla  till  godo  med  hvad  huset 
kan  bjuda  af  gammalt  bröd  och  dålig  ost  —  det  var  åtminstone 
på  gränsstationen  Szczakowa  det  enda  ätbara,  jag  fann  under  en 
half  timmes  uppehåll.  Vidare  saknar  man  det  barska,  högljudda, 
befallande,  som  i  allmänhet  kännetecknar  preussiska  ämbets-  och 
tjänstemän,  men  man  tar  på  samma  gång  afsked  af  den  disciplinära 
ordningen,    punktligheten,  snyggheten  och  —  ärligheten.     Banbetjä- 


KRAKAUS  ROMANTIK  OCH  PROSA. 


277 


ningen  i  Österrike  är  vänlig  och  förekommande,  men  i  detta  god- 
modiga drag  ligger  på  samma  gång  något  ödmjukt  och  dricks- 
penningetiggande,  som  skvallrar  om  små  lönevillkor.  Och  de  hög- 
resta, blonda  germanerna  hafva  till  största  delen  ersatts  af  små, 
svartmuskiga  figurer  med  lifliga,  men  något  listiga  ögon,  tunna 
mustascher  och  stripigt  eller  tofvigt  hår,  klädda  i  grofva  stöflar  och 
läderpälsar  af  tvetydig  färg  och  obestämd  ålder. 


Torget  i  Krakau. 


Få  städer  torde  gifva  anledning  till  så  olika  omdömen  som 
Krakau,  Polens  ärorika  hufvudstad,  full  af  skärande  motsatser.  Där 
finnes,  likasom  i  Wien,  kring  den  gamla  staden  en  gördel  af  raserade 
vallar  och  fyllda  löpgrafvar,  hvilka  förvandlats  till  rätt  prydliga, 
ljusa  boulevarder,  under  det  att  flertalet  gator  äro  trånga,  mörka 
och  stinkande  såsom  i  det  gamla  Prag.  Där  finnas  några  mycket 
eleganta  kaféer  och  restauranter  mot  den  stora  massan  af  kaffehus 
och  krogar,  hvilkas  glas  kanske  aldrig  diskas,  och  där  man  måste 
äta  med  fingrarna;  där  finnas  flere  präktiga  badhus,  hvilka  för  resten 
'ännu  spela  samma  tvetydiga  roll  i  sedligt  afseende  som  Budapests 
på  sin  tid,  hvaremot  invånarnas  stora  flertal  går  smutsigt  och  trasigt; 


278 


BILDER  FRÅN  GALIZIEN. 


Vy  af  AVeichsel  vid  Kråka u. 

där  finnas  ännu  magnater,  som  bo  i  präktiga  palats,  under  det  att  den 
stora  massan  packas  ihop  i  trånga  kyffen  eller  mörka  hyreskaserner. 


Furst  Czartoryskis  paUits  i  Krakau. 


KRAKAUS  ROMANTIK  OCH  PROSA. 


279 


Och  vill  man  se  ett  socialt  elände  i  dess  smutsigaste  form,  bör 
man  uppsöka  den  stora  förstaden  Kazimierz^  där  kristendomen  och 
judendomen  ingått  ett  inbördes  Ijuft,  men  för  främlingens  luktorgan 
och  ästetiska  sinne  högst  oljuft  förbund.  Kanske  är  det  med  hän- 
syn till  denna  kontrast  som  äfven  spårvagnarna  i  Krakau  försetts 
med  olika  klasser. 
Att  en  spårvägslinie 
finnes  —  därför 
måste  man  känna 
sig  djupt  tacksam, 
ty  stenläggning  och 
gatusmuts  trotsa  all 
beskrifning. 

Men  det  kvar- 
står dock  såsom  ove- 
dersägligt, att  Krakau 
hör  till  de  städer, 
som  Basdeker  med 
rätta  utmärker  med 
»stjärna».  Redan  in- 
trädet genom  det 
gotiska  Florian-tor- 
nets  hvalf  båge,  prydt 
med  den  hvita  örnen 
på  rödt  fält,  sätter 
främlingen  i  stäm- 
ning, och  han  stan- 
nar   ovillkorligt   för 

att  beundra  ett  litet  palats,  hvars  långsida  för  tanken  till  dogernas 
palats  i  Venedig  —  det  är  furst  Czartoryski5åyrh2Lr2i  nationalgalleri 
och  ypperliga  bibliotek.  Stora  torget  med  Tyghallen  (Sukiennice), 
den  gamla  gotiska  kyrkan  och  det  fristående  tornet  af  det  forna 
rådhuset  samt  ornamenterade  husgaflar  bilda  en  tafla,  som  öfver- 
träffar  Altstädter-Ring  i  Prag.     Det  gamla  och  det  nya  Jagiellonska 


* 

Å 

'# 

A 

•t 

'É 

. 

1 

^^1 

fSä^^m^^^^^^^^ 

\'mwg       II 

■■■^^M^-." 

^'^^^åpÅ 

■ 

^^^ 

lJ^.' 

Iv 

_^  '^^^^'\ 

r~  lHi[HV^3V^,i!i^^H|^^^| 

H 

H^HI 

Florian-tornet  i  Krakau. 


28o  BILDER  FRÅN  GALIZIEN. 

universiteten    äro,  hvart  för  sig,  mönster  af  härlig  gotik  i  äkta  och 
moderniserad    form,    och   de  ålderdomliga  gatorna  med  tunga  port- 


Slottsberget  i  Krakau. 

hvalf  och  grofva  murstöttor  lifvas  pittoreskt  af  den  torghandlande 
landtbefolkningen,  hvars  röda  och  hvita  nationaldräkter  gifva  om- 
växling och  lif  åt  det  hela.  Och  från  fönstret  af  mitt  rum  för- 
summade jag  ej  att  vid  solnedgången  låta  ögat  fråssa  af  den  pur- 
purglans, som  göt  sig  öfver  Wawel,  slottsberget  med  katedralen 
och  det  ärevördiga  kungaslottet,  där  kanske  mer  än  ett  skelett  af 
Karl  X  Gustafs  och  Karl  XII:s  »bussar»  fredligt  multnat  —  lika 
fredligt  som  den  österrikiska  garnisonen  nu  huserar  på  den  rymliga 
borggårdens  exercisfält.  Näst  Gyllene  Prag  erbjuder  ingen  stad  i 
Österrike  en  historiskt  så  stämningsfull  bild. 

Och  Krakau  är  utan  gensägelse  Polens  intressantaste  stad.  Här- 
ifrån utsträckte  Jagiellonerna  sitt  välde  till  Östersjön  i  nordväst  och 
till  Dnjepr  i  sydöst.  Och  äfven  sedan  regeringens  säte  flyttats  till 
den  nordligare  Weichsel-staden,  förblef  dock  Krakau  kröningsstad^ 
likasom    Moskva   för  Ryssland.    Ja,  ännu  efter  Polens  sista  delning 


KRAKAUS  ROMANTIK  OCH  PROSA. 


2«I 


fortlefde  Krakaus  själfständighet:  efter  Wiener-kongressen  upprättades 
nämligen  republiken  Krakau,  som  under  delmakternas  »skydd» 
vardt  en  härd  för  de  nationella  frihetssträfvandena.  Dessa  under- 
trycktes dock  på  30-talet,  och  1848  införlifvades  den  lilla  staten  med 
Galizien;  men  ännu  i  dag  läsas  öfver  ingången  till  slottsfästningen 
de  stolta  orden:  SENATUS.  POPULUSQUE.  CRACOVIENSIS. 

Vid  Krakau  förknippar  sig  särskildt  minnet  af  Tadeusz  Kosciuszko. 
En  sten  på  »Rynek»  (torget)  utmärker  den  plats,  där  frihetshjälten 
aflade  ed  på  den  lofvande,  men  tyvärr  dödfödda  folkförfattningen; 
bland  relikerna  i  museet  finnas  äfven  några  på  svenska  skrifna  rader, 
som  erinra  om  Kosciuszkos  flyktiga  vistelse  i  Stockholm,  och  i 
själfva  kungakryptan  hvilar  hans  stoft  vid  sidan  af  Jan  Sobieski, 
Adam  Mickiewicz,  Josef  Poniatowski  och  Wladimir  Potocki,  en  år  1812 
fallen    grefve,  hvars  sköna  ynglingagestalt  mejslats  af  Thorwaldsen. 

Men  intressantast  är  Kosciuszko-kullen,  belägen  ett  stycke  utom 
staden.     Från  toppen  af  denna  kulle  har  man  en  fri,  storartad  utsikt 


Kosciuszko-kullen  vid  Krakau. 


öfver  Weichsel-dalen  och  Krakau  med  dess  70  kyrkspiror  samt 
Karpaterna  vid  synranden,  och  man  får  här  en  föreställning  om 
huru   starkt   staden   på   senare    tid    befästats  —  icke  genom  murar, 


282  BILDER  FRÅN  GALIZIEN. 


som  förr  eller  senare  måste  dela  den  tatariska  invasionens  öde,  utan 
genom  försåtliga  gräsvallar  och  jordskansar.  Och  här  trampar  man 
en  i  sanning  historisk  mark:  den  30  meter  höga  kullen  uppfördes 
nämligen  med  människohand  af  jord  från  alla  delar  af  det  polska 
konungariket  samt  af  mull  från  Amerika,  där  Kosciuszko  begynte 
sin  krigarbana  såsom  Washingtons  adjutant,  och  från  Schweiz,  där 
repubhkanen  slöt  sitt  lif  (i  Solothurn  1817). 

Mitt  vackraste  minne  af  Krakau  är  det  sätt,  hvarpå  Alla  dödas 
(alla  själars)  dag  firas  den  2  november  —  en  religiös  högtid,  som 
i  Polen  sträcker  sina  rötter  ända  till  den  hednisk-lithauiska  forn- 
tiden. Med  blommor  och  kransar  gick  stadsbefolkningen  man  ur 
huse  ut  till  den  vackra  kyrkogården,  där  tända  ljus  på  grafvar  och 
monument  spredo  röda,  blåa,  gula  och  gröna  flammor  genom  de 
färgade  glasen  och  ökade  den  andaktsfulla  mystik,  som  genom- 
bäfvade  de  höga  granarnas  susande  grenar.  Allas  hufvuden  blotta- 
des vid  de  unisona  tonerna  af  den  nationella  sorg-  och  hämnde- 
sången »Z  dymem  pozaroiu»:  hyllningen  ägnades  åt  veteranerna  från 
1830,  hvilka  jordats  under  ett  gemensamt  monument,  samt  åt  mar- 
tyrerna från  1863,  öfver  hvilka  en  ståtlig  obelisk  blifvit  rest. 

Den  pietet,  hvarmed  polackerna  fasthålla  vid  de  gamla  minnena 
och  traditionerna,  är  lika  förklarlig  som  vacker.  Under  den  s.  k. 
Mickiewiczveckan,  då  man  med  sång  och  föredrag  firade  årsdagen 
af  skaldens  död,  hade  jag  också  rikt  tillfälle  att  beundra  denna 
nationella  entusiasm  —  särskildt  hos  skolungdomen.  Och  intet 
tvifvel,  att  känslan  var  äkta. 

Men  i  den  praktiska  verkligheten  är  det  lika  farligt  för  natio- 
nen som  för  individen  att  allt  för  mycket  hängifva  sig  åt  sorgen 
öfver  hvad  som  farit  eller  att  berusa  sig  af  den  glans,  som  varit. 
Man  glömmer  dä  lätt  både  det  närvarande  och  det  tillkommande, 
som  måste  bedömas  med  helt  andra  ögon  än  då  t.  ex.  Mickiewicz 
siade  sitt  lands  historia  och  dess  »martyrmission»  i  Europa. 
Tjecherna  äro  helt  visst  icke  mindre  patriotiska  och  entusiastiska, 
men  det  är  den  väsentliga  skillnaden,  att  de  söka  idealet  framför 
sig    och    att   de    arbeta    mot  vissa,   upphinneliga  mål  efter  bestämd 


KRAKAUS  ROMANTIK  OCH  PROSA.  283 

plan.  Polackerna  åter  söka  idealet  i  det  förflutna  och  drömma  i 
stället  för  att  handla.  Och  verkningarna  hafva  icke  uteblifvit:  man 
jämföre  det  lifskraftiga,  blomstrande  Böhmen  med  det  dåsiga,  ut- 
armade Galizien! 

Om  polackerna  i  Galizien  mer  energiskt  hade  de  reella  krafven 
för  ögonen  och  bättre  tillämpade  satsen  att  »inom  Österrikes  gräns 
eröfra  Polen  åter»,  kunde  mycket  vara  annorlunda.  De  hafva 
sannerligen  ingen  anledning  att  vara  missnöjda  mer  än  något  annat 
slaviskt  folk  i  den  habsburgska  monarkien;  tvärtom  hafva  de  vida 
bättre:  två  polska  universitet,  polsk  landtdag,  oinskränkt  polsk  skol- 
undervisning och  uppfostran  i  nationell  anda.  Och  i  Wien  spelar 
det  polska  partiet  nu  mera  en  af  de  första  fiolerna  både  i  öster- 
rikiska riksrådet  och  i  den  cisleithanska  regeringen,  hvars  nuvarande 
chef  (Badeni)  och  utrikesminister  (Goluchowski)  båda  äro  polacker 
till  börden.  Men  nu  befinnes  det,  att  de  polska  riksdagsmännen  — 
likasom  deras  kolleger  i  Berlins  båda  parlament  —  med  slug  diplo- 
mati i  den  gamla  skolans  stil  gå  den  klerikala  reaktionens  ärenden, 
och  hvad  blir  då  öfrigt  för  den  folkliga  frigörelsen?  Ord,  ord,  ord! 
Bakom  de  hetsiga  tjechiska  riksdagsmännen  står  ett  helt,  solidariskt 
folk,  handlingskraftigt  och  radikalt  i  sin  demokratiska  kamp  för 
jämnställighet  såväl  i  fråga  om  folkstammar  som  samhällsklasser  och 
individer. 

Ofta  hade  jag  tillfälle  att  reflektera  öfver  den  polska  stagnatio- 
nen, då  jag  i  min  krakowska  »Stammkneipe»  (ett  djupt  källarhvalf 
som  på  1400-talet  lär  ha  varit  kyrka!)  betraktade  eller  sällskapade 
med  dess  personligt  älskvärda,  men  såsom  karakterer  energilösa 
stamgäster.  Där  var  t.  ex.  en  gråhvit  gubbe,  som  tillbragt  femton 
år  i  Sibirien  efter  det  sista  resningsförsöket.  Med  intresse  och 
varmt  deltagande  lyssnade  jag  till  hans  dystra  skildringar;  han  var 
god  som  ett  barn,  men  också  lika  naiv.  Han  kan  ej  bedöma  Ryss- 
land fördomsfritt,  och  det  är  förklarligt  från  hans  synpunkt.  Men 
för  det  verkliga  lifvet  duger  han  ej;  han  är  en  gengångare  från  ett 
oåterkalleligt  förloradt  tidsskede.  Eller  där  är  en  annan,  som  efter 
några  minuters  bekantskap  talade  om  för  mig,  att  han  halfdöd  fram- 


284 


BILDER  FRÅN  GALIZIEN. 


drogs  under  en  hop  lik  på  ett  slagfält  —  detta  är  hans  lifs  stolthet 
och  fåfänga.     Han  upphörde  i  själfva  verket  att  existera   1864,  och 

sedan  dess  går  han  bara  omkring 
sysslolös  och  småslarfvande,  men 
barnsligt    stolt    öfver  sin  grefve- 
titel    och    sina    släktförbindelser. 
Älskvärda  barn!    Stora  barn! 
Krakau    kan    liknas   vid  en 
utblommad    skönhet,    som  i  sin 
ungdom    haft   många  friare  och 
gjort    ett   godt   parti,   men  efter 
mannens  död  kommit  på  utförs- 
backen och  nu  står  på  öfverblif- 
na  kartan.    Gumman 
sminkar     sig      ännu 
ibland,   tar  allt  emel- 
lanåt   fram  sina  hel- 
gonskrin,  går   natur- 
ligtvis alltid  i  kyrkan 
och   svärmar  för  he- 
roisk romantik.    Men 
som   man  i  slutet   af 
nittonde  århundradet 
ej    kan    lefva  af  bara 
fromhet    och    romantik,  måste  man  antingen  svälta  eller  skuldsätta 
sig.     Och  det  senare  förstår  man  både  i  Warschau  och   Krakau  på 
det  älskvärdaste  och  mest  nonchalanta  sätt. 


Det  gamla  rådhustornet  i  Krakau. 


TREDJE  KAPITLET. 

Det  ännu  icke  förlorade  Polen. 

Ett  Kosciuszko-jubileum  i  Posen.  —  Den  svensk-polske  grefven.  —  På  polska 
landsbygden.  —  Matejko  och  den  polska  konsten.  —  Litwas  krona  och  en 
rutenisk  lyra. 

f3|lifver  ett  ödsligt  landskap  skyndar  lokomotivet  österut  från 
Berlin ;  vårgröna  ängar  och  gråbruna  åkrar  af  brytas  här  och 
hvar  af  lågväxta  barrskogar  eller  ännu  nakna  löfdungar,  hvilkas  hvita 
knoppar  och  mörka  blomhängen  längta  efter  sommarens  sol.  Sam- 
talen i  kupén  få  allt  mer  en  slavisk-polsk  karakter.  Tåget  ilar  förbi 
en  stad,  om  hvilken  man  verkligen  kan  öfvertyga  sig,  att  den  ligger 
vid  en  flod,  hvars  namn  den  braunska  löjtnanten  ej  visste,  då  han 
blef  tillspord  om  Frankfurt  an  der  Öder.  Efterhand  börja  de  en- 
formiga och  melankoliska  väderkvarnarna  aflösas  af  rökande  fabriks- 
skorstenar, och  slutligen  stannar  ånghästen  vid  stationen  Posen. 

Det  första  intryck,  man  får  af  Posen  [Poznan],  är  att  det  är 
en  preussisk  garnisonsstad,  omsluten  af  grönskande  fästningsvallar, 
bastioner  och  den  naturliga  graf,  som  Warthes  förgreningar  bilda. 
Spårvagnen  rullar  in  genom  en  massiv  hvalfport,  hvars  tunga  järn- 
dörrar förtroendefullt  hållas  öppna  i  denna  välsignade  fredstid.  Men 
allt  bagage  skulle  undersökas,  och  en  preussisk  tullman  sporde,  om 
jag  hade  —  kött  i  den  blygsamma  resväskan.  Då  jag  sannings- 
enligt  svarade,    att    jag    principielt    aldrig  smugglar  kött^  togs  min 


286  DET  ÄNNU  ICKE  FÖRLORADE  POLEN. 


försäkran    på    god    tro,    och   vagnen  fortsatte  obehindradt  in  på  de 
breda,  moderna  hufvudgatorna. 

Och  soldater,  pickelhufvor  och  bier-stugor  röjde  nogsamt,  att 
man  befann  sig  i  det  moderna  Hohenzollernthum.  Posen  har  inga 
natursköna  omgifningar,  inga  stora  historiska  erinringar,  ingen  monu- 
mental arkitektur.  Allt  är  vid  första  påseendet  regelrätt,  propert, 
nyktert,  torrt,  och  man  förundrar  sig  alls  icke  öfver  att  på  stadens 
vackraste  plats  finna  den  eleganta,  men  kalla  bilden  af  Wilhelm  den 
gamle  i  brons. 

Posen  har  dock  vid  närmare  betraktande  något  af  den  stämnings 
som  gärna  finnes  i  katolska  samhällen.  Katedralen  och  de  öfriga 
kyrkorna  erbjuda  utvändigt  visserligen  intet  synnerligt  beaktansvärdt^ 
men  inom  deras  väggar  mötes  man  af  katolicismens  mystik  och 
konst,  och  Posen  har  ju  varit  sätet  för  den  stridande  och  lidande^ 
men  i  landsflykten  segrande  prelat,  för  hvars  statskonst  själfva 
Bismarck  slutligen  måste  gå  till  Canossa  —  kardinal  Ledochowsh. 
Grafkoren  prydas  af  historiska  och  religiösa  reliefer  och  taflor ;  rad- 
banden vridas  af  fromma  händer  under  suckar  och  knäfall.  Vid 
biktstolarna  mumlas  och  hviskas  det  hemlighetsfullt;  jag  minnes 
ännu,  huru  en  ung,  beslöjad  dam  länge  lutade  sin  mun  mot  den 
unge,  skägglöse  patern,  hvars  öra  stack  ut  genom  gallret,  likasom 
åsnans  öfver  båset.  Jag  skulle  gifvit  åtskilligt  för  att  få  veta,  hvad 
hon  hade  att  förtro  honom;  men  om  jag  hört  denna  hennes  hjärtas 
bikt,  hade  jag  dock  kanske  ej  blifvit  visare. 

Slutligen  finner  man,  att  Posen  äfven  i  det  yttre  har  en  delvis 
slavisk  karakter.  Butikskyltar  använda  både  tyska  och  polska; 
jämte  ölknejper  finnas  talrika  vinstugor;  jämte  statyer  af  Guds  moder 
och  den  helige  Nepomuk  upptäckas  bildstoder  af  Adam  Mickiewicz 
och  af  Jan  Kochanowski,  den  polska  renässansens  litterära  ban- 
brytare.  Man  hör  det  vackra,  men  veka  polska  tungomålet  öfver- 
allt,  och  de  mörka  typerna  —  särskildt  de  kvinnliga  —  förråda  ett 
annat  temperament  än  det  germanska.  Och  en  hel  stadsdel,  genom 
hvars  låga  fönster  man  ogeneradt  kan  titta  in  i  rummen  eller  genom 
de   smala,    långa    förstugorna  uppfånga  en  skymt  af  mörka,  steniga 


ETT  KOSCIUSZKO-JUBILEUM  I  POSEN.  287 


gårdar,  är  uteslutande  polsk.  Af  stadens  70,000  invånare  äro  i  själfva 
verket  inemot  två  tredjedelar  af  slavisk  nationalitet,  och  mot  tre 
dagliga  tyska  tidningar  stå  sex  polska  blad. 

Det  ligger  en  förunderlig  seghet  i  detta  undertryckta  och  splitt- 
rade polska  folkelement,  som,  långt  ifrån  att  förminskas,  icke  blott: 
behåller  sin  position,  utan  ock  gör  nya  landvinningar,  t.  ex.  i  det 
preussiska  Schlesien.  Den  siffra  af  inemot  20,  hvarmed  polackerna 
äro  representerade  i  tyska  riksdagen  och  preussiska  Abgeordneten- 
haus,  visar  snarare  en  tendens  att  stiga,  och  om  man  inom  BerHns 
socialdemokrati  träffar  massor  af  polska  arbetare,  förneka  dock  icke 
ens  de  sitt  polska  blod.  Ja,  äfven  en  så  modern  författare  som 
Stanislaw  Przybyszewski,  en  god  kännare  af  den  skandinaviska  littera- 
turen,  har  ingalunda  kunnat  kväfva  sin  slavisk-polska  individualitet. 

I  Posen  pulserar  verkligen  ett  polskt  lif,  och  ehuru  det  ej  kan 
röra  sig  så  fritt  som  i  Österrike,  käns  och  märkes  detta  tvång 
naturligtvis  ojämförligt  mindre  än  i  det  ryska  Polen.  Och  konkur- 
rensen med  de  idoga,  praktiska  tyskarna  har  haft  det  goda  med  sig 
att  vänja  polackerna  i  provinsen  Posen  af  med  deras  nationella  arf- 
synder,  slösaktighet  och  lättja. 

Rivaliteten  mellan  preussare  och  polacker  tager  sig  ständigt 
uttryck  på  mångahanda  småaktiga  sätt.  De  tyska  tidningarna  för- 
tiga »grundsätzHch»  allt,  som  kan  främja  de  polska  nationalitets- 
sträfvandena,  och  taga  icke  ens  notis  om  den  polska  teaterns  spel- 
lista. Å  sin  sida  framdraga  de  polska  bladen  allt,  som  kan  vara 
förklenande  för  tyskheten  och  använda  polska  benämningar  för  de 
tyska  gatorna  (Bismarckstrasse,  Wilhelmsplatz)  o.  s.  v.  Det  händer 
väl  ock  understundom  —  liksom  i  Prag  —  att  polacken  sätter  en 
ära  i  att  tala  tyska  så  dåligt  som  möjligt,  om  han  tvingas  att  till- 
gripa »det  slaviska  universalspråket»,  såsom  tyskan  skämtsamt  kallas 
efter  den  tragikomiska  erfarenhet,  som  gjordes  vid  den  slaviska 
kongressens  språkförbistring  i  Prag  1848. 

Huru  mycket  polackerna  än  hata  Ryssland,  äro  de  dock  i  själ 
och  hjärta  icke  vänligare  stämda  mot  tyskarna.  Till  slavernas  miss- 
tro mot  germanerna  sällar  sig  de  preussiska  polackernas  antagonism 


288 


DET  ÄNNU  ICKE  FÖRLORADE  POLEN. 


mot  deras  herrar,  som  vid  alla  tre  delningarna  räckte  sin  ryska 
motståndare  handen  och  ryckte  åt  sig  först  storhertigdömet  Posen 
och  sedan  —  till  en  tid  —  själfva  Warschau.  Mot  alla  den  preus- 
siska regeringens  kolonisations-  och  nivelleringsförsök  sätta  de  ett 
ihärdigt,  både  öppet  och  hemligt  motstånd,  som  ingalunda  varit 
ofruktbart.  Preussens  millioner  mark  slukas  i  denna  afgrund;  de 
tyska    kolonisterna   själfva   slaviseras  i  tredje  eller  fjärde  led  genom 

giftermål  eller  därigenom  att 
barnen  glömma  bort  den  tyska, 
som  de  måste  lära  sig  i  folksko- 
lorna, och  af  den  bismarckska 
utrotningspolitiken  återstår  föga 
mer  än  —  ett  hundratal  preus- 
siska kolonisationskommissarier, 
som  för  egen  del  hafva  goda 
löner  .  .  . 

Och  den  polska  aptiten  växer 
i  Posen.  Polackerna  hafva  redan 
fått  sin  vilja  fram,  att  polska  re- 
kryter kunna  få  stanna  i  polska 
språkområden  i  stället  för  att 
flyttas  till  rent  tyska  orter ;  i  skol- 
lagstiftningen  i  samband  med 
religionsundervisningen  hafva  de 
redan  ernått  vissa  förmåner,  och 
upphäfvandet  af  1886  års  kolonisationslag  i  provinserna  Posen  och 
Westpreussen  är  kanske  blott  en  tidsfråga.  För  att  motverka  denna 
polska  separatism  hafva  nationalliberala  och  konservativa  kretsar  i 
Tyskland  bildat  en  särskild  förening.  Och  härom  är  intet  att  säga; 
dock  tyckes  föreningen  misstaga  sig  om  medlen,  och  den  är  föga 
konsekvent  i  sin  logik,  då  den  klandrar  polackerna  för  den  foster- 
landskärlek, som  den  själf  är  så  ömtålig  om.  Ty  icke  är  väl  denna 
patriotiska  förening  nog  naiv  att  tro,  att  fosterlandskärlek  är  möjlig 
utan  kärlek  till  och  frihet  för  modersmålet. 


Thadeus  Kosciuszko. 
Efter  ett  kopparstick  af  Anton  Oleszcynski. 


ETT  KOSCIUSZKO-JUBILEUM  I  POSEN.  289 

Under  vistelsen  i  Posen  hade  jag  tillfälle  att  se  ett  vackert  prof 
på  den  polska  entusiasmen  med  anledning  af  att  ett  hundra  år  då 
förflutit  sedan  Kosciuszko  såsom  folkdiktator  uppträdde  på  torget  i 
Krakau  med  det  konstitutionella  programmet  i  handen.  Skulle  festen 
hafva  hållits  såsom  uttryck  för  framgången  af  den  sak,  för  hvilken 
<len  folklige  krigaren  stred  och  blödde,  skulle  den  varit  ett  enda 
verop.  Men  ej  med  klagan  vardt  den  tappre  firad,  utan  med  ett 
jubel,  som  i  Preussen  höll  sig  inom  den  politiska  konvenansens 
gränser,  men  i  Galizien  gaf  den  österrikiska  polisen  anledning  att 
inskrida.  Och  om  polackerna  i  Warschau  ej  gåfvo  luft  åt  sina 
känslor,   underläto  de  det  visserligen  icke  af  brist  på  sympati. 

Man  firade  i  Kosciuszko-minnet  icke  den  af  öfvermakten  slut- 
ligen besegrade  fältherren,  i  hvars  mun  de  bevingade  orden  y>Finis 
Polonicelt  med  orätt  lagts,  utan  soldaten,  som  i  spetsen  för  några 
tusen  bönder  vågade  trotsa  ryssarna;  fosterlandsvännen,  som  lofvade 
iitt  värna  hela  folkets  fri-  och  rättigheter,  och  människan,  som  ej 
lät  locka  sig  af  den  yttre  maktens  glans;  som  efter  den  ryska  fången- 
skapen vägrade  mottaga  understöd  af  tsarens  rubler  och  som  ej 
hade  öra  för  Napoleons  falska  förespeglingar  och  egoistiska  frestelser 
utan  fulla  garantier  för  en  fri  statsförfattning  och  återställande  af 
konungarikets  område  före  1772. 

»Zwei  Kaiser  und  ein  König 
ist  fiir  Kosciuszko  zu  wenig» 

hette  också  det  enda  tyska  citatet  i  de  polska  festtalen,  som  mått- 
fullt prisade  Kosciuszkos  medborgerliga  dygder  och  folkliga  sinnelag. 
En  episod  från  denna  fest  skall  jag  alltid  erinra  mig  med  rörelse. 
Under  en  paus,  då  en  operasångare  stod  i  begrepp  att  föredraga  en 
patriotisk  ballad,  hördes  plötsligt  en  ton  från  den  fuUpackade  salen. 
I  ett  ögonblick  hade  församlingen  rest  sig  upp  och  instämde  med 
tusende  munnar.  Det  var  gnistan  i  raketkistan;  det  var  ett  instink- 
tivt, elektriserande,  äkta  känsloutbrott,  då  man  ovillkorligen  gripes 
och  måste  sjunga  med,  och  då  både  politisk  prosa  och  nykter  verk- 
lighet och  klar  logik  draga  åt  fanders  som  uselt  kallprat.     Till  och 

Slavia.  19 


2  90  DET  ÄNNU  ICKE  FÖRLORADE  POLEN. 

med  den  öfvervakande  polislöjtnanten  rycktes  med  af  denna  hän- 
förande störtflod.  Det  var  en  bild  af  det  varma,  ädla,  ideella  Polen^ 
och  för  mina  ögon  koncentrerade  det  sig  i  gestalten  af  en  ung,, 
smärt  kvinna,  som  stod  på  första  bänken  och  hvars  sopran  genom- 
trängde detta  kaos  af  stämmor.  Hon  var  blek  och  svartögd;  vid 
den  hvita  klädningen  var  fäst  en  skär  ros,  och  mot  det  mörka, 
håret  aftecknade  sig  skarpt  en  liten  bukett  af  liljekonvaljer,  som 
tycktes  med  sina  svängningar  markera  den  afmätta  takten  i  Polens 
frihetsbön,  »Boze,  cos  Polske»,  komponerad  af  Kurpinski  i  förra 
hälften  af  detta  århundrade: 

»Gud,  du  som  i  så  många  sekler  flydda 
hägnat  vårt  Polen  med  din  makt  och  ära! 
Du  som  i  nåder  täckts  att  det  beskydda 
ifrån  fördärf,  som  varit  oss  så  nära! 
Inför  ditt  altare  höjas  våra  böner: 
Återgif  frihet,  Gud,  åt  Polens  söner  1» 

Och  af  icke  mindre  gripande  verkan  var  den  därpå  följande 
unisona  sången  »Z  dymem  pozarozv»,  författad  af  den  gamle  skalden 
Kornel  Ujejski  i  Galizien.  Men  i  denna  koral  ligger  det  något  mer 
än  ett  ofritt  folks  ödmjuka  bönesuckan  till  konungarnas  konung  — 
det  är  förtviflans  dofva  rop  på  hämnd  för  sköflade  hem  och  gjutet 
brödrablod.  Denna  skräckdikt  skrefs  också  med  anledning  af  ett 
blodbad  på  40-talet,  då  bönderna  i  Galizien  af  oförstånd  och  genom 
österrikiska    regeringens    lömska  taktik  buro  hand  på  adelsmännen. 

Förmodligen  af  klokhetsskäl  drefs  den  patriotiska  demonstra- 
tionen ej  till  sin  spets  genom  sjungande  2i{  »Jeszcze  Polska  nie  zginela» 
(»Ännu  Polen  ej  gått  under»),  denna  populära  sång,  som  uppstämdes 
första  gången  år  1797  af  general  Dabrowskis*  polska  legioner,  då 
de  i  Lombardiet  göto  sitt  blod  för  Bonaparte  för  att  sedan  ömkligt 
förintas  på  S:t  Domingo,  och  som  general  Steinmetz  under  det 
fransk-tyska  kriget  lät  spela  för  de  polska  soldaterna  för  att  under- 
lätta stormningen  af  Spicheren.     Det  sades  mig,  att  denna  dityramb 

*  Uttalas  som  franska  Dö/?browski. 


DEN  SVENSK-POLSKE  GREFVEN. 


291 


ej  är  uttryckligt  förbjuden  i  Posen,  och  jag  fick  sedan  i  ett  enskildt 
samkväm  höra  den.  Men  för  främlingens  öra  har  den  föga  musika- 
liskt intresse:  det  är  en  trivial  text  till  en  militärisk  gåpå-marsch, 
afspeglande  polackernas  sangviniska  sorglöshet. 

Vid  samma  tillfälle  lärde  jag  känna  en  man,  hvars  anor,  börd, 
uppfostran  och  sympatier  äro  lika  mycket  svenska  som  polska: 
grefve  L.  Stan.  Benzelstjerna  von  Engeström,  den  därvarande  konst- 
föreningens generalsekrete- 
rare, Grefvens  farfader  var 
den  bekante  statsministern 
grefve  Lars  von  Engeström, 
en  son  af  lundabispen  Jo- 
hannes Engeström,  som  på 
mödernet  var  befryndad 
med  den  från  ärkebiskop 
Erik  Benzelius  härstam- 
mande släkten  Benzelstjerna. 
Då  den  gamle  rättrådige, 
själfständige  och  personligt 
älskvärde,  men  för  det  nya 
statsskicket  föga  lämplige 
excellensen  lämnade  den 
politiska  banan  år  1824, 
flyttade  han  till  Polen,  där 
han  redan  1791  fått  indige- 
natsrätt  såsom  polsk  adels- 
man genom  giftermål  med  en  Chlapowska.  Dessutom  hade  han 
såsom  Sveriges  siste  minister  i  Warschau  (1787)  kommit  i  personlig 
beröring  med  den  polska  nationen,  och  denna  svenskens  sympati 
för  Polen  varade  ej  blott  till  hans  egen  död  (1826),  utan  har  ock 
genom  fyra  släktled  bevarat  sig  än  i  dag.  Hans  äldste  son,  f  d. 
svensk  öfverstelöjtnant,  vardt  nämligen  också  gift  med  en  polska 
(grefvinnan  Gajewska),  och  dennes  båda  söner,  af  hvilka  den  yngre 
är    den  i  Posen  bosatte,  äktade  äfvenledes  polska  grefvinnor.     Och 


Grefve  Benzelstjerna  von  Engeström. 


292  DET  ÄNNU  ICKE  FÖRLORADE  POLEN. 

icke  nog  härmed  —  grefve  Engeströms  dotter  är  gift  med  en  polsk 
grefve  i  Posen,  och  hans  son  (en  yngre  son  stupade  i  duell  i  Krakau 
såsom  österrikisk  officer)  är  gift  med  en  polsk  dam.  En  innerligare 
och  följdriktigare  sammanflätning  af  svensk  och  polsk  nationalitet 
kan  ej  gärna  tänkas,  och  det  egendomligaste  är,  att  ingen  nationalitet 
under  ett  helt  århundrade  fått  afgjordt  öfverhand :  grefven  är  svensk 
undersåte  och  fideikommissarie,  på  samma  gång  som  han  är  en  af 
Polens  varmaste  patrioter  och  finaste  konstkännare. 

Först  vid  36  års  ålder  lärde  sig  grefve  Engeström  de  svenska 
förfädernas  tungomål,  som  han  obehindradt  talar,  ehuru  något  lång- 
samt och  med  detta  tonfall,  som  återfinnes  på  andra  sidan  af  Bott- 
niska viken.  Hvarje  sommar  besöker  han  sitt  ursprungliga  fädernes- 
land, hvars  litteratur  och  folk  han  älskar,  och  bebor  då  det  gods, 
som  förvaltas  af  sonen.  Innan  han  flyttade  till  Posen,  där  han 
vistats  nära  20  år,  knöt  han  i  Dresden  vänskapsförbindelse  med 
Ibsen  och  har  med  synnerligt  nit  öfverflyttat  mycket  af  den  svenska 
poesien  till  polska:  metriska  tolkningar  af  Tegnér,  Malmström, 
Snoilsky  m.  fl.,  hvarjämte  han  publicerat  polska  skrifter  om  Sverige: 
om  jubelfesten  i  Upsala  1877,  Resebilder  från  Sverige  och  från 
Gotland  samt  af  handlingar  om  Tegnér,  Karl  XV,  Linné,  Berzelius, 
Ibsen  m.  m. 

Det  var  en  historisk  stämning  och  en  ästetisk  njutning  att  i 
den  svensk-polske  grefvens  hem  vid  Posens  förnämsta  torg  se  dess 
stilfulla  inredning  och  höra  denne  gamle,  varmhjärtade,  enkle  ädling, 
som  med  den  raka  hållningen  och  det  hvita  pipskägget  hade  en 
nästan  ungdomlig  elegans  och  vigör,  trots  65  år  på  nacken.  Men 
då  han  talade  om  sina  skandinaviska  minnen,  och  om  blicken  bland 
de  klassiska  konstverken  dröjde  vid  Masreliez'  bröstbild  af  Karl  XII, 
kunde  man  tro  sig  förflyttad  långt  tillbaka  i  tiden.  Och  är  icke 
den  noble  värden  själf  en  politisk  gengångare  i  detta  ords  goda, 
poetiska  mening  från  en  svunnen  storhetstid,  då  ett  konungarike 
Polen  ännu  fanns  på  Europas  karta,  och  då  Sveriges  diplomati  vid 
utlandets  hof  hade  att  bevaka  andra,  mer  lysande,  men  mindre  var- 
aktiga intressen  än  nu? 


PA  POLSKA  LANDSBYGDEN. 


^95 


Under  Kosciuszko-festen  spelades  tre  kvällar  å  rad  i  den  polska 
teatern  patriotiska  stycken,  hvilkas  kulturhistoriska  värde  gifvetvis 
är  större  än  deras  rent  dramatiska,  samtidigt  med  att  Kadelburgska 
produkter  uppfördes  i  Posens  tyska  teater,  som  af  Wilhelm  I  fått 
ett  anslag  af  60,000  mark  mot  villkor  att  inga  polska  original  där 
månde  upptagas.  Under  mellanakterna  af  Kraszewskis  »Tredje  maj», 
»Kosciuszko  vid  Raclawice»  och  Jan  Zalegas  »Kilinski»  sjöngs  den 
polska  frihetsbönen  upprepade  gånger  af  den  stående  publiken,  som 
fyllde  salongen  i  grefve  Potockis  trädgård  så  när  som  på  några 
tomma  loger  i  första  raden.  Från  Galizien  förmältes  ock,  att  den 
högre  aristokratien  (likasom  prästerskapet  af  påfvens  nåde)  lyste  vid 
festligheterna  med  sin  frånvaro.  Men  så  var  Kosciuszko  ju  ock  en 
folkets  man,  och  det  billiga  priset  af  en  mark  för  parkett  gjorde 
dessa  historiska  tablåer  till  en  verkligt  folklig  underhållning.  Ko- 
sciuszkos  roll  utfördes  af  en  skådespelare,  hvars  ansikte  af  naturen 
erbjöd  stor  likhet  med  den  trygge  generalens  uppnäsiga,  godmodiga 
fysionomi.  Såsom  bevis  på  stämningens  allvar  kan  till  sist  den 
episod  påpekas,  att  en  jude  i  ett-  af  skådespelen  uppträdde  såsom 
patriotisk  hufvudperson,  likasom  Mickiewicz  i  »Herr  Tadeusz» 
lägger  glödande  fosterlandskärlek  i  juden  Jankiels  mun.  Detta  kan 
läsas  i  ett  historiskt  arbete  eller  i  ett  stort  ögonblick  framställas  på 
scenen;  men  i  vanhga  fall  skulle  det  nu  mera  hafva  en  komisk 
verkan,  ty  polacken  i  Posen  är  rätt  starkt  smittad  af  den  social- 
ekonomiska rörelse  med  religiös  bakgrund,  som  fått  namnet  antisemit- 
ism. Härpå  fann  jag  flere  slående  exempel  på  landsbygden,  dit  jag 
slutligen   ber  läsaren  vara  mig  följaktig. 


Öster  om  Posen  finner  män  först,  huru  väldiga  dimensioner 
denna  fästning  har  —  försvarsverk  som  göra  staden  till  en  af  Tysk- 
lands strategiska  hufvudorter.  Och  att  fortifikationerna  hufvudsak- 
ligen  gälla  den  östra  sidan,  är  naturligtvis  ingen  tillfällighet;  Posen 


294  DET  ÄNNU  ICKE  FÖRLORADE  POLEN. 


är  i  själfva  verket  nyckeln  till  Berlin  österifrån,  likasom  Spandau 
är  det  västerifrån.  Äfven  landskapet  åt  den  ryska  gränsen  till  verkar 
något  nedslående:  det  säges,  att  den  preussiska  och  ryska  regeringen 
en  gång  enat  sig  om  en  direkt  järnvägslinie  Posen— Warschau  för 
att  undvika  omvägen  öfver  Thorn;  Preussen  grep  sig  också  verket 
an  i  rakt  östlig  riktning,  men  den  ryska  banan  har  stannat  på 
papperet,  så  att  järnvägen  plötsligt  afbrytes  i  omedelbar  närhet  af 
gränsen.  Med  den  bekväma  långsamhet,  som  tillkommer  en  bana, 
stående  utan  direkt  samband  med  den  öfriga  samfärdseln,  går  tåget 
fram  genom  ett  tröstlöst  landskap.  Omsider  stannar  det  vid  en 
station,  där  min  polske  värd,  en  läkare,  var  mig  till  möte  och  led- 
sagade mig  till  en  by  eller  småstad,  där  han  tydligen  var  den  ton- 
gifvande  samhällsmedlemmen. 

Från  fönstren  i  mitt  rum  såg  jag  små,  torftiga  hus,  ett  mark- 
nadstorg fullt  af  svin  och  icke  mindre  än  tre  kyrkor,  en  katolsk, 
en  protestantisk  och  en  synagoga.  Och  för  hvarje  församling  fanns 
en  särskild  distriktläkare,  som  i  Posen  ej  är  officielt  aflönad,  utan 
får  slå  sig  fram  med  enskild  praktik.  Den  judiske  läkaren  kom 
aldrig  i  beröring  med  sina  kristna  kolleger,  hvilka  senare  tolererade 
hvarandra  på  neutral  mark  —  t.  ex.  å  stadens  enda  krog  eller  hos 
den  politiserande  apotekaren,  men  hade  åtskilligt  att  förtälja  på 
hvarandras  rygg.  Den  tyske  läkaren,  typen  för  en  bier-  och  duell- 
van berlinsk  studiosus,  förtrodde  mig,  att  han  tjänstgjort  som  miHtär- 
läkare  någonstädes  i  Afrika,  och  beskyllde  i  löndom  den  polske 
ämbetsbrodern  för  »landsförräderi».  Min  värd  åter  —  polsk  entu- 
siast ända  ut  i  fingerspetsarna  —  yppade  för  mig,  att  den  tyske 
doktorn  på  grund  af  kreditorers  portförbud  ej  sluppit  öfver  gränsen 
och  därför  hamnat  i  denna  aflägsna  landsända,  där  han  behöfver 
minst  ett  år  för  att  kunna  spraka  med  sina  patienter. 

Den  polske  läkarens  hem  var  ett  mönster  af  gästfrihet  och 
hjärtlighet.  Hans  unga,  vackra  fru  —  med  ögon  som  diamanter 
i  stenkol  och  hy  som  smultron  i  grädde!  —  var  en  polsk  adelsdam 
och  hade  tydligen  bemödat  sig  att  glömma  det  tyska  språkförråd, 
hon    lärt  sig  i  skolan.     En  enda  gång  hade  hon   besökt  Berlin  och 


PÅ  POLSKA  LANDSBYGDEN. 


295 


tänkte  med  fasa  på  denna  barbariska  stad!  Tacka  då  att  bo  på  det 
kära  polska  bondlandet!  De  två  små  barnen  fingo  naturligtvis 
endast  lära  sig  modersmålet  i  hemmet:  den  ena  flickan  läste  fromt 
en  bön  till  den  gode  Jesus,  som  »dödades  af  judarna»,  och  den 
-andra  kunde  sjunga  en  polsk  visa,  som  dock  befanns  vara  en  öfver- 
-sättning  af  den  tyska: 

»Auf  der  griinen  Wiese 
hab'  ich  sie  befragt ...» 

Till  samkvämet  hade  inbjudits  en  landtlig  grefve  och  den  katol- 
ska församlingens  herde,  i  hvilken  min  värd  lofvade  mig  en  äkta 
polsk  patriot.  Tyvärr  var  den  gamle,  gode  dekanen  hindrad  af 
krankhet;  men  grefven  kom  åkande  från  sitt  gods  i  närheten.  Något 
frusen  efter  resan,  begärde  han  genast  en  snaps,  som  vi  samtliga 
smakade  ur  samma  glas,  och  så  slogo  vi  oss  ner  i  rökrummet, 
hvars  vägg  var  prydd  med  Polens  vapen  (den  hvita  örnen  i  rödt 
fält)  samt  Lithauens  (nationalhjälten  Pogon  till  häst  på  blå  bakgrund). 
Några  angenäma  timmar  förflöto,  och  den  älskvärda  värdinnan  såg 
■oupphörligt  till  att  de  ungerska  vinkrusen  ej  glömdes. 

Denne  landtjunkare  var  en  intelligent  och  personligt  älskvärd 
man,  men  föreföll  med  sina  goda  och  svagare  sidor  såsom  en  typisk 
representant  för  detta  anakronistiska  polska  adelsvälde,  hvars  för- 
inögenhetsvillkor  ej  längre  tillåta  dessa  ädlingar  att  lysa  på  stor  fot 
i  en  hufvudstad,  och  hvars  äkt-polska  sinnelag  gör  dem  omöjliga 
för  det  parlamentariska  lifvet,  hvarför  de  föredraga  att  i  den  obe- 
märkta landsorten  dväljas  såsom  jordbrukare  med  den  urblekta  glansen 
af  stolta  anor  och  med  patriarkaliskt  husbondeskap  från  lifegenskapens 
<iagar.  Med  vanlig  slavisk  öppenhjärtighet  talade  han  oåtspord  om 
både  ett  och  annat.  Starkt  agrariskt  sinnad,  fäste  han  dock  ingen 
synnerlig  vikt  vid  ett  handelsfördrag  med  Ryssland,  sedan  tyvärr 
•det  protektionistiska  gärdet  uppgifvits  genom  traktaten  med  Österrike- 
Ungarn.  Aldrig  skulle  han  sätta  sina  söner  i  preussisk  statstjänst! 
Den  äldste  skulle  öfvertaga  godset,  och  de  båda  yngre  inträda  i 
österrikisk  krigstjänst.     Men  då  han  tillade,  att  preussiska  officerare 


296  DET  ÄNNU  ICKE  FÖRLORADE  POLEN. 


hade  goda  utsikter  att  avancera  i  Galizien,  gaf  han  ofrivilligt  ett 
erkännande  åt  den  tyska  niilitarismens  disciplinära  öfverlägsenhet 
och  teoretiska  utbildning. 

Öfverhufvud  hördes  i  Posen  många  häftiga  ord  om  det  »skurk- 
aktiga» Preussen  och  »uppkomlingen»  Berlin.  Men  särskildt  ett 
namn  är  nog  att  försätta  en  polack  i  raseri  —  det  är  Bismarck. 
Man  kan  delvis  förstå  detta  hat,  då  man  erinrar  sig,  att  det  var  den 
tyske  järnkanslärn  som  med  brutal  hänsynslöshet  genomdref  mass- 
utvisningar ur  Posen  och  andra  tvångsåtgärder  —  en  statskonst  som 
till  god  del  förfelades,  i  det  Bismarck  underskattade  hos  polackerna 
just  den  egenskap,  hvarpå  han  själf  grundade  den  tyska  riksenheten: 
den  nationella  solidaritetskänslan.  Och  klart  är,  att  ett  århundrades 
förödmjukelser  och  lidanden  måste  göra  polacken  bitter  mot  den 
stat,  hvars  medborgare  han  nolens  volens  är. 

Men  med  allt  detta  måste  dock  sägas,  att  polackerna  hvarken 
kunna  eller  vilja  bedöma  sakernas  tillstånd  opartiskt.  Den  polska 
frågan  har  allt  ifrån  början,  d.  v.  s.  äfven  af  polackerna  själfva^ 
behandlats  såsom  en  makt-,  icke  rättsfråga,  hvars  nuvarande  konse- 
kvenser ej  kunna  rubbas  utan  en  revolution  i  hela  det  politiska 
systemet,  och  Bismarcks  blick  bedrog  sig  ej,  då  han  fasthöll  vid 
uppfattningen,  att  Preussen  genom  eftergifter  aldrig  skulle  vinna 
polackernas  tack  eller  vänskap.  I  detta  fall  är  det  med  dem  som 
med  socialdemokraterna:  hvad  de  få  eller  kunna  tilltvinga  sig,  be- 
trakta de  ej  såsom  en  gåfva  eller  positiv  vinst,  utan  endast  såsom 
räntebetalning  på  en  länge  sedan  förfallen  hedersskuld.  Och  ehuru 
förbudet  mot  den  polska  språkundervisningen  i  de  östra  provinserna 
visade  sig  vara  ett  både  orättvist  och  ändamålslöst  missgrepp,  kan 
ingen  förtänka  Preussen  dess  rätt  att  göra  tyskan  obligatorisk  i  folk- 
skolorna. En  jämförelse  med  det  österrikiska  Polen  är  härvidlag 
skef  dels  med  hänsyn  till  Galiziens  enhetligt  polska  befolkning,  dels 
på  grund  af  Österrikes  egendomliga  sammansättning. 

Till  denna  polackernas  ensidighet  i  politiskt  hänseende  kommer 
en  annan  svag  sida  i  deras  karakter:  deras  omotiverade  förakt  för 
de    mäktiga    delstaterna,    deras    afsiktliga  okunnighet  om  Tysklands 


PÅ  POLSKA  LANDSBYGDEN.  297 

och  Rysslands  verkliga  kultur  och  styrka  samt  deras  ömtålighet  om 
yttre  anseende  i  världens  ögon. 

Härpå  har  jag  sett  många  prof.  Af  berättigad  harm,  men  dess- 
utom icke  utan  dåligt  samvete  se  polackerna  naturUgtvis  ogärna,  att 
deras  adelsnamn  lånats  åt  den  europeiska  operettens  »Korniski»- 
typer.  När  Sudermann  i  »Ära»  understöd  sig  att  ge  en  tvetydig 
salongsiigur  ett  polskt  namn,  hämnades  den  kränkta  nationalfåfängan, 
då  stycket  gaf^  första  gången  i  Gahzien:  på  programmet  stod  i 
stället  för  det  polska  namnet  —  Otto  von  Schönhausen!  Återigen  ett 
barnsligt  hugg  i  vädret  mot  Bismarck !  —  I  ett  polskt  sällskap  sporde 
jag  en  gång,  om  ej  Max  Halbes  »Ungdom»  vore  ett  godt  grepp  ur 
det  idylliska  landtlifvet  i  Posen;  men  svaret  vardt  ett  allmänt  nej: 
författaren  var  ju  tysk,  och  skådespelet  var  kantänka  enkom  skrifvet 
för  att  nedsätta  och  förlöjliga  det  polska  folket!  Inför  en  sådan 
narraktig  misstänksamhet  upphör  all  logik. 

I  Posens  tafvelgalleri  finnes  en  liten  skizz  »Den  ryske  Amor», 
föreställande  en  rysk  bondpojke  på  ryggen  af  en  björn.  Karrikatyren 
är  verkligen  så  lustig,  att  polackerna  gärna  må  skratta  däråt.  Och 
äfven  på  den  polska  teatern  kunna  de  ju  ej  låta  bli  att  draga  på 
mun  åt  »moskalernas»  tölpaktighet  eller  andra  ryska  drag,  som 
förlöjligas.  Men  detta  hånlöje  måste  hafva  sina  gränser.  Det  har 
visserligen  varit  ett  historiskt  sakförhållande,  att  den  polska  kulturen 
varit  ofantligt  öfverlägsen  den  ryska;  men  att  ännu  i  dag  fasthålla 
vid  denna  mer  inbillade  och  i  alla  händelser  vanmäktiga  själföfver- 
skattning  tjänar  endast  till  att  än  mer  förvärra  polackernas  ställning 
i  de  ryska  Weichsel-guvernementen.  Och  att  polackernas  okunnig- 
het om  det  ryska  folkets  verkliga  naturell  och  om  den  ryska  littera- 
turens uppsving  är  så  stor,  kommer  sig  uteslutande  af  bristen  på 
god  vilja  att  söka  det  goda,  som  verkligen  finnes  hos  andra,  hos 
politiska  motståndare.  På  Hknande  sätt  hafva  tyskarna  i  Böhmen 
långliga  tider  förhånat  tjechernas  språk,  historia  och  litteratur,  men 
—  alle  Schuld  rächt  sich  auf  Erden!  Och  Polens  skuld  i  historiens 
räkenskapsbok  är  icke  ringa.  Man  måste  både  för  Europas  och 
Polens  egen  skull  beklaga,  att  det  rika,  mäktiga  Polen  ej  bättre  för- 


■1 


298  DET  ÄNNU  ICKE  FÖRLORADE  POLEN. 


-stått  att  fylla  den  civilisatoriska  förmedlingsroll  mellan  östern  och 
västern,  hvarför  det  hade  så  stora  språkliga,  geografiska  och  histo- 
riska förutsättningar,  och  att  det  ej  långt  förut  lämnade  åsido  de 
småaktiga  adelsintressena  för  att  enas  i  de  stora,  ädla  uppgifter,  som 
förde  Jan  Sobieski  till  kristenhetens  undsättning  mot  turkarna  och 
som  ställde  Kosciuszko  i  spetsen  för  en  från  lifegenskapen  befriad 
folkhär.  Straffet  kom  fruktansvärdt,  och  det  verkar  ännu  —  icke 
blott  politiskt,  utan  ock  moraliskt  och  socialt. 

Men  huru  det  polska  folkets  framtidsöden  än  styras,  skall  det 
<lock  alltid  äga  ett  fosterland,  som  det  aldrig  lärt  sig  älska  varmare 
än  sedan  den  politiska  själfständigheten  gick  förlorad:  det  är  Polens 
■sköna  språk,  dess  stora  historiska  minnen  och  dess  skönlitterära 
skatter.  Detta  fosterland  skall  ingen  våldsmakt  kunna  utplåna,  och 
i  den  meningen  skall  man  alltid  kunna  säga:  »Jeszcze  Polska  nie 
zginela!» 


Om  den  stora  roll,  Polen  en  gång  spelat  i  kulturelt  och  politiskt 
hänseende,  vittna  dess  vackra  poetiska  litteratur  och  konst,  den 
senare  yngre  i  tiden  och  därför  mindre  karakteristisk,  men  båda 
afspeglande  det  romantisk-aristokratiska  drag,  som  skiljer  polackerna 
från  öfriga  slaver.  Äfven  om  den  moderna  konsten  därigenom  blir 
något  föråldrad  och  ensidig,  så  hafva  historikern,  kulturhistorikern 
och  skalden  så  mycket  mer  att  njuta  af  i  ett  polskt  nationalgalleri, 
■där  porträtt,  legendariska  stoff  och  historiska  motiv  tala  med  fär- 
gernas omedelbara  språk  om  ett  stort  lands  ära  och  nederlag,  dess 
<lrömmar  och  lidanden.  I  detta  afseende  visar  Polen  också,  hvad 
det  religiösa  ännu  betyder  för  konsten,  då  det  uppbäres  af  en  äkta, 
iefvande  tro. 

På  grund  af  de  politiska  förhållandena  måste  de  polska  konst- 
närerna nu  för  tiden  mer  än  andra  tillämpa  satsen  >nihi  bene,  ibi 
patria->\  och  i  samma  mån  som  de  i  Berlin,  Miinchen  och  Paris 
troget   följt   den  moderna  utvecklingen,  har  det  nationella  trängts  i 


MATEJKO  OCH  DEN  POLSKA  KONSTEN. 


299 


bakgrunden.  En  polsk  utställning  af  moderna  målare  är  därför  mer 
än  andra  kosmopolitisk,  och  härvidlag  gjorde  Lembergs  med  sina 
800  taflor  intet  undantag. 

Å  andra  sidan  finnes  dock  i  de  polska'  museerna  så  mycket 
af  en  äkta  polsk  konst,  att  en  samlad  utställning  däraf  erbjuder 
ovanligt  mycket  af  historiskt  intresse,  och  det  bästa  har  man  att 
söka  i  Krakaus  »Sukiennice»  (tyghallen),  en  egendomlig,  fristående 
byggnad  af  hög  ålder,  hvars  nedre  botten  utgör  en  handelsbasar, 
men  hvars  öfre  våning  är  full  af  dessa  patriotiska,  lidelsefulla, 
ideella  dukar,  hvilka  lämna  en  öfversikt  af  den  polska  konstens 
historia  från  1764,  d.  v.  s.  från  den  konstälskande  Stanislaw  Augusts 
tronbestigning  in  i  den  nya  period,  som  betecknas  med  namnen 
Artur  Grottger  och  Jan  Matejho. 


Sukiennice  i  Kråkan. 


Matejho  anses  med  rätta  såsom  Polens  största  nationella  målare; 
men  likasom  de  stora  polska  skalderna  var  han  i  sin  patriotism 
ensidig,  och  för  Polens  historia  förbisåg  han  både  naturen  och  det 
verkliga  lifvet.     I  harmen  öfver  att  de  yngre  landsmännen  i  utlandet 


300 


DET  ÄNNU  ICKE  FÖRLORADE  POLEN. 


frigjorde  sig  från  de  gamla  historiska  traditionerna,  lämnade  han  år 
1890  den  befattning,  han  allt  ifrån  1873  innehaft  såsom  direktör  för 

akademien  i  Krakau;  först  genom 
ministeriell  bemedling  förmåddes 
han  att  återtaga  platsen,  som  han 
trots  ögonsjukdom  verksamt  skötte 
till  sin  död  i  oktober  1893,  efter- 
lämnande en  ofullbordad  tafla 
»Johan  Kasimirs  ed*,  den  sista 
länken  i  en  stor  kedja  historie- 
målningar af  den  53-årige  mästaren. 
Att  redogöra  för  Matejkos 
alstring  allt  ifrån  1867  vore  nästan 
detsamma  som  att  skrifva  Polens 
historia.  Den  har  därigenom  blifvit 
mindre  känd  och  förstådd  af  ut- 
landet, men  intresserar  patrioten 
och  historikern  så  mycket  mer. 
Inom  glas  och  ram  förvaras  hans 
penslar  och  palett  såsom  historiska  reliker,  och  ett  Matejko-museum 
grundades  vid  Lemberg-utställningen.  Han  har  icke  sin  landsman 
Siemiradzhis  djärfva  fantasi,  varma  kolorit  och  dekorativa  elegans, 
och  han  tröttar  något  med  de  enformiga,  om  ock  karakteristiska 
och  historiskt  mycket  trogna  massgrupperingarna.  Och  skillnaden 
mellan  Matejko  och  Siemiradzki  är  himmelsvid:  Matejko  kände  sig^ 
alltid  såsom  polack  och  endast  som  polacken  före  1794  eller  1830; 
Siemiradzki  är  bosatt  i  Rom  och  lefver  med  sin  fantasi  i  den  antika 
världens  plastiska  skönhet  och  österlandets  färgprakt. 

Från  utställningen  i  Lemberg  minnes  jag  Matejkos  själfporträtt 
i  kopparstick:  de  godmodiga  anletsdragen  röjde  naiviteten  i  denna 
rena,  oerfarna  konstnärssjäl,  men  den  skarpa  profilen  med  det  yfviga 
helskägget  antydde  den  oböjliga  energien  hos  denne  man,  hvilken 
aldrig  bekvämade  sig  till  att  använda  det  tyska  språket,  och  som 
med  sin  pensel  kämpade  för  sitt  fosterland  likasom  skalden  Slowacki 


Siemiradzki. 


Kosacken  Wernyhoras  profetering  om  Polens  framtid. 

Efter  Jan  Matejkos  tafla. 


I 

i 


MATEJKO  OCH  DEN  POLSKA  KONSTEN. 


301 


med  sin  penna.  Men  vida  lugnare  och  vida  mindre  fantastisk  än 
<den  sjuklige  Slowacki,  hade  han  endast  blick  för  Polens  storhet 
och  frammanade  på  duken  endast  segrar  och  triumfer:  än  måste 
ryska  sändebud  böja  knä  för  Stephan  Bathory,  än  måste  hertig 
Albrecht  af  Preussen  förödmjuka  sig  för  Sigismund  I,  än  står  Jan 
Sobieski  såsom  Europas  räddare  utanför  Wiens  murar,  än  prokla- 
meras den  polska  maj-konstitutionen,  än  segrar  Kosciuszko  vid 
Raclawice.  Lycklige  Matejko!  Kortsynt  och  naiv  som  Mickiewicz! 
Han  var  visserligen  olyckligare  än  Mickiewicz,  så  till  vida  att  han 
upplefde  året  1863;  men  han  var  lyckligare,  ty  han  fick  dö  i  den 
polska  hufvudstad, 
som  sett  honom 
födas,  hvaremot  Mic- 
kiewicz drog  sin  sista 
suck  i  Konstantino- 
pel, öfvergifven,  bil- 
tog,  missförstådd  och 
missförstående. 

På  tal  om  den 
polska  konsten  må 
ej  heller  glömmas 
den  konst-  och  forn- 
minnesförening, som 
under  namnet  » To- 
warzystiuo  Przyjaciol 
Nauk »  stiftades  i 
Posen  år  1859  och 
som  genom  årliga 
bidrag  af  400  med- 
lemmar, gåfvor  och 
stiftelser  nu  mera 
förfogar  öfver  ett  stort,  präktigt  hus  och  värdefulla  konstsamlingar, 
däribland  500  taflor  af  170  polska  konstnärer.  Af  dessa  erinrar  jag 
mig  en  kopia  efter  okändt  original  af  Sigismund  III  i  svensk  kunga- 


Jan  Matejko. 
Själfporträtt. 


302 


DET  ÄNNU  ICKE  FÖRLORADE  POLEN. 


dräkt  och  Swierzynskis  framställning  af  samme  konung  på  katafalken 
samt  två  mycket  intressanta  porträtt  af  Kopernikus,  det  ena  en  kopia 
af  ett  original,  som  med  inskriften  »Rom  1505»  befinner  sig  i 
engelsk  ägo,  det  andra  af  en  okänd  mästare,  framställande  honom 
vid  en  glob  med  en  cirkel  i  handen.  Där  finnes  ock  kopian  af 
en  i  Krakau  förvarad  duk  af  den   medeltida   »Dödsdansen»  med  ka- 


Unionen  i  Lublin  (1569). 
Efter  Jan  Matejkos  tafla. 

rakteristiska  ståndsdräkter  samt  Eliasz'  tafla  » Twardowski » ,  skildrande 
huru  denne  lefnadslustige,  allt  annat  än  metafysiskt  anlagde  polske 
Faust  tvingar  Mefistofeles  att  bada  i  vigvatten.  Af  de  historiska 
ämnena  intresserar  särskildt  den  dramatiska  lifligheten  i  January 
Suchodolskis  »Slaget  vid  Raszyn»  (mot  österrikarne  1809).  I  för- 
grunden ses  polskt  artilleri,  och  på  en  kulle  står  prins  Jozef  Ponia- 
towski  med  sin  stab.  Midtelpartiet  upptages  af  en  helgonpelare,  vid 
hvars  fot  några  krigare  omgifva  den  döende  Cypryan  Godebski,  de 
polska  legionernas  sångare. 

Men  af  alla  minnen  från  Posens  museum  har  intet  så  hfligt 
inpräglat  sig  hos  mig  som  den  gåfva,  som  den  polske  författaren 
Kraszewshi  vid  sitt  jubileum  år  1879  ^^^  ^ån  Lithauen.     Bland  prun- 


I 


LITWAS  KRONA. 


30; 


kände  adresser  och  dyrbara  lagerkransar,  däribland  en  praktfull  af 
silfver  från  Bukowski  och  andra  polacker  i  Stockholm,  samt  foto- 
grafi af  en  runsten,  som  rests  till  Kraszewskis  ära  på  fideikommisset 
Altuna  Göksbo  i  Västmanland,  lade  jag  märke  till  en  krans  utan 
inskrift,  flätad  af  sträfva,  hvassa  törnekvistar  —  det  var  gärden  från 
Lithauen,  Litzva. 

För  en  polack  har  namnet  Litwa  ungefär  samma  historiska  och 
poetiskt  djupa  klang  som  »vårt  land»  Finland  för  svenska  öron,  och 
många    Hkhetsparalleler    skulle  > 

kunna  dragas:  Utan  att  hafva 
samma  språk,  har  Lithauen  ett 
hälft  årtusende  troget  följt  och 
uppgått  i  Polen,  delat  dess 
segrar  och  nederlag,  dess  för- 
hoppningar och  sorger;  Hkasom 
Finland  måste  det  i  främsta 
rummet  blifva  lidande  genom 
den  östra  grannens  framträn- 
gande åt  väster;  likasom  för- 
hållandet länge  varit  med  Fin- 
land, hade  Lithauen  i  skuggan 
af  sin  mäktiga  broder  och  läns- 
herre till  största  delen  förlorat 
sin  nationella  individualitet  och 
delat  stridernas  faror  utan  att 
få  njuta  af  segrarnas  yttre  glans; 
och  likasom  en  i  Finland  född 
man  vardt  det  svenska  tungo- 
målets störste  skald,  har  den  polska  poesien  att  söka  sina  båda 
främsta  diktares  vagga  i  Lithauen  —  Mickiev^icz  och  Slowacki. 

Det  är  närmast  Lithauens  historia,  folk  och  traditioner  som 
Adam  Mickiewicz  förhärligat  i  ett  af  den  slaviska  litteraturens  och 
hela  århundradets  största  epos,  »Herr  Tadeusz  eller  Den  sista  inridtett 
i  Litwa».     Men  om  han  däri  med  episkt  lugn  målat  sin  hembygds 


Adam  Mickiewicz. 


304  DET  ÄNNU  ICKE  FÖRLORADE  POLEN. 


enkla  natur  och  skildrat  det  polska  adelsväldet  i  dess  karakteristiska 
smådrag,  likasom  Runeberg  i  »Älgskyttarne»  gifvit  en  bild  af  finskt 
hvardagslif,  har  han  i  ungdomsdikten  »Dziady»  (Dödsfesten)  åter- 
upptagit folkliga  sagostoff  med  en  subjektiv,  lidelsefull  styrka,  mot 
h vilken  »Svartsjukans  nätter»  förbleknar,  och  däri  förenat  mystik, 
patriotism  och  elegisk  erotik  till  ett  underbart,  om  ock  fragmentariskt 
helt.  Det  är  lidandets  törnekrona,  som  kröner  Lithauen  i  tredje 
delen  af  »Dziady»,  skildrande  skräckscenerna  i  århundradets  början, 
då  Wilnas  ungdom  och  skalden  själf  spärrades  i  ryska  fängelser  och 
tortyrkamrar.  Den  jäsning  i  sinnena,  som  dessa  upprörande  vålds- 
handlingar väckte,  mognade  vid  juli-revolutionen;  men  efter  nio 
månaders  frihetskamp  var  Litwas  öde  besegladt  med  det  egentliga 
Polens,  tills  det  efter  det  vanmäktiga  försöket  på  6o-talet  förlorade 
sista  skymten  af  nationell  själfständighet.  Ur  tusen  sår  blöder 
hjältens,  d.  v.  s.  skaldens  hjärta  i  »Dziady»  —  dem  tillfogade  honom 
fosterlandets  fiender.  Men  det  smärtsammaste  såret,  som  han  bär 
på  pannan,  hade  han  gifvit  sig  själf  Under  den  mystiska  besvärjelse- 
scenen på  kyrkogården  på  Alla  själars  dag  frammanar  siaren,  guslaren, 
ännu  en  vålnad  ur  en  graf,  där  en  herdinna  satt  sig.  Utan  ett  enda 
ord  pekar  den  blott  på  sitt  blödande  hjärta,  sitt  sargade  bröst  och 
aflägsnar  sig  ej  ens,  då  Faderns,  Sonens  och  Andens  namn  åkallas. 

Hvad  Mickiewicz  härmed  velat  uttrycka,  skulle  blifva  för  vid- 
lyftigt att  här  utreda.  Men  är  det  icke  som  om  också  Litwa  vore 
en  sådan  vålnad,  som  namnlös  och  okänd  följer  herdinnan  (Polen), 
då  hon  af  de  andra  föres  bort?  Och  i  den  namnlösa  törnekransen 
bland  den  firade  polske  skaldens  stolta  minnen  är  Litwas  öde  för- 
kroppsligadt.  Ödmjuk,  stum,  namnlös  kommer  denna  krona  med 
en  hälsning  från  ett  lidande  brödrafolk.  Utan  att  grönska,  men 
också  utan  att  vissna  håller  hon  sig  lika  med  armodets  nakna  stjälk 
och  lidandets  bittra  taggar  —  ett  ständigt  sörjande  tecken,  likasom 
brudgummen,  modern  och  väninnan  hvarje  dag  gråta  på  den  lithauiska 
flickan  Marylas  grafkulle  i  Mickiewicz'  ballad. 

I  en  annan  ballad  har  Mickiewicz  behandlat  en  gammal  sägen  om 
en  stad,  hvars   män   dragit  bort  för  att  värna  sin  furste,  men  därvid 


EN  RUTENISK  LYRA.  305 


omkommo.  Kvinnorna  bådo  då,  att  staden  skulle  förvandlas  till  en 
5Jö,  hvilket  ock  skedde,  och  själfva  blefvo  de  näckrosor,  dem  ingen 
Händes  röra.  Så  är  det  ock  med  den  polska  poesien  och  de  polska 
minnena:  sedan  historien  och  historiens  nemesis  med  rå  handsköflat 
•det  verkliga  polska  lifvet,  har  poesien  blifvit  en  helgedom,  som  af 
ingen  profan  hand  får  oskäras.  Då  den  polske  skalden  Wincens  PoVs 
»Den  gamle  ulanen  från  Strassburg»  åtspörjes  af  en  gumma:  »hvad 
skall  Gud  säga  om  att  du  lämnat  Polen?»,  då  kastar  han  sin  mössa 
på  marken,  hndar  sin  sårade  arm  i  en  söndertrasad  polsk  fana  och 
går  ut  i  världen  utan  att  veta  hvart  —  han  har  ju  intet  hem,  intet 
fosterland!  .  .  . 

Men  jag  erinrar  mig  ock  en  episod  från  den  vackra  park  i 
Lemberg,  som  uppkallats  efter  KilinsU,  en  skomakare  som  ledde 
•den  tillfälligt  framgångsrika  resningen  i  Warschau  1794.  Där  satt 
•en  hvithårig,  hvitklädd  gubbe  på  vägkanten  och  sjöng  till  sin  lyra. 
Ej  många  hörde  på  honom,  och  ännu  färre  lade  en  skärf  i  hans 
mössa.  Jag  gick  fram  dit,  närmast  lockad  af  instrumentets  egen- 
domliga klang  och  utseende. 

Stommen  hade  formen  af  en  vanlig  fiol,  öfver  hvilken  tre  grofva 
"Strängar  voro  spända.  Grundtonerna  frambragtes  genom  gnidning 
mot  en  träskifva,  som  gubben  vefvade  med  ena  handen,  under  det 
han  med  den  andra  tryckte  några  träpinnar  mot  strängarna  för  att 
variera  temat.  Föredraget  var  recitativartadt  och  erinrade  om  den 
montenegrinske  guslarens  spelsätt  —  det  primitivaste  som  tänkas  kan, 
och  lyrans  toner  voro  lika  sträfva  som  de  ljud,  hvilka  kommo  från 
gubbens  skälfvande  läppar,  då  han  föredrog  en  klagande  rutenisk 
folkvisa.  Det  var  en  lefvande  illustration  till  Mickiewicz'  ballad 
»Spelmannen»: 

»Gärna  man  kom  och  hörde  på  låten; 

men  jag  förstods  ej  af  världen. 

Kväfvande  sucken,  torkande  gråten, 

längre  bort  styrde  jag  färden.» 

Men  jag  dröjde  där  en  god  stund,  och  då  jag  lämnade  gubben, 
var   jag    en    smula   fattigare   i  kassan,  men  mycket  rikare  i  hjärtat. 

Slavia.  20 


3o6 


DET  ÄNNU  ICKE  FÖRLORADE  POLEN. 


Jag  hade  förnummit  folkets  egen,  okonstlade  och  klagande  stämma^ 
som  äljes  kväfdes  af  den  moderna  orkestermusikens  banala  toner,, 
och  den  gamle  sångaren,  hvars  brutna  röst  ännu  kunde  frambringa 
hörbara  melodier,  vardt  för  mig  sinnebilden  af  det  olyckliga  Polen^ 
som,  trots  allt,  ännu  icke  anser  sig  förloradt. 


"Från  ett  hundraårigt  lidande"  1794—1895. 
Ur  det  politiska  skämtbladet  "Djabel"  i  Krakau. 


Slovakiskt  landskap  (från  Karpaterna). 


FJÄRDE  KAPITLET. 


På  Tatra-bergen. 


Det  slovakiska  landets  natur  och  folk.  —  Den  slovakiska  folkvisan.  —  Karpatiska 
tsigenare.  —  Magyarisk  liberalism.  —  »Matica  Siovenska»  och  »Narodny 
Dom».  —  Det  slaviska  lynnets  grunddrag. 


¥ill  Tatra  —  så  kallas  på  slovakiska  (polska  Tatry)  Karpaterna, 
denna  väldiga  bergarm,  som  den  centraleuropeiska  alpjätten 
slagit  kring  Ungerns  bördiga  slättland  —  kom  jag  första  gången  från 
västern,  från  de  mähriska  skogs-  och  bergsnejderna,  där  kristen- 
domen först  predikats  af  de  slaviska  apostlarna  Kyrill  och  Metod 
från  Salonichi;  där  hussitkrigen  rasade  fruktansvärdt  vid  medel- 
tidens slut,  och  h varifrån  Jan  Komensky  vid  30-åriga  krigets  utbrott 
utvandrade  för  att  såsom  Johann  Amos  Comenius  vinna  europeisk 
berömmelse. 


ii 


3o8 


PÅ  TATRA-BERGEN. 


Resans  närmaste  mål  gällde  slovakernas  litterära  centrum,  den 
lilla  staden  Turciansky  Sväty  Martin,  belägen  i  en  karpatisk  dal  i 
norra  Ungern  (komitatet  Turoc)  vid  den  lilla  Turiec-floden.  Upp- 
kallad efter  den  helige  (sväty)  Martin,  har  staden  på  järnvägskartan 
ett  annat  namn,  som  de  ungerska  myndigheterna  behagat  fastställa: 
Turöcz  Szt.  Marton.  Denna  station  på  den  stora  stråkvägen  Oderberg — 
Budapest  passeras  årligen  af  tusentals  turister,  hvilka  ej  hafva  en 
aning  om  det  lilla  samhällets  (blott  3,000  invånare)  etnografiska  och 
kulturella  betydelse.  Ja,  själfva  det  slovakiska  folket  på  Karpaternas 
sluttningar  i  norra  Ungern  samt  i  trakten  kring  Pressburg  är  väl 
knappt  mer  än  till  namnet  kändt  i  Europa,  enär  magyarerna  gjort 
sitt  bästa  att  antingen  kväfva  eller  åtminstone  för  världen  dölja 
denna  slaviska  nationalitet,  som  aldrig  haft  en  själfständig  politisk 
historia. 

Det  var  midt  på  sommaren.  Mellan  höga,  blånande  berg  breda 
sig  torftiga,  men  dock  odlingsbara  dalar  med  nordisk  vegetation. 
På    sluttningarna    måste    de    stolta  barrträden  dela  makten  med  löf- 


Sväty  Martin  i  Ungern. 
Slovakernas  litterära  hufvudstad. 


DET  SLOVAKISKA  LANDETS  NATUR  OCH  FOLK.  309 

buskar,  och  nere  på  landsvägarna  lämna  pilar,  lindar  och  rönnar 
nödtorftig  skugga.  Mellan  bergpassen  porla  små  rännilar,  hvilka 
förena  sig  till  den  grönklara,  hurtigt  brusande  Turiec-'il£ven,  en  biflod 
till  Vah  (Waag),  som  vid  Komorn  gjuter  sig  i  den  sköna,  blåa 
Donau.  De  för  odling  brukbara  dälderna  besås  med  hvete,  råg, 
potatis,  lin  och  vallmo,  och  de  steniga  backarna  äro  betesplatser  för 
får  och  getter.  Det  berömda  ungerska  vinet  går  ej  så  långt  upp, 
lika  litet  som  tobaksplantan  och  majsen. 

Det  är  en  karg  natur  med  stränga  vintrar,  som  tvingar  till 
arbete  i  anletets  svett.  Men  klimatet  har  det  goda  med  sig,  att 
folket  blifvit  härdadt  och  flitigt,  och  slovaken  anses  ock  som  den 
bäste  arbetaren  i  hela  Ungern.  I  söder,  vid  Theiss'  och  Donaus 
floddal,  skänker  naturen  ymnigt  sommarens  och  höstens  rika  skördar; 
men  då  vintern  kommer,  äro  de  magyariska  och  slavoniska  bönderna 
utan  arbete  och  förfalla  lätt  till  dryckenskap  och  lättja.  Slovaken 
åter  kan  ej  uteslutande  med  åkerbruk  och  boskapsskötsel  förtjäna 
sitt  uppehälle,  utan  måste  se  sig  om  efter  annan  arbetsförtjänst,  som 
de  djupa  skogarna  lämna,  dels  genom  jakt,  dels  genom  trädfällning 
och  timmerkörning.  Dessutom  står  husindustrien  aktningsvärdt 
högt  hos  Tatra-folket.  Och  då  den  fattige  slovaken  måste  utvandra 
—  vare  sig  till  mellersta  och  södra  Ungern  eller  till  det  tjechiska 
brödrafolket  eller  rent  af  till  Amerika,  där  det  slovakiska  elementet 
lär  uppgå  till  ett  par  hundra  tusen  själar,  bär  han  på  ryggen 
sina  primitiva  fabrikat,  mestadels  bestående  af  käppar  och  ståltråds- 
arbeten. Ja,  icke  så  sällan  förirrar  sig  till  Skandinavien  en  sådan 
där  nomad  med  långa  mustascher  och  det  stripiga,  svarta  håret 
benadt  midt  i  pannan,  med  gråhvit  slängkappa,  grofva  filt-  eller 
bastskor  och  en  låg,  rund  hatt,  skuggande  det  solbrända  ansiktet, 
för  att  med  några  brutna  ord  på  tyska  bjuda  ut  sina  råttfällor,  trä- 
flöjter, korgar  och   piprensare. 

Men  landets  omväxlande  utseende  med  dess  grönskande  dalar 
och  muntra  bäckar,  dess  mörka  skogar  och  majestätiska  fjälltoppar 
intill  2,600  meters  höjd  är  också  ägnadt  att  väcka  slovakernas 
ästetiska  sinne.     I  dessa  nejder  föddes  den  slaviske  historikern  Safarik 


310  PÅ  TATRA-BERGEN. 


och  den  förste  skönlitteräre  panslavisten  Jan  Kollar,  och  öfver  hela 
Tatra  hvilar  ännu  ett  skimmer  af  idyllisk  poesi,  som  hvarken 
magyariskt  förtryck  eller  internationell  hyperkultur  mäktat  skingra. 
Slovaken  älskar  sitt  fattiga  Tatra  mer  än  allt  annat,  och  då  ödet 
kastar  hans  lott  till  fjärran  land,  är  det  dock  ständigt  hans  innersta 
önskan  att  med  en  sparad  styfver  få  återvända  till  sin  hembygd. 

Och  näppeligen  är  hos  något  annat  folk,  icke  ens  hos  syd- 
slaverna,  folkvisan  ännu  så  lefvande  som  hos  slovakerna  —  det  är 
en  sjungande  nation.  Visan  är  oftast  vek  som  de  öfriga  stamfrän- 
dernas,  men  mindre  entonig  och  mollartad.  I  en  karpatisk  by 
känner  jag  en  lärare,  som  på  kort  tid  själf  samlat  mer  än  600 
melodier,  och  den  samling,  som  med  fullständig  text  och  noter  är 
under  utgifning  i  Sväty  Martin,  hade  år  1895  hunnit  betydligt  öfver 
det  första  tusendet.  Och  mer  än  en  gång  har  jag  själf  lyssnat  till 
denna  naturens  och  hjärtats  poesi,  då  jag  gästat  en  slovakisk  familj, 
samlad  vid  vinbordet  under  den  lummiga  linden  ute  på  gården. 
Barnens  och  kvinnornas  gälla  toner  smälta  harmoniskt  samman  med 
männens  djupa  basar  än  i  liflig,  munter  takt,  än  i  långsamt  för- 
klingande ackord.  Och  när  så  rönnbären  glöda  i  solnedgångens 
glans,  och  det  hvita  vinet  blänker  i  glasen  vid  sidan  af  det  färska, 
hembakade  brödet  och  den  läckra  Liptau-osten,  känner  man  sig 
lifligt  manad  att  följa  Schillers  goda  råd: 

»Wo  man  singt,  da  lass'   dich  fröhlich  nieder: 
Böse  Menschen  haben  keine  Lieder!» 

Ur  denna  folkvisa  har  ock  hela  den  slovakiska  skönlitteraturen 
framgått,  och  på  denna  grundval  är  själfva  litteraturspråket  byggdt. 
Kärmast  besläktade  med  tjecherna,  kalla  slovakerna  sig  själfva  för 
slovener  (under  hvilket  namn  man  dock  eljes  vanligen  sammanfattar 
slovinerna  i  södra  Österrike),  och  de  äro  med  rätta  stolta  öfver  att 
■de,  trots  folkvandringarnas  och  hussitkrigens  och  magyarernas  stor- 
mar, i  dessa  karpatiska  asyler  kunnat  så  ursprungligt  och  ungdoms- 
friskt  rädda  sin  slaviska  nationalitet,  som  är  afgjordt  renare  än 
tjechernas    i    Böhmen.      Trots    en   viss    afundsjuk    hegemoni    från 


DEN  SLOVAKISKA  FOLKVISAN. 


311 


tjechernas  sida,  där  man  velat  göra  slovakiskan  till  en  tjechisk 
dialekt,  är  slovakiskans  språkliga  själfständighet  fullt  tryggad  genom- 
en egen  litteratur  och  press;  mindre  skiljaktig  från  tjechiska  än 
t.  ex.  norska  från  svenska,  är  den  dock  vida  mer  välljudande  än 
systerspråket  och  närmar  sig  ryskan  i  fulltonig  klarhet  och  kraft  — 
•oafsedt  att  den  östra  dialekten  i  flere  stycken  verkligen  påvisar  nära 
frändskap  med  Ryssland. 

Slovakernas  centrala  ställning  i  såväl  geografiskt  som  filologiskt 
hänseende  har  under  påverkan  af  det  magyariska  förtrycket  också 
•gjort,  att  de  mer  än  andra  slaver  tyckas  h'in{örd2L  2i{  de  panslavistiska 
lärorna,  hvilka  dock  här  tagit  en  mycket  harmlös,  idealistisk  form, 
•och  att  de  känna  sig  dragna  till  Ryssland,  som  ju  af  både  egen- 
nyttiga  och  oegennyttiga  bevekelsegrunder  öfvertagit  den  ganska 
dyrbara  och  för  resten  tämligen  otacksamma  rollen  såsom  »befriare». 
Jag  känner  många  slovaker,  som  vallfärdat  både  till  Petersburg  och 
Kiev,  men  jag  erinrar  mig  ingen,  som  varit  i  det  närliggande 
polska  Krakau. 

I  min  hågkomst  står  ännu  en  scen  från  en  sommarutflykt  på 
Lilla  Tatra.  Det  hade  redan  blifvit  mörkt,  och  skimret  från  månens 
horn  trängde  blott  svagt  genom  granarnas  täta  grenar.  På  en  bred 
stenhäll  hade  vårt  sällskap  tändt  en  vatra,  d.  v.  s.  ett  bål  af  kvistar, 
löf  och  barr.  Gnistorna  sprakade  i  den  saftiga  veden ;  den  gråhvita 
röken  försmalt  i  den  ljumma  luften,  och  de  uppflammande  lågorna 
belyste  bjärt  ett  tjog  män,  som  stodo  rundt  omkring  kasen  och 
sjöngo  den  slovakiska  sång,  som  blifvit  en  samslavisk  lösen:  »Hej, 
slovane!  este  näsa  slovenska  rec  zije»  (»Ja,  slovaker!  Ännu  vårt  slo ven- 
ska språk  lefver»).  —  Ja  heter  på  slovakiska,  likasom  i  tjechiska, 
vanligen  ano.  Men  som  detta  tvåstafviga  ord  är  något  obekvämt  i 
hastigt  hvardagstal,  händer  det  ej  så  sällan,  att  äfven  den  värsta 
ungtjech  låter  ett  otäckt  tyskt  ja  undslippa  sina  läppar.  Slovakerna 
åter  hafva  undgått  denna  våda  genom  att  upptaga  det  folkliga  hej, 
h vilket  ock  för  svenska  öron  ju  har  en  väckande  och  sporrande  klang. 

Och  allas  hufvuden  blottades  andäktigt,  då  denna  något  triviala 
melodi  i  marschtakt  efterföljdes  af  den  ståtliga  ryska  kejsarhymnen 


312  PÅ  TATRA-BERGEN. 


»Bozje^  tsarja  chrani!»  Det  var  stämning  i  denna  tafla,  som  nästan 
kom  mig  att  tänka  på  de  forna  slavernas  offerfester  i  en  helig  lund; 
och  hvad  man  eljes  må  ha  för  mening  både  om  tsaren  och  om 
Rysslands  befriande  mission,  måste  man  för  ögonblicket  ryckas  med 
af  denna  vördnad  och  entusiasm,  hvarmed  dessa  genomhederliga 
naturbarn  blicka  upp  till  den  hvite  tsaren  i  Petrograd.  Och  den 
ryska  tsarhymnens  toner  äro  i  sanning  så  majestätiskt  sköna,  att 
icke  ens  Haydns  österrikiska  koral  kan  mäta  sig  därmed  —  att  då 
icke  tala  om  den  utslitna  »Heil  Dir  in  SiegeskranzU 


När  jag  andra  gången  besökte  de  gästfria  slovakerna,  var  det 
midvinter.  Jag  hade  lämnat  bakom  mig  det  smutsiga  Galizien  och 
inandades  med  välbehag  den  rena  Tatra-luften.  Bergen  blefvo  allt 
högre  och  naturen  allt  friskare;  de  buskiga  hedarna  och  kullarna 
växte  till  skogar  och  fjäll,  och  snart  voro  vi  midt  inne  i  Karpaternas 
bergslabyrint,  där  vägens  oupphörliga  krökar  öppna  det  ena  pano- 
ramat  efter  det  andra  och  inbjuda  till  jaktens  och  slädfartens  och 
kälkåkningens  stärkande  nöjen.  Tåget  har  passerat  gränslinjen  mellark 
Östersjöns  och  Svarta  hafvets  vattensystem,  och  nu  te  sig  fria  syn- 
vidder öfver  de  slovakiska  floddalarna.  Bakgrunden  af  denna  stor- 
slagna  rundmålning  utgöres  af  Tatra,  hvars  snötoppar  hopsmälta 
med  de  tunna,  ljusa  skyarna.  De  bländhvita  snösluttningarna  under 
de  svarta  khppbranterna  utbreda  sig  såsom  ett  haf  af  ljus,  på  hvilket 
små  skogsdungar  och  byar  simma  såsom  holmar.  Det  är  en  under- 
bart vacker  tafla,  snarlik  en  hägring. 

Vid  Oderberg  hade  passagerarnas  antal  ökats  med  ett  hälft 
hundrade  emigranter,  som  från  Amerika  återvände  till  sina  hem  i 
Ungern.  Deras  ganska  ruskiga  resdräkter  passade  föga  till  de  massiva 
guldringar,  som  många  skrytsamt  tagit  på  de  grofva  fingrarna.  Till 
nationalitet  hufvudsakligen  judar  och  magyarer,  tycktes  de  ganska 
likgiltigt    hälsa   sitt    barndomsland,   som  de  ej  sett  på  så  många  år,. 


KARPATISKA  TSIGENARE.  315 

och  några  hade  till  och  med  glömt  bort  modersmålet  (!).  Till- 
spordes  de  om  lifvet  på  andra  sidan  atlanten,  gåfvo  de  tämligen 
sväfvande  svar,  som  utmynnade  i  den  resignerade  reflexionen :  »den 
som  kan  stanna  hemma,  gör  bäst  däri!» 


Slovakiska. 


Från  denna  julvecka  bevarar  jag  i  särskildt  god  hågkomst  en 
färd,  som  företogs  från  Sväty  Martin  till  Sväty  Mikulas  (i  komitatet 
Liptau).  Vägen  följde  floden  Vah,  som  hejdlöst  bröt  alla  isens 
skrankor    och    stänkte    sitt  skum  på  snöiga  tufvor.     På  flodens  ena 


314  I'A  TATRA-BERGEN. 


sida  reste  sig  branta,  kala  berg  i  nyckfulla  slingringar  med  fantastiska 
konturer,  och  på  den  andra  sidan  sträckte  sig  Höga  Tatras  kedja 
med  de  stora  skogarna,  där  vildsvin,  hare,  björn,  lo  och  gems  husera 
•och  öfver  hvilka  gamen  och  örnen  kretsa.  Men  ännu  dimmig  af 
juloset,  stod  bergsjätten  Krivan  dold  i  töcken  för  nyfikna  blickar, 
•och  endast  sällan  lyfte  en  vindpust  på  den  ogenomträngliga  slöjan. 
När  man  så  rastar  i  ett  litet  värdshus  vid  vägen,  lockar  vinkruset 
•ej  mindre  än  tobakspipan  till  gemytligt  samtal  med  värdfolket  och 
<ie  öfriga  kunderna.  Och  har  man  så  lyckan  att  vid  framkomsten 
mottagas  af  vänliga  människor  vid  ett  godt  bord,  så  byter  jag  för 
min  del  ej  ut  denna  hjärtliga  gästfrihet  »mit  Wein,  Weib  und 
•Gesang»  mot  den  läckraste  supé  eller  en  utsökt  konsert-afton  i  en 
världsstad. 

Och  bland  slovakerna,  som  själfva  kunna  behandla  både  herde- 
pipan och  gigan,  finnes  ett  vandrande  släkte  af  muntra  musikanter, 
som  tryckt  sin  musikaliska  prägel  på  hela  Ungern  —  det  är  tsigenarna, 
som  återfinnas  öfverallt  i  östra  och  sydösta  Europa,  ända  från  Volga 
till  Adria  och  Bosporen.  En  gång  hade  mina  slovakiska  vänner 
sport,  om  jag  ville  höra  tsigenarmusik.  Jag  svarade  naturligtvis 
»hej!»,  och  vi  gingo  in  i  stadens  kafé,  dit  tsigenarkapellet  rekvi- 
rerades midt  i  natten.  Men  huru  de  spelade  —  dessa  mörka,  vilda 
naturbarn  under  ledning  af  första  fiolen  och  cymbalisten  med  sina 
båda  hammare!  Jag  gnolade  efter  bästa  förmåga  en  svensk  melodi, 
och  om  en  liten  stund  var  den  harmoniskt  arrangerad  för  sex 
fioler,  hvilkas  ägare  knappast  kunna  läsa  noter.  Men  så  har  också 
just  detta  tsigenarkapell  konserterat  i  själfva  Prag  under  en  utställ- 
ningssommar och  fått  beröm  af  en  sådan  kännare  af  strängaspel 
som  Ondricek. 

Tsigenarna  äro  en  verklig  landsplåga,  outrotligare  än  de  egypti- 
ska gräshopporna,  och  de  besitta  så  många  dåliga  egenskaper  som 
möjligt:  en  lättja  som  hatar  äfven  det  ringaste  kroppsliga  arbete  så 
när  som  på  lättare  smidesarbete,  en  tjufaktighet  som  röjer  en  total 
okunnighet  om  egendomsrättens  enklaste  postulat,  en  lögnaktighet 
som  ej  längre  kan  skilja  mellan  sant  och  falskt  samt   en   osedlighet 


KARPATISKA  TSIGENARE. 


315 


I 


af  så  naiv  art,  att  den  ej  längre  kan  mätas  med  vanlig  etisk  mått- 
stock och  länge  sedan  kommit  »jenseits  von  Gut  und  Böse»,  förty 
den  vet  själf  af  ingen  synd.  I  ty  fall  passar  det  mörka  höljet 
utmärkt  såsom  beteckning  för  själfva  varan,  lika  svart  som  det  egyp- 
tiska mörker,  hvarur  tsigenarna  själfva  påstå  sig  vara  komna. 

Men    man   gjorde    orätt,   om  man  frånkände  tsigenarna  h varje 
:god    egenskap.     Tvärtom  äro  de  ur  ästetisk  synpunkt  rent  af  sym- 


Spelande  tsigenargosse  i  en  csarda  (ungerskt  värdshus). 

patiska  och  afundsvärda  varelser,  och  tsigenaren  har  ju  i  alla  tider 
varit  ett  älsklingsstoff  för  den  skaldiska  fantasien  —  att  nu  icke 
tala  om  Pusjkin,  hvilken  under  sin  vistelse  i  Bessarabien  tillbragte 
några  dagar  med  en  tsigenartrupp  af  flyktig  böjelse  för  en  tsigenerska. 
Men  Webers  »Preciösa»  och  Victor  Hugos  »Esmeralda»  eller  Viktor 
Rydbergs  »Singoalla»  hafva  säkerligen  icke  haft  sina  lefvande  före- 
bilder i  den  karpatiska  tsigenartypen,  som  mestadels  är  svart  som 
synden  och  smutsig  som  svinstian,  och  dess  läger  är  allt  annat  än 
inbjudande    trots    dess    pittoreska   vildhet:  en  jordhåla  med  lervägg 


3x6  PÅ  TATRA-BERGEN. 


och  halmtak,  ett  smutsigt  tält  samt  en  öppen  eldstad  af  sten  med 
kokgryta  och  spett. 

Emellertid  besitta  dessa  naturbarn  en  gladlynthet  och  oförbätter- 
lig sorglöshet,  som  vittna  icke  blott  om  ett  lätt  sinne,  utan  ock  om 
en  i  viss  mening  ofördärfvad  och  sund  optimism,  som  kultur  och 
kyrka  eljes  göra  sitt  bästa  för  att  kväfva.  För  den  minsta  koppar- 
slant kan  man  få  en  tsigenarpojke  att  stå  på  näsan  i  en  dypöl,  och 
för  ett  nickelstycke  kan  han  springa  flere  kilometer.  De  äro  besvär- 
liga och  efterhängsna  som  kardborrar,  men  aldrig  verkligt  oför- 
skämda; de  snatta  och  stjäla  som  om  de  hade  tjugu  fingrar  på 
hvarje  hand,  men  de  råna  icke.  Och  till  blodsutgjutelse  från  tsige- 
narnas  sida  kommer  det  aldrig,  därest  ej  svartsjuka  är  med  i  spelet; 
men  då  äro  de  vanligen  i  sin  goda  rätt,  och  de  känna  ingen  annan 
lag  än  näfrätten. 

Ästetiskt  och  psykologiskt  skarpt  skild  från  juden,  har  Kams 
förmente  ättling  med  Sems  det  gemensamt,  att  han  lätt  inpassar  sig 
i  det  lands  yttre  seder,  språk  och  förhållanden,  där  han  dväljes,  på 
samma  gång  som  han  dock  med  otrolig  seghet  bevarar  sin  ur- 
sprungliga rasegendomlighet.  Han  vet,  att  han  är  fågelfri  i  det  land^ 
där  han  ströfvar,  och  därför  betraktar  han  det  nuvarande  tillståndet 
endast  såsom  något  tillfälligt,  öfvergående.  Och  han  vill  ej  vara 
annat  än  fågelfri.  Den  ungerska  regeringen  har  både  med  lock  och 
pock  sökt  göra  tsigenarna  till  bofasta  åkerbrukare  och  medborgare, 
men  förgäfves:  från  det  jordstycke,  som  tsigenaren  fått  till  fri  odling, 
har  han  rymt  dagen  därpå  för  att  hellre  svälta,  tigga  och  stjäla  i 
hejdlös  frihet. 

Det  är  mer  än  en  tillfällighet,  att  tsigenarna  hedrat  företrädes- 
vis Ungern  med  en  relativt  konstant  närvaro:  magyarernas  eget 
dunkla,  exotiska  ursprung  måste  sympatiskt  beröra  dem,  likasom  ock 
deras  obändiga  frihetslust  och  nomadiska  tendenser,  och  i  slovaker- 
nas primitiva  lefnadssätt  kunna  de  lätt  göra  sig  hemmastadda;  icke 
mindre  än  de  bördiga  floddalarnas  feta  majsfält  och  Ijufva  vingårdar 
locka  de  karpatiska  skogarnas  härhga  gömslen,  och  magyarens 
frikostiga  lättsinne  bereder  angenäma  och  bekväma  inkomstkällor  på 


KARPATISKA  TSIGENARE.  317 

både  ena  och  andra  sättet.  Men  framför  allt  hafva  tsigenarna  i 
Ungern  vetat  att  göra  sig  oumbärliga  genom  sin  musikaliska  talang. 
Först  i  sextonde  århundradet  lära  tsigenarna  hafva  dykt  upp  i 
Ungern,  men  förstodo  från  första  början  att  genom  sin  glänsande 
imitationstalang  tillägna  sig  och  konstnärligt  utbilda  den  ursprung- 
ligen enkla  och  enformiga  melodi,  som  af  »fahrende  Leute»  spelades 
och  sjöngs  i  csardan^  det  ungerska  värdshuset,  hvilket  ock  gifvit  sitt 
namn  åt  själfva  musiken.  Och  så  som  dessa  csardas  spelas  med 
:ändlösa  löpningar  och  smältande  ackord,  än  långsamt  svällande  som 
breda  hafsvågor,  än  sprittande  som  bäckens  sorl,  än  brusande  som 
en  sjö  i  storm,  tills  de  plötsligen  afbrytas  af  en  vild,  stötvis  forcerad 
slutsats,  är  det  icke  längre  ungerska  »rhapsodier»,  utan  äkta  tsigenar- 
musik.  Ja,  själfva  den  populära  siebenbtirgska  Rakoczy-marschen, 
:som  blifvit  magyarernas  nationalhymn,  är  komponerad  af  en  tsige- 
nare.  Men  huru  många  kompositioner  hafva  ej  gått  förlorade!  De 
flesta  hafva  aldrig  upptecknats,  och  än  i  dag  spela  tsigenarna  äfven 
i  Budapests  finare  kaféer  efter  gehör  och  utan  grundligare  för- 
beredelse. Huru  många  af  dessa  musikanter  kunna  månne  läsa  noter? 
Däremot  bjuder  tsigenaren  aldrig  främlingen  på  sina  egna  nationella 
låtar;  dessa  äro  dock  tråkiga  och  entoniga  och  lämpa  sig  Hka  litet 
för  instrumentalmusik,  som  den  ungerska  csardan  skulle  duga  till 
solosång.  Men  det  är  ett  nöje  redan  att  se,  huru  de  spelande  helt 
uppgå  i  sin  konst  och  tydligen  spela  upp  sig  själfva  till  ett  musika- 
liskt känslorus,  hvarunder  de  glömma  både  omgifningen  och  den 
vanligen  högst  torftiga  inkomsten.  Det  är  ett  stycke  äkta  konst  af 
äkta  konstnärsnaturer. 


På  Hka  många  timmar,  som  svenskarna  kanske  skulle  behöfva 
•dagar  och  engelsmännen  veckor,  hinner  man  i  ett  slovakiskt  sam- 
kväm  bli  inbördes  förtrogen  vid  ett  vinpokulerande,  som  trots 
ymnigheten    aldrig    öfverskrider   anständighetens    gräns.      Med  den 


3i8  PÅ  TATRA-BERGEN. 


gästfria  enkelheten  parar  sig  otvungen  öppenhjärtighet;  man  finner 
hos  slovakerna  en  naivitet  som  aldrig  urartar  till  dum  beskedlighet, 
en  resignation  som  ej  utmynnar  i  veklig  klagan  eller  sentimentalitet 
och  ett  sant  demokratiskt  sinnelag  utan  ungtjechernas  stundom 
allt  för  hetsiga  redikalism  och  storordighet.  Och  framför  allt  öfver- 
raskas  man  angenämt  af  en  religiös  tolerans,  som  gör  att  slovakernas 
katolska  flertal  står  på  god  fot  med  den  protestantiska  minoriteten, 
likasom  de  ock  af  politiska  skäl  hysa  en  hemlig  sympati  för  den 
grekiska  kyrkan.  Äktenskap  mellan  olika  trosbekännare  höra  icke 
till  ovanligheten,  och  i  Sväty  Martin  hafva  de  båda  kyrkorna  gemen- 
sam kyrkogård.  Hvarför  skulle  de  ej  fördragas  efter  döden,  då  de 
hållit  trofast  samman  i  lifvet?  Så  innerligt  hafva  de  nationella 
banden  förenat  dem  —  tack  vare  det  magyariska  förtrycket. 

Den  magyariska  allenastyrelsen  i  Ungern  är  högst  märklig,  där- 
för att  den  i  den  politiska  praktiken  bevisat  möjligheten  af  att  fem 
å  sju  millioner  magyarer  officiellt  lyckas  trycka  sin  stämpel  på 
dubbelt  så  många  slaver  och  romaner  —  alldeles  som  i  vissa  land 
ett  mindretal  i  socialt  afseende  mäktar  gifva  sig  sken  af  att  vara 
ett  uttryck  för  hela  folket.  Men  under  det  att  magyarerna  genom 
ypperlig  statskonst  politiskt  icke  blott  spela  herrar  i  hela  Ungern,, 
utan  ock  öfva  tryck  på  den  österrikiska  regeringens  inre  poHtik, 
hafva  de  genom  dåligt  affärssinne  kommersiellt  råkat  i  judarnas 
händer  —  en  ekonomisk  utveckling  som  en  gång  skulle  kunna 
medverka  vid  den  slaviska  undermineringen  af  den  »kringflutna > 
magyariska  staten.  Polen  och  Lithauen  erbjuda  härutinnan  ned- 
slående jämförelsepunkter. 

Och  denna  ungerska  statskonst,  som  själf  inför  Europa  kallar 
sig  liberal,  är  så  hänsynslös  just  af  fruktan  att  genom  svaghet  och 
eftergifter  släppa  det  kufvade  flertalet  sig  in  på  lifvet,  ty  det  är  i 
själfva  verket  en  kamp  för  tillvaron,  där  försvararen  af  goda  taktiska 
grunder  genast  gripit  till  offensiven.  Både  kroater  och  serber  och 
rumäner  hafva  sura  erfarenheter  däraf;  men  intet  folk  har  drabbats 
grymmare  och  orättfärdigare  än  det  slovakiska,  som  än  i  dag  lider 
värst  under  detta  svstem. 


MAGYARISK  LIBERALISM. 


31^ 


Om  man  t.  ex.  rådfrågar  den  magyariska  (officiella)  statistiken^ 
får  man  veta,  att  slovakerna  äro  ej  fullt  2  millioner.  Faktiskt  upp- 
går dock  antalet  till  minst  2  ^j^  millioner,  oafsedt  emigranterna^ 
d.  v.  s.  minst  12  procent  af  hela  kungarikets  befolkning,  och  dock 
hafva  dessa  millioner  själar  icke  en  representant  i  riksdagen  i  Pest,, 
icke  en  nationell  förespråkare  hos  regeringen  i  Buda!  I  Sväty 
Martin  och  andra  slovakiska  orter  finnas  ej  andra  magyarer  än 
enstaka  ämbetsmän ;  men  domstolarnas  språk  är  det  magyariska,  och 
alla  offentliga  skyltar  (post  m.  m.)  äro  afiattade  endast  på  magyariska. 
De  slovakiska  tidningarna,  livilka  inalles  uppgå  till  ett  dussin,  kunna 
gifvetvis  icke  förbju- 
das (men  väl  åtalas  i 
hvarje  särskildt  fall  och 
konfiskeras!).  Men  i 
Budapest  utgifves  på 
slovakiska  en  tidning 
för  främjande  af  ma- 
gyariska syften,  lika- 
som den  tyska  »Po- 
litik» i  Prag  verkar 
för  tjechernas  sak, 
ehuru  med  den  vä- 
sentliga    skillnad     att 

»Pohtik»  ej  har  hemligt  statsanslag  såsom  det  psevdo-slovakiska 
bladet.  Och  naturligtvis  saknas  det  h varken  »77mgyaroniska»  skri- 
benter (»renegater»),  som  sålt  sig,  eller  ungerska  rättslärda  och  historie- 
forskare, som  med  latinska  citat  klart  och  tydligt  bevisa,  att  magya- 
rerna  ha  rätt  i  sin  Monroe-doktrin. 

Vid  1896  års  för  öfrigt  mycket  lyckade  »Millennium »-utställ- 
ning i  Budapest,  som  firade  Ungerns  tusenåriga  tillvaro  i  Europa,, 
fanns  vid  den  etnografiska  afdelningens  nationalitetsgata  äfven  en 
liten  slovakisk  bondstuga  med  halmtäckt  tak,  den  hvita  husgafveln  åt 
gatan,  små  fönstergluggar  och  den  målade  helgonbilden  på  väggen. 
Och  om  man  fördjupade  sig  i  den  magyariska  speciallitteraturen,  kunde 


Slovakiska  gårdar. 


320  PÅ  TATR A-BERGEN. 


man  äfven  få  veta  en  smula  om  den  slovakiska  folkbildningen.  Men 
någon  slovakisk  afdelning  ville  magyarerna  ej  veta  af,  och  om  någon 
slovakisk  kultur  sökte  de  tydligen  hålla  främHngen  i  okunnighet. 
Detta  förfuskningssystem,  som  en  nation,  den  där  själf  kallar  sig 
stor,  ej  borde  och  behöfde  låta  komma  sig  till  last,  är  en  så  mycket 
större  underlåtenhetssynd,  som  just  slovakerna  genom  sin  slaviska 
ursprunglighet  ge  Ungerns  etnografi  ett  särskildt  värde,  och  enär 
■denna  kultur,  som  nu  undertryckes  i  den  magyariska  frihetens  namn, 
till  någon  del  satt  sin  prägel  på  magyarernas  språk  och  sedvänjor. 
»Millennium  »-utställningen  i  dess  helhet  gaf  ett  eklatant  bevis 
på,  att  det  bästa  i  Ungern  icke  är  magyariskt,  utan  tyskt,  slaviskt 
och  romanskt  långods. 

När  en  nationalitetskongress  år  1895  ^ölls  i  själfva  Budapest  af 
Tumäniska,  serbiska  och  slovakiska  ombud,  var  poHsen  klok  nog  att 
icke  förbjuda  den;  men  den  tysk-judiska  pressen  i  Wien  och  Pest 
gjorde  sig  lustig  öfver  »tillställningen»,  och  några  tidningar  skydde 
icke  att  skrifva  »kvickheter»  om  det  landtliga  folkets  utseende  och 
dräkter.  Då  vid  den  sista  parlamentskongressen  i  Belgien  natio- 
nalitetsfrågan kom  på  tal,  förklarade  de  magyariska  ombuden,  att  de 
principiellt  voro  mycket  liberala,  men  att  de  i  Jivarje  särskildt  fall 
undanbåde  sig  »främmande  inblandning  i  interna  angelägenheter». 
Och  om  man  besöker  någon  af  de  större  karpatiska  badorterna, 
skall  man  i  societetshuset  lättare  finna  en  tidning  från  Australien 
än  ett  slovakiskt  blad,  ehuru  hela  omnejden  är  rent  slovakisk  och 
änskönt  flertalet  badgäster  äro  af  polsk-tjechisk  nationalitet!  Men 
rent  politiskt  kan  man  godt  förstå  denna  ängsliga  försiktighet  och 
hänsynslöshet,  som  i  själfva  verket  är  en  yttring  af  —  mindretalets 
svaghet.  Magyarerna  veta,  att  om  slaverna  på  nytt  finge  öfverhand 
i  landet  mellan  Donau  och  Tatra,  Stefans  konungadöme  skulle 
-drabbas  af  ett  nytt,  vida  farligare  Mohacs,  än  då  Ungern  öfver- 
svämmades  af  de  turkiska  plundringshorderna.  Revanchen  blefve 
helt  visst  ej  ringa,  ty  efterräkningen  är  ganska  stor,  och  då  den 
kvitterats,  återstode  kanske  till  ett  nytt  millennium  hvarken  i  Europa 
eller   Asien    något    af  det    krigiska    nomadfolk,   som  ursprungligen 


MAGYARISK  LIBERALISM.  321 

bebott  Jugorien    mellan    Ob    och  Irtis  och  som  med  de  bulgariska 
kozarerna  upptogo  ett  turkiskt  språkelement  midt  ibland  slaviska  idiom. 

Denna  egennyttiga,  trångbröstade  quasi-liberalism  är  ganska 
betecknande  för  hela  den  österrikisk-ungerska  bourgeoisien,  och  i 
intet  annat  land  torde  den  parlamentariska  liberaHsmen  ha  urartat 
och  undergräft  sin  egen  ställning  mer  än  i  den  habsburgska  monar- 
kien, där  den  klämmes  mellan  sköldar:  å  ena  sidan  de  unga,  Hfs- 
kraftiga,  radikala  slavernas  nationella  frigörelsekamp,  å  andra  sidan 
•en  halsstarrig  reaktionär  klerikalism  samt  å  den  tredje  en  demago- 
gisk antisemitism,  ett  slags  kälkborgerlig  socialdemokrati,  om  hvars 
råa  Lueger-öfverdrifter  världen  nogsamt  blir  underrättad,  men  hvars 
delvis  ganska  berättigade  och  förklarliga  motiv  och  kärna  man  först 
på  ort  och  ställe  kan  fatta.  Det  är  också  en  historiens  ironi,  att 
<len  tysk-magyariska  liberalismen  i  sin  nu  mera  defensiva  kamp  mot 
•das  Slaventhum  måste  uppträda  såsom  motståndare  till  den  folkliga 
bildningen  genom  att  motsätta  sig  slavernas  naturliga  kraf  på  egna 
undervisningsanstalter.  Hvilka  bittra  fejder  utkämpades  icke  i  riks- 
rådet i  Wien  om  ett  sloveniskt  gymnasium  i  Cilli  (Steyermark) 
€ller  ett  polskt  i  Teschen  (Schlesien),  ehuru  den  statsfinansiella 
frågan  blott  gällde  några  tusental  gulden!  Här  segrade  slaverna 
omsider;  men  annorlunda  gick  det  med  slovakerna  i  Ungern. 

Sedan  den  slovakiska  utveckUngen  hämmats  genom  1848  års 
reaktion,  begynte  det  nationella  lifvet  åter  pulsera  i  början  af  60- 
talet:  slovakerna  grundade  tre  gymnasier,  byggde  ett  föreningshus 
och  bildade  en  litterär-patriotisk  förening  y>Matica  Slovenska».  Men 
5nart  nog  inträdde  en  ny  förföljelseperiod,  som  kväfde  denna  kul- 
turella knoppning:  de  tre  gymnasierna  stängdes  för  alltid  år  1874; 
»Maticas»  vackra  byggnad  i  Sväty  Martin  förvandlades  till  magya- 
riskt tingshus,  likasom  ryssarna  i  Warschau  tillgodogjorde  sig  gamla 
polska  adelspalats,  och  sällskapets  kapital  å  100,000  gulden  —  en 
ofantlig  summa  för  ett  fattigt  folk  —  konfiskerades.  Åtgärden  mot 
det  slovakiska  undervisningsväsendet  motiverades  öppet  med  vådan 
för  »panslavistische  Umtriebe»;  tillgreppet  af  pengarna  har  däremot 

Slavia.  o  i 


322  PÅ  TATRA-BERGEN. 


aldrig    »rättfärdigats»,    och    det    behöfs   ju  ej  heller,  så  länge  makt 
går  före  rätt. 

Dessa  hårda  åtgärder  innebära  sålunda  intet  mindre  än  att  den 
bildade  och  bildningssökande  slovaken  inför  sin  öfverman  måste 
förneka  sitt  eget  blod,  sitt  eget  språk  och  sina  egna  historiska  tradi- 
tioner. I  folkskolan,  där  undervisningen  varar  sex  år,  är  slovakiska 
visserligen  grundspråket;  men  magyariska  är  obligatoriskt  såsom 
ämne  och  upptar  en  god  del  af  en  därigenom  förspilld  undervisnings- 
tid, och  i  slovakernas  närmaste  läroverk  sker  all  undervisning  på 
ungerska  och  naturligtvis  i  magyarisk  anda.  >>Tot  mm  ember», 
»slovaken  är  ej   människa»  —  lyder  en  gammal  magyarisk  sats. 

Men  ett  folks  heligaste  goda  kan  ej  förintas  genom  yttre  våld 
—  det  visar  både  slovakernas  och  polackernas  historia.  På  det  sista 
tiotalet  har  en  lofvande  skönlitteratur  ånyo  begynt  gro;  en  litterär 
tidskrift  (»Slovenske  Pohrady»)  utgifves,  och  genom  enskild  offer- 
villighet byggdes  i  Sv.  Martin  ett  hus,  som  i  själfva  verket  är  en 
efterträdare  till  »Matica».  På  den  ena  gafveln  läses  det  enda  ordet 
DOM,  en  förkortning  af  den  officiellt  ej  tolererade  titeln  »Narodny 
Döm»,  Folkets  hus  eller  —  såsom  det  lämpligare  bör  öfversättas  för 
undvikande  af  den  socialdemokratiska  anstrykning,  som  detta  namn 
fått  —  Nationens  hus. 

Här  samlas  hvarje  afton  den  slovakiska  intelligensen  vid  vin- 
och  ölglaset.  Här  läsa  de  tidningar  och  samspråka  oförbehållsamt; 
här  söka  sig  de  äldre  till  preferansborden  och  de  yngre  till  schack- 
spelet, biljarden  eller  ett  mer  harmlöst  kortspel.  Här  hafva  de  ett, 
om  ock  ännu  rätt  anspråkslöst  bibliotek  och  grundvalen  till  ett  etno- 
grafiskt museum,  och  här  gifvas  flere  gånger  om  året  konserter  och 
teatraliska  föreställningar  med  frivilliga  krafter.  Dom  —  kasinot  som 
det  ock  kallas  i  hvardagslag  —  är  en  nationell  klubb,  en  enda  stor 
familj,  där  inga  »magyaroner»  eller  spioner  tålas.  Endast  på  nyårs- 
aftonen göres  ett  undantag  från  denna  stränga  politiska  regel,  och 
då  få  till  och  med  medlemmar  af  den  judiska  handelsvärlden  i  Sv. 
Martin  tillträde  till  den  vanligen  harmlöst  uppsluppna  soiréen,  hvars 
slutnummer    dock    lätt    få    en    politisk  satirisk  bismak.     För  resten 


»MATICA  SLOVENSKA»  OCH   »NARODNY  DOM; 


323 


spela  judarna  en  mindre  social  roll  här  än  i  det  öfriga  Ungern,  ty 
de  uppsöka  hellre  de  stora  städerna  och  de  bördiga  slätterna  än  det 
karga  bergslandet. 

Efter  ett  par  års  mellantid  återfann  jag  Sväty  Martin  med  dess 
breda  hufvudgata  och  de  små,  hvita,  snygga  husen  i  samma  idylliska 
skick.  Och  i  Narodny  Dom  syntes  idel  bekanta  ansikten:  den 
gamle,  hederlige  prote- 
stantiske pastorn  med  sin 
grofva  kaftan  och  långa 
pipa:  den  af  magyarerna 
afsatta  kretsdomaren,  en 
sjuttioåring  med  barnets 
goda  leende,  ynglingens 
friska  spänstighet  och  man- 
nens obrutna  kraft;  mina 
närmaste  värdar,  redaktö- 
rerna, och  de  gemytliga 
advokaterna,  hvilka  spela 
en  framstående  politisk 
roll;  den  unge  läkaren, 
hvilken  suttit  i  fängelse, 
därför  att  han  efter  Tol- 
stojs  teorier  vägrat  aflägga 
militäreden,  och  nu  för- 
sörjer sig  med  enskild 
praktik  i  byarna.  Och 
här  är  slutligen  den  för- 
nämste nationalskalden 
Svetozar   Hurban  (psevdo- 

nymen  Vajanski),  son  till  en  af  slovakernas  ädlaste  patrioter,  d:r  Josif 
Ljudevit  Hurban,  drifven  i  landsflykt  (f  1888).  Äfven  sonen,  hvilken 
är  född  år  1846,  har  pröfvat  på  det  ungerska  statsfängelset  i  Szegedin 
och  måste  göra  disciplinär  krigstjänst  i  Hertsegovina,  hvilket  hade 
det   goda    med    sig   att    göra    hans  sångmö  bekant  med  Adria  och 


Svetozar  Hurban- Vajanski. 
Slovakernas  nationalskald. 


324  PÅ  TATRA-BERGEN. 


Ragusa.  Då  skalden-romanförfattaren  återkom  hem,  mottogs  han 
med  stora  ovationer,  som  än  i  dag  kunna  spåras  i  Sv.  Martin:  på 
husknutarna  äro  med  beck  ristade  orden:  y>Slava  Hurbanovih  (Hell 
Hurbanl).  Från  rumäner  i  Siebenbiirgen  mottog  han  en  silfverkrans 
och  af  landsmän  i  Amerika  en  minnesring.  Hans  yngre  dotter  upp- 
fostras i  en  pension  i  Petersburg,  hvarigenom  de  ryska  sympatierna 
naturligtvis  få  ökad  näring. 

Och  så  länge  denna  panslavism  rör  sig  på  det  ästetiska  och 
rent  litterära  området,  är  den  lika  berättigad  som  ofarlig.  De  små 
slaviska  nationerna,  som  länge  varit  och  delvis  ännu  äro  ofria,  känna 
sig  instinktivt  dragna  till  det  ofantliga  Ryssland  såsom  naturligt  stöd 
mot  »barbarerna»,  de  må  heta  turkar  eller  tyskar  eller  magyarer. 
Men  i  den  politiska  realiteten  är  panslavismen  en  utopi  —  åtmin- 
stone lika  oklar  som  »den  eviga  freden».  Det  lösa  band,  som  sam- 
manhåller slaverna,  är  deras  misstro  mot  »barbarerna»  —  den  må 
vara  grundad  eller  icke.  Men  så  fort  en  viss  själfständighet  ernåtts, 
är  det  slut  med  den  inbördes  harmonien:  bulgarerna  se  snedt  på 
serberna  och  vice  versa;  serber  och  kroater  lefva  som  hund  och 
katt;  polackerna  hata  ryssarna  och  slovakerna  polackerna.  Den 
panslavistiska  statsidén  är  en  dunst,  ett  abstrakt  slagord,  eller  en 
täckmantel  för  panrussism.  Det  må  ock  konstateras,  att  de  slaviska 
nationerna  ännu  känna  hvarandra  alldeles  för  litet;  slaven  på  Balkan 
bryr  sig  ej  om  att  genom  verkligt  studium  eller  genom  resor  lära 
känna  brodern  i  norr  eller  tvärtom;  gamla  sagor  eller  moderna 
tidningspolemiker  tagas  för  klingande  mynt,  och  politiken  blir  mer 
en  momentan  känslosak  än  en  produkt  af  det  beräknande  förståndet. 

Ingenstädes,  icke  ens  hos  Montenegros  tappra,  hederliga  bergs- 
folk, har  jag  funnit  den  slaviska  typen  så  ren,  så  koncentrerad  och 
sympatisk  som  hos  Tatra-folket.  Är  slaven  mindre  originell,  mindre 
grundlig  och  energiskt  handlingskraftig  än  germanen,  har  han  i 
stället  företrädet  af  större  naiv  friskhet,  ungdomligare  receptibilitet, 
lifligare  temperament  och  mer  personlig  hjärtlighet.  Och  så  länge 
slaven  förbhr  sig  själf  trogen  och  afpassar  sig  efter  den  västerländska 
odlingen    utan   att  smittas  af  den  moderna  kulturens  blaserade  eller 


DET  SLAVISKA  LYNNETS  GRUNDDRAG. 


325 


raffinerade  öfverdrifter,  är  han  ett  okonstladt,  sympatiskt  naturbarn, 
som  både  känner  djupt  öth  tänker  högt.  Denna  varma  renhjarten- 
het  jämte  en  sund  uppfattning  af  naturen  och  Hfvet  äro  förvisso 
förtjänster,  som  de  stora  s.  k.  kulturländerna  ej  hafva  i  öfverflöd, 
och  dessa  goda  egenskaper  skall  den  välvillige  främlingen  finna  på 
Tatra. 


Slovakisk  dräkt. 


Vy  af  Hradschin. 


FEMTE  KAPITLET. 

Gyllene  Prag. 

Del  ålderdomliga  Prag.  —  Judestaden  och  Beth  Chajim.  —  En  promenad  på  Karls- 
bron och  en  gudstjänst  hos  den  helige  Nepomuk.  —  Det  moderna  Prag. 


_  den  320  meter  höga  Petrinkullen  vid  Moldau-floden  reser 
^  sig  ett  EifFel-torn  af  nästan  samma  ansenliga  höjd  som  berget. 
Då  man  hunnit  till  tornets  topp  —  med  hiss  eller  på  spiraltrappa  — , 
lönas  man  af  en  utsikt,  som  i  naturskönhet  ej  kan  täfla  med  Mose- 
backe, men  som  öfverträffi.ir  genom  historisk  stämningsrikedom  och 
ett  yppigare  landskap.  Rundt  omkring  omväxla  skogiga  kullar  med 
bördiga  tegar,  vid  synranden  kransade  af  blånande  berg;  midt 
igenom  landskapet  slingrar  sig  en  flod,  och  djupt  under  åskådarens 
fötter  utbreder  sig  en  målerisk  stad  på  kullar  och  dalsänkningar  med 
oräkneliga  tornspiror  och  gråbruna  tak.  Detta  land  är  Böhmen;  floden 
heter  Vltava  (Moldau)  och  staden  är  Zlata  Praha,  det  gyllene  Prag. 
Få  städer  äro  så  ålderdomligt  intressanta  och  på  samma  gång 
dock  så  modernt  sevärda  som  denna  stad,  där  det  trettioåriga  krigets 
blodbad  begynte  och  afslutades.  Man  återser  gärna  de  gamla  sevärd- 
heterna   och    påträffar    ständigt    nya,    och  därför  har  hvarje  besök  i 


DET  ÅLDERDOxMLIGA  PRAG. 


327 


Prag  nyhetens  friska  behag.  Det  är  med  Prag  som  med  en  flaska 
vin  eller  en  tobakspipa:  det  »ligger  till  sig»  och  endast  vinner  på 
att  man  en  tid  håller  sig  därifrån. 

Jag  har  sett  Prag  i  högsommarskrud,  då  »vinbergen»  och  hol- 
marna i  Moldau  lett  och  grönskat  i  solglans;  jag  har  sett  det  i 
höstlig  kväll,  då  månskenet  täflat  med  ljusraden  på  den  prydliga 
Franz-kajen  och  belyst  de  båda  tornen  på  den  åldriga  T^m-kyrkan, 
där  Tyge  Brahes  stoft  h vilar;  jag  har  sett  det  i  mid vinterdräkt,  då 
isen  fjättrat  den  breda  floden,  och  då  snö  och  rimfrost  glittrat  på 
Veit-katedralens  tornspiror  och  Hradcanys  [Hradschins)  slottstak  — 
alltid  har  det  varit  en  njutning  för  ögat  och  en  lyftning  för  sinnet. 
Den,  som  är  klentrogen, 
må  på  ort  och  ställe  själf 
öfvertyga  sig!  Och  den 
som  ej  ens  då  vill  medge, 
att  Prag  är  en  af  Europas 
mest  sevärda  orter — honom 
vore  bättre,  att  en  kvarnsten 
bundits  vid  hans  fot,  så  att 
han    icke    alls  kunde  resa! 

Turisten  skall  här 
kunna  tillfredsställa  alla 
rimliga  anspråk:  en  vacker 
omgifning  med  berg  och 
skog  och  vatten,  ett  rörligt 
folklif,  en  intressant  arki- 
tektur och  en  rikedom  på 
historisk  romantik.  Där 
finnas  gator,  t.  ex.  Wenzel- 
platz  och  Gråben,  som  i 
bredd  och  elegans  kunna 
mäta  sig  med  många  moderna  storstäders;  men  där  finnas  också  i 
den  gamla  stadsdelen  kvarter,  som  äro  lika  svåra  att  med  åkdon 
passera,  som  för  kameler  att  gå  genom  ett  nålsöga. 


Tein-kyrkan  i  Prag. 


328 


GYLLENE  PRAG. 


Denna  ålderdomlighet,  som  Prag  bibehållit  trots  både  spårvagnar 
och  annonsväggar  och  ny-  eller  ombyggnader,  röjer  sig  framför  allt 
i  arkitekturen  med  dess  mörka  hvalf  och  portgångar,  arkader  och 
gulbruna  stenmassor,  omslingrade  af  rankor  och  akasieblad.  Medel- 
tidens prägel  hvilar  fortfarande  öfver  dessa  trånga  gränder  och  den 


Svenskarna  under  Königsmark  storma  Prag. 
Efter  Petrin-tornets  diorama. 


ärevördiga  Karlsbron,  som  byggdes  snedt  enkom  för  att  kanoner 
och  andra  skjutvapen  ej  skulle  få  fritt  spelrum.  Den  smutsiga 
judestaden  förblir,  hvad  den  var,  ehuru  den  nu  mera  till  god  del 
bebos  af  schackrande  kristna,  och  kastar  man  en  bhck  genom  den 
öppna  dörren  till  en  butik  i  Altstadt,  kunde  man  tro  sig  förflyttad 
till  skråväsendets  protektionistiska  guldålder.  Eller  går  man  i  skym- 
ningen  förbi  Nepomuk-stoden  eller  Mäter  Dolorosa,  svagt  upplysta 


DET  ÅLDERDOMLIGA  PRAG.  329 


I 


I 


af  ett  rödt  lampsken,  behöfves  ej  mycken  fantasi  för  att  i  minnet 
återkalla  den  stormiga  tid,  som  återgifvits  i  Petrin-tornets  diorama, 
då  svenskarna  1648  störtade  fram  öfver  bron  från  »Lill-sidan»,  men 
tillbakaslogos  af  Prags  borgare.  Till  och  med  smutsen  i  Prags 
återvändsgränder  kan  —  på  vederbörligt  afstånd  —  betraktas  med 
samma  ästetiska  intresse  som  på  en  tafla,  och  om  man  i  närheten 
af  den  gamla  synagogan  antastas  af  en  trasig  individ,  som  på  underlig 
tyska  erbjuder  sig  att  visa  den  gamla  stadens  »intressante  Wirth- 
schaften»,  kan  man  knappt  förarga  sig  öfver  det  godmodiga  sätt, 
hvarpå  detta  »intressanta»  ciceronskap  påtrugas  och  h varpå  det 
vägrande  svaret  mottages. 

Vid  det  stora  Ring-lorget  i  den  gamla  staden  ligger  det  ålder- 
domliga, gotiska  rådhuset,  hvars  märkligaste  prydnad  är  det  af  magi- 
ster Hanusch  förfärdigade  astronomiska  uret  från  slutet  af  1400-talet. 
Bland  mycket  annat  kan  det  vid  ett  visst  klockslag  visa  liemannen, 
skakande  på  hufvudet  och  vinkande  åt  en  gubbe,  som  räcker  fram 
en  späckad  börs.  Den  kristna  folktron  gaf  figuren  namnet:  juden, 
och  troligen  hade  hon  därmed  gissat  konstnärens  mening. 

Judarna  i  Prag  —  det  ämnet  fyller  ett  helt  kapitel  i  det  mänsk- 
liga lidandets  och  eländets  foliant.  Redan  år  1124  hade  de  den 
första  af  de  23  synagogor,  som  vuxit  upp  i  Josefstaden,  och  från 
denna  tid  vet  historien  ock  att  tala  om  judeförföljelser  från  de 
kristnas  sida,  hvilka  kröntes  med  att  judestaden  lades  i  aska.  Men 
upp  stod  hon  igen  med  sina  trånga,  smutsiga,  krokiga  »Gässchen» 
och  återvändsgränder,  sina  stinkande  bakgårdar  och  spetsgaflade  hus. 
Och  samma  lif  sorlade  åter  inom  dess  murar,  hvilkas  nio  portar 
hvarje  kväll  stängdes  utifrån,  tills  Maria  Teresia  utdref  alla  judar, 
till  och  med  de  sjuka  och  lytta.  De  beskylldes  grundlöst  för  att 
ha  stått  i  hemligt  förbund  med  fransmännen  och  Bayern  under 
successionskriget,  och  det  var  glömdt,  att  judarna  hjälpt  till  att  för- 
svara Karlsbron  mot  Königsmark.  De  anklagades  med  rätta  för 
ocker,  men  det  förbisågs,  at^  de  genom  sin  rättslöshet  och  affärs- 
risk nästan  tvungos  till  höga  räntefordringar;  de  hade  utestängts 
från  landtbruket,  som  adeln  slagit  under  sig;  från  den  bokliga  bild- 


3  30  GYLLENE  PRAG. 


ning,  som  var  prästerskapets  och  universitetets  monopol;  från  handt- 
verket,  som  borgareskråna  organiserat  för  sig,  och  i  krigets  blodiga 
handtverk  höllos  de  goda  nog  blott  såsom  kanonföda. 

Och  så  stod  judestaden  alldeles  öde  hela  två  år.  Man  föraktade 
judarna  själfva,  men  —  man  behöfde  deras  guld,  och  därför  fingo 
de  återvända  —  mot  en  löseskilling  af  300  gulden  pr  hufvud.  Så 
vardt  Josefstaden  åter  hvad  den  är  än  i  dag:  ett  kaos  af  mörker, 
smuts  och  kram  i  denna  stenlabyrint,  där  hvarje  hus  hade  flere 
ägare  och  hvarje  rum  ofta  flere  hushåll.  Det  är  än  i  dag  samma 
handelsvaror,  språk,  sedvänjor  och  klädedräkt  — man  frestades  säga: 
samma  kläder,  som  hvarje  morgon  i  tunga  bylten  vandra  till  Tändel- 
markt,  trasbörsen,  för  att  på  kvällen  åter  stufvas  in  i  de  mörka 
kyffena.  Ännu  stå  dessa  ruskiga  butiker  i  porthvalfven  och  dessa 
nedsölade  stånd  under  de  uppspända  bomullsparaplyerna,  där  magra, 
svartmuskiga  män  och  brunögda,  tidigt  vissnade  kvinnor  under 
oafbrutet  ordsvall  söka  locka  slantar  ur  de  förbigåendes  fickor  genom 
sina  läckerheter:  mer  eller  mindre  friska  äpplen  och  päron,  rökt 
fisk  och  persikor  af  tvetydig  renhet,  lås  utan  nycklar  och  nycklar 
utan  lås,  rostiga  spikar  och  gamla  hästskor,  fragmentariska  klockor 
och  skosulor,  pepparrot  (»kren»)  och  cigarraflall.  Likasom  för 
sekler  sedan  tumla  halfnakna,  smutsiga  barnungar  omkring  i  rännilar, 
dit  ingen  solstråle  tränger,  och  än  i  dag  finnas  dessa  »intressante 
Wirthschaften»,  där  lifvet  tar  vid,  sedan  det  somnat  i  den  öfriga 
staden,  men  ligger  i  dvala,  då  det  öfriga  Prag  arbetar. 

Men  hvad  som  aldrig  sedan  fått  lif  —  det  är  judarnas  gamla 
kyrkogård,  Beth  Chajini,  »de  lefvandes  stad»,  som  i  dubbel  mening 
blifvit  de  dödas,  ty  aldrig  mer  öppnas  dessa  portar,  hvarpå  följande 
inskrift  läses  på  hebreiska  och  tyska:  »Vördnad  för  ålder dotnen,  aktning 
för  egendom,  frid  ät  de  döda!»  Sida  vid  sida  i  hopgyttrad  massa 
stå  i  tusental  de  gamla  grafstenarna  med  förvittrade  inskrifter  och 
tecken  för  de  olika  stammarna  (två  händer  =  Arons  stam,  drufvan 
=  Israels,  kannan  =  Levis  o.  s.  v.),  alla  lutande  åt  sidan,  som  om 
en  stormvind  gått  fram.  Den  yngsta  hällen  bär  årtalet  1787,  men 
den    äldsta    —    5547    »efter  världens  skapelse»,   hvilket  blir  ungefär 


JUDÉSTADEN  OCH  BETH  CHAJIM. 


331 


liktydigt   med  1200-talets  midt.     Hade  de  aflidna  ej  fått  njuta  ålder- 
-domens    vördnad    eller  egendomens  rätt,  fingo  de  åtminstone  frid  i 


Beth  Chajim. 


•döden,  ty  här  är  tystare  än  på  någon  annan  kyrkogård,  enär  de 
tjocka  murarna  utestänga  allt  larm.  Men  här  finnes,  hvad  den 
öfriga  judestaden  saknar:  sol  och  grönska.  Sommarstrålarna  leka 
med  det  frodiga  ogräset  och  fläderbuskarnas  gulnade  blad,  dem 
ingen  hand  ansar. 

Men  utanför  kyrkogården  begynte  omsider  en  ny  dag  gry. 
Karl  IV:s  förordning  om  de  olika  handelsvarornas  begränsning  till 
vissa  gator  (Ledergasse  o.  s.  v.)  vardt  länge  sedan  upphäfd,  och  för 
50  år  sedan  föll  den  skranka,  som  skilt  Josefstadt  från  den  öfriga 
Altstadt.  Nu  schackra  judar  och  kristna  samfäldt  i  de  unkna  kyffena, 
och  tolf  tusen  tecknade  af  Juda  stam  spredo  sig  öfver  hela  staden, 
likasom  öfver  hela  jorden  efter  Jerusalems  förstöring.  För  mången 
ha  de  nötta  kopparslantarna  vuxit  till  stora  guldhögar,  och  mörka 
gårdsrum  ha  utbytts  mot  ljusa  praktvåningar.     Äfven  nu  handlas  det 


3  32  GYLLENE  PRAG. 


med  lump  och  gammal  metall;  men  nu  heta  dessa  papperspackor 
rentes,  obligationer,  effekter,  som  bestämma  öfver  »världsfreden», 
och  den  metalliska  handelsvaran  är  själfva  guldet,  hvarmed  furste- 
gunst köpes.  Har  lidandet  varit  svårt,  är  hämnden  så  mycket  Ijuf- 
vare,  ty  penningen  ger  makten,  stundom  ock  äran,  och  den  bestäm- 
mer »den  allmänna  opinionen»  genom  talangfullt  redigerade  tid- 
ningar och  pålitliga  telegrambyråar. 

En  författare  yttrade  en  gång:  »Judarna  äro  världshistoriens 
ogräs»,  hvarpå  han  fick  det  beriktigande  svaret:  »De  äro  en  samvets- 
fråga för  kristenheten».  Detta  är  sant,  men  endast  delvis:  de  äro 
en  samvetsfråga  äfven  för  judendomen,  för  sig  själfva.  Den  böhmi- 
ska  antisemitismen  och  företeelserna  i  Wien  eller  Warschau  vittna 
om  att  denna  sida  af  saken  på  senare  tiden  något  undanskymts 
af  en  ideell,  men  missriktad  liberalism.  Först  när  medaljens  båda 
sidor  riktigt  tolkats,  skall  den  antisemitiska  frågan  af  sig  själf  för- 
svinna —  i  den  stora  sociala.  Men  från  ett  skola  hvarken  de  ena 
eller  de  andra  kunna  frigöra  sig:  från  den  obeveklige,  som  med  lia 
och  timglas  på  bestämdt  klockslag  framträder,  likasom  på  magister 
Hanusch'  urtafla. 


Af  Prags  märkligheter  har  dock  intet  tilltalat  mig  så  som  Karls- 
bron, som  på  1 6  stenhvalf  lyfter  30  bildstoder  och  flankeras  af  två 
monumentala  gotiska  torn,  af  h vilka  det  östra  räddade  Prag,  då 
svenskarna  intagit  Lill-sidan  med  kungaborgen.  En  inskrift  på  tornet 
täljer  ock,  att  svenskarna  kommo  hit  intill,  men  icke  vidare,  ty 
—  heter  det  i  en  krönika  —  två  jesuiter  och  tre  soldater  hade  så 
länge  »defendiret»  detta  torn,  tills  studenter  och  handtverkare  hunno 
till  undsättning.  Om  kvällarna,  då  månskenet  glittrat  öfver  den 
breda  floden,  och  då  patrullerna  vid  brons  ändpunkter  öfvervakat 
lugnet  och  ordningen  bland  de  oroliga  ungtjecherna,  har  jag  mången 
gång  promenerat  bland  dessa  orörliga,  förstenade  helgon  och  krigare 


EN  PROMENAD  PA  KARLSBRON. 


333 


och    med    dem    knutit  en  intimare  bekantskap,  som  jag  gärna  ville 
öfverflytta  till  läsaren. 

Här  är  t.  ex.  den  helige  Nicolaus  Tolentinus  med  en  gyllene 
stjärna  på  bröstet  samt  ett  bröd  i  den  ena  handen  och  en  lilje- 
stängel i  den  andra,  ty  enligt  den  latinska  inskriften  hade  han 
mäktat  stora  under  genom  brödet  och  blodet.  Hans  närmaste  granne 
Vincentius  var  icke  mindre  undergörande  och  har  i  sanning  förtjänt 
att    bli    huggen    i    sten,    ty    han    lär   ha  uppväckt  från  de  döda  40 


Karlsbron  och  Hradschin  i  Prag. 


människor,  omvändt  100,000  syndare  samt  döpt  8,000  saracener  och 
25,000  judar.  Ho  kan  göra  detta  efter?  I  jämförelse  med  dessa 
stordåd  blekna  till  ett  intet  de  under,  som  utförts  af  fader  Vincentius' 
granne  till  höger,  den  äfvenledes  helige  Procopius,  hvilken  under 
sin  jordiska  vandring  tvang  djäfvulen  att  plöja.  Kanske  var  han 
själf  för  lat  därtill,  ty  icke  saknade  han  väl  krafter,  eftersom  han 
kunnat  nödga  själfva  hin  till  detta  nyttiga  arbete.  —  Bland  de  öfriga 
bilderna:  Ignatius  af  Loyola,  Johannes  Döparen,  Thomas  ab  Aquino 
och    Frans    Xaver   (missionären,  för  hvilken  en  indianhöfding  böjer 


3  34  GYLLENE  PRAG. 


knä)  m.  fl.  är  ur  konstnärlig  synpunkt  märkligast  den  väldiga  min- 
nesvården öfver  Johan  af  Matha,  Ivan  och  Filip'  af  Valois  med 
turkiska  krigare  vid  fötterna.  Fundamentet  är  urhålkadt,  och  i  den 
djupa  nischen  ses  fångar  med  böjda  hufvuden,  smärtsamt  förvridna 
anletsdrag  och  fjättrade  händer  —  en  tafla  af  gripande  verkan. 

Ej  heller  har  jag  försummat  att  nicka  åt  en  man,  som  står 
inniurad  i  ett  hvalf  vid  det  ena  tornet  —  det  är  »Bradac»  (grå- 
skägget). Om  vattnet  når  upp  till  hakskägget,  är  det  ett  tecken  att 
en  öfversvämning  hotar.  För  resten  hade  det  goda  folket  i  det 
gamla  Prag  ett  ännu  enklare  sätt  att  förvissa  sig  om  flodens  stigning: 
man  behöfde  ju  bara  se  efter,  huru  högt  upp  i  husen  folket  krupit 
i  den  lågt  belägna  Josefstadt,  och  än  i  dag  ses  vattenmärken  på 
Altstadts  murar.  På  samma  sätt  lär  man  i  den  gamla  goda  tiden  ha. 
pröfvat  en  bryggas  hållbarhet  genom  att  fylla  den  med  judar:  höll 
bron,  vore  det  ju  bra,  och  höll  den  inte  —  ja,  då  vore  det  ju 
också  bra.  Men  judarnas  guld  var  också  bra,  och  själfva  krucifixet 
på  Karlsbron  restes  medels  de  böter,  hvartill  en  jude  dömts  för 
»hädelser». 

Men  Karlsbrons  historiska  pärla  är  dock  den  med  kors,  stjärne- 
krans och  palmkvist  prydde  Jan  Nepomuk^  till  hvilken  vid  Johannes- 
festen  i  maj  tusentals  tjecher  vallfärda.  Nepomuk  var  i  lifstiden 
domherre  i  S:t  Veitkatedralen,  där  hans  dyrbara  silfverkista  är  att 
skåda,  och  utnämndes  till  biktfader  hos  drottning  Johanna,  kung 
Wenzels  maka,  »eine  fromme  und  tugendhaffte  Fiirstin».  Men 
fromhet  och  dygd  voro  tydligen  icke  Wenzels  starka  sidor,  ty  enligt 
en  krönika  skall  han  vid  spett  hafva  bundit  och  allerhögstegenhändigt 
stekt  sin  kock,  därför  att  denne  ej  tillagat  en  kapun  efter  den  dåtida 
smakens  regler.  Då  Nepomuk  förebrådde  konungen  för  detta 
människostekande  och  därjämte  åsamkat  sig  majestätets  vrede,  där- 
för att  han  ej  velat  yppa,  hvad  Johanna  och  han  biktat  för  hvar- 
andra,  vardt  han  natten  den  i6  maj  1483  nedsänkt  i  flodens  djup, 
hvilket  i  relief  är  framställdt  på  piedestalen.  I  samma  ögonblick 
tedde  sig  många  brinnande  stjärnor  på  Moldau,  och  äfven  vid  begraf- 
ningen    skedde   tecken   och   under.     Och  ändå  behöfde  den  påfliga 


EN  PROMENAD  PÅ  KARLSBRON.  335 

kyrkan  nära  250  års  betänketid  för  att  inse  Nepomuks  helighet,  ty 
ehuru  hans  bildstod  gjutits  i  Niirnberg  redan  1683,  vardt  han  ej 
kanoniserad  förr  än  år  1729. 

Hundra  år  senare  skulle  det  naturligtvis  firas  ett  kanoniserings- 
jubileum,  och  då  skulle  den  odödliges  diskreta  tunga  offentligt  före- 
visas. För  säkerhets  skull  vidtog  dock  ärkebiskop  Chlumcansky 
förberedande  undersökningar,  hvilka  röjde,  att  de  jordiska  kvar- 
lefvorna  ej  voro  i  presentabelt  skick.  Den  protestantiske  professorn 
i  anatomi,  lig,  gick  salighetsed  på  att  benen  i  kistan  voro  kvinno- 
knotor,  och  af  tungan  fanns  inte  ett  spår!  Men  om  man  eljes  får 
tro  en  krönikör,  hämtades  ett  manligt  benmaterial  från  en  gammal 
kyrkogård,  och  en  rättskaffens  sadelmakare  gjorde  en  splitterny 
tunga  af  skinn,  som  riktigt  aptitligt  hängdes  upp  inom  glas  och 
ram.  Vare  därmed  huru  som  helst  —  efter  den  betan  har  Nepomuk 
fått  ligga  i  fred  i  sin  kista.  Endast  under  1866  års  krig  fördes  han 
af  prästerskapet  i  säkerhet  ända  till  Salzburg,  men  gjorde  efter 
Prager-freden  sitt  högtidliga  återintåg  i  domen. 

Metropolitan-kyrkan  till  St.  Veit  [Svety  Vit)!  Fyra  gånger  har 
hon  varit  lågornas  rof,  hussiterna  hafva  vanhelgat  hennes  fresko- 
målningar, »utraqvisterna»  ha  skändat  hennes  heliga  kalkar,  och 
svenska,  franska  och  preussiska  kulor  hafva  skadat  hennes  sträfpelare 
och  fönsterrosetter;  men  allt  fortfarande  tronar  hon  på  höjden  vid 
kungaborgen  och  blickar  stolt  ner  på  Schwarzenbergska  palatset 
och  på  den  fiolspelande  riddar  Dahbors  »hungertorn»  och  andra 
minnesmärken.  Ännu  efter  600  år  står  hon  ofullbordad,  men  är 
dock  en  prydnad  för  Böhmen  och  den  katolska  kristenheten,  och 
inom  hennes  murar  multna  hennes  trenne  patroner  Veit  [Vit],  Wenzel 
[Vaclav)  och  Adalbert  (Fojtech)  samt  Karl  IV  och  hela  raden  af 
PrzemysHder  och  Habsburgare  med  hustrur,  frillor  och  barn,  mör- 
dare och  mördade  om  hvarandra.  Och  väl  kan  jag  förstå,  att  den 
biltoge  Karl  X  af  Frankrike  med  tårar  i  ögonen  tog  afsked  af  henne^ 
då  han  flydde  från  Prag  för  att  undgå  koleran,  som  dock  dödligt 
träffade  honom  i  den  lilla  staden  Görz. 


3  36  GYLLENE  PRAG. 


Mitt  högtidligaste  minne  af  Veit  hade  jag  en  klar  höstmorgon. 
Först  tog  en  klocka  på  Hradschin  upp  ottesångcn,  och  så  föllo  de 
talrika  kyrkorna  på  båda  sidor  af  floden  in  i  denna  psalm.  Folk  var 
i  rörelse  ovanligt  tidigt  på  morgonen;  borgargardena  i  gröna  uni- 
former och  plymagerade  hattar  marscherade  »taktlöst»  uppför  Hrad- 
schins  knaggliga  gatubackar,  och  tunga  åkdon  rullade  oupphörligt 
öfver  bron.     Något  ovanligt  var  tydligen  å  färde. 

Var  det  en  stor  böndag,  som  manade  folket  att  bedja  till  de 
otaliga  helgonbilderna.^  Hade  kanske  någon  ny  mistr  Jan  Hus  stått 
upp  för  att  väcka  till  andlig  frigörelse?  Eller  hade  tjecherna  hittat 
grundtexten  till  den  omstridda  »böhmiska  statsrätten»?  Nej,  det 
var  något  vida  högtidligare:  det  var  hans  k.  &  k.  Apostoliska  Maje- 
stäts, Franciscus  Josephus'  namnsdag,  som  skulle  helighållas  i  det 
gotiska  templet. 

Med  orgelns  veka  toner  blandade  sig  en  välklingande  vokal-kör, 
hvarunder  det  l57sande  tåget  skred  in  genom  den  oansenliga  porten. 
Här  syntes  hans  excellens  ståthållaren  och  kommendanten  med 
generalstab,  guldstickade  presidenter,  lojala  riksdagsmän  och  resliga 
officerare  i  österrikiska  arméns  enkla,  prydliga  uniformer.  På  de 
främsta  bänkarna  satte  sig  rådsherrarna  i  purpurmantel  med  hvit 
hermelin,  bärande  kroninsignierna,  som  dagen  till  ära  framtagits  ur 
den  dammiga  kronkammaren  ofvanpå  Wenzel-kapellet.  Månne  någon 
af  de  värde  herrarna  tänkte  på  huru  det  anno  1618  gick  med  två 
kungliga  rådsherrar?  Det  är  ej  alltid  som  man  efter  ett  ofrivilligt 
luftsprång  från  tredje  våningen  af  ett  slott  har  lyckan  att  falla  på 
en  mjuk  gödselhög. 

Så  följde  det  högvördiga  kleresiet,  som  efter  allehanda  knäfall 
och  korstecken  slog  sig  ner  på  bänkarna  i  presbyterium:  frodiga 
prelater  med  kala  hjässor  och  skinande  anleten,  släta  som  Jakobs, 
med  ryggar  som  kattors  och  småleenden  som  hofmäns.  Här  syn- 
tes korsherrarnes  generalmästare,  premonstratensernas  generalabbé, 
Malteser-ordens  prior  och  andra  höga  klosterfäder  i  gula  mässhakar, 
hvita  skjortor  eller  violetta  och  svarta  kaftaner.  Efter  »Te  Deum» 
och    »Pange    lingua»    mumlar  domprosten  böner  på  ett  obegripligt 


S:t  Veits-domen  i  Prag. 


EN  GUDSTJÄNST  HOS  DEN  HELIGE  NEPOMUK. 


337 


tungomål ;  unga  djäknar  svänga  rökelsekaren;  diocesaner  stämma 
upp  en  växelsång  bakom  altaret;  det  ringes  med  en  klocka  tre 
gånger;  församlingen:  faller  på  knä;  genibataljonens  soldater  luta 
sig  mot  gevären,  och'  unga  officerare  gäspa  bakom  de  höga  kaskarna. 
Luften  fylles  af  rökelse  och  orgeltoner,  och  solskenet  smeker 
Ödmjukheten,  Kärleken,  Heligheten  och  Lydaktigheten,  som  vakta 
•den  gudsmannen  Nepomuk,  kring  hvilken  grånade  gubbar  och 
unga  kvinnor  trängas  med  kyssar.  Ett  sådant  helgonskrin  kan  ej 
uppvägas  med  guld,  och  därför  haf  man  gjort  en  massiv  kista  af 
silfver.  Den  väger  bara,  1,500  kilo  och  har  kostat  en  half  million 
kronor.     Och  hvad  gör  det?     Böhmen  är  ett  rikt  land. 


S:t  Veitsdomen  och  Hradschin  i  Prag 

Icke  ens  i  en  katedral  på  en  kejserlig  namnsdag  kan  man  fri- 
göra sig  från  underliga  tankar,  antagligen  därför  att  rökelsen  slår 
-åt  hufvudet.  —  Sedan  bönerna  för  kejsaren  slutat,  vidtager  en  vanlig 
mässa   till    Gud,    och    sedan  adel  och  prästerskap  rymt  fältet,  fylles 

Slavia.  22 


3  3»  GYLLENE  PRAG. 


helgedomen  af  de  fattiga,  som  knäfalla  framför  den  helige  Wenzels 
altare  och  kyssa  det  byzantiska  Kristushufvudet  i  Simon-  och  Juda- 
kapellet.  Mina  profana  ögon  beundra  glasmålningarna  i  Anna- 
nischen, under  det  att  några  svartklädda  kvinnor  mellan  gallren 
hviska  åt  den  andäktige  biktfadern  sina  hemligaste  synder,  alldeles 
som  Wenzels  drottning  åt  Nepomuk. 

Men  nedanför  Hradcany  myllrar  det  på  gatorna  af  människor, 
som  veta,  att  man  måste  förtjäna  sitt  bröd  i  sitt  anletes  svett;  det 
ryker  från  de  många  fabrikerna  i  Prags  förstäder,  där  den  från  robot 
(lifegenskapen)  befriade  bonden  utbytt  plogen  mot  maskinarbetarens 
verktyg;  i  kaféerna  diskuteras  politik,  och  politik  göres  af  de  ung- 
tjechiska  riksdagsmännen;  i  studerkammare  och  redaktionssalar  smidas 
andliga  vapen  för  folklig  upplysning  och  frihet,  och  långt  där  borta 
på  Letna  (Belvederen),  på  andra  sidan  Vltava,  sitter  Svatopluk  Ceck 
vid  sitt  tysta  skrifbord  och  drömmer  skaldens  vackraste  drömmar 
om  ett  fritt,  lyckligt  framtidsfolk. 


För  den  slaviska  världen  äger  Zlata  Praha  ett  särskildt  intresse^ 
och  frånses  Moskva  och  Kiev,  har  ingen  stad  så  god  klang  för 
slaviska  öron.  Men  äfven  för  den  germanska  världen  har  Prag  stor 
betydelse,  ty  om  Böhmen  med  dess  hufvudstad  helt  och  hållet  faller 
i  de  öfverlägsna  tjechernas  händer,  är  bandet  afskuret  mellan  Berlin 
och  Wien,  och  tyskarna  i  Österrike  dömda  till  isolering,  kanske 
förtvinande. 

Blandningen  af  germansk  och  slavisk  karakter  förlänar  emel- 
lertid ett  särskildt  behag  åt  Prag.  Där  finnas  tyska  Bierkneipen,  där 
kunderna  gem3^tligt  sitta  vid  sitt  pilsener-glas  och  sina  »skat»-kort; 
men  där  finnas  ännu  fler  slaviska  öl-  och  vinstugor  samt  kaféer, 
där  gästerna  politisera,  läsa  tidningar  och  spela  biljard.  Visserligen 
har  det  någon  gång  händt,  att  slaver  och  germaner  i  Prag  stött 
samman    med  ölsejdlar  och  biljardköer  såsom  kastvapen.     Men  där 


DET  MODERNA  PRAG. 


339 


råder  dock  smak,  stil,  trefnad  och  stämning.  Det  är  icke  mindre 
njutningsrikt  att  i  en  blygsam  vinstuga  på  Lilla  sidan  drömma  bland 
sömniga  gaslyktor  och  dallrande  akasieblad  än  att  vandra  i  det 
Waldsteinska  palatsets  praktsalar,  där  allt  ännu  minner  om  denne 
märklige  man,  likasom  annorstädes  i  Böhmen:  slottet  Friedland  i 
norr,  Pilsen  i  väster,  Gitschin  i  öster  samt  i  nordväst  Eger,  hvars 
rådstuga  ännu  uppvisar  blodfläckarna  efter  det  mord,  som  beseglade 
stjärnegrubblarens  öde.  Och  det  är  icke  mindre  stämningsfullt  att 
lyssna  till  en  mässa  under  Nikolai-kyrkans  kupol  än  att  i  ett  f.  d. 
refektorium  fördjupa  sig  i  munkarnas  digra  ölkrus.  Företagsamma 
institutioner  —  dessa  munkkloster!  Där  vinrankan  tryter,  fås  er- 
sättning i  humle  och  malt.  Prag  har  mer  än  ett  klosterbryggeri,  där 
Gambrinus  dyrkas  lika  nitiskt  som  Nepomuk,  Vit  och  Vojtech  till- 
sammantagna. 

Man  kan  i  regeln  misstro  tyska  tidningars  klagovisor  om 
den  »tjechiska  råheten»,  likasom  man  öfverhufvud  bör  med  för- 
siktighet upptaga  tyska  omdömen  om  Prag.  Det  är  sant,  att  yttrin- 
gar af  råhet  förekommit  på  det  politiska  området,  t.  ex.  i  van- 
ställande af  minnesstoder  eller  tyska  skyltar.  Men  i  sedligt  afseende, 
i  det  personliga  umgänget  är  tjechen  säkerligt  mindre  rå  än  tysken, 
åtminstone  preussaren.  I  varietéer  har  jag  sett  en  tjechisk  publik 
med  likgiltigt  lugn  åse  t.  ex.  en  parodisk  ekvilibrist  för  att  i  stället 
ägna  Hflig  uppmärksamhet  åt  en  allvarlig  dialog  eller  sång  —  det 
är  snarare  tvärtom  i  den  germanska  världens  hufvudstad. 

Vill  man  göra  sig  en  föreställning  om  den  språkliga  och  na- 
tionella dualismen  i  Böhmen,  behöfver  man  bara  studera  gatunamnen 
i  Prag  —  ett  ämne  som  vållat  mycket  onödigt  bråk.  På  ett  gatu- 
hörn  finnas  t.  ex.  dubbla  beteckningar  med  den  slaviska  öfverst; 
på  ett  annat  hittar  man  endast  det  tjechiska  namnet,  på  ett  tredje 
det  tyska  ordet  och  på  ett  fjärde  —  ingenting  alls.  Saken  är  en 
löjlig  form-  eller  etikettfråga:  men  lika  visst  som  att  83  personer 
böra  hafva  mer  att  säga  än  17  (i  hela  Böhmen  62  procent  tjecher 
mot  38  procent  tyskar),  Hka  visst  hafva  tjecherna  i  Prag  rätt  att 
använda    sitt  modersmål  framför  tyskan.     En  annan  fråga  är,  huru 


340 


GYLLENE  PRAG. 


praktisk    denna    tjechiska    ensidighet    är   för   turisten,  som  på  egen 
hand  vill  ta  sig  fram  i  Alt-  och  Josefstadens  labyrinter. 

För    öfrigt  är  det  tyska  språket  icke  förfördeladt  i  Prag  —  de 
excesser,  som  förekommit  i  den  vägen,  äro  undantagsfall,  som  ten- 
densiöst    utbasunats   i   världen,    utan  att  telegrambyrån  omtalat  lik- 
nande   öfverdrifter    från   tyskarnas  sida.     Man  hör  tyska  i  de  stim- 
mande   wiener-ka- 
féerna  och  i  pilsen- 

restauranterna ; 
man  hör  och  ser 
det  tyska  språket 
i  bodar,  och  det 
händer  aldrig,  att 
en  främling  på  en 
tysk  fråga  får  ett 
ohöfligt  svar  —  på 
sin  höjd  den  be- 
klagande tystna- 
dens. 

Men  aldrig  lär 
man  känna  Prag 
utan  att  förstå 
tjechiska.  Det  finns 
restauranter,  som 
uteslutande  besö- 
kas af  tjecher;  det 
finnes  vissa  gatudelar,  där  tjechen  ej  gärna  promenerar,  och  det 
finnes  intelligenta  tjechiska  kretsar,  som  principiellt  icke  begagna  det 
tyska  språket.  Det  är  nästan  löjligt  att  se,  hvilka  svårigheter  och 
omvägar  en  tjech  stundom  gör  för  att  uttrycka  hvad  som  på  tyska 
fölle  sig  lättfattligare  eller  bekvämare,  och  han  tyckes  knappt  vara 
medveten  om,  huru  mycket  hans  modersmål  i  själfva  verket  är 
utspädt  med  germanismer.  I  ett  sällskap  yttrade  en  gång  en  väl- 
ment tjech  för  min  räkning:  »Wir  können  auch  deutsch  sprechen»; 


Parti  af  Prag. 


DET  MODERNA  PRAG. 


341 


det  uppstod  ett  ögonblicks  tyst  förlägenhet,  och  så  bröt  den  slaviska 
konversationsfloden  lös  med  dubbel  fart.  Denna  nationella  ovilja 
mot  det  tyska  språket,  hvilket  dock  skall  förbhfva  oumbärligt  för 
Böhmen  såsom  ett  litterärt  kulturland,  är  förklarlig  under  språk- 
kampens hetta,  likasom  fallet  varit  i  Finland  mellan  svenska  och 
finska,  "men  torde  väl  få  betraktas  såsom  en  öfvergående  barnsjukdom, 
för  resten  synnerligt  hälsosam  för  den,  som  vill  lära  det  västslaviska 
tungomålet.  y>Strc  prst  skrz  krk!»  —  som  läsaren  af  exemplet  finner, 
är.  det  tjechiska  språket  synnerligt  enkelt  och  lättfattligt! 

Och  ju  mer  man  intränger  i  språket,  dess  mer  finner  man,  att 
Prag  är  en  modern  kulturstad^  som,  med  relativt  fler  katolska  min- 
nesmärken än  någon  annan  stad  norr  om  Alperna,  redan  har  två 
hundra  fabriker  och  är  medelpunkten  för  ett  vidt  utgrenadt  järnvägs- 
nät. Där  finnes  ett  stort  nationellt  kulturmuseum,  en  rikhaltig, 
privat  etnografisk  samling  (Adalbert  Naprstek),  en  präktig  teater  m.  m. 
—  allt  rent  tjechiska  kulturprodukter  vittnande  om  intelligens,  idog- 
het, företagsamhet  och  sparsamhet  —  dygder  som  ställa  tjecherna 
afgjordt  främst  bland  de  slaviska  folken.  Bland  annat  besökte  jag 
en  gång  ^Domacina»,  en  tjechisk  köksskola  för  unga  kvinnor,  samt 
den  stora  idrottsföreningen  »Sokoh  (»Falken»),  som  har  medlemmar 
i  tiotusental  icke  blott  i  Prag  och  det  öfriga  Böhmen,  utan  ock  i 
sydslaviska  länder  och  i  Polen,  och  där  gymnastiska  öfningar  gå 
hand  i  hand  med  samslaviska  solidaritetssträfvanden  af  intellek- 
tuell art. 

Korteligen:  Jan  Nepomuks  och  Jan  Hus'  Böhmen  är  vordet 
en  framstående  modern  kulturstat,  och  denna  kultur  är  i  främsta 
rummet  ett  tjechiskt  verk.  De  demokratiska  ungtjecherna  hafva  till 
och  med  ända  därhän  gripits  af  moderna  idéer,  att  ingen  af  sekel- 
slutets andhga  strömningar  blifvit  dem  främmande,  och  i  strid  mot 
det  gamla  systemet  hafva  de  ej  tvekat  att  söka  tillfälliga  bundsför- 
vanter både  i  antisemiter  och  socialdemokrater  och  omladinister 
(unga  »anarkister»  och  revolutionärer),  af  hvilka  jag  såg  åtskilliga 
porträtt  i  den  sedermera  upplösta  studentföreningen  »Slavia».  Och 
som    Böhmens    äldre    kultur    faktiskt   varit  väsentligt  tysk,  ha  ung- 


342  GYLLENE  PRAG. 


tjecherna  lämnat  de  historiska  traditionerna  och  romantiken  å  sido. 
Då  ett  par  stöder  störtade  i  floden  från  Karlsbron  vid  den  svåra 
öfversvämningen  i  början  af  90-talet,  tyckte  Prags  tjechiska  stads- 
fullmäktige, att  kostnaderna  för  deras  upptagande  (20,000  gulden) 
vore  »för  mycket»,  och  än  i  dag  ligga  de  historiska  konstverken 
på  botten.  Och  då  jag  en  afton  gick  öfver  bron,  sade  mig  en  ungtjech 
skämtsamt:  »Skada,  att  svenskarna  ej  eröfrade  hela  Prag!  Då  hade 
tjecherna  blifvit  kvar,  och  vi  hade  sluppit  både  papister  och  tyskar ! » 
Det  ungtjechiska  partiet  liknar  en  uppväxande  man,  som  nyss 
lämnat  slyngelåren.  Hans  lifliga  fantasi  och  hejdlösa  själfständig- 
hetsbegär  ha  lockat  honom  till  åtskilliga  snedsprång,  som  tvungit 
magistern  i  Wien  till  sträng  tillämpning  af  skollagen.  Han  reflek- 
terar ej  öfver  följderna  af  sina  handlingar  och  väger  ej  alltid  så 
noga  orden  eller  medlen  för  de  stora  målen.  Men  huru  stark  är 
ej  hans  tro  på  sig  själf,  på  framtiden,  på  mänskligheten!  Huru  låta 
bli  att  tycka  om  honom  med  alla  hans  ungdomsfel  —  äfven  i  dem 
ligger  det  något  mänskligt,  något  starkt,  som  blott  lofvar  godt  för 
Österrikes  framtid.  Och  synbarligt  har  den  ungtjechiska  segeryrseln 
nått  sin  höjdpunkt  och  går  att  lämna  rum  för  den  manliga  besin- 
ningsfuUheten  och  fastheten  mot  påtryckningar  både  upp-  och  ner- 
ifrån. 


Under  vår  vandring  genom  Prag  har  skymningen  hunnit  sänka 
sig  öfver  »Kungliga  Vinbergen»  och  Hradcany  och  Vita  va  och  de 
70  kyrkorna,  och  af  det  bortdöende  gatulifvet  märker  man,  att  man 
icke  blott  är  i  Österrike,  utan  ock  i  det  lilla  belägringstillståndets 
stad.  Intet  ljud  förnimmes  mellan  de  tunga  murarna,  där  vakt- 
poster smyga  fram  med  laddad  revolver  och  påskrufvad  bajonett. 
Det  ser  styggt  ut  och  påminner  mer  om  Petersburg  eller  Belgrad 
än  om  den  glada  hufvudstaden  i  Hus',  Comenius',  Kollars  och 
Nerudas  rika,  sköna  land.  Solen  har  länge  sedan  gått  ner  bakom 
Hvita   berget,  där  den  böhmiska  konungakronan  en  gång  försvann; 


DET  MODERNA  PRAG. 


343 


men  månen  går  upp  och  stänker  sina  silfverdroppar  på  Petrin-kullens 
Eiffeltorn. 

»Jag  kan,»  säger  Jan  Neruda  i  en  af  sina  skizzer,  »icke  beskrifva, 
huru  vackert  Prag  är  om  natten  i  månsken.  Människorna  sofva, 
men  stenarna  få  lif;  till  och  med  stoderna  på  bron  röra  sig. 
Hradcany,  redan  om  dagen  fullt  af  majestät,  är  om  natten  ännu 
sublimare.  Beslöjadt  af  en  enda  mörk  kolorit  reser  det  sig  högt 
upp  mot  den  mörka  himlen,  och  dess  torn  sträcker  sig  ända  till 
de  tindrande  stjärnorna.  Vltava  brusar  hymner,  och  öfver  hennes 
dal  står  månen  stilla,  som  om  han  ej  kunde  skilja  sig  därifrån,  och 
han  seglar  melankoliskt  därifrån  först  då  den  afundsjuka  solen  skräm- 
mer bort  honom.  Månen  är  helt  visst  en  väldig  turist,  men  han 
har  öppet  erkänt  för  mig,  att  han  icke  sett  någon  vackrare  stad  än 
Praha.» 


SJETTE  KAPITLET. 

Tjechiska  storverk. 

Två  utställningar  i  Prag.  —  Den  tjechiska  skönlitteraturen  militans  et  triumphans. 
—  Hos  Jaroslav  Vrchlicky  och  Svatopluk  Cech.  -  Bodrich  Smetana.  —  Den 
tjechiska  musiken  och  dansen.  —  På  Vysehrads  kyrkogård. 

Inom  loppet  af  endast  fem  år  har  Prag  varit  skådeplatsen  för 
två  utställningar,  hvilka  hvar  för  sig  lämna  ett  verkligt  stor- 
artadt  vittnesbörd  om  det  lilla  tjechiska  folkets  och  den  tjechiska 
kulturens  uppsving  under  de  senaste  årtiondena:  1891  års  industri- 
utställning gaf  en  koncentrerad  öfversikt  af  landets  stora  naturliga 
tillgångar  och  om  den  industriella  Ii faktig heten,  lika  så  väl  som  om 
åkerbruket.  Ensamt  den  böhmiska  kol-  och  bergverkshandteringen 
intager  en  aktad  plats  på  den  europeiska  marknaden.  Den  etno- 
grafiska utställningen  [narodopisna  vystava)  år  1895  lämnade  en  syn- 
nerligt intressant  totalbild  af  tjechernas  folkliga  egendomligheter  och 
af  deras  andliga  odling  från  äldsta  till  nyaste  tid.  Och  dessa  båda 
kraftprof  icke  blott  företogos  genom  egna,  privata  medel  (utan  något 
som  helst  statsanslag),  utan  hade  ock  att  bekämpa  alla  öppna  och 
hemliga  motigheter,  som  det  —  afundsjuka  och  missundsamma 
tyska  elementet  lade  i  vägen.  Så  hände  det  t.  ex.  nästan  aldrig^ 
att  en  tysk  tidning  i  Wien  eller  Budapest  ens  omnämnde  tillvaron 
af  dessa  båda  utställningar,  långt  mindre  att  de  sympatiskt  eller 
objektivt  lämnade  några  redogörelser  därför.  Men  om  en  tjechisk 
gatpojke    en    lördagskväll   sade   ett   glåpord  åt  en  tysk  på  gatan,  så 


TVÅ  UTSTÄLLNINGAR  I  PRAG. 


345 


1 

P: 


var   detta    på    måndagsmorgonen    bekant   för   en  landsortstidning  i 
ultima  Thule. 

För  sin  del  har  författaren  aldrig  besökt  en  exposition,  som 
visat  sig  vara  så  populär,  så  sammanvuxen  med  nationen  som 
tjechernas  narodopisna  vystava.  Det  var  ett  icke  mindre  kärt  nöje 
att  studera  de  olika  föremålen  än  besökarna  själfva  och  att  se,  med 
hvilken  ungdomlig  hänförelse  de  kände  sig  stolta  öfver  sitt  verk 
och    med    hvilken    aktning    och   sympati  de  bemötte  den  landtliga 


Tjeckisk  bondötuga. 


befolkningen,  som  i  stora  skaror  kom  till  Prag  den  sommaren. 
Somliga  dagar  kunde  besöksiffran  springa  upp  till  öfver  50,000, 
nästan  uteslutande  slaver,  och  trots  den  låga  inträdesafgiften,  som 
möjliggjorde  utställningens  folkliga  syfte,  hade  den  med  en  summa 
af  mer  än  2  millioner  besökande  ett  nettoöfverskott  af  25,000 
gulden.  Och  om  kvällarna,  när  det  elektriska  ljuset  flödade  ut  öfver 
det  ståtliga  utställningspalatset  och  »la  fontaine  lumineuse»  i  den 
vackra  dalen  på  andra  sidan  floden,  och  när  den  glädtiga  publiken 
med  slava-rop  hälsade  de  bekanta  tonerna  af  tjechiska  kompositörer. 


346  TJECHISKA  STORVERK. 


då  såg,  då  kände  man,  att  man  framför  sig  hade  ett  folk  i  vapen, 
ett  ungdomligt  folk  rustadt  med  andens  vapen. 

Och  just  därutinnan  skilde  sig  denna  tjechiska  utställning  från 
andra  nationella  skådespel,  t.  ex.  Ungerns  millenium-jubileum,  att 
den  icke  var  en  rustkammare  eller  historisk  arsenal,  intet  stormodigt 
skrytande  med  yttre  dåd.  Den  var  alltigenom  ett  förhärligande  af 
den  fredliga  odlingen  och  den  folkliga  bildningen;  den  största  böh- 
miska  tidningen  »Narodni  Listy»,  som  äges  af  den  gamle  ung- 
tjechiske  politikern  Gregr,  hade  dagligen  två  stora  sidor,  som  ute- 
slutande behandlade  utställningen  och  dess  nationella  festligheter, 
och  katalogens  538  sidor  inrymde  i  själfva  verket  hela  den  tjechiska 
kulturhistorien  jämte  ekonomisk  statistik. 

Inom  utställningsområdet  funnos,  likasom  på  den  polska  i  Lem- 
berg, hela  bondstugor  och  ladugårdar,  som  troget  åskådliggjorde  de 
tjechiska  byarnas  utseende  och  lifvet  inom  dessa  väggar  —  vare  sig 
det  gällde  sträfsam  huslig  slöjd  eller  ett  muntert  gille  med  gigor 
och  pipor.  Här  funnos  prydliga  »kraslice»  (de  siratligt  målade  påsk- 
äggen) och  brokiga  klädedräkter,  hvilka  i  likhet  med  arkitekturen 
blifva  mer  karakteristiska  och  ursprungliga,  ju  längre  österut  man 
kommer  (Mähren  och  de  slovakiska  ängderna).  Särskildt  erinrar  jag 
mig  ännu  en  målerisk  grupp,  kallad  »Jizda  kralu»  eller  »Honeni 
krale»,  arrangerad  af  den  tjechiske  fornminnesforskaren  d:r  Zibrt. 
En  gång  om  året  blir  den  arbetare  eller  herde,  som  stiger  tidigast 
upp  och  fortast  blir  färdig  med  sitt  arbete,  vald  till  »konung»  och 
rider  med  sjungande  och  spelande  följe  omkring  till  gårdarna;  de 
gåfvor,  som  därvid  samlas,  fördelas  bland  deltagarna.  Denna  natio- 
nella fest,  som  ännu  bibehålles  i  Mähren  och  bland  slovakerna,  har 
sin  motsvarighet  i  tyskarnas  >■> Pfingstkönig »  eller  »Maigraf»  och  torde 
ej  heller  i  Sverige  vara  okänd. 

Men  intressantast  var  dock  det  rikliga  material,  som  åskådlig- 
gjorde den  tjechiska  litteraturen  och  folkbildningens  utveckling.  Man 
häpnar  icke  mindre  öfver  det  andliga  mörker,  som  under  de  båda 
föregående  århundradena  hvilat  öfver  Böhmen,  än  öfver  den  ofant- 
liga  fart,  som  den  tjechiska  kulturen  tagit  endast  på  ett  par  decen- 


TVÅ  UTSTÄLLNINGAR  I  PRAG.  347 


nier.  Af  1,135  periodiska  skrifter  i  hela  Böhmen  utkomma  inemot 
200  tjechiska  ensamt  i  hufvudstaden;  typografien  står  synnerligt  högt, 
•och  vid  sidan  af  den  lärda  och  skönlitterära  bildningen  går  ett 
vackert  främjande  af  folkskolan.  Härutinnan  utmärker  sig  särskildt 
den  privata  föreningen  '»Skolska  matica»,  som  med  ett  kapital  af 
2  Vg  millioner  gulden  på  enskild  väg  efter  14-årigt  arbete  underhåller 
€tt  fullständigt  gymnasium,  40  läseinstitut  och  42  folkskolor  med 
tio  tusen  lärjungar.  Detta  nationella  företag  är  i  sitt  slag  icke 
mindre  aktningsvärdt  än  den  redan  nämnda  patriotiska  idrotts- 
föreningen »Sokol»,  hvars  tjechiska  medlemmar  uppgå  till  30,000. 
Och  allt  detta  utan  statsanslag,  utan  lof  af  myndigheterna !  Ett  sådant 
folk  är  i  sanning  oöfvervinneligt. 

Äfven  i  de  tjechiska  författarnes  litterära  verksamhet  och  person- 
liga lif  fick  man  en  inblick  genom  utställning  af  deras  skrifter, 
minnesföremål,  arbetsrum  o.  d.  De  slaviska  nationernas  moderna 
skönlitteratur  är  med  åtskilliga  gemensamhetsdrag,  särskildt  i  det 
vekt  och  svårmodigt  lyriska,  dock  mycket  ohkartad  i  både  form 
och  ämnen.  Den  ryska  poesien  har  efter  århundradets  stora  glans- 
period försjunkit  i  sjuklig  sentimentalitet  och  »oblomoveri».  Po- 
lackerna hafva  aldrig  blifvit  kvitt  den  mystiska  romantik,  som  en 
gång  gifvit  den  polska  poesien  en  hög  rang  i  världslitteraturen,  och 
som  i  den  nyaste  riktningen  framträdt  i  ett  mystisk-psykologiskt 
fördjupande  i  det  mänskliga  lifvets  och  den  moderna  konstens  före- 
teelser. Serber  och  montenegriner  kvarstå  ännu  i  det  stora  hela 
på  den  naivt  episka  ståndpunkten  med  anti-turkisk  d.  v.  s.  kristlig- 
patriotisk tendens,  och  detta  gäller  i  mindre  grad  äfven  om  kroater 
och  bulgarer,  hvilka  dock  under  ett  idogt  kulturarbete  betydligt 
inverkats  af  de  västerländska  åskådningarna. 

Annorlunda  förhåller  det  sig  åter  med  den  tjechiska  skönlittera- 
turen, hvilken  knappt  är  äldre  än  sydslavernas,  d.  v.  s.  en  produkt 
af  detta  århundrade,  i  synnerhet  dess  senare  hälft,  men  som  dock 
redan  hunnit  i  sig  upptaga  de  andliga  strömningar,  som  de  stora 
kulturländerna  ännu  knappt  haft  tid  att  smälta.  Detta  gör  den 
tjechiska    poesien  så  modern  och  njutbar  för  hela  Europa,  och   det 


348  .    ...TJECHISKA  STORVERK. 


icke  minst  intressanta  är  att  med  denna  litteratur  få  lära  känna  de 
mer  framstående  författarne  själfva,  hvilka  med  undantag  af  den 
för  några  år  sedan  aflidne  Jan  Neruda  ännu  verka  i  sina  bästa 
mannaår. 

Det  är  ock ,  ett  rätt  egendomligt  sakförhållande,  att  det  ung- 
tjechiska  folket,  som  genom  sin  lidelsefulla  kärlek  till  sitt  land  och 
genom  sin  stolthet  öfver  det  tjechiska  språket  blifvit  en  fara  och 
en  fasa  för  hela  det  gamla  stats-  och  samhällsskicket  i  Österrike,  i 
sin  poesi  ingalunda  är  ensidigt  patriotisk,  såsom  t.  ex.  flertalet  kroa- 
tiska poeter.  Det  fosterländska  ligger  hufvudsakligen  i  själfva  språket 
och  dess  mästerliga  behandling;  men  till  innehållet  är  den  nya 
tjechiska  poesien  snarare  kosmopolitisk,  allmän-mänsklig.  Det  finnes 
den  allra  modernaste  subjektivism  och  pessimism  hos  de  unga  skal- 
derna Jaroslav  Kvapil  (medarbetare  i  »Narodni  Listy»),  hos  Klastersky 
(tjänsteman  i  Prag)  och  hos  Machar  (f.  n.  anställd  i  en  bank  i  Wien); 
det  finnes  stark  realism  med  borgerlig,  men  ej  uteslutande  tjechisk 
karakter  hos  dramatikerna  Svoboda  och  Simacek,  och  icke  ens  en  så 
nationell  skald  som  Svatopluk  Cech  saknar  den  universella  satiren 
och  något  af  den  germanska  gemytligheten.  Måhända  skola  somliga 
tjecher  taga  illa  vid  sig,  då  jag  säger,  att  författaren  af  den  allego- 
riska, panslavistiska  hjältedikten  »Slavia»  har  något  tycke  äfven  med 
Fritz  Reuters  och  Schillers  landsmän;  men  författaren  af  de  stor- 
slagna hjältedikterna  »Europa»  och  »Adamiterna»  samt  af  »Trälens 
sånger»  är  för  stor  skald  för  att  misstyda  ett  omdöme,  som  ställer 
sig  på  en  bredare  grundval  än  den  begränsade  nationalitetshänsynens. 

Om  man  i  litteraturhistorien  plägar  beteckna  slutet  af  det  förra 
århundradet  såsom  utgångspunkten  för  den  slaviska  renässansen  i 
Böhmen,  då  sådana  språkforskare  som  Dobrovsky  och  Josef  Jung- 
mann  banade  väg  för  de  nationella  skalderna  Kollar  och  Celakovsky, 
så  får  dock  ej  förbises,  att  den  tjechiska  poesien,  likasom  ock  språket, 
efter  det  olyckliga  slaget  på  Hvita  berget  i  trettioåriga  krigets  början 
förde  ett,  om  ock  svagt  lif  på  den  böhmiska  landsbygden,  där  heder- 
liga bönder  och  handtverkare  stundom  grepo  till  pennan  för  att 
återgifva  en.  folkvisa  eller  gifva  uttryck  åt  sina  fromma  naturkänslor. 


DEN  TJECKISKA  SKÖNLITTERATUREN. 


349 


Men  hvarken  dessa  obetydliga  naturskalder  eller  ett  så  välmenande, 
naivt  geni  som  Kollar,  författaren  af  y> Slavas  dotter»  skulle  hafva 
gifvit  den  tjechiska  poesien  så  stor  lyftning,  om  icke  den  unge, 
tidigt  bortgångne  skalden  Macha  (f  1836)  höjt  romantikens  fana  och 
för  sitt  land  blifvit  eller  åtminstone  lofvade  att  blifva,  hvad  Pusjkin 
vardt  för  den  ryska  poesien  eller  Mickiewicz  för  den  polska,  genom 
att  införa  byronismen. 

I  Ryssland  var  byronismen  en  i  aristokratiskt  själfsvåld  tämligen 
snart  öfvergående  rörelse,  som  de  politiska  förhållandena  kväfde, 
och  i  Polen  förirrade  den  sig  i  Mickiewicz'  sjukliga  drömmerier 
dier  fråssade  i  Slowackis  vilda  fantasivärld  —  till  evinnerlig  ära  för 
•de  båda  skaldernas  litterära  personlighet,  men  till  stor  fara  för  den 
andliga  utvecklingen  öfverhufvud.  I  Böhmen  åter  blef  byronismen 
€n  sund,  väckande  kraft,  som  med  den  politiska  lifaktigheten  efter 
1848  alstrade  en  sjudande,  fantasirik  och  dock  realistisk,  men  fram- 
för allt  folklig  nyromantik,  som  upptog  icke  blott  den  engelska 
byronismen,  utan  ock  den  germanska  och  romanska  känslovärl-. 
•den  och  fordrade,  att  poesien  skulle 
vara  europeisk,  mänskhg,  icke  blott 
tjechiskt  panegyrisk  och  akademisk. 
Machas  sentimentalitet  omsattes  af 
Jan  Neruda  i  ironi,  och  Halek  vardt 
sitt  lands  Heine.  Och  dessa  sträf- 
vanden  att  förena  slavisk-tjechisk 
originalitet  med  en  allmänt  kulturell 
karakter  fingo  sin  fulländning  i  det 
nu  lefvande  triumviratet,  Svatopluk 
Cech,  Jaroslav  Vrchlicky  och  Julius 
Zeyer:  Cech  med  intryck  af  Kav- 
kazien  och  den  lermontovska  poesien, 
VrchHcky  Hfligt  påverkad  af  antiken 
och  renässansen,  Zeyer  (född  i  Prag 
1 841)  besjälad  af  orienten  och  den  fornnordiska  sagovärlden.  Hos 
alla   tre    förenas    plastisk   realitet  med  djärf  fantasi,  och  där  går  en 


Jar.  Vrchlicky. 


3  50  TJECKISKA  STORVERK. 

underström  af  reflexion  och  skepsis,  som  dock  ej  förfaller  till  didaktik 
eller  pessimism,  och  som  aldrig  förnekar  kärleken  till  det  tjechiska 
fosterlandet. 

Efter  allt  hvad  jag  hade  hört  och  läst  om  den  tjechiske  skalden 
Jaroslav  Vrchlicky*^  hvars  namn  länge  sedan  skulle  varit  kändt  i  hela 
den  bildade  världen,  om  han  råkat  vara  född  i  något  af  de  stora 
»kulturländerna»  i  stället  för  i  f  d.  konungariket  Böhmen,  hvars 
slaviska  odling  tyskarna  i  Österrike  ända  in  i  våra  dagar  både 
direkt  och  indirekt  sökt  förringa,  var  det  icke  utan  en  viss  bäfvande 
vördnad  som  jag  första  gången  klappade  på  dörren  till  hans  våning, 
belägen  vid  Palacky-kajen,  h varifrån  skalden  har  en  vidsträckt  utsikt 
öfver  floden  och  förstäderna  med  Hradschin  i  högra  bakgrunden. 
Jag  hade  tänkt  mig  honom  såsom  en  äldre  man  med  patriarkaliskt 
utseende  —  måhända  föresväfvade  mig  porträttet  af  Jan  Neruda 
med  det  långa  skägget  och  ett  par  glasögon  på  den  breda  näsan !  — , 
och  därför  vardt  jag  så  mycket  mer  öfverraskad,  då  jag  mottogs  af 
en  medelålders  man  med  ungdomligt  utseende,  spänstig  gång  och 
lifligt  sätt.  Den  blonda  typen  med  den  skarpa  profilen  hade  intet 
särskildt  frapperande;  de  blåa  ögonen  voro  små,  menlifliga;  pannan 
var  hög  och  rak,  rösten  välljudande.  Men  öfver  hela  hans  väsen 
låg  något  af  febril  oro,  och  i  ansiktsuttrycket  spårades  snart  något 
af  den  öfveransträngning,  som  är  en  oundviklig  följd  af  ett  så  jäk- 
tande arbete  som  Vrchlickys. 

Född  i  Laun  den  lé  februari  1853,  studerade  han  under  sitt 
egentliga  namn  Emil  Frida  först  teologi  vid  Prags  universitet,  men 
fick  snart  nog  af  denna  själaspis  och  öfvergick  till  filosofien.  Såsom 
informator  hos  grefve  Montecucculi-Laderchi,  fick  han  på  70-talet  i 
Modena  och  Livorno  tillfälle  att  närmare  lära  känna  antiken  och 
den  romanska  poesien.  Efter  hemkomsten  anställdes  han  såsom 
sekreterare  vid  tjechiska  Polyteknikum  i  Prag;  1890  blef  han  sekre- 
terare vid  Franz-Josef-akademiens  konstafdelning,  promoverades  året 
därpå  till  hedersdoktor  och  utnämndes  1893  till  professor  i  jäm- 
förande litteraturhistoria  —  ett  vetenskapligt  erkännande,  som  hans 

*  Läs:  Verchlitsky. 


HOS  JAROSLAV  VRCHLICKY  OCH  SVATOPLUK  CECH.       351 


ofantliga  produktivitet  och  beläsenhet  samt  hans  fina  konstsinne 
till  fullo  motsvara.  Hans  hustru  Ludmila  är  dotter  af  en  tjechisk 
skriftställarinna  Zofie  Podlipska,  en  syster  till  författarinnan  Karolina 

Svetla. 

Ensamt  förteckningen  på  hans  arbeten  skulle  fylla  flere  sidor, 
och  författarnamnet  Jaroslav  Vrchlicky  vardt  snart  så  bekant  i  Böh- 
men,  att  det  äfven  i  det  borgerliga  Hfvet  alldeles  undanträngt  familje- 
namnet Emil  Frida.  Såsom  metrisk  öfversättare  har  VrchHcky  ut- 
fört ett  jätteverk:  Dante,  »Orlando  furioso»  och  »Gerusalemme 
liberata»,  Goethes  »Faust»,  spridda  delar  af  Byron,  Longfellow, 
Shelley,  Hamerling,  Löpe  de  Vega,  Calderon,  Poe,  Echegaray, 
Leopardi  m.  fl.  samt  en  mycket  rikhaltig  fransk  antologi.  Vid  sidan 
af  detta  arbete,  för  hvilket  flere  årtiondens  studier  tyckas  nödvändiga^ 
har  han  publicerat  ett  tjogtal  dramer  och  mer  än  trettio  egna  dikt- 
samlingar plus  ett  par  häften  skizzer! 

Gifvet  är,  att  denna  oerhörda  alstringskraft,  som  ännu  inga- 
lunda kulminerat,  måste  i  någon  mån  hämma  eller  skada  sig  själf. 
Skalden  har  ock  insett  detta  genom  att  själf  redigera  en  koncentrerad 
upplaga,  som  på  600  fintryckta  sidor  ger  en  totalbild  af  hans  lyriska 
och  episka  verksamhet.  Men  hvilopauserna  mellan  akademiska  före- 
läsningar eller  de  stora  litterära  uppgifterna  använder  han  ständigt 
till  att  kasta  ner  tillfälliga  stämningsbilder  på  papperet  —  han  måste: 
skrifva. 

Om  Vrchlicky  i  fråga  om  produktivitet  står  i  skarp  motsats 
till  Viktor  Rydberg,  för  han  dock  tanken  till  denne  icke  blott  genom 
likheten  i  vetenskaplig  carriere,  utan  ock  genom  det  spekulativa, 
det  reflekterande  som  genomgår  hans  mesta  och  bästa  diktning. 
Men  Vrchlicky  är  afgjordt  en  rikare  konstnärsnatur  och  en  större 
formvirtuos,  därför  ock  såsom  litterär  karakter  vida  mångsidigare 
och  —  oberäkneligare.  VrchHcky  liknar  Schiller  i  sin  kärlek  till 
antiken  och  sin  reflekterande  idealism,  och  om  Goethe  erinrar  hans 
hednisk-panteistiska  världsåskådning  och  kosmopolitiska  diktning; 
men  bäst  som  han  fördjupat  sig  i  den  antika  skönhetsvärlden,  kan 
han  plötsligt  kasta  sig  in  i  medeltidens  legendariska  mystik;  då  han 


3  52: 


TJECHISKA  STORVERK. 


i  en    stämning   sjunger  den  sinnliga  lifsglädjens  höga  visa,  kan  han 
i  en    annan    korsfästa    alla   lustar    och    gråta    öfver    mänsklighetens 

lidande.  Vare  sig  man  häpnar 
öfver  denna  allsidiga  receptibilitet 
eller  öfver  bristen  på  enhetlig  indi- 
vidualitet, måste  man  dock  beundra 
denna  oerhörda  arbetskraft  och  den 
stora  konst,  som  den  bär  i  sitt  sköte. 
Ett  sådant  alster  som  hans  trilogi 
»Hippodamia»,  till  hvilken  Zdenko 
Fibich  satt  musik,  vore  genom  sin 
formella  skönhet  och  sitt  djupt 
mänskliga  innehåll  nog  att  bevara 
Vrchlickys  namn  i  världslitteraturen, 
och  det  skall  blifva  en  af  litteratur- 
historiens intressantare  uppgifter  att 
en  gång  söka  utreda  motsättningarna 
i  denna  fenomenala  skaldekarakter. 
Men  lyckligt  det  land,  som  fått  en 
sådan  sångens  mästare! 
Vrchlicky  är  i  många,  både  yttre  och  inre  afseenden  en  mot- 
sats till  Svatopluk  Cech'^\  hvilken  med  honom  delar  äran  af  att  vara 
Böhmens  störste  nu  lefvande  skald.  Är  Vrchlicky  mer  universell, 
är  Cech  åter  mer  slav  och  tjechisk  patriot  i  konsten;  Vrchlicky  är 
genom  sin  fina  bildning  och  sin  ästetiska  smak  afgjordt  en  aristo- 
kratisk natur,  Cech  är  den  oförfalskade  demokraten;  under  det  att 
Vrchlicky  helst  svärmar  i  den  sydländska  skönhetsvärlden,  har  Cech 
känt  sig  mest  dragen  till  det  ryska  brödralandet  och  till  den  idylliska 
slaviska  landsbygden;  medan  Vrchlicky  än  fördjupar  sig  i  stora 
psykologiska  problem,  än  låter  sin  sångmö  leka  med  alla  känslo- 
strängar, uppställer  Cech  för  sin  skaldiska  fantasi  de  stora  sociala 
problemen  och  de  nationella  frihetskrafven.  Vrchlicky  är  utan 
gensägelse    mer  receptiv  än  originell;  Cech  är  en  alltigenom  origi- 


Svatopluk  Cecli. 


*  Läs :  Tjech. 


HOS  JAROSLAV  VRCHLICKY  OCH  SVATOPLUK  CECH.      353 


nell  personlighet,  hvars  poetiska  ådra  kväller  fram  ur  hans  omutliga 
sannings-  och  frihetskärlek.  Vrchlicky  kan  hinna  nedskrifva  många 
poem,  under  det  att  Cech  grubblar  på  en  enda  tanke;  VrchHcky 
—  —  nej,  läsaren  har  kanske  redan  tröttnat  på  dessa  litterära 
paralleler. 

Då  jag  första  gången  uppsökte  Svatopluk  Cech  i  hans  lilla 
\ingkarlsvåning  på  Letna  (Belvederen)  i  Prag,  öppnades  dörren  af  en 
kortväxt,  medelålders  man  med  yfvigt  helskägg  och  något  tafatta 
rörelser.  Jag  sporde  efter  den,  som  besöket  gällde,  och  vardt  san- 
nerligen en  smula  flat,  då  han  i  anspråkslös  ton  förklarade  sig  vara 
identisk  med  den  sökte.  »Ursäkta  ett  ögonblick!»  och  så  rusade 
han  ut  i  ett  annat  rum  för  att  göra  toalett,  hvarunder  jag  hann 
beskåda  hans  bibliotek  och  göra  bekantskap  med  hans  hund,  Cechs 
trogne  kamrat  —  likasom  Zeyer  är  och  Neruda  var,  har  Cech  för- 
blifvit  ungkarlsståndet  orubbligt  trogen. 

Men  från  hans  fönster  hade  jag  också  tid  att  taga  i  betraktande 
den  härliga  utsikten:  där  nere  ligger  det  arbetsamma,  rörliga  Prag, 
:som  Cech  så  roligt  skildrat  i  sina  satirer  om  herr  »Broucek»  (tjecher- 
nas  Trögelin  eller  Buchholz);  där  borta  synes  det  majestätiska 
Hradcany,  som  inspirerat  skalden  till  hjältedikterna  om  Zizka  och 
andra  nationalhjältar,  och  rundt  omkring  utbreda  sig  de  vana  böh- 
miska  dälderna,  som  skalden  så  varmt  målat  i  lindens  skugga  och  i 
»/<2«  Burians  visbok»^  och  där  »Smeden  från  Lesetin»  sjungit  trälens 
frihetstörstande  sånger. 

Man  glömmer  under  samtal  med  Svatopluk  Cech  alldeles  hans 
litterära  storhet  för  hans  flärdlösa  hjärtlighet.  Hatande  all  reklam, 
allt  eflektsökeri  talar  han  om  sig  själf  så  anspråkslöst,  som  det  är 
möjligt  för  en  blygsam  man  utan  att  förfalla  i  motsatt  öfverdrift, 
och  nästan  aldrig  får  man  se  honom  ute  —  därtill  älskar  han  sitt 
tysta  arbete  för  mycket.  Och  hvad  skulle  han  hafva  att  säga  om 
sig  själf  utom  hvad  hans  många  böcker  förtälja.^  Son  afentjechisk 
bonde,  har  han  aflagt  juridisk  examen  i  Prag,  men  öfvergick  snart 
till  den  litterära  banan,  där  han  länge  verkat  såsom  feuilletonist  i 
»Narodni    Listy»,    och    han    utger  fortfarande  den  skönlitterära  tid- 

Slavia.  23 


354 


TJECHISKA  STORVERK. 


skriften  »Kvety»  (»Blommorna»)  i  förening  med  d:r  Servac  Heller 
och  sin  broder  Vladimir.  Medlem  af  »Ceska  akademia»  och  heders- 
ledamot af  Konstnärsföreningen  (»Beseda»),  har  han  tagit  föga  aktiv 
del  i  det  politiskt-offentliga  lifvet,  och  då  Prags  stadsfullmäktige 
kallade  honom  till  hedersborgare,  betackade  han  sig  i  höflig  form 
för  denna  ärebetygelse.  Utan'  hetsighet  eller  skärpa  utvecklade  han 
under  ett  samtal  tjechernas  nationella  sträfvanden,  hvilka  han  varmt 
omfattar,  men  tycktes  för  egen  del  helst  vilja  uppsöka  det  lugna 
skaldearbetet  vid  skrifbordet  eller  i  en  undangömd  vrå  på  lands- 
bygden. 

Hederlige,    gode    Cech!      De    50  åren  börja  strö  sitt  snö  i  ditt 
yfviga  skägg,  och  din  rygg  är  något  böjd  genom  det  ständiga  lutan- 
det öfver  skrifbordet.     Men  din  blick  är  lika  ungdomligt  varm  och 
barnsligt  ren  som  förut,  och  ditt  handslag  är  lika  trofast  och  manna- 
^^^^^^  kraftigt.   Måtte  du  ännu  många, 

^^^WH^^k  många  år  från  ditt  Letna  blicka 

I  ^m  ut    öfver   ditt  älskade  Bohm  en 

Wfe  ^feit     IB  ^^^    verka   till  ditt  fosterlands 

f^  ^^  fromma!     Och  äfven  om  »Eu- 

ropa» undslipper  den  förfärliga 
katastrof  på  hafvet,  som  du  siat, 
är  det  ingen,  som  icke  instäm- 
mer i  din  önskan,  att  »Slavia» 
för  fulla  segel  måtte  styra 
kursen  mot  den  morgonrodnad, 
som  trälaskalden  själf  ej  fick 
upplefva ! 

En  annan  tjechisk  skald, 
som  jag  bevarar  i  kär  hågkomst^ 
'ix  J.  V.  Sladek,  professor  i  en- 
gelska språket  vid  handelsakademien  i  Prag  och  utgifvare  af  den 
litterära  tidskriften  »Lumir».  Flärdlös  och  hjärtlig  som  Cech,  håller 
också  han  sig  helst  till  den  idylHska  naturen  och  det  tjechiska 
landtlifvet.     Många  af  hans  dikter  kunna  i  äkta  naivitet  nästan  tafla. 


Jos.  Y.  Sladek. 


HOS  JAROSLAV  VRCHLICKY  OCH  SVATOPLUK  CECH.      355 


med  folkvisan,  och  då  han  nyhgen  ingick  i  sitt  femtionde  år,  vardt 
hans  födelsedag  en  heders-  och  glädjedag  för  hela  Böhmen.  För 
Sverige  har  Sladek  ett  särskildt  intresse,  enär  han  år  1891  utgaf  en 
förträfflig  tolkning  af  »Frithiofs  Saga»  —  direkt  från  svenska  till 
tjechiska. 

Den  universalitet,  som  framträdt  i  den  nyare  böhmiska  poesien, 
har  ej  alldeles  undgått  klander  från  den  yngre  generationens  sida, 
och  den  ungtjechiska  stoltheten  sätter  någon  gång  rent  af  en  ära  i 
att  känna  till  andra  länder,  enkannerligen  Tyskland,  så  föga  som 
möjligt.  Men  denna  okunnighet  hamnar  sig  förr  eller  senare  och 
är  för  resten  mer  låtsad  eller  inbillad.  Jag  träffade  en  gång  en 
kroatisk  student,  h vilken  studerade  i  Prag  och  vid  ett  samkväm 
råkade  yttra:  »Gudskelof  att  jag  inte  förstår  tyska!»  Efteråt  kom 
det  i  dagen,  att  han  var  fullt  mäktig  tyska  språket,  hvilket  för  den 
akademiskt  bildade  slaven  ännu  är  oundgängligt  nödvändigt.  Tyskan 
är  allt  fortfarande  slavernas  naturliga  förmedlingsband  i  litterärt 
afseende,  och  »Archiv  fiir  slavische  Philologie»  utgifves  ju  på  tyska 
och  i  Tyskland. 

Men  nog  kan  man  förstå  orsaken  till  denna  ensidiga  öfverdrift 
och  äfven  följa  den  ett  godt  stycke.  De  slaviska  småstaterna  äro 
unga  folk  och  hafva  ungdomens  entusiastiska  tro  på  sig  själfva  och 
på  framtiden  —  denna  tro  som  försätter  berg  och  kan  gå  på  vattnet. 
Och  ej  må  man  förtänka  dem,  att  de  tycka  mest  om  sitt  eget,  på 
samma  gång  som  de  dock  otroligt  snabbt  kunna  sätta  sig  in  i 
andras  åskådningssätt  och  lefnadsvanor. 

Näppeligen  irrar  jag  mig  i  tron,  att  det  svenska  namnet  ännu 
har  en  viss  klang  i  Prag,  där  man  —  trots  svenskarnas  bekanta 
»räddnings »-mani  i  fråga  om  konstskatter  under  det  trettioåriga 
krigets  senare  skede  och  trots  Böhmens  outsägliga  lidanden  —  icke 
utan  beundran  kan  tänka  på  Gustaf  Adolf  och  hans  fältherrars  sago- 
lika segertåg  mot  Wien.  Än  i  dag  firas  i  Mährens  hufvudstad  en 
folkfest  till  minne  af  att  svenskarna  lämnade  Briinn. 

Då  jag  en  gång  besökte  studentföreningen  »Slavia»,  vardt  jag 
af  de  tjechiska  studenterna  hälsad  med  kraftiga  »Na  zdarl»  (»lefve!»), 


56  TJECHISKA  STORVERK. 


som  om  jag  varit  en  väntad  gäst.  Denna  hjärtliga  entusiasm  är  ett 
af  det  slaviska  lynnets  mest  sympatiska  drag;  visserligen  kunna 
äfven  svenska  och  tyska  studenter  lätt  nog  begejstras,  men  i  regeln 
behöfva  de  ett  glas  punsch  resp.  en  sejdel  bier  för  att  mjukna  upp 
och  komma  sig  för. 

En  afton  öfverraskades  jag  af  att  från  musikpaviljongen  på 
Sotia-ön  i  Moldau  få  höra  Södermans  »Bondbröllop».  Det  skulle 
icke  förundrat  mig,  om  detta  inlägg  i  programmet  varit  en  ny, 
fintlig  uppmärksamhet  af  mitt  värdfolk,  där  jag  tillbragt  en  hel 
månad  i  den  allra  angenämaste  fångenskap;  i  alla  fall  visade  det, 
att  det  musikaliska  Sverige  ej  är  alldeles  okändt  i  det  gyllene  Prag. 

Och  musik  saknas  sannerhgen  inte  i  Prag  —  allt  ifrån  den 
tjechiska  och  den  tyska  operans  orkestrar  ned  till  positivet  och 
cittran.  Militärkapellen  sörja  dock  vanligen  för  att  tysk  musik 
(Strauss  och  Wagner)  föredrages,  hvarvid  den  tyska  publiken  ostenta- 
tivt  applåderar,  under  det  att  tjecherna  se  mycket  likgiltiga  ut.'  Då 
jag  i  en  tjechisk  restaurant-trädgård  uttryckte  min  förundran  öfver 
att  de  nationella  sångerna  >'>Kde  domov  muj?»  och  »Hej,  slovane!»  så 
sällan  hördes  i  hvardagslag,  skyndade  en  af  sällskapet  —  det  var 
till  på  köpet  en  präst  —  fram  till  musikdirektören,  och  kort  därpå 
Ijödo  de  vackra  tonerna  till  Tyls  ord  »Hvar  är  mitt  hem?»  Dess 
kompositör  Fr.  Skroup  fick  tyvärr  besanna  den  sura  erfarenheten, 
att  ingen  är  profet  i  eget  land:  Böhmens  slaviska  folksång  sjöngs 
af  en  tjechisk  artist  först  i  London  och  Köpenhamn  med  framgång, 
innan  den  återvände  därifrån  såsom  segrare. 


Nära  Karlsbron,  vid  Moldau-kajen  och  den  vackra  Ferdinand- 
gatan  i  Prag  ligger  en  ståtlig  renässansbyggnad,  som  förkroppsligar 
det  tjechiska  folkets  själfständighetssträfvanden,  dess  kamp,  mot- 
gångar och  slutliga  seger  —  det  är  den  tjechiska  nationalscenen, 
Narodno   Divadlo,    som    med    sina    5   rader  och  rymliga  salong  (för 


BODRICH  SMETANA. 


357 


Nationalteatern  i  Prag. 


2,000  personer)  har  en  bekväm,  vacker  inredning,  värdigt  mot- 
svarande det  gedigna,  som  orkestern  och  tiljan  bjuda  på.  I  midten 
af  éo-talet  lades  på 
själfva  Nepomuk-da- 
gen  grundstenen  till 
detta  konsttempel,  un- 
der det  att  tyskarna 
skrytsamt  pekade  på 
sin  hundraåriga  -»Lan- 
des-theater» ,  där  den 
svenske  Wagner-sån- 
garen  Elmblad  flere  år 
verkat  såsom  lyrisk 
regissör.  Och  slumpen 

tycktes  gifva  tyskarna  rätt  i  deras  öfvermod:  den  tjechiska  teatern 
härjades  år  1881  genom  en  eldsvåda  så,  att  den  blef  alldeles 
obrukbar.  Men  tjecherna  fällde  därför  icke  modet:  äfven  nu  visade 
den  enskilda  offervilligheten  hvad  fosterlandskärlek  mäktar  uträtta; 
redan  två  år  efter  katastrofen  stod  Narodno  Divadlo  såsom  en  Fenix 
upp  ur  askan,  och  den  18  november  invigdes  det  högtidligt  med 
den  sagohistoriska  operan    »Libusja». 

Libusja  är  en  hälft  mytisk  personlighet,  hvars  namn  spelar  en 
stor  roll  i  den  apokryfiska  handskrift,  som  på  ett  rätt  underligt  sätt 
hittades  i  slottet  Zelena  Hora  eller  Granberg,  tillhörigt  grefve  Hiero- 
nymus  Coloredo-Mansfeld.  Libusja  skulle  ha  varit  en  drottning  på 
Vysehrad  vid  Prag  och  dotter  af  konung  Krok,  hvars  namn  för 
tanken  till  Krakaus  sagodunkle  grundare.  I  dikten,  som  utgör 
grundlaget  för  opera-libretton,  hafva  tre  bröder  kommit  i  tvist  om 
faderns  arfvegods,  enär  den  äldste  brodern  på  grund  af  förstfödslo- 
rätt  ensam  gör  anspråk  därpå.  Den  visa  Libusja  sammankallar  då 
alla  »kmeter»  (äldste),  »lecher»  (jordadel)  och  »vladyker»  (familje- 
chefer); de  två  jungfrurna  vid  Libusjas  sida  samla  rösterna  i  en 
urna,  och  i  enlighet  med  Libusjas  åsikt  besluter  församlingen,  att 
arfvegodset   skall    förvaltas    gemensamt    af  de    tre    bröderna.     Den 


353 


TJECKISKA  STORVERK. 


äldste  blir  häröfver  så  vred,  att  han  vågar  smäda  Libusja  och  hennes 
kvinnoregemente.  Hon  förmäler  sig  då  med  lechen  Premysl  för  att 
stärka  den  hotade  furstemakten.  —  Om  dikten  varit  äkta,  hvilket 
den  ingalunda  är,  skulle  den  hafva  gifvit  en  tydlig  historisk  an- 
visning om  grundskillnaden  mellan  den  germanska  och  slaviska 
äganderätten.  Nu  bär  den  emellertid  alla  falskhetens  kriterier  både 
till  innehåll  och  form  och  vardt  också  först  af  de  upptäckta  skrif- 
terna förkastad  äfven  af  de  tjechiska  språk-  och  historieforskarna 
själfva.  Ur  rent  ästetisk  synpunkt  är  dikten  dock  mycket  intressant: 
det  är  som  ett  idylliskt  sommarlandskap,  öfver  hvilket  hotande  moln 
skockas,  då  Ratibor  från  Riesengebirge  förutsäger  tyskarnas  in- 
vandring i  Böhmen.  I  en  operasalong  kan  man  odeladt  njuta  af 
denna  sagohistoriska  poesi. 

Böhmarne  äro  för  den  skolade  instrumentalkonsten,  hvad  tsige- 
narna  äro  i  det  naiva,  okonstlade  strängaspelet  —  födda  konstnärer 
virtuoser  med  fint  öra,  känsliga  nerver  och  varm  kärlek  till  noternas 
poesi.  Och  likasom  tsigenarna  i  sydöstra  Europa,  äro  tjecherna  i 
de    moderna   kulturländerna   spelande    nomader   —    det  är    ju  inte 


Libusjas  dom. 
Efter  oljemålning  af  Dragutin  Pavlik. 


BODRICH  SMETANA. 


359 


:alldeles  af  en  slump  som  de  i  geografien  mindre  hemmastadda 
fransmännen  (örväxht  bohéme,  böhmare,  med  »bohémien»  (tsigenare, 
friluftsmänniska)!  Går  man  till  det  karga  Montenegro,  finner  man 
i  musikdirektören  vid  furst  Nikolas  hof  en  tjech,  herr  Tolinger; 
eller  om  man  i  Sofias  stadspark  lyssnar  till  orkesterns  toner,  kan 
man  vara  tämligen  säker  på  att  finna  mer  än  en  tjech  bland  de 
hulgariska  fiolspelarna.  Huru  många  tjecher  verka  icke  i  Wiens 
•och  Berlins  musikaliska  värld,  och  huru  många  hafva  ej  med  sina 
stråkinstrument  och  taktpinnar  hamnat  i  den  kalla  norden!  Här 
hehöfver  blott  erinras  om  namnen  Adalbert  Hrimaldy,  Smetana  och 
•Czapek  i  Göteborg  (den  förstnämnde,  kompositör  af  operan  »Den 
försvunne  prinsen»,  är  £  n.  musikdirektör  i  Czernowitz,  Bukowinas 
hufvudstad);  vidare  F.  Neruda  i  Stockholm,  Fr.  Glaser  (på  sin  tid 
hofkapellmästare  i  Köpenhamn)  och  Napravnik  i  Petersburg. 

De  politiska  förhållandena  hafva  äfven  bidragit  till  att  öka  de 
tjechiska  niusikanternas  vandringslust.  Ehuru  den  tjechiska  musiken 
i  konstnärlig  mening  har  rätt  höga  anor,  förblef  den,  likasom  tjecher- 
nas  skönlitteratur,  i  det  allra  längsta  såsom  sådan  okänd  för  Europa 
•eller  måste  segla  under  tysk  flagg  för  att  få  tillträde  i  Dresden, 
Wien  och  Berlin.  Redan  på  1820-talet  funnos  kompositörer  i 
Berlin  m.  fl.  hufvudstäder,  där  de  måste  —  om  icke  förneka  sin 
tjechiska  nationalitet,  åtminstone  tåla,  att  de  betraktades  såsom  äkta 
tyskar;  vi  hafva  t.  ex.  Georg  Benda,  en  på  sin  tid  högt  uppburen 
kapellmästare  i  Berlin,  Ferd.  Kauer,  Kittl,  Gyrowetz,  Bradsky  — 
samtliga  Böhmens  söner  som  med  eller  mot  sin  vilja  funno  sin 
verkningskrets  på  andra  sidan  Erzgebirge  och  Böhmerwald  och  på- 
verkades af  dels  tyska,  dels  italienska  förebilder.  Men  revolutions- 
året 1848  medförde  omhvälfningar  äfven  på  musikens  område,  och 
■de  böhmiska  kompositörerna  begynte  nu  ösa  ur  nationella  källor  — 
icke  minst  i  val  af  ämnen.  En  provisorisk  teater  uppförde  på 
•50-talet  de  slaviska  operorna  »Libusjas  bröllop»,  »Jarmila»,  »Vladimir» 
tn.  fl.;  sedan  dess  har  den  tjechiska  operan  skjutit  stark  fart,  och 
musikkännare  äro  helt  visst  ej  okunniga  om  namnen  Anton  Dvorak, 
Karl  Bendl,  Zdenko  Fibich  och  Blodek. 


360 


TJECHISKA  STORVERK. 


Men    ingen    tjech  har  dock  blifvit  så  populär  i  det  musikaliska 
Europa  som  Bodrick  Stnetana  (1824— 1884),  ett  geni,  hvars  öde  varit 

i  dubbel  mening  tragiskt. 
Först  och  främst  delade  han 
reformatorernas  vanliga  lott 
att  gå  oförstådd  och  misskänd^ 
detta  så  mycket  mer  som  en 
ensidig  tjechisk  patriotism  i 
början  bittert  klandrade  ho- 
nom för  att  han  af  utlandet 
(särskildt  de  tyske  mästarna 
Liszt  och  Wagner)  fördoms- 
fritt hämtade  det  goda  och 
sökte  förena  det  med  tjechiskt 
karakteristiska  motiv  utan  att 
därför  offra  det  nationella. 
Efter  uppförandet  af  den  första 
operan  »Brandenburgarna  i 
nära  tio  år,  innan  Smetana  fick  fullt 
landsmäns  sida  —  han  fick  ändtligen 
ett  hederspris  af  1,000  gulden  för  »Libusja»,  hvarmed  den  nya 
nationalteatern  invigdes  — ,  och  först  åtta  år  efter  sin  död  vardt 
han  allmännare  känd  och  erkänd  i  Österrike,  fosterlandet  i  vid- 
sträcktare mening. 

Ett  rastlöst  arbete,  ekonomiska  svårigheter  och  andra  slitningar 
alstrade  hos  Smetana  en  nervositet,  som  utvecklade  sig  till  ett  obot- 
ligt nervlidande  och  hemsökte  honom  mied  den  värsta  pröfning» 
hvarför  en  tonsättare  kan  bhfva  utsatt:  han  vardt  stendöf  den  21 
oktober  1874.  Själf  skref  han  härom  i  ett  bref:  »Det  är  mig  som 
om  jag  stode  under  ett  vattenfall:  ett  vildt  brusande  och  stormande 
fyller  mitt  hufvud  oupphörligt  både  dag  och  natt.  Jag  kan  ingen- 
ting höra  —  icke  ens  min  egen  röst,  och  mitt  pianospel  uppfattar 
jag  blott  ideellt.  Att  höra  hvad  en  annan  spelar,  till  och  med  en 
orkester,    är    mig    en    omöjlighet.     Mina  kamrater  känna  ej  detta  i 


Bröstbild  af  Smetana.  ' 
I  nationalteatern  i  Prag. 

Böhmen»    1863    dröjde    det 
erkännande    från    sina    egna 


BODRICH  SMET  ANA.  361 


sitt  friska,  lyckliga  lif  och  ana  ej  min  kamp  mot  olycksödet  vid 
arbetet.»  Och  dock  mognade  den  konstnärliga  verksamheten  just» 
efter  1874  i  den  storslagna  cykeln  »Mz7/  fosterland»^  som  i  sex  ton- 
bilder målar  Böhmens  natur  och  folk:  »Vysehrad»,  »Vltava», 
»Saska»,  »Från  tjechiska  ängar  och  lundar»,  »Tabor»  och  »Blanik». 
Och  två  år  efter  katastrofen  biktade  han  sin  sorg  och  längtan 
i  stråkkvartetterna  »Ur  mitt  lif».  Men  denna  sorg  lade  sig  allt 
ödesdigrare  på  hans  själsriktning:  år  1883  visade  sig  symptom  af 
sinnesrubbning,  och  i  april  1884  måste  Smetana  såsom  obotligt  sjuk 
intagas  på  dårhuset  i  Prag.  Men  döden  var  blid  mot  honom, 
bhdare  än  hfvet  varit:  den  12  maj  1884  släcktes  den  tynande  Ufs- 
gnistan,  och  dårhusets  portar  utsläppte  Bodrich  Smetana,  för  att 
hans  graf  skulle  få  det  fulla  erkännande,  som  världen  förmenat 
honom   i  Hfstiden. 

Af  Smetanas  8  operor  är  det  företrädesvis  två  som  gjort  hans 
namn  populärt:  »Den  sålda  bruden»  eller  »Brudköpet»  enligt  den 
svenska  titeln  (»Prodana  nevesta»)  och  »Kyssen»  (■>■  Hubicka »)  med 
libretto  af  författarinnan  Elise  Krasnohorska.  Det  folkliga  innehållet 
i  det  första  stycket,  som  nu  mera  äfven  spelas  i  Sverige,  är  följande: 

I  första  akten  firas  fest  i  en  by.  Alla  roa  sig  utom  den  vackra 
Marenka,  hvilken  älskar  Jenik,  men  af  föräldrarna  tvingas  att  gifva 
sin  hand  åt  den  förmögne  bonden  Michas  son  Vasek.  Jenik  är  en 
duktig  pojke,  men  fattig  och  af  okänd  börd.  Marenka  är  emellertid 
ståndaktig,  och  de  båda  älskande  försäkra  hvarandra  sin  trohet.  I 
andra  akten  träffar  Marenka  Vasek,  hvilken  ännu  ej  personligt 
känner  sin  tillkommande  (partiet  har  nämligen  uppgjorts  af  gifter- 
målsmäklaren Kacal);  hon  låtsas  som  om  hon  ej  visste,  hvem  hon 
hade  framför  sig,  och  talar  med  slug  naivitet  om  att  hon  redan 
har  fästman  och  att  hon  kommer  att  pina  ihjäl  Vasek,  om  hon 
tvingas  till  giftermål  med  denne.  Vasek  förlorar  naturligtvis  all 
lust  att  få  hennes  hand  och  afstår  formligen  därifrån.  Men  den 
beställsamme  Kacal  har  under  tiden  ej  varit  overksam:  med  lock 
och  pock  förmår  han  den  fattige  Jenik  att  afsäga  sig  alla  anspråk 
och  att  mot  ett  pris  af  300  gulden  genom  lagligt  kontrakt  sälja  sin 


362  TJECHISKA  STORVERK. 


fästmö  åt  Michas  son.  —  I  sista  akten  afslutas  festen  i  byn  med 
att  några  kringresande  »komedianter»  skola  förevisa  sina  konster. 
Bland  de  nyfikna  åskådarna  är  den  dumme  Vasek,  hvilken  blir 
lifligt  betagen  i  Esmeralda  —  en  af  de  spelande  —  och  låter  öfver- 
tala  sig  att  spela  björnens  roll,  enär  den,  som  skötte  detta  makt- 
påliggande  parti,  supit  sig  dödfuU.  Marenka  blir  naturligtvis  högst 
förgrymmad  öfver  att  hennes  älskade  sålt  henne  för  guld,  och  måste 
foga  sig  i  sitt  öde,  då  Kacal  triumferande  visar  giftermålskontraktet. 
Men  plötsligt  upptäcktes  det,  att  Jenik  är  —  Michas  naturlige  son, 
och  följaktligen  har  han  lika  laghg  rätt  till  Marenkas  hand  som  den 
andre  sonen  Vasek.  Marenka  förstår  nu,  att  Jenik  ej  varit  trolös; 
föräldrarna  gifva  sitt  samtycke,  och  körens  glädje  minskas  visser- 
ligen icke,  då  Vasek  uppträder  på  scenen  i  björnhud  efter  att  ha 
skrämt  lifvet  ur  halfva  byn. 

Innehållet  i  »Kyssen>y  är  ännu  enklare  och  byggdt  på  en  b}-- 
novell  af  en  syster  till  Vrchlickys  svärmor,  Karolina  Svetla  (född 
1830),  hvilken  lämnat  karakteristiska  kulturbilder  i  novellform  af 
det  äkt-böhmiska  landtlifvet  och  särskildt  tecknat  starka,  oböjliga 
kvinnokarakterer  för  att  väcka  och  höja  den  tjechiska  nationalkänslan, 
likasom  den  polska  författarinnan  Elise  Orzeszko  ur  en  mer  mänsklig- 
social  synpunkt  med  sin  penna  kämpat  för  sina  landsmaninnors  ut- 
veckling. —  En  ung  änkeman  Lukas  friar  till  fader  Palouchys  dotter 
Vendulka,  hvilken  redan  före  bröllopet  flyttar  till  honom  för  att 
sköta  hushållet.  Då  Lukas  vågar  kyssa  henne,  såras  hennes  stränga 
anständighetskänsla,  och  hon  förbjuder  honom  alla  ömhetsbetygelser 
före  sorgetidens  slut  och  före  vigseln,  ehuru  hon  varmt  älskar 
honom.  Förhållandet  blir  allt  mer  spändt;  Lukas  uppfattar  Vendulkas 
köld  såsom  svalnande  tycke  och  hemfaller  åt  dryckenskap.  Vendulka 
å  sin  sida  är  för  stolt  att  göra  eftergift  i  en  principsak,  och  slutligen 
blir  vistelsen  i  hans  hem  henne  så  olidlig,  att  hon  (efter  en  för- 
tjusande vaggvisa  öfver  hans  sofvande  barn)  flyr  till  skogs  med 
sin  gamla  faster  Martinka,  hvilken  uträttar  diverse  tjänster  åt  gräns- 
smugglare. 


BODRICH  SMETANA.  36 


I  andra  akten  irrar  den  tröstlöse  och  ångerfulle  Lukas  omkring 
i  skogen.  Naturligtvis  träffas  de  där,  och  Vendulka,  gripen  af 
Lukas'  synbara  ånger,  rusar  fram  för  att  godvilligt  gifva  försonings- 
kyssen. Men  nu  stöter  Lukas  henne  tillbaka  —  dock  icke  af  trots 
eller  hån,  utan  för  att  fullgöra  alla  konvenansens  kraf.  Han  er- 
känner öppet,  att  han  varit  den  felande,  ber  henne  om  förlåtelse, 
och  nu  först  falla  de  i  hvarandras  armar  och  besegla  förbundet  med 
trolofningskyssen. 

Likasom  Karolina  Svetlas  novell  genom  den  samvetsgranna 
kulturteckningen  och  karakteristiken  samt  den  poetiska  doften  räknas 
till  Böhmens  klassiska  litteratur,  sättes  »Kyssen»  främst  af  Smetanas 
tonskapelser  för  scenen.  Och  den  naiva  sentimentaliteten  kryddas 
af  folklig  friskhet  och  af  allmogens  sunda  humor;  men  på  grund 
af  den  äktböhmiska  lokalfärgen  och  den  tunna  handlingen  har 
operan  på  utlandets  scener  blifvit  vida  mindre  känd  än  »Brudköpet». 

Den  tjechiska  musiken  har  trots  mångfaldigt  tyskt  kulturinfly- 
tande bevarat  en  säregen  prägel,  och  det  finnes  väl  få  land  där 
musiken  så  trängt  ned  i  de  djupa  leden  som  i  Böhmen.  De,  som 
€J  idka  instrumentalmusik,  sjunga,  och  det  sjunges  i  Böhmen  vida 
mer  än  i  de  sydslaviska  länderna;  och  de,  som  inte  kunna  sjunga 
—  de  dansal  Det  långsamma  tempot  med  egendomlig  rytm  i  moll 
är  förhärskande,  och  äfven  i  glädtigheten  mänger  sig  något  af  detta 
slaviskt  veka  och  svårmodiga,  som  tyder  icke  blott  på  ett  känsligare 
temperament,  utan  ock  på  en  af  historiska  omständigheter  fram- 
sprungen nationell  beklämning.  ^len  särskildt  har  dansmusiken 
kommit  till  heders  i  Böhmen,  och  alla  tjechiska  kompositörer  hafva 
försökt  sig  i  denna  konstart  genom  inflätande  af  folkliga  dans- 
melodier. Smetanas  första  försök  gingo  i  denna  riktning,  och  dans- 
rytmen är  ett  hufvuddrag  i  »Brudköpet».  Och  Karl  Bendis  balett 
»Ett  tjechiskt  bröllop»  (»Ceska  svatba»)  är  bildad  uteslutande  på 
folkliga  motiv,  till  hvilka  /.  F.  Novötny  hgiit  de  landtliga  pläg- 
sederna  i  mimiska  balettscener.    •■     n\''-.:' 

Först  afhämtas  bruden  af  féstskaran,  hvilket  dock  ej  går  så 
lätt,    enär    flickorna  hetsa  en  gammal  gumma  på  brudgummen  och 


5^4 


TJECHISKA  STORVERK. 


ej  släppa  bruden,  förr  än  gillets  rolighetsmakare  (tlampac)  betalat 
lösepengar.  Nu  välsignas  brudparet  af  föräldrarna,  gästerna  smyckas 
med  band  och  rosmaringrenar,  och  man  beger  sig  till  kyrkan,  under 
det  att  byns  själfsvåldiga  ungdom  af  gästerna  bombarderas  med 
sötsaker  och  bakelser.     Efter  vigseln  börja  de  egentliga  festligheterna; 

man  täflar  om  brud- 
kransen, dansar 
stånk-dansen  (»^r- 
beh),  retar  de  ny- 
förmälda  på  allt  sätt^ 
och  rolighetsmaka 
ren  låter  sina  vanhga 
skämt  gå  af  stapeln : 
han  tappar  på  golfvet 
det  första  fatet,  som 
lyckligtvis  ej  inne- 
håller annat  än  hac- 
kadt  köksaffall,  im- 
proviserar en  vagga 
med  ett  dibarn,  ar- 
rangerar handtvag- 
ningen  till  förmån 
för  musikanterna, 
hämtar  det  med  söt- 
saker behängda  trä- 
det och  för  skaran 
till  bykrogen.  Här 
utför  den  första  tär- 
nan dansen  med  bröllopstårtan,  och  under  sång  och  dans  följer 
det  traditionella  »cepeni»,  d.  v.  s.  den  ceremoni,  då  hufvan  sättes 
på  brudens  hufvud.  Nu  först  få  de  nygifta  komma  hem  i  ro. 
Men  de  gamla  fortsätta  lustigt  dryckeslaget,  och  de  unga  roa  sig 
hejdlöst    med    danser:    »umrlec»  (den  dödes  väckande  till  lif  genom 


Tjechisk  bruddräkt. 


I 


DEN  TJECHISKA  MUSIKEN  OCH  DANSEN.  365 

-en  kyss  af  den  utvalda),  >wsmicka»  (dans  af  åtta),  »cibulicka»,  »ckytava» 
{»ta-fatt-dansen»)  och  —  först  och  sist  —  skocna,  polkan. 

Polkan  är  icke  af  polskt  ursprung,  såsom  man  kunde  frestas 
tro,  utan  en  tjechisk  produkt.  Den  lär  hafva  dansats  första  gången 
:af  en  tjechisk  bondflicka  i  Elbeteinitz  och  kallades  då  nimra  efter 
^en  visa,  som  på  tyska  låter  så  här: 

»Onkel  Nimra 

kauft  'nen  Schimmel, 

kauft  um  funfthalb  Thaler  ihn». 

Melodien  upptecknades  af  en  lärare  vid  namn  Josef  Neruda, 
:som  gaf  den  namnet  pul-ka  [half  takt).  Till  Prag  kom  dansen  år 
1835;  år  1839  hade  den  hunnit  till  Wien,  1840  spelades  den  på 
Odéon  i  Paris,  och  sedan  dess  har  den  gjort  sitt  segertåg  genom 
hela  den  civiliserade  världen.  »A  ta  polka  —  je  to  holka!»,  såsom 
•det  heter  i  Jan  Nerudas  präktiga  ballad  om  huru  polkan  i  släde 
far  in  till  närmaste  stad  midt  i  vinternatten  och  får  alla  människor, 
6åde  gamla  och  unga,  både  fattiga  och  rika,  att  dansa  efter  sin  pipa. 

Och  det  ligger  smak  och  frisk  lifsglädje  öfver  Moldau-staden, 
trots  både  politisk  partisöndring,  språklig  dualism,  belägringstillstånd 
•och  polisförbud,  som  hindrat  t.  ex.  föredrag  öfver  Jan  Hus  eller 
■offentlig  uppläsning  af  »Trälens  sånger».  Det  folk,  som  uppfunnit 
polkan,  dansar  om  kvällarna  sin  nationella  kadrill  »Beseda»  med 
•en  smidighet  och  elegans,  som  ej  träffas  på  alla  parkettgolf.  Och 
i  skymningen,  när  man  promenerar  längs  floden  och  ser  ljusraderna 
på  broar  och  kajer  med  dallrande  månsken  på  den  ghmmande  flod- 
:spegeln  och  hör  den  dämpade  musiken  i  fjärran,  kunde  man  tro 
sig  flyttad  till  Venedigs  canalezza,  lifvad  af  Stockholms  glädtiga 
.sommarstim.  Det  är  lifvets  poesi,  full  af  vårliga  löften,  dem  somma- 
ren förblifver  trogen. 

Denna  saftiga  värme  hvilar  äfven  öfver  Prags  tystaste  kulle 
Vysehrad,  hvars  åldriga  kungaborg  förstördes  af  hussiterna.  Den  är 
nu  förvandlad  till  kyrkogård  med  ett  både  aristokratiskt  och  idyl- 
liskt  lugn:    cypresser   och    popplar,   grönskande   mattor  och  blom- 


366  TJECHISKA  STORVERK. 


mande  rosenbuskar,  glänsande,  krucifix  och  arkitektoniska  minnes- 
vårdar, kransade  porträtt  och  glimmande  lyktor  —  där  är  lif  och 
skönhet  ännu  i  döden.  Och  äfven  här  är  ett  stycke  af  Prags  och 
det  tjechiska  Böhmens  storhet,  ty  Vysehrad  gömmer  stoftet  af 
många  af  landets  bästa  söner.  Nära  den  präktiga  ingången  står 
Bodrich  Smetanas  enkla  minnessten,  och  bredvid  ligger  en  grå  häll 
med  kors  i  relief  och  den  tvåordiga  inskriften:  »Jan  Neruda  1834 
— 1891 ».  Och  prydd  med  visitkort  och  lagerkrans,  höljes  af  blommor 
och  blad  den  sten,  som  bär  namnet  Vitezslav  Halek,  den  känslige 
lyrikern,  f  1874.  Likasom  andra  gudarnas  älsklingar  dog  han  ung,. 
ännu  ej  hunnen  sitt  4o:de  år. 

;  I  Men  högtöfver  alla  andra  kors  och  vårdar  reser  sig  en  ståtlig 
pelare,  upptill  prydd  med  tre  händer  omslutande  en  ring.  Den 
bevarar  minnet  af  Vaclav  Hanka,  den  nitiske  samlaren  och  okritiske 
litteraturforskaren.  Död  för  mer  än  ett  fjärdedels  sekel  sedan,, 
slipper  Hanka  nu  mera  höra  alla  de  hårda  omdömen,  som  i  den 
vetenskapliga  världen  fällas  om  hans  upptäckter  af  gamla  tjechiska 
handskrifter  —  omdömen  i  hvilka  mänger  sig  harmen  öfver  att  så 
länge  låtit  dupera  sig  af  en  enda  man  och  förtreten  att  ej  kunna 
utröna,  i  hvad  mån  de  omtvistade  fynden  äro  oäkta,  och  huru  för- 
falskningarna öfverhufvud  varit  möjliga.  Var  Hanka  en  falskmyntare, 
har  dock  ingen  varit  ädlare  i  sina  afsikter  än  han,  och  den  kul- 
turella pånyttfödelsen  skulle  ej  kunnat  främjas  mer,  om  han  ur 
forskningens  schakter  hämtat  upp  det  renaste  guld.  Och  folket, 
som  har  mer  sinne  för  skaldens  impulsiva  idéer  än  för  vetenskaps- 
mannens torra  kritik,  gaf  honom  rätt:  Hanka  vardt  faktiskt  en  oför- 
gätlig banbrytare  för  den  tjechiska  historiens,  språkets  och  poesiens 
vackra  uppsving,  och  på  Vysehrads  pelare,  högt  öfver  det  gyllene 
Prags  gator,  läsas  de  sanna  orden: 

»Folken  dö  ej  ut, 

så  länge  språket  lefver.» 


Böhmiskt  landskap. 


SJUNDE  KAPITLET. 

Kampen  om  Böhmen. 


Det  tjechiska  partiets  utveckling  ocli  splittring.  —  Rieger.  —  I  böhmiska  iandt- 
dagen  och  i  kafé  »Slavia».  —  Ett  passionsspel  i  Böhmerwald.  —  På  Karlstein. 


I 


[  det  trettioåriga  krigets  utbrott  tiade  Böhmen  räknat  mer 
//  än  tre  millioner  invånare,  men  genom  utvisningar,  utvandrin- 
gar af  religiösa  skäl  och  krigets  härjningar  sjönk  antalet  plötsligt 
ner  till  blott  hälften;  hela  distrikt  stodo  öde,  och  de  tomma  plat- 
serna fylldes  af  inkallade  tyskar.  Dittills  hade  Böhmen  varit  ett 
öfvervägande  tjechiskt  land,  men  efter  det  ödesdigra  slaget  vid  Hvita 
berget  tog  förtyskningen  sin  början,  och  den  tycktes  göra  rent  hus. 
För  något  mer  än  ett  hälft  århundrade  sedan  var  Praha  en 
alltigenom   tysk    stad:    ämbetsspråket   var   tyska;    gatunamnen  voro 


368  KAMPEN  OM  BÖHMEN. 


uteslutande  tyska;  det  talades  tyska  öfrerallt,  och  det  fanns  endast 
tyska  skolor.  1  några  gymnasier  undervisades  ett  par  timmar  i 
veckan  i  tjechiska  språket  såsom  ett  alldeles  främmande  ämne,  och 
ännu  till  år  1866  var  det  förbjudet  att  afsända  ett  telegram  på 
tjechiska.  Före  år  1848  undrade  Metternich  hånfullt,  hvad  för  slags 
folk  tjecherna  vore,  eftersom  han  aldrig  hört  talas  därom,  och  då 
den  tjechiske  publicisten  och  skalden  Havlicek,  hvilken  i  början  af 
50-talet  dog  i  österrikiskt  statsfängelse,  hos  inrikesministern  i  Wien 
anhöll  om  tillstånd  att  åter  få  utgifva  sin  tidning,  fick  han  det 
faderliga  svaret:  »Det  ligger  ej  i  slavernas  väsen  att  befatta  sig  med 
politiska  rörelser,  och  de  böra  lägga  på  hjärtat,  hvad  en  böhmisk 
deputation  en  gång  sagt  monarken:  Vi  slaver  äro  flöjtblåsare  och 
bry  oss  inte  om  politik. v  —  »Ja,»  inföll  Havlicek  med  sin  vanliga 
fyndighet,  »vi  äro  verkligen  bara  stackars  musikanter,  som  inte 
förstå  oss  på  politik.  Men  vi  ha  en  rik  farbror,  som  spelar  bas- 
iiolen,  och  om  han  inte  uppträdt,  hade  alla  Europas  monarker  vid 
det  här  laget  ej  kunnat  stämma  upp  Te  Deum»  —  en  anspelning 
på  Nikolai  I. 

Och  ännu  år  1894  svarade  den  österrikiske  ministerpresidenten 
Windischgrätz  på  en  interpellation  i  kammaren:  »Regeringen  känner 
ingen  tjechisk  fråga!»  Nej,  hon  vill  ej  erkänna  tillvaron  af  detta 
obehagliga  faktum;  det  är  med  det  ungtjechiska  partiet  i  Wien  som 
med  socialdemokraterna  i  Berlin:  regeringen  lyser  det  i  bann  och 
frånkänner  det  officiell  karakter  som  parti;  men  hon  känner  dess 
tillvaro  så  mycket  mer,  och  hon  gör  i  själfva  verket  ingenting  utan 
att  i  tysthet  räkna  med  denna  faktor. 

Huru  länge  denna  sega  kamp  mellan  tyskar  och  slaver  varat, 
som  koncentrerat  sig  i  Prag,  därom  äro  meningarna  delade.  Som- 
liga mena,  att  den  slaviska  rörelsen  är  årsbarn  med  detta  århundrade 
och  att  den  blef  lifskraftig  efter  1848;  ungtjecherna  åter  påstå,  att 
fejden  räckt  ett  helt  årtusende.  För  sådana  tilldragelser  finnas  i 
själfva  verket  inga  bestämda  födelsedata,  ty  fröna  föras  osynligt  af 
vindarna  hit  och  dit  och  kunna  stundom  behöfva  lång  tid  för  att 
finna    den    lämpliga    jordmån,    hvarur  de  spira  upp.     Redan   under 


DET  TJECKISKA  PARTIETS  UTVECKLING  OCH  SPLITTRING.     369 

Josef  II  spårades  emellertid  de  första  yttringarna  af  den  nationella 
frigörelsen  i  det  nyvaknande  språkliga  och  etnografiska  intresset. 

Och  det  behöfdes  blott  en  gnista  från  februarirevolutionen  i 
Paris  för  att  tända  de  väckta  sinnena.  Mikovec  hade  författat  det 
nationella  dramat  »Premyslidernas  undergång»,  som  en  söndags- 
eftermiddag uppfördes  i  tyska  teatern;  Jungmann  hade  gifvit  ut 
sin  ordbok,  Palacky  arbetade  på  sin  epokgörande  Böhmens  historia, 
och  HavHcek  skref  fingerade  korrespondenser  från  0'Connels  Irland 
för  att  gissla  de  inländska  förhållandena.  Vlastenci^  de  patriotiske, 
klädde  sig  i  tjamara  (den  nationella  hvita  rocken  med  röda  ränder, 
Tödt  kors  på  armen  och  silfverlejonet)  och  sjöngo  »hej  slovane!»; 
f.  d.  värdshusvärden  Peter  Faster  uppträdde  såsom  folktribun  i 
violett  mantel  med  hermelin  krage,  och  den  unge  Rieger  företog 
5ina  agitatoriska  resor  genom  landet. 

Ehuru  den  slav-kongress,  som  samlats  i  Prag  1848,  tog  en  ända 
med  förskräckelse,  och  ehuru  1861  års  s.  k.  »Februari-patent»  be- 
tänkhgt  reducerade  de  konstitutionella  reformer,  som  utlofvats  genom 
•det  föregående  årets  »Oktober-diplom»,  var  den  nationella  rörelsen 
för  djup  och  stark  för  att  kunna  hämmas  genom  förbud  och  tvångs- 
åtgärder —  t.  ex.  genom  den  raffineradt  uttänkta  skatten  på  tid- 
ningsannonser, hvilken  dock  snart  åter  måste  upphäfvas.  (Däremot 
kvarstår  ännu  från  denna  mörka  tid  stämpelafgiften  på  tidningar  i 
Österrike  —  en  obskurantismens  kvarlefva,  som  ej  länder  den  habs- 
burgska  monarkien  till  heder,  och  som  äfven  gäller  för  hvarje  ut- 
ländskt blad,    som    en  turist  får  genom  det  österrikiska  postverket.) 

Regeringen  var  i  själfva  verket  ganska  makt-  och  redlös  gent 
<emot  denna  väldiga  folkrörelse.  Nya  tidningar  sköto  upp  som 
svampar  efter  en  regnskur,  däribland  Julius  Gregrs  »Narodni  Listy», 
som  £  n.  är  landets  mest  spridda  tidning  och  ungtjechernas  ledande 
organ,  och  Skreysowsky  grundade  året  därpå  (1862)  den  på  tyska 
skrifna  »Politik»,  som  drog  på  sin  sida  den  böhmiska  adeln  och 
prästerskapet  och  som  jämte  den  tjechiska  »Hlas  narodii»  (»Folkets 
röst»)  är  gammaltjechernas  språkrör.  Och  då  den  nationella 
saken    fått   sådana    anhängare  som  de  furstbiskopliga  och  högadliga 

Slavia.  24 


370  KAMPEN  OM  BÖHMEN. 


ätterna  Schwarzenberg,  Fiirstemberg,  Lichtenstein,  Lobkowitz^ 
Clam-Gallas  m.  fl.  mäktiga  jorddrottar,  kunde  den  böhmiska  frågan 
ej  mer  ignoreras  på  högre  ort.  Rieger  ställde  sig  1867  i  spetsen 
för  ett  något  teatraliskt  »pilgrimståg»  till  det  heliga  Moskva  för  att 
hylla  »slavernas  befriare»;  den  andliga  utvecklingen  gick  raskt  i 
slavisk  riktning,  och  kronan  på  emancipations  verket  sattes  1881,  då 
universitetet  i  Prag,  den  äldsta  tyska  högskolan,  klöfs  i  ett  tjechiskt 
och  ett  tyskt  och  därmed  följde  det  exempel,  som  tolf  år  förut 
gifvits  af  det  poly tekniska  institutet  i  Prag. 

Emellertid  hade  den  tjechiska  framgången  blifvit  så  stor,  att  en 
sammanhållning  mellan  så  olika  element  och  stånd  i  längden  var 
omöjlig.  Det  polska  upproret  gaf  den  yttre  impulsen  till  splitt- 
ringen, i  det  att  de  äldre  med  Palacky  och  hans  måg  Rieger  i 
spetsen  obetingadt  ställde  sig  på  Rysslands  sida,  under  det  att  den 
yngre  generationen,  ledd  af  den  talangfulle  advokaten  Gregr,  Slad- 
kovsky,  Blazek  m.  fl.,  sympatiserade  med  polackernas  frihetssak. 
Brytningen  blef  fullständig  1874,  då  gammal-tjecherna  idemiRQrade  sig, 
med  de  moderata  och  sökte  sitt  stöd  i  den  böhmiska  jordadeln  och 
kyrkan,  h varemot  ungtjecherna  representerade  det  demokratiska  ele- 
mentet, hvilket  allt  mer  utvecklat  sig  till  ett  rent  radikalt  och  på 
sitt  program  upptog  sådana  moderna  sociala  frågor  som  allmän  röst- 
rätt m.  m.  En  kompromiss  kom  visserligen  till  stånd  år  1879,. 
men  då  gammaltjecherna  tio  år  senare  genom  antagande  af  de  s.  k. 
punktationerna  visade  sig  benägna  att  kompromissa  med  tyskarna,, 
hade  de  gräft  sin  egen  graf  såsom  politiskt  parti.  Vid  de  landtdags- 
val,  som  nu  företogos,  krossades  partiet  nästan  fullständigt  vid  val- 
urnorna, så  att  de  få,  som  öfverlefde  blodbadet,  föredrogo  att  tills 
vidare  alldeles  rymma  fältet.  Och  på  samma  sätt  gick  det  vid  de 
två  år  senare  företagna  valen  till  riksrådet  i  Wien:  gammaltjecherna^ 
med  hvilka  grefve  Taaffie  fintligt  förstått  att  sammanföra  den  kon- 
servativa centern  och  polackerna  till  en  regeringsvänlig  majoritet 
mot  den  förenade  tyska  vänstern,  krympte  ihop  till  två  medlemmar^ 
och  ungtjecherna  behandlades  såsom  riksfiender. 


RIEGER. 


371 


Men  obruten  trots  de  parlamentariska  nederlagen  står  allt  fort- 
farande gammaltjechernas  chef,  juris  doktor  F.  Lad.  Rieger.  Född 
år  1818  på  en  böhmisk  ort,  där  fadern  var  en  hederlig  mjölnare, 
har  han  efter  universitetsstudier  i  Prag  och  Wien  odeladt  ägnat  sig 
åt  det  nationella  politiska  lifvet,  till  hvilket  han  genom  giftermål 
med  den  tjechiskej  patrioten  Palackys  dotter  än  lifligare  knöts. 
Medlem  af  tjechiska  vetenskapsakademien,  har  han  vunnit  er- 
kännande äfven  utom  Böhmens  gränser:  så  fick  han  redan  1863 
kommendörskorset  af  ryska  Anna-orden  och  utnämndes  till  heders- 
doktor af  universitetet  i  Charkov.  Glömd  af  det  unga  släktet  och 
på  sin  ålderdom  beröfvad  sin  älskade  dotter,  står  gamle  Rieger 
dock  ännu  trygg  och 
kraftig;  det  grånade 
håret  och  skägget  är 
ännu  yfvigt ;  ögonen 
hafva  än  sin  lifliga  skär- 
pa, och  den  stämma, 
som  under  årtionden 
ljudit  som  en  storm- 
klocka för  Böhmens  folk, 
har  ännu  ej  förlorat  den 
djupa  klangen.  Och 
hvad  än  beundransvär- 
dare är:  den  gamle, 
slagne  partichefen  vid 
den  tysta  gata  i  Prag, 
som  bär  hans  svärfaders 
namn,  har  icke  förlorat 
sin  själfbehärskning,  sin 
politiska  klarsynthet,  sin 
optimism  och  foster- 
landskärlek, och  han  är 
för  erfaren  i  parlamen- 
tarismens   fejder  för  att  ]o   x.ad.  Kieger. 


372 


KAMPEN  OM  BOHMEN. 


^  ,^?i^  /i'ff' 


\fy%rr,.^r-^ 


låta  otacksamheten  och  den  tillfälliga  im- 
populariteten  gå  sig  till  sinnes.  För  när- 
varande är  Rieger  undanskjuten  i  Prags 
tongifvande  politiska  kretsar;  men  när  en 
Gregr,  en  Engel  och  andra  ungtjechiska 
ledare  slukats  af  de 


Z/^^- 


/^ 


\y 


/f/:M>C 


([^^^.x.^-rto 


J^. 


demagogiska  an- 
dar, som  de  själfva 
frambesvurit,  skall 
man    åter    minnas 

^y^  J^^^^^^i^^^^,  ^'^^^"^r-^^^^     Rieger    såsom    en 
/^  .       /^^^       v^/.     0^ .  „.  U.^^^-^      af  Böhmens  ädlaste 

^^^^/ht-^^r^^^^^'^-^  >^--^^^  ^''■^^^^^^     söner;     hans    bild 

skall  växa,  och  den 
dag  varder  kom- 
mande, då  hans 
minnesstod  skall 
resas,  lika  visst  som 
det  skett  öfver  en 
Hus  eller  en  Zizka. 


l-uOt^^     "Zt^ 


Det  var  under  rätt  intressanta  förhållanden  som  jag  första  gån- 
gen besökte  det  böhmiska  landtdagshuset  i  Prag,  en  ålderdomlig 
byggnad  belägen  på  Lill-sidan  nedanför  Hradschin :  det  var  nämligen 
själfva  öppningsdagen  för  en  ny  session,  hvars  föregångare  upplösts 
af  regeringen  efter  några  bullersamma  uppträden  från  de  hetsiga 
ungtjechernas  sida.  Dessutom  stod  man  under  det  lifliga  intrycket 
af  det  nyss  förut  begångna  mordet  på  en  tvetydig  individ,  som 
bland  sina  stallbröder  gick  under  det  romantiska  namnet  »Rigoletto 
af  Toscana»   —  ett  mord,  som  visserligen  icke  hade  någon  djupare 


I  BÖHMISKA  LANDTDAGEN. 


373 


politisk  innebörd,  men  som  dock  spred  ett  underligt  skimmer  öfver 
vissa  skuggsidor  inom  Prags  lägre  politiska  sfärer  och  som  gaf  upp- 
slag till  den  beryktade  anarkist-  eller  omladina-fitteg^Lng,  hvarmed 
regeringen  inbillade  sig  kunna  rikta  ett  krossande  slag  mot  den 
ungtjechiska  rörelsen  såsom  sådan  och  rättfärdiga  sin  böhmiska 
undantagspolitik. 

Någon  synnerlig  rörelse  i  staden  märktes  dock  alls  icke  i  det 
yttre  gatulifvet,  och  den  lilla  trupp  af  jägare  och  svartfjädrade  polis- 
konstaplar, som  fattat  posto  på  det  trånga  Fiinfkirchen-torget,  var 
mer  än  tillräckligt  för  att  på  vederbörligt  afstånd  hålla  några  dussin- 
tal stillsamma,  nyfikna  personer,  som  —  enligt  en  tysk  Prager- 
tidnings  utsago  —  »just  icke  tycktes  tillhöra  gatulifvets  ljusaste 
bilder».  Själf  befann  jag  mig  bland  dessa  »ljusbilder»  och  fann  för 
min  del  omgifningen  vara  allt  för  lugn  och  hygglig  för  att  stämplas 
såsom  blodröda  revolutionärer  eller  sociala  bildstormare. 

Själfva  landtdagsinvigningen  ägde  rum  i  den  ståtliga  Nikolaus- 
kyrkan,  hvars  högaltare  beträddes  af  själfve  ärkebiskopen  af  Prag 
eller,  för  att  inte  brista  i  österrikisk  etikett,  hans  eminens  furst- 
biskopen och  grefven,  kardinal  Frantisek  de  Paula  Schönhorn  Buch- 
heim  Wolfstal.  Hans  eminens  etc.  hade  iklädt  sig  en  brandröd 
skrud  och  hade  på  hjässan  en  mössa  af  samma  färg,  dråplig  att 
skåda.  Men  af  de  242  riksdagsmännen  voro  många  ej  synliga  i 
kyrkan,  ty  de  föredrogo  att  i  små  grupper  begifva  sig  direkt  till 
samlingssalen.  På  slaget  tolf  sågs  dåvarande  ståthållaren  grefve 
Thuns  resliga  gestalt  skrida  in  genom  porten;  kanoner  dundrade, 
soldaterna  skyldrade,  och  en  regementsorkester  bad  Gud  bevara 
kejsaren,  hvilken  i  förbigående  sagdt  behöfver  kunna  minst  ett  ger- 
manskt, två  romanska  och  fem  slaviska  språk  för  att  göra  sig  för- 
stådd af  sina  trogna  undersåtar  —  att  icke  nämna  magyariska  och 
hebreiska.  Men  som  hans  apostoliska  majestät  bland  annat  äfven 
bär  titeln  »konung  af  Jerusalem»,  är  det  ju  inte  mer  än  i  sin  ord- 
ning att  han  äfven  talar  hebreiska. 

Till  böhmiska  landtdagen  får  ingen  profan  tillträde  utan  per- 
sonlig    rekommendation    af  en    parlamentsledamot    —    där    hjälpa 


374  KAMPEN  OM  BÖHMEN. 

hvarken  papper  eller  handtryckningar.  Men  man  slipper  ändå 
mycket  lätt  in:  man  tar  bara  reda  på  någon  riksdagsmans  namn 
och  skickar  in  sitt  kort  till  denne,  hvilken,  måhända  smickrad  i 
tron  att  vara  en  europeiskt  ryktbar  personlighet,  ej  vägrar  sin  under- 
skrift. Då  jag  för  vaktmästaren  sanningsenligt  uppgaf,  att  jag  då 
ännu  ej  kände  någon  böhmisk  folkrepresentant,  gaf  denne  mig 
anvisning  på  ett  för  mig  alldeles  obekant  namn,  och  si!  kuppen 
lyckades  förträffligt. 

Den  böhmiska  landtdagssalen  är  ej  synnerligt  stor,  men  rätt 
stilfull  och  imponerande.  Vid  sidan  af  presidiet  har  regeringen  sitt 
lilla  bord.  Högern  är  naturligtvis  upptagen  af  aristokratien,  idel 
stolta  »Grossgrundbesitzer»-namn,  70  till  antalet  såsom  de  grekiska 
bibeltolkarne.  Den  främsta  högerbänken  representerar  ett  mäkta 
stort  kvantum  vetande,  statskonst  och  —  inkomster:  där  sitta  näm- 
ligen »virilisterna»,  d.  v.  s.  själfskrifna  platser,  som  besättas  af  ärke- 
biskopen och  Böhmens  tre  biskopar  samt  af  rektorerna  vid  Prags 
tyska  och  tjechiska  universitet. 

Öfverstelandtmarskalken  furst  Lobkowitz  aktade  sig  i  det  in- 
ledande programtalet  visliga  för  att  vidröra  den  partipolitiska  strän- 
gen, och  den  regeringsvänliga  pressen  uttalade  den  fromma  önskan, 
att  sessionen  måtte  blifva  »opolitisk»  —  ett  nonsens  lika  stort  som 
att  tala  om  en  icke-religiös  gudstjänst.  Men  redan  vid  det  nästa 
sammanträdet  frambar  d:r  Engel  ungtjechernas  gamla  kraf  och  af- 
visade  på  ett  värdigt  sätt  de  beskyllningar,  som  riktats  mot  partiet 
med  anledning  af  den  tragikomiska  »Rigoletto»-aflaren.  Ung- 
tjecherna  gåfvo  högljudt  sitt  bifall  till  känna,  och  publiken  på  galle- 
riet instämde  lifligt  däri.  Söder  om  Riesengebirge  är  publiken  icke 
sen  att  demonstrera,  och  parlamentets  helgd  får  där  tåla  vid  en 
betydlig  inskränkning. 

Icke  minst  i  kaféerna  finner  man  genast,  att  tjecherna  äro  ett 
politiserande  folk.  Ett  sådant  samlingsställe  för  Prags  intelligenta 
och  litterära  ungdom  är  t.  ex  det  präktiga  kafé  »Slavia»  midt  emot 
Nationalteatern,  och  det  gör  skäl  för  namnet,  ty  här  finnas  alla 
slaviska   länder   och  språk  representerade  genom  tidningar  och    tid- 


I  KAFÉ  »SL A VI A». 


575 


skrifter.  Och  här  finner  man  vid  nästan  hvarje  tid  på  dagen 
rökande,  drickande  och  spelande  stamgäster,  för  hvilka  bordets  nöjen 
äro  endast  ett  medel  och  sammanhållningsband  för  politiska  menings- 
utbyten. Här  kritisera  ungtjecherna  med  slavens  liflighet  på  sitt 
smidiga  tungomål  icke  blott  tyskheten  i  Wien,  utan  ock  sina  äldre 
f.   d.  bundsförvanter  gammaltjecherna. 

Och  de  hafva  ovedersägligt  rätt  i  många  klagomål.  Böhmen 
bidrar  till  statskassan  med  mer  än  loo  millioner  gulden  årligen, 
hvaraf  föga  mer  än  hälften  kräfves  för  landets  egen  förvaltning. 
Ett  femtiotal  millioner  gulden  vandrar  sålunda  ur  landet  till  natio- 
naliteter och  institutioner,  som  äro  Böhmen  totalt  likgiltiga,  kanske 
förhatliga.  Ehuru  tjecherna  utgöra  mer  än  60  procent  af  landets 
befolkning,  hafva  de  i  riksrådet  endast  38  platser^  under  det  att  det 
tyska  mindretalet  genom  en  föråldrad  vallag  och  en  finurlig  val- 
geometri tager  54  platser  i  besittning.  Enligt  officiell  uppgift  har 
Böhmen  58  tjechiska  och  47  tyska  skoldistrikt  (frånräknadt  skol- 
kretsarna  Prag,  Reichenberg  och  Königgrätz),  och  i  de  5,034  all- 
männa folkskolorna  är  undervisningsspråket  det  tjechiska  i  2,805, 
tyska  i  2,229. 

Vi  vilja,  sade  mig  en  gång  en  ungtjechisk  skriftställare,  utveckla 
oss  fritt,  och  vårt  önskemål  är,  att  Böhmen  måtte  blifva  en  själf- 
ständig,  fredhg  förbundsstat,  fri  från  de  förveckHngar  och  konflikter, 
hvari  stormaktspolitiken  mot  vår  vilja  kan  kasta  oss.  Vi  vilja  hafva 
€n  gemensam  härskare  med  gemensam  armé  och  gemensam  utrikes 
ledning,  men  för  öfrigt  må  de  olika  folken  sköta  sig  själfva.  Vi 
svärma  ej  för  den  ryska  statskonsten,  men  se  i  den  och  den  rysk- 
franska alliansen  en  motvikt  mot  en  ensidig,  för  oss  menlig  tysk- 
österrikisk politik.  Vi  hata  ej  tyskarna,  men  vilja  ej  längre  veta  af 
något  intrång  i  egna  angelägenheter;  vi  förakta  ej  det  tyska  språket, 
men  vi'  vilja  begagna  vårt  modersmål,  och  vi  behöfva  ej  den  tyska 
kulturen,  som  varit  öfvermodig  mot  oss  och  endast  sökt  under- 
trycka vår  slaviska  nationalitet  i  Europas  ögon. 

Äfven  denna  logik  låter  godt  försvara  sig.  Historien  har  gifvit 
tjecherna    rätt  i  deras  tro  på  sin  egen  förmåga,  och  historiens  dom 


376  KAMPEN  OM  BÖHMEN. 


skall  en  gång  utfalla  till  större  förmån  för  ungtjecherna  än  dag* 
pressens  krönikörer  nu  kunna  eller  vilja  inse.  Om  tjecherna  nu 
äro  öfvermodiga  och  hänsynslösa,  hafva  de  härutinnan  endast  följt 
tyskarnas  eget  föredöme,  och  hafva  tyskarna  gjort  sin  stora  historiska 
insats  i  Böhmens  utveckling,  förgäta  de  dock,  att  barnet  nu  nått 
myndig  ålder,  och  de  pocka  på  en  tacksamhet,  som  inte  alltid  är 
förtjänt,  och  som  framkallar  —  otacksamhet. 

Under  konflikttiden  för  några  årtionden  sedan  vardt  en  böh- 
misk  deputerad  i  Wien  inbjuden  till  galamiddag  i  Hofburg.  Han 
infann  sig  iklädd  den  nationella  tjamaran;  men  som  etiketten  före- 
skref  frack  eller  uniform,  sades  det  honom  öppet,  att  han  i  denna 
kostym  ej  finge  äta  vid  själfva  hoftaffeln,  utan  måste  nöja  sig  med 
att  spisa  i  enrum.  Och  så  skedde:  hellre  än  att  aflägga  sin  natio- 
nella dräkt  föredrog  den  hederlige  tjechen  att  afstå  från  den  yttre 
glansen  i  hofsalarna.  Så  förhåller  det  sig  ock  med  hela  den  tjechi- 
ska  rörelsen:  för  att  få  vara  själfständiga  tjecher,  sig  själfva,  skulle 
de  gärna  offra  till  och  med  äran  att  vara  en  stormäktig  kejsares 
undersåtar.  Hvad  gör  det,  om  de  ej  få  sitta  på  majestätets  högra 
hand  vid  bordet  —  hufvudsaken  är  att  människan  är  fri  och  får  äta 
sig  mätt!  Denna  praktiska  logik  är  icke  det  minst  betecknande 
draget  i  den  nytjechiska  rörelsen;  den  gör  att  ungtjecherna  i  sin. 
radikala  opposition  närmat  sig  både  socialdemokrater  och  antisemiter^ 
och  just  af  samma  praktiska  skäl  lägga  de  mindre  vikt  än  gammal- 
tjecherna    på  de   historiska  traditionerna  och  de  skriftlärdes  teorier. 

Den  böhmiska  rörelsen  är  särskildt  därför  värd  beaktande,  att 
den  i  politiskt  hänseende  erbjuder  slående  jämförelsepunkter  med 
den  svensk-norska  unionsfrågan,  likasom  den  ur  språklig  synpunkt 
för  tanken  till  utvecklingen  i  Finland:  där  röjer  sig  samma  entu- 
siastiska kärlek  till  det  nationellt  litterära  och  historiska,  som,  där- 
för att  känslan  är  så  stark,  kläder  sig  i  de  starka  orden;  där  är 
samma  ungdomssjudande  politiska  lifaktighet  med  ljusa  framtidsvyer^ 
och  —  där  finnes  samma  lättretliga  ömtålighet  och  hederskänsla. 
Och  kampen  i  Böhmen  har  en  europeisk  och  världshistorisk  bety- 
delse,  så   till  vida  att  den  kan  betraktas  såsom  en  skärmytsling,  en 


I  BOHMERWALD.  377 


förberedelse  till  det  stora  fälttåg,  som  en  gång  på  ett  eller  annat 
sätt  kommer  att  utkämpas  mellan  germaner  och  slaver  och  närmast 
afgöra  den  habsburgska  monarkiens  öde. 

Ännu  är  den  slutliga  utgången  oöfverskådhg.  Första  villkoret 
för  fred  och  frid  är  att  ungtjecherna  under  nuvarande  politiska 
förhållanden  upphöra  med  sin  i  själ  och  hjärta  föga  uppriktigt  menade 
russomani,  samt  att  tyskarna  i  Österrike  göra  allvar  af  de  vackra 
orden  om  liberala  reformer  på  rättvisans  och  jämnställighetens  breda 
basis.  Intet  vinnes  i  längden  genom  påskrufvade  bajonetter  och 
laddade  revolvrar;  sådant  kan  till  en  tid  gå  i  Ryssland  och  Serbien, 
men  det  går  ej  i  det  upplysta  Böhmen.  Och  den  nye  premier- 
ministern   Badeni   synes    vara    klok  nog  att  inse  detta.     Men  så  är 

■|:       det    också  slaviskt   blod  i  hans  ådror,  och  han  är  inte  för  ro  skull 

B       österrikisk  polack  i  sin  statskonst. 

^r^  en  er 
"         behnl 


I 
I 


Vanligen  gör  man  sig  väl  den  föreställningen,  att  Böhmen  är 
en  enda  jättedal  eller  kittel,  kantad  och  skyddad  af  höga  berg.  Man 
behöfver  dock  bara  kasta  en  blick  på  kartan  för  att  se,  huru  landets 
båda  största  vattendrag,  Elbe  från  öster  och  bifloden  Moldau  från 
väster,  sänka  sig  nästan  tvärs  genom  hela  landet  och  mellan  Erzge- 
birges  pass  slingra  sig  fram  till  det  sachsiska  slättlandet.  Böhmen 
är  en  synnerligt  bördig,  långsamt  sluttande  högplatå,  inramad  af 
berg  och  skogar.  Och  hvad  Erz-  och  Riesengebirge  äro  för  den 
tyska  gränsen  i  norr,  det  är  Böhmerwald  [Sjumava]  för  den  bayersk- 
österrikiska, men  Sjumava  är  ännu  mer  romantisk  och  på  samma 
gång  mer  idyllisk  än  de  allbekanta  turistnejderna  vid  Bodenbach- 
Tetschen. 

Man  får  en  försmak  af  denna  idylliska  romantik  redan  då  man 
lämnar  den  sydböhmiska  staden  Budweis  och  på  en  bibana  tränger 
in  i  Böhmerwald  längs  Moldaus  nyckfulla  slingringar.  På  denna 
bana,  som    slutar    nära    bayerska    gränsen,    behöfver    ånghästen  två 


b 


378 


KAMPEN  OM  BOHMEN. 


timmar  och  tio  minuter  för  att  tillryggalägga  trettio  kilometer,  så 
att  man  gång  på  gång  frestas  att  hoppa  af  tåget  för  att  närmare  be- 
trakta något  föremål.  Denna  långsamma  skyndsamhet,  hvartill  äfven 
det  svenska  järnvägsnätet  ännu  torde  hafva  motstycke,  ger  emellertid 
så  mycket  rikare  tillfälle  åt  turisten  att  njuta  af  naturscenerierna, 
hvilkas  skönhet  stegras,  ju  mer  man  närmar  sig  »Böhmerwalds 
pärla»,  den  lilla  staden  Kruniau  eller  Krumlov. 


Krumau  i  Böhmerwald. 


Att  Staden  verkligen  ej  är  stor,  fick  jag  snart  klart  för  mig, 
då  jag  sent  en  sommarafton  från  stationen  vandrade  ner  för  den 
branta  sluttningen  till  floddalen,  där  några  eldsljus  .stucko  fram  bland 
mörka  stenhus  och  fotstegen  doft  dånade  på  de  krokiga,  branta 
gatorna,  hvilkas  tysta  tomhet  verkade  ännu  mer  genom  bruset  af 
Moldau  vid  de  skumma  konturerna  af  en  gammal  borg.  Och  in- 
trycket af  stadens  fridfulla  litenhet  bekräftades,  då  omsider  vid  skenet 
af  en  sömnig  lykta  ett  Gasthaus  upptäcktes.  Det  rum,  som  hyste 
mig  den  första  natten,  innehöll  fyra  sängar  enligt  den  goda  prak- 
tiska sedvänjan  i  kontinentala  småstadshotell,  och  på  bordet  lågo 
två    ting,    som    däremot    äro   rätt  ovanliga  i  allmänna  gästrum  och 


I  BÖHMERWALD.  379 


kommo  mig  att  spritta  till  af  obehaglig  öfverraskning  —  det  var 
två  begrafningskransar!  Efteråt  fick  jag  veta,  att  minnesgåfvorna 
pietetsfullt  bevarats  i  det  bästa  rummet  för  den  stundande  begraf- 
ningen  af  värdens  nyss  aflidne  son.  För  tillfället  hade  jag  dock 
ingen  lust  att  reflektera  öfver  förgängligheten  och  sof  snart  den 
orättfärdiges  lugna  sömn,  hvarur  jag  dock  väcktes  genom  en  underlig 
beröring.  Det  kom  ljus  i  saken,  och  min  sof  kamrat  befanns  vara 
en  innestängd  katt  —  kanske  med  uppgift  att  vakta  kransarna. 

Men  nästa  dags  sol  visade  mig  en  ort,  dit  minnet  gärna  åter- 
går: en  stilfull,  åldrig  stad  på  branta  sluttningar;  ett  ärevördigt  slott 
på  en  höjd;  en  flod,  hvars  otröttliga  dån  än  lifvar,  än  söfver  till 
ro;  små  trefna,  hvita  hus  med  en  sund  befolkning,  som  tyckes 
•obesmittad  af  denna  världens  ondska;  och  rundt  omkring  berg  och 
skogar  och  dalar,  värmda  och  lysta  af  sommarens  välsignade  sol 
och  svalkade  af  friska  forsar.  Det  är  både  lif  och  stämning  i  denna 
tafla.  Timmerflottor  segla  långsamt  utför  floden  och  störta  ner  i 
brusande  vattenhvirflar,  under  det  att  roddarna  lägga  upp  de  långa 
årorna  och  fly  upp  på  träställningar.  Ifrån  barrskogen  komma 
kvinnor,  bärande  på  ryggen  stora  korgar  med  kvistar  och  ris  och 
hälsande  med  långsam  hjärtlighet:  »Guten  Tag  wiinsche  ich».  Eller 
om  aftonen,  när  solvisaren  ej  längre  gör  tjänst,  när  klockans  klang 
tränger  genom  den  rena,  afkylda  luften,  och  när  slagskuggor  kastas 
öfver  de  gulnade  sädesfälten  och  passen  blifva  ännu  mörkare  —  då 
såg  jag  mer  än  en  gång  ett  pilgrimståg  under  sång  draga  förbi  till 
Guds  moders  kyrka  i  Gojau.  Och  omedvetet  följde  tanken  Vitavas 
slingringar  bortom  berg  och  djupa  dalar  till  hafvet  i  norden,  lika- 
som själslifvets  finaste  trådar  knyta  samman  det  förflutna  med  det 
tillkommande  och  förmedla  afstånden  i  rummet. 

Ett  idylliskt,  gemytligt  lif  är  det  ock  i  värdshusen,  där  kunderna 
om  kvällarna  enligt  god  plägsed  packa  ihop  sig  vid  ett  enda  långt 
träbord  vid  ölsejdeln  och  långpipan.  Jag  kan  aldrig  minnas  mig  ha 
sett  en  Böhmerwald-pipa  stoppas:  den  tycks  vara  lika  outtömlig  som 
den  rökandes  förmåga  att  suga.  Här  röka  doktorn  och  pastorn, 
inblandande  latinska  glosor  i  sitt  djupsinniga  resonemang;   här  röka 


38o  KAMPEN  OM  BÖHMEN. 


borgare  och  bönder,  lugnt  samspråkande  på  ett  tungomål,  som  jag 
i  förstone  tog  för  ett  slags  slavisk  dialekt,  men  som  befanns  vara 
—  t3^ska. 

Det  germanska  och  det  slaviska  folkelementet,  som  samman- 
stöta i  det  aflägsna  Böhmerwald-Sjumava,  tyckas  här  fördraga  hvar- 
andra  tämligen  godt,  ty  de  hafva  bergfolkets  behof  af  umgänge, 
af  att  vara  sällskapsdjur  i  god  mening.  Och  båda  älska  lika  högt 
sitt  Böhmen;  tysken  med  denna  ängsliga  seghet,  hvarmed  man  fäst 
sig  vid  något,  som  hotar  att  gå  förloradt;  tjechen  med  den  ung- 
domliga kärlekens  obändiga  lidelsefullhet.  Tysken  är  därför  i  sin 
böhmiska  patriotism  mer  elegisk,  romantisk,  konservativ;  slaven 
däremot  af  samma  naturliga  grund  liflig,  optimistisk,  revolutionär. 
Det  tyska  elementet  i  Böhmen  representerar  det  idyllisk-episka, 
tjecherna  det  dramatiska;  tysken  har  mer  gemyt,  tjechen  mer  tem- 
perament och,  hvad  särskildt  Böhmen  beträffar,  väl  äfven  mer  in- 
telligens. 

Ännu  hör  Böhmerwald  till  en  af  de  tysk-böhmiska  grundpelarna^ 
och  dock  försiggår  äfven  här  ett  slaviskt  undermineringsarbete,  som 
länge  sedan  skulle  verkat  starkare,  därest  Böhmerwald  ej  fått  ständiga 
impulser  från  det  bavariska  grannlandet.  Och  tjechernas  utbredning 
öfver  Böhmen,  Mähren  och  Schlesien  in  i  det  egentliga  Österrike 
kommer  sig  icke  blott  af  den  lifaktiga,  radikalt-folkliga  agitationen, 
utan  ock  däraf  att  deras  nativitet  ökas,  under  det  att  den  tyska 
befolkningens  faktiskt  minskas.  Härtill  kommer  ock  den  moderna 
industriens  ekonomiska  kraft,  som  med  ökade  järnvägslinier  slungar 
massor  af  det  billigare  tjechiska  arbetarmaterialet  från  centrum  ut 
mot  periferien. 

Äfven  tjecherna  skola  ej  kunna  förneka,  att  den  tyska  kulturen 
också  har  kvar  rötter  i  Böhmen  —  rötter  så  starka,  att  det  behöfdes 
en  socialpolitisk  revolution  för  att  med  ens  rycka  upp  dem.  Adeln, 
som  spelat  en  så  viktig  roll  i  Böhmens  historia,  förtyskade  sina 
namn  redan  från  Wenzel  I;  i  slutet  af  medeltiden  tog  åter  en 
tjechisk  strömning  vid,  som  dock  hämmades  totalt  genom  det  böh- 
miska   konungarikets    fall    1620.     Men    på    1700-talet    var  det  just 


I 


-a 


o 
tu 


I  BÖHMERWALD.  381 

adelsmän  —  att  särskildt  nämna  grefve  Kinsky,  Käspar  v.  Sternberg 
och  Kolowrat-Liebsteinsky  —  som  ställde  sig  i  spetsen  för  den 
tjechisk-nationella  rörelsen,  och  efter  1850  var  den  tjechiska  hög- 
adeln med  klingande  tyska  namn  tongifvande  för  den  böhmiska 
politiken. 

Jag  erinrades  om  denna  tysk-tjechiska  växelverkan,  då  jag 
besökte  det  gamla,  väldiga  slottet  i  Krumau,  rest  på  en  brant  gneis- 
klippa  lodrätt  öfver  floden.  En  gång  hade  det  ägts  af  de  mäktiga 
herrarna  af  Rosenberg,  och  då  denna  ätt  rönte  samma  öde  som 
Strindbergs  »Beaujolais  de  Beaune»,  skänkte  Ferdinand  II  slottet  åt 
furst  v.  Eggenberg,  hvarpå  det  genom  giftermål  kom  i  släkten 
Schwarzenbergs  ägo. 

Det  är  äkta  historisk  stämning  kvar  i  dessa  300  rum,  hvaraf 
några  en  och  annan  gång  bebos  af  änke-kronprinsessan  Stephanie, 
och  det  hvilar  högtidligt  allvar  öfver  dessa  vapensköldar  och  porträtt- 
:gallerier  af  mer  eller  mindre  ädla  skuggor  och  vördade  fäder.  Här 
är  stamfadern,  furst  Johann  Adolf  af  Schwarzenberg,  hvilken  af  en 
tysk  kejsare  vardt  skjuten  på  jakt  —  af  våda  förstås.  Hans  tretton- 
årige  son  fick  då  af  kejsaren  »Gyllene  skinnets»  ordenskedja  såsom 
-skadestånd  för  faderns  blodiga  skinn.  Här  ses  den  Schwarzenberg, 
livilken  halp  Karl  Johan  vid  Leipzig,  och  där  är  en  röd  prelat  med 
samma  namn  —  den  förre  furstbiskopen  af  Prag.  Och  den  vackra 
kvinnan  där  på  väggen  är  furstinnan  Pauline.  Moder  till  nio  barn, 
•omkom  hon  vid  37  års  ålder  i  Paris,  då  hon  med  Spastaras  heroism 
sökte  och  äfven  lyckades  rädda  sitt  yngsta  barn  ur  lågorna. 

Bland  slottet  Krumaus  intressanta  samlingar  finnes  äfven  en 
gammal  plankarta  af  okänd  ålder.  Sveriges  aflånga  yta  fylles  endast 
med  orden:  Stockholm,  Lappland,  Småland  {vi  äro  ju  alla  småländingar 
understundom!).  Norge  däremot  har  här  svällt  ut  till  en  bredd, 
hvarom  de  värsta  vänstermän  i  brödralandet  väl  aldrig  vågat  drömma, 
och  där  Trondhjem  borde  vara  till  finnandes,  har  den  anonyme 
kartografen  placerat  namnet  —  HeJda.     Mene  tekel  ufar  sin! 

Men  sist  dröjde  min  blick  vid  bilden  af  en  ung  kvinna  med 
sjukligt,  lidande  utseende.    Det  var  Rosenbergska  ättens  »hvita  fru», 


382  KAMPEN  OM  BOHMEN. 

hvilken  ännu  spökar  i  slottet  om  nätterna.  »Hennes  äktenskap  var 
mycket  olyckligt»,  hviskade  kastellanen  åt  mig  med  hemlighetsfull 
förtrolighet,  som  om  det  gällt  ett  äktenskapsdrama  från  i  går  och 
icke  den  grefvinna  »Perchta»  (Bertha)  af  Rosenberg,  som  på  1400- 
talet  vardt  gift  med  Johan  af  Lichtenstein. 

Man  känner  sig  så  »enkel»,  så  okunnig  inför  en  sådan  där 
slottsförevisare,  hvilken  rabblar  upp  långa  stamtaflor  både  fram-  och 
baklänges  lika  ogeneradt,  som  jag  i  skolan  redogjorde  för  Ludvig 
XVLs  saliga  förfäder  »med  öfverhoppande  af  hvar  tredje».  Min 
krönikör  gaf  mig  till  lifs  ett  fantastiskt  uppslag  till  en  roman  om 
Rosenbergarnes  fem  rosor  och  förde  mig  med  skonlös  konsekvens 
genom  alla  våningar  och  kapell,  tills  jag  viljelös  och  tillintetgjord 
knuffades  ut  i  det  fria  —  en  gulden  fattigare  än  förut.  Där  ute 
på  slottsgården  stod  furst  Schwarzenbergs  hertigliga  lifgarde  samladt 
omkring  en  harmlös  kanon  —  det  kom  mig  att  tänka  på  uppsätt- 
ningen i  vissa  operetter. 

Den  nuvarande  ägaren  bebor  aldrig  sitt  ståtliga  slott  i  det  vackra 
»hertigdömet»  Krumau,  och  försynen  har  lyckligtvis  sörjt  för  att 
han  därför  ej  behöfver  sakna  tak  öfver  hufvudet.  Schwarzenberg 
besitter  nämligen  en  trettiondedel  af  Böhmens  rika  jord  med  tolf 
herregårdar  (däribland  palatset  på  Hradschin  i  Prag  och  slotten 
Frauenberg,  Wittingau  och  Schwarzenau),  95  mejerier,  85  skogsrevir, 
87  kyrkor,  11  bryggerier,  2  sockerfabriker,  4  kvarnar,  22  sågverk 
m.  m.  Ensamt  för  skogsskötsel  och  afverkning  i  Böhmerwald  har 
han  i  sin  tjänst  5,000  familjer,  hvilkas  dagspenning  i  medeltal  är  30 
kreuzer.     Fattigdom  och  rikedom  gif  dem  icke,  o  herre! 

Men  då  denna  feodala  högadel  i  Böhmen  för  några  årtionden 
sedan  öfvertog  ledningen  af  den  nationella  rörelsen  —  kan  man 
längre  förundra  sig  öfver  uppkomsten  af  ett  ungtjechiskt  parti  med 
dess  ungdomliga  förlöpningar?  Det,  som  är  rätt  för  den  ena,  må 
ock  vara  billigt  för  den  andra.  När  skall  man  i  den  historiska 
rättvisans  namn  medgifva,  att  öfverdrifter  i  en  riktning  måste  fram- 
kalla öfverdrifter  i  den  andra,  och  att  just  de  öfverdrifter,  som  nu 
träda  skarpt  i  dagen  och  uppröra  oss,  vanligen  endast  äro  de  natur- 


ETT  PASSIONSSPEL  I  BOHMERWALD.  385 


liga  följderna  af  århundradens  missförhållanden,  som  vi  icke  se  eller 
personligt  känna,  och  som  vissa  historieskrifvare  ej  låtsas  om,  ehuru 
de  samvetsgrant  upptecknats  af  historien? 


Tyskarnas  ställning  i  Böhmen  är  i  själfva  verket  nu  mera  den 
kritiska  defensiven,  och  i  den  svåra  kampen  gäller  det  för  dem  att 
välja  de  rätta  vapnen.  Sedan  den  tjechiska  nationalitetens  grund 
och  jämnställighetsidén  icke  längre  kunna  förnekas,  kunna  tyskarna 
ej  stödja  sig  på  en  förment  numerär  öfverlägsenhet,  ty  förhållandet 
är  i  verkligheten  omvändt;  ej  heller  duger  det  med  blotta  fraser  om 
den  tyska  kulturens  öfverlägsenhet,  ty  den  tjechiska  skönlitteraturen 
är  ojämförligt  öfverlägsen  den  tysk-böhmiska,  och  den  tjechiska 
industrien  är  minst  jämnbördig  med  den  tyska.  Och  hvad  beläg- 
ringstillståndet i  Prag  eljes  må  uträtta  —  icke  bättrar  det  tyskarnas 
ställning  på  den  tjechiska  landsbygden,  och  icke  stärker  en  dylik 
förtviflad  åtgärd  förtroendet  till  den  österrikiska  politikens  inre 
riktighet,  utan  tyder  fastmer  på  en  viss  svaghet  och  osäkerhet. 
Där  logiken  tryter,  är  det  ju  så  bekvämt  att  tillgripa  det  enkla 
maktspråket. 

Kampen  om  Böhmen  är  en  andlig  täflan.  Tyskarna  hafva  sent 
omsider  insett  detta,  och  det  må  rättvisligt  erkännas,  att  de  på 
senare  tid  uppsökt  lämpligare  medel,  särskildt  i  fråga  om  skolunder- 
visningen och  den  sociala  lagstiftningen;  Prag,  som  i  slutet  af  förra 
århundradet  var  skådeplatsen  för  den  första  kontinentala  utställningen, 
har  onekligen  äfven  på  tysk  sida  uppsving  att  beteckna.  Men  jäm- 
för man  utvecklingen  i  Böhmen  med  förhållandena  i  åtskilliga  andra 
habsburgska  kronländer,  måste  man  fråga  sig,  om  icke  äfven  detta 
försteg  indirekt  är  tjechernas  förtjänst,  ty  hade  de  icke  varit,  skulle 
de  vackra  reformerna  kanske  stannat  på  papperet.  Tjecherna  spela 
härutinnan  ungefär  samma  roll  i  Österrike  som  socialdemokraterna 
i    Tysklands    sociala   lif:    staten  bekämpar  dem  och  förnekar  riktig- 


384  KAMPEN  OM  BÖHMEN. 


heten  af  deras  teorier,  men  söker  att  genom  egna  sociala  reform- 
uppslag bryta  udden  af  deras  hypnotiserande  makt.  Äfven  på  det 
litterära  området  hafva  tyskarna  i  Böhmen  börjat  vakna,  och  särskildt 
har  föreningen  »Böhmerwaldbund»  skapat  ett  kulturelt  verk,  som 
här  i  förbigående  må  nämnas:  passionsspelet  i  Höritz. 

Höritz  är  en  liten  idyllisk  by  i  sydvästra  Böhmen  ej  långt 
från  bayerska  gränsen.  Förut  knappt  kändt  utom  Böhmerwalds 
dalar,  har  dess  namn  nu  blifvit  bekant  i  hela  Österrike  och  skall 
snart  vinna  världsrykte  såsom  en  farlig  medtäflare  till  Oberammergau 
i  södra  Bayern,  skådebanan  för  medeltidens  mysterier  i  renässans- 
form. Passionsspelet  i  Höritz  är  också  inrättadt  efter  förebilden  af 
■det  bayerska:  båda  spelas  på  sommarens  sön-  och  helgdagar  af  den 
landtliga  befolkningen;  båda  räcka  lika  länge  (inemot  6  timmar), 
och  båda  äro  framsprungna  ur  samma  folkligt  naiva  källa,  det 
religiösa  behofvet.  Men  under  det  att  Oberammergau  har  mer 
äkthet  och  kulturhistoriska  anor,  har  det  böhmiska  religionsdramat 
ett  kanske  större  ästetiskt-konstnärligt  intresse.  Scenen  i  Ober- 
ammergau är  så  primitiv  som  möjligt,  ty  den  befinner  sig  jämte 
åskådarrummet  under  bar  himmel  och  begagnar  sig  delvis  af  bergets 
och  skogens  naturliga  fonddekoration,  och  de  bayerska  folkkomedi- 
anterna  maskera  sig  icke,  utan  afpassa  rollerna  efter  naturlig  likhet. 
I  Oberammergau  spelas  endast  hvart  tionde  år;  i  Höritz  uppföres 
passionsspelet  tills  vidare  hvar  sommar. 

Den  landtliga  befolkningen  i  Böhmen,  äfven  den  tjechiska,  har 
af  gammalt  älskat  teatraliska  föreställningar,  och  redan  vid  århundra- 
dets början  begynte  man  i  Böhmerwald  på  söndagarna  utföra  scener 
ur  gamla  och  nya  testamentet  —  naturligtvis  utan  kostymer  och 
tilja.  Men  saken  togs  om  hand  af  »Böhmerwaldbund»,  som  för 
detta  ändamål  insamlade  60,000  gulden,  upptecknade  traditionella 
texter  och  byggde  en  enkel  sommarteater  för  2,000  personer.  En 
kapellmästare  inöfvade  körerna;  en  elektricitetsfirma  åtog  sig  be- 
lysningen; själfva  regeringen  bestod  militärmusik,  och  en  teater- 
direktör från  Budweis  ordnade  kostymeringen  och  regien  på  ett 
verkligt  glänsande  sätt.     Det  gällde  ju  intet  mindre  än  att  bibringa 


ETT  PASSIONSSPEL  I  BÖHMERWALD. 


385 


scenisk  vana  åt  tre  hundra  hederliga  småborgare  och  bönder,  landt- 
liga  kvinnor  och  barn. 

Det  är  en  kolossal  föreställning,  som  under  loppet  af  en  half 
■dag  bjuder  på  34  deklamatoriska  föredrag  på  rimmad  blankvers 
såsom  text  till  tablåerna;  15  körer,  hvardera  med  flere  strofer,  ut- 
förda med  god  samsjungning  af  50  män  och  kvinnor,  klädda  i  hvita, 
•fotsida  dräkter  med  röda  mantlar  och  svarta  hufvuddukar  med 
gyllene  diadem ;  samt  till  sist  mer  än  40  dialoger,  af  hvilka  de  flesta 
hafva  kulturhistoriskt  värde,  enär  de  för  nära  ett  hundra  år  sedan 
författats  af  själfva  folket. 

Men  dragningskraften  ligger  dock  mindre  i  dialogen  än  i  den 
plastiska  framställningen.  De  34  bibliska  bilderna  präglas  af  en 
historisk  trohet,  måttfullhet  och  harmoni,  fördelaktigt  vittnande  icke 
blott  om  regissörens  smak,  utan  ock  om  dessa  landtliga  artisters 
sunda  instinkt  för  det  riktiga,  om  deras  sinne  för  plastisk  enkelhet 
och  värdighet.  Underlägsen  är  visserligen  den  dramatiska  fram- 
ställningen, men  just  i  den  okonstnärliga  repliksägningen  ligger  den 
naiva  dialogens  styrka  och  verkan.  Skådespelarna  undveko  all  patos 
och  framsade  de  inlärda  orden  med  en  okonstlad  enkelhet  och 
.godmodighet,  h  varigenom  passionsspelet  fick  sin  rätta  karakter.  Till 
•och  med  framställaren  af  frälsarens  person  (han  hade  en  förträfflig 
maskering  och  en  ypperlig  plastik)  uttalade  orden  vid  nattvarden 
•och  på  korset  med  en  okonstnärlig  rättframhet,  som  en  rutinerad 
skådespelare  säkerligen  skulle  hafva  svårt  att  imitera. 

Det  egentliga  passionsspelet  inledes  med  förspel,  som  upptaga 
hela  förmiddagen.  I  anslående  bilder  med  raffinerade  ljuseffekter 
och  beundransvärdt  snabba  scenförändringar  upprullas  taflor  om 
skapelsen,  syndafallet,  syndafloden,  Josefs  historia,  vandringen  genom 
öknen,  David  och  Goliat,  Tobias  och  Ester  —  allt  strängt  hållande 
sig  till  den  bibliska  traditionen.  Man  skådar  Gud  Fader  i  skepnad 
af  en  gråskäggig,  ärevördig  gubbe  i  fotsid  klädnad,  då  han  leder 
fram  Eva  till  den  sofvande  Adam.  Man  får  med  egna  ögon  se  den 
slingrande  ormen,  som  på  enfaldig  Böhmerwald-dialekt  med  det 
sköna   äpplet   frestar  de  första  människorna  (här  dock  icke  ens  före 

Slavia.  25 


386  KAMPEN  OM  BÖHMEN. 

syndafallet  nakna),  och  man  blir  öfvertygad  om  att  den  hvita 
cheruben  med  de  stora  vingarna  verkligen  hade  ett  rödflammande 
svärd  för  att  jaga  syndarna  ur  paradiset. 

Därpå  följa  tablåer  om  Jesu  födelse,  barndom,  bergspredikan, 
underverk  o.  d.,  slutande  med  en  praktfull  tafla:  Jesus  rider  in  i 
Jerusalem  på  åsninnan  (utan  fåle)  under  jubel  af  män,  kvinnor  och 
nakna  barn,  hvilka  skockas  kring  Davids  son  och  Israels  konung. 
Äfven  här  är  den  bibliska  texten  samvetsgrant  följd,  t.  ex.  då  den 
komethka  stjärnan  stannar  öfver  stallet  i  Betlehem,  eller  då  Jesus 
frestas  af  djäfvulen,  hvilken  iklädt  sig  en  så  vedervärdig,  svart  skepnad, 
att  frestelsen  sannerligen  ej  bort  vara  svårt  att  afvisa. 

Först  nu  är  åskådaren  mogen  för  det  långa  passionsdramat, 
begynnande  med  scenen  i  Lazarus'  hus  på  torsdagen  och  slutande 
med  fredagens  död  på  korset.  Alla  scener  och  dialoger  äro  drama- 
tiskt verkningsfulla,  och  ingen  detalj  är  utelämnad :  man  ser,  huru 
Pilatus  bryter  rättvisans  staf,  och  huru  han  sedan  tvår  sina  händer; 
man  ser,  huru  knektarna  spela  tärning  om  Jesu  kläder  under  en 
mycket  realistisk  dialog,  nästan  erinrande  om  en  biscen  hos  Shak- 
spere.  Till  sist  följa  några  sluttablåer,  framställande  nedtagandet 
från  korset,  uppståndelsen  och  himlafärden,  och  den  stora  blandade 
kören  framträder  till  rampen  med  en  jublande  halleluja-hymn. 
Orkestern  och  orgeln,  som  begynt  med  Haydns  »Skapelsen»,  falla 
majestätiskt  in,  och  slutridån  går  långsamt  ner  med  inskriften: 

»Ehre  sei  Gott  in  der  Höhe! 
Es  ist  vollbrachtl» 

Den  folkliga  uppfattningen  röjer  både  dramatiskt  lif,  verklighets- 
trohet och  mänsklig  karakteristik.  Afskedet  mellan  Jesus  och  hans 
moder  är  af  en  naturligt  rörande  art,  som  kunnat  hedra  hvilken 
dramaturg  som  helst.  I  psykologisk  motsats  till  vekheten  hos  den 
botfärdige  Petrus,  hvilken  förnekade  mästaren  vid  hanegällen,  står 
den  hopplösa  förtviflan  hos  Judas,  hvilken  drifves  till  själfmord, 
sedan  satan  uppenbarat  sig  för  honom  i  mörkret.  Hans  förräderi, 
snikenhet,  tvifvel  och  hemska  ånger  äro  tecknade  med  särskild  för- 


ETT  PASSIONSSPEL  I  BÖHMERWALD. 


387 


kärlek.  Såsom  mellanspel  hade  ock  inlagts  »Pilgrimen  och  vall- 
gossen» eller  »Parabeln  om  den  gode  herden».  I  en  vildmark 
träffar  en  eremit  en  vallgosse,  hvilken  är  otröstlig  öfver  förlusten  af 
faderns  hundrade  får,  hvilket  lupit  bort.  Efter  ett  samtal  skiljas  de 
åt,  och  gossen  fortsätter  sitt  letande,  tills  fondridån  går  upp  och  — 
efter  en  bild  i  Roms  katakomber  —  visar  den  gode  herden  i  skep- 
nad af  en  hvitklädd  yngling,  som  öfver  en  bäck  bär  det  räddade 
lammet. 

Men  icke  mindre  intressant  är  att  studera  publiken  både  utom 
och  inom  teatern  —  på  en  enda  sommar  besökas  de  16  föreställ- 
ningarna af  minst  30,000  personer.  Här  är  den  internationelle 
turisten  med  resväskan  och  röd  uppslagsbok;  här  synas  bergstigare 
(både  äkta  och  falska)  med  grofva  skor,  långa  strumpor,  knäbyxor 
och  plym  i  nacken;  här  märkas  hederliga  bondtyper  med  blanka 
västknappar  och  långskaftade  porslinspipor  samt  kvinnor  med  korta, 
krinolinstyfva  kjolar  öfver  de  blåa  strumporna  samt  med  svarta, 
vinglika  hufvuddok. 

Folkspelet  signaleras  med  tre  bösskott,  och  så  strömmar  folket 
genom  sidodörrarna  in  i  »salongen»,  hvars  starkt  sluttande  golf 
följer  den  naturliga  backsluttningen.  Mer  än  en  begynte  gråta 
under  passionsscenerna,  och  det  vardt  en  synbar  lättnad  hos  den 
andäktiga  publiken,  då  den  elake  Judas  ändtligen  beslöt  att  ta  lifvet 
af  sig.  —  Under  två  timmars  middagsrast  sörjde  publiken  för  de 
lekamliga  behofven  dels  i  Höritz'  värdshus  med  de  lockande  namnen 
»Rose»,  »Pilatus»,  »Paradies»,  »Hölle»  och  »Teufl»,  dels  i  små 
stånd,  där  man  försedde  sig  med  wurst  och  bier  och  sedan  slog 
sig  ner  i  det  gröna.  I  ett  stånd  såldes  heliga  föremål,  hvilkas  äkt- 
het intygats  af  en  apostolisk  vikarie:  rosor  från  Jericho,  törnen  från 
Jerusalem  med  mera  sådant.  På  samma  ställe  uthyrdes  ock  teater- 
kikare —  de  gjorde  åtminstone  inte  anspråk  på  att  vara  från  Palestina. 

För  den  tyska  kulturen  i  Böhmen  är  passionsspelet  i  Höritz 
en  ej  oväsentlig  faktor,  som  ur  ästetisk  synpunkt  länder  »Böhmer- 
waldbund»  till  stor  heder.  Men  med  all  aktning  för  sakens  kultur- 
historiska   värde,    kan    man    —    med    detta    »man»  identifierar  för- 


388  KAMPEN  OM  BÖHMEN. 


fattaren  naturligtvis  blott  sitt  egna  kära  jag  —  icke  undertrycka 
vissa  betänkligheter  mot  att  dylika  skådespel  hvarje  söndag  uppföras 
offentligt.  Folket  vänjer  sig  vid  en  förut  okänd  ståt  och  raffinerad 
smak,  och  näppeligen  äro  de  realistiska  tortyrscenerna  annat  än 
vidriga,  då  t.  ex.  den  till  midjan  nakne  Jesus  hudflänges  och  hänges 
på  korset  mellan  de  båda  röfvarena. 

Och  ser  man  noga  till,  är  passionsspelets  återupptagande  i 
denna  något  moderniserade  form  kanske  blott  ett  nytt  medel  att 
binda  det  godmodiga  folket  ännu  fastare  vid  den  allena  saliggörande 
kyrkan  och  följaktligen  vid  det  bestående  statsskicket.  Då  ung- 
tjecherna  verka  för  folket  —  och  det  göra  de  sannerligen  i  hög 
grad  — ,  sker  det  genom  politisk  agitation,  genom  folkskolor,  genom 
spridande  af  populär-vetenskapliga  småskrifter  samt  genom  firande 
af  sådana  mänsklighetens  patrioter  som  böhmarna  Jan  Hus  och  Jan 
Komensky. 


Icke  långt  från  Prag  ligger  i  en  undangömd  dalsänkning  ett 
slott,  hvars  40  meter  höga  torn  på  en  dubbelt  så  hög  klippgrund 
sticker  upp  öfver  de  omgifvande  skogiga  kullarna.  Detta  slott  heter 
Karlstein,  så  uppkalladt  efter  dess  grundare  den  böhmiske  konungen 
och  tyske  kejsaren  Karl  IV,  eller  Karluv  Tyn  —  såsom  tjecherna 
godtyckligt  behagat  ändra  det  ursprungliga  namnet. 

Äger  Karlstein  icke  den  rikedom  på  historisk  romantik,  som 
finnes  hos  Wartburg,  om  hvilket  det  för  öfrigt  erinrar  både  genom 
läge  och  arkitektur,  är  det  dock  öfverlägset  i  ålderdomlig  stämnings- 
fullhet. Seklers  flertal  talar  i  de  nästan  oigenkännliga  freskomålnin- 
ningarna  på  murkna  väggar;  tidens  vandalism  sticker  fram  ur 
mossiga  remnor  och  gapar  ur  brustna  hvalf  med  femhundraåriga 
anor;  reliker  ha  nästan  ruttnat  bort,  och  furornas  förstenade  rötter 
kunna  knappt  särskiljas  från  den  hårda  grund,  hvarur  de  skjuta 
fram.  Och  där  tiden  skonat,  har  människans  förstörelselust  tagit 
vid.     Eld  och  svärd  ha  allt  sedan  400  år  gjort  Karlstein  obeboeligt, 


PA  KARLSTEIN, 


389 


och    det  restaureringsarbete,  som  efter  böhmiska  landtdagens  beslut 
företagits    enligt   professor    H.    Schmidts    plan,  mäktar  icke  förtaga 


Slottet  Karlstein  i  Böhnien. 

det  ålderdomliga  intrycket.  Hussiternas  grofva  stenkulor,  som  med 
kastmaskiner  slungades  mot  borgmurarna,  ligga  kvar  såsom  stumma 
vittnen  om  förödelsens  styggelse;  svenskarna  uppsökte  1648  äfven 
denna  riksklenod  för  att  »rädda»  konstskatter,  och  slutligen  har 
regeringen  i  Wien  gjort  sitt  bästa  att  tömma  salarna.  Till  och  med 
Karlsteins  ädelstenar,  de  böhmiska  kroninsignierna,  hafva  försvunnit 
och  förvaras  nu  mera  i  S:t  Veit-katedralen.  Det  är  som  den  tjechi- 
ske  skalden  Macha  sjunger: 

Uti  mörka  skogen  klagar 
göken  under  gråt  och  suckar 
invid  Karluv  Tyn  det  gamla: 
»Karluv  Tynel     Starka  fäste! 
Hjältars  murkna  minnesmärke! 
Ärofulla  graf  och  skugga! 
Svunna  sol  och  släckta  stjärna! 
O  hur  står  du  tom  och  öde! 
Karluv  Tyne!     Karluv  Tyne!» 


390  KAMPEN  OM  BÖHMEN. 


Den  märkligaste  lämningen  från  Karlsteins  $torhetstid  är  det 
lilla  Katarina-kapellet,  där  Karl  IV  stundom  lät  stänga  in  sig  för  att 
göra  bot  för  sina  synder  och  lofva  bättring.  Ännu  förevisas  det 
lilla  hål  i  muren,  genom  hvilket  en  nödtorftig  föda  stacks  in  till 
den  botfärdige  monarken.  Och  för  att  göra  Karlstein  till  en  riktigt 
lugn  vistelseort,  utfärdade  han  ett  k.  &  k.  påbud,  att  ingen  kvinna 
skulle  få  tillbringa  natten  på  Karlstein.  Till  och  med  hans  egen 
drottning  —  kanske  var  förbudet  riktadt  mot  henne?  —  måste  rätta 
sig  därefter  och  taga  sin  bostad  i  det  närliggande  Karlik.  Att  denna 
förordning  obrottsligt  iakttogs,  är  väl  svårt  att  leda  i  bevis;  ja, 
Jaroslav  Vrchlicky  påstår  till  och  med  i  sin  fina  historiska  komedi 
»En  natt  på  Karlstein»,  att  två  kvinnor  skulle  ha  tillbragt  en  natt 
där.  Visserligen  bör  man  inte  alltid  tro,  hvad  poeterna  säga,  men 
det  kan  ju  möjligen  roa  läsaren  att  höra,  huru  den  tjechiske  skalden 
framställt  saken. 

En  vacker  juniafton  anno  1363  komma  till  Karlstein  två  för- 
klädda damer.  Den  ena  är  ingen  annan  än  Karl  IV:s  gemål  Elisabet, 
h vilken  med  eller  utan  skäl  är  svartsjuk  och  vill  öfvertyga  sig  om, 
huru  hennes  man  tillbringar  sitt  lif  därute.  Den  andra  är  en  brors- 
dotter till  Karlsteins  borggrefve  af  Wartenberg,  Helena,  hvilken  af 
den  kärleken,  den  kärleken  drifves  att  trotsa  förbudet  för  att  få  vara 
tillsammans  med  sin  älskade  Pesek,  konungens  munskänk.  Drott- 
ningen anförtror  sig  i  sin  ängsliga  nöd  åt  ärkebiskopen  af  Prag, 
hvilken  bland  andra  gäster  befinner  sig  i  slottet,  och  denne  skaffar 
henne  en  pagedräkt  ur  borggrefvens  garderob.  Nu  vill  det  sig 
emellertid  ej  bättre  än  att  Pesek  åt  sin  Helena  smugglat  en  precis 
liknande  dräkt.  Helenas  verkliga  kön  upptäckes  af  den  skarpsynte 
och  lefnadslustige  Peter,  konung  af  Cypern  och  Jerusalem,  hvilken 
äfvenledes  är  kung  Karls  gäst.  Peter  anställer  mycket  nitiska  efter- 
forskningar efter  den  vackra,  förklädda  flickan  och  träffar  slutligen 
den  barettprydda  pågen,  hvilken  håller  vakt  utanför  konungens  sof- 
rum.  Men  denna  page  är  —  den  svartsjuka  drottningen,  hvilken 
på  detta  sätt  bäst  öfvertygar  sig  om  sin  gemåls  trohet.  Intrigernas 
härfva    afvecklas,    och    sammanhanget  förklaras.     Karl  IV  blir  rörd 


PÅ  KARLSTEIN. 


391 


af  sin  makas  brinnande  käriek  och  låter  nåd  gå  före  rätt  både 
mot  drottningen  och  den  listiga  Helena.  Och  så  vardt  en  sällsynt 
angenäm  natt  på  Karlstein. 

Men  det  var  inte  den  sista.  Då  den  franske  ädlingen  Frangois 
de  Bassompierre,  Henrik  af  Navarras  äfventyrlige  och  galante  under- 
såte, besökte  Karlstein,  gick  det  bevisligt  på  Karlstein  så  lustigt  till, 
att  det  var  ett  samtalsämne  för  hela  Prag.  Kejserliga  och  kungliga 
förbud  hafva  gällande  kraft  —  till  en  viss  tid,  och  det  finnes  natur- 
liga lagar,  mot  hvilka  de  mänskliga  äro  vanmäktiga. 

På  Karlstein  finnes  en  brunn,  som  till  ett  djup  af  155  meter 
borrats  från  klippans  platå  till  själfva  grunden.  Som  det  är  rätt 
obekvämt  att  bära  upp  vatten  en  så  lång  och  brant  sträcka,  har 
man  tagit  sin  tillflykt  till  ett  lika  enkelt  som  sinnrikt  medel.  Två 
personer  ställa  sig  inuti  ett  stort  hjul,  försedt  med  hissverk;  det 
kommenderas:  framåt  marsch,  och  under  oupphörlig  trampning 
vefvas  vattenkaret  upp.  Detta  påminner  något  om  ekorren  i  hjulet 
och  —  om  mänskligheten.  Trots  alla  ansträngningar  ser  det  ofta 
nog  ut  som  om  den  mänskliga  utveckhngen  ej  komme  framåt  en 
enda  tum.  Och  ändå  rör  den  sig;  det  går  framåt  och  uppåt,  och 
lifsens  vatten  hämtas  upp  ur  sanningens  outtömliga  brunnar  åt 
törstande  släkten.  Men  folket  tyckes  ändå  stå  kvar  på  samma  fläck 
och  trampa  i  sitt  anletes  svett. 

Karlstein  är  med  sina  ruiner  och  sin  restaurering  ett  storartadt 
vittnesbörd  om  mänskliga  skiften  och  förändringar  i  Böhmen.  Men 
hvad  som  förblir  sig  lika  i  dag  som  århundraden  tillbaka  —  det  är 
Karlsteins  vackra  omgifning,  kanske  ännu  vackrare  än  på  Karl  IV:s 
tid:  bergen  stå  med  orubblig  styrka;  barrskogarna  hålla  sig  alltid 
lika  gröna,  och  Berounkas  glittrande  ormslingor  förtorka  icke.  Längs 
flodens  stränder  löper  det  hvita  bandet  af  små  hus  i  jämnbredd  med 
landsvägens  bruna  strimma,  och  bland  de  gula  sädesfälten  fram- 
skymta vallmo-åkrar,  rena  och  bländhvita  som  den  första  snön. 

Genom  en  enda  löfsal  af  lummiga  träd  leder  en  gångstig  öfver 
bergen  från  Karlstein  till  Svaty  Ivan.  Den  helige  Ivan  lär  ha  varit 
en    kroatisk    eremit,    hvilken  slog  sig  ned  i  en   dal,  som  fick  hans 


392  KAMPEN  OM  BÖHMEN. 


namn.  Denne  eremit  hade  smak  vid  valet  af  hydda.  Och  lyckligt- 
vis fanns  inte  på  den  helige  lyans  tid  den  fabrik,  som  nu  pustar 
och  stinker  i  den  undersköna  dalen  med  krucifixen  på  bergstopparna. 
Troligen  fanns  det  då  ej  heller  positiv.  Då  jag  kom  fram  till  Beroun, 
en  af  Böhmens  äldsta  städer,  fägnades  mitt  öra  af  symfonien  från 
flere  vefdosor,  hvilka  samtidigt  spelade  olika  melodier  med  dessa 
superlativa  drillar  och  rullader,  hvaraf  endast  ett  positiv  är  mäktigt. 
Men  då  en  af  dessa  automater  stönade  en  visa,  som  nyss  förut 
eröfrat  hela  Berlin: 

»Anna  Marie!     Du  Mädchen  ohne  Gleichen  .  .  .» 

—  då  gick  jag  afsides  i  den  djupa  skogen  och  grät  bittert  öfver  den 
moderna  kulturens  smaklösa  utväxter. 

Solen  sjönk  ned  bakom  Böhmerwald,  och  skymningen  lägrade 
sig  öfver  Karlsteins  vackra  dal.  Skogen  lyssnade  andäktigt  till 
vindens  sus;  det  vinkade  mystiskt  från  vaggande  blad,  och  alla 
mina  tjechiska  ströftåg  flöto  samman  till  en  trolsk,  obestämd  dröm- 
bild. Lifvet  är  ju  också  hlott  (på  tjechiska:  Jen)  en  dröm  (på  tjechi- 
ska: sen\\ 


ÅTTONDE  KAPITLET. 

En  bortdöende  värld. 

Wendiska  kvarlefvor  i  Tyskland.  —  En  roddfärd  genom  Spreewald.  —  I  Bautzen, 
—  »>Slavas  dotter». 

ledan  af  den  svenska  historien  känner  man  till  det  wendisha. 
^  namnet,  huru  sväfvande  föreställningar  man  än  må  göra  sig 
om  detta  för  öfrigt  ganska  sväfvande  begrepp.  Vanligen  samman- 
fattar man  under  benämningen  >:>zvender»  de  slaviska  folkstammar, 
som  under  olika  historiska  och  geografiska  namn  en  gång  bebott 
det  nordtyska  slättlandet  från  Östersjön  till  de  böhmiska  gränsbergen 
och  västerut  till  Elbe-Saale,  och  hvaraf  några  spillror  ännu  finnas 
kvar  i  öfre  och  nedre  Lausitz,  d.  v.  s.  sydöstra  delen  af  konunga- 
riket Preussen  (Mark  Brandenburg)  och  östra  delen  af  Sachsen,  kon- 
centrerande sig  kring  städerna  Liibbenau,  Kottbus,  Hoyerswerda, 
Muskau,  Horka  och  Bautzen. 

Man  behöfver  dock  blott  kasta  en  blick  på  kartan  för  att  finna, 
huru  den  slaviska  invasionen  i  norra  Tyskland  ännu  fortlefver  i  en 
massa  ortsnamn,  som  tydligt  peka  tillbaka  på  den  slaviska  här- 
komsten: Lausitz  af  luza  (träsk),  Brietzen  af  breza  (björk),  Leipzig  af 
lipa  (lind),  Babelsberg  af  biber  (bäfver)  o.  s.  v.  För  den  etymologiska 
härledningen  af  den  germanska  världens  hufvudstad  Berlin  har  man 
i  filologisk  förtviflan  ej  kunnat  finna  en  sannoHkare  förklaring  än 
att    något    godtyckligt    taga    sin    tillflykt    till    det    slaviska  po-ralina 


394  EN  BORTDOENDE  VÄRLD. 


{åkerland),  och  systerstaden  Kölln  härledes  utan  tvifvel  af  kolina  (en 
pcilad,  befästad  ort).  Äfven  det  gamla  hederliga  Molkenmarkt  i  Berlin 
är  väl  ej  annat  än  en  förvrängning  af  mogyla  (kulle).  Ja,  ett  så 
tyskt  klingande  namn  som  Magdeburg  betyder  ingalunda  »flick-staden» 
dier  något  dylikt;  den  första  delen  af  sammansättningen  är  ingen- 
ting annat  än  den  slaviska  partikeln  medzi  (emellan,  ibland),  och 
burg  är  en  förkortning  af  borek  [bor],  furuskog.  När  så  tyskarna 
satte  sig  i  besittning  af  de  slaviska  boningsorterna,  var  det  ju  endast 
helt  naturligt,  att  detta  borek  för  både  tanken  och  ögat  uppgick  i 
<let  germanska  burg.  Men  germanerna  togo  revanche,  då  Peter  den 
store  grundade  Rysslands  nya  hufvudstad,  genom  att  påtvinga  rys- 
sarna sitt  Burg  (Petersburg).  Genom  gåfvor  och  gengåfvor  bevaras 
ju  vänskapen  längst! 

Efter  blott  två  timmars  järnvägsfärd  från  Berlin  på  Görlitz- 
banan  är  man  framme  i  den  lilla,  täcka  Spreewald-stdåQU  Liibbenau, 
hvars  Lynarska  grefveslott  skymtar  fram  bland  löfträd,  och  här  är 
nian  midt  ibland  en  del  af  de  kvarlefvande  sorber  eller  polaber,  som 
invandrade  på  400-talet  och  en  gång  befolkat  hela  den  baltiska 
kusten,  tills  de  i  sin  ordning  kufvades  af  Otto  I.  Möjligen  var 
det  med  tanken  på  detta  slaviska  kustland  [Pommern  =  po  more  = 
längs  hafvet)  som  Shakspere  i  sin  »Vintersaga»  dristar  sig  tala  om 
böhmiska  kuster? 

Men  man  behöfver  ej  drifvas  af  slaviskt  studienit  för  att  finna 
Spreewald  sevärdt  och  förtjusande.  På  en  sträcka  af  43  kilometer 
breder  sig  från  3  till  1 1  kilometers  bredd  ett  nät  af  floden  Sprees 
armar  och  kanaler,  som  till  ett  antal  af  300  förvandla  landskapet 
till  en  vattenlabyrint.  Det  är  ett  landtligt  Venedig,  vida  äktare  än 
det  Venedig  af  trä  och  papp,  som  BerHn  och  Wien  bjudit  på,  samt 
i  sitt  slag  lika  intressant  som  lagunstaden.  Där  är  allt  skön  konst, 
här  —  vacker  natur.  Och  likasom  i  dogernas  stad  äro  här  hästar 
och  åkdon  ersatta  af  gondoler.  Öfver  kanterna  af  Spreewalds  långa, 
smala,  flatbottnade  båtar  ligga  lösa  bänkar  med  ryggstöd  af  flätad 
säf.  Båtkarlen  stakar  och  styr  i  aktern  med  en  lång  åra.  Både 
män    och    kvinnor   vänja   sig    från    tidigaste    barndom   att  skickhgt 


EN  RODDFARD  GENOM  SPREEWALD. 


395 


manövrera  farkosten  och  att  behändigt  passera  en  stark  krök  i  ett 
strömdrag  eller  en  mötande  farkost  i  de  mestadels  trånga  farvattnen. 
För  resten  vore  ej  en  kollision  så  farlig,  ty  floden  är  ej  djup  och 
botten  ej   hård. 

Solen  hade  knappt  gått  upp,  då  den  intressanta  dagsresan  be- 
gynte,  och  det  glänste  ännu  dagg  på  stränderna.  Så  skingrades  de 
sista  morgondimmorna,  och  öfver  ändlösa  slätter  mellan  frodiga 
löfskogar  glimmade  än  nyckfulla  flodsHngor,  än  snörräta  vatten- 
gator. Det  föll  mig  in  att  det  möjligen  ser  ut  så  på  Mars,  där 
man  ju  tillämpat  kanaHseringssystemet  i  stor  skala,  och  det  lär 
ju  vara  en  härlig  planet.  Men  —  hvarför  bort  i  fjärran  sväfva, 
då  det  goda  nära  är? 


I 


Wendisk  bondstuga  i  Spreewald. 

Då  båten  ljudlöst  glider  fram,  är  det  som  ett  skid-  eller  kälk- 
åkningsnöje,  förflyttadt  till  sommaren,  och  då  man  framför  sig  ser 
en  annan  båt  utan  att  skåda  en  skymt  af  vatten,  tycker  man  sig  se 
€n  rörlig  teaterdekoration.  Och  allt  vackrare  blifva  omgifningarna. 
Visianka  heter  en  Spree-arm,  som  i  vild,  men  idyllisk  fägring  kan 
täfla  med  Göta  kanals  allra  vackraste  partier.  Här  darra  aspens  blad' 
för  de  lena  fläktarna;  här  dofta  kastanje  och  syren;  vid  sidan  af 
alens  sträfva  löf  och  pilträdets  torftiga  knippen  frodas  bokens  mjuka. 


396  EN  BORTDÖENDE  VÄRLD. 


saftiga  grönska,  lindens  lummiga  löfsal  och  sälgens  silfvermatta  blad; 
här  framskymtar  den  smärta  björkens  hvitn,  jungfruliga  stam  bland 
den  energiska  ekens  fantastiska  grenskott;  här  höjer  den  mörka, 
granen  sin  stolta  krona,  och  här  dallra  askens  akasie-liknande  blad,, 
under  det  att  de  låga,  sumpiga  stränderna  garneras  af  vildhumle,, 
lilja,  valeriana,  caltha  och  näckros.  »Der  liebe  Gott  geht  durch  den 
Wald: » 

Om  vanliga  byar  kan  det  ej  vara  tal  i  ett  sådant  landskap. 
Isolerade  blockhus  ligga  här  och  hvar  vid  stränderna  med  moss- 
lupna  halmtak  och  lerväggar;  takåsen  prydes  ofta  med  träornament 
i  form  af  hästhufvud.  Med  boningshuset  sammanhänger  vanligen 
hönsgård  jämte  bikupa,  och  stallet  är  —  båthuset.  Men  den  fuktiga 
jordmånen  är  synnerligt  bördig.  Mest  odlas  foderrofvor  och  grön- 
saker; likaså  lin,  som  kvinnorna  om  vintern  bearbeta  vid  spinn- 
rocken under  »Spinnten  »-adnar,  då  gamla  wendiska  sagor  ännu  täljas 
och  slaviska  folkvisor  sjungas.  Här  talas  väl  ännu  i  sägnerna  om 
svenskarnas  framfart  under  det  trettioåriga  kriget;  här  framtrollas  af 
folkfantasien  de  mystiska  andeväsen,  som  bevisa  icke  blott  de  slaviska 
folkens  samhörighet,  utan  ock  deras  indo-europeiska  gemenskap  med 
germanerna:  vodne  jungfry  (ryssarnas  riisalkor^  sydslavernas  vilor); 
blad,  bild  (personifikation  af  irrblosset);  myrawa  (sydslavernas  morUy 
maran)',  W^/ö?  (tyskarnas  Kobold);  prezpoldnica,  den  wendiska  »middags- 
frun», som  förgör  alla,  som  vid  middagen  våga  visa  sig  ute,  i 
synnerhet  kvinnor  —  mycket  annat  opokazowanje  (skrock)  att  förtiga. 
Och  om  det  förr  i  tiden  sjungits: 

»Konik  stupa  wotre, 
Mjasec  swesi  bytre. 
Lubka,  njej  si  trach?»   — 

så  är  denna  wendiska  folkvisa  ingenting  annat  än  den  tyska: 

»Das  Pferd  reitet  schnelle, 
Der  Mond  scheint  helle. 
Liebchen,  graut  Dir  nicht?» 


Flickor  från  Spreewald. 


EN  RODDFÄRD  GENOM  SPREEWALD.  397 


Detta  motiv,  som  genom  Burgers  ballad  »Lenore»  vunnit  rykt- 
barhet i  världslitteraturen,  synes  med  förkärlek  hafva  sysselsatt  folk- 
fantasien; man  kan  följa  spåren  af  spökriddaren,  som  om  natten 
åiämtar  sin  syster  eller  brud,  genom  Tyskland  och  hela  den  slaviska 
världen  tillbaka  till  Albanien  och   Grekland. 

Egendomligt  är  ock  det  lif,  som  utvecklar  sig  i  Spreewalds 
A^attenkommuner,  där  post,  frakt  —  allt  utföres  medels  båt;  och  om 
vintern  taga  skridskor  och  kälkar  vid.  Men  islossningen  och  vår- 
brytningen är  Spreewalds  värsta  tid;  då  kunna  somliga  gårdar  hela 
-dagar  och  veckor  vara  utestängda  från  den  stora  världen.  Att  fisket 
är  en  lönande  näring,  behöfver  ej  sägas;  »Spreewald-såsen»  lockar 
till  och  med  gurmander  från  Berlin.  Men  Sprees  berömda  kräftor 
äro  nu  mera  en  myt,  likasom  historien  om  den  wendiska  bonde- 
kungen i  Burg.     Pesten  kom,  och  detta  fiske  gick  kräftgången. 

Redan  af  kvinnornas  dräkter  (starkt  vadderade  kortkjolar  och 
.huhac,  det  egendomliga  hufvuddoket  med  vingar)  finner  man,  att 
man  i  Spreewald  har  framför  sig  en  annan  folkstam  än  den  vanliga 
preussiska.  Men  man  märker  det  ännu  mer  på  den  tysta,  allvarliga, 
men  vänHga  befolkningens  uppträdande.  Det  är  en  stil  och  håll- 
ning, som  saknas  hos  den  grofva,  sträfva  nordgermanen  och  hos 
"den  larmande,  ofina  berlinaren.  Jag  hade  på  ort  och  ställe  tillfälle 
att  göra  jämförelser,  hvilka  icke  utföllo  till  förmån  för  den  hohen- 
^ollernska  hufvudstaden.  Där  var  bland  andra  ett  berlinskt  lag,  som 
i  poetisk  begejstring  stämde  upp.  den  vackra  sången:  »H var  morgon 
förr  än  hanen  gal»;  då  de  kommo  till  »£"r  geht  so  leise  nach  seiner 
Weise»,  vrålade  de  som  tjurar.  Hvar  finnes  på  kontinenten  en 
mindre  ästetisk  befolkning  än   den  öst-elbiska? 

I  den  lilla  Spreewald-staden  Burg,  rik  på  folksägner,  får  man 
än  i  dag  höra  wendisk  gudstjänst.  Språket  liknar  det  slovakiska, 
men  är  gifvetvis  ej  så  rent  på  grund  af  germanismer.  Emellertid 
användes  uteslutande  den  tyska  psalmboken,  hvilket  bildar  en  säll- 
sam kontrast  mot  den  slaviska  predikan  för  slaviska  bönder.  Omedel- 
bart efter  den  wendiska  gudstjänstens  slut  förrättade  samme  predikant 
tysk-evangelisk  högmässa.     Men  under  det  att  den  wendiska  bevistats 


398 


EN  BORTDOENDE  VÄRLD. 


af  minst  ett  tusen  personer  från  hela  omnejden,  deltog  knappt  ett 
hundratal  i  den  tyska.  Det  var  en  egendomlig  anblick  att  se  den 
rektangulära  kyrkans  båda  gallerier  fullsatta  uteslutande  af  män, 
hvaremot  alla  bänkraderna  nere  i  kyrkan  upptagits  af  kvinnorna^ 
hvilkas  hvita  nunnedok  i  fågelperspektiv  tedde  sig  såsom  ett  snö- 
eller  vallmofält. 


Bautzen. 
Wendernas  litterära  centrum. 


Men  den  litterära  hufvudorten  för  sorbjanerna  (wenderna)  är  den 
sachsiska  staden  Bautzen  [Budissin).  Där  finnes  sedan  nära  50  år 
tillbaka  en  litterär  förening,  Matica;  där  är  seminarium  för  det 
wendiska  språket,  och  där  utgifvas  fyra  periodiska  skrifter  på  slaviska: 
två  kyrkliga  veckoblad,  ett  organ  för  jordbrukare  och  en  skönlitterär 
tidskrift  —  alla  ganska  blygsamma  till  innehåll  och  omfång.  Såsom 
främjare  af  denna  wendiska  kultur  namnes  särskildt  den  på  90-talet 
aflidne  kanoniken  Michal  Hornik.  Denna  lilla  slaviska  kvarlefva 
bevisar  bäst  språkets  och  nationalitetens  seghet.  På  1400-talet  lär 
det  vid  dödsstraff  varit  förbjudet  att  tala  wendiska,  och  wendiska 
handtverkare  fingo  ej  rättsligt  erkännande  af  de  lagliga  skråna.  Nu 
mera,  då  den  wendiska  kulturen  genom  sin  litenhet  ej  kan  innebära 
den  minsta  fara  för  den  tyska  riksenheten,  lägger  regeringen  gifvet- 


1  BAUTZEN.  399 


vis  inga  positiva  hinder  i  vägen  för  den  wendiska  litteraturen,  och 
äfven  tyska  forskare  hafva  nitiskt  bidragit  att  samla  de  wendiska 
sagoskatterna.  För  öfrigt  är  den  wendiska  »nationalkänslan»  af  så 
älskvärdt  ideell  art  och  medveten  om  sin  obetydlighet,  att  den  e} 
får  någon  som  helst  provocerande  karakter,  utan  nöjer  sig  med  att 
rent  litterärt  hålla  kärleken  till  det  ursprungliga  modersmålet  vid 
lif.  Min  hederlige  värd  i  Bautzen,  seminarieläraren  Fiedler,  en  varm 
nitälskare  för  das  »Wendenthum»,  undrade  bara,  om  den  sydslaviske 
mecenaten  Strossmayer  ej  skulle  vilja  förhjälpa  hans  obemedlade 
landsmän  till  ett  eget  hus. 

Å  andra  sidan  visar  dock  det  wendiska  folkets  aftynande  den 
moderna  kulturens  nivellerande  makt.  I  själfva  Bautzen,  af  hvars- 
24,000  invånare  7,000  lära  vara  slaver,  hör  man  wendiska  talas  blott 
af  tjänstfolk  och  ett  mindretal  litterärt  intresserade,  och  slaviska 
skyltar  förekomma  ytterst  sparsamt.  De  gamla  wendiska  folksägnerna 
och  traditionerna  hittas  snart  endast  —  i  bibliotekens  skattkammare. 

Detta  utsinande  af  den  wendiska  stammen,  hvilket  man  tydHgt 
kan  följa  på  en  historisk  språkkarta,  är  en  naturlig  utvecklings- 
process och  lyckligtvis  ej  produkten  af  ett  systematiskt  utrotnings- 
krig, något  som  för  resten  sällan  eller  aldrig  leder  till  målet.  Det 
wendiska  folket  har  aldrig  haft  en  egen  historia  i  politisk  mening,, 
dess  språk  ingen  egentlig  litteratur  eller  officiellt  erkännande.  Nu 
mera  läses  wendiska  i  folkskolorna  endast  såsom  hjälpreda  vid 
barnens  första  undervisning  samt  vid  religionsundervisningen,  för 
hvilket  ändamål  wendiska  prästseminarier  finnas  i  Bautzen  och 
Kottbus.  Landets  flacka  beskaffenhet  har  gynnat  den  tyska  kolonisa- 
tionen, och  såväl  järnvägarna  som  den  preussiska  värneplikten  hafva 
bidragit  att  undantränga  det  slaviska  språket  till  några  mer  isolerade 
trakter.  Härtill  kommer  slutligen,  att  de  cirka  150,000  wender,  som 
bebo  öfre  och  nedre  Lausitz,  splittrats  i  flere  afseenden:  nedre 
Lausitz,  där  språket  närmar  sig  polskan,  tillhör  konungariket  Preussen; 
öfre  Lausitz  med  sin  åt  tjechiskan  lutande  dialekt  ligger  i  konunga- 
riket Sachsen.  Större  delen  är  visserligen  luthersk,  men  några 
katolska  församlingar  finnas  ock. 


400  EN  BORTDÖENDE  VÄRLD. 

Bautzen  är  emellertid  en  sevärd  stad  på  grund  af  dess  verkligt 
romantiska  läge  vid  Spree.  Man  har  svårt  att  tänka  sig,  att  denna 
muntert  sorlande  flod  mellan  de  höga  stränderna  är  den  samma, 
som  vattnar  »Spree-Athen»,  såsom  berlinarna  själfva  mer  vackert 
ån  sant  kalla  de  preussiska  konungarnas  residensstad. 

Här  finnes  en  gotisk  kyrkoruin,  omflätad  af  fläder  och  murgrön, 
S:t  Nikolai,  som  i  arkitektonisk  fägring  och  romantisk  stämning 
nästan  täflar  med  den  berömda  klosterruinen  på  Oybin-berget  vid 
sachsisk-böhmiska  gränsen.  Här  är  vidare  en  gammal  kyrka,  S:t 
Petri,  som  erbjuder  det  nästan  allenastående  fenomenet  af  ett  tempel, 
■som  är  både  lutherskt  och  katolskt:  den  ena  hälften  är  upplåten  åt 
påfvens  troende  barn,  den  andra  åt  Luthers  äfvenledes  troende 
efterföljare.  Hvarje  församling  har  sin  orgel  m.  m.,  och  gudstjänsten 
hålles  naturligtvis  på  olika  tider.  Men  den  gamle  kyrkvaktaren 
tycktes  vara  gemensam  för  de  båda  kyrkorna  —  nog  vore  det  in- 
tressant att  veta,  hvari  hans  tro  består,  och  efter  hvilket  formulär 
han  skall  förpassas  till  den  eviga  saligheten !  Denna  lokala  samdräkt 
mellan  två  oförsonliga  kyrkoinstitutioner  gjorde  emellertid  på  mig 
-ett  sympatiskt  intryck  och  försatte  mig  i  lika  glad  stämning,  som 
-då  min  värd  visade  mig  två  ansikten  af  sten,  ett  manligt  och  ett 
kvinnligt,  som  i  haut-relief  tittade  fram  från  en  mur.  Dessa  figurer 
föreviga  minnet  af  en  munk  och  en  nunna,  hvilka  en  gång  ertappats 
i  brottslig  kärlek  och  därför  dömdes  till  den  kristna  kyrko-intoleran- 
■sens  värsta  straff".  Det  föreföll  mig  nästan  som  om  de  båda  ansiktena 
hånlogo  åt  betraktaren  och  åt  hela  världen. 

Men  högst  på  Sprees  strand  reser  sig  det  gamla  slottet  Orten- 
burg,  hvars  furstar  en  gång  i  tiden  lära  hafva  grusat  den  wendiska 
horg,  hvars  plats  af  folktraditionen  förlagts  till  andra  sidan  af  floden. 
Af  detta  slaviska  fäste  finnes  naturligtvis  ej  det  minsta  spår  kvar, 
■om  det  öfverhufvud  existerat.  Och  sannolikt  skall  det  i  en  ej  allt 
för  aflägsen  framtid  gå  på  samma  sätt  med  hela  det  sorbiska  folkets 
glesnande  kvarlefvor.  Men  så  mycket  större  skäl  är  det  därför  att 
bevara  det  wendiska  namnet  i  häfdaböckerna  och  litteraturen  — 
ja,    äfven  i  de    obetydligaste    reseanteckningar.     Då  magyarerna  vid 


SLAVAS  DOTTER.»  401 


den  ungerska  millenium-utställningen  ville  åskådliggöra  de  forna 
slavernas  grod  eller  grad  (jordhåla  med  vallar),  måste  de  söka  den 
obevisliga  förebilden  i  en  relief  på  den  romerska  Trajan-pelare. 

Det  är  emellertid  en  sällsam  företeelse,  att  just  den  slaviska 
dikt,  hvari  den  slaviska  samhörigheten  skarpast  betonas  och  där  de 
slaviska  framtidsdrömmarna  tagit  sin  djärfvaste  flykt,  alstrades  i 
dessa  nejder,  som  länge  länge  sedan  förlorat  det  allra  sista  spår, 
som  kunde  hafva  funnits  af  en  slavisk  nomadinvandring.  Dikten 
heter  »Slavy  Dceray>  (»Slavas  dotter»),  och  författaren  är  den  slovaki- 
ske prästen  Jan  Kollar,  h vilken  såsom  professor  i  »slavisk  mytologi» 
och  arkeologi  dog  år  1852  i  Wien,  där  hans  graf  fått  den  vackra 
inskriften:  »Så  länge  han  lefde,  bar  han  i  hjärtat  hela  folket.  Efter 
döden  lefver  han  i  sitt  folks  hjärta.» 

Dikten  består  af  mer  än  ett  hälft  tusen  mångfotade  sonetter, 
fördelade  på  fem  sånger,  hvilka  fått  namn  efter  olika  floder:  >'>Saale», 
»Elbe»,  »Donau»,  »Lethe»,  och  »Acheron».  I  den  första  sången, 
hvars  prolog  börjar  med  de  vackra  orden:  »Se,  här  ligger  för  mitt 
af  tårar  fuktade  öga  den  jord,  som  en  gång  varit  mitt  folks  vagga, 
men  nu  är  dess  likkista»,  sammanställer  skalden  sin  sinnligt  erotiska 
kärlek  symboliskt  med  det  nationella  idealet  »Slavas  dotter»;  i  den 
andra  gör  skalden  under  ledning  af  Slava  och  kärleksguden  Milek 
en  fantastisk  färd  på  Elbe  och  dess  biflod  Moldau  ända  till  Rhen, 
där  han  ock  påträffar  slaviska  kulturmärken;  i  den  tredje  förhärhgar 
han  sin  hembygd  och  tar  afsked  af  den  älskade,  hvilken  uppstiger 
till  himlen;  i  den  fjärde  omtalar  Slavas  dotter  från  sin  höjd,  huru 
de  slaviska  fosterlandsvännerna  belönats  med  paradisiska  fröjder,  och 
i  den  sista  nedstiger  skalden  till  det  slaviska  helvetet,  där  slavismens 
vedersakare  och  aflallingar  lida  för  sina  brott. 

Det  är  ett  välmenande  snilles  barnsliga  storhetsmani  som  talar 
i  denna  underliga  dikt,  hvars  poetiska  värde  dock  betydligt  förringas 
genom  den  retoriska  stilen  och  den  didaktiska  tendensen,  och  hvars 
innehåll  är  så  svårfattligt,  att  författaren  själf  måste  förse  sin  lärda 
apparat  med  digra  kommentarier.  Men  väl  skall  den  behålla  en 
mycket   framstående    plats    i   den  slaviska  litteraturen,  och  nog  kan 

Slavin.  26 


402  EN  BORTDOENDE  VÄRLD. 


man  förstå  den  entusiasm,  som  på  30-talet  grep  den  slaviska  ung- 
domen vid  dessa  panegyriska  toner,  som  öppnade  stora  synvidder. 
Men  om  man  nu  objektivt  betraktar  saken,  skall  man  dock  finna, 
att  »Slavas  dotter»  ingalunda  är  så  äkta,  som  slaverna  söka  inbilla 
sig  och  andra:  hon  föddes  under  skaldens  studietid  i  Jena,  just  den 
tyska  universitetsstad,  där  den  germanska  Burschenschaft  samtidigt 
uppstod  i  samband  med  den  storartade  reformationsfesten  på  Wart- 
burg;  skaldens  idéer  väcktes  genom  studiet  af  Herder,  Ossian, 
Klopstock  m,  fl.  samt  genom  den  personliga  bekantskapen  med 
Goethe  och  åhörandet  af  professor  Ludens  föreläsningar  öfver  ger- 
mansk mytologi.  Då  skalden  efter  förebild  af  Petrarca  och  med 
upprepande  af  Dantes  -väldiga  motiv  sökte  konstruera  fram  en  slavisk 
gudavärld  och  en  slavisk  förhistoria,  visar  det  totalt  misslyckade  för- 
söket bäst,  huru  arm  den  slaviska  litteraturen  varit  före  Kollar  — 
undantagandes  det  för  honom  okända  Polen  och  Ryssland. 

Och  till  råga  på  olyckan  ville  det  sig  ej  bättre  än  att  Slavas 
dotter  var  —  tyska.  Den  unge  Kollar  förälskade  sig  nämligen  i  en 
thiiringsk  präs'tdotter  Fredrika  Wilhelmina  Schmidt,  hvilken  ock 
längre  fram  vardt  den  naivt  älsklige  panslavistens  trofasta  maka  och 
tillslöt  hans  ögon.  Kärleken  gör  blind  och  kan  rubba  de  ärhgaste 
principer  —  det  få  ock  tyskarna  i  Böhmen  erfara,  då  de  tvärt  emot 
sin  hehgaste  föresats  gifta  sig  med  tjechiska  kvinnor  och  blifva  fäder 
till  tjechiska  barn. 

Det  växlar  ebb  och  flod  äfven  bland  nationerna,  och  ännu  i 
våra  dagar  försiggå  i  tysthet  stora  folkvandringar,  som  mycket  lång- 
samt, men  så  mycket  säkrare  omgestalta  kartan.  Norr  om  Riesenge- 
birge  och  väster  om  Öder  äro  de  en  gång  dominerande  slaverna 
hopkrympta  till  enstaka  kvarlefvor,  dömda  till  assimileringens  under- 
gång, hvaremot  hela  det  ofantliga  slättlandet  öster  om  Weichsel 
efterhand  tagits  i  odelad  besittning  af  den  storryska  stammen  på 
tatarernas  och  finnarnas  bekostnad.  På  Riesengebirges  södra  slutt- 
ningar har  ett  slaviskt  folk  segerrikt  återtagit  den  andliga  ledningen 
af  det  böhmisk-mährisk-schlesiska  riket,  och  mot  det  tysk-österrikiska 
Donau   närma   sig    slaverna  både  från  norr  och  från  söder.     Äfven 


SLAVAS  DOTTER.: 


403 


söder  om  Donau  och  Save  hafva  slaverna  med  en  delvis  lysande 
framgång  åter  utvecklat  sin  nationella  själfständighet.  Den  slaviska 
utvecklingsgången  pekar  från  Moskva  till  Konstantinopel  öfver 
Donau,  och  i  samma  riktning  hoppas  författaren  få  ledsaga  läsaren 
i  nästa  och  sista  delen  af  »Slavia». 


Helsidesbilder! 

Nikolai  II (Framför  titeln) 

Trupprevy  i  Petersburg 8 

Nevski  Prospekt  i  Petersburg 28 

Kreml  och  kejserliga  palatset  i  Moskva 40 

Vasilikatedralen  i  Moskva 42 

Trasmarknaden  i  Moskva / 48 

Gatubild  från  Moskvas  City 56 

Nikolai  II  och  hans  gemål 64 

Fastlagsveckan  i  Ryssland 82 

Pop  välsignar  brödet  i  påsken 84 

Bondbröllop 88 

Grottekyrkan  i  Kiev 96 

På  en  rysk  flodångares  mellandäck 104 

Utvisade  judar  på  en  järnvägsstation 106 

Tatarer  förrätta  bön 112 

Sergievska  klostret  nära  Moskva 136 

Fångtransport 166 

Sibiriska  fångar  sjunga  hemlandssånger 174 

Kosacker     184 

Lev  Tolstoj 232 

Kosacken  Wernyhoras  profetering  om  Polens  framtid 300 

S:t  Veits-domen  i  Prag 336 

Folkdräkter  från  Mähren 3Sp 

Flickor  från  Spreewald 396 


PLEASE  DO  NOT  REMOVE 
CARDS  OR  SLIPS  FROM  THIS  POCKET 


UNIVERSITY  OF  TORONTO  LIBRARY 


D 
377 

v.l 


Jen sen,  Alfred  Anton 
Slavia 


.^3^- 


■5** 


*;*> 


H^S.  ^r*:Ä^.w**^  4?«%  .^